Vetenskapen förhindrade en livsmedelskris för 50 år sedan. Kan den rädda oss igen?

44 national geographic • october 2014 45 44 national geographic • july 2014

År 2050 måste vi troligen mätta ytterligare två miljarder människor i världen. I årets stora temaserie ser vi närmare på hur vi skaffar mat åt

oss alla utan att bedriva rovdrift på jordens resurser.

By 2050 we’ll need to feed two billion more people.

This special eight-month series explores how we can do that—without overwhelming the planet.

Av Tim Folger

Foto Craig Cutler

Moderna supergrödor kan effektivisera lantbruket, men det krävs mer än så:

Vetenskapen förhindrade en livsmedelskris för

50 år sedan.

Kan den rädda oss igen?

En ny grön

revolution

Den växt som här syns i närbild heter bockvete. För 8 000 år sedan pollinerade den en annan växt, och resultatet är det vete vi känner i dag.

Växtpatologen Bik ram Gill letar efter bockvetegener, som kan göra modernt vete resistent mot skadedjur, värme och kyla.

Här har plantan behandlats med flytande kväve för att visa att den tål kyla.

Sökandet efter värdefulla gener är automatiserat hos Monsanto, där en maskin varje dag tar små prover av tusentals majskärnor. Andra apparater analyserar DNA:t från varje enskilt prov. Växtförädlarna sår därefter endast de få kärnor av en miljon som bär på den önskade egenskapen, till exempel resistens mot skadedjur eller torka.

Tre millimeter långa rundblad- loppor (Diaphorina citri) äter av ett apelsinträd. De sprider en bakterie, som hemsöker bland annat Floridas citrusplantager.

Infekterade träd får deformera- de, gröna, bittra frukter. Till vänster har växter genmodifie- rats att producera antibiotika för att lösa problemen för branschen, som varje år omsätter 60 miljarder kronor.

USGS BEE INVENTORY AND MONITORING LABORATORY (TILL HöGER)

52

Något håller på att ta död på Ramadhani Jumas maniok.

”Kanske får den för mycket vatten”, säger han, medan hans fingrar glider över de vissna, gula bladen på en två meter hög planta. ”Eller för mycket sol.” Ramadhani Juma har knappt en halv hektar mark utanför staden Bagamoyo vid Indiska oceanen cirka sex mil norr om Tanzanias huvudstad, Dar es Salaam. En regnig morgon i mars har han två av sina fyra

barn med sig till ett möte med lantbrukstekni­

kern Deogratius Mark från statens lantbruks­

forskningsinstitut Mikocheni. Enligt Deogratius Mark beror problemen inte på vare sig sol eller regn. Det som tar livet av grödorna är virus.

Mjöllöss stora som knappnålshuvuden över­

för två slags virus, förklarar han. Det ena drab­

bar plantans blad, och det andra, det så kallade CBSV­viruset, förstör den stärkelserika, ätliga roten – en katastrof, som ofta inte upptäcks före skörden. Ramadhani Juma är ett typiskt exempel på de bönder Deogratius Mark besöker – de flesta har aldrig hört talas om virussjukdomarna.

Ramadhani Juma lyssnar uppmärksamt på diagnosen. Sedan tar han ned sin tunga hacka från axeln och börjar gräva. Den äldste sonen, som är tio, tuggar på ett maniokblad. Ramadha­

ni Juma hittar en maniokrot och kapar den med hackan. Han suckar – i det krämiga, vita köttet syns strimmor av brun, ruttnande stärkelse.

Ska Ramadhani Juma kunna rädda tillräckligt av skörden för att kunna sälja något och skaffa mat åt sin familj måste han skörda en månad för tidigt. Hur viktig är manioken för honom?

”Manioken betyder allt”, svarar han.

De flesta tanzanier odlar jorden för egen för­

brukning. I Afrika står små familjebruk för över

90 procent av samtliga grödor, och maniok utgör basfödan för över 250 miljoner människor. Den kan växa på marginaljordar och tål värmeböljor och torka. Med andra ord den perfekta grödan i 2000­talets Afrika – om det inte vore för mjöl­

lössen, som breder ut sig, efter hand som klima­

tet blir varmare. De virus som har invaderat Ramadhani Jumas mark har redan spridit sig över hela Östafrika.

Innan vi lämnar Bagamoyo träffar vi Shija Kagembe, som är en av Ramadhani Jumas grannar. Han har samma problem på sina ma­

niok åkrar. Han lyssnar under tystnad, m edan Deogratius Mark berättar vad viruset gjort. ”På vilket sätt kan du hjälpa oss?”, frågar han.

ATt hitta SVARET PÅ DEn frågan blir en av århundradets största utmaningar. Klimatföränd­

ringar och befolkningstillväxt kommer att göra livet allt svårare för Ramadhani Juma, Shija Ka­

gembe och andra småbönder i utvecklings­

länderna – och för de människor de ska försörja.

Under större delen av 1900­talet lyckades vi få livsmedelsförsörjningen att hålla jämna steg med befolkningstillväxten och lite till. Kommer vi att klara det även under 2000­talet, eller kom­

mer vi att drabbas av en global katastrof?

Generna från allt levande – bland annat solrosor – utgörs av sekvenser bestående av fyra baser: adenin, tymin, cytosin och guanin (förkortat A, T, C och G). Genom att identifiera och modifiera gener hoppas forskare skapa

nya grödor, som kan hjälpa oss möta utmaningarna i form av global uppvärmning och befolkningstillväxt.

The genes of all living things on Earth—including the sunflower, a valuable oil crop—consist of varying sequences of four chemical compounds: adenine, thymine, cytosine, and guanine, abbreviated

as A, T, C, and G. By identifying genes and manipulating them, scientists hope to create new crops that will help us face the challenges of global warming and population growth.

54 national geographic • 10/2014 genmodifierade grödor 55 tidigt som antalet personer som levde under

fattigdomsgränsen halverades.

Ska den utvecklingen fortsätta fram mot 2050 kommer ytterligare en grön revolution att behö­

vas. Det finns två konkurrerande visioner för hur det ska lyckas. Den ena är högteknologisk och lägger huvudvikten på att fortsätta Norman Borlaugs arbete med att förädla grödor, men med hjälp av modern genteknik. ”Nästa gröna revolution kommer i extrem grad att optimera de redskap som användes i den gamla”, säger Robert Fraley, teknisk direktör för det ameri­

kanska kemiföretaget Monsanto, som 2013 fick det prestigefyllda priset World Food Prize. Fors­

kare kan nu identifiera och justera en uppsjö av växtgener för egenskaper som sjukdomsresistens och torktolerans. Det kommer att göra lantbru­

ket mindre känsligt och mer produktivt.

Den huvudsakliga tekniken bakom denna metod – som gjort Monsanto både framgångs­

rikt och kontroversiellt – är genmodifiera de grödor. De dök upp på 1990­talet och har sedan dess använts i 28 länder och såtts på 11 procent av världens odlingsbara områden, däribland hälften av USA:s åkermark. Runt 90 procent av all majs, all bomull och alla sojabönor som odlas i USA har genmodifierats. Amerikaner na har ätit genmodifierade produkter i nästan två de­

cennier. I Europa och stora delar av Afrika har debatten om säkerhet och miljö i hög grad hind­

rat användningen av genmodifierade grödor.

Enligt anhängare som Robert Fraley har dessa grödor avvärjt miljardförluster enbart i USA och dessutom gynnat miljön. Enligt en ny studie från USA:s jordbruksdepartement har användning­

en av bekämpningsmedel inom majsodlingen reducerats med 90 procent sedan införandet av den så kalla de Bt­majsen, som innehåller gener från bakterien Bacillus thuringiensis, som skyd­

dar mot bladbaggar och andra skadedjur. Rap­

porter från Kina tyder på att antalet skadliga bladlöss har minskat – medan antalet nyckelpi­

gor och andra gynnsamma insekter har ökat – i regioner där man odlar genmodifierad bomull.

Genmodifierade grödor har varit lukrativa för Monsanto och för många bönder, men de har inte hjälpt till att sälja idén om högteknologiskt FN förutspår att världens befolkning år 2050

kommer att ha vuxit med över två miljarder människor, varav hälften i Afrika söder om Sa­

hara och 30 procent i södra och sydöstra Asien – de områden där resultatet av klimatföränd­

ringarna – torka, värmeböljor och generellt extrema väderförhållanden – troligen kommer att få värst konsekvenser. FN:s klimatpanel (IPCC) varnade i mars för att världens livs­

medels försörjning redan är i fara. ”De senaste 20 åren har höstskördarna av i synnerhet ris, vete och majs sjunkit”, säger klimatforskaren Michael Oppenheimer vid Princeton Universi­

ty, som var med och skrev IPCC­rapporten. ”I vissa områden växer skördarna inte längre. I mina ögon utgör kollapsade livsmedelssystem klimatförändringarnas största hot.”

För drygt 50 år sedan var framtidsutsikterna lika dystra. På ett möte i den allmännyttiga ame­

rikanska stiftelsen Ford Foundation år 1959 sade en ekonom om svältsituationen i världen: ”I bästa fall ser de kommande årtiondena allvarli­

ga ut – i värsta fall skrämmande.” Nio år senare förutspådde den amerikanske populations­

biologen Paul R. Ehrlich i sin bästsäljare The Population Bomb (Befolkningsexplosionen) att hungersnöd, i synnerhet i Indien, skulle komma att kosta många hundra miljoner människor livet under 1970­ och 1980­talet.

Innan de dystra profetiorna hann slå in för­

vandlade den gröna revolutionen emellertid det globala lantbruket, i synnerhet med avseende på vete och ris. Genom selektiv förädling skapade den amerikanske biologen Norman Borlaug en dvärg variant av vete, som lade det mesta av sin energi på att utveckla ätliga kärnor i stället för långa, oätliga stjälkar. Resultatet var större av­

kastning per hektar. En liknande insats från det internationella risforskningsinstitutet IRRI i Filippinerna medförde en drastisk ökning av produktiviteten av den spannmålssort som liv­

när nästan hälften av världen: ris.

Från 1960­talet fram till slutet av 1990­talet fördubblades skördarna av ris och vete i Asien.

Trots att Asien hade en befolkningstillväxt på 60 procent sjönk spannmålspriserna, och intaget av kalorier ökade med nästan en tredjedel, sam­

lantbruk till allmänheten. Monsantos så kallade Roundup­anpassade grödor är genmodifierade så att de är immuna mot ogräsmedlet Roundup, som Monsanto också producerar. Det gör att lantbrukare kan använda Roundup utan att ska­

da sin genmodifierade majs, bomull eller sina sojabönor. Avtalet med Monsanto betyder dock att de inte får spara frön till utsäde. De måste köpa Monsantos patenterade utsäde år efter år.

Även om det inte finns några klara bevis för att Roundup eller Roundup­anpassade grödor inte är säkra, betraktar anhängarna av en alter­

nativ vision för lantbruket det dyra, genmodi­

fierade utsädet som ett kostsamt element i ett kapsejsat livsmedelssystem. De hävdar att det moderna lantbruket redan använder för mycket konstgödning och pesticider. Produkterna är inte bara dyra för småbönder som Ramadhani Juma, de förorenar även jorden, vattnet och luf­

ten. Produktionen av konstgödning kräver fos­

sila bränslen, och kraftiga växthusgaser släpps ut, när den används på åkrarna.

”Valet är lätt”, säger Hans Herren, som leder den schweiziska allmännyttiga organisationen Biovision, och som också tilldelats World Food Prize. ”Vi behöver ett lantbrukssystem, som har mycket mer respekt för landskapet och de eko­

logiska resurserna. Vi måste ändra hela idén bakom den gröna revolutionen. Lantbruk med en stor förbrukning av pesticider har ingen framtid – vi behöver något annat.” För att få bukt med skadedjuren och öka avkastningen finns det metoder som är en bättre lösning för perso­

ner som Ramadhani Juma, menar han.

MONSANTO är inte de enda som anser att modern växtgenetik kan bidra till att mätta värl­

den. Sent en varm februarieftermiddag visar

Dessa maniokplantor har genmodifierats att vara resistenta mot CBSV-virus, som är på frammarsch i Afrika söder om Sahara, där maniok är baslivsmedel för 250 miljoner människor. Endast fyra länder i Afrika tillåter genmodifierade grödor.

56 national geographic • 10/2014 genmodifierade grödor 57 åkrar som är översvämmade, när plantorna sätts.

På senare tid har IRRI dock fokuserat mer på klimatförändringarna och erbjuder nu torkto­

leranta varianter, däribland en som kan plante­

ras på torra åkrar och klara sig med nederbörd på samma sätt som majs och vete. Det finns även en salttolerant rissort för länder som Bangla­

desh, där stigande vattennivåer i haven är döden för risfälten. ”Bönderna inser inte att saltvatten hamnar på fälten”, säger Glenn Gregorio. ”Och när vattnet är så salt att det känns på smaken, håller plantorna redan på att dö.”

Få av IRRI:s risvarianter är genmodifierade – i den meningen att de innehåller en gen från en annan art – och ingen av dessa är tillgängliga för bönderna. En sådan sort är Golden Rice, som innehåller majsgener, som gör att den kan bilda betakaroten i syfte att bekämpa den utbredda A­vitaminbristen. I augusti 2013 förstördes en av IRRI:s försökslotter med Golden Rice av akti­

vister, som motsätter sig genmodifiering. IRRI skapar genmodifierade varianter enbart som en sista utväg, när man inte hittar den önskade egenskapen i riset, säger direktör Robert Zeigler.

Alla institutets växtförädlingsaktiviteter går dock snabbare i dag tack vare modern genetik.

I årtionden följde man på IRRI tålmodigt det traditionella tillvägagångssättet. Man valde ut växter med den önskade egenskapen, korsbe­

fruktade, väntade tills korsningen blev mogen, valde ut de plantor som klarade sig bäst, och upprepa de allt från början. I dag finns det ett växtgenetikern Glenn Gregorio från IRRI det

ris som inledde den gröna revolutionen i Asien.

Vi är i staden Los Baños, cirka sex mil söder om Filippinernas huvudstad Manila, och går längs några mycket speciella risfält, som det finns gott om på institutets 200 hektar.

”Detta är mirakelriset – IR8”, berättar Glenn Gregorio, när vi stannar intill ett smaragd grönt stycke jord fyllt med lårhöga risplantor. Växt­

patologen Peter Jennings inledde 1962 en rad korsningsförsök. Totalt hade han 10 000 varian­

ter av risfrö att arbeta med. Den åttonde kors­

ningen – mellan en dvärgsort från Taiwan och en högre variant från Indonesien – resulterade i den snabbväxande, högavkastande sort, som senare blev känd under namnet India Rice 8 (IR8) för sin roll i insatsen mot hungersnöd i Indien. ”Den revolutionerade risproduktionen i Asien”, säger Glenn Gregorio. ”En del indiska föräldrar döpte till och med sina söner till IR8.”

Vi går förbi andra banbrytande sorter, samt­

liga försedda med en sirligt målad träskylt. In­

stitutet introducerar varje år mängder av nya varianter. Omkring tusen stycken har såtts runt om i världen sedan 1960­talet. Avkastningen har i regel förbättrats med knappt en procent om året. ”Vi skulle vilja nå upp i två procent”, säger Glenn Gregorio. Världens befolkningstillväxt ligger för närvarande på 1,14 procent om året.

Den förväntas sjunka till 0,5 procent år 2050.

I många decennier koncentrerade IRRI sig på att förbättra traditionella rissorter, som odlas på

alternativ till den omständliga processen. År 2004 kartlade ett internationellt forskarkonsor­

tium hela risgenomet – omkring 40 000 indivi­

duella gener. Sedan dess har forskare från hela världen identifierat gener som styr värdefulla egenskaper och som kan väljas ut direkt.

År 2006 isolerade växtpatologen Pamela Ro­

nald vid University of California genen Sub1 från en östindisk rissort. Den odlas i dag sällan på grund av dess små skördar, men den har en viktig egenskap: Den kan överleva i två veckor under vatten. De flesta sorter dör efter tre dagar.

IRRI­forskare korsade Sub1­ris med en hög­

avkastande, smakrik sort vid namn Swarna, som är populär i Indien och Bangladesh. De under­

sökte DNA:t för att se vilka groddplantor som ärvt Sub1­genen. Tekniken, markör assis te rad förädling, är mer precis och tidseffektiv. Fors­

karna behövde inte plantera groddplantorna, driva upp dem och sedan sätta dem under vatten i två veckor för att se vilka som överlevde.

Det nya översvämningstoleranta riset, Swar­

na­Sub1, har planterats av nästan fyra miljoner bönder i Asien, där översvämningar varje år förstör omkring 20 miljoner hektar risfält. Enligt en ny undersökning har bönder från 128 byar i den indiska delstaten Odisha vid Bengaliska vi­

ken ökat sin avkastning med över 25 procent.

Bönderna med den sämsta jorden och minsta resurserna upplevde de största fördelarna.

”De lägsta kasterna i Indien får den sämsta jorden, och den sämsta jorden i Odisha är utsatt

för översvämningar”, säger Robert Zeigler. ”Så det rör sig om mycket avancerad bioteknik – översvämningstolerant ris – som gynnar framför allt de fattigaste av de fattiga, de kastlösa. Det kallar jag en jäkla bra historia.”

Institutets mest ambitiösa projekt syftar till att förändra riset i grunden och kanske öka skör­

darna drastiskt. Ris, vete och många andra väx­

ter är så kallade C­3­växter. Namnet kommer av att de under fotosyntesens första steg bildar en förening med tre kolatomer. C­4­växter som majs och sockerrör bildar en förening med fyra kolatomer. Sådana grödor kräver mycket mindre vatten och kväve än C­3­grödor och ger i regel 50 procent högre avkastning”, berättar William Paul Quick från IRRI. Han vill göra ris till en C­4­gröda genom att modifiera växtens gener.

