Med eller utan flytvästEn diskursanalys av censur i barnlitteraturenFRIDA BOGREN

KANDIDATUPPSATS I BIBLIOTEKS- OCH INFORMATIONSVETENSKAP

VID INSTITUTIONEN BIBLIOTEKS-OCH INFORMATIONSVETENSKAP/BIBLIOTEKSHÖGSKOLAN 2010:9

Med eller utan flytväst

En diskursanalys av censur i barnlitteraturen

FRIDA BOGREN

©Frida Bogren

Mångfaldigande och spridande av innehållet i denna uppsats - helt eller delvis – är förbjudet utan medgivande.

Svensk titel: Med eller utan flytväst

– En diskursanalys av censur i barnlitteraturen Engelsk titel: With or without lifejacket

– A discourse analysis of censorship in children's literature Författare: Frida Bogren

Färdigställt: 2010

Handledare: Mats Dolatkhah och Skans Kersti Nilsson

Abstract: Debates about suitable content in children's literature occur regularly. In spring 2010 such a debate took place in Sweden.

The purpose of this Bachelor's thesis is to analyse the debate to identify ideas concerning the role of children's literature in

society. A second aim is to examine how children's literature is described and which concepts are used by the debaters.

The empirical material used for the analysis consists of ten articles, blog posts, radio- and TV- features published in March 2010. The combined theory and method applied is the discourse analysis described in Ernesto Laclau & Chantal Mouffe's discourse theory.

In the theories of Laclau & Mouffe concepts like nodal points, equivalence chains, antagonism and subject positions play a dominant role in the production of objectivity. Three nodal points are identified in the analysis: 'censorship', 'children's needs' and 'parents of today'. The nodal points are connected to subject positions and acting space. They are also related to questions of power and the cumulative effects of media.

It is my conclusion that there is a divergence between aesthetical and didactical outlooks in the debate. Another opposition in the debate concerns children's needs versus parents comprehension about children and childhood.

The study also shows that authors and representatives from publishing houses are given particular acting space in comparison to representatives from the culture sphere and parents.

Nyckelord: barnlitteratur, censur, litteratursociologi, debatt, diskursteori, Laclau, Mouffe

Innehållsförteckning

Inledning...1

1.1 Syfte, problemformulering och frågeställningar...2

1.2 Definitioner och förklaringar av begrepp och förkortningar ...2

1.3 Disposition ... 3

Bakgrund... 4

2.1 Debatten i mars 2010 ... 4

2.2 Historisk kontext – om Pippi Långstrump, socialrealism och idyllfobi...4

2.3 Synen på barnlitteraturen idag... 6

Tidigare forskning och litteraturgenomgång ... 8

3.1 Barnlitteraturen som forskningsfält... 8

3.2 Barnboken och dess motsägelsefullheter... 8

3.3 Attityder bland föräldrar... 10

3.4 En funktionell barnbokskanon – men för vem? ... 11

Teoretisk ram ... 13

4.1 Diskursanalys...13

4.2 Kritisk diskursteori ...13

4.2.1 Begreppsapparat ... 14

Metod...17

5.1 Metod och material ... 17

5.2 Urval/Avgränsning ... 17

5. 3 Reflektioner kring förhållningssätt och val av teori och metod ...18

Resultat och analys ... 20

6.1 Debattens material ... 20

6.2 Debattens innehåll ...21

6.2.1 Censur... 22

6.2.2. Dagens föräldrar ...24

6.2.3 Barns behov ...26

6.3 Nodalpunkter, ekvivalenskedjor och antagonism... 27

6.4 Subjektspositioner i debatten ... 27

Diskussion och slutsatser...29

7.1 Diskussion ...29

7.2 Slutsatser ... 32

7.3 Förslag till fortsatt forskning ... 34

Käll- och litteraturförteckning ... 35

Tryckta källor... 35

Primärkällor ...37

”Frågan om hur vi skall värdera barn- och

ungdomslitteraturen är central i all diskussion om barn och läsning. Det är trivialt att påpeka att några generella regler knappast kan uppställas, men inte desto mindre måste vi ständigt försöka formulera vår uppfattning i dessa frågor.

Faran blir mindre om man ständigt har i minnet att dessa regler och normer är strängt tidsbundna och naturligtvis även lokala. I ett demokratisk samhälle är detta inte en fråga för yrkeskritiker utan för envar. Den berör vårt politiska och sociala liv likaväl som vårt privata och individuella liv. Vårt liv i nuet och vår framtid.”

Lennart Hellsing i boken Tankar om Barnlitteraturen [1963]1991, s. 47.

Inledning

Den 17:e mars 2010 publicerades en artikel med rubriken Förlagen censurerar barnböckerna! i tidskriften Vi läser. Samma datum gick även ett pressmeddelande ut angående innehållet i tidningen. Artikeln om barnlitteratur var skriven av journalisten och litteraturkritikern Pia Huss och handlade om att några av Sveriges

barnboksförfattare ansåg sig bli censurerade av bokförlagen. Denna artikel blev startskottet för en intensiv debatt som pågick i såväl radio och TV som tidningar och bloggar, framförallt de två följande veckorna. Debatten väckte genast mitt intresse. Jag har tidigare studerat barn- och ungdomslitteratur men då främst litteraturen i sig och inte 'litteraturen i samhället'. Det jag tyckte var särskilt intressant i diskussionen om

barnlitteraturen var att debattörerna använde väldigt starka uttryck när de talade om barnböcker och att såväl författare som förläggare och föräldrar verkade så säkra på sin sak i frågan om vad barnlitteratur är och bör vara.

Frågan om barnlitteraturens innehåll är inte ny utan kan snarare ses som en debatt som återkommer i olika skepnader. På 1940-talet var det Pippi Långstrump som upprörde, på 70-talet ifrågasattes det mesta som inte höll sig inom ramen för det socialrealistiska idealet och på 90-talet handlade diskussionen om att barnlitteraturen hade blivit ett idylliserat ghetto. Från början hade barnboken en uppfostrande roll, de senaste hundra åren har dock det estetiska fått allt större utrymme och betydelse. Men alltsedan

barnlitteraturen gick från att enbart vara didaktisk till att också vara konstnärlig och stå på barnets sida, har det höjts röster om vad barnlitteraturen egentligen får och inte får innehålla. Jag ser debatterna om barnlitteraturen som cykliska och tror därför att de kommer att återkomma, om än med olika föremål för protesterna.

Den här studien görs inom ramen för biblioteks- och informationsvetenskap med inriktning mot litteratursociologi. Litteratursociologin studerar litteraturen som socialt fenomen och som institution i samhället. Johan Svedjedal menar att syftet med

litteratursociologisk forskning är att analysera hela den litterära processen, mer preciserat relationerna mellan skönlitteratur och samhälle. Litteratursociologin brukar delas in i tre underområden; 'samhället i litteraturen' där fokus ligger på hur

skönlitteraturen skildrar samhället, 'litteraturen i samhället' där skönlitteraturen som opinionsbildare och förmedlare av olika idéer är central samt 'litteratursamhället' där tonvikten läggs på litteraturens yttre villkor rörande bokmarknad, författarlöner, förlag etc.¹ Den här uppsatsen placerar sig inom området 'litteraturen i samhället'.

I studien betraktar jag debatten som utspelande sig på ett diskursivt fält, där jag

undersöker vilken syn på barnlitteratur som avspeglas i diskussionen. Studiens relevans för biblioteks- och informationsvetenskap är tydlig eftersom debatten knyter an till bibliotekariens roll som förmedlare av barnlitteratur. Jag menar att det som bibliotekarie är av stor vikt att känna till vilka drivkrafter och maktfaktorer som kan knytas till

litteraturens roll i samhället. Detta för att kunna vara en ifrågasättande och reflekterande praktiker som kan motivera såväl sina val som arbetssätt. Jag anser också att det är viktigt att reflektera över den egna rollen och vara medveten om att man som professionell innehar en maktposition när man väljer vad som ska köpas in samt hur

1 Furuland & Svedjedal red. 1997, s. 69-74.

bibliotekets bestånd ska förmedlas. Detta gäller framförallt i fråga om barnlitteratur, där målgruppen inte på samma vis som vuxna kan föra sin egen talan och framföra egna önskemål. 1967 formulerade Göte Klingberg, professor och forskare i barnlitteratur, följande angående frågan: ”Förståelsen ökar för den betydelse barn- och

ungdomslitteratur har för det växande släktet. Därvid framträder också behovet av kunskaper om denna litteratur klarare. Särskilt väsentliga måste sådana kunskaper vara för alla dem som skall införa barnen och ungdomarna i litteraturen, dvs. bibliotekarier och lärare”.²

1.1 Syfte, problemformulering och frågeställningar

Syftet med den här uppsatsen är att analysera den debatt om barnlitteraturens innehåll som uppstod i radio, TV, tidningar och bloggar efter att Pia Huss artikel Förlagen censurerar barnböckerna! publicerats i tidningen Vi läser våren 2010. Huss artikel följdes av en livlig men kort debatt i olika delar av mediasfären. I uppsatsen gör jag en analys av empiriskt material där jag betraktar debatten som ett diskursivt fenomen och med detta som utgångspunkt undersöker diskussionen kring censur i barnlitteraturen.

Mitt huvudsakliga problemområde formuleras i den övergripande problemformuleringen:

Vilken syn på barnlitteraturens roll kan man finna i debatten om censur av barnlitteratur?

Detta problem söker jag besvara med hjälp av följande frågeställningar:

– Hur beskrivs barnlitteratur i debatten (vad den innehåller och vad den bör innehålla)?

– Vilka begrepp i det empiriska materialet ges särskild tyngd och vilken betydelse ges begreppen?

Det som intresserar mig är inte huruvida det förekommer censur av barnlitteratur i Sverige eller inte. Det jag vill undersöka är de föreställningar om vad barnlitteratur är och bör vara som kan skönjas i debatten.

1.2 Definitioner och förklaringar av begrepp och förkortningar

För att vara tydlig och för att underlätta läsningen av studien förklarar jag här några av de begrepp som jag använder i min uppsats. I teoriavsnittet tillkommer ytterligare begrepp men dessa förklarar jag i det sammanhang där de först förekommer.

Artiklar

För enkelhetens skull och för att få flyt i texten använder jag ordet artiklar i bred bemärkelse och benämner ibland även blogginlägg, radio- och TV-inslag som artiklar. I

2 Klingberg, Göte 1967, s. 5.

de fall jag använder mig av inslag från radio och TV har dessa transkriberats till text innan jag analyserat dem.

Didaktik

Ordet didaktik kommer från grekiskan och betyder läran om undervisning i teori och praktik. Didaktiken är ett eget forsknings- och undervisningsområde och begreppet används synonymt med lärande, pedagogiskt arbete och utbildningsvetenskap.³ I uppsatsen använder jag mig av begreppen didaktik och pedagogik som synonyma, eftersom jag funnit att så även görs i den tidigare forskning jag tagit del av.

Instrumentellt värde

Att något är instrumentellt eller har ett instrumentellt värde innebär att det utgör ett hjälpmedel för något annat.⁴ I den här studien används begreppet 'instrumentellt synsätt' för att beteckna en syn på barnlitteraturen som ett verktyg.

Svenska barnboksinstitutet – SBI

Svenska barnboksinstitutet, SBI, är ett specialbibliotek och informationscentrum för barn- och ungdomslitteratur. SBI grundades 1965 av författare, förläggare, Stockholms stad och Stockholms universitet.⁵ I uppsatsen använder jag parallellt namnet utskrivet och förkortat.

1.3 Disposition

I uppsatsens inledande kapitel ger jag en introduktion till studien och dess

problemområde. I kapitel två lägger jag grunden för uppsatsen genom att i korthet beskriva debatten och placera den i en historisk kontext. Därefter presenterar jag för studien relevant tidigare forskning. I kapitel fyra redogör jag för uppsatsens teoretiska utgångspunkter, vilka är Laclau & Mouffes diskursteori. I kapitlet som följer presenterar jag den metod jag använt i genomförandet av studien. Därefter analyserar jag det

empiriska materialet. I kapitel sju diskuterar jag slutligen studiens resultat och drar slutsatser utifrån dessa.

3 Källa Nationalencyklopedin [2010-05-16] http://www.ne.se/sok/didaktik?type=NE

4 Källa Nationalencyklopedin [2010-05-16] http://www.ne.se/sok/instrumentellt+värde?type=NE 5 Källa Nationalencyklopedin [2010-05-16] http://www.ne.se/sok/svenska+barnboksinstitutet?type=NE

Bakgrund

I det här kapitlet lägger jag grunden för studien genom att i korthet redogöra för debattens huvuddrag och ge diskussionen en historisk kontext. En mera utförlig beskrivning av debatten görs i analysavsnittet (6.1).

2.1 Debatten i mars 2010

Den 17:e mars 2010 publicerades en artikel skriven av Pia Huss i tidningen Vi läser.

Texten hade rubriken Förlagen censurerar barnböckerna! och i artikeln uttalade sig några av Sveriges mest populära barnboksförfattare, däribland Ulf Stark och Viveca Lärn. Författarna uttryckte en oro för att inte längre få skriva om vad de vill utan att unga förläggare och föräldrar ska dra öronen åt sig och protestera.

I anslutning till artikeln tillfrågades föräldrar om de tyckte att förlagen ska ha

synpunkter på vad barnboksförfattare skriver. I en ytterligare, mindre artikel i tidningen fick två bibliotekarier ge sin bild av huruvida det förekommer censur av barnböcker eller inte. I texten av Pia Huss var det enbart författare och representanter från förlagsvärlden samt Svenska Barnboksinstitutet som citerades.

Artikeln i Vi läser följdes av en kort, men intensiv debatt i radio, TV, tidningar och på bloggar. I merparten av artiklarna refererade man till det Pia Huss hade skrivit. I flera av de stora dagstidningarna publicerades en artikel skriven av Elin Viksten för TT Spektra som i princip var en kortare version av artikeln i Vi läser. I SVTs program Gomorron Sverige medverkade Ulf Stark som också intervjuats av Pia Huss och i flera av

artiklarna upprepades hans slagfärdiga citat: ”Numera är det väl knappt så att man ens kan publicera en bild av en säl i en barnbok utan att den måste ha flytväst på sig”.⁶ Debatten var som mest livlig de följande två veckorna och i kommentarsfält på tidningarnas hemsidor och i olika bloggar diskuterades det livligt både högt och lågt.

Det var tydligt att censur av barnlitteratur var ett ämne som engagerade och att ett ord som censur väckte väldigt starka känslor.

2.2 Historisk kontext – om Pippi Långstrump, socialrealism och idyllfobi

1963 gav Lennart Hellsing ut debattboken Tankar om barnlitteraturen. Där skriver han att all pedagogisk konst är dålig konst och att all god konst är pedagogisk, ett

konstaterande som sedan boken publicerades för snart 50 år sedan citerats flitigt just därför att det pekar på en av de främsta motsättningarna i debatten om barnlitteraturens innehåll; motsättningen mellan det pedagogiska och det estetiska.⁷

Lena Kåreland är en av de mest framstående forskarna inom barnlitteratur i Sverige.

6 Viksten 2010.

7 Hellsing [1963] 1999, s. 25.

Hon har arbetat på Svenska barnboksinstitutet och är även verksam som kritiker av barnlitteratur. I Barnboken i samhället skriver Kåreland att det under tidigt 1900-tal allmänt rådde en moralisk och didaktisk syn på läsning. Böcker skulle förmedla de

”rätta” värderingarna och barn skulle i litteraturen hitta föredömen med goda

egenskaper som ingav positiv anda och livsmod.⁸ Barnboken var först och främst ett medel i barnuppfostan och syftade till att få barnen att uppföra sig väl, vara flitiga och tillägna sig en god moral. I debatten om barnboken dominerade ett intrumentellt synsätt och det estetiska gavs sällan ett egenvärde.⁹

Förutom den moraliserande syn på litteratur som var framträdande vid förra sekelskiftet fanns också kulturradikala strömningar som gav upphov till reformpedagogiska

diskussioner. Folkbildningen ansågs vara en viktig fråga som inkluderade en strävan att nå ut med konst och litteratur till barn och vuxna i alla samhällsklasser.¹⁰ En av

kritikerna av den didaktiska och tendensiösa barnlitteraturen var Ellen Key som menade att barnboken inte bara ska vara uppfostrande utan också skulle vara konstnärlig. Det var dock först under 1940-talet som barnlitteraturen på allvar började diskuteras utifrån estetiska synvinklar. Det uppfostrande och pedagogiska fick träda tillbaka för att ge utrymme åt lekfullhet och estetik. Många författare menade att barnets logiska tänkade i alltför hög utsträckning hade fått utvecklas på bekostnad av fantasin.¹¹

På 1940-talet kom flera böcker som ifrågasatte den traditionella och konventionella synen på uppfostran. Astrid Lindgren var en av de författare som betonade lekens betydelse och som representerade en ny syn på barns utveckling. I böckerna om Pippi Långstrump förenade hon en ny syn på pedagogik med en ny sorts estetik.

Konstnärlighet och frihet blev viktiga inslag i barnlitteraturen och författare som Lennart Hellsing och Tove Jansson gick också i bräschen för den nya barnboken.¹² Den nya barnlitteraturen väckte en livlig debatt. Ett exempel på detta är vad som kom att kallas för 'Pippifejden'. Pippi Långstrump är Astrid Lindgrens första bok om Pippi.

Boken kom ut 1945, och även om många kritiker gav den lovord fanns också en avvaktande tveksamhet inför Pippis anarkistiska drag. Kåreland skriver att

pedagogikprofessorn och kritikern John Landquist uttalade sig om boken som dålig och innehållande passager som ”påminner om en sinnessjuks fantasi eller om sjukliga tvångsföreställningar” och att det efter detta uttalande höjdes fler kritiska röster och framfördes negativa omdömen. Pippi ansågs vara ett dåligt föredöme och de mest kritiska rösterna återfanns i lärartidningar av olika slag.¹³ Monika Lennartsdotter &

Lena Wadell konstaterar i uppsatsen När Pippi blev Pippi – en receptionsstudie av Pippi Långstrumpstriologin, skriven vid Bibliotekshögskolan i Borås, att det fanns två olika åsiktsriktningar i Pippifejden; den pedagogiska och den estetiska. De menar att kritiken från det pedagogiska fältet framförallt fokuserade på barn och barnuppfostran, men också indirekt på vad som var bra och dålig litteratur.¹⁴

8 Kåreland 2009a, s. 102-103.

9 Ibid., s. 150.

10 Ibid., s. 104 11 Ibid., s. 151-152.

12 Ibid., s. 153.

13 Kåreland 1999, s. 65-67.

14 Lennartsdotter & Wadell 2008, s. 66.

Den nya sortens barnbok mottogs således inte med öppna armar, framförallt inte från pedagogiskt håll. Kanske var det därför Lennart Hellsing i debattboken Tankar om barnlitteraturen i det närmaste upprättade ett manifest där han slog fast vad han menade är barnbokens främsta uppgifter. Hellsing menar där att barnboken ska:

1. Lära barnet behärska språket.

2. Orientera barnet i tid och rum.

3. Orientera barnet socialt, det vill säga bygga upp önskvärda föreställningar om den enskildes förhållade till sin omgivning samt berätta om relationer mellan människor.

4. Påverka barnet mer direkt och aktivera dess livskänsla.¹⁵

Hellsing skriver också om olika syn på barn i relation till barnlitteraturen; 'barnet som människa' och 'barnet som blivande människa'. Han menar att man förr tog fasta på barnet som blivande vuxen och att den synen till viss del finns kvar. Hellsing

argumenterar dock för att barnet redan är en människa med behov att inte bara leva i framtiden utan också i nuet. Han menar därför att barnbokens mål inte enbart ska vara att uppfostra utan att också ge upplevelser i nuet och glädje i stunden.¹⁶ I fråga om trygghet och viljan att ge barn en känsla av säkerhet anser Hellsing att det inte kan göras genom att erbjuda ”vänlig” litteratur. Han menar istället att det viktiga är att förmedla glädje, gemenskap och kunskap, men att det inte går att värja sig för erfarenheter av livets svåra och mörka sidor. Utan en sådan kunskap hävdar Hellsing att tryggheten blir falsk och ohållbar.¹⁷

Debatter kring barnlitteraturens innehåll blossar då och då upp angående olika frågor. På 1940-talet var det Pippi Långstrump som rörde om i grytan, på 70-talet väckte Bröderna Lejonhjärta starka reaktioner (se mer om detta i avsnitt 3.2) och den då pågående

könsrollsdebatten gavs också ett visst utrymme i barnboksvärlden.¹⁸ På 80-talet

diskuterades den utbredda problemrealismen och på 90-talet myntade Sonja Svensson, då chef på SBI, uttrycket ”idyllfobi” som en beskrivning av barn- och

ungdomslitteraturens intresse för skildringar av problem.¹⁹ I boken Dödspolare, skuggmän och förlorade fäder. Idyllfobin i ungdomsboken skriver hon att tragiska och våldsamma teman i den svenska ungdomsboken är vanligare än skildringar av idyll.²⁰

2.3 Synen på barnlitteraturen idag

Än idag orsakar barnlitteraturen debatt och forskningen fortsätter att behandla det pedagogiska och det estetiska. Kåreland menar att de pedagogiska och didaktiska aspekter som länge dominerade synen på barnlitteraturen finns kvar och ger exempel på hur genus på 2000-talet är en fråga som knyter an till frågan om kvalitet och viktiga

15 Hellsing, [1963] 1999, s. 26.

16 Ibid., s. 27-28.

17 Ibid., s. 41-42.

18 Kåreland 2009b, s. 41.

19 Svensson 2002, s. 38 20 Svensson 1996.

värdegrundsfrågor.²¹

Kåreland anser att den starka polarisering som finns i debatten i fråga om kvalitet och värdegrund, det konstnärliga och det instrumentella, är olycklig. Hon menar att den debatt som uppstått kring de genusinriktade barnboksförlag som kommit på senare år påminner om de diskussioner som fördes på 1970-talet när ”allt skulle vara politiskt”.

Kåreland skriver att det fortfarande idag är vanligt att lärare har en intrumentell litteratursyn och att de anser att litteraturens roll är att utveckla moral och skrivförmåga.²²

Kåreland sammanfattar i boken Barnboken i samhället diskussionen om det

pedagogiska kontra det estetiska i synen på barnlitteraturen som en utveckling från det pedagogiska i riktning mot det estetiska. Hon påpekar dock att det beror på vems perspektiv man väljer som betraktare av barnlitteraturen eftersom förmedlare, föräldrar, forskare och barn alla ser olika på barnboken, läsningen och dess innehåll.²³

21 Kåreland 2009a, s. 155-156.

22 Ibid., s. 150, 23 Ibid., s. 158.

Tidigare forskning och litteraturgenomgång

I följande kapitel görs en kort genomgång av barnlitteraturen som forskningsfält och forskning kring barnlitteraturens mest kontroversiella frågor och motsättningar. Den forskning som tas upp är dels avsedd att ge en inblick i forskningsfältet som helhet men också peka på den specifika problematik som den här studien riktar in sig på, nämligen synen på barnlitteraturen och dess roll. Barnlitteraturforskningen är ett relativt nytt forskningsområde och rymmer en rad olika ämnen vilket gör den till ett

tvärvetenskapligt fält där bland annat litteraturvetenskap, litteratursociologi, barnforskning, didaktik och kulturstudier ryms.

3.1 Barnlitteraturen som forskningsfält

Här ger jag en kort presentation av barnlitteraturen som forskningsfält, hur detta har vuxit fram samt vilken status barnboken har i dagens Sverige. Detta för att ge en inblick i forskningsfältet i allmänhet och barnbokens ställning i synnerhet.

Ulf Boëthius skriver i Fiktionens förvandlingar (1996) att den litteraturvetenskapliga beforskningen av barn- och ungdomslitteratur bara funnits sedan några decennier tillbaka. Innan dess brydde sig litteraturforskarna i princip inte om barnlitteraturen då den snarare betraktades som ointressant i akademiska sammanhang. Det var först på 60- talet som barnlitteraturen började studeras på allvar. 1965 grundades Svenska

barnboksinstitutet (SBI) som blev en viktig resurs och under 70-talet fick

barnlitteraturforskningen sitt riktiga genombrott. Därefter har det skett en enorm utveckling och idag ges kurser i i barn- och ungdomslitteratur vid en mängd universitet världen över.²⁴ Kåreland menar att barnbokens status och prestige i och med dess akademiska status har höjts. Hon konstaterar dock att barnboken ännu inte nått in i vuxenslitteraturens ”finrum”, att ingen barnboksförfattare fått Nobelpriset och att det inte heller finns med några barnboksförfattare i Svenska Akademien.²⁵

3.2 Barnboken och dess motsägelsefullheter

I följande stycke presenteras Maria Nikolajevas forskning som bland annat visar på en av barnbokens unika förutsättningar i att den skrivs av vuxna men riktar sig både till vuxna och barn. Jag skriver också om Boel Westin som diskuterar barnlitteraturens speciella förhållande till vuxenlitteraturen, hur synen på barndom präglar barnboken och klyftan mellan det didaktiska och estetiska perspektivet. I detta avsnitt vill jag visa på några av de motsägelser som gör barnboken extra komplex, vilket också är en viktig del i varför dess innehåll gång på gång orsakar debatt och höjda röster.

Maria Nikolajeva, professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet och docent i barnlitteraturforskning vid Åbo Akademi, har skrivit ett av standardverken inom

24 Boëthius 1996, s. 72.

25 Kåreland 2009a, s. 154.

svensk barnlitteraturforskning Barnbokens byggklossar (2004). Nikolajeva menar att barnlitteraturforskning tillsammans med feministisk och postkolonial litteraturteori idag är den mest dynamiska inriktningen inom litteraturvetenskapen. Hennes bok har en narratologisk inriktning vilket innebär fokus på vad som berättas och hur det berättas.

Nikolajeva använder begreppen 'historia' och 'berättelse' för att skilja på dessa två nivåer, där historien behandlar vad boken berättar om och berättelse betecknar sättet att berätta.²⁶ Berättarens perspektiv hör således till nivån 'berättelse' och

berättarperspektivet menar Nikolajeva är något helt unikt i fråga om barnlitteratur.

Nikolajeva väljer att använda begreppet 'den dubbla blicken' som kommer från den feministiska litteraturkritiken. Begreppet menar hon kan användas för att visa på samspelet mellan den vuxna författaren och den dubbla adressaten i form av både en vuxen och ett barn. Nikolajeva visar på att just detta förhållande skapar unika

förutsättningar vilket ställer höga krav på författaren då barnets förhållande till en text är annorlunda än den vuxnes. Berättartekniken måste därför användas på ett annat sätt än när en författare skriver för enbart vuxna läsare. Nikolajeva konstaterar att

barnboksförfattare ofrånkomligen tycks slitas mellan två oförenliga strävanden när de väljer strategi för sina berättelser. Antingen väljer man att upplysa och uppfostra barnen eller så ställer man sig på barnets sida. I Bilderbokens byggklossar prövar Nikolajeva också tanken att moderna författare kanske gått för långt åt motsatt håll från 1800- talsförfattarnas tendens att vara överdidaktiska.²⁷

Boel Westin är professor i barn- och ungdomslitteratur vid Stockholms universitet och litteraturrecensent på Dagens Nyheter. Westin menar att barn- och ungdomslitteraturen i alla tider förhållit sig till vuxenlitteraturen. En grundläggande fråga har varit huruvida barnlitteraturen ska ses som ett forskningsfält bland andra inom litteraturvetenskapen eller om den kräver sina egna teorier och metoder. Westin ställer frågan huruvida

barnlitteraturen egentligen skiljer sig från vuxenlitteraturen och undrar hur detta i så fall yttrar sig. En uppenbar skillnad menar hon är villkoren för barnbokens konstruktion då förhållandet mellan författare och läsare är annorlunda. Barnlitteratur är skriven av vuxna, men riktar sig till barn. Westin refererar till Jacqueline Rose, professor i engelska vid Queens Marys University i London, som anser att barnlitteratur bygger på en

omöjlig relation mellan barn och vuxna som ger uttryck för en världsbild där vuxna fått tilldelad en primär ställning som författare och förläggare medan barnets ställning är sekundär. Rose kallar detta fenomen 'the impossibility of children's fiction' där hennes utgångspunkt är problematiken i att barnlitteratur skrivs av vuxna som i sina texter inkluderar föreställningar om vad barn och barndom är. Rose menar att barnlitteratur kan ses som ett uttryck för den vuxnes begär att återskapa barndomen men också som en önskan att definiera sig själv i förhållande till barnet.²⁸

Westin skriver vidare om det läsaransvar författare av barnböcker förutsätts ta i form av innehållsmässig och berättarmässig anpassning till en tänkt mottagare. Texten styrs av tankar om läsaren som barn men också av de krav den vuxne har på barnet.

Läsaransvaret gäller både vad författaren får skriva om och hur han eller hon skriver om det. Ett tydligt exempel på detta menar Westin är mottagandet av Astrid Lindgrens

26 Nikolajeva 2004, s. 36.

27 Ibid., s. 197.

28 Westin 2002, s. 131-132. (se även Rose 1994).

Bröderna Lejonhjärta som kom 1973. I början av 70-talet var socialrealismen kulturellt ideal och Lindgrens bok med sin sagoinspirerade berättarform ansågs därför vara kontroversiell. Berättelsens innehåll väckte också starka reaktioner och vissa kallade till och med boken farlig. Bröderna Lejonhjärta bröt mot normerna för vad en barnbok då skulle handla om. Den gick också stick i stäv med vuxnas bilder av det okomplicerade och oskuldsfulla barnet, något som väckte rädslor för en fiktion som de vuxna inte hade full kontroll över.²⁹

Westin konstaterar att begreppet barnlitteratur får nya innebörder och betydelser över tid beroende på i vilket samhälle den kommit till och menar att växlingarna i synen på barnlitteratur som didaktisk eller estetisk är en högaktuell fråga för forskningen. Hon anser att barnlitteraturforskningen domineras av två olika inriktningar, vilket brukar benämnas som 'the didactic literary split'. Westin pekar på hur forskningen förr främst fokuserade på barnlitteraturens didaktiska sidor men idag främst är inriktad på

böckernas litterära estetik. Hon menar att forskningen nu alltmer ställer narratologin i centrum vilket lett till att de teoretiska och metodiska utgångspunkterna breddats och att man försökt överbrygga klyftan mellan det didaktiska och litterära fokuset.³⁰

3.3 Attityder bland föräldrar

I detta avsnitt presenterar jag forskning som rör föräldrars attityder till litteratur för barn. I debatten om censur i barnlitteraturen görs många uttalanden om föräldrar och deras inställning till vad deras barn bör ta del av för slags böcker. Det material jag presenterar i detta stycke ämnar jag senare använda för att jämföra med den syn på barnböcker som framträder i debatten om censur i barnlitteraturen.

Lina Allard berör frågor som hur föräldrar karaktäriserar en bra respektive dålig bilderbok i magisteruppsatsen Föräldrars attityder till bilderböcker och barns läsning skriven vid Bibliotekshögskolan i Borås. Hon skriver om hur föräldrar resonerar kring läsningens betydelse för barn, huruvida det finns ämnen som föräldrar inte vill att deras barn ska konfronteras med samt hur de resonerar när de köper eller lånar bilderböcker till sina barn.

Allard skriver att informanterna i studien har svårt att sätta fingret på vad som är bra respektive dåligt i fråga om bilderböcker och att de ger intryck av att inte ha funderat närmare på frågan. Föräldarna är överens om att texten i en barnbok inte bör vara för lång för att barnet då tröttnar och tycker det är tråkigt.³¹ Något som prioriteras är

välgjorda och detaljrika bilder i glada färger. Allard menar att föräldrarna inte verkar ge den språkliga aspekten i bilderböcker någon större betydelse utan att det snarare är hur lång texten är som spelar roll vid val av vad som ska läsas.

Något som flera av informanterna värderar högt är möjligheten för barnet att identifiera sig i berättelsen. Det kan handla om att vara mörkrädd eller om att vara kompis.

29 Westin 2002, s. 133-134.

30 Ibid., s. 137-139.

31 Allard 2005, s. 40.

Föräldrarna betonar här också vikten av att prata med barnen om det lästa, något Allard menar ger uttryck för att boken används som ett pedagogiskt redskap. Samtliga

informanter i studien verkar vara överens om att bilderböcker kan bedömas utifrån pedagogiska aspekter, vilket Allard menar visar på ett mer auktoritärt synsätt hos föräldrarna³².

Allard använder sig av Uffe Seilmans teori om föräldrars attityder till barns

fritidsaktiviteter och kulturkonsumtion vilka han delar in i tre kategorier: 'Auktoritär hållning', 'Laissez-faire' samt 'Demokratisk hållning'.³³ Allard konstaterar att föräldrarna generellt intar en demokratisk hållning där de utan att styra engagerar sig i barnen och försöker se till att de utvecklar allsidiga intressen. I vissa fall skönjas dock auktoritära tendenser hos informanterna och då ofta ifråga om de vuxnas tycke och smak, vilket hon menar skulle kunna påverka valet av böcker till barnen.³⁴

3.4 En funktionell barnbokskanon – men för vem?

I detta avsnitt skriver jag om Anette Nilssons uppsats som behandlar en barnboksdebatt om kanon som ägde rum hösten 2008. Jag menar att denna studie är relevant att

presentera ur två aspekter. Dels för att den visar på en annan nutida debatt om barnlitteraturens innehåll, men också för att den tar upp några av de mest centrala pedagogiska aspekterna som ofta förekommer i diskussionen om barnbokens roll i samhället.

Nilsson undersöker vuxnas attityder till barnlitteratur i magisteruppsatsen Existerar det en pedagogisk, estetisk eller funktionell barnbokskanon i förskolan? skriven vid

Centrum för barnkulturforskning, Stockholms Universitet 2008. Nilsson har studerat huruvida det existerar en kanon, hur den i så fall ser ut och efter vilka kriterier den är konstruerad. I uppsatsen uppmärksammar hon aspekter som rör såväl barnkultur som barnlitteratur samt olika perspektiv från pedagogiken.³⁵ Nilsson undersöker bland annat hur en debatt i en dagstidning kan påverka barnbokskanon och tittar då närmare på en debatt i Dagens Nyheter som ägde rum hösten 2008. Den här debatten började med att Lotta Olsson på Dagens nyheter lyfte fram betydelsen av att barn själva får välja böcker de tycker om. I anslutning till artikeln publicerades också en lista med rubriken ”de bästa barn- och ungdomsböckerna. Klassikerna – och de som borde vara klassiker”. En vecka senare publicerade samma tidning en lista med över hundra barnboksförfattare de ansåg borde läsas. Detta menar Nilsson talar emot det Lotta Olsson tidigare skrivit om vikten av att barn ska få välja själva. I debatten medverkade också Ulla Lundqvist som menade att det saknas estetiska argument när man diskuterar barnlitteratur, något hon härleder till att lärarutbildningen inte lär de blivande pedagogerna att tolka litteratur.

Lundqvist menar att detta ofta resulterar i pedagogerna väljer böcker de själva tyckte om som barn, att samma barnböcker väljs om och om igen och att detta i sin tur leder

32 Ibid., s. 42-43.

33 Uffe Seilmann är professor vid Århus Universitet och har bland annat medverkat i SKRIN-projektet som är ett samnordiskt forskningsprojekt som undersöker läsningens orsaker och ändamål utifrån kvalitativa intervjuer. (Marie Ahnfors 2000, s. 2-4).

34 Allard 2005, s. 57.

35 Nilsson 2009, s. 5-7.

till ett konventionellt urval.³⁶

Nilsson konstaterar i sin studie att det existerar flera olika slags barnbokskanon, både implicita och explicita. Hon menar att det urval som görs inte grundas på estetiska eller pedagogiska kriterier utan snarare påverkas av vuxnas egna litterära erfarenheter, personliga affektionsvärden samt en föreställning om hur barn och barndom ska vara.

Nilsson anser att vuxna förhåller sig konservativt till barnlitteratur på grund av en idealiserad föreställning om barndomen vilken blir en del i en kanoniseringsprocess som utgör ett hinder för utveckling av barnlitteraturen. Sammanfattningsvis menar Nilsson att det existerar en funktionell barnbokskanon i den betydelse att den fungerar för vuxna när de gör sitt urval av barnlitteratur. Denna kanon grundar sig på föreställningen att de barnböcker som fungerat för den vuxna när han eller hon var barn, eller som enligt den vuxna stämmer överens med den bild han eller hon har av barn och barndom, också bör fungera för den som är barn idag.³⁷

36 Ibid., s. 11-12.

37 Ibid., s. 59-60.

Teoretisk ram

I det här kapitlet redogör jag för studiens teoretiska grund vilken är diskursanalys med utgångspunkt i Ernesto Laclau & Chantal Mouffes diskursteori.

4.1 Diskursanalys

Diskursanalys definieras på olika sätt. Iver B. Neumann formulerar diskurs som ett system där en upptsättning utsagor och praktiker skapas, får fotfäste inom olika institutioner och därmed framstår som normala. Han menar att diskurser är

verklighetskonstituerande och att de uppvisar en viss ordning i hur sociala relationer ser ut.³⁸ Mats Börjesson skriver att den som studerar diskurser undersöker vad som sägs, hur det sägs och hur det hade kunnat sägas annorlunda. Diskurser visar vad som är socialt och kulturellt önskvärt och därmed också vad som inte är accepterat att säga i ett visst sammanhang. I diskursanalytisk forskning är det också viktigt att undersöka vem som får tala. Vem som anses vara kompetent och vem som anses vara subjektiv. Vem ses som trovärdig och vems trovärdighet ifrågasätts?³⁹

Michel Foucault är en nyckelperson inom diskursanalysen och anses vara en av den nutida samhällsvetenskapens mest betydelsefulla teoretiker.⁴⁰ Foucault menar att det i termer och uttryck inte finns en inneboende betydelse, utan att dessa måste förstås i den kontext de är en del av, i relation till andra uttalanden och till vem som talar.⁴¹ Neumann skriver att Foucault har en rakt igenom relationell språkuppfattning, vilket innebär att det är i språket som sociala relationer blir synliga. Foucault menar att språket skapar kategorier vilka ger upphov till institutioner och att det är samhällsforskarens uppgift att se vad som döljer sig bakom språket.⁴² För Foucault är maktbegreppet centralt. Han hävdar att makt och vetande är helt och hållet sammanflätade och att makt finns

inbäddat i varje social praktik.⁴³ Till skillnad från Laclau & Mouffe, som jag kommer att presentera nedan, gör Foucault en uppdelning mellan 'det diskursiva' och 'det icke- diskursiva'.⁴⁴

4.2 Kritisk diskursteori

Ernesto Laclau och Chantal Mouffe är politiska teoretiker verksamma i Storbritannien som har utvecklat en sammansatt diskursteori utifrån postmarxistisk, poststrukturalistisk och postmodern, politisk teori.⁴⁵ Jag har läst boken Hegemony and socialist strategy:

Towards a radical democratic politics för att sätta mig in i Laclau & Moufffes teorier.

38 Neumann 2003, s. 17.

39 Börjesson 2003, s. 17.

40 Månsson (red). 2003, s. 21.

41 Shapiro 1981, s. 134.

42 Neumann 2003, s. 35.

43 Börjesson 2003, s. 36-37.

44 Ibid., s. 39.

45 ed. Howarth & Torfing 2005, s. 8-9.

Jag har dock, såväl i teori- och metodavsnitten som i genomförd analys, främst använt mig av Winther Jørgensen & Phillips bok Diskursanalys som teori och metod samt Bergström & Boréus Textens mening och makt då dessa verk på ett tydligt och mera handgripligt sätt visar på hur Laclau & Mouffes diskursteori kan tolkas och tillämpas.

Laclau & Mouffes teori utgår från den poststrukturalistiska tanken att diskurser konstruerar den sociala världens betydelse och att betydelsen, på grund av språkets grundläggande instabilitet, aldrig kan fixeras.⁴⁶ De menar att diskurser inkluderar motsättningar, vilket de benämner 'antagonism', som handlar om konflikt och meningsskapande på en språklig nivå snarare än en ekonomisk (som i marxismen).

Antagonism är det begrepp där Laclau & Mouffes marxistiska arv kanske märks allra tydligast. De ser den sociala tillvaron i termer av konflikt som de beskriver som ett slags krig om meningsskapande på en språklig nivå. Bergström & Boréus ger ordet

'demokrati' som exempel på ett element som ständigt är föremål för den här sortens betydelsekrig.⁴⁷

Diskurser omformas ständigt i kontakt med andra diskurser, vilket brukar kallas för en 'diskursiv kamp'. Denna kamp innebär att olika diskurser hela tiden kämpar för att uppnå hegemoni; ledande ställning.⁴⁸ Diskursiva praktiker ses som sociala praktiker vilka formar den sociala världen där människors handlingar är konkreta, individuella och kontextbundna men också institutionaliserade och socialt förankrade. I Laclau &

Mouffes diskursteori görs ingen skillnad mellan icke-diskursiva och diskursiva sociala praktiker utan alla praktiker anses vara diskursiva.⁴⁹

4.2.1 Begreppsapparat

Det finns en rad viktiga begrepp som Laclau & Mouffe presenterar i sin diskursteori.

Jag kommer i detta avsnitt att kort introducera och definiera dessa begrepp, av vilka jag använder merparten i min studie. Ett av de grundläggande begreppen är 'tecken' vilket står för både uttryck och innehåll, det vill säga både det skrivna eller uttalade ordet samt dess tankeinnehåll.⁵⁰ Tecken inom en diskurs kallas för 'moment' där tecknens betydelse bestäms av deras relation till varandra.⁵¹ När tecknen är mångtydiga kallas de istället för 'element' och det är dessa begrepps betydelser det förs en kamp om inom diskurserna.

Det finns vissa element vars betydelser är mer öppna än andra och dessa kallar Laclau

& Mouffe för 'flytande signifikanter'.⁵² Inom varje diskurs finns element som är extra viktiga och som kallas för 'nod' eller 'nodalpunkt'. Nodalpunkten är diskursens nav runt vilken de andra elementen rör sig och får sin betydelse.⁵³ Nodalpunkter är också

flytande signifikanter, men medan begreppet nod hänvisar till en mittpunkt i en enskild diskurs, hänvisar begreppet flytande signifikanter till den kamp om viktiga tecken som förs inom diskursen.⁵⁴

46 Winter Jørgenssen & Phillips 2000, s. 13.

47 Bergström & Boreus 2000, s. 319.

48 Winter Jørgenssen & Phillips 1999, s. 13.

49 Ibid., 1999, s. 25.

50 Bergström & Boréus 2000, s. 315 f.

51 Winter Jørgenssen & Phillips 1999, s. 33.

52 Bergström & Boréus 2000, s. 316.

53 Ibid., s. 318. se även Winter Jørgenssen & Phillips 1999, s. 33.

54 Winter Jørgenssen & Phillips 1999, s. 35.

Något som är utmärkande för diskurser är att de reducerar mångtydigheten hos tecknen och gör dem mer stabila. Den här fixeringen kallas för 'closure' vilket innebär att andra möjliga betydelser utesluts och entydighet skapas.⁵⁵ Ett sätt att genomföra diskursanalys baserad på Laclau & Mouffes teori är att konstruera 'ekvivalenskedjor' där olika element kopplas samman till 'associationsrelationer' som i sin tur utgör diskurser.⁵⁶ 'Artikulering' eller 'artikulation' är ett annat viktigt begrepp som handlar om relationen mellan olika element. Laclau & Mouffe beskriver artikulation som ”any practise establishing a relation among elements such that the identity is modified as a result of the articulatory practise”.⁵⁷

Diskursteorin är således inriktad mot en analys av hur diskurser konstitueras och förändras, vilket den gör genom att titta närmare på hur artikulationer ständigt

reproducerar, ifrågasätter och omformar diskurser.⁵⁸ Diskursteorins utgångspunkt är att vi skapar objektivitet och det är detta skapandet av objektivitet som analysen följer.

Eftersom alla sociala praktiker hos Laclau & Mouffe uppfattas som diskursiva, menar Winter Jørgenssen & Phillips att de klarar sig med en enda uppsättning av teori och analysredskap. Alla sociala fenomen uppfattas och analyseras med samma begrepp:

diskurs, artikulation, nodalpunkt osv.⁵⁹

Jag vill betona att Laclau & Mouffes teori inte enbart handlar om språk, eftersom de menar att diskurser är materiella. Winter Jørgenssen & Philips ger utifrån denna utgångspunkt ett tydligt exempel gällande barn i dagens samhälle. Barn ses som en särskild grupp som på många sätt skiljer sig från andra människor. Denna skillnad är inte bara språklig (ordet barn) utan också materiell. Barn konstitueras också som grupp i det fysiska rummet med egna institutioner som förskolor, skolor, avdelningar på

bilbliotek och lekplatser i parker. Winter Jørgenssen & Philips menar att de här egna rummen är en del av samhällets diskurs om barn. De konstaterar att diskursen om barn uppfattas som så naturlig att det är svårt att tänka sig att det skulle kunna se annorlunda ut. Vi är vana vid att barn ses och behandlas som en särskild grupp och ser det som självklart. Ändå är det inte längesedan barn betraktades som små vuxna. En diskurs som är så fast etablerad som diskursen om barn, betecknas i diskursteorin som objektiv.⁶⁰ Ur ett diskursteoretiskt perspektiv genomsyras alla sociala sammanhang av konflikt och kamp. Enligt diskursteorin etableras en diskurs aldrig totalt utan är alltid i konflikt med andra diskurser som definierar verkligheten på andra sätt. Vissa diskurser, som exemplet med synen på barn, kan dock tidvis ses som självklara och då stå oemotsagda. En

diskurs är dock aldrig mer etablerad än att dess moment återigen kan bli element och föremål för nya artikulationer.⁶¹ Utgångspunkten i Laclau & Mouffes diskursteori är således att allting är kontingent⁶². Alla diskurser och artikulationer, dvs. allt i samhället,

55 Bergström & Boréus 2000, s. 317. se även Winter Jørgenssen & Phillips 1999, s. 34.

56 Ibid., s. 318.

57 Laclau & Mouffe 2001, s. 105 .

58 Winter Jørgenssen & Phillips 1999, s. 37.

59 Ibid., 40-42.

60 Winter Jørgenssen & Phillips, s. 42-43.

61 Ibid., s. 54-55.

62 Kontingent är en filosofisk fackterm som används om satser som vare sig är nödvändigt sanna eller nödvändigt falska utan istället tillfälligt sanna eller falska. Empiriska sanningar anses exempelvis vara kontingenta i motsats till matematiska sanningar. Källa Nationalencyklopedin [2010-05-16]

http://www.ne.se/kontingent/1174884

hade kunnat se annorlunda ut och kan också komma att se ut på ett annat sätt.⁶³ Det sista begrepp i Laclau & Mouffes diskursteori jag väljer att ta upp under denna rubrik är 'subjektsposition'. Begreppet handlar om de regler som tillhandahålls inom en diskurs och som talar om hur man kan och bör förhålla sig i olika sociala sammanhang.

Bergström & Boréus skriver att en individ vanligtvis kan tänka och agera utifrån flera olika subjektspositioner på en och samma gång. Med subjektspositioner som

utgångspunkt betraktas individer och organisationer utifrån de ramar som skapas i en diskurs, vilket medför ett begränsat handlingsutrymme. Subjektspositioner är diskursivt skapade och bestämmer utrymmet för subjektets handlingsmöjligheter. Det finns bara vissa möjliga positioner vilket medför att handlingsutrymmet är begränsat. Bergström &

Boréus menar att diskurser talar om vad som kan sägas, vem som får lov att säga det och varifrån, från vilka positioner något kan sägas och på vilket sätt något kan uttalas.⁶⁴ I min studie kommer jag framförallt att använda mig av begreppen: nodalpunkter, ekvivalenskedjor, subjektspositioner och antagonism. Jag använder mig också av Foucault i analysen av det empiriska materialet. I följande metodavsnitt förklarar jag närmare hur jag använt mig av Laclau & Mouffes diskursteori.

63 Winter Jørgenssen & Phillips 1999, s. 62.

64 Bergström & Boreus 2000, 310-312.

Metod

I det här kapitlet redogör jag för hur jag i studien använder mig av Laclau & Mouffes diskursteori för att analysera språkliga utsagor i debatten om barnlitteratur. Jag beskriver också hur jag samlat in det empiriska materialet, vilka avgränsningar jag gjort samt reflekterar kring val av teori och metod.

5.1 Metod och material

I min studie använder jag mig av ett kvalitativt förhållningssätt till det empiriska materialet bestående av radio- och TV-inslag, tidningsartiklar samt blogginlägg. I textanalysen av dessa artiklar använder jag mig av diskursteoretiska verktyg som metod.

Enligt Winter Jørgenssen & Phillips är Laclau & Mouffes diskursteori tack vare sitt breda fokus väl lämpad som teoretisk grund för socialkonstruktionistiska ingångar till diskursanalys. De poängterar dock att målet med Laclau & Mouffes texter är

teoriutveckling och att de inte erbjuder några direkta praktiska redskap.⁶⁵ Jag väljer därför ut vissa av Laclau & Mouffes begrepp för att med en språklig utgångspunkt analysera det empiriska materialet och på så vis göra det mer praktiskt genomförbart och anpassat för den här studien.

