Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.
Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th is work has been digitised at Gothenburg University Library.
All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text.
Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct.
012345678910111213141516171819202122232425262728 CM
SOCIALMEDICIN . MILJÖFRÅGOR • HANDIKAPP
Från en konferens med hjärtspecialister och psykologer
•— ett nytt RHL-initiativ — rapporteras på sid 14 Gunder Andersson har gjort ett reportage om en unik gruppteater:
”Tyst teater”
Sid 12—13
Allan Aarflot skriver om hur man ser på
tobakens skadeverkningar i Norge
Sid 7
Bildkryss sid 17 Dokumentnovell av Molly Johnson Sid 18
RHL-information sid 20 CF informerar sid 22
nr 4 1973
april
Astmatikervården kan förbättras och förenklas med Steral.
Läkartidningen nr 47/72 innehöll bl. a. en artikel
”Luftfilter vid behandling av astmabarn”, av N.-I. Max Kjellman som är biträdande överläkare vid barn
medicinska kliniken på regionsjukhuset i Linköping.
Det är en redogörelse för undersökningar och prov
behandlingar med Steral luftrenare av sex astmatiska barn mellan 4 och 13 år.
Doktor Kjellman redovisar positiva resultat, glädjande för astmatiker och för oss. Här några citat:
”Flertalet patienter fick således förbättrad natt
sömn: i vissa fall ledde detta till påvisbart förbättrad fysisk kapacitet och en viss förbättring av den sociala anpassningen.”
”Samtliga patienter har således bättrats med avse
ende på sin astma under Steral-perioderna.”
Men han har också kritiska synpunkter:
”Apparaturen ställer sig för enskilda personer tämligen dyrbar men kräver ett minimum av under
håll. Förmånligt vore om landstingens hemsjukvårds- byråer inköpte apparater för utlåning i samråd med behandlande läkare.”
Detta vill vi kommentera så här: En Steral för hemmabruk kostar 1.450:— i inköp och driftskostna
derna med ett filterbyte är ca 250:— per år. Även om man bortser från att Steral kan ge många astma
tiker en drägligare tillvaro, bör man mot dessa kostnader ställa svaret på frågan:
Vadkostar envårdplats på sjukhus?
En del landsting har redan gjort den beräkningen.
Och följdriktigt startat utlåning av Steral-apparater.
Apparaterna som loin innchMni
«■n stor förändring i manga astmal ikcrs liv.
Vi skickar er gärna ett särtryck av hela artikeln i Läkartidningen och yt
terligare information om Steral. Det får ni om ni fyller i och postar ku
pongen till oss eller ring
er 023/80000 och begär
”Specialprodukter”.
Ja tack, skicka mig särtryck ur Läkartid
ningen och faktabroschyr om Steral.
Namn Adress Postnr/adress
STORA KOPPARBERG
Specialprodukter, Fack, 791 01 Falun 1.
Organ för Riksförbundet för Hjärt- och Lungsjuka nr 4/1973 årgång 36
Ansvarig utgivare: Albert Fredin Redaktör: Erik Ransemar
Förbundskansli:
David Bagares Gata 3,1 tr, Sthlm C Postadress: Box 3196,
103 63 Stockholm 3
Telefon: 08/20 09 23, 20 09 24 Postgiro: 95 0011-7 Tryckeri:
Axlings Bok- & Tidskriftstryckeri, Södertälje
Prenumerationspris : Helår 20:—, halvär 11:—
Innehall:
Fredlig kärnkraft — fascinerande men farligt.
En informativ artikel av
Sture Wahlström... 5 Nytänkande om tobaken.
En rapport från Norge av
Allan Aarflot ... 7 Hjärninfarkt fem gånger
vanligare än hjärnblödning.
Om nya undersökningar på detta område... 10
”Tyst teater” — unik grupp
teater om handikappades situation. Reportage av
Gunder Andersson ... 12 Hjärtspecialister och psykologer på RHL-konferens uttalade sig om ökad forskning. Om ett nytt RHL-initiativ ... 14 Dokumentnovell av
Molly Johnson ... 18 RHL-information... 20 Omslagsbild: Gunnar Hansson Foto sid 6: Asea
sid 12—13: Jan Eve Olsson
Svårt få arbete
Hur ser situationen ut på dagens arbetsmarknad för de handikappgrupper Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka omfattar? Det vet vi ingenting om med bestämdhet. Arbetsvårdsstatistiken bör dock kunna ge vissa data. Dessa data måste på grund av materialets litenhet bedömas försiktigt. Vissa indika
tioner kan de dock ge oss.
Hela antalet arbetsvårdssökande under 1972 var 94 660. Av dessa tillhörde 3,9 % gruppen lungsjuka och" 3,6 % gruppen hjärt- och kärlsjuka. Högst antal lungsjuka hade Västmanlands län med 6,1 % av samtliga arbetsvårdssökande inom länet, lägst Göteborgs och Bohus län med 2,2 %. Högst antal hjärt- och kärlsjuka hade Väster
bottens län med 6,3 %, lägst Göteborgs och Bohus län (återigen) med 2,2 %.
Hur har då dessa grupper fått arbete under året i förhållande till andra handikappgrupper? Av hela antalet arbetsvårdssökande
”avregistrerades” under året 50 204 personer av olika orsaker.
Dessa orsaker kan sägas vara av två slag: positiva (man har fått arbete i öppna marknaden eller i någon form av skyddat arbete) eller negativa: arbetsvärden har inte kunnat göra något eller den arbetsvårdssökande har inte själv tagit kontakt med arbetsvärden etc.Det skall då först konstateras att gruppen lungsjuka har det i särklass lägsta procenttalet, när det gäller positiva avregistrerings- orsaker: 33,7 % mot genomsnittet 49,3 %. Gruppen hjärt- och kärl
sjuka har det näst lägsta talet: 39,8 %. Ser man på antalet som fått arbete på öppna marknaden hävdar sig dock de här två grupperna något bättre. Där har sju handikappgrupper (man rör sig i den här statistiken med femton handikappgrupper) lägre procenttal än gruppen lungsjuka och fyra grupper lägre tal än de hjärt- och kärlsjuka.
Det måste då vara så att det är i det skyddade arbetet som de lungsjuka och de hjärt- och kärlsjuka inte kan hävda sig så väl.
Inom det skyddade arbetet intar beredskapsarbetena för handikap
pade en särställning. Drygt hälften av dem som under 1972 ”av
registrerades” därför att de börjat i skyddat arbete, hade hamnat i beredskapsarbetena: 14,3 % av sammanlagt 28,4 %. Beredskaps
arbetena är tydligen fortfarande tunga jobb: andelen lungsjuka som fick beredskapsarbeten var endast 4,2 % av samtliga ”avregistre
rade”. Lägre tal hade endast synskadade, personer med hudsjuk
domar och personer med rörelsehinder av annat slag än ryggsjuk
domar. Anmärkningsvärt mot den här bakgrunden är att andelen hjärt- och kärlsjuka som fick beredskapsarbeten var något högre:
4,4 %.
Även i det halvskyddade arbetet — där företagen får 40 % av den anställdes lön — har gruppen lungsjuka svårt att komma in.
Andelen var 2,1 %. Lägre tal hade endast de grupper som har so
ciala handikapp och gruppen med hudsjukdom. Här hävdar sig gruppen hjärt- och kärlsjuka relativt väl: 4,4 % av samtliga ”av
registrerade” betyder att endast fyra handikappgrupper av femton hade högre tal.
Det är verkligen svårt att finna bestämda orsakssamband i det här mönstret. Det som förvånar är att hela 20 % av gruppen lung
sjuka avregistrerades därför att ”kontakten förlorats med sökan
den”. Det är det i särklass högsta talet bland alla handikappgrup
perna. För de hjärt- och kärlsjuka är samma orsak 5,3 %. Gruppen hjärt- och kärlsjuka har det i särklass högsta talet bland dem som avregistrerades därför att de bedömts som ”arbetsoförmögna på grund av sjukdom”: 32,8 % mot genomsnittet 16,2 %. Här har gruppen lungsjuka 18,2 %.
Arbetsvårdsstatistiken ger otvivelaktigt indikationer på att grup
perna lungsjuka och hjärt- och kärlsjuka har betydande svårig
heter att hävda sig i arbetslöshetssituationer. Vi skall återkomma till analyser av vad det kan ligga för generella fenomen bakom
detta. Erik Ransemar
Identitetsbricka för hjärtsjuka
RHL kommer här med ett nytt initiativ i och med att vi lanserar ID-bricka för hjärtsjuka, från mitten av april 1973. Brickan, som är utförd i plast och har samma storlek som ID-hrickan för pacemakerbärare, skall bäras i en kedja kring halsen. På brickans bak
sida bör bärarens namn, folkbokföringsnummer, be
handlande sjukhus, ort och telefonnummer samt be
handlingsår ingraveras. Brickans utseende framgår av vidstående bild.
Brickan tillhandahålles till självkostnadspris kr 2:50 och kan rekvireras ge
nom insändandet av nedanstående talong. Riksförbundet har förhandlat fram ett förmånligt pris för gravyr av brickan och kan erbjuda detta för kr 14:—.
RHL har genom denna aktion velat tillmötesgå ett länge uttalat önskemål från hjärtsjuka att få en egen identitetsbricka. Vi tror att många kommer att känna trygghet genom att bära brickan men hoppas givetvis att ingenting skall inträffa.
Insändes till RIKSFÖRBUNDET FÖR HJÄRT- OCH LUNGSJUKA Box 3196
103 63 STOCKHOLM 3
BESTÄLLNING AV ID-BRICKA FÖR HJÄRTSJUKA Namn
Herr Fru Frk Folkbokf.nr ...
år mån. dag - födelsenr Adress
Postnr och postadress Tel
Vårdats på nedanstående sjukhus år
Sjukhusets namn Tel
Postadress
Gravyr önskas ej Gravyr önskas Status nr 4/73
Oskarshamngverket — ett kärnkraftverk
•■j'• % - A'* ■'•*&
/¿•■.À- **»■ • •■*"•'• ’ ■' • ; _ :
“Ss-^< '-¿~
IIIbbui WMJLMJi
■hMi
Fredlig kärnkraft -
fascinerande men farligt
I Nordamerika bor endast 7 pro cent avvärldens befolkning, men de gör av med hela 36 procent av världens totala energikonsum tion. I vårt land förbrukar vi energi på mer än amerikansk ni
vå. Men om hela världen skulle nå upp till bara hälften av dagens amerikanska nivå, och världen vid den tidpunkten hade en sta biliserad befolkningpå 15miljar
der, skulle det krävas 12 000 kärnreaktorer på vardera 5 000 megawatt för att tillgodose ener gibehovet. Varje dag skulle det behöva skrotas en utsliten reak tor med allt vad detta innebär av strålskydds-, avfalls- och ett otal andra problem. Det konstaterar STURE WAHLSTRÖM i denna artikel om kärnkraftens risker och faror.
Detta var några av de skrämmande uPpgifter som delgavs deltagarna i Na
turskyddsföreningens energidebatt för en tid sedan, och följaktligen är det hög tid för ett omtänkande på energi
området: världens miljö och jordens naturliga resurser tål inte ett energi
bruk — eller missbruk — av den om
fattning som i-länderna redan i dag tillåter sig.
Det är faktiskt inte så att hela vårt nuvarande välstånd skulle bygga på att energi brukas som nu i accelererat ökande takt. Eftersom energi under lång tid har varit så billig har vi fått en viss typ av miljöfördärvande väl
stånd. Typexempel härpå kan kanske vara engångsflaskan och ölburken av aluminium. Det finns en lång rad and
ra moderna produkter som ökat myc
ket snabbt och som är särskilt energi- krävande, t ex syntetfibrer och plaster, som ersatt naturliga material, privat
bilismen som ersatt tåg och bussar, konstgödsel som ersatt naturgödsel, biocider etc, etc. På kortare sikt och med snävaste synsätt kan naturligtvis
mycket litet ändras i nuvarande ener
gibruk. Men detta får inte vara skäl mot att förbereda nya metoder att styra energihushållning som ändå inom överskådlig framtid blir oundviklig.
Det måste helt enkelt bli slut på den gamla typen av energiprognoser och planer, som i realiteten bara rättade sig efter hur mycket energi de olika företagen trodde sig om att kunna sälja.
• Alla vet vi att vattenkraften inte alstrar några gifter. Däremot vet vi att den ofta har varit ödeläggande för landskapsbilden och att den drivit många människor från hus och hem.
Kraftverk, som drivs med fossila bränslen, avger mängder av giftiga ga
ser och andra för naturen och för vår hälsa skadliga ämnen. Kärnkraftverken spyr inte ut några rök- och gasmoln, men däremot har de andra och myc
ket allvarliga nackdelar. I första hand
Ett knippe uranstavar sänks ner i reaktorhärden. De alstrar mängder av energi, men i sinom tid avsätter de livsfarligt av
fall, som på ett eller annat sätt måste elimineras.
tänker vi då på den radioaktiva strål
ningens biologiska verkningar.
Det dröjde inte många år efter Rönt
gens upptäckt av röntgenstrålningen 1895 förrän man kom till insikt om att strålningen kunde åstadkomma hud
skador. Den första dokumenterade strålskadan förorsakades av röntgen
strålning redan innan Röntgens upp
täckt var känd. Den drabbade en ex- perimentator i Chicago vid namn Emil Grubbé då han 1895 var sysselsatt med ett Crookes urladdningsrör utan att känna till röntgenstrålarnas existens.
Grubbés händer visade tecken på hud
skada i januari 1896 då världspressen hade presenterat nyheten om röntgen
strålningen. Grubbé insåg sambandet och fortsatte med avsiktliga försök att framkalla fysiologiska verkningar med hjälp av strålningen. Han gjorde tom försök att behandla bröstcancer redan den 29 januari 1896, dock utan att lyc
kas.
Även det världsberömda forskarpa- ret Curie blev smärtsamt medvetna om strålningens skadeverkningar. Pier
re Curie provade nämligen radium
strålningens inverkan på sin arm och åstadkom en hudrodnad som efter tre veckor förvärrades till en sårbildning, vilken ännu efter två månader inte hade läkt. Marie Curie fick skador på de blodbildande organen.
• Under 1920-talet var det helt klart att användningen av strålkällor, inom såväl röntgendiagnostiken som för strålbehandling, räddade många män
niskoliv, men att det också var nöd
vändigt att införa regler och skydds
åtgärder för att inte personalen skulle komma till skada. Vid den 2:a inter
nationella radiologkongressen, som hölls i Stockholm 1928, bildades den organisation som nu går under nam
net Internationel Commission on Ra
diological Protection (ICRP). En av de framsynta personer som tog detta ini
tiativ var den svenske pionjären inom strålskyddsverksamheten, Rolf Sievert.
Under 1930-talet hade man således tillräckliga kunskaper för att kunna skydda sig mot strålningens akuta verkningar. Man visste dock ännu rätt litet om dess genetiska och canceroge
na verkningar, framför allt vid låga stråldoser som inte gav några akuta skador.
Författare, journalister mfl fascine
rades tidigt av tanken på mystiska
”dödsstrålar” som på stora avstånd kunde stoppa bilmotorer, få flygplan att störta samt döda alla levande vä
sen. Myten om dödsstrålama var sena efterdyningar av de spekulationer tid
ningarna hade hängett sig åt efter upptäckterna av röntgenstrålning och radium. Osynliga, dödande strålar skrämde men eggade fantasin. 1930- talets dödsstrålar förblev en myt som ersattes av en långt mer skrämmande realitet, atombomben.
Efter atombombfällningarna över de japanska städerna Hiroshima och Na
gasaki, samt efter de många atom- och vätebombsproven under senare tid, har vi blivit klart medvetna om vilka svår
kontrollerbara krafter som innebor i atomen.
• Men även det vi kallar fredliga kärnkrafter har, som här redan inled
ningsvis påpekats, sina risker. Det har sagts, att en kärnreaktor i realiteten ingenting annat är än en atombomb med fördröjd utlösning. Redan i dag innebär kärnkraftverken en stor fara för människorna. I första hand är det naturligtvis kraftverkens personal som löper risker, men även för folk i om
givande trakter är riskerna uppenbara.
I flera länder har man ansett att psy
kologiska skäl talar för att man bör avstå från att ha synliga skorstenar vid kärnkraftverk. Det anses att dessa demonstrerar att man släpper ut far
liga ämnen från verken. Till detta re
sonemang måste dock invändas att man vid ett givet utsläpp får 10 till 50 gång
er större påverkan på närmast boende personer om man slopar skorstenen än om man har den kvar. Detta talar up
penbarligen starkt för att man bör ha en skorsten, hur små utsläppen från kraftverken än är.
De radioaktiva ämnen som oundvik
ligen släpps ut från kraftverksskorste- narna följer med vinden. De sprider sig i en plym, som blir bredare ju längre bort man kommer från verket.
Koncentrationen av radioaktiva ämnen avtar därför med avståndet från ver
ket. Den avtar givetvis även genom aktivitetens avklingning, men detta får betydelse först på större avstånd.
Att vinden skiftar riktning gör, att man överallt kring verket kommer att bli utsatt för en viss påverkan från de radioaktiva ämnen som släpps ut från skorstenarna. Att mäta denna påver
kan är, säger experterna, sällan möj
ligt.
I sammanhanget måste även påpekas, att människorna utsätts för strålning också från ett antal naturliga strål
källor samt från kulturkällor. Exem
pel på naturliga källor är den kosmiska strålningen från rymden samt natur
liga radioaktiva ämnen i marken, i luf
ten och inne i människorna. Exempel på kulturkällor är förutom kärnkraft
anläggningar även byggnadsmaterial, medicinsk röntgen, materialröntgen och luftföroreningar i gruvor.
Kulturkällorna fungerar följaktligen som ständigt växande påspädare till de naturliga källorna.
Radioaktivt utsläpp i vatten disku
teras livligt världen över, och allt efter som dessa utsläpp ökar, tvingas man naturligtvis gå in för intensivare forsk
ning och rigorösare skyddsbestämmel
ser. Det är framför allt två sätt på vilka människan kan få i sig radio
aktiva ämnen, som släppts ut med vat
ten från kärnkraftverk. Det är dels genom att dricka vattnet och dels ge
nom att äta fisk och andra havsdjur, vilka ätit växter som i sin tur tagit upp radioaktiva ämnen ur vattnet. Man talar i det senare fallet om en biolo
gisk anrikning och om en födoämnes- kedja, där människan befinner sig i slutet.
• Av erfarenheterna från Hiroshima samt från iakttagelser vid senare fall av strålningsolyckor kan man nu ge följande bild av följderna av en hel- kroppsbestrålning där en hög stråldos erhålls inom en kort tidrymd.
Skadorna leder till olika symtom be
roende på vilka av kroppens vävnader som har skadats kraftigast. Den ska
dade kan visa någon eller alla av tre sjukdomsbilder förorsakade av skador på respektive det centrala nervsyste
met, mag-tarmkanalen och benmärgen.
I slutet av 1940-talet började man alltmer intressera sig för konsekven
serna av strålningens förmåga att ge
nom mutationer påverka människans arvsanlag. Hermann Muller, som nu hade fått nobelpriset för mutations- forskning, var den som tidigare än nå
gon annan oroade sig. Mest bekymra
de det honom att den ökade använd
ningen av medicinsk röntgendiagnostik
Reaktortanken i Oskarshamn II sänks ned på sin plats i reaktor- inneslutningen. Vikt ca 500 ton.
0 /
ledde till att nära nog varje människa någon gång fick röntgenbestralning som kunde tänkas påverka arvs
anlagen.
Summerar man strålningskvantite- terna från röntgendiagnostik, radium
behandling, utfall från atom- och väte
bombprov, kärnreaktorer osv, sa skymtar man rena skräckperspektiven.
Det förhåller sig helt enkelt sa att ing
en ännu räknat fram någon ”slut
summa” på den additionen.
Professor Hannes Alfvén, som hör till de stora auktoriteterna när det gäl
ler utnyttjandet av den fredliga kärn
kraften, har vid ett flertal tillfällen på
visat fissionsreaktorernas många och stora risker. ”Det är rätt”, säger han,
”att man ägnat mer begåvning och an
strängning åt att lösa dessa reaktorers säkerhetsproblem än åt säkerhetsfrå
gor i någon annan produktion. Men om problemen är olösliga — då räcker det inte med att hänvisa till att man verkligen ansträngt sig för att lösa dem.”
I varje reaktor finns betydande mängder miljögifter som plutonium och Strontium 90. Risken för att dessa skall läcka ut vid en olycka på grund av
sabotage, jordskalv, brand, genom kon
ventionella krigshandlingar eller lik
nande kan omöjligen förnekas. Dess
utom återstår de sk ”atomkyrkogår
darna”, begravningsplatser för radio
aktivt höggiftigt avfall, som vi lämnar i arv till kommande generationer.
Atomkyrkogårdarna måste hållas av
skilda, säkra och slutna; ingenting får läcka ut från dem på hundratals eller tusentals år.
• Det uppstår fast radioaktivt avfall på flera ställen i kärnkraftverken, dock framför allt i och närmast kring reak
torn. Det uppstår vidare halvfast ra
dioaktivt avfall och koncentrerade ra
dioaktiva vätskor i avloppssystemet, och dessa måste omhändertas. Allt detta avfall fixeras i en särskild an
läggning på ett sådant sätt, att det kan förvaras ”riskfritt”. Ett undantag är det utbrända bränslet. Detta förs bort från verken till speciella anläggningar.
I anläggningen för fast avfall gjuts det högaktiva avfallet in i betong. Det mindre aktiva avfallet förpackas i plåt-
Forts sid 15
rökvanan
Nytänkande om tobaken
En rapport från Norge ao ALLAN AARFLOT
Även i Norge har man ett orga niserat motstånd mot rökningen och dess skadeverkningar. I den na artikelredogör ALLAN AAR FLOT för hur man ser på frågan om rökningen i Norge. Aarflot är redaktörför tidskriften Tobakken og Vi, som utges av Landslaget mot tobakksskadene,en riksorga nisation som bekämpar tobakens skadeverkningar. Dennariksorga
nisation har funnits sedan 1916, fast med annat namn tidigare. Vi har inte översatt artikeln. Det tycker vi är en lyxgärning. Det kanske känns något motigt i bör
jan. Det går dock lätt över. Och så är norskan ett vackert språk.
La oss for et öyeblikk forestille oss at kringkasting, TV og presse en vakker dag var i stand til å bringe oss den epokegjörende nyhet at kreftens gåte var löst. Etter mange års intens forsk
ning verden over, hadde legevitenska- pen funnet årsaken til kreft. Den viste seg å være et virus med en langsom og særegen smitteform som kunne ramme mennesker i alle aldre.
For en sensasjon dette ville ha vært!
Váre helsemyndigheter ville selvfölge- lig öyeblikkelig ha slått stor alarm og satt i gang omfattande og konsekvente sikringstiltak for å utrydde smittestof
fet og sanere miljöet överalt hvor kreftviruset viste seg. Det ville ha blitt en kampanj e som i omfång og effek
tivitet nok ville ha stillet endog kam
pen mot tuberkulosen i skyggen. Hele samfundet ville ha vært mobilisert på en effektiv måte for å beskytte alle — fra spebamet til oldingen — mot kreft- årsaken.
Og resultatet kan vel ingen være i tvil om: med alle et moderne sam- funns resurser mobilisert i kampen mot en kjent sykdomsårsak, ville sla
get være vunnet i löpet av forholdsvis kort tid. Og vi kunne ha gledet oss over en seier over sykdom og lidelser av enorme dimens joner.
Vi kjenner smittestoffet!
Men — og nå kommer det virkelig sensasjonelle: den moderna legeviten-
skap har avslört hovedårsaken til en av de mest utbredte kreftformer vi har, en kreftform som öker relativt langt sterkere enn noen annen. Vi kjenner smittestoffet, og vi vet stort sett hvordan smitten sprer seg. Vi vet også at det stoffet har ansvaret for en rekke andre kreftformer og sykdom- mer og lidelser, bl a hjerte- og kar- sykdommer og emfysem, eller sprengte lunger. Dette har vi hatt kunnskap om i mange år allerede, og hvert år bring- er bare nye bevis for stadig flere hel- sekatastrofer som fölge av dette ska- destoffet.
Industrien intensiverer reklamen for det!
Hva opplever vi så? Jo, at den industri som produserer dette stoffet intensive
rer sin svære reklame for det blant oss forbrukere og potensielle brukere.
Det gjelder altså å få forbruket opp, eller iallfall holde det vedlike... Og dette skjer i takt med legevitenskapens avslöringer av skadestoffet som hoved
årsaken til epidemiliknande helsekata- strofer i mange land.
Utrolig? Javisst. Men sant.
Det begynner å bli mange menne- sker nå — ikke minst blant leger, læ- rere og andre godt informerte grup
per — som ikke lenger orker å være passive til dette uhyggelige spillet om vår egen og våre barns liv og helse.
Her går ingen skillelinje mellom rö
kare og ikkerökere. Alle anstendige og ansvarskjennende mennesker må rea- gere mot den groteske situassjon at det er tillatt å bruke millioner kroner til reklame for hovedårsaken til lunge- kreft og en sterkt medvirkende årsak til hjerte- og karsykdommer i vår tid.
Vår lovgivning kan stanse salg av tobakk
Sosialminister Egil Aarvik uttalte i Stortinget i april 1970: ”Dersom situa- sjonen hadde vært den at tobakken nå var blitt sökt introdusert i vårt land som nytelsemiddel, ville helsemyndig- hetene uten enhver tvil ha nektet to
bakk omsatt — og det med hjemmel i den lovgivning vi allerede har.”
Ingen, kanskje aller minst rökerne selv, önsker vel at også våre barn skal bli rökare. ”Hadde jeg visst det jeg i dag vet om tobakken den gangen jeg begynte å röke, da ville jeg aldri ha begynt,” sa en röker en gang til meg.
Sikkert mange rökere vil underskrive på det.
En annen kar, en ikkeröker, ble en gang spurt om han aldri kunne tenke seg å begynne å röke? Jo, sa han, det kunne jeg nok kanskje, hvis jeg bare for alvor fikk det råd av en voksen
röker at jeg burde begynne. Jeg har spurt mange rökare om dette gjennom årene — og nå er jeg over 50 år selv — men jeg har ennå ikke truffet en enes- te röker som har sagt at jeg burde be
gynne.
Vi er utsatt for et storstilet bedrag
Her er vi ved et sentralt punkt i hele rökeproblematikken: Hvorfor röker så mange når det egentlig ikke er noe å anbefale — noe som vi helst var for- uten, og som vi så avgjort önsker at våre barn skal være forskånet for?
Er det hele kanskje så enkelt at mange av oss er blitt offer for en smart og omfattende reklamepåvirk- ning gjennom en lang årrekke hvor man visste lite om tobakkens skade- virkninger og derfor hadde små mot- forestillinger? Hvem vil ikke gjerne ha en sigarett når den fremstilles som det uunnværlige bindemiddel mellom hun og han? Hvem vil ikke gjerne smake på den kjölige, rene röken, frisk som en fjellbekk, den fineste smak fra USA, osv, osv.
Men det forferdelige er jo at dette er lögn, idag den svarteste lögn! Dette er et sterkt uttrykke men det må bru- kes i denne förbindelse fordi det er det som best dekker realiteten. ”Blank, frekk, visuell lögn!” skrev Morgenbla- dets kulturredaktör på 3. siden i okto
ber 1971 om tobakkreklamen. Samme uttrykk ble også brukt i Stortinget nylig under debatten om tiltak for å redusere tobakkskadene. ”Tobakkre
klamen frister på et meget lögnaktig grunnlag,” uttalte representanten Son
ja Ludvigsen, som er formann i Sosial- komiteen. Det er ikke ofte en hörer så starke ord av våre folkevalgte, og egentlig burde en vel vente injuriesak fra tobakkindustrien? Men nei — vi kan nok ta det med ro i så måte, for de vet at reklamen farer med lögn og förförelse for å lokke folk til å röke, til tross for de uhyggelige fölgene.
Enhver vet jo at tobakkröken ikke er ren, men tvert om en konsentrert luftforurensning av moget alvorlig ka
rakter. Fjellbekker som på noen måte minner om tobakkrök har vi heldigvis ikke her i landet og vil vel heller ikke få det. Og med hensyn til den fineste smak fra USA: hvis sigarett ditt eller datt skal være den fineste smak, ma det være tillatt å spörre om hva den verste er... Huttetu!
Hyggelige rökereselv den beste tobakkreklame?
Vi kan ikke slutte av disse betrakt- ningene uten å ta med den kanskje viktigste form for tobakkreklame, nem-
lig den som rökeren selv gör hver gang han tenner sin sigar, sigarett eller pipe.
I samme öyeblikk skapes et rökemiljö.
Og rökerne er — jeg hadde nær sagt dessverre — som regel hyggelige men
nesker som lett kan friste andre til å begynne å röke. Så er veien ikke lang til hvering av nye, unge rökere som etter noen år sitter ganske fast i niko
tingarnet.
Men tobakkröken er alt annet enn hyggelig
Tobaksröken er i realiteten alt annet enn hyggelig. Den er en aggressiv gift
gass med en rekke meget farlige stof
fer, bl a nikotin, kulloksyd, blåsyre, ammoniakk, arsenikk, og kreftfrem- kallende tjærestoffer. Disse stoff er rammer alle som må puste inn tobakk
röken, altså også ikkerökere som opp- holder seg i rom hvor det rökes. Pas
siv rökning, eller secondary smoking som den britiske helsedirektör Sir Ge
orge Godber kaller denne form for röking, kan före til samme sykdom- mer som aktiv röking.
Vi er alle henvist til å puste inn den luften som omgir oss. I mange miljöer er det ikke lenger tale om rökere og ikkerökere, men om aktive og passive rökere. En tysk professor i medisin har nylig regnet ut at en keiner som serverer i en gjennomsnittsrestaurant, får i seg så meget tobakkrök pr. time at det svarer til at han selv skulle ha rökt 1 sigarett pr. time! For en ”ikke- rökende” keiner blir det altså nær- mare en 10-pakning pr. dag som han tvinges til å röke. Og professoren trak- ker den rimelige slutning at vi snart må regne med utbredte tobakksskader og tobakkssykdommer også blant ”ik
kerökere”, fordi de tvingas til å puste inn giftig tobakkrök.
Hvor lenge skal vi tilläte disse tilstander?
Her burde det være lett å fastslå at vi snarest mulig bör få en endring i situa- sjonen. Ingen vil vel med vitende og vilje skape utrivelige og plagsomme forhold for sine omgivelser. Så bör man da i all enkelhet överallt få gjen- nomfört at röking bare kan skje der det er spesielle rökerom, og at röking selvfölgelig ikke skjer der det bare er ett feiles oppholdsrom, f. eks. et konferenserom, lærerværelse, en lese- sal, kantine osv.
Et moment som også bör nevnes, er at det i dag ser nokså dumt ut å röke.
Röking i dag — med vår nàværende viten — må anses som hygienisk ufor- svarlig, inellektuelt uholdbart, og so-
sialt uakseptabelt. ■
Hjärninfarkt fem gånger vanligare än hjärnblödning
Om nya undersökningar på detta område
Hjärnblödningar och blodproppar i hjärnan — hjärninfarkt — som utlöser apoplexi eller vad vi i dagligt tal kallar slaganfall, är bland de största och mest kost nadskrävande vårdproblemen i vårt land. Enligt statistiska beräk
ningar är hjärninfarktfem gånger vanligare än hjärnblödning och avsevärt farligare än hjärtinfarkt, emedan hjärninfarkten medföratt vissa hjärnceller dör och inte kan återbildas. Många patienter till
frisknar och behöver kanske inte frukta ett upprepat slaganfall.
Men det händer också att patien ten blir svårt invalidiserad med mer eller mindre utbredda för
lamningar, vilka i bästa fall lång
samt går tillbaka. Kärlsjukdomar i hjärnan kräver också årligen lika många dödsoffer som cancer.
Nu läggs emellertid fram resultat av undersökningar som tyder på att antalet dödsfall i apoplexi på grund av hjärnblödning minskat.
Skälet till denna gynnsamma ut veckling är den förebyggande be handling som ges bl aför attmota förhöjt blodtryck — den mest alarmerande riskfaktorn då det gäller alla kärlsjukdomar. Det rapporterar HILDE ROEMPKE i denna specialartikel.
Vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg har i anslutning till hjärtinfarktre
gistret på avdelningen för förebyggan
de hjärtsjukvård även upprättats ett apoplexiregister. Registret började läg
gas upp i november 1969 och omfattar 485 patienter fram tom 1972.
Undersökningarna leds av neurolo
gen dr Per Harmsen och kardiologen docent Gösta Tibblin.
Vi utgår från Göteborgs upptag
ningsområde, motsvarande ett patient
underlag på 500 000 människor, berät
tar dr Harmsen. Åldersgränsen är satt till 65 år — apoplexi är visserligen sällsynt i barn- och ungdomsåldern men kan undantagsvis inträffa även vid mycket unga år.
Om mycket unga människor eller barn får ett slaganfall rör det sig med stor sannolikhet om missbildningar i hjärnan. Högre upp i åldrarna följer förkalkningen i hjärnans blodkärl i stort sett kalkförändringarna i övrigt, men är inte strikt parallella med för- kalkningar som uppträder i hjärtats kranskärl.
Senilitet kan också förekomma utan föregående förkalkningar i hjärnan.
Däremot kan slaganfall hos en relativt ung person påverka hjärnans funktio
ner så att tidig senilitet inträffar.
När man talar om slaganfall = apo
plexi är det i allmänhet inte fråga om hjärnblödning. Det gäller snarare en eller flera små proppar, som täpper till ett blodkärl, förklarar dr Harmsen.
Några patentlösningar hur denna riskabla proppbildning skall kunna undvikas finns inte — men vi vet exempelvis att högt blodtryck har av
görande betydelse och vi vet hur man skall kunna bota det.
Med apoplexiregistret som utgångs
läge har vi hittills följt upp 485 fall, samtliga under 65 år. Högt blodtryck, högt blodfett (kolesterol) och andra långvariga sjukdomar eller missbild
ningar i blodkärlen eller sjukdomar av annan art, exempelvis diabetes, kan bidra till och utlösa slaganfall.
Vissa ”yttre” tecken har sedan gam
malt förbundits med slagrisker. Hög ansiktsfärg, yrsel och öronsusningar kan mycket riktigt vara vamingssym- tom, men det är endast det konsta
terade höga blodtrycket och hög ko
lesterolhalt som med säkerhet kan sä
gas vara verkliga riskfaktorer.
Sätter man in adekvat behandling med medicinering mot det förhöjda blodtrycket minskar också risken för apoplexi eller hjärnblödning. Det är också skälet till att man nu konstate
rar en frekvensminskning av dödsfall där hjärnblödning kan anges som or
sak.
Förr skedde för övrigt också ofta en förväxling, säger Per Harmsen. Det an
togs att dödsorsaken var hjärnblödning medan det numera oftare konstateras
att det helt enkelt är hjärtat som slu
tar slå.
Svårare förkalkningar i hjärnan in
träder huvudsakligen efter 65 års ål
der, men börjar uppträda redan i 40—
45-årsåldern eller ännu tidigare.
Könsfördelningen visar klar övervikt för männen: bland yngre personer är det dubbelt så många män som kvin
nor som drabbas av apoplexi. Statisti
ken sammanfaller i det avseendet med statistiken över antalet och fördelning
en hjärtinfarkter.
Fullständig rehabilitering viktig Slagdöden är i avtagande på grund av förebyggande behandling av högt blod
tryck samt den moderna sjukvårdens ökade möjligheter att rädda liv i en akut krissituation.
Den som har klarat ett slaganfall och återvunnit hälsan behöver inte frukta ett förnyat anfall. I princip är risker
na för ett recidiv inte större än ris
ken för ett oväntat anfall hos en som aldrig haft apoplexikänningar.
Det är viktigt att behandling och vård av apoplexipatienten omedelbart inriktas på fullständig rehabilitering.
Här har bl a utarbetats speciell sjuk
gymnastik, utformat just för att träna hjärnpatienter och hjälpa dem över en temporär förlamning. Början görs med träning att klara den dagliga sköt
seln utan hjälp och utvecklas sedan allt eftersom patientens krafter åter
vänder.
TÄNK PÄ
HJÄRT- OCH LUNGSJUKAS BLOMSTERFOND
O
POSTGIRO 95 00 11- 7
”Skrämmande” namn
Ibland kan undersökningsmetoderna verka skrämmande på patienten. Be
teckningar som luftskalle, färgskalle och ryggmärgsprov väcker obehagliga associationer hos den sjuke och hans/
hennes anhöriga. Samtliga metoder an
ses ofarliga, försäkrar dr Harmsen.
Luftskalle innebär att det görs ett litet hål i ländryggen och litet av den vätska (cerebrospinalvätskan) som finns mellan benet och ryggmärgen tappas ur. Syrgas blåses in i stället och bubblar upp i hjärnans håligheter. Det möjliggör röntgenavläsning av hjärnan och eventuella sjukliga förändringar kan diagnosticeras.
Vid färgskalle sprutas ett kontrast- amne in i de kärl som förser hjärnan med blod och röntgenfotografering kan ske då medlet passerar hjärnvävna
derna.
Ryggmärgsprov är det missvisande namnet på lumbalpunktion. Den inne
bär provtagning på den vätska som finns mellan ryggmärgen och ryggbe
net (kotpelaren). Det är således inte från ryggmärgen som provet tas, vil
ket i viss mån bör kunna lugna ängs
liga patienter.
Patienten får givetvis även genomgå andra undersökningar som klargör all
mäntillståndet i övrigt. Resultaten från de olika undersökningarna databe
handlas och vi får på så sätt fram en bild som kan bli avgörande för beslut om fortsatt behandling. Och som även i apoplexiregistret får stor betydelse för den vetenskapliga forskningen på detta svårutforskade område.
Små resurser
De resurser som ställts till förfogande för denna forskning från allmänna me
del har varit ringa eller ingen. Neuro
login har ett ytterst snävt tillmätt ut
rymme i sjukvårdsbudgeten och ve- tenskapsfolket har här liksom inom hjärtkärlforskningen i övrigt haft både ekonomiska och personella svårigheter att brottas med. Det finns i Sverige endast sex eller sju neurologiska kli
niker — i Danmark finns 22. Antalet nerologer är också litet i förhållande till vårt grannland och det är främst hårt anlitade medicinare som får ta hand även om hjärnpatienterna.
Det behövs i första hand ett kraf
tigt forskningsstöd som möjliggör vid
gat vetenskapligt arbete på ett område som blivit alltför litet uppmärksam
mat.
Genom bidrag till Nationalförening
en mot Hjärt- och Lungsjukdomar —
som hittills delat ut ca 25 millioner i forskningsstöd — kan envar hjälpa till att finna medel att avvärja eller bota även de hemlighetsfulla sjukdomar som drabbar hjärta och blodbanor. ■
69 fler under 1972 i Helsingborg
FOLKE WEIMARK omvaldes som ord
förande när Föreningen för hjärt- och lungsjuka i Helsingborg hade sitt års
möte. Två nya ledamöter kom in i styrelsen, Ada Roth och Lennart Pers
son. Föreningen har 188 medlemmar, en ökning med 69 sedan förra års
mötet.
Pristagare bildkryss nr i
1: a pris 25 kr Bertil Wennberg, Kron- gårdsringen 10, 95100 Luleå
2: a pris 10 kr Gösta Olsson, S:t Sig- fridsgatan 42 B, 52100 Falköping 3: e pris 5 kr Gerda Aronsson, Svea
vägen 11, 96100 Boden
I majnumret kommer
• det från aprilnumret överstående bidraget av Victor Steffen
• samt motioner och förhands- notiser om kongressen
• en dokumentnovell av Ake G. Selin
Gynna svenskt näringsliv
i Moderna
behandlingar
i gammaldags, trivsam miljö och därtill vacker natur och ren luft erbjudsav LokaBrunn. Reuma tism, förslitnings- och neurologiska sjukdomar behandlas med sjukgymnastik,värmebehandlingar och medicinska bad.Varmvattenbassäng finnes.
Säsong 10/6 — 2/9,
Begär prospekt med information om Loka, om bidragsmöjligheter m.m.
Loka Brunn
710 60Grythyttan Tel. 0591/144 90