C­4­fotosyntes styrs av många gener, inte bara en – till skillnad från det översvämningstoleran­

ta Sub1­riset – och därför är det en utmaning att få fram den egenskapen. Å andra sidan ”har den utvecklats naturligt 62 gånger oberoende av varandra. Det kan betyda att det kanske inte är så svårt”, säger William Paul Quick. Genom att avlägsna gener en efter en identifierar han och hans kollegor alla de gener som är ansvariga för fotosyntes i så kallat kavelhirs, som är en liten, snabbväxande C­4­gräsart. Alla de gener som de hittat finns även i C­3­växter, fast de används inte på samma sätt.

William Paul Quick och hans kollegor hop pas kunna ta reda på hur man aktiverar dem i ris.

Traditionell förädling önskade egenskaper identifie- ras i olika exemplar av samma art, som sedan korsas i syfte att kombinera egenskaperna i en ny hybrid.

Korsning av arter

Man kan även korsa olika arter som är väldigt lika varandra.

Modernt vete är resultatet av en sådan process – som i viss grad har skett naturligt.

Förädling av grödor

Genmodifiering är i fokus – och föremål för omfattande polemik – men växtförädlare förfogar i dag över många olika redskap för att utveckla grödor med nya egenskaper. Målet är hela tiden att förbättra skördarna under allt mer utmanande klimat- förhållanden.

Genmodifiering

Gener identifierade hos en art kan överföras direkt till en icke besläktad art, som får en helt ny egenskap – såsom resistens mot skadedjur eller pesticider.

Markörassisterat urval När gener med önskad egenskap saknas, kan man foku sera på en DNA-markör kopplad till generna och identifiera växter med egen- skapen, innan de mognar.

Mutationsförädling Frön bestrålas för att framkalla slumpmässiga mutationer i DNA.

Om en mutation resulterar i en önskad egenskap väljs växten ut för ytterligare förädling.

GRAFIK: OLIVER MUNDAY. KäLLA: JANELLE JUNG, INTERNATIONAL RICE RESEARCH INSTITUTE (IRRI)

#futureoffood 59 58

Jakten på en mindre törstig tomat

För att ta reda på hur tomatplantor står emot torka, minskade forskare vid Donald Danforth Plant Science Center tomaternas vattenranson 18 dagar efter plantering och övervakade därefter plantorna. De närinfraröda bilderna visar plantans vatteninnehåll. Fluorescensbilderna visar var fotosyntes äger rum.

Närinfraröda bilder

21

29

33

35

Bilder med synligt ljus

Fluorescensbilder

Tomater odlas i regel i ett varmt, torrt klimat och kräver mycket konstbevattning – i genomsnitt 50 liter per tomat.

För att skapa mindre törstiga varianter korsar Dan Chit- woods forskarlag vid Donald Danforth-centret i St. Louis tomatplantor med en vild art från Perus Atacamaöken, en av världens torraste platser.

DAN CHITWOOD, MALIA GEHAN, NOAH FAHLGREN OCH MINDY WILSON, DONALD DANFORTH PLANT SCIENCE CENTER (OVAN)

60 national geographic • 10/2014 genmodifierade grödor 61 är immuna mot CBSV­virus, men arbetet befin­

ner sig fortfarande i en inledande fas. Taylor arbetar med ugandiska forskare på ett projekt med försöksodlingar, och ett liknande projekt är på gång i Kenya. För tillfället är det emellertid endast fyra afrikanska länder – Egypten, Sudan, Sydafrika och Burkina Faso – som tillåter kom­

mersiell odling av genmodifierade grödor.

Liksom på många andra håll i världen är man i Afrika osäker på genmodifierade grödor, trots att det finns få vetenskapliga belägg för oron. Å andra sidan är högteknologiska växtsorter inte nödvändigtvis att betrakta som universalmedel.

Kanske är det inte alls vad afrikanska bönder behöver mest. Även i USA har en del lantbru­

kare problem med de genmodifierade grödorna.

En rapport från mars 2014 dokumenterar en oroväckande trend: Vissa bladbaggar håller på att utveckla resistens mot bakteriegiftet i Bt­

majs. ”Det kom som en överraskning, för jag visste vad det innebär – att den tekniken inte räcker till längre”, säger entomologen Aaron Gassmann vid Iowa State University och med­

författare till rapporten. Han anser att ett av problemen är att en del lantbrukare inte uppfyl­

ler kravet på att etablera ”tillflyktsåkrar” utan Bt­majs, som hejdar spridningen av resistenta gener genom att ge plats åt bladbaggar som fort­

farande är sårbara för Bt­giftet.

I Tanzania finns det ännu inga genmodifiera­

de grödor, men i gengäld håller en del bönder på att lära sig att en enkel, lågteknologisk lösning – att så flera olika grödor – är ett av de bästa sätten att undvika skadedjur. Tanzania har i dag det fjärde största antalet certifierade ekologiska bönder i världen, och det är mycket tack vare en ung kvinna vid namn Janet Maro.

Hon växte upp på en farm nära Kilimanjaro som ett av åtta syskon. År 2009, när hon stude­

rade vid Sokoine University of Agriculture i Morogoro, var hon med och grundade den ideella organisationen Sustainable Agriculture Tanzania (SAT). Tillsammans med sin lilla stab av medarbetare har hon sedan dess undervisat bönder i ekologiskt lantbruk.

Morogoro ligger drygt 15 mil väster om Dar es Salaam vid foten av Ulugurubergen. Ett par

”Vi tror att det kommer att ta minst femton år”, bedömer han. ”Vi är inne på år fyra nu.” Om projektet lyckas, kan samma tekniker kanske bidra till att öka produktiviteten av potatis, vete och andra C­3­växter. Det vore ett enastående bidrag till livsmedelstillgången – i teorin kan avkastningen öka med 50 procent.

Det är sådana möjligheter som gjort Robert Zeigler till en passionerad förespråkare för bio­

teknik. Han är enligt egen utsago en gammal, väns tervriden hippie, som trots det anser att den offentliga debatten om genmodifierade grödor har spårat ur. ”I början av min karriär på 1960 ­ talet var det många av oss som började arbeta med genmodifiering för att vi trodde att vi på det sättet kunde göra något bra för världen”, säger han. Vi tänkte: ”Vilka fantastiska redskap!”

”Jag måste säga att vi ärligt talat känner oss lite svikna av miljörörelsen. Jag diskuterar gärna vilken roll stora företag bör spela i livsmedels­

försörjningen. Det är en viktig diskussion. Men om vi bör använda de genetiska redskap vi har till vårt förfogande för att förbättra våra grödor, är en helt annan sak. Båda diskussionerna är viktiga, men vi ska inte blanda ihop dem.”

Robert Zeigler bestämde sig för sin karriärs­

inriktning efter en period som naturkunskaps­

lärare i den amerikanska fredskåren 1972. ”När jag var i Kongo, rådde det hungersnöd på grund av brist på maniok”, berättar han. ”Det var det som fick mig att bli växtpatolog.”

VILKEN LANtBRUkSVISION är rätt för bönderna i Afrika söder om Sahara? I dag kan CBSV­vi­

ruset leda till ännu en maniokrelaterad hungers­

nöd, säger genetikern Nigel Taylor från det amerikanska Donald Danforth Plant Science Center. ”De senaste 5–10 åren har det utvecklats till en epidemi, och den blir hela tiden värre”, säger han. ”De stigande temperaturerna får mjöl lössen att sprida sig. Många är oroliga för att CBSV­viruset ska sprida sig till centrala Afri­

ka. Om sjukdomen når de enorma maniok­

odlingsområdena i västra Afrika, kan det bli stora problem med tillgången på livsmedel.”

Nigel Taylor och andra forskare har börjat utveckla genmodifierade maniokvarianter, som

dagar efter besöket hos Ramadhani Juma i Ba­

gamoyo följer jag med Janet Maro i en pickup upp i bergen för att besöka tre av Tanzanias förs ta certifierade ekologiska lantbruk. Vi kör uppför en brant och slingrande grusväg. Slutt­

ningar na är täckta av skog tack vare det regn som kommer in från Indiska oceanen, men lu­

gurufolket har i allt större omfattning börjat röja skogen för att kunna odla.

Med ungefär 500 meters mellanrum passerar vi kvinnor som bär korgar med maniok, papaja eller bananer på huvudet. Det är marknadsdag i Morogoro en knapp kilometer längre ned.

IR8-riset från denna försökslott hos det internationella risforskningsinstitutet IRRI i Filippinerna kallades i Vietnam för Honda-ris, eftersom de stora skördarna betalade för böndernas motorcyklar. År 1966 utlöste IR8-riset den gröna revolu- tionen, då asiatiska bönder fördubblade sina skördar och ökade sina intäkter.