Jag ser på debatten om censur i barnlitteraturen som utspelande sig på ett diskursivt fält och väljer att i analysen av artiklarna framförallt använda mig av Laclau & Mouffes begrepp nodalpunkter, ekvivalenskedjor, subjektspositioner och antagonism. Jag har samlat in och valt ut mitt empiriska material och transkriberat det material som inte varit i textform (radio- och TV-inslag). Jag har således gjort allt empiriskt material till text som jag sedan analyserat i form text. Det första steget i analysen har varit att plocka ut de element som kan betraktas som nodalpunkter i artiklarna. Utifrån nodalpunkterna har jag sedan plockat ut ekvivalenskedjor i respektive artikel. Efter att jag låtit samtliga artiklar genomgå ovanstående procedur har jag tittat närmare på de subjektspositioner jag funnit i det empiriska materialet.

I fråga om valt material till studien skriver Neumann att det med hänsyn till karaktären hos en diskurs i en diskursanalys kan finnas anledning att använda icke-textuella källor som text som exempelvis TV-produktioner och reklamkampanjer.⁶⁶Jag har valt att ha en stor bredd i mitt empiriska material med intentionen att få med olika röster och

synvinklar i debatten.

5.2 Urval/Avgränsning

Vid insamling av det empiriska materialet såg jag tidigt att det sammanlagda antalet

65 Winter Jørgenssen & Phillips 1999, s. 31.

66 Neumann 2003, s. 51-52.

artiklar var begränsat. Då debatten ligger nära i tid och fortfarande pågår insåg jag att det var lämpligt att lägga fokus på debattens första veckor. När jag sökte radio- och TV- inslag, artiklar och blogginlägg märkte jag en tydlig koncentration av artiklar de två sista veckorna i mars (fram till påskhelgen) och valde att tidmässigt avgränsa studien till denna period. Det sammanlagda antalet artiklar var såpass litet att jag i princip läst, lyssnat och tittat på samtligt material i debatten från dessa två veckor. I flera tidningar publicerades exakt samma artikel i ämnet, en text skriven av Elin Viksten för TT Spektra. Vissa artiklar upprepar enbart ordagrant det som skrivits i andra artiklar varför jag valt bort dessa. Jag har också valt att inte använda artiklar av typen som

sammanfattar läsarkommentarer på nätet då dessa citerar läsare som oftast använder alias eller enbart förnamn. Detta motiverar jag med att materialet inte överenstämmer med god källkritik. Den som kommenterar presenteras heller inte tillräckligt noggrant för att jag i analysen ska kunna avgöra vilken subjektsposition personen kan sägas ha i diskursen.

Jag har valt att begränsa mitt material till tio artiklar. Tidsmässigt har jag avgränsat materialet från den 17:e mars 2010, då artikeln Förlagen censurerar barnböckerna! av Pia Huss publicerades i Vi läser, och två veckor framåt till den 31:e mars 2010

(onsdagen i påskveckan). Debatten var som mest intensiv under dessa två veckor men fortsatte även in i april och pågår i skrivande stund. Artiklarna jag hittat som publicerats på Internet har fått många kommentarer, detta gäller även blogginlägget. Jag har valt att bortse från kommentarerna i min analys då avsändaren ofta är anonym och det inte stämmer överens med god källkritik att använda den sortens material i detta

sammanhang. God källkritik har också varit ett kriterium då jag valt bort många av de blogginlägg som hade kunnat vara en del i det empiriska materialet. Det finns många bloggare som skrivit om debatten men som inte ger en närmare presentation av vilka de är, varför jag valt bort att analysera dessa inlägg. Att hitta blogginlägg med en tydlig avsändare visade sig i många fall vara svårt och i de fall skribenterna uppgav sina namn var inläggen i princip helt och hållet referat av andra artiklar och utan egna synpunkter.

Jag har därför bara med ett blogginlägg i mitt empiriska material.

Ytterligare en avgränsning är att jag enbart diskuterar svenska förhållanden, då debatten rör sig inom en svensk kontext. Jag använder mig därför, med ett undantag, uteslutande av litteratur som rör barnlitteraturens villkor i Sverige.

I min informationssökning har jag använt mig av Libris, Google, Högskolan i Borås biblioteks Samsök, Artikelsök och Mediearkivet samt Göteborgs Universitets biblioteks OPAC. Jag har använt sökord som 'barnlitteratur', 'barnkultur', 'censur', 'makt' och 'diskurs'. Framförallt har jag dock fått fram mitt material utifrån de artiklar, böcker och uppsatser jag läst, vilka i sin tur hänvisat till annan litteratur och tidigare forskning.

5. 3 Reflektioner kring förhållningssätt och val av teori och metod

Jag ser på debatten om censur i barnlitteraturen som utspelande sig på ett diskursivt fält och väljer att framförallt använda mig av Laclau & Mouffes begrepp nodalpunkter,

ekvivalenskedjor, subjektspositioner och antagonism. I och med att jag väljer att använda mig av diskursanalys som teori inkluderar teorin även till viss del metod.

Laclau & Mouffes diskursteori erbjuder dock inte några direkta praktiska redskap, varför jag själv valt ut och använt några av de begrepp som återfinns i deras teori. Den här metoden skulle kunna betraktas som subjektiv. Jag motiverar dock valet av dessa begrepp med att de möjliggör en analys av det empiriska materialet utifrån en språklig utgångspunkt vilket gör det mer praktiskt genomförbart. Jag betonar också i studien att detta är min egen uppfattning och tolkning av begreppen, vilket således gör att de innehåller en viss subjektivitet. Enligt diskursanalytisk teori existerar dock inget sådant som objektivitet. Laclau & Mouffe menar också att ingenting existerar utanför

diskursen. Den här studien är en del av det diskursiva fält som debatten befinner sig på och min tolkning utgör också en del av detta fält.

Jag anser att Laclau & Mouffes diskursteori har varit användbar för genomförandet av denna studie. Att från deras teori plocka ut valda begrepp som verktyg har fungerat väl som metod vid analys av det empiriska materialet. Om jag hade haft mer tid hade jag eventuellt kunnat göra en analys av hela diskussionen och inte begränsat materialet till debattens två första veckor. Jag hade eventuellt också kunnat använda mig av andra diskursanalytiska teorier och verktyg.

I fråga om resultatens tillförlitlighet är det viktigt att beakta att debatten ligger väldigt nära i tiden och att jag enbart analyserat en begränsad del av debatten. Resultatet hade eventuellt sett annorlunda ut om jag gjort en studie över längre tid och använt mig av ett större empiriskt material. Som i all diskursanalys är studien jag genomfört en tolkning och jag hävdar inte att mina resultat är några slutgiltiga sanningar.

Min egen position i samhället och mina erfarenheter spelar självklart roll för tolkningen och analysen av mitt material. Som ung person tillhör jag den yngre generation som författarna och representanter från förlagen talar om i debatten. Att jag tidigare studerat kulturvetenskap, litteraturvetenskap och kurser i barn- och ungdomslitteratur har troligen också påverkat vad jag sett.

Resultat och analys

I det här kapitlet redogör jag för debatten så som den fördes i de tio artiklar jag valt ut till mitt empiriska material. Jag presenterar artiklarna i kronologisk ordning efter när de publicerades. Jag presenterar också de medverkande i respektive artikel i den ordning de omnämns. Detta för att ge en bild av vilka som får uttala sig i debatten och i vilka sammanhang, innan jag går in på artiklarnas innehåll och vad som uttalas i dem. Först presenterar jag en artikel i taget för att sedan redogöra för artiklarnas uttalanden utifrån de nodalpunkter jag funnit i materialet. Därefter presenterar jag de nodalpunkter, ekvivalenskedjor och antagonismer jag urskilt i de tio artiklarna och analyserar dessa utifrån studiens problemformulering och frågeställningar. Slutligen analyserar jag materialet utifrån de subjektspositioner jag funnit i debatten.

6.1 Debattens material

Mitt syfte är att analysera barnlitteraturdebatten i mars 2010. För att göra detta har jag valt att använda mig av diskursanalys. Jag har sammanlagt analyserat tio artiklar som samtliga publicerades mellan den 17:e och 30:e mars 2010, med stark koncentration den 17:e och 18:e mars (8 av 10 artiklar).

Det som var startskottet till debatten var artikeln Förlagen censurerar barnböckerna!

skriven av Pia Huss, publicerad i Vi läser 17:e mars 2010. I artikeln citeras

barnboksförfattarna Viveca Lärn, Gunna Grähs, Inger Brattström, Frida Nilsson och Ulf Stark. Därtill uttalar sig förläggaren Birgitta Westin, Annika Nasiell, chefredaktör på Barnens Bokklubb samt Cecilia Östlund på Svenska Barnboksinstitutet.

I samma nummer av Vi läser publicerades även en mindre artikel i anslutning till ovanstående text. Denna artikel hade rubriken Hit med farligheter! och är skriven av Ann Lagerström. I texten tillfrågas bibliotekarierna Ingrid Källström och Lena

Thunberg om de upplever att barnböckerna blivit ”snällare” och huruvida de tycker att det förekommer en censur av barnlitteraturen.

Den 17:e mars publicerades också en artikel skriven av Elin Viksten på TT Spektra.

Texten hade rubriken Barnboksförfattare censureras och är snarast ett referat på Pia Huss artikel i Vi läser. Viksten citerar och refererar i sin artikel till författarna Frida Nilsson, Inger Brattström, Gunna Grähs, Viveca Lärn och Ulf Stark. Därutöver citeras Annika Nasiell från Barnens Bokklubb. Den här texten publicerades bland annat i Dagens Nyheter, Göteborgs Posten, Jönköpings Posten och Svenska Dagbladet.

Samma dag som ovanstående artiklar publicerades medverkade Ann Sköld Nilsson, förläggare på Rabén & Sjögren och Ulf Stark i SVTs morgonprogram Gomorron Sverige där de intervjuades av journalisten Alexander Norén.

Sent på kvällen samma dag skrev bloggaren Helena Ferry ett inlägg på bloggen Barnboksprat med rubriken Svordomar och skit där hon refererar till Vi läser, Dagens

Nyheter och ”bloggvärlden” i största allmänhet. Även Ferry citerar Ulf Stark och väljer att lyfta fram citatet där Stark hävdar att sälar numera knappt får skildras i barnböcker utan att man sätter på dem flytväst.

Dagen därpå, den 18:e mars, publicerade Aftonbladet.se en artikel med rubriken För hård censur av barnböckerna där Viveca Lärn, Inger Brattström och Ulf Stark återigen citeras utifrån de uttalanden de gjort i Vi läser. Även Birgitta Westin och Annika Nasiell citeras här återigen.

Svenska Dagbladet följde upp den publicerade artikeln från TT Spektra dagen innan med en artikel skriven av Sanna Rayman. Artikeln hade rubriken Berättelsen om när Emil och Griseknoen åt körsbär och... fick magknip? Där Rayman citerar Viveca Lärn och också refererar till Inger Brattström och Annika Nasiell.

På eftermiddagen samma dag sände Sveriges Radio P1s program Studio Ett live från Stockholm. Som en introduktion till två intervjuer i direktsändning sammanfattades debatten och Ulf Stark citerades från gårdagens medverkan i Gomorron Sverige.

Därefter intervjuades kritikern och bilderboksforskaren Ulla Rhedin per telefon och barnboksförläggaren Rod Bengtsson på plats i studion.

Den 29:e mars, två veckor efter att artikeln av Pia Huss publicerades i Vi läser, skrev Helena Gustavsson på Etc.se om barnlitteraturdebatten under rubriken Måste sälar ha flytväst? Gustavsson refererar till Huss artikel men har också gjort egna intervjuer. I texten citerar hon inledningsvis Ulf Starks uttalande om sälar och flytvästar och även Viveca Lärn och Gunna Grähs omnämns. Därefter uttalar sig Lotta Lyssarides,

förläggare på Alfabeta förlag. Gustavsson refererar också till Vi läser när hon skriver om Frida Nilsson och Inger Brattström. Slutligen intervjuas Lillemor Torstensson som är informatör på Svenska Barnboksinstitutet.

Den sista artikel jag valt att ha med i mitt empiriska material är ett inslag i Sveriges Radio P1:s kulturprogram Nya Vågen som sändes den 30:e mars 2010. Som inledning till ett samtal i radiostudion citeras Ulf Stark och Ann Sköld Nilsson från inslaget i Gomorron Sverige två veckor tidigare och Pia Huss artikel i Vi läser omnämns också.

Därefter ger småbarnsföräldern Jenny Berggren sin bild av barnlitteratur i ett kortare inslag av reportern Kim Norberg. Efter denna introduktion börjar sedan ett samtal i studion där de medverkande är Lotta Olsson, barnkulturjournalist på Dagens Nyheter, Katti Hoflin, chef för Kulturhusets Rum för barn i Stockholm och Majlis Salomonsson, barnpsykolog. Samtalet förs under ledning av journalisten Naila Saleem.

6.2 Debattens innehåll

I artiklarna jag valt ut har jag hittat flera ord som återkommer upprepade gånger. Det är begrepp som 'censur', 'präktighet', 'nymoralism', 'dagens föräldrar', 'konstnärlig frihet', 'politisk korrekthet', 'barndom', 'pedagogik', 'medvetenhet', 'kommersialism' och 'verklighet'. I debatten ser jag ”censur” som en given nodalpunkt eftersom det är det element diskussionen primärt kretsar kring. Aktörerna i debatten tar på olika vis

ställning till begreppet och formulerar sina ståndpunkter utifrån det. Det är tydligt att barnlitteraturen har ett starkt värde och att det är något samtliga debattörer är överens om. Det är således inte barnlitteraturens värde som diskussionen och artikultationerna rör sig kring, utan barnlitteraturens innehåll.

I en diskursanalys undersöks artikulationer där tecken bildar element och nodalpunkter vilka får sin betydelse i ekvivalenskedjor. I analysen av det empiriska materialet har jag funnit nodalpunkterna 'censur', 'dagens föräldrar' och 'barns behov'. Nedan presenterar jag uttalanden från de tio artiklarna, knyter dessa till de tre nodalpunkterna och

analyserar materialet med en språklig utgångspunkt där jag utgår från begrepp i Laclau

& Mouffes diskursteori.

6.2.1 Censur

Vid genomläsning av det empiriska materialet är det tydligt att ingen av debattörerna anser sig förespråka censur. Ordet censur används inte heller för att beteckna statlig förhandsgranskning som det kanske vanligtvis gör utan är snarare ett starkt ord som används för att förstärka det någon vill ha sagt. Enligt Laclau & Mouffes syn på språket är ord heller inte entydiga utan får nya betydelser beroende på kontext. Foucault menar att det i termer och uttryck inte finns en inneboende betydelse utan att de måste förstås utifrån den kontext de är en del av, i relation till andra uttalanden och till vem som talar.

Med denna syn på språket får ett ord som censur sin betydelse beroende av sammanhang.

Ett uttalande som kan knytas till nodalpunkten censur och som i det empiriska

materialet citeras flera gånger är Ulf Starks formulering om sälar och flytvästar där han säger att: ”Numera är det väl knappt så att man ens kan publicera en bild av en säl i en barnbok utan att den måste ha flytväst på sig”.⁶⁷ Genom att kalla detta för censur vill den som ger Ulf Starks yttrande den innebörden förstärka allvaret i att författare inte får skriva om vad de vill. Ulf Starks citat om att sälar numera knappt får skildras utan flytvästar i barnböcker citeras eller refereras i det empiriska materialet inte mindre än fem gånger, det vill säga i hälften av artiklarna. Jag tror detta beror på en kombination av att uttalandet är slagkraftigt formulerat och att det är just Ulf Stark, en av Sveriges mest populära barnboksförfattare, som uttalar sig. På samma vis menar jag att det förhåller med Viveca Lärn som enligt egen utsaga inte fick skriva ”...att gubbar satt och rökte på kafé i Milano” eftersom de unga redaktörerna ”är så politiskt korrekta”.⁶⁸ Ett uttalande som även det upprepas flera gånger i debatten precis som Inger Brattström som ”...minns att hon i en av sina senaste böcker fick stryka en passage om att en 16- årig nazist går och tar en öl i kylskåpet”.⁶⁹

I samtliga artiklar ges det uttryck för att taket för vad författare får skriva om har sänkts,

70 att svordomar, farliga situationer och alkohol helst inte ska förekomma i

67 Gustavsson 2010.

68 Viksten 2010.

69 Huss 2010, s. 55.

70 Rayman 2010.