Proffs på att bry sig om. Vamos handbok i uppsökande ungdomsarbete.

att bry sig om

Vamos handbok i uppsökande ungdomsarbete.

Innehåll

Introduktion till Vamos modell 7

Bakgrund: Uppsökande ungdomsarbete i Finland 13

Målen med uppsökande arbete 15

Vem stöder uppsökarna? 19

Vamos arbetsmodell: Interaktion och att bry sig om 25

Yrkesmänniskan måste bry sig om 26

Att bygga upp förtroende tar tid 30

Förändring sker genom växelverkan 32

Vamos serviceprocess för uppsökande arbete 39

A. Hänvisning: Inga remisser, inga diagnoser 40

B. Att skapa kontakt: ”Hur är läget?” 42

C. Första träffen: ”Min enda uppgift är att hjälpa dig.” 44 D. Det intensiva första skedet: Framåt på den ungas villkor 46 E. Servicehandledning vid rätt tidpunkt: Med nätverkens kraft 48 F. Att bygga upp styrka inför fortsättningen: De första drömmarna i livet 52 G. Att förankra sig i den fortsatta vägen: Stödet slutar inte vid handledningen 62

Vamos servicekarta 64

1.

2.

3.

4.

UPPHOVSMÄN

Handboken skrevs av Vamos koordinator Olli Alanen och uppsökande ungdomsar- betare Aapo Kotkavuori.

Vamos serviceområdeschef Ulla Nord och chefen för uppsökande arbe- te Ville Koikkilainen samt Helsingfors Diakonissanstalts utvecklingsdirektör Liisa Björklund och kommunikationschef

Markku Niskanen deltog med idéer och utarbetandet av boken.

Boken är skriven med stöd av un- dervisnings- och kulturministeriet.

Överinspektör Merja Hilpinen, konsul- tativa tjänstemannen Seija Kähkönen och konsultativa tjänstemannen Jaana Walldén bidrog med värdefulla synpunk- ter på bokens innehåll.

Redaktör Riku Siivonen skötte redi-

geringen av boken. För ombrytning och grafik svarade designbyrå Aivan Oy. Fotografier Sakari Röyskö (SR) och Joanna Moorhouse (JM).

Vårt allra största tack går till alla Vamos uppsökare och deras ungdomar, genom vilkas växelverkan modellen för uppsö- kande arbete hela tiden utvecklas och blir ännu bättre.

5.

6.

7.

8.

9.

Ledarskap och strukturer i uppsökande arbete 67

Man bör hålla fast vid arbetets särdrag 68

Strukturerat kaos 69

Tillräckligt med stöd måste erbjudas 70

Mot ännu bättre uppsökande arbete 73

Aktivera de närstående 74

Hitta dem som har hamnat utanför 74

Arbetspar som handlar snabbt 75

Intensivare uppsökande arbete 75

Tillräckligt tidigt uppsökande arbete 75

Dumma frågor 77

Källor 80

Bilagor 81

Bilaga 1. Ungdomslagen angående uppsökande ungdomsarbete

SR

Introduktion till Vamos modell

I Vamos uppsökande arbete löser man de problem som vårt specialiserade servicemaskineri inte längre klarar av att lösa.

Metoden grundar sig på att bry sig om och ge ett helhetsbetonande stöd.

Den här handboken handlar om tjänsten uppsökande ungdomsarbete, som ger stöd till sådana unga som kämpar med olika slag av problem och har hamnat utanför de olika tjänster som samhället erbjuder. Handboken presenterar de arbetsmodeller som har visat sig fungera vid Helsingfors Diakonissanstalt och som har utvecklats speciellt för de ungas individuella behov. Boken avslöjar en offentlig hemlighet, nämligen att en individs problem ofta upp- kommer av bristfälliga eller skadliga interaktionsrelationer, men att de också kan lösas genom sådan interaktion där man visar att man bryr sig om individen. Det är grunden till Vamosmo- dellens styrka. Genom interaktion som bygger på att man bryr sig om den unga får han eller hon tillgång till sina egna förmågor och kan bygga upp sin egen positiva framtid. Vi tror att den modell som presenteras i boken i framtiden kan tillämpas i större skala inom välfärds-, hälso- och socialtjänster, där man vill hålla sig på en praktisk nivå och arbeta klientorienterat.

Fallet Kalle beskriver en typisk situation, där vår arbetsmodell fungerar:

1.

Kalle föddes för 20 år sedan i ett trevligt bostadsområde i centrum av Helsingfors. Som barn fick han utmärkt rådgivningsservice och dagvård. Men Kalle var överaktiv. På daghemmet försökte man få hjälp ge- nom många multiprofessionella möten. Vid barnråd- givningen fick Kalle remiss till specialsjukvården för att reda ut sina motoriska problem.

Mamman, som hade blivit ensamvårdare, fick sam- talsterapi på mentalvårdsbyrån för sin depression och vid företagshälsovården tog man upp mammans drog- problem. Man erbjöd hemvårdsstöd. I grundskolans låg- stadium ordnade en arbetsgrupp för studerandeom- sorg särskilt stöd för Kalle med anledning av de många problemen i skolan. På högstadiet skolkade Kalle. Ku- ratorn hänvisade honom till hälsovårdaren och han fick en remiss för utvärdering av inlärningssvårigheterna.

Trots stödet avbröt Kalle grundskolan.

Efter två år av sysslolöshet ingrep arbetskraftsbyrån i Kalles och den numera arbetslösa mammans situation genom olika åtgärder. För Kalle ordnades en kurs så att han skulle lyckas slutföra grundskolan. När Kalle avbröt kursen försökte socialarbetaren aktivera honom ge- nom att sänka utkomststödet. Socialarbetaren föreslog att Kalles hälsotillstånd skulle utvärderas och drogpro- blemet skulle avhjälpas på ungdomsstationen. Kalle er- bjöds också rättshjälp för en förestående rättegång.

Men ingenting i Kalles liv verkade ordna sig. När Kalle kom till Vamos uppsökande arbete var han sjuk såväl psykiskt som somatiskt. Hans liv hade varken me- ningsfullt innehåll eller mål.

Kalle

Kalles problem var inte det att han inte fick stöd från samhället. I själva verket hade han i sitt liv träffat över hundra olika hjälpare. De flesta av dessa hjälpare hade varit välutbildade och välmenande yrkesmänniskor. Ändå hade man inte lyckats lösa hans problem. I själva verket är systemet till och med farligt för Kalle.

Någon kan lägga en del av skulden på Kalle själv, men man måste ändå fråga sig hur det är möjligt att alla de pengar och stödåtgärder som har satsats på honom inte har gett något resultat. En orsak är att varje hjälpare har närmat sig Kalle med anledning av ett visst specifikt problem – inom den egna professionen och det egna delsyste- met. Ibland har Kalle varit en specialelev, ibland en knarkare, någon gång en arbetslös ungdom eller ett hopplöst fall av utslagning. Ingen har kanske bekantat sig ordentligt med Kalle som person. Kalle kände att ingen lyssnade och ingen brydde sig.

Den problemcentrerade servicekulturen och dess noggrant specificerade kundseg- ment förminskar den mänskliga verkligheten. Effektivitet har förståtts fel och därför ses den unga som ett knippe separata problem, som ska lösas vart och ett på sitt håll. De tjänster som är ägnade att hjälpa unga är ofta utformade så att arbetstagaren griper tag i det första problemet som framkommer, och börjar lösa det. Då märker man inte nödvändigtvis att den ungas olika problem är sammanlänkade med varandra. För att hjälpen och stödet ska ge önskat resultat måste man närma sig problemen på ett helhetsbetonande sätt.

Den unga kan till exempel berätta att han eller hon saknar studieplats, men skulle vilja ha en sådan. Den naturliga lösningen kan då tänkas vara att hjälpa den unga att söka in till en utbildning. Men det kan hända att den unga för tillfället har en sådan funktionsförmåga som gör att studierna inte kan lyckas. Orsaken kan vara att den unga är deprimerad och därför inte har orkat söka in till någon utbildning på allvar. Den unga har kanske blivit mobbad i grundskolan och därför har det känts tryggare att stanna hemma. När man bekantar sig dju- pare med den unga kommer det fram många sådana saker som man kan stöda för att göra det möjligt för den unga lyckas med studier eller arbete.

Om tidpunkten är fel eller om den unga hänvisas till fel skola väntar förmodligen en upp- levelse av misslyckande och eventuella problem med socialstödet. Om man vill förstå vid vilken tidpunkt det med tanke på den ungas välbefinnande är bäst att börja skolan, måste det i arbetstagarens arbetsbeskrivning ingå t.ex. att se över den ungas dygnsrytm, bedöma den psykiska funktionsförmågan och observera boende och ekonomisk situation. De uppsökan- de ungdomsarbetarna gör allt det här. Den helhetsbetonande arbetsmodellen är ett sätt att se människan.

Kalles fall belyser det centrala problemet i hela det finländska välfärdssystemet, nämligen att fogarna mellan olika myndigheter, aktörer, serviceområden och sektorer läcker. De som är i en svagare ställning får inte sådana tjänster som passar just dem. Vissa använder tjänster i stor utsträckning, men har ingen nytta av dem. Vissa blir besvikna på tjänsterna redan vid första besöket och söker sig sedan inte längre till den vård de behöver. Vissa fångas aldrig upp av tjänsterna överhuvudtaget.

!

För tydlighets skull kallas alla klienter inom uppsökande arbete för unga. En ung är alltså vem som helst som är under 29 år och har varit klient i uppsökande arbete.

Arbetstagarna kallas uppsökare och uppsökande ungdomsarbete kallas uppsökande arbete.

Meningsfull VerKsaMhet utkOMSt

dröMmar

Mental HälSa

förSäkriNgar sexUalitet droger

förmåga

dygNsrytM dePreSsioN

bOeNde

studier

arbetSPlats egna barN HObbyer

VänNer

rädSlOr faMilj

önSkNiNgar barNdOM

HygieN

sKulder

framtid

Uppsökande arbete gör servicesystemet bättre

Exemplet Kalle visar varför uppsökande ungdomsarbete behövs. Ingen tjänst fungerar, om den inte identifierar användarens aktuella behov vid tidpunkten i fråga. Majoriteten av människorna behöver inte intensiva helhetsbetonande stödåtgärder under sin livstid, men en del unga kan inte hjälpas på något annat sätt. En av det uppsökande arbetets centrala uppgifter är att hitta de unga som står utan stöd och vård och leda dessa personer tillbaka till hjälpen och ge dem stöd att förankra sig i de tjänster de behöver. Uppsökande arbete erbjuder den unga en möjlighet till en process i växelverkan, där de individuella behoven uppmärksammas.

Det finländska servicesystemet har utvecklats till ett specialiserