OM D EN FÖRSTA FRIMÄ RKSTRYCKPRESSEN I SVERIGE

OM D EN FÖRSTA FRIMÄ RKSTRYCKPRESSEN I SVERIGE

A v Gösta Sundm an

Gösta Sundman är född 1913. Han pensionerades från Postverket 1978 som avdelningsdirektör vid Poststyrelsens transportkontor. Arbetade i Postmu- seum 1954. Ledamot i styrelsen för Postmusei Vänner sedan 1960. Intresserad av posthistoria . Har skrivit artiklar i Postryttaren och Postens Årsbok.

D e första svenska frimärkena - skilling banco märkena - börj ade säljas den 1 j uli 1855, sedan R ikets Ständer i oktober 1854 hade fatt at beslut om att ett nytt portosystem (enhetsportot) skulle införas och att frimärkena kunde användas för postportot. Frimärkena var tillverkade på ett tryckeri so m ägdes av Pehr A mbjörn Sparre (1828- 1921) .

I »Svensk Boktryckeri-H istoria 1483- 1883» omtalas , att Sparre »anlade ett mindre tryckeri 1855 och börj ade trycka de första postfrimärkena . D å greve Sparr e reste utrikes övertog Georg Scheutz ansvaret för tryckeriet vilket fortsatt e till 1870 , då gravyrer och maskiner som tillhörde frimärks- tillverkningen inköptes av postverket och den övriga materielen såldes till skillda håll.» D et var emellertid redan i början av 1858 som postverket köpte tryckmaterielen (originalstämplar , tryckpress , perforeringsaggregat m m) , och det var Sparre som fram till slutet av 1871 hade kontrakt med poststyrelsen om tillverkningen . Georg Scheutz överlämnade föreståndar- skapet för tryckeriet till sonen Edvard år 1870.

Sparre hade redan vid 23 års ålder blivit chef för riksbankens sedelpap- persbruk i Tumba och intresserade sig bland mycket annat även för att framställa ett papper för sedlar som skulle försvåra förfalskningar. H an stannade endast ett år på sin befattning i Tumba .

Frimärken är också ett slags värdetryck och Sparres intresse för tillverk- ning av frimärken torde ha väckts i början av 1850-talet. I december 1854 skrev han till poststyrelsen och talade om, att han i E ngland låtit anskaffa för ändamålet erforderliga maskiner och verktyg, och den 12 april 1855 slöt styrelsen ko ntrakt med Sparre om tillverkningen . I kontraktet fanns bland många punkter även följande (punkt 10) , som ger antydan om vilken kapa- citet man räknade med hos det blivande frimärkstryckeriet : »Inom en månad efter mott agen rekvisition bör de rekvirerade frimärkena vara fär- diga att avlämnas, dock att greve Sparre ej är pliktig, om han ej sådant förmår , att leverera flera än 500 000 frimärken varje månad .» För att gå händelserna litet i förväg kan nämnas , att tryckeriet klarade leveranserna med såvitt man kan bedöma god marginal. Den första sändningen papper som var tillverkat på Tumba sedelpappersbruk , kom till tryckeriet den 13 ap ril, och det återstod då knappa två månader , innan frimärkena måste 137

Bild 1. Greve Pehr A mbj örn Sp arres try ckp ress. I Postmuseum . Foto Yngve Hellström .

leve re ras till postverket , eftersom de måste bö rj a utsändas till postko nto ren se nast i m itt e n av j uni för att hinna fr am i tid . Postbefordringen var lågsam- m a re då än nu , det tog exempelvis 5 dagar för ett brev från Stockholm att nå G ö te bo rg .

M ärke na börj ade levere ras den 12 j uni och utsändningen till postko nto - re n st artade den 14 . Leve ranserna från trycke riet till poststyrelsen unde r j u n i m ånad framgår av följ ande sammanställning :

M ånad Dag 3 sk 4 sk 6 sk 8 sk 24 sk Tot

J uni 12 225 700 729 700 117 600 192 800 48 000 1 313 800

»» 18 52 500 19 100 71 600

» 21 17 700 74 600 17 900 110 600

S:a 243 400 804 300 135 500 245 300 67 100 1 495 600

O vanst åe nde uppgifter är hämtade från annotatio ner hos poststyre lsens k am m arkon tor 1855 - 1856. Leve ran serna är där angivna i antal ark om 200 m ä rke n m en här ovan omräknade till ant al märken . Från poststyrelsen leve re rad es under j uni 1 005 000 frimärke n till 151 post ko nto r. Från t rycke- rie t levere rades unde r hela 1855 sammanlagt 3 035 100 mär ken . A v dessa ut sänd es 1 812 200 till postko ntoren . Poststyrelse ns be hållning av frimär- ke n till 1856 var således 1 222 900 st.

T ryckeriet fick alltså frimärkspap peret red an dage n efter ko ntraktets u nd e rtecknande . N ågra månader dessförinnan hade Kungl. Maj :t begärt utlå tande från poststyrelse n över en ansö kan från Sparre »om tullfri införsel av åtsk illiga maskine r och redskap för förfär digande av stämplar till frimär- ke n för Po stverkets räkning. » Remissen sändes från Finansdepartementet d e n 16 d ece mber 1854 och styrelsens svar är date rat den 8 j anuari 1855.

Poststyre lsen ställde sig positiv till Sparres hemställan med en motivering so m tyde r på att styre lsen hade sina tvivel om den tilltänkta verksamhetens lö nsam het för Sparres vidkom mande . Så här skrev man nämlige n : » . . . d å tillve rkarens förtj änst på beställningen i anseende till inköpskostnaden för m ask ine r o ch redskap icke to rde komma att bliva särdeles betydlig, får , e h u ru d essa maskiner och redskap sannolikt icke äro avsedd a att begagnas uteslut ande för om förmälda tillverkning , anser sig likväl Kungl. G e neral- po ststyre lse n böra i underdånighet hemställa , att G reve Sparre måtte för b e rö rd a till ifrågavarande be hov nödiga maskiner och redskap få åtnj ut a d en tullind ring so m i likartade fall tillförene b livit i nåder bevilj ad eller E rs K u n gl. M aj :t i övrigt kan finn a lämpligt. » H ur det sedan gick i tu llen med- d elas lä ngre fram .

E n av dessa »maskiner» finns nu på Postm useum , nämligen en handd ri- ve n bo kt ryckpress , d igelpress av j ärn (bilderna 1 och 2) . D en är av märket

»A lb ion » och tillverkad 1854 av H opkinso n & Cope , Finsbur y , Londo n . D e n h ar tillverknin gsnummer 3146 och såldes av B D onkin & Co , Lo ndon .

Bild 2. Övre tvärbalken med f irmanamn, tillverkningsår och -nummer m m.

Foto Yngve Hellström.

Tryckpressen är tidigare omnämnd i den filatelistiska litteraturen , bl a av fr amlidne lektor H ugo Olsson i Postryttaren 1954 i en artikel om greve P A Sparres tryckmateriel m m , men någon närmare beskrivning av den har mig veterligen inte gjorts. A tt jag vågat mig på att göra dett a beror främst på två omständigheter , dels tj änstgjorde j ag på museet när pressen påträffades i museets magasinssamlingar , dels fick j ag för något år sedan tillfälle att läsa en artikel om A lbionpressen , som skickades till mig av en god vän , fram- lid na Mrs E lsa Lewko witsch-Morton , Lon don , filatelist och stämpelsamlare och dessutom mycket intresserad av modern postteknik . Hon hade efter ett besök på Postmuseum i Stockholm sett »Sparrepressen» och efter åter- komsten till London sökt reda på litteratur om A lbion-pressen på St Bride Printing Library därstädes. Innan j ag övergår till själva beskrivningen vill j ag emellertid ta upp frågan om Sparre haft mer än en tryckpress i sitt tryckeri.

H ugo O lsso n säge r i sin artikel , att det är helt klart att pressen använts för t and ningen av inte b ara de första frim ärkena utan också för alla sen are u pp lago r fram till 1920 . D äremot var han inte alldeles säker på att den använ ts även för tryckningen av de första frimärkena . H an hade konfererat i fr ågan m ed bl a K A Bodin , då förste trycke riassistent vid postverkets frim ärkstryckeri och denne hade förklarat , att pressens kap acitet mycket väl sk ulle h a räckt till för b åda ändamålen . Ino m parentes kan näm nas att d et var Bo din so m p å sin tid svarade för uppmo nteringen i museet av tryckp ressen . H ugo O lsso n m ed delar också att museet efter hänvändelse till H op k inson & Cope , so m då alltj ämt existerade , tyvärr inte kunnat få några up p lysningar om h uruvida firm an levererat ytt erligare någo n tryckpress till Sp arre .

D e t ku nde emellertid tän kas, att Sparre i sin framställning om tullfri införse l läm nat närm are uppgifter om de m askiner m m so m h an äm nade im po rte ra , men det gick inte heller att den vägen få fram några upp lys- ningar. I sin (odate rade) skrivelse till Kungl. M aj :t , som inkom till Finans- dep artem entet de n 15 december 1854 och som poststyrelsen fick på remiss, anh åller h an bara o m nådigt tillstånd att i R iket tullfritt få införa »ätskillige m ed skone rte n Josefina , skepparen Ja nsson , från London inkomna maski- ne r m m » so m erfordrades för frimärkstillverkningen .

A v skrive lse n framgår , att mate rielen red an ko mmit till Sve rige när Sp arre skrev till Ku ngen . Ä rendet avgj ordes i konselj den 12 j anuari 1855 och sam m a d ag expe die rades ett brev till Tullstyrelsen med besked , att t ullfrihe t inte bevilj ats, uta n att varorna skulle »fö rtullas efter enahanda grund , so m i nu gällande tulltaxa för redskap och m askiner är stadgat , elle r em ot fem p rocent av värdet . . . »

Ä ve n om det på sakernas nuvarande ståndpunkt således inte går att med best äm dhet säga , att m usee ts A lbionp ress använts även för try ck ningen av d e första sve nska fr imärkena , vilket e melle rtid är högst troligt , kan man i alla fall me d säke rhet fastslå , att den använts vid f ram ställningen av dessa m ä rke n , och det är j u vacke rt så . E n so m tror att Sparre e ndast hade en t ryckp ress till sitt förfogande är O ve Persson i sin artike l »Tr yckn ing av frim ä rke n» i Sv Filatelist-Fö rbunds H and bo k öve r Sveriges frankotecke n 1855 - 1963.

k o l

B ild 3 . S chem atisk b ild av en digelp ress f ö r p lan try ck . Tryckf o rm en är p lacerad p de tf un dam ent som är rörligt isidled f o r atu try ckp laten sk all k unna inf @rgas

och d äreft er äterf ö ras un d er dig el .

14 1

A lbion pressen är konstruerad för tryckning mellan två plana ytor . Den övre , digeln , är en platt a som är höj - och sänkbar , den undre , fundamentet , är rö rlig fram och åter. Principen framgår av den schematiska skissen på sidan 141 (bild 3) .

E nligt en uppgift i »A nnals of Printing» (W T Berr y& H E Poole) var Al bionpressen (»The A lbion Iron Press») en uppfinning av R W Cope . D en börj ade tillverkas 1822 och blev snabbt mycket omtyckt tack vare sina goda prestanda och sin enkla och lätt a men samtidigt driftsäkra konstruktion . En av de med A lbionpressen konkurrerande tryckpressarna var den av ameri- kanen G Clymer konstruerade Columbiapressen . För jämförelsens skull visas på bild 4 hur den såg ut , prydd med allehanda dekorationer i tidens and a . A lbionp ressen hade en mer sober stil.

Bild 4. Den am erikanska Colum biap ressen. Bild p å en broschy r f rån Printing His torical Society , St Bride Institute, L ondon .

A rt ike ln o m A lbionpressen (»Th e A lbion Press») är författad av R ey- no lds Sto ne och finns att läsa i publikationen »Printing H istorical Society's Jou rnal» nr 2/ 1966 (St Bride Institute Lo ndo n) . D et är e n mycket utförlig och sa krik artikel o m A lbio np resse ns historiska och tekniska utveckling . A v art ikeln framgår b l a att det med all sannolikhet var Cope so m före n ågo n anna n i E ngland kom på ide n med en gångj ärns- eller knäledsm eka- nism so m var place rad inuti den kolv , vid vilken digeln var fastsatt (se b ilde rna 5 och 6) .

d

c

€

h

5a 5 b

Bild 5 a och b. Kolven sedd, a f rån sidan, b f ram if rån . Fig . 5 a visar det utry m me inuti k olven, där k näledsm ek anism en är p lacerad, c) f ör k ilen och d) f or s vängarm en . Genom e) gar länk - stången . Fig. 5 b. Pd denna sida av k olven f inns p å diverse ställen uppgif ter om tillverk ningsår, tillverk ningsnum mer, f abrik ant och f örsäljare. Tillverk nin gsnum ret (3 146)ik om bination m ed årtalet 1854 f inns på p lattornaf) och h) , f abrikatet (Hop k inson 's A lbion Press) jäm te num ret f inns p å den o vala p lattan g och på i) står årtalet sam t tex ten »sold by B Donk in & Co, L ondon ».

Kolvens höj d är 66 cm ned till bottenp lattan, som är 4 cm tjock och har en diam eter av 25 cm .

»Valvet» e) är7cm brett och ca / 0 cm högt. Utry m met c) är ca L2 cm brett och I 6 cm högt, k ) är m uttrar och brick or till de bultar som håller ihop k olven m ed digeln . Teck nin g av f örf attaren . 143

Cope avled omkr 1830 och efter hans död fortsatt es tillverkningen av dödsboets förvaltare , Jonathan och Jeremiah Barrett tillsammans med Ca pe 's kompanjon H opkinson , som ledde företaget till sin död 1864 . Å tskilliga förbätt ringar gjordes efter hand , bl a beträffande kraftöverfö- ringen från hävarmen till kolven . A lbionpressen torde ha haft sin blom- stringsperiod på 1850- och 1860-talen , således under den tid , Sparre måste ha sökt efter en lämplig tryckpress för frimärkstillverkningen . Man kan undra hur det kom sig att han fastnade för j ust denna press. I boken »Skan- se ns hus och G årdar» (1980) omtalas , att Skansens boktryckeri (»Officina Typographica») har två handtryckpressar av järn , varav den ena är en s k Stanhope-press (bild 11). D enna typ konstruerades av lord Charles Stan- hope år 1800 . Tryckpressar efter Stra nhope's modell tillverkades i Sverige av Munktells i Eskilstuna och det omtalas vidare , att de blev de mest använda tryckpressarna i Sverige under 1800-talet. Sparre gjorde studiere-

8 _'

I, ,---.

: ± y

' --:.-•r...,

,1 b

"

/ r ,

) ' l,

,' e/

I .

- - -

--

6 7

Bild 6. Denna teck ning visar kolven sedd framif rån och med knäledsmekanismen inritad. För ögat osy nliga delar av mekanismen är streckade. a) är en bit av länkstängen, b) svängarmen, c) kil en, d) och e) sk ruv och kil f ör reglering av trycket,f) den genomgående bult som svängarmen är upp hängd p å och som således bär upp hela trycket mot kolven. När a) dras åt vänster m ed bängeln tvingas kilen genom knaggen p d svängarmen att p ressa kolven nedåt. Teckning av

f örfattaren.

B ild 7. Vinkelhävarmen (bängeln) med länkstängen, sedda ovanif rån. Teckning av f örf attaren.

sor utomlands , bl a i E ngland . D et kan tänkas att han därvid fick kännedom om A lbionpressens egenskaper och fann , att denna typ passade bätt re för frimärkstillverkningen än andra pressar. Priset kan givetvis också ha spelat viss roll.

Postmuseums exemplar av Albionpressen är som nämnts tillverkat 1854 och utgör således en förbätt rad version av den ursprungliga modellen från 1820-talet . Bild 1 visar hur tryckpressen ser ut framifrån . D et kraftiga stati- vet av gj utj ärn består av två sidostolpar med fotstöd (»lejontassar») . Stol- parna är upptill och nedtill förenade med tvärbalkar . D e rörliga delarna är mo nterade på stativet medelst konsoler , sidofäste för axeltapp m m. På den övre tvärbalken finns en huv, som täcker den spiralfj äder som återför digeln efter tryckmomentet. Fjäderspänningen kan regleras med en mutt er ovanpå huven .

D igeln är fäst vid en »tudelad» kolv (bild Sa och Sb) , på engelska benämnd »a hollow piston», som kan föras nedåt med hjälp av tre mekanis- mer : gångj ärns- eller knäleden (»fulcrum») , länkstängen ( c oupling bar») och vinkelhävarmen eller bängeln ( b ar with shoulder piece») . Bilderna 6 och 7 visar dessa mekanismer .

Bild 8 . A v bilden f ramgår m ekanismens p lacering i A lbion-p ressen . Perf oreringsaggregatet är inskj utet under digeln. Foto Yngve Hellstrom.

145

K näledsme kanismen består i sin tur av två delar , e n svängarm och en kilform ad p latt a (b och c p å bild 6) . Svänga rmen so m påverkar kilen är up p h ängd i e n kraftig bult (»the main bolt») som sitt er fast i den övre tvä rb alken . B ultens ändtapp ar går ut ge nom ovala öppningar i ko lven så att de nn a kan röras upp och ne r.

H ävarm en h ar sitt en a fäste på stativets vänstra sida (bild 8) . Vid fästet fin ns en regleringsskruv . G eno m att dra hävarmen åt vänste r pressas den kilform iga plattan ned åt , varvid ko lven följ e r med i rö relsen . D et stö rsta t rycke t e rnås , nä r kilen ko mmit i lodrätt läge . När hävarmen släpps återgår ko lve n i no lläge på sätt som red an nämnts. Tryckkraften kan också regleras ge no m en sk ruv och e n kil på svängarmens övre del (ctoch e p å bild 6) .

Bild 9. Perf oreringsaggregatet i uppf ällt läge. FotoYngve Hellström .

D igel ns parallellställning i förhållande till fundamentet kan regleras med de bultar som håller samman kolven med digeln och brickor under mutt rarna (k på bilderna 5 a och 5 b) . Kolven hålls i läge med kilformade styr klackar , som passar in i spår på kolvens nedre cirkelrunda skiva .

Fundamentet är rörligt på glidskenor , som utgår från den undre tvärbal- ken . R örelsemekanismen består av en vev (»kurve l») , remmar och en träcy- linder , där ena änden av remmarna är fästad . Den andra är fastsatt vid fundamentet.

B ild I 0. Stanhop e-p ress . I denna p ress astadk oms try ck et med en sk ruv (sp indel) . En motvikt (k ulan t v) äterf örde digelninolläge. T h (upp vik ta) syns däck eln och rem mikan som sak nas på

Postm useums A lbionp ress.

147

T ryckpressen är fortfarande fullt användbar . Som den nu står i museet är den monterad för ett av momenten i frimärkstillverkningen nämligen perfo- re ringe n . Vissa att iraljer som hörde till tryckningsförfarandet (tryckform, däckel, remmika) saknas tyvärr. På deras plats finns på fundamentet ett perforeringsaggregat , gemenligen kallat »väffelj ärnet» (bild 9) . D et är till- verkat 1877 av R undlöf& Co och har sålunda inte använts av Sparre utan av Jacob Bagge . E n del av Sparres första »tand ningsapparat» i form av en perforerad platt a är emellertid bevarad och finns bland museets samlingar.

R eynolds Stone säger i sin artikel på tal om A lbionpressarnas användning i modern tid att de är utmärkta bl a för att göra avdrag av träsnitt (»excel- lent for proofing wood engravings») och att de tillhör standardutrustningen i de flesta konstskolor. Vid G rafiska institutet på Konstfack i Stockholm finns emellertid enligt uppgift inga sådana i bruk . Institutet har ett par handtryckpressar av j ärn , men de lär betraktas mera som museiföremål. På Skansens bo ktryckeri är dock de båda j ärnpressarna i fullt bruk på de s k hantver ksdagarna och under j ulmarknaden . Man använder dem för att trycka kistebrev, diplom för Skansens borgerskap m m.

E tt annat omdöme av Mr Stone om »The A lbion s» vill j ag också återge . D et syftar emellertid på deras användning under förra seklet. H an säger i inledningen till sin artikel, att de var en för 1800-talet specifik produkt och fort sätter : »Liksom segelfartygen från samma tid utgjorde de krönet på en tradio nell teknik (»the last flowering of a tradional method») som bragts nära nog till fulländning, effektiva och vackra skapelser och båda beroende av skicklig och billig arbetskraft». D enna karaktäristik får stå som slutvig- nett till denna redogörelse , som j ag hoppas ska ha övertygat läsaren om att Postmuseums A lbionpress är en klenodisitt slag och ett unikum från såväl posthistorisk som filatelistisk synpunkt.

Kä llor

Skrive lse n från Sparre ang tullfri införsel är diarie förd i Finansdepartement ets ingående dia- rium undr nr 1263 de n 15 dee 1854. (R iksarkivet)

Re missva ret från Poststyre lsen har diarie numme r 2342/ 1854 (Poststyrelsens arkiv)

Ku ngl. Maj :ts brev till Tullstyrelsen den 12/ 1 1855 ang tullbehandlingen finns i Finansdeparte- mentets registratur för januari 1855 (Riksarkivet)

D e uppgifter so m finns om Sparre har j ag hämtat ur e n art ikel av P G Heurgren i Frimärkets d ags å rsbo k 1945 och bo ke n »Ko nstnärsliv» av Eva Mannerheim-Sparre .