Dessa kvinnor är dock mer än bärare. Hos lu­

gurufolket är det kvinnorna, inte männen, som ärver jorden. ”Om en kvinna inte tycker om en man åker han ut!”, berättar Janet Maro.

Hon stannar vid ett tegelhus med ett enda rum, delvis putsade väggar och tak av korruge­

rad plåt. Habija Kibwana bjuder upp oss på sin veranda tillsammans med två grannar.

Till skillnad från bönderna i Bagamoyo odlar Habija Kibwana och hennes grannar flera olika slags grödor. Nu är det säsong för banan, avokado och passionsfrukt, men snart sår de morötter, spenat och

The magazine thanks The Rockefeller Foundation and members of the National Geographic Society for their

generous support of this series of articles. (Fortsätter på sidan 64)

Denna PDF är endast för privat bruk och får inte kopieras till andra eller spridas via länkar på nätet (t.ex. via e-post eller på Facebook) natgeo.se DanMaRK © Copyright National Geographic Sverige

62 national geographic • 10/2014 genmodifierade grödor 63 2

1

3

A

B C

1961 1970 1980 1990 2000 2010

5

1 3

Dvärgväxt Dvärgegenskaperna identifierades första gången i den kinesiska rissorten Dee-geo-woo- gen (DGWG).

KORT ÄR BRA Den gröna revolutionen leddes av dvärgar. Kortare, mer kompakta växter kunde producera mer spannmål utan att vika sig under sin egen vikt. När förädlarna hade identifierat dvärgegen- skaper i vete, kom de att tänka på att dessa kanske även fanns i ris, eftersom de båda växterna har en uråld- rig, gemensam förfader.

Stora skördar Den indonesiska ris- sorten peta gav stora skördar men kunde inte bära vikten av sina egna korn.

Grön revolution

Förädlarna kombinerade petas stora avkastning med DGWG:s dvärgväxt, och resultatet blev IR8:

en kort, stark risplanta, som kan bära många korn.

Hög avkastning En ättling till IR8, som kallas IR64, ger hög avkastning och är väldigt utbredd, men den tål inte att översvämmas.

Tål översvämning En enskild gen för över- svämningstolerans, Sub1, isolerades år 2006 i en lågavkastande risvariant vid namn FR13A.

Ris för stigande vattennivåer Avancerade förädlingstekniker, bland annat markörassisterat urval, användes för att överföra genen för översvämningstolerans och därmed skapa IR64 Sub1.

Risskördarna har ökat mer än trefalt sedan 1961 och har därmed hållit jämna steg med befolkningsutvecklingen i Asien.

Vid utvecklingen av en översvämningstålig rissort användes genetiska redskap, men ansträngningarna byggde på 50 års förädlingsarbete hos IRRI i Filippinerna, som går ända tillbaka till det ursprungliga mirakelriset, IR8.

Ris är världens viktigaste matgröda. Den levererar fler kalorier till oss människor än någon annan födokälla.

JASON TREAT, NGM. KäLLOR: JANELLE JUNG, IRRI; FAOSTAT

Ris som tål översvämningar

När den gröna revolutionen inleddes på 1960-talet hade det ännu inte skett något revolutionerande inom molekylär genetik. IR8, det första mirakelriset, förädlades utan kännedom om de gener som fick den att ge stora skördar. I dag kan förädlarna precist identifiera generna, men de använder fortfarande traditionella tekniker och växtvarianter med allt mer komplicerade stamtavlor. Det är också så de har skapat rissorter som är anpassade till den stigande vattennivån – såsom Swarna-Sub1, som är populär i Indien, och IR64 Sub1, vars stamtavla visas här.

1 2 3 A B C

IR8

Peta Dee-geo-woo-gen

IR64 IR64 Sub1

FR13A Variant av ris

Global livsmedelsförsörjning

kilokalorier per invånare per dag Global risavkastning

ton per hektar

IR64 Sub1 lanseras IR8 lanseras

0 Ris

Vete Socker Majs Sojaolja Grönsaker Potatis

544 526 197

146 85 71 65

Page-Map-tekster i InDesign

64 national geographic • 10/2014 story name here 65 andra bladgrönsaker – som kon­

sumeras lokalt. Att ha flera olika grödor är ett slags försäkring om en gröda skulle drabbas av missväxt, men det bidrar även till att minska mängden skadedjur. Bönderna lär sig att plante­

ra strategiskt. De sätter till exempel några rader med en vild solros, Tithonia diversifolia, som mjöllöss föredrar, för att hålla djuren borta från manioken. Användning av kompost i stället för konstgödning har förbättrat jorden så mycket att en av bönderna, Pius Paulini, har fördubblat sin produktion av spenat. Dessutom förorenar avrinningsvattnet från hans åkrar inte längre de vattendrag som förser Moro goro med vatten.

Det mest livsförändrande resultatet av det ekologiska lantbruket kan emellertid vara av­

vecklingen av böndernas skulder. Även med statliga subventioner kostar det nästan 2 000 kronor att köpa konstgödning och bekämp­

ningsmedel till en halv hektar jord. Det är en mycket stor utgift i ett land där genomsnitts­

inkomsten är drygt 11 000 kronor om året. ”När vi var tvungna att köpa konstgödning hade vi inga pengar över att skicka våra barn i skola för”, säger Habija Kibwana, vars äldsta dotter precis har blivit färdig med gymnasiet.

Lantbruken har även blivit mer produktiva.

”Det mesta av den mat som säljs i Tanzania kommer från små jordbruk”, säger Janet Maro.

”De mättar vårt land.”

När jag frågar Janet Maro om hon tror att genmodifierat utsäde också kan hjälpa dessa bönder, är hon skeptisk. ”Det är inte realistiskt”, säger hon. Hur ska de få råd med utsädet, när de inte ens har pengar till konstgödning? Hur sannolikt är det, frågar hon – i ett land där mycket få bönder någonsin får besök av en stat­

lig lantbrukskonsulent eller över huvud taget känner till de sjukdomar som hotar deras grödor – att bönderna får det stöd de behöver för att kunna odla genmodifierade grödor på rätt sätt?

Från Habija Kibwanas veranda har man en fan­

tastisk utsikt över sluttande terrasser, som dignar av grödor – men även över sluttningar med bru­

na, eroderade åkrar, som tillhör traditionella bönder, varav de allra flesta inte bygger terrasser för att hålla kvar den dyrbara jorden. Habija

Kibwana och Pius Paulini berättar att deras framgångar har gjort grannarna intresserade.

Det ekologiska lantbruket är på frammarsch – om än ohyggligt långsamt.

När jag lämnar Tanzania tänker jag att det är det största problemet: att förmedla kunskaper som fungerar från organisationer som SAT eller IRRI till personer som Ramadhani Juma. Det handlar inte om att välja en specifik typ av kun­

skap – lågteknologisk eller högteknologisk, eko­

logisk eller genmodifierad – en gång för alla. Det finns mer än ett sätt att öka skördarna eller få styr på skadedjur. ”Ekologiskt lantbruk kan vara rätt sätt på en del platser”, säger Mark Edge, en av Monsantos direktörer. ”Vi vill inte påstå att genmodifierade grödor är lösningen på samtli­

ga problem i Afrika.” Sedan den första gröna revolutionen har det skett framsteg på såväl det ekologiska som det genetiska området. Det drar IRRI också fördel av, säger Robert Zeigler.

”Ser du hägrarna som flyger därute?” frågar han mot slutet av vårt samtal. Utanför hans kon­

tor håller en flock på att landa på de gröna ris­

fälten. ”I början av 1990­talet fanns det inga fåglar här. De pesticider vi använde tog livet av fåglar, snäckor och allt möjligt annat. Sedan in­

vesterade vi en massa i att förstå risfältens eko­

system. Det är mycket komplext, och om det rubbas får vi utbrott av skadedjur. Vi kom på att det i de flesta fall inte behövs några pesticider.

Ris är en hårdför växt. Man kan bygga in mot­

ståndskraft i den. I dag har vi ett friskt ekosys­

tem, och skördarna har inte minskat.

”Några gånger under dagen kommer det om­

kring 100 hägrar. Det är verkligen uppmuntran­

de. Saker och ting kan bli bättre.” j

Kan man få ris att bli lika bra som majs på fotosyntes? Om det lyckas skulle det kunna öka skördarna med 50 pro- cent. I ett förstorat tvärsnitt av ett majsblad (överst) visas fotosyntesproteiner i fluo- rescerande grönt. Vanligt ris (i mitten) producerar inga så- dana proteiner, men genmo- difierat ris från IRRI (nederst) gör det i viss utsträckning.

WILLIAM PAUL QUICK, IRRI

(Fortsättning)

Mer om mat

Matgläjen.

Så för den oss närmare

varandra.

Läs mer och hitta roliga fakta om mat på:

NATGeO.Se/LivSMeDeL Artikelserien om livs- medel stöds delvis av din prenumeration på National Geographic.

Tack även till Rockefeller Foundation för deras stora stöd till projektet.

LÄS MeR i NÄSTA NuMMeR: