Konstnärlig frihet och censur i Iran och Sverige

Konstnärlig frihet och censur i Iran och Sverige

Fanny Ghasemi Hansson

Grafisk design, kandidat 2021

Luleå tekniska universitet

Institutionen för ekonomi, teknik, konst och samhälle

Konstnärlig frihet och censur

i Iran och Sverige

Fanny Ghasemi Hansson

Grafisk Design LTU 2020/2021 Handledare Liv-Jenny Sandberg

Förord

Stort tack till min handledare Liv-Jenny Sandberg och biträdande professor

Åsa Wikberg-Nilsson från LTU för stöd och rådgivning. Jag är väldigt tacksam för alla som deltog i intervjuer och frikostigt delade med sig av sin tid och personliga berättelser kring egna upplevelser av censur i Iran. Tack även till min familj och min man som inte bara stöttade mig men även agerade tolk och gjorde detta möjligt.

Sammanfattning

Det här arbetet handlar om konstnärlig frihet och censur, hur det drabbar människor på olika sätt i olika länder. Genom att lyfta personliga berättelser av censur med hjälp av intervju och grafisk design hoppas jag öka förståelse människor emellan men även lyfta vikten av demokrati och konstnärlig frihet.

Iran och Sverige är två på många sätt skilda länder och samhällen, ett är öppet och demokratiskt och det andra slutet och strikt kontrollerat men i grund och botten enas vi i en universell strävan efter frihet och ett bättre liv. Vad är det för ämnen som censureras och väcker starka reaktioner, är det samma i Iran och Sverige? Det är en av de frågeställningar jag utforskar i detta arbete.

Då jag själv för första gången stötte på censur väckte det en tanke i mig kring hur många som lever i det hela tiden, utan att kunna påverka och förändra.

Jag har en önskan att lyfta de människornas berättelser och erfarenheter för att visa hur det kan vara när den friheten tas ifrån en. Jag har lärt mig mycket kring vad censur är och på vilka olika sätt det kan te sig. I Sverige sker inte censuren systematiskt av någon myndighet som förhandsgranskar konst och kultur men det betyder inte att vi är opåverkade av det. Genom självcensur på grund av hat och hot tystas konstnärers röster. Det finns en ekonomisk faktor som är stor och påverkar konstnärens sociala och ekonomiska situation. Vi kan inte heller acceptera att politiker lägger sig i det konstnärliga uttrycket, vi måste utnyttja vår demokratiska rättighet att protestera och demonstrera när konsten kidnappas i politiska syften.

Genom enkäter, mindmaps, intervjuer, litteraturstudie och skisser utforskar jag hur jag kan uttrycka vikten av konstnärlig frihet och motverka censur med grafisk design. Med hjälp av illustration, färg, typografi och symboler gör jag en artefakt, ett fanzine, som är tänkt att väcka känslor kring hur det känns att leva och växa upp under censur och förtryck. Jag tror att mycket fördomar människor emellan grundar sig i okunskap och genom att ge den inblicken i ett annars slutet samhälle så som Iran ändå är hoppas jag kunna minska det.

Abstract

This thesis delas with the topic of artistic freedom and censurship, how it affects people diffrently in different countrys and societies. By highlighting stories of censorship with the help of interviews and graphic design. I aim not only to increase awareness between people but also to highlight the importance of democracy and artistic freedom. Iran and Sweden are two, in many ways, different countrys and societies, one open and democratic and the other strictly controlled, however, deep down we are united in a universal pursuit of freedom and strive for a better life. What are the sub- jects that are censored and provoke strong reactions, is it the same in Iran and Sweden? This is one of the issues I explore in this thesis.

When I myself first came across censorship, it made me think about how many people live surrounded by it all the time, whitout beeing able to influence or change it. I have a desire to lift those people’s stories and experiences to show what it is like when that freedom is taken away. I have learned a lot about what censorship is and in how many different ways it can manifest. In Sweden, censorship does not occur systematic and previewed by a government agency that controlles art and artists but that does not mean we are unaffected by it. Through self-censorship caused by threats, artist’s voices are silenced. There is an economic factor that plays a big role and affects the artists economic and social situation. Nor should we accept politicians interference in an artistic expression, we must exerci- se our democratic right to protest and make our voices heard when art is kidnapped for political purposes.

Through surveys, mind maps, interviews, literature study and sketches, I explore how I can express the importance of artistic freedom and counte- ract censorship through graphic design. With the help of illustration, co- lor, typography and symbols, I make an artifact, a fanzine, which is meant to express feelings about how it feels to live and grow up under censorship and oppression. I believe that a lot of prejudice between people is based on ignorance and by giving a glimpse of how life is like under the pressures of censorship and strict rules in Iran, I hope to decrease it.

1. Bakgrund

Syfte 2

Frågeställning 2

Mål 2

2. Kontext

3. Grafisk design

Vad är grafisk design? 5

Illustration 5

Känsliga ämnen 7

Några exempel 8

4. Vad är censur?

5. Iran

Formgivning av censur 13

6. Sverige

När politiker lägger sig i 15

Begreppet menskonst 16

På armslängds avstånd 16

7. Metod

Enkät 18

Mindmap 18

Intervju 19

Litteraturstudie 20

Skisser 21

8. Resultat

Mindmap 22

Intervju 1 23

Intervju 2 26

Intervju 3 30

Intervju 4 33

Skisser 35

9. Fanzine

10. Färger

11. Typsnitt

12. Symboler

13. Utställning

Affischer 43

Är konstnärlig frihet viktigt? 44 Pappersflygplan och artefakten 45

14. Mockup

15. Artefakten

Omslag 47

Intro 48

Uppslag protest 49

Uppslag hot 50

Uppslag konst/kulterens makt 51

Uppslag paradox 52

Uppslag förbjuden konst/kultur 53

Uppslag på djupet/ytan 54

Uppslag självcensur 55

16. Diskussion

Metod och tillvägagångssätt 58

17. Referenser

18. Bilaga

Artefakt 62

Affischer 63

Fråga till besökare 64

Innehållsförteckning

Bakgrund

Jag hade anmält mig till examensarbeteskursen i god tid under hösten

2019 och när vi befann oss i Iran före jul skulle jag logga in och acceptera min plats. Då jag befann mig på resa hade jag släppt alla tankar på skola och vardagen hemma och i detta helt glömt att logga in och acceptera min plats. I panik insåg jag mitt misstag och försökte jag logga in och insåg att det inte fungerade. Internet i Iran är filtrerat och jag upptäckte att den här var en sån sida som inte gick att nå. Det var min första egna erfarenhet av censur. Jag fick lösa problemet genom att helt enkelt ringa min mamma, instruerar hur hon kunde logga in med mina användarnamn och lösenord.

Eftersom att jag skriver detta nu kom jag ju tillslut in på kursen och det hindret jag var tvungen att ta mig igenom sådde ett litet frö till vad jag ville fördjupa mig inom.

