”Jag scrollar vidare”
En netnografisk enkätstudie om
informationspraktiker i Facebookgrupper
Författare: Sara Fridolf
Kandidatuppsats
Svensk titel: ”Jag scrollar vidare” – en netnografisk enkätstudie om informationspraktiker i Facebookgrupper
Engelsk titel: ”I keep scrolling” – a netnographic study about information practices in Facebook groups
Författare: Sara Fridolf Färdigställt: juni 2020
Abstract
The information behaviour in closed Facebook groups differ from the one in people’s feed. Using Cox’s theory of information in social practices,
Haythorntwaite’s theory of ties in computer mediated communication, McKenzie’s theories of cognitive authorities in information and Metzger and Flanagin’s theory of credibility heuristics the aim of this bachelor thesis is to gain a deeper
understanding of how the members of three closed Facebook groups handle the information shared and if the groups act as a filter bubble for the information obtained. The researcher applied a netnographic approach and used an online questionnaire to collect the data. In the empirical data the researcher found that the members used the group rules as norms for what and when they post and that they were very critical when it comes to the information shared in the groups. The researcher also found that the groups acted as filter bubbles and that the members saw that as the groups purpose.
Nyckelord
Informationspraktiker, Facebookgrupper, filterbubblor Information practices, Facebook groups, filter bubbles
Tack
Tack till alla som svarade på enkäten, utan er hade det inte gått. Och tack till mig själv. Det blev klart till slut.
Innehållsförteckning
Abstract 2
Nyckelord 2
Tack 2
Bilagor 4
1 Inledning 1
1.1 Problemformulering 2
1.2 Syfte 2
1.2.1 Forskningsfrågor 3
1.3 Avgränsningar 3
1.4 Disposition 3
2 Tidigare forskning 4
2.1 Trovärdig information i Facebookgrupp 4
2.1.1 Informationsaktiviteter i mammagruppen 5
2.2 Samhörighet 6
2.3 Informationsfattigdom 7
2.4 Facebookgrupper och information 8
2.4.1 Facebookgrupper, information och normer 8
2.5 Filterbubblor och algoritmer 9
2.5.1 Filterbubblor 9
2.6 Sammanfattade reflektion av den tidigare forskningen 10
3 Teori 11
3.1 Information i sociala praktiker 11
3.2 Kredibilitet 12
3.3 Auktoriteter i informationsinhämtning 13
3.4 Personliga band i datormedierad kommunikation 14
3.5 Sammanfattning av teoretiskt ramverk 15
3.5.1 Begrepp för analys av empirin 15
4 Metod 16
4.1 Netnografisk enkätundersökning 16
4.2 Enkäten 16
4.3 Metod för analys av enkätsvaren 17
4.4 Etiska överväganden 17
4.4.1 Enkäten 18
5 Resultat och analys 19
5.1 Presentation av Facebookgrupper 19
5.2 Information i sociala praktiker 19
5.2.1 Hantering av information i grupperna 20
5.3 Praktikspecifikt beteende 21
5.3.1 Rutin och normer 22
5.3.2 Vetande 23
5.4 Facebookgrupper som filterbubblor 24
5.4.1 Frågor i grupperna 25
6 Diskussion och slutsatser 27
6.1 Slutsatser 27
6.1.1 Facebookgrupper för att inhämta information 27 6.1.2 Facebookgrupper och tvivelaktig information 27 6.1.3 Användarnas relation till information i gruppen 28
6.1.4 Facebookgrupper och filterbubblor 28
6.2 Diskussion 28
6.2.1 Trovärdig information i Facebookgrupp 28
6.2.1.1 Informationsaktiviteter i Facebookgrupper 29
6.2.2 Samhörighet i Facebookgrupper 29
6.2.3 Informationsfattigdom 30
6.2.4 Facebookgrupper och information 30
6.2.4.1 Facebookgrupper, information och normer 30
6.2.5 Facebookgrupper och filterbubblor 31
6.3 Metodkritik 31
6.3.1 Enkäten 32
6.4 Kunskapsanspråk 32
6.4.1 Förslag på vidare forskning 32
7 Referenser 33
7.1 Publicerat material 33
7.2 Opublicerat material 36
Bilagor
Bilaga 1: Enkätfrågor s. 37 (1)
Bilaga 2: Meddelande till gruppadministratör s. 37 (1)
Bilaga 3: Inlägg i litteraturgruppen s. 38 (2)
Bilaga 4: Inlägg i de två andra grupperna s. 38 (2)
1 Inledning
Jag började fundera på hur medlemmar i Facebookgrupper ser på spridningen av information i grupper och hur de hanterar detta när det under hösten 2019 började spridas en nyhet om författaren J.K. Rowling. Hon stöttade öppet en person som blev av med sitt jobb då hon inte respekterade namnbyte och vägrade ta
transpersoner i hand (Stack 2019-12-19). I en svensk separatistisk Facebookgrupp (endast för kvinnor och ickebinära) blev det en stormig diskussion där en av medlemmarna kommenterade att hen trodde nyheten var fake news, detta trots att många respekterade medier tagit upp nyheten och att tweets från författaren fanns kvar. Andra kunde inte skilja på verk och person och ytterligare andra
kommenterade att det inte var första gången som J.K. Rowling visar sig ha problematiska åsikter på just Twitter. Diskussionen gjorde till slut att möjligheten att kommentera stängdes av. Den infekterade diskussion som blev förvånade mig, dels för att en snabb sökning hade verifierat sanningshalten i originalinlägget, men även för att vi i två månader diskuterat ämnet i amerikanska grupper där inga trådar stängdes ner, hat blev bortrensat och verket skiljdes från person. Vidare är det en stor del av Facebookgrupper att nyheter, bilder och memes delas friskt om de handlar om det gemensamma intresset. Det delas, kommenteras och diskuteras och ibland ber någon om hjälp med tips eller att hitta något speciellt. Precis som på plattformen i övrigt delas och diskuteras det stora mängder information.
74% av svenska folket använder Facebook (Andersson, 2019, s. 113) och av dem är 58% aktiva i olika grupper på plattformen (ibid., s. 114). Vi kan checka in om vi varit någonstans, dela bilder och inlägg och vill ha reaktioner från vänner eller gruppmedlemmar. Oavsett hur plattformen används så hämtar användarna någon form av information från Facebook. I tiden runt presidentvalet 2016 i USA var så kallad fake news eller desinformation bland de vanligaste nyhetsinläggen på Facebook (Carlson, 2018, s. 6). De personer eller organisationer som sprider tvivelaktig information, fake news, på sociala medier gör detta för att spela på våra känslor och rädslor (Cooke, 2017, s. 211; Rochlin, 2017, s. 386). Under våren har vi sett samma spel med rädslor och panik men i inlägg om det nya coronaviruset, Covid-19, något som kallats infodemi (Institutionen för språk och folkminnen, Infodemi). Oavsett om vi läser något i vårt flöde eller i de grupper vi är med i är inläggens syfte att spela på våra känslor för att få oss att agera, d.v.s. sprida det vidare, vilket skapar mer panik och den kritiska litteraciteten verkar till synes bortglömd (Cooke, 2017, s. 215–216). Fake news är inget nytt fenomen utan snarare ett modeord, det kan också kallas propaganda, satir eller bluff och tvivelaktig information (ibid., s. 211). I uppsatsen kommer jag att använda begreppet tvivelaktig information genomgående, om inte enkätsvaren använt ett annat begrepp. Tillbaka till Facebook som själva säger att de efter valet 2016 i USA har gjort det lättare att anmäla vad man ser som fake news (Chakrabarti, 2018-01-22) och för att motverka ekokammare ska de ha gjort så att våra algoritmer visar oss olika sorters nyheter. Men personaliseringen av våra flöden skapar fortfarande bubblor där vi inte ser samma saker som de på vår vänlista (Haider & Sundin, 2016b, s. 21). Genom att räkna på vad vi klickat på innan och var vi befinner oss
försöker algoritmen förutse vad vi vill läsa och på så sätt leder det till att vi bekräftar vår världsbild och skapar en filterbubbla (ibid.).
Men vilka aktiviteter skapar svenska Facebookanvändare kring informationen på plattformen? För att återgå till de svenska Facebookanvändare som är aktiva i olika grupper vill jag i denna uppsats titta på vilka informationspraktiker medlemmar i tre svenska Facebookgrupper ger uttryck för. Det kan till exempel handla om
information som delas i gruppen och även hur gruppen påverkar medlemmarnas syn på information. Genom att se grupperna som sociala praktiker ser jag handlingar och aktiviteter som rutinmässiga och normerande. Med detta perspektiv antar jag också att det finns ett inbäddat vetande i grupperna. Det inbäddade vetandet kan handla om oskrivna regler i grupperna som medlemmarna ger uttryck för. För att vara med i någon av dessa grupper måste man dela värderingar med de andra eller ha samma intresse. Dock menar Kozinets att man som medlem i en grupp inte per automatik blir en del av det community som denna grupp utgör (Kozinets, 2015, s.
12), det behövs starkare band än bara ett gemensamt intresse.
1.1 Problemformulering
Grupper vi är med i fungerar lite annorlunda mot vårt flöde, vi är med i grupper som handlar om intressen vi har eller podcasts vi lyssnar på. Detta gör att vi har en annan motivation till att vara kvar i gruppen än till vårt eget flöde (Lindgren, 2017, s. 73).
Relationerna till de andra gruppmedlemmarna skiljer sig, de kan enligt Lindgren vara ojämna, vi har olika anledningar till att vara kvar i gruppen och vi känner oftast inte de andra medlemmarna utanför gruppen (ibid., s. 89). Grupper skiljer sig också från vårt flöde på det sättet att medlemmarna ofta har regler för hur de ska bete sig, vad man får och inte får skriva om, men det kan också vara vilka som får vara med i gruppen. På Facebook idag finns det många grupper som är separatistiska för kvinnor och icke-binära där medlemmarna måste godkänna regler och svara på frågor för att kunna komma in i gruppen för att administratörer ska vara säkra på att man delar värderingar, men också att gruppen ska fortsätta vara en frizon. Andra grupper är blandade men som jag skriver ovan, för en specifik podcast eller intresse och även där finns det regler för att komma med eller att förhålla sig till när man väl är med i gruppen.
Dessa regler tillsammans med händelsen jag nämner i inledningen gjorde mig intresserad av vad medlemmar i stängda grupper har för aktiviteter och normer kring information i gruppen och hur de hanterar informationen som sprids av andra medlemmar. Jag vill även titta på om medlemmarna påverkas åt något håll av den information som delas och om de tror gruppen skapar en filterbubbla. En
filterbubbla skapar likriktad information som inte utmanar ens världsbild (Haider &
Sundin, 2016, s. 22) och brukar då bara bekräfta det vi redan vet.
1.2 Syfte
Syftet med studien är att ta reda på vad medlemmarna i stängda Facebookgrupper uttrycker för praktiker kring information, hur de hanterar tvivelaktig information
som delas i gruppen och om gruppen påverkar deras synsätt på information. Jag kommer också undersöka hur normer och överenskommelser utspelar sig i
grupperna. Detta är intressant då dessa grupper styrs av bestämda regler för vad som diskuteras i gruppen, vilket gör dem intressanta att undersöka ut ett filterbubbla- perspektiv. Studien är en enkätstudie med netnografisk grund som bidrar till kunskapsbasen om informationsbeteende i grupper på Facebook.
1.2.1 Forskningsfrågor
• Hur används gruppen för att inhämta information?
• Hur hanterar gruppmedlemmarna tvivelaktig information?
• Vad har användarna för relation till information i gruppen?
• På vilka sätt ses grupperna som filterbubblor med avseendet på vilken information som delas?
1.3 Avgränsningar
Studien är gjord i tre svenska stängda svenska Facebookgrupper med specifika regler för vad som ska delas och hur de ska bete sig. Jag har inte analyserat några inlägg i grupperna utan undersöker gruppernas informationspraktiker utifrån vad de själva ger uttryck för i enkäten.
1.4 Disposition
Efter detta inledande kapitel följer en genomgång av tidigare forskning inom informationsbeteenden och informationsfattigdom i utvalda populationer. Jag kommer också gå igenom forskning om sociala medier och informationen vi hittar via sociala medier och vilka normer vi har på sociala plattformar. Avslutningsvis i detta kapitel går jag igenom forskning om algoritmer och filterbubblor. I kapitel 3 går jag igenom de teoretiska ingångar jag haft i analysen av min empiri. Här skriver jag om information i sociala praktiker enligt Andrew Cox och hur Silvia Gherardi definierar vetande. I detta kapitel går jag också igenom kredibilitet i information, kognitiva informationsauktoriteter och vilka band vi har till andra människor i datormedierad kommunikation. I kapitel 4 beskriver jag enkätmetoden jag använt för insamlingen av min empiri. Jag beskriver också den netnografiska ansats jag antagit i uppsatsen. Vidare beskriver jag hur jag analyserat empirin och vilka etiska överväganden jag gjort. I efterföljande kapitel 5 presenterar jag de resultat jag fick och analyserar dem med hjälp av praktikbegrepp, informationsauktoriteter och vilka personliga band vi skapar på internet. Till sist har jag kapitel 6, diskussion och slutsatser. Där återkopplar jag mitt resultat till syfte och forskningsfrågor. Vidare går jag igenom relationen mellan mitt resultat och den tidigare forskningen. Sist i detta kapitel har jag skrivit vilket kunskapsanspråk jag gör med denna uppsats och förslag på framtida forskning.
2 Tidigare forskning
I detta avsnitt börjar jag med att redogöra för medlemmars informationsbeteende i en mammagrupp på Facebook. Vidare skriver jag om forskning på hur vi vill känna samhörighet med de andra i gruppen för att skriva i den. Därefter skriver jag om Elfreda Chatmans forskning om informationsfattigdom i speciella populationer och till sist forskning om information i sociala medier. Forskningen om
informationsbeteende eller informationspraktiker är spridd både över olika forskningsfält och rent geografiskt. Ameera Mansour och Helena Francke forskar från akademin för bibliotek, information, pedagogik och IT i Borås där Mansour specifikt är på sektionen för biblioteks- och informationsvetenskap. Pamela McKenzie är på fakulteten för information- och mediastudier på University of Western Ontario i Kanada. Vidare har vi artikeln om samhörighet med andra
gruppmedlemmar där Shih-Ming Pi och Hsui-Li Liao utgår ifrån School of Business på Yuan Christian University i Taiwan medan Chen-Huei Chou forskar från School of Business på College of Charleston i USA. Simon Lindgren som jag nämner i avsnitt 2.2 Samhörighet, forskar om sociala medier och framförallt politik, makt och motstånd på sociologiska institutionen på Umeå universitet.
När det kommer till forskningen om en Facebookgrupp som ett socialt nätverk kommer alla tre forskare ifrån Nya Zeeland, Neil Ballantyne från School of Health and social sciences på Lower Hutt, Simon Lowe från School of Social sciences på Waikato University och Liz Beddoe är på fakulteten för utbildning och socialarbete på Auckland University. Arne Freya Zillich är på Department of communication på universitetet i Jena och Kathrin Friederike Müller är på institutionen för
kommunikationsvetenskap på Münster Universität, båda i Tyskland. Avslutningsvis har vi Jutta Haider och Olof Sundin. Jutta Haider är professor på sektionen för biblioteks- och informationsvetenskap i Borås och Olof Sundin är professor på avdelningen för ABM och digitala kulturer i Lund. Både Haider och Sundin forskar mycket om källkritik i skolor och algoritmers påverkan på demokratin. Denna spridning visar på hur människors informationsbeteende är intressant för flera olika fält och från olika vinklar, för att vi ska förstå inte bara hur vi umgås digitalt men också vilka aktiviteter vi har kring information och dess spridning.
2.1 Trovärdig information i Facebookgrupp
Ameera Mansour och Helena Francke (2017, s. 1) utförde en studie på kredibiliteten i en Facebookgrupp för mammor som var nya i Sverige. Genom att intervjua 19 av gruppens medlemmar ville de ta reda på om och varför medlemmarna i gruppen ser den som en relevant resurs för informationsinhämtning (ibid., s. 2). I sin studie kom de fram till att medlemmarna använder gruppen för att söka information men att de samtidigt inte ser informationen som trovärdig (ibid., s. 7). Trovärdigheten visade sig vara beroende på vad informanterna själva tyckte att gruppen skulle användas till; de tyckte inte att gruppen skulle användas till medicinska frågor. Dessa skulle tas med läkare, men det fanns också kontextberoende information, så som hur svenska samhället fungerar, som informanterna tyckte det var bra att gruppen pratade om (ibid., s 9). I studien visade det sig att informationens trovärdighet
bedöms utifrån fem olika kulturella verktyg; språk- och skrivstil, skicklighet, utbildningsnivå, livserfarenhet, och liknande normer när det kom till uppfostran, livsstil och världsfrågor (ibid., s. 10).
Informanterna bedömde trovärdigheten på inläggen efter hur de var skrivna då de inte känner varandra på ett djupare plan. Några av medlemmarna blev också kognitiva auktoriteter för de andra på grund av deras expertis som på något vis kommit fram innan. Vidare bedömde informanterna trovärdigheten på
informationen från andra utifrån livserfarenhet, det kunde vara hur många barn de hade och att man då inte kommenterade något ifall de hade fler än vad man själv hade. Det visade sig också med en av informanterna att hon litade mer på vissa mammor med många barn från samma kultur som hon själv, men inte på
sköterskorna på BVC då de enligt informanten bara undersökte svenska barn. (ibid., s. 11). Detta går emot några av de andra informanterna som anser att medicinska frågor inte ska tas i gruppen.
Trovärdigheten på informationen i gruppen var också beroende av utbildningsnivå eller arbetslivserfarenhet hos den som läste, då kopplade de in sin erfarenhet som barnsjuksköterska i medicinska frågor och sin erfarenhet av engelska som språk i bedömningen av vissa inlägg (ibid., s. 12). Det sista verktyget som Mansour och Francke såg att medlemmarna använde var sina egna normer och livsåskådning.
Detta märktes då informanterna oftare lyssnade på tips och råd som de redan höll med om. Det kan till och med vara så att de inte läser tips eller inlägg från personer de vet inte har samma tankar om uppfostring eller andra normer som de själva (ibid.). De kulturella verktyg som används för att bedöma trovärdigheten på information skapade också olika färdigheter för gruppmedlemmarna, dessa bestod i att navigera i gruppen, lära sig hur man ställer frågor, vilka som svarar och hur de svarar. Dessa tysta regler fortsatte Ameera Mansour att titta på.
2.1.1 Informationsaktiviteter i mammagruppen
I en studie från 2020 tittade Mansour på vilka underliggande praktiker denna Facebookgrupp har för att dela information, hon tittade också på hur gruppen utvecklade riktlinjer för att behålla den informationspraxis som växte fram (2020, s.
626). Genom att se gruppen som en enhet, en community of practice, undersöker Mansour vad, när och hur medlemmarna kan och bör dela information i gruppen.
Detta gör Mansour genom djupgående semistrukturerade intervjuer med 19 av medlemmarna och en administratör. Hon fortsatte även vissa intervjuer genom att chatta med informanterna (ibid., s. 632). De första intervjuerna gjordes 2014–2015 och intervjun med administratören gjordes 2017. Detta gör att en utveckling av gruppen har skett. Den har gått från en liten mysig grupp för att skapa samhörighet till att vara en stor grupp med mycket diskussioner, vilken också gjort att gruppen har behövt skapa regler. Reglerna har samlats i en fastnålad post överst i gruppen, något som är vanligt i Facebook-grupper för att den ska vara enkel för alla att hitta även när administratörerna inte är online. I reglerna står det att medlemmarna ska vara trevliga mot varandra, vara stöttande och konstruktiva, men reglerna innehåller även sådant som man inte får posta om i gruppen, bland annat vaccinationer. Detta
för att det alltid blir diskussioner som slutar med personangrepp om vaccinationer tas upp.
Reglerna för gruppen har bland informanterna skapat fyra informationsaktiviteter som de ägnar sig åt dagligen i gruppen, nämligen; att vara engagerad, undvikande, dölja något och undvika och/eller lämna gruppen. De tog sig uttryck i att man var försiktig i hur man engagerade sig med vissa personer, som man inte kände då man inte visste hur de skulle tolka svaret (ibid., s. 637). Att vara undvikande betyder i gruppen att man inte svarar mammor som inte brukar hålla med en, detta för att inte skapa diskussioner i onödan. Ett annat steg i undvikandet är att dölja viss
information, t.ex. hur man själv uppfostrar sitt barn för att inte skapa en stor konflikt. Då vänder man sig istället till information utanför gruppen för att få hjälp.
När det kommer till att dölja information tar Mansour också upp att vissa ämnen som amning och religion, aborter och omskärelse inte diskuteras längre, de har genom en tyst överenskommelse försvunnit ur gruppen då de ofta skapar konflikter.
Detta leder till en självcensurering av gruppen som enligt Mansour visar på att den inte används enbart till att få och dela information, vilket var intentionen utan att gruppmedlemmarna gemensamt slutar prata om vissa saker för att slippa ha diskussioner. Den sista informationsaktiviteten som finns i gruppen är att lämna den, detta sker när en användare känner att den inte orkar läsa diskussionerna längre eller inte kan hålla sig till regler och normer i gruppen. Mansours studie visar att medlemmarna i gruppen hela tiden utvärderade och ändrade
informationspraktikerna i gruppen, för att passa fler medlemmar eller nya ämnen.
De lärde sig vad, när och hur man delar information i gruppen, både genom uttalade regler och tysta överenskommelser. De lärde sig också vilken information man undviker att dela för att behålla stämningen i gruppen.
Forskningen som Mansour och Francke gjort är intressant för mig då den också är gjord kring medlemmarna i en stängd grupp på Facebook. I denna grupp har det utvecklats regler och normer under tiden som gruppen blivit större och jag ser både likheter och skillnader mellan mammagruppen och de grupper jag undersökt.
Mansours och Franckes studie har medfört att jag kunnat fokusera på såväl nedskrivna regler som outtalade normer i mitt empiriska material.
2.2 Samhörighet
Pi, Chou och Liao utförde en studie på hur benägna vi är att dela med oss av
information i grupper på Facebook (2013). Detta gjorde de genom en enkätstudie på applikationen Facebook Groups, som nu inte finns längre. Studien visade att vi är mer benägna att dela med oss av information om vi tror att andra medlemmar tjänar på informationen (ibid., s. 1976) men också att vi delar med oss av information och kunskap när vi tror att andra förväntar sig det. Vidare såg Pi, Chou och Liao att när gruppens medlemmar kände sig jämlikt bemötta ökade chanserna att de delade med sig av kunskap (ibid.). Ökningen av kunskapsspridning hade också med ens rykte att göra, om man trodde att det skulle öka ens rykte i positiv riktning var man villigare att dela med sig av information till andra. Det är känslan av samhörighet som gör oss mer benägna att posta i grupper, något som även Simon Lindgren tar upp i sin
bok Digital media and society (2017, s. 89). Som medlem i en grupp vill man känna både en känslomässig och en kognitiv samhörighet och då ökar motivationen för att stanna kvar i en grupp. Lindgren tar även upp att relationerna till gruppmedlemmar skiljer sig från de vi har i vårt eget flöde (ibid., s. 73), i grupper är vi mer styrda av ett specifikt intresse och relationerna mellan medlemmar kan vara ojämna när det kommer till informations- och kunskapsutbyte. Här läser jag in de fyra verktyg och tysta regler som Mansour (2020, s. 637) såg i den gruppen, vissa saker pratas det inte om för allas trevnad och man är mer benägen att lyssna på vissa medlemmar medan man ignorerar andra.
Samhörigheten som Pi, Chou och Liao forskat om är intressant i relation till mitt resultat då deras studie har gjort att jag kunnat studera samhörighet i materialet.
2.3 Informationsfattigdom
Elfreda Chatman har i sin forskning riktat in sig på speciella, ganska outforskade populationer för att visa på informationsfattigdom. I sin artikel från 1991 tittar hon på hur städare på ett universitet inte verkar ta till sig information som hade varit bra för dem (1991, s. 438). I denna artikel använder Chatman teorin om hur nivån av tillfredställelse på information är låg och nås omedelbart i grupper av
låginkomsttagare. Chatman tar också upp hur information från någon som inte är med i låginkomsttagarens bestämda grupp är villkorad med vad den informationen kan göra för en (ibid., s. 441). På samma sätt ser man information från utomstående utifrån säkerhet och kostnad. Man bedömer hur mycket informationen från andra kommer att kosta en i förlorad vänskap och säkerhet från familj. Att inte ta information från utomstående blir också tydligt i Chatmans artikel om kvinnor i fängelse (1999). Där ses familj och de utanför fängelse som utomstående och de intagna vill inte ha nyheter hemifrån eller om nyheter som inte gäller deras liv i fängelse (1999, s. 211). Däremot kan de ibland vara mottagliga för nyheter om dessa bedöms som viktiga och kritiska för dem (ibid., s. 214). Chatmans forskning i specifika grupper visar att medlemmar i gruppen litar på de andra och de måste se informationen som trovärdig. Vidare visar den att för att man ska lita på information utifrån måste den ses som rimlig för den informationsvärld som medlemmen
befinner sig i (ibid., s. 215). Men detta gör också att man är beroende av vad andra människor i gruppen tror och tycker, och att rimligheten bestäms av den stora gruppen först och så agerar medlemmarna på det när de möter information (ibid.).
Grupperna kan också vara olika för olika kontexter eller situationer så som hemmet, arbetet eller en pub, detta gör att medlemmarna sätter in varandra i olika
referenspunkter och gränsar av de olika grupperna. Som Chatman ser det så är dessa grupper både avgränsande och frigörande, frigörande på det sättet att det bevisar ens ståndpunkt men avgränsande för att reglerna och gränserna sätts tillsammans med andra i samma grupp (ibid., s. 216).
Chatmans forskning fick mig att fokusera på de regler om vad som delas och hur det delas i grupper som befinner sig i en viss kontext.
2.4 Facebookgrupper och information
Neil Ballantyne, Simon Lowe och Liz Beddoe använde Communities of Practice (CoP) för att titta på hur en stängd Facebookgrupp agerade som ett nätverk för medlemmarna. I studien kom det fram att medlemmarna uppskattade gruppen som ett nätverk för att få reda på viktig information och att dela med sig. Men det var också många som kände sig motvilliga till att posta på grund av kritiska
kommentarer från andra (Ballantyne, Lowe & Beddoe, 2017, s. 20). Gruppen de undersökte var en grupp för social- och vårdarbetare i Nya Zeeland som då hade 850 medlemmar, den var skapad som en trygg plats för att diskutera ämnen som kom upp inom fältet (ibid., s. 21). I forskargruppen var det fyra stycken som sedan innan var medlemmar i gruppen och de hade då uppmärksammat att vissa medlemmar postade mycket medan andra mest var inne och läste. För att undersöka gruppen gjorde forskarna ett inlägg med en länk till en enkät som det var frivilligt att svara på, 53 medlemmar i gruppen valde att svara på enkäten. Utifrån enkäten gjordes sedan också intervjuer med några av de svarande (ibid., s. 24). I svaren gick att läsa att medlemmarna uppskattade det CoP som gruppen gav, men också att kunna dela med sig av relevant information eller få den till sig. Det kom också fram att många såg sig som aktivister mot myndigheter, däremot var det få som kände sig stärkta genom gruppen eller kände att de med gruppen kunde påverka (ibid., s. 32). 71%
kände att de inte kunde göra inlägg som de ville skriva för att de inte ville få kritiska kommentarer från andra, detta kopplar forskare till att man i grupper (till skillnad från ens flöde) inte kan bestämma vem som är med i gruppen och kan läsa ens inlägg.
2.4.1 Facebookgrupper, information och normer
Arne Freya Zillich och Kathrin Friederike Müller är två andra forskare som tittat på information i sociala medier. De forskade på vilka normer kring självutlämnande vi har mot andra på Facebook, men också hur dessa normer kan vara olika mot olika grupper och hur de förändras över tid (2019, s. 2632). Deras forskning tar också upp problemet med att vi inte vet vem som ska läsa informationen vi delar med oss av på sociala nätverksplattformar och då inte vet var gränsen går (ibid., s 2634). I denna studie på 60 aktiva Facebookanvändare i Tyskland använder Zillich och Müller beskrivande och föreskrivna normer som användarna har mot sin egen
referensgrupp när det kom till självutlämnande (ibid., s. 2636). Beskrivande normer innebär aktiviteter som de flesta gör, det är normen för vad vi ”är”, där föreskrivna normer är ”borde” och det är normer kring det som de flesta godkänner eller inte.
Vidare förklarar beskrivande normer styrkan i en norm genom hur många som tror på den, där föreskrivna normer mer beskriver hur starkt vi känner oss pressade att agera på ett visst sätt (ibid., s. 2635–2636). Studien visar att oavsett hur många vänner de tyska användarna hade så har de en liten grupp som de litar på och som de normerar sitt självutlämnande efter (ibid., s. 2641). Detta kan vara personer nära dem eller de i samma åldersgrupp som använder plattformen på samma sätt. Familj och vänner som inte delade med sig på ett liknande sätt, men ändå nära, var
fortfarande intressanta att ha i flödet för att få följa deras liv. Däremot visade studien att de tillfrågade tar tydligt avstånd från personer som har ett
delningsmönster helt olikt dem, denna grupp beskrivs som att den är en
avvikelsebeskrivande norm (ibid., s. 2642). Zillich och Müller fann att
referensgruppen man hade fanns med som guide när man valde dessa avvikelser, men att avvikelserna visar hur man inte ska göra. Forskningen visade också att yngre funderar mer på vad de ska posta på sociala medier än vad de tror att äldre gör. Man vill inte att arbetsgivare ska se pinsamma saker man skrev för tio år sedan men man vill inte heller dela med sig av för mycket personlig information till människor man inte känner (ibid., s. 2643).
Forskningen i detta avsnitt hjälper mig att förstå vilka normer som finns kring delning av information i de grupper jag delade enkäten i.
2.5 Filterbubblor och algoritmer
För att förstå filterbubblor måste man också förstå algoritmer. Algoritmer kan liknas vid ett recept för att beskriva vilken data som ska användas och i vilken ordning (Haider & Sundin, 2016b, s. 6–7), vidare kan man också säga att algoritmer beskriver hur de val vi gör leder oss fram till ett resultat. På Facebook används algoritmer för att bestämma i vilken ordning vi ser inlägg från vänner och de sidor vi följer (ibid., s. 7–8). Detta bestäms genom vilka inlägg vi interagerar med men också vilka vi bara scrollar förbi, tillslut kommer vi inte se liknande inlägg lika ofta.
Plattformens algoritmer använder den data vi lämnar efter oss i vad vi sökt på och var vi var när vi sökte för att ta reda på vad vi vill se mer av (van Dijck, 2013, s.
37). Genom algoritmer och personalisering kontrollerar plattformarna vår
upplevelse och då också vår data. Algoritmer kan vara bra när vi får information vi anser vara relevant för oss överst i en sökning, men de kan också ge oss något som Haider och Sundin beskriver som en information feedback loop (2019, s. 123).
Denna loop karaktäriseras av att vi ser information som vi antar är sann och relevant och använder sökmotorer eller andra plattformar för att bekräfta det vi redan vet.
Haider och Sundin ser denna loop och hur algoritmer fungerar som att demokratin påverkas då det inte är vi själva som bestämmer vilken information vi får se (2016a, s. 4). Detta påverkar de förutsättningar vi har för att kunna ta ett informerat beslut i olika frågor.
2.5.1 Filterbubblor
Information feedback loop kan också kallas för filterbubbla eller ekokammare.
Haider och Sundin benämner det som att vi litar på algoritmerna och att de hittar relevant information åt oss (ibid., s. 143). Algoritmer och i sin tur filterbubblor gör att vi väldigt sällan blir utmanade i våra åsikter, de blir snarare mer stipulerade (Haider & Sundin, 2016a, s. 22; 2016b, s. 38). Nicole Cooke skriver vidare på samma tema att filterbubblorna gör att vi är omringade av personer på sociala plattformar som hela tiden bekräftar oss i våra åsikter (2017, s. 215). Detta leder till att vi aldrig ser något som säger emot. Case och Given kallar detta, förutom
filterbubblor, för selektiv exponering (2016, s. 115). Med selektiv exponering menar dem att vi söker oss till information som bekräftar våra åsikter och håller oss ifrån
något som kan äventyra detta. Trots de många termerna för detta begrepp kommer jag genomgående att använda filterbubblor om inte enkätsvaren säger något annat.
Forskningen om filterbubblor och personalisering är viktig för att förstå hur medlemmarna i grupperna jag undersökt ser på grupperna de är med i.
2.6 Sammanfattade reflektion av den tidigare forskningen
I den tidigare forskningen har jag valt forskning som får mig att förstå de praktiker jag hittat i min empiri. Den har hjälpt mig se hur beteenden vi har i den fysiska världen följer med oss ut på nätet. Vidare har den fått mig att fokusera på hur andra människor verkar normerande i vad och hur vi delar information på sociala
plattformar, i mitt fall Facebook. Den tidigare forskningen visar också på hur utbredd forskningen kring informationspraktiker och informationsbeteende är och hur den är intressant för många olika fält.
3 Teori
I detta kapitel kommer jag att presentera de teoretiska ingångar jag haft för min forskning och hur jag tillämpat dessa. Praktikperspektivet innebär att jag ser på grupperna som praktiker, där jag ser gruppernas handlingar som kollektiva och rutinmässiga. Detta kallas relationellt tänkande (relational thinking) som Rivera och Cox skriver om som handlingar som är återkommande och kollektiva. De måste också ses så av hela gruppen (Rivera & Cox, 2013, s. 881). En isolerad händelse som inte plockas upp av resten av gruppen utgör inte en praktik. Jag kommer att börja detta kapitel med att presentera information i sociala praktiker för att sedan presentera hur vi på olika sätt ger kredibilitet till information på internet och hur vi skapar auktoriteter till vår information. Därefter beskriver jag hur de olika band (ties) vi knyter genom datormedierad kommunikation spelar roll. Avslutningsvis kommer jag sammanfatta mitt teoretiska ramverk och hur de olika teorierna kommer att användas i analysen av min empiri.
3.1 Information i sociala praktiker
Som en första teoretisk utgångspunkt vill jag titta på medlemmarnas hantering av information i gruppen utifrån vad Cox (2012, s. 178) beskriver som information i sociala praktiker. Med detta menar han att vi i sociala sammanhang skapar en förståelse för vad information är, hur den skapas, används och delas i just detta sammanhang, i mitt fall Facebookgrupper. I artikeln från 2012 använder Cox praktikerna kring att ta och framkalla ett familjefotografi som exempel, bland annat vilka som är med på fotografiet, vid vilket tillfälle och kunskapen om när det ska sättas i ram och när andra tar ett foto (ibid.). I Facebookgrupperna ser jag detta i hur medlemmarna postar inlägg, varför och hur inläggen skrivs, men också i
diskussionen som följer i kommentarer. I en artikel från 2013 skriver Rivera och Cox om vetande (knowing) som enligt författarna ses som en aktivitet som är essentiell i att få saker gjorda (2013, s. 882), vidare skriver de att vi genom vårt vetande löser problem i de praktiker vi befinner oss i. Dessa aktiviteter är viktiga för gruppens uppbyggnad på grund av att de är kollektiva och situerade. Cox beskriver aktiviteter i relation till skapandet av ett fotoalbum som att man vet hur bilderna tas och hur de komponeras eller läggs i ordning (Cox, 2012, s. 178). Aktiviteter är förutom situerade också rutinmässiga i den grupp de utövas i. På så sätt utövas de tillslut utan att vi tänker på dem, de blir en vana och en del av vardagen i gruppen (ibid., s. 179). I de grupper jag undersökt ser jag olika aktiviteter i hur de agerar kring tvivelaktig information men också generellt i spridningen av information i grupperna. Vidare till vetande som också har med de normer och aktiviteter vi skapar i praktiken, där vi behöver en överenskommelse mellan gruppmedlemmar för att praktiken ska praktiseras (Gherardi, 2009, s. 357; Reckwitz, 2002, s. 246; Rivera
& Cox, 2013, s. 883).
Gherardi skriver att kunskap och vetande är kollektivt och kontextberoende men också förhandlad och inbäddad (Gheradi, 2009, s. 357). I Facebookgrupperna handlar det om hur inlägg skrivs och hur medlemmarna interagerar och delar med varandra. Nästa begrepp är rutin (habitual routine) som också kan ses som struktur
och normer, där Reckwitz skriver att vi hela tiden bryter och försöker skifta dessa strukturer. Detta gör vi för att i slutändan komma fram till hur vi ska utföra praktiken (Reckwitz, 2002, s. 255–256). Rutin spelar också in i hur vi beskriver saker, hanterar dem och hur vi inom praktiken förstår dem (Cox, 2012, s. 179).
Teorin i detta avsnitt kommer användas i analysen av hur gruppmedlemmarna ser på information, hanterar den och hur den sprids i grupperna.
3.2 Kredibilitet
Nästa teoretiska utgångspunkt behandlar kredibilitet i information på internet.
Miriam Metzger och Andrew Flanagin utvecklade sex kognitiva heuristiker för hur vi litar på information på internet (2013, s. 214) men skriver också att dessa ibland flyter ihop. De olika heuristikerna är the reputation heuristic, the endorsement heuristic, the consistency heuristic, the self-confirmation heuristic, the expectancy violation heuristic och the persuasive intent heuristic. Jag kommer att förklara och använda fyra av dessa heuristiker i analysen av empirin kring information i de olika grupperna. Enligt Metzger och Flanagin bör kredibiliteten för information på internet mätas på ett annat sätt än den i traditionell media (ibid., s. 212), detta för att information sprids fortare på internet. Men även för att gränserna mellan vad som är viktig information och vad som är reklam är väldigt otydliga. Metzger och Flanagin skriver också att källan för och innehållet i information tydligt påverkar
bedömningen av trovärdighet (ibid.). Den första, the reputation heuristic (rykte), förklaras med att kredibiliteten bestäms i om vi känner igen källan eller inte, de vi känner igen värderar högre än de vi inte känner till (ibid., s. 214). Men när vi ger kredibilitet till en källa för att vi känner igen den spelar också auktoritet in, information från källor vi ser som officiella auktoriteter såsom myndigheter har högre kredibilitet. Ryktesheuristiken spelar enligt författarna också på den mänskliga tanken att auktoritära personer inte kan ha fel (ibid., s. 215). Nästa heuristik är the endorsement heuristic (godkännande), som beskriver att
kredibiliteten vi ger en källa är beroende av vad andra tycker om den utan att titta på vad där står eller var den informationen kommer ifrån (ibid.). Kredibiliteten är inte bara beroende av om vi känner personer som rekommenderar sidan eller inte, utan vi går på kommentarer och betyg också. Godkännandeheuristiken beskriver också hur vi kan frångå vår egen förstahandskälla för att andra säger hur något annat är det som stämmer, om många säger samma sak väljer vi att tro på det (ibid.). Den tredje heuristiken jag kommer använda är the consistency heuristic (konsekvens), som beskriver hur vi innan vi tror på något väljer att kolla upp om flera källor konsekvent skriver samma sak. Det är ett lite mer tidskrävande tillvägagångssätt men enligt Metzger och Flanagin tittar vi inte på jättemånga olika källor för att fastställa kredibiliteten (ibid.).
Den sista heuristiken jag kommer använda i min analys är the self-confirmation heuristic (självbekräftande) som också kan beskrivas som självbekräftelsebias. Vi tenderar att tro på information som bekräftar det vi redan tror, information som går emot detta går bort oavsett hur underbyggd och välargumenterad den är. I denna självbekräftelse ingår också att vi slutar söka när vi hittar något som bekräftar vad vi
redan vet, detta på grund av brist på motivation när det kommer till att leta upp information på internet (ibid.).
The expectancy violation heuristic och persuasive intent heutitcs (ibid., s. 216) kommer inte användas i analysen av min empiri men kort så handlar the expectancy violation heuristic om att vi bedömer hemsidor efter förutbestämda regler och bestämmer att en sida har låg kredibilitet så fort vi hittar något som frångår dessa regler. Det kan vara för mycket information eller för lite, men det kan också vara saker som stavfel, grafik och design som avgör denna kredibilitet. The persuasive intent heuristic beskriver hur vi bedömer kredibiliteten på information på om den har ett speciellt bias. Det är framförallt reklam och sponsrade inlägg som bedöms med denna heuristiken, speciellt om vi stöter på den oväntat.
3.3 Auktoriteter i informationsinhämtning
Pamela McKenzie har tittat på hur vi använder oss av kognitiva auktoriteter i vårt informationssökande. I sin artikel från 2003 använder hon Wilsons teori om kognitiva auktoriteter där han också säger att den informationen vi har är
andrahandsinformation och att det genom att vi hört informationen av andra blir en hörsägen (Wilson1 genom McKenzie, 2003, s. 263). Patrick Wilson var den som först beskrev begreppet kognitiva auktoriteter men det har använts av många forskare för att förklara olika fenomen kring information. Vidare skriver han att vi aldrig kan vara auktoriteter för oss själva, vi är beroende av att någon ser oss som en informationsauktoritet (ibid.). McKenzie beskriver en kognitiv auktoritet som någon vi flera gånger fått trovärdig information ifrån. Däremot kan auktoriteten snabbt förlora sin plats om de delar med sig av tvivelaktig information. Precis som mammorna i Mansour och Franckes artikel beskriver McKenzie hur vi hela tiden bedömer personen och informationen de ger oss (Mansour & Francke, 2017, s. 10;
McKenzie, 2003, s. 264). McKenzie nämner också Suzanne Kettlers forskning om kognitiva auktoriteter som säger att det inte bara handlar om personen vi ser som en kognitiv informationsauktoritet utan också var vi läser informationen (Kettler genom McKenzie, 2003, s. 265), i mitt fall om det är i flödet på Facebook eller i en stängd grupp. McKenzie som också forskade på föräldraskap och graviditet såg att faktaböcker om havandeskap agerade som kognitiva auktoriteter för de gravida men också mer populärvetenskapliga böcker om graviditet (ibid., s. 274). Många såg också läkare och annan medicinsk personal som auktoriteter och gjorde exakt som de sa dock ofta i samklang med att vänner och familj sa samma sak som läkarna (ibid., s. 275–276). Det var till och med en mamma som inte litade på sin läkare förrän kollegor och familj sagt samma sak. Hon tvivlade på läkarens kunskap tills andra informationskällor sa samma sak.
1 Wilson, P. (1983). Second-hand knowledge : An inquiry into cognitive authority (Contributions in librarianship and information science, 44). Westport, Conn.: Greenwood P. Fjärrlån ej möjligt på grund av Covid-19 pandemin.
Här ser jag också likheter mellan forskningen som McKenzie gjort och den av Mansour och Francke, där mammorna ibland tog gruppen som en auktoritet över hur svensk sjukvård bedömde situationen (Mansour & Francke, 2017, s. 12). Vidare såg McKenzie att så kallade mammagrupper (med fysiska träffar) hade olika nivåer av kognitiva auktoriteter, mammor som hade eller väntade tvillingar kände en större tilltro och tillhörighet till andra mammor med tvillingar eller trillingar än till dem som hade fött ett barn, även om dessa mammor hade fler än ett barn (ibid., s. 280).
Forskningen visade också att mammor som väntade sitt första barn inte såg sig som kognitiva informationsauktoriteter i grupper med andra mammor (ibid.). McKenzies forskning visar att läkare och medicinsk personal inte per automatik blir kognitiva auktoriteter för gravida och att situationen, vänner och familj spelar in i vem vi ser som en informationsauktoritet men också när (ibid., s. 283). Jag kommer att använda kognitiva informationsauktoriteter som analytiskt verktyg när jag presenterar resultatet i avsnitt 5.3, praktikspecifikt beteende.
3.4 Personliga band i datormedierad kommunikation
Caroline Haythorntwaite (2002) skriver om olika band vi skapar i digital kommunikation. Hennes artikel från 2002 utgår från företag, men 2013 skrev Haythorntwaite och Anatoliy Grudz en artikel om nätverk och sociala medier med begreppen starka, svaga och latenta band (2002, s. 385; 2013, u.p.) och hur dessa påverkas av datormedierad kommunikation också användes. I våra sociala nätverk online visar sig banden mellan oss och nätverket i hur vi delar information, ger och tar stöd, spelar eller socialiserar, men också vilka roller vi har i nätverket (Grudz &
Haythorntwaite, 2013; Haythorntwaite, 2002, s. 385). Svaga band visar sig i att vi interagerar mindre med andra på arbetsplatsen eller i gruppen, delar mindre
information och inte söker stöd lika ofta som de med starkare band (Haythorntwaite, 2002, s. 386). Starka band å andra sidan visar sig genom att vi interagerar oftare, har intimare konversationer och är mer självutlämnande med dem vi har starka band med (ibid.). Latenta band är band som är teknisk möjliga att göra men som inte är aktiverade än (ibid., s. 389), i artikeln från 2013 ses dessa som lurkers, då de läser inlägg men inte interagerar med dem (Grudz & Haythorntwaite, 2013). Enligt Haythorntwaite (2002, s. 389) är det inte individen själv som bestämmer om den är en lurker eller om banden är latenta utan det bestäms av organisationen eller nätverket runt den.
I våra relationer online finns både de med starka band och de med svaga, men där de starka banden finns delas också mer information mellan varandra (Grudz &
Haythorntwaite, 2013), detta skapar enligt författarna ett socialt kapital där informationsresurserna tas till vara inom nätverket istället för att ses som varje individs. De starka banden gör också att relevant information delas mellan olika nätverk. Att dela information mellan varandra i nätverket och att dela till andra nätverk kallar Haythorntwaite och Grudz för att binda och överbrygga socialt kapital och den individ som bäst gör detta ses som en mäklare (broker), det är mäklaren som har kontroll över vilken information som förs vidare och sprids mellan nätverken men också till dem som inte ingår i något av nätverken. Mäklare eller andra framstående roller i ett nätverk skapas enligt Grudz och Haythorntwaite i
hur individer positionerar sig, vilka band de har med andra medlemmar och således hur mycket de influerar nätverket, det skapas också mindre grupper som anses stå högre än andra. Dock kan nätverket bestå av flera sådana grupper, men också en stor eller liten mängd interna kopplingar där en stor mängd visar på snabbare spridning av information och en liten mängd kopplingar visar på en långsam längre väg till spridning (Grudz & Haythorntwaite, 2013).
Begreppen och Haythorntwaites teorier om band i datormedierad kommunikation kommer att användas i analysen av vilken fråga som inte ställs i grupperna men också i frågan om de svarande påverkas av den sorts information som delas och om grupperna agerar som filterbubblor.
3.5 Sammanfattning av teoretiskt ramverk
När jag ser på Facebookgrupperna som sociala praktiker innebär det att jag använder Rivera och Cox (2013) i att jag ser aktiviteterna i gruppen som
rutinmässiga och att kunskapen om hur och varför man delar inlägg är allmän. Med hjälp av de andra teoretiska ramverken vill jag förstärka denna syn på rutin och vetande. Information i sociala praktiker används som ett paraplybegrepp när jag analyserar hur gruppmedlemmarna hanterar spridning av information och hur den delas. Jag kommer också att använda detta ramverk när det kommer till de regler som finns och de tysta överenskommelser som skapats. Kredibilitetsheuristikerna från Metzger och Flanagin (2013) används också i analysen av tvivelaktig
information och hur den hanteras enligt gruppmedlemmarna. Jag använder dem för att gruppernas aktiviteter kring information kan förstås med hjälp av de olika heuristikerna. Vidare används Pamela McKenzies informationsauktoriteter när det kommer till hur grupperna agerar filterbubblor och på så sätt auktoriteter och i avsnittet 5.3, praktikspecifikt beteende. Haythorntwaites (2002; 2013) personliga band används i analysen av grupperna som filterbubblor men också när jag analyserar vilken fråga som inte ställs i grupperna. Genom att använda flera olika teorier till analysen av min empiri har jag skapat ett eget teoretiskt ramverk, som tillsammans formar en helhet. Information i sociala praktiker är genomgående och de andra teorierna hjälper mig analysera alla delar av materialet.
3.5.1 Begrepp för analys av empirin
Begrepp som aktiviteter, vetande och rutin från Rivera, Cox och Reckwitz kommer att återkomma genom hela analysen. De är viktiga för att förklara hur jag ser gruppmedlemmarnas beteende som en social praktik. Kredibilitetsheuristikerna från Metzger och Flanagin hjälpte mig analysera hur gruppmedlemmarna agerar i mötet med tvivelaktig information, de används i kapitel 5.2.1 hantering av information i grupperna. Haythorntwaites begrepp lurkers, brokers och starka, svaga och latenta band används i analysen av grupperna som filterbubblor och vilka frågor som ställs.
McKenzies informationsauktoriteter används för att studera praktikspecifikt beteende.
4 Metod
I detta kapitel kommer jag först presentera den metodstrategi som jag valt att använda mig av, sen kommer jag presentera metoden för insamlandet av empirin och hur jag analyserat denna för att till sist gå igenom de etiska överväganden jag gjort.
4.1 Netnografisk enkätundersökning
Jag valde att göra en enkät för att samla in min empiri. En enkät som jag delade i tre stängda svenska Facebookgrupper. Den första gruppen är en separatistisk (endast för kvinnor och ickebinära) litteraturgrupp, den andra en grupp för fans av en true crime-podcast och den sista en grupp för kvinnor som utifrån intresse vill hitta nya vänner och bekantskaper (för en längre presentation av grupperna se kapitel 5, resultat och analys nedan). Jag valde dessa grupper för att man som medlem styrs av vissa regler i vad man får posta och hur man ska bete sig mot andra
gruppmedlemmar. De är också stängda på så vis att man måste be om att få gå med i dem och svara på frågor för att bli insläppt. Enkäten har en netnografisk grund på det sätt att jag vill undersöka vilka praktiker medlemmarna i de olika grupperna har kring information och hur de hanterar den information som delas. Med netnografi vill man titta på hur teknologin har påverkat och utvecklat hur vi umgås digitalt (Kozinets, 2015, s. 6), man vill även titta på hur dessa gemenskaper ser ut och vilka kulturer vi utvecklat på internet. Inom netnografin är människors personliga nätverk och hur dessa ser ut viktiga, nätverken innehåller familjen och nära vänner men också massmedia, Facebookvänner, grupper för våra intressen online, bloggar eller andra sociala medier och människor i grannskapet eller på jobbet (ibid., s. 38).
Vidare har jag använt netnografi i hur jag ser på grupper som ett nätverk med olika starka band mellan medlemmarna (Lindgren, 2017, s. 83). Enkäter används inte så ofta inom just netnografi, däremot är de bra om man vill ta reda på generella saker i ett större sammanhang.
4.2 Enkäten
När jag skapade enkäten (se Bilaga 1) utgick jag från den delen av netnografi som kallas symbolisk netnografi. Detta betyder att man studerar digitala kulturer, grupper och människor för att se hur deras värderingar tar sig uttryck, men också vilka praktiker och ritualer de har i gruppen. Som medlemmar i grupper agerar vi som symboliska översättare mellan oss själva och den realitet som gruppen utgör (Kozinets, 2015, s. 246, 249). I enkäten ber jag de svarande beskriva en situation där de mött tvivelaktig information på Facebook, vidare riktade jag in frågorna på de specifika grupperna och frågade om de stött på problem eller dilemman när det kommer till spridningen av information i gruppen. Inspirationen till fråga två och tre fick jag från Mansour och Francke (2017) och Mansours artikel från 2020. Med den tredje frågan i enkäten ville jag att de svarande skulle svara på om det fanns frågor de inte ställde i gruppen och om det fanns sådana frågor, varför ställs dem inte.
Sedan/därefter ville jag veta hur de känner för spridningen av information i gruppen.
Då syftar jag på de länkar och bilder som delas men också informationen i inlägg och kommentarer. De två sista frågorna fokuserar på hur medlemmarna påverkas av den information som delas i gruppen och om de tror att gruppen skapar en
filterbubbla/ekokammare med de regler som finns och den sorts information som delas. Jag valde dessa frågor då jag anser att de tar hänsyn till både den
netnografiska ansatsen och det praktikteoretiska perspektivet jag vill applicera.
Enkäten delades i de tre valda grupperna med ett inlägg som förklarade syftet (se Bilaga 3), grupperna har 12 133, 10 790 respektive 8 143 medlemmar och medlemmarna är väldigt aktiva med 10–25 nya inlägg varje dag. Den låg ute i två veckor (2020-04-21 – 2020-05-05) och jag påminde genom att kommentera inlägget fyra gånger vilket resulterade i 41 besvarade enkäter. Den blev också kommenterad av några som svarat och på så vis dök den upp i gruppmedlemmars flöden igen.
4.3 Metod för analys av enkätsvaren
Eftersom jag ville titta på vilka praktiker medlemmarna anser sig ha när det kommer till information i grupperna men också om grupperna påverkar hur medlemmarna ser på information kommer jag inte analysera skillnader mellan grupperna utan skillnader mellan individerna i sagda grupper. När jag samlat ihop svaren skapade jag ett kalkylblad via Google formulär, där jag kopierade över svaren till varje fråga i ett textdokument, varje fråga fick ett dokument. Jag gjorde en kvalitativ analys av enkätsvaren och trots att jag inte fick så många svar genererades ett rikt material att analysera. Jag försökte hålla analysen nära hur jag själv tänker, något som Kozinets (2015, s. 220) skriver är en del av att humanistiskt och kvalitativt analysera datan.
Vidare skriver Kozinets (ibid., s. 229) att kontexten i det man analyserar är viktig, därför läste jag igenom svaren en gång först och vid nästa genomläsning markerade jag de svar som tematiskt följde varandra med olika färger. Färgerna var samma i alla dokument, däremot betydde de olika saker i de olika dokumenten. Detta gjorde jag för att frågorna skiljde sig åt och det var svårt att tematisera dem med samma fraser. Jag följde Kozinets sätt att analysera svaren och bröt ner dem i olika delar, på detta sätt kunde samma svar vara kodat med olika färger i olika meningar (2015, s.
210–211). Härefter tematiserade jag svaren efter de analytiska verktyg jag funnit, dessa är information i sociala praktiker, praktikspecifika beteenden och
Facebookgrupper som filterbubblor, se kapitel 5 resultat och analys nedan.
4.4 Etiska överväganden
Det som skrivs på internet är publikt och sökbart, men det betyder inte att man som aktiv användare på sociala plattformar vill att någon ska forska på det. Enligt Robert Kozinets (2015, s. 135) bör man därför vara tydlig med varför man befinner sig på plattformen, eller i mitt fall i Facebookgrupperna som jag undersökt. Jag började med att skriva ett meddelande till en av administratörerna i gruppen (se Bilaga 2) för att fråga om jag fick lov att posta ett inlägg med enkäten i den valda gruppen. När jag fick ett godkännande skrev jag ett inlägg i gruppen (se Bilaga 3) med en länk till enkäten. Jag ser det som att informerat samtycke har uppstått då deltagarna läst inlägget och valt att svara på enkäten. Jag skrev inget om att de behövde
kommentera när de svarat, vilket är vanligt i andra inlägg jag sett, som ytterligare ett sätt att skydda identiteten på de som svarat. Några gjorde detta ändå och väljer att se detta som att de hjälpte till med att påminna då mitt inlägg hoppar upp i gruppens flöde av kommentarer.
4.4.1 Enkäten
I enkäten har jag inte samlat in de medverkandes namn, ålder eller något annat som kan identifiera dem. Svaren har jag kodat med olika färger och jag har också tagit bort gruppnamn eller annat som kan identifiera den exakta gruppen. På grund av att några svarande kommenterade inlägget valde jag att inte läsa några svar i sin helhet förrän jag stängt den för svar så att jag inte skulle kunna identifiera någon. Som medlem i dessa grupper har jag en förförståelse för hur de fungerar, vilka tysta normer som finns och hur information delas i grupperna. Mitt medlemskap i dessa grupper gör att jag är digital kompis med vissa och då ansåg jag det lämpligt att inte läsa alla svar i sin helhet efter att de kom in för att låta alla svar vara anonyma.
5 Resultat och analys
Kapitlet kommer börja med en presentation av de olika grupper jag använt mig av i enkätundersökningen. Sedan kommer jag presentera resultatet med de olika teman jag hittat genom de analytiska verktyg jag valt. Huvudteman för analysen är
information i sociala praktiker, praktikspecifikt beteende och Facebookgrupper som filterbubblor.
5.1 Presentation av Facebookgrupper
Jag skickade ut enkäten i tre olika Facebookgrupper. Den första är en separatistisk grupp för kvinnor och icke-binära som gillar litteratur. Denna grupp har en feministisk värdegrund och styrs av regler för hur medlemmarna ska bete sig mot varandra och vad de får skriva inlägg om. Dessa regler visar att hat, hot, homofobi, transfobi, rasism och sexism inte är okej och vid flera övertramp blir man utesluten ur gruppen. Inläggen ska ha tydligt litteraturfokus och diskussioner ska ha en trevlig ton.
Grupp två är en grupp för en svensk true crime-podcast med regler för att inte glorifiera gärningspersoner, inte spekulera om eventuella gärningspersoner och att respektera offer och deras anhöriga. Till dessa regler har gruppen liknande regler som litteraturgruppen om ingen homofobi, transfobi, rasism eller sexism och att
”inte vara en rövhatt” mot de andra i gruppen. I inlägg med länkar eller bilder måste det finnas några egna tankar eller synpunkter annars tas de bort.
Grupp tre är en grupp för kvinnor, som genom intressen vill hitta nya vänner och bekanta. Den är en grund för att skapa resor, events och föreläsningar för att stärka kvinnor och deras vänskap. I reglerna för gruppen står det att god ton i inlägg och kommentarer är viktigt. Vidare står det att gruppens sökfunktion är en bra
utgångspunkt för frågor, men också att man måste fråga innan man använder gruppens namn för privata event.
5.2 Information i sociala praktiker
Jag ser grupperna som sociala praktiker, enligt Rivera och Cox betyder detta att vissa aktiviteter är kollektiva och de upprepas av alla inom praktiken (2013, s. 881).
För att visa på dessa kollektiva aktiviteter börjar jag med hur de hanterar
information. Information i sociala praktiker handlar om hur vi ser på information, hur den delas och används, (Cox, 2009, s. 178) men i Facebookgrupperna handlar det också om när man inte agerar. I sociala praktiker skapas normer och
överenskommelser för hur vissa aktiviteter, såsom att dela med sig av information eller reagera på andras, ska utföras (Gherardi, 2009, s. 357; Reckwitz, 2002, s. 246;
Rivera & Cox, 2013, s. 883). Bland annat skriver informant 13 att
[d]et är väldigt sällan jag öppnar länkar som delas. Ibland läser jag bara kommentarerna. Men ibland dyker det upp saker som fångar min
uppmärksamhet. Ofta känns det dock ganska meningslöst. Som att det inte
ligger någon vidare tanke bakom det, utan bara delas för delandets skull. Som en social praktik kanske... Reklam? Det är nog oftast det innehåll/content som vi skapar tillsammans i gruppen som intresserar mig och ibland kan det ju kretsa kring en länk eller liknande, men jag upplever att det oftast är det de inlägg som har en mer personlig utgångspunkt som folk är mest intresserade av (baserat på antal likes och kommentarer).
I grupperna agerar reglerna, som det ofta påminns om, som sådana normer, men jag har hittat att det också finns tysta överenskommelser. Det tar sig i uttryck i att 18 personer svarar att de inte gör något om de möter tvivelaktig information, de scrollar vidare. Bland annat skriver informant 15 att hen möter tvivelaktig information
”[a]llt som oftast. Jag scrollar vidare”. Och som i citatet ovan försöker man scrolla förbi det man inte är intresserad av och vill skapa fina och intressanta diskussioner.
Ibland handlade det om att de inte orkar påpeka brister, i andra fall gick de inte in i en diskussion om flera andra redan gjort det. Informant 35 skriver att
[d]u kan mena väl och ändå bli missförstådd och behöva försvara en
ståndpunkt som någon tolkar in hos dig, utan att känna dig. Det är en situation som skrämmer mig, att bli feltolkad, och att det senare ska delas utanför gruppen.
Av de svarande var det tretton stycken som svarade att de googlar eller på annat sätt försöker leta upp källor om de tror att information de läst inte stämmer. Ibland för att kommentera men oftast för sin egen skull.
5.2.1 Hantering av information i grupperna
När det kommer till hur gruppmedlemmarna hanterar information i de olika
grupperna ser jag likheter med fyra av de sex kognitiva heuristiker som Metzger och Flanagin (2013, s. 214) etablerade. De såg informationen som tvivelaktig eller falsk men det var inte alla som svarade varför, det kunde vara tävlingar på Facebook eller nyheter från sidor de ansåg vara tvivelaktiga. Utifrån de svar jag fick ser jag på detta som self-confirmation heuristic. Många svarade att de dagligen möter information både i inlägg och kommentarsfält som de ser som tvivelaktig. Bland annat informant 8 som möter tvivelaktig information ”[d]agligen i kommentarsfält. Allt utan
trovärdig källa får en ju ta med en nypa salt”. Som jag skriver ovan svarade tretton stycken att de försöker leta upp källor om de inte tror information de läst stämmer.
Detta sätt att agera på hamnar under consistency heuristic (ibid., s. 215) då de letar upp fakta från flera källor för att se vad som stämmer. Vanligt i denna heuristiken är också att tro på information för att andra gör det och av de tretton som svarat att de söker upp mer information är det tre som uttrycker att de också kollar med andra som de litar på. Väljer de att kommentera visar svaren att det handlar om ifall andra redan kommenterat eller om felaktiga uppgifter får stå helt oemotsagda, som informant 4 svarar
[f]ör det mesta försöker jag att inte göra någonting, jag tror inte att det påverkar personer särskilt mycket. Undantaget är om något får stå helt
oemotsagt och det känns viktigt att visa för andra (än den som skrivit) att någon säger ifrån.
Om andra redan kommenterat så gillar man de kommentarer man håller med om och ibland anmäls kommentarer med fler felaktiga uppgifter. The reputation heuristic och the endorsement heuristic (ibid., s. 214–215) beskriver vilken information vi väljer att tro på, medan reputation (rykte) handlar om att vi är mer benägna att tro på information från källor vi känner igen. Det visar sig i svaren genom att många svarar att de inte tror på information som de inte förstår (p.g.a. skrivet på ett språk de inte kan) eller från källor de inte sett innan eller känner igen. Endorsement handlar om att vi tror på information om den kommer från personer vi litar på. Här verkar det som att grupperna överlag hamnar för många av medlemmarna, bland annat för informant 5 som skriver
Jag skulle nog anse informationen som trovärdig då det är en grupp med gemensam värdegrund och alla vet ju att litteraturtanter är pålitliga ;) (huu vilken confirmation bias men det stämmer ju)
Detta citat tangerar att grupperna ses som filterbubblor av medlemmarna och att man litar mer på dem. Jag skriver mer om detta i kapitel 5.4, Facebookgrupper som filterbubblor.
5.3 Praktikspecifikt beteende
När det kommer till information i sociala praktiker handlar det om att man i gruppen sätter upp normer och regler för hur aktiviteter utförs. I grupperna är reglerna de tydligaste normerna, men dessa syns också i tysta överenskommelser som när de bryts skapar problem. 17 av de som svarat på enkäten skriver att de stött på problem i grupperna och i svaren blir problemen väldigt tydliga. Informant 13 som har stött på problem skriver att
En annan sak jag reagerat på är att jag upplever det som att vissa har för avsikt att missförstå en trådstartares eller kommentators avsikt eller poäng. Jag har flera gånger funderat över vad det kan handla om.. Vad driver någon till att medvetet vilja missförstå en annan? [...]Gemensamt är att dessa brukar inleda sina kommentarer med "Fast" följt av något som förminskar, förvrider, eller tar det som någon annan skrivit ur sin kontext.
I enkäten är det 18 stycken som beskriver liknande situationer där andra blir aggressiva om källa efterfrågas eller där information spridits utanför grupperna. En av dessa skriver som citatet ovan att det verkar som att andra medlemmar
missförstår syftet med gruppen och normerna som skapats och att det skapar en otrygghet i gruppen att behöva förklara konceptet och reglerna samtidigt som olika åsikter måste få plats i gruppen. Informant 26 skriver att gruppadministratörer publicerar efter eget tycke och smak, ”basar över folk de ogillar och agerar efter egen agenda”, vilket enligt personen leder till att personer fryses ut. En annan som svarar liknande skriver att många grupper har småpåvar vars sanning blir
vägledande. Administratörer ses också som auktoriteter (McKenzie, 2003, s. 263),
man anmäler för att de ska agera utifrån de regler och normer som finns. När administratörerna då styr som i citaten ovan förstår jag det som att man fortfarande ser dem som auktoriteter, men inte utifrån att de ofta har rätt, utan för att det är de som ser till att reglerna följs. Det är då reglerna och normerna för gruppen man vill försöka ändra på. I grupper med tydliga regler omformuleras inte dessa normer, inlägg måste motiveras och gruppens syfte måste vara tydligt. Känner man att det inte går är nästa steg man tar att gå ur gruppen, vilket två av de svarande gjort.
Informant 36 skriver att ”[j]ag hanterade det genom att anmäla videon och den togs sen ner. Admin i gruppen hävdade dess sanning så jag gick ur gruppen.”. Enligt svaren jag fått in är att scrolla vidare vanligare än att lämna gruppen eller ge sig in i diskussioner.
5.3.1 Rutin och normer
Både de uttalade och de tysta överenskommelserna visar sig när det kommer till varför man postar i gruppen, 11 stycken svarar att de aldrig skulle ställa en fråga i gruppen som inte rör gruppens syfte. Att grupperna har syften och regler blev tydligt i detta svar från informant 13 om problem eller dilemman i gruppen
[j]ag tycker mig ha observerat flera problematiska aspekter. Ibland tycker jag att det blir synligt när vissa försöker använda gruppen på ett sätt som bryter mot gruppens normer. Det kan handla om en annan förståelse för sociala koder eller olika underförstådda kontrakt som bryts vilket genast brusar upp en större eller mindre storm som sedan ska "lugnas" och hanteras av "vettiga"
medlemmar eller trötta moderatorer.
Samma person svarar också att det ibland verkar som att folk medvetet missförstår eller vill uppfostra de andra. Reckwitz skriver om habitual routine som just rutiner och normer som vi försöker bryta och omformulera för att komma fram till hur saker ska utföras (Reckwitz, 2002, s. 255–256). De som framstår som att de medvetet missförstår kan också vara ute efter att ändra på saker i gruppen. Som i citatet ovan verkar det också som att de inte är med i den kunskap om regler och koder som de andra medlemmarna delar (ibid., s. 246), de har inte kommit in i rutinen. Vidare skriver Reckwitz att man i en praktik delar språk och diskurs (ibid., s. 254–255) och att grupperna är väldigt inrutade blir tydligt i detta enkätsvar från informant 2:
[...]jag vet att i vissa grupper har en del som inte är vänster känt sig
exkluderade och alienerade i valtider. Likaså nämner inte de som röstar SD att de gör det då folk direkt går i försvarsställning vilket jag kan förstå.
Kanske har man inte förstått vad det är för grupp man ansökt om att gå med i eller inte tänkt att de är så tydliga i hur saker ska göras. I den separatistiska gruppen brukar dessa inte bli så långvariga, de går antingen ur eller blir avstängda av administratörer. Denna makt hos administratörerna är tydligt utskrivna i reglerna, man får t.ex. inte blockera någon av administratörerna. Däremot brukar de inte ge upphov till en längre diskussion, inläggen anmäls och stängs ner av