Bakgrunden till varför jag valde detta ämne kommer från när jag besökte min familj i Iran. Där har jag fått möta både mina egna och andras fördo- mar. Hur lever folk i en värld där vi har väldigt lite insyn, är det så skiljt från hur du och jag lever? Vad är det för ämnen som upprör och provocerar i Iran och Sverige, är det samma eller olika? Jag som nu har koppling till både Iran och Sverige upplever ofta hur olika förutsättningar och villkor vi lever under, det kan ge en ökad förståelse för andra människors situation och levnadsvillkor. Mitt syfte med det här projektet är att visa hur censur drabbar människor på olika sätt i olika länder och kulturer och genom det öka förståelse mellan människor i olika delar av världen. Genom att ge en liten insyn i ett annars väldigt slutet och strikt samhälle öka förståelse och minska fördomar människor emellan. Jag vill lyfta vikten av konstnärlig frihet och demokrati genom att titta på ett öppet och mer slutet samhälle så som Iran och Sverige. I Iran sker censuren med hjälp av en statligt organ, Ministry of Culture and Islamic Guidance, som förhandsgranskar alla typer av kultur/konst, delar ut vissa tillstånd baserat på regler och lagar som inte är kommunicerade på ett transparent sätt utan möjlighet att överklaga. Se- dan behövs det ett tillstånd även efter att du är klart med ditt verk och även om du följt alla anvisningar kan du få ett nej och då finns det ingen möjlig- het till diskussion eller överklagan. I Sverige har vi ingen sådan myndighet förutom när det handlar om filmer som ska visas offentligt för barn under 15 år, det görs av statens medieråd. I Sverige får konst- och kulturutövare göra klart sitt verk för att sedan få stå till svars om det bryter mot lagar eller regler, till exempel om det rör sig om hets mot folkgrupp eller annan olaglig överträdelse.

Vad har du det här med Sverige att göra? Här får vi dansa, sjunga och kritisera kungen eller stadsministern hur mycket vi vill? Inom lagens gränser, ja. Problemet är att fler och fler konstnärer blir utsatta för hot, hat och trakasserier på grund av sin konst. Enligt en skrift som sammanställts i samarbete mellan Konstnärernas Riksorganisation(KRO) och Sveriges Författarförbund visar det sig att så många som en av tre av medlemmarna utsatts för just hat, hot och trakasserier på grund av sitt konstnärskap/

författarskap(KRO, n.d). Om du tvingas redigera och censurera dig själv i rädsla för din och din familjs säkerhet påverkar det din demokratiska rättighet att uttrycka dig. Förutom hotbilden finns det även en ekonomisk faktor som påverkar konst- och kulturutövare och deras förutsättningar för att kunna skapa. Där är kvinnor, människor med utländsk bakgrund, med lönenivåer under de manliga konstnärernas löner särskilt utsatta.

Många kan inte försörja sig på sitt konstnärsskap och skaffar i högre grad en högskoleutbildning. Digitaliseringen har bidragit till att fler når ut men får mindre betalt och en mindre grupp får dela på en större mängd pengar.

Den förflyttningen av pengar till ett fåtal framgångsrika sker framförallt inom musiken (SOU, 2018).

Den ekonomiska faktorn är något som påverkar konstnärer här i Sverige likväl i Iran. Särskilt utsatta är grupper så som kvinnor, minoriteter, funk- tionsvarierade och många fler.

Syfte:

Mitt syfte är att visa hur censur drabbar människor på olika sätt, lyfta vikten av konstnärlig frihet och demokrati samt minska fördomar mellan människor i olika delar av världen genom ökad förståelse och personliga berättelser.

Frågeställningar:

Vad är det för ämnen som provocerar och upprör i Iran och Sverige, är det samma eller olika? Vad är censur och hur drabbar det människor på olika sätt? Hur kan jag förmedla mitt budskap om vikten av konstnärlig frihet och att motverka censur med grafisk design?

Mål:

Lyfta människors berättelser och upplevelser, att ge dem som utsatts för censur en plats att få uttrycka sin åsikt och erfarenhet men även att lyfta vikten av demokrati och frihet genom grafisk design.

Kontext

Det område jag valt med just den jämförelsen mellan Iran och Sverige har jag inte hittat nån text om. Det finns information om censur, om vilka reg- ler och lagar som gäller men inte just i den jämförelsen. Att hitta informa- tion om Iran och hur det går till där är svårt, där vänder jag mig direkt till källorna, direkt till konstnärer och kulturarbetare som får berätta. Skillna- den i Sverige är att här kan en vända sig till myndigheter och enklare få en översyn vad det gäller lagar/regler men det har varit betydligt svårare att hitta konstnärer/kulturarbetere som är intresserade/har tid att medverka.

Kanske speglar det på något sätt situationen, om du är så begränsad som de jag intervjuade i Iran är så kanske det gör en mer benägen att få lov att uttrycka sig fritt. Min målgrupp i detta projekt är inte någon speciell åldersgrupp/kön/geografisk plats utan rätt och slätt alla som vill lära sig mer om konstnärlig frihet och kanske behöver påminnas om hur viktigt det är att vi bevarar demokratiska rättigheter. Censur är när en myndighet i förväg när granskar kultur, böcker, press med mera för att sedan förbjuda sådant som de inte gillar. Det kan användas för att förtrycka demokratiska ideér eller om det kränker någon moral eller religion och är ett medel för förtryck (Nationalencyklopedin, 2020). I demokratiska länder finns det tryck- och yttrandefrihet och pressfrihet som är en grundläggande rättig- het och krävs för att ha en fungerande rättsstat (Statens medieråd, 2018).

Hur yttrandefrihet, demokrati och begränsningar av dessa förhåller sig till varandra är inget nytt ämne, redan då Sokrates levde i Athen år 407 f.Kr pågick samma typ av diskussioner (Världens historia, n.d).

Det är ett ständigt aktuellt ämne och mitt syfte är inte att diskutera lagar och regler utan att lyfta vikten av demokrati och att få uttrycka sig fritt, här specifikt fokus på konstnärlig frihet.

Den här bilden från Reportrar utan gränser från 2014 speglar tillståndet över pressfriheten över världen. Då pressfrihet hör ihop med yttrande- frihet och tryckfrihet så ger den en bra bild över hur fritt eller begränsat människor lever och kan uttrycka sig. Det är väldigt få ställen som är vitmarkerade på kartan, det är de bara där som situationen anses vara bra, allra värst är det i de länder som är svartmarkerade på kartan. Iran är svart- markerat och Sverige är vitmarkerat, där syns det tydligt hur vi har helt olika möjligheter att vara och leva fritt.

När jag skrev detta arbete var kartan från 2014 den som fanns att tillgå och nu när jag är klar såg jag att en uppdaterad version från 2020 finns tillgäng- lig. Det som är värt att notera är att det är ännu färre länder som är vitmar- kerade och ännu fler svartmarkerade. Alltså har situationen förvärrats och pressfriheten är på nedgång än mer världen över.

Figur 1. Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex för 2014 och världskartan över tillståndet för pressfri- heten.

Så, hur kan en då göra för att kunna prata om svåra ämnen som skapar diskussion eller känns obekvämt? Den här texten syftar på att undersöka vilka grepp/vinklar kan användas för att prata om ämnen som upprör och provocerar. Jag kommer att utforska hur illustration kan användas för att kommunicera dessa känslig ämnen, då jag ska använda mig av illustration i min artefakt.

Grafisk design

Vad är grafisk design?

Det kan innefatta väldigt mycket och många olika yrkesroller men i mångt och mycket handlar det om kommunikation och utformningen av kommu- nikation. Det är en gammal lära och syftet handlar om att hitta en lämplig presentation av innehåll/kommunikation med tanke på mottagaren, ämnet i sig, vilket medium en använder och den ekonomiska faktorn. Vi ser det omkring oss varje dag, resultatet av grafisk design, det kan vara en infor- mationsfolder, brevpapper med en logotyp, filmposter, klistermärken, tidningar och magasin, en illustrerad barnbok, förpackningar och så vida- re. Beroende på vilket medium du använder, till exempel för att skapa en sida i en bok, en dataskärm, en poster, en logotyp och så vidare använder du grafisk formgivning för att justera rubriker, text, marginaler, dekorativa element, bilder, symboler, tomrum med mera. Inom grafisk formgivning är ett av huvudmålen att tillhandahålla en funktionell, estetisk och organi- serad struktur till olika typer av information. Grafisk design är en process likväl som ett resultat av den processen (Pettersson 2015).

Illustration

Att exakt definiera illustration är inte helt lätt. Det är inte konst och det är inte grafisk design, men något mitt emellan. Beroende på vem du frågar eller vem som har gjort illustrationen befinner det sig närmare det ena eller det andra. Vissa kallar det grafisk konst eller kommersiell konst, det sena- re för att poängtera att det ofta uppstår som ett sätt att slutföra en uppgift eller en brief med en kund. Ingen beskrivning är helt rättvis och ger hela bilden men faktum är att illustration har funnits med människor nästan så länge vi funnits. En bild ritad i sanden eller på en grottvägg som ett sätt att med det talade ordet förmedla information och ett sätt att beskriva, förmedla och kommunicera svåra och komplicerade livsfrågor (Zeegen 2009).

Illustration forts.

Illustration har utvecklats genom historien parallellt med skrivkonsten, som ett sätt att ge en bättre förståelse för den text en läser, genom olika målartekniker så att läsaren kan få en djupare förståelse och intryck av texten. En av illustrationernas grundprincip är att vara vackra, praktiska, linjerna är mjuka och produktionen är läglig. Dessutom kommer de alltid att till viss del färgas av den hand som ritar dem, därför finns det inte heller någon enad överenskommelse om hur utryck eller liknande ska se ut eller vissa kriterier för vad illustration är och inte heller någon fastställd defini- tion eller ramverk. Det är en levande konst. Illustration är en komponent, ett element inom grafisk design och ett väldigt viktigt sådant. För att kun- na uppfylla kundens önskningar och samtidigt skapa en vacker produkt måste en grafisk designer lägga till element med ett tydligt syfte, särskilt illustration som är ett av de viktigaste komponenterna inom grafisk design.

Illustrationen är inte en ensam tavla/målning utan ett bihang till grafisk design. Jämfört med andra element inom grafisk design har den en unik fördel. Jämfört med typsnitt, färger, typsättning med mera kan en illustra- tion intuitivt förmedla information och attrahera uppmärksamhet. Den möjliggör att genom en snabb blick kan du förstå mycket av budskapet.

”En bild säger mer än tusen ord” som det gamla talesättet säger, det ligger definitivt något i det. Sammanfattningsvis så är grafisk design och illustra- tion oskiljaktiga, beroende av varandra och interagerar med varandra (Chu 2018).

Känsliga ämnen

Här är det min egen uppfattning om vad och hur det tolkas, olika saker upprör olika människor och jag vill mer prata om metoder för att förmedla dem, inte vad och vad som inte är provocerande. Från FNs rapport ”Rätten till konstnärlig frihet och kreativitet” - Rapport från den särskilda rappor- tören för kulturella rättigheter Farida Shaheed, beskriver de här hur konst kan användas för att utmana och uttrycka mörka sidor av mänskligheten.

”Ett konstnärligt uttryck skiljer sig från faktauttalanden eftersom det har ett bredare perspektiv och kan erbjuda flera olika betydelser. Antaganden om budskapet som ett konstverk har är därför väldigt svåra att bevisa, och tolkningar gällande ett specifikt konstverk är inte nödvändigtvis desamma som upphovsmannens avsedda budskap. Det är inte alltid så att konstnär- liga uttryck och verk har något specifikt budskap eller förmedlar någon särskild information, och de ska inte heller förminskas till att så är fallet.

Dessutom måste uttryck genom fiktion och fantasi förstås och respekteras som nödvändiga beståndsdelar i kreativa verksamheter och konstnärliga uttryck. Representationer av verkligheten ska inte förväxlas med verklig- heten, vilket till exempel betyder att det som en romanfigur säger i en bok inte kan likställas med författarens personliga åsikter. Med andra ord ska konstnärer kunna utforska mänsklighetens mörkare sidor och uttrycka brott och det som vissa anser ”omoraliskt” utan att för den skull anklagas för att förespråka dessa aktiviteter.” (FN 2015)

Från detta kan en konstatera att konst ibland utmanar och utforskar mörka sidor av mänskligheten och att det inte ska förväxlas med att spegla den konstnärens egna åsikter och känslor. Grafisk design kan användas för att uttrycka dessa åsikter och förmedla provocerande tankar och känslor.

Några exempel

Här kommer jag samla några exempel på hur en kan kommunicera dessa svåra och provocerande ämnen. Det är tolkat av mig, kanske någon annan tolkar det på något annat vis. Det här är sida 3 från ”Persepolis” av Marjane Satrapi (2008) som beskriver den islamiska revolutionen och hennes uppväxt mitt i det politiska och samhälleliga kaos som pågår (Figur 1). Det är sett från ett barns perspektiv, hur svårt det är att förstå vad som pågår, särskilt som liten. Här använder hon sig av humor för att visa vad hon och andra flickor kände inför att tvingas använda sjal. De leker och busar, omedvetna om hur det skulle komma att bli, att hon skulle växa upp med sin sjal, att hennes religösa frihet kränks. De översta rutorna är effektfulla, flickornas ansiktsuttryck förmedlar tydligt hur de känner och mår, det är ett exempel på där du direkt när du ser bilden förstår vad den vill förmedla, kanske till och med tydligare än om det bara vore text.

Figur 2. ”Persepolis” . Sida 3 (Satrapi 2008)

Den här illustrationen kommer från Nanna Johanssons bok ”Välkommen till din psykos”. Hela boken skämtar om samhällsstrukturer, fulhet och feminism, just den här finns på sida 57 (2012) (Figur 2). Jag tolkar den som att hon med humor och satir skämtar om svenskens självbild och hur vi uppfattar Sverige som ett så tryggt och bra land. Den skämtar också om feminism och hur det kan kännas som kvinna om en man säger att vi är jämställda. Allt det här är känsliga och provocerande för många människor men när det framställs med hjälp av humor, satir och illustration. Bilden ger också en ökad förståelse av budskapet, hennes kroppsspråk gör det tydligt hur hon känner inför det som sägs.

Figur 3 ”Välkommen till din psykos”. Sida 57 (Johansson 2012)

Vad är censur?

I början av detta projekt insåg jag att min egen kunskap i området är bristfällig och att jag inte hade en klar bild av vad censur är och hur det går till. Definitionen nedan kommer från Nationalencyklopedin och ger en tydligare bild:

”Censur innebär att myndigheter granskar böcker, filmer, radioprogram och TV-program med mera innan de kommer ut. Granskningen kan leda till att myndigheterna förbjuder till exempel en bok eller film om de hittar nedsät- tande påståenden om landet eller någon medborgare. Det kan också ske om det finns något som kränker religion och moral (hur man bör leva).

I många länder är censur ett medel för förtryck. Exempelvis kan de styran- de förbjuda tidningar som sprider demokratiska ideér. I Sverige är censur förbjuden utom när det gäller filmer som ska visas offentligt för barn under 15 år. De granskas av Statens medieråd i förhand”

(Nationalencyklopedin, 2020).

Min lite vaga uppfattning om vad censur faktiskt betyder delas av andra och det fick jag till mig genom att göra en enkät. På frågan ”Vad betyder ordet censur för dig?” fick jag 23 olika svar:

”Vad betyder ordet censur för dig?”

When ppl are forced to withdraw their true opinion about different matters

Överförmynderi, alternativt begränsning av stötande eller kränkande uttryck.

Förtryck och odemokrstiskt att förväga någon

att uttrycka en annan uppfattning, i förlägningen dikatur..

Att man plockar bort saker som kan anses stötande eller väcka negativa reaktioner bland folk känslomässigt.

Manipulationen av olika instanser från en maktposition för kontrollen av individer med en lägre maktposition - ofta för att bevara någon form av kontroll eller hur de med makt vill presentera sig själva.

Att man plockar bort sådant som kan uppröra

Att bli hämmad en rätt att utrycka sig/ta in saker å ting Att yttrandefriheten tystas. Även i bild och känslor.

Avskärmat eller begränsat

Sådant som inte passar in i ordet lagom!

Jag tänker mest på censur med politisk koppling t ex att statlig media eller webbsidor väljer att visa en verklighet som inte stämmer

Manipulation

Filtrera

Bakbunden

Det beror på. Mediacensur etc. - inte okej. Censur för att

hålla nazisterna så långt borta från rampljuset som möjligt - ja tack.

Makt Borttagen frihet

Att dölja något.

Censurera ??

Myndigheters granskning av konst, litteratur, film och teater.

Att dölja något

Något gömt

En mängd olika svar, vissa mer likt nationalencyklopedins definition och vissa är helt klart sanna men ger inte hela bilden. Många verkar ha en vag uppfattning om att det handlar om att dölja/skärma/avgränsa/gömma något som inte passar in. Först kan det kännas enkelt och självklart men när en ska sätta ord och formulera vad censur är inser en rätt tidigt att det är omfattande och nyanserat. Nationalencyklopedin definierar det som ovan, FN (2015) däremot har en betydligt längre definition och reder ut begreppet till fullo.

I en rapport från FN (2015), den första i sitt slag angående rätten till konstnärlig frihet och censur. Den ger en bild av hur situationen ser ut världen över och radar upp staters skyldighet att försvara, skydda och stödja konst- och kulturutövare i sitt arbete. Den har en rad av rekom- mendationer kring hur det kan förbättras och uppmanar stater att upp- märksamma överträdelser och kränkningar av kulturella rättigheter. Det finns samband mellan olika konstnärliga rättigheter och på vilket sätt dessa tillsammans påverkar för att skydda både demokratiska och konstnärliga processer. Rapporten har rekommendationer till medlemsländerna kring hur konst- och kulturutövares rättigheter och möjlighet att fritt utöva sin konst kan främjas genom förändringar inom lagstiftning, utbildningssats- ningar och riktade stöd.

Vidare handlar det om vilka begränsningar som finns, det är en viktigt del då rättigheter och skyldigheter går hand i hand. Där går det till exempel att läsa:

”I artikel 20 framgår att all krigspropaganda, samt allt förespråkande av hat av nationell, rasrelaterad och religiös karaktär som utgör grund för dis- kriminering, fientlighet eller våld ska vara förbjuden enligt lag (FN, 2015).”

Rapporten är lång och här har jag sammanfattat vad jag lärde mig:

• Om du använder din konst till att sprida hat mot vissa personer eller grupper ska det vara förbjudet enligt lag.

• Hur lagar och reglar fungerar i ett land kan vara en indikator på hur fritt det är. Om det överhuvudtaget finns en statlig myndighet/organ som ägnar sig åt så kallad ”förhandscensur” står det tydligt skrivet att en sådan organisation bör genast upplösas och ge plats åt ett fritt uttryck.

• Genom att hävda att en konstnär/kulturarbetares arbete handlar om

”terrorism” eller ”separatism” kan regeringar och stater förbjuda vissa uttryck och allt som öppet kritiserar regimen eller situationer.

• I rapporten går det att läsa om hur konstnärer har en särskilt utsatt position och hur vissa grupper av människor är särskilt utsatta, så som kvinnor och personer med funktionsvariationer.

• En annan viktig faktor för vad som påverkar den konstnärliga friheten är den ekonomiska: Alltså är den ekonomiska faktorn stor, du har re- dan en utsatt position i samhället på grund av ditt uttryck och bräckliga ekonomi. Får du väl pengar är det också viktigt att det finns en neutral relation till den/det som ger dig dessa pengar, de får inte har infly- tande över hur du vill uttrycka dig. I slutet pratar de om konstnärens sociala situation och om den förbättrades skulle de i sig själva vara tryggare och slippa oroa sig i samma utsträckning. Den ekonomiska delen tycker jag är intressant, att när det är svårt ekonomiskt är det lätt att pengar till konst och kulturinstitutioner stryps och fördelas på annat sätt. Vilket i sin tur gör att de får en ännu mer utsatt social situation, hur ska du kunna betala din hyra och köpa mat om din lön inte längre betalas ut och du bara kan försörja dig på vad du säljer från månad till månad.

Är du dessutom kvinna, vilket vi redan konstaterat är en särskilt ut- satt position vad det gäller konstnärlig och andra typer av frihet, och tjänar mindre än män i samma position och har en utsatt ekonomisk situation redan blir du dubbelt utsatt. Det här är ett fenomen som drabbar kvinnor i Sverige likväl Iran som nåt annat land.

• FN erkänner kvinnor som en särskilt utsatt grupp gällande konstnärlig frihet.

• På grund av kvinnors särskilt utsatta position vill jag fokusera på deras berättelser. Att ge dem en plats att få berätta utifrån sin egen upplevelse. Att censurera är att osynliggöra människor, åsik- ter och erfarenheter.

Iran

Formgivning av censur

När jag var i Iran sist såg jag många bilder, postrar och reklam med varia- tion på samma tema. Det handlar om hur hijab är nödvändigt och faktiskt skyddar och bevarar kvinnors anständighet. Det du värderar ska du skyd- da, så som en musslas skal skyddar pärlan. Löst översatt betyder texten på den här bilden det ”Hijab är som musselskalet för pärlan”. Variationer av detta budskap finns på många offentliga platser så som gallerior, hotell, restauranger och tågstationer. Alla betonar att det som du vill bevara och skydda borde du skydda, som kvinna är det din anständighet. Hijab är den sjal som enligt Islamska republiken Irans lag måste bäras av kvinnor när de är i sällskap med människor som är utanför den närmasta familjen för att täcka håret, helt eller delvis.

Konstnärlig frihet är tätt sammankopplat och relaterat till andra grundläg- gande friheter och rättigheter så som tankefrihet, religionsfrihet åsiktsfri- het med mera. De är inte helt skilda åt och påverkar varandra. För många människor i världen är estetiska och konstnärliga erfarenheter kopplade till religion och det som anses vara gudomligt och heligt (FN, 2015).

Det är ett exempel på hur grafisk formgivning används för att befästa och rättfärdiga ett förtryck. Det är inte helt olikt propaganda och är så censur kan se ut, här kommunicerat med hjälp av liknelser, grafisk formgivning och med en ton av att tänka på kvinnans eget bästa. Då det estetiska och religiösa kan gå hand i hand tycker jag att hijab förutom att kränka ovan nämna rättigheter även kränker din konstnärliga frihet. När du som kvinna

Figur 4 ” Hijab är som musselskalet för pärlan”.

Sverige

När politiker lägger sig i

Carolina Falkholt är en framgångsrik svensk grafittikonstnär som anlitades av Nyköpings kommun för att måla en vägg på en högstadieskola. Verket föreställer en kvinnokropp med mycket färger, mönster och en vagina.

Kommunen blev upprörd och ville få Carolina att ändra eller måla över sin målning, vilket hon inte gick med på. Till slut blev verket inkapslat och de byggde en ny vägg utanpå, så målningen är helt täckt och inte går att se bakom en vägg (Farran-Lee, 2018) (Krång, 2014). I en riksdagsdebatt samma år, 2014, debatterade Margareta Larsson (SD) för att konstnärer som målar könsorgan bör kastas i fängelse. Hon var under den tiden leda- mot i riksdagens kulturutskott och ett av argumenten var att det kan vara problematiskt för barn som utsatts för sexuella övergrepp och hon utryckte även en önskan att konst ska ha ett tydligt syfte (Kjellmer & Grahn, 2014).

Samma konstnär utsattes för mer utspel och kritik av Paul Svensson, Sverigedemokraternas ordförande i Ystad som i en motion krävde att ett annat verk av samma konstnär, Carolina Falkholt, skulle tas bort. Efter en timmes debatt i Ystads kommunfullmäktige efter en interpellation från Paul Svensson(SD) där han kallade verket för ”vulgärkonst”, ifrågasatte varför Ystads kulturnämnd beställt verket och ansåg det opassande att ha ett sådant motiv på en skola (Omni, n,d). Sverigedemokraterna hade inte majoritet och verket fick sitta kvar (Sundström, 2016).

Liv Strömquist deltog med teckningar vid en utställning i Stockholms tunnelbana. Motiven var från tidigare utställningar och verk och föreställ- de kvinnor och naturmotiv. På några av bilderna finns kvinnor med synlig mens på trosorna. Utställningen vandaliseras och efter ett antal månader väcks politiska reaktioner från Sverigedemokraterna i Stockholms läns landsting. De använder uttryckte ”menskonst” och kräver att den byts ut.

De förslår att istället för Livs teckningar skulle vi kunna se bilder av 1700- tals konstnären Johan Sevenbom som föreställer ett landskap i Stockholm, rubriken på facebookinlägget är ”Det är skillnad på konst och konst”

(Sundell & Farran-Lee, 2019).

Figur 5. Printscreen från Sverigedemokraterna Region Stockholms Facebooksida.

Begreppet MENSKONST

Menskonst är ett begrepp som har hörts i kulturpolitiken och debatter, men vad innebär det egentligen och var kommer det ifrån? Kulturnyhe- terna spårar begreppet till en utställning som tog plats i Göteborg under 2014 som heter Period Pieces där internationella konstnärer bjuds in för att tolka ämnet mens. Intresset var stort och utställningen hade många besökare. Mens i sig är inte ett vanligt förekommande tema på konst och enligt Kulturnyheternas konstkritiker Dennis Dahlqvist är det inte fråga om någon etablerad gener inom konst. Det kan kopplas ihop med sam- tidskonst som funnits sedan 60-talet då de använde sig av kroppsvätskor för att uttrycka sig. Det kunde till exempel handla om blod i samband med AIDS-epidemin men även anföring under 60-talet som sätt att håna modern konst och att allt kan tyckas vara konst. Menskonsten som ställdes ut i Göteborg under 2014 hade snarare ett feministiskt syftet att avdrama- tisera och normalisera mens (Sundell & Farran-Lee, 2019).

På armslängds avstånd

Det är en princip som ursprungligen kommer från nationalekonomen John Maynard Keynes som efter andra världskriget formulerade funderingar om hur kulturen skulle få vara fri och inte kidnappas i propagandasyfte, så som skedde i Tyskland. Förslaget gick ut på att politiker ska besluta om ansla- gen men inte det konstnärliga innehållet. Det skulle finnas institutioner på armslängds avstånd från politiken och den politiska makten. De institu- tionerna är idag Kulturrådet och Konstnärsnämnden. Där ska sakkunniga kunna göra bedömningar och fatta beslut rörande offentlig konst och ut- ställningar. Principen handlar om demokrati och yttrandefrihet men även att det ska finnas en tilltro till kunskap och konstnärlig kvalitet. På samma sätt som beslut om vilka böcker som ska köpas in till bibliotek lämnas eller vilka skådespelare som anställs vid stadsteatern inte ska fattas av politiker utan lämnas över till konstnärliga ledare och sakkunniga inom området som har det ansvaret (KRO, n.d).

När KRO 2014 skickade ut en enkät till alla partier med frågan om ”svensk kulturpolitik ska följa maktdelningsprincipen om att politiker beslutar om storleken på anslagen men inte över det konstnärliga innehållet”. Där svarade alla partier JA, att de stödjer den principen, utom Sverigedemo- kraterna, senare i samma enkät svarar de att det ”i regel en bra princip”

(Farran-Lee, 2018).

Yttrandefrihetsgrundlag § 2(1991:1469): ”Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsi- dig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra be- gränsningar göras än de som följer av denna grundlag. Lag (2018:1802) (SFS, 1991)”.

På armslängds avstånd forts.

Trots att den konstnärliga friheten skyddas av grundlag, principen om armslängds avstånd och FNs bekräftande om att det är din mänskliga rät- tighet så sker det ändå att politiker lägger sig i det konstnärliga uttrycket.

Då den principen inte följs av alla och då det har dykt upp en osäkerhet i vad det verkligen betyder och tillämpningen av det har regeringen nu till- satt en statlig utredning om hur tillämpningen av principen sker i Sverige.

”Myndigheten för kulturanalys ska titta på tillämpningen av principen om armlängds avstånd”. Den rapporten ska delredovisas 15 maj 2020 och slutrapporten kommer 15 februari 2021(Regeringen, 2019).

25%

start! 50% 75% utställning mål!

enkät mindmap litteraturstudie intervju skiss artefakt skriva klart

Metod

Enkät

Allra först gjorde jag en enkät för att lära mig mer om vad andra människor tycker och tänker kring censur. Även om de som svarade hade en egen bild av färg/form de förknippar med censur. Det var intressant att min bild av att inte veta en exakt definition av vad censur är bekräftades, även uttryck som de förknippar med censur så som färgerna röd, svart, grått, svart streck, trianglar, fyrkant, pixelerat, kryss och sax. Där framkom också att de flesta höll med om att politiker inte ska lägga sig i hur konst i offentlig miljö ska se ut, en del tyckte de var bra förutom om det rör sig om lagbrott eller då det känns olämpligt eller att det bara beror på. Jag fick inte tillräck- ligt med svar för att kunna använda det som ett statistiskt underlag men fick nyttiga insikter ändå.

Mindmap

I början när jag samlade information insåg jag att det finns väldigt mycket en skulle kunna ha med och jag kände mig lite förvirrad. För att samla alla tankar kring mitt ämne, sidospår och se mönster och få nya insikter gjorde jag en mindmap. Efter att ha samlat alla ord jag kom på som fanns kring ämnet och sidospår jag skulle kunna ta färgkodade jag alla ord som hörde ihop. Det finns mycket intressant att säga kring det här ämnet och det var ett bra verktyg för att bestämma en plan över vad som är viktigt och vad som hör till mitt ämne och projekt men även för att på en överblick. Några sidospår bestämde jag mig för att inte ha med, jag vill att det ska kännas som att det finns en tydlig röd linje genom hela arbetet och fokusera på det som är viktigast. Jag använde mig av beskrivningen från boken ”Graphic design thinking: Beyond brainstorming” (Lupton, 2011).

Intervju anågende konstnärlig frihet och censur i Iran

Då jag vill bidra till att lyfta fram och synliggöra de som osynliggjorts av förtryck och censur och genom att berätta deras berättelser och historier kan påverka för att skydda och lyfta demokratiska och konstnärliga rät- tigheter. För att få höra dessa berättelser använder jag mig av metoden intervju, då det är både corona-tider och långa geografiska avstånd får det lov att ske genom mail med förbestämda frågor. Berättelserna i intervju- erna är gripande och när jag fått läsa igenom alla intervjuer började jag skissa utifrån berättelserna. Jag vill förhöja och lyfta berättelserna med illustrationer och text. Jag utgår från beskrivningen i ”Design process och metod” (Wikberg-Nilsson et al. 2015).

Lista med frågor:

1. Har du någon erfarenhet av att utsättas för censur eller att någon för- sökt påverka ditt konstnärliga uttryck? Berätta gärna om och hur.

2. Har du redigerat dig själv eller avstått att skapa någonting på grund av hot/hat eller påverkan av andra? Berätta gärna om och hur.

3. Har din ekonomiska situation påverkat/begränsat ditt skapande?

Berätta gärna om och hur.

4. Har du sett något mönster i vilka ämnen/områden som upprör och provocerar andra? Berätta gärna om och hur.

5. Vad tycker du behöver göras för att motverka censur och säkra den konstnärliga friheten i Sverige?

Det är en semi-strukturerad intervjuguide där jag ställer frågor kring områden som jag är intresserad av att höra mer om men försöker att inte påverka eller begränsa utan att det ska vara öppet och fritt. Dessa områden är egna erfarenheter och berättelser, hot/hat, ekonomi, vilka ämnen som upprör och vad de tycker behöver göras för att stärka den konstnärliga friheten i respektive land. Genom att ha samma frågor i respektive land kanske jag hittar något slags samband och mönster i svaren sedan. Reste- rande steg/förberedelser blir inte möjliga då det behöver ske på distans och genom mail. Jag går minste om att se kroppsspråk och höra tonläge och annat men under rådande omständigheter är det mitt enda alternativ.

Min man får agera tolk och översätter till/från engelska/farsi. Intervjuerna som genomfördes med Iranska konstnärer är skrivna på engelska då jag ville att den skulle spegla så likt som bara möjligt vad de säger och inte behöva översätta flera gånger då en del ord, fraser, tonläge kan gå förlorat vid översättningar.

Litteraturstudie

Syftet med litteraturstudien var att ta reda på hur jag kan berätta och prata om svåra ämnen och hur jag kan göra det mer grafisk design och illustra- tion. Jag lärde mig att konst kan användas för att utforska provocerande ämnen, att utforska mörka delar av mänskligheten och att det inte nöd- vändigtvis speglar upphovspersonens egna tankar och känslor. Att det kan användas för att skapa en diskussion och kanske förbättra sånt som behöver förbättras. Illustration är ett sätt att förhöja en text, fånga läsarens uppmärksamhet och få en djupare förståelse för texten.

1. Frågeställning. Formulera 1-3 tydliga och väl avgränsade frågeställning- ar. Vilka grepp kan en använda för att prata om ämnen som upprör och provo- cerar?

Hur kan illustration användas för att kommunicera kring dessa ämnen?

Här är det min egen uppfattning om vad och hur det tolkas, olika saker upprör olika människor och jag vill mer prata om metoder för att förmedla dem, inte vad och vad som inte är provocerande.

2. Databas för att söka information:

Research gate.

3. Välj key words för att få en bredd i sökresultaten:

Key words illustration + art + provocative, genom det hittade jag en konfe- rensartikel. Efter många försök med olika variation på samma team fick jag byta sökord.

Illustration + graphic design gav mig en till artikel som också är inom området.

4. Lämplig screening:

Jag valde artikler som vetenskapligt granskats, journaler och konferensar- tiklar.

5. Tillämpa lämplig screening.

Det var svårt att hitta artiklar som har exakt den vinkel eller fokus jag letade efter, därför blev begränsningen att hitta just detta. Jag har även lånat böcker på biblioteket inom området illustration då vetenskapliga artiklar var svårt att hitta.

6. Läs alla lämpliga texter.

7. Sammanställ och analysera resultatet.

(Fink 2020)

Skisser

Att skissa är ett sätt att kommunicera med sig själv eller andra. Skisser schematiserar men porträtterar inte verkligheten utan snarare ett koncept av verkligheten. Det är ett sätt att ge en yttre form åt ideér och att göra interna tankar offentliga. Det är ett sätt att göra flyktiga ideér och tankar mer permanenta. Det går också att göra med språk, skrivet eller talat, men skisser har den fördelen att visuellt kunna förmedla konceptet/idéen vilket ökar förståelsen och det är enklare att kunna dra slutsater jämfört ett mer astrakt medium som språk. Likt talat och skrivet språk är skisser en form av kommunikation. Det kan hjälpa att komma på nya idéer och se samband som inte är möjligt när tanken/idéen inte har en form. Det kan leda till nya insikter och välkomna oavsiktliga upptäckter som hjälper dig framåt (Tversky, 2002). Samtidigt som fick in och läste intervjuerna satte jag mig och skissade med inspiration från det jag läste. Jag insåg vad jag ville att min artefakt skulle mynna ut i, jag ska samla text+illustration+citat som utgår från berättelser jag fått till mig som jag tolkar och samlar i en liten egenhändigt ihophäftad tidning. I mina skisser har jag utforskat hur jag kan kombinera färg/svartvitt med illustration och text. Inte helt olik ett fanzine men här är syftet att lyfta och värna om demokratiska och mänskli- ga rättigheter. Att visa upp och berätta det som inte har fått berättats, det i sig ser jag som en demokratiska handling.

Konstnärlig frihet och censur

Vad är censur?

Enkät Humor

svartvitt/

färg

Provokation sociala medier Illustration

Yttrandefrihet Intervjuer

Egna berättelser Filtrerat internet

Utsatta grupper Självcensur

Olika tekniker FN

Exempel i Iran & Sverige Hot/Hat

Ekonomiskt utsatt

Politiker

Armslängds- avstånd

Menskonst Frihet/skyldighet

Rött/svart

Typsnitt?

typewriter skriva för hand

ämnen som upprör

osynliggjorda Kvinnor

Resultat

Mindmap

Intervju nr 1, with ”M”

Alla intervjuer som är genomförda med Iranska konstnärer är anonyma då det kan vara problematiskt att uttrycka sig kritiskt mot regimen eller rådande situation.

My name is ”M” (female artist in Iran) and I would be happy if I can help with your thesis, the subject of the thesis and your questions are very inte- resting too. But first about myself: I am 30+ years old, have a bachelors in Graphic design and masters in Illustration from Art university of Iran. My job is painting and illustrations and I work with ceramics as well, I teach art in school too. Now the answers:

Do you personally have any experience with being censured in regards to your artistic expression?

About ten years ago I realized a change in my painting which was related to a personal life experience. Since I have started working with art, illustra- tion has always been a tool for me to express mysel and in a strange ways makes me feel better. This helped me to forget about my sadness. Like the sorrow of losing my mom. It felts like illustration helped me cleanse and calm my soul. This experience became my first teacher which helped me to understand my true self. My true self was very different than the outside society and because of that was censoring herself all the time. I was afraid that I will be judged and as a woman in Iran self-censorship was a part of growing up. In Iran, bacuase of the religious shadow of the regime there are lots of dos and donts specially for women. This starts from childhood and continues as you grow up. Enforced by family, school and society.

All of this made me a person that was not me and was a product of sur- roundings. Iranian society builds women in a formwork that is accepted by Islam but is this built personality the same as what women are? Constantly being judged by fathers and sons and husbands. My experience with art helped me stop being ashamed and to show my thoughts in a pure nude way and to get myself closer to what I really am. Maybe it is interesting for you, in Islamic culture being a virgin is an important matter for girls since according to Islam sex outside of marriage is not accepted. In some villages female circumcision is still ongoing, so , in Iranian society life is not easy for women.

Have you ever edited yourself or refrained from making art because of threats/harassment or because of influence from others?

Before I answer this question I should tell you briefly about my own work experience. After I started painting nude bodies I was feeling a bit asha- med and was hiding my painting. I was like this in person as well. When taking group photos I would always make sure not to show too much skin, I was afraid of people judgment and their harassment. Until I realized that the elements that are used in my art have roots in my womanhood and carry feministic values. It is a fact that I am like other women in the world, concerned with feminism, being a woman, virginity, love and sex. After studying the history of art I realized I like illustrating circles and vaginas, but I was still afraid. Eventually I decided that aside from the outside comments, I would illustrate for my own self. Without showing to anyone.

I was married at a time to a man with a modern attitude and look but in rea- lity he was traditional, he was trying to stop me or convince me to illustrate other things rather than vaginas. But of course, I did what I wanted.

Eventually my illustrations became better and I decided to show them. I talked to some gallery owners but nobody accepted to put my work in their exhibitions. They were right though, they were afraid that the ministry of culture will close their gallery. The gallery owners suggested showing the illustration in private exhibitions. Maybe its difficult for you to imagine but the life in Iran is different in privacy of your home and out in the society. In public places women wear hijab but not indoors and in gatherings and par- ties. In public we do not consume alcohol while inside the walls is another story. We live in paradoxical society. I did not accept the private exhibition offer cause I wanted everybody to be able to see my paintings. This made me very disappointed, but I kept going. Finally, a gallery accepted to show the paintings and surprisingly it went on without a problem.

Has your financial situation effected or limited your creative work?

100%. I was being supported financially by my husband for some time, later on I realized that it was not good to rely on people financially. That’s why I decided to teach art in school so I can keep my creativity. I did not let the gallery owners to affect my passion. Once one of the famous galleries asked me to paint animals instead of women so they can show them in their gallery, I did not accept.

Have you noticed any pattern in what or what subjects are censured or provokes other people?

Yes, the subject of my art is womanhood. The women I know are the women of my country Iran. Women who live under constant censorship and paradox. I have seen women who wear strict hijab but look like porn- stars underneath with a lot of make up and exaggerated plastic surgeries.

I do not judge them, most of the times I feel sad for them cause they make themselves look like dolls that society has built of them. The subject of my art often provokes people and makes them ask questions like why do I use so much red? Why insist on nude art? Why showing religion hidden and symbolically in my art? All of this questions makes the audience to think and it makes me happy to make them think.

What, in you opinion, needs to be done to insure the artistic freedom and counteract censurship in Iran?

I started with myself. I have gone through lots of hardship and it is still dif- ficult. Maybe if I was painting another subject I would be more well known and famous or rich. But I continue my way, I see lots of brave women around me. Women who have learned to protest, against hijab, against the regime, against patriarchy and traditions and religion. The bravery of women give us hope. Women will be strong warriors who create. To create is a part of being a woman. It’s a difficult road but not impossible.

Interview nr 2, with ”M”

Do you personally have any experience with being censured in regards to your artistic expression?

Yes, as an Iranian cartoonist who worked my first 15 years in Iran, censorship has always been an inseparable part of my occupation. Many of my work had been rejected by magazine editors, because of fear that it was controversial or provocative, leading to judiciary sentences. Any art that possibility and implicitly criticize the supreme leader or high ranked people would be rejected. Drawing the religious leaders of Iran (clergies, mullahs) is strictly forbidden. There was a period of time when groups and clusters of reformist magazines and newspapers were charged with being hirelings for United States and were suspended and shut down by the supreme leader’s command. This caused increasing the caution and fear of publishing cartoons in the remaining reformist magazines, especially due to the fact that publication of one of the more famous reformist newspapers was suspended because of a cartoon by Nik Ahang Kosar. I never forget that one of my comic books titled Ghost House was waiting for publica- tion permission in ministry of culture for months. They would not allow publishing the book due to bitterness of the atmosphere and offending war veterans because one of the fictional characters in my story was sitting on a wheelchair.

Have you ever edited yourself or refrained from making art because of threats/harassment or because of influence from others?

When I was living in Iran, naturally, due to the strict rules and bold red lines, the level of my self-censorship was much higher. If I would work with subjects related to religion, sex, direct criticism of clergies, supreme leader and his supported policies, the editor would reject it so naturally I would not follow those ideas. Nowadays the situation has changed, [in my comics] I work with everyday events in Iran while living in France. The pressure now is from internet where different groups with different belie- ves and variation of approaches try to apply their opinions to my artistic work, by leaving comments, sending direct messages that are offensive, threatening or stigmatizing. Thus, drawing something that is not in line with the taste of a group or groups can lead to insults and accusations and a mass of cyber-attacks. I have tried, despite all these, to portray what I believe, however, it is not unlikely that I have, sometimes and subconscio- usly, avoided trouble and insults. Self-censorship often occurs subconscio- usly and automatically, not thought out and planned. One of the issues that have increased in last 2-3 years is the reaction of some of my male com- patriots towards the art that I draw regarding women rights. They accuse

They even stigmatize me that I draw such things for money and to follow the fashionable trends. Of course, I had been labeled by all types of people as a person who draws for money, and is a mercenary. Accusations such as drawing for money and being a hireling are among the most common la- bels from all of the different opinions that oppose my art. This includes the fans and supports of the Iranian regime who accuse Iranian cartoonists, who mostly live in western countries due to the limitations inside Iran, of working for USA and Israel.

Has your financial situation effected or limited your creative work?

Drawing editorial cartoons should be a “profession” meaning that it should provide the cartoonist financially. When this does not happen, me as a cartoonist have to spend most of daily hours doing another job- for example waiting for a restaurant. In this case, certainly there will be less energy and less physical and mental power to put on cartoon design.

Something that has happened to many of my colleagues inside and outside of Iran.

Have you noticed any pattern in what or what subjects are censured or provokes other people?

They are many different ones. Religious, religious leaders and specially the supreme leader Mr. Khamenei are among the provocative subjects. Some months ago, one of the Iranian revolutionary guards’ overseas comman- der “Ghasem Soleymani” was killed by American troops. He was known to had been an accomplice of “Bashar al-Assad (Syrian president)” and responsible for repression and killing of many Syrian protesters. He also taught Iraqi security forces how to suppress Iraqi protestors. However, inside Iran, the regime advertised him as “the hero in the war against ISIS” and “the protector of security of borders “. After his death I drew a cartoon titled “the executioners die too”. My negative attitude against

“Ghasem Soleymani” caused a wave of cyber attacks even by people who were critics of the regime since they considered “Soleymani” as a national hero, regardless of his ties to the regime. I received several death threats and was threatened that they will find me in Paris (where I live) and will kill me as a traitor. It is not only religion and politics that causes a stir. It is enough to use a famous pop singer as the subject of the cartoon for his fans and supporters to show their teeth and fangs in the comment section of my Instagram page.

What, in you opinion, needs to be done to insure the artistic freedom and counteract censurship in Iran?

I want to expand your question and ask what should be done in global scale? Since the characteristics of freedom of speech have declined terri- bly around the world. Can a phenomenon like the comedy group “monty python” appear on TV today? Never in my opinion. Political correctness nowadays operates similar to a new religion with new taboos and takes away the daring and creativity from comedians and cartoonists. Can anyo- ne call women chickens on TV and provoke them to wrestle him on the stage to prove their superiority, like Andy Kaufman did in 70s?

Certainly, Andy Kaufman did not believe in humiliating women, but made a fictional character to provoke women to protest and criticize through his provocative words. However, Kaufman was not understood in his own time and list his job and social status.

Nowadays, such a comedy and comedians are not allowed to exist at all.

Everything, even in their appearance should be “moral” and “innocent”.

Some activists only look at the level of artwork, including cartoons. They decided that some of signs and words are sensitive and taboos and act careful, so nobody touches and used those words, they do not care about the meaning, context and how those words and signals are used. Example:

IF me as a cartoonist, draw a famous African American woman such as “Se- rena Williams” as ugly (how most interpret ugliness) probably I would be immediately accused of being against women and a racist. Nobody would look at my art as a whole, for example maybe drawing ugly faces is my style and a shared side in all of my characters. This happened to an Australian cartoonist a while ago, to the point that even famous English writer J.K.

Rowling took a stand against the poor cartoonist.

The today society constantly produces words that are noble in intention such as supporting minorities and the weak. However, as time passes, these words turn into labels, stigmas and threats for censorship. If you criticize or joke about Islam then you are Islamophobic or if a woman is the subject of your cartoon then there is a high possibility that you would be counted as sexist. If you are supporting women’s right then you are against men, if you criticize immigrants you are racist and if you criticize Israel then you are labeled as antisemitic and so on …Iran is governed by totalism and dictatorship. It´s natural that they do not want their power to be ques- tioned by comedy. However, lowering the tolerance and even encouraging this intolerance by the activists around the world under the pretext of sup- porting ideas and minorities is a global problem. Respecting each other does not translate to shutting our mouths for fearing of hurting others, but it is to respect all civil and social rights and to love each other and tolerate

does not eliminate the thought behind it. We should work on changing our ways of thinking. Actually, the jokes and comedies show the current emotions in the heart of the society. If we eliminate them, we have deprived ourselves from understanding the society, That’s when you get surprised when someone like Trump is elected. Because we have only cleansed the appearance and the looks of the society.

Interview nr 3, with ”N”

Please tell me about your experience regarding artistic free- dom in Iran.

Yes, My own thesis, I was asked to remove the parts about relations between religion and superstitions to carpet patterns.

Have you personally or somebody you know experienced censorship regarding your artistic expression?

Myself and a friend who is a visual artist.

Do you have any examples of images/links to articles about art that has been censured?

As an example, The part related to drawing of mens torso and women middle body is omitted from the reference book called “Dynamic figure drawing” by Burne Hogarth in the Persian translation. More examples of censorship in the book:

Are there any unspoken rules regarding what is forbidden?

The extend of censorship depends on the responsible authority religi- ous believes, the extend varies from time to time depending on who the responsible person is.

Figur 6. Exempel på censur i Iransk litteratur.

Figur 7. Exempel på censur i Iransk litteratur.

Are there any expressed rules regarding what is forbidden?

Yes, the ministry of culture has some written rules. E.g. drawing of girls older than 9 yrs old should have hijab, men and women shouldn’t be drawn sitting next to each other unless it is mentioned in the text that they are married or are siblings.

Are there certain subjects or areas that are forbidden?

Yes, generally politics and religion related issues, however, there always more stuff subjected to censorship depending on the deciding committee.

Who forbids it? Government/people of authority or other people?

Both government and other ppl, sometimes people censor their own stuff so they wont face troubles, e.g. a company selling puzzles auto-censored a product that is based on one of Salvador Dali paintings called “Dream Caused by the Flight of a Bee Around a Pomegranate a Second Before Awakening” where the work is presented in their website as follows. The original poster of the art apologized in the comments of the website for ruining the painting!

Figur 8. Exempel på censur i Iran.

I should mention that like everything else in Iran, there are underground gatherings and activities, here is a picture from an underground gallery (only by invite for a small circle of ppl). They placed a white paper covering the woman in the painting.

Does it matter who the artist is? If it´s a man or woman, rich or poor?

Being a man, famous and rich decreases the extend of censorship.

Figur 9. Exempel på censur i Iran.

Interview nr 4, with ”H”

Please tell me about your experience regarding artistic freedom in Iran.

I think there is a general understanding that any form of expression that tries to question or contradict what labeled as ’divine’ would be forbid- den. But there are no clear lines that can define a framework. I remember visiting Picasso’s painting of a naked woman, (I guess the title was painter and his model) that was displayed in the Tehran Museum of Contemporary Art. This may not be enough to conclude, but I think that artistic freedom is related to the level that the artwork is accessible and readable for the general public. So, you can easily find or order a painting with the most explicit content to hang on your bedroom wall, but you cannot be very adventurous with what you want to do with the façade of your home.

Have you personally or somebody you know experienced censorship regarding your artistic expression?

Many times. For instance, when I was studying architecture any design that was somehow associated with Deconstructivism would receive very bad feedback. One of my tutors failed my friend because of (what he thought was) following deconstructionist architecture imperatives saying that the use of non-rectilinear shapes is not in line with the orthodox of our community, instead, a line should be visible and readable just like the path to God is.

Do you have any examples of images/links to articles about art that has been censured?

No.

Are there any unspoken rules regarding what is forbidden?

Yes. I worked as the deputy of the municipality with artists in different occasions. All of people that were involved somehow knew that using warm colors like red and orange are not allowed and there are more preferences for colors like azure blue that resembles Islamic motives, or referring to the past is welcomed but it should not be extended to the ancient Persia.

Are there any expressed rules regarding what is forbidden?

Yes. There are written regulations, at least in my profession, that forbids any forms of design in contrast to the ’cultural identity.’ How this identity is defined and what defines it, is very subjective and fits under the category of unspoken rules..

Are there certain subjects or areas that are forbidden?

Topics like transsexuals, woman’s rights, clergies, religious minorities, and so on.

Are there certain subjects or areas that are forbidden?

Topics like transsexuals, woman’s rights, clergies, religious minorities, and so on.

Who forbids it? Government/people of authority or other people?

Censorship usually reinforced by governmental bodies but also some people, usually traditional and religious layers that are more conservative support the restrictions.

Does it matter who the artist is? If it´s a man or woman, rich or poor?

I don’t think so. Some hardliners which are often very influential individu- als may be more biased.

Skisser

Jag har börjat utforska hur jag uttrycker censur med färg, är censur svart/

vit och är motsatsen då väldigt färgglad? Hur kan jag kombinera text med mina illustrationer, som seriestrip eller ska jag scanna in bakgrunderna och skriva ut text ovanpå? Att vara censurerad är att bli osynliggjord, att tas ifrån en del av sin identitet, hur uttrycker jag det konstnärligt med grafisk design? Jag har testat en del olika tekniker och metoder, flytande touch, fineliners, urklippta pappersbitar, akvarell, akryl och kollage. Det jag kom fram till slut var att ovanpå bakgrunderna av akvarell och flytande touch kommer jag rita med finliners - motiv som hör till berättelsen jag illustre- rar. Sen skriver jag ut det med tryckt text ovanpå. Jag kommer välja ut citat som är starka och berör. Formatet kommer vara A5 och jag kommer skriva ut och sätta ihop allt själv. Till utställningen kommer väljer jag ut en eller flera illustrationer som jag gör till affischer i A2 , tidningen, pappersflyg- plan av vikta affischer och fri yta där besökare kan skriva ner egna tankar och åsikter i ämnet eller reaktioner på materialet och vika egna plan att hänga upp brevid mina. Det handlar i slutändan att få uttrycka sig och därför vill jag gärna att besökarna medverkar och uttrycker sin åsikt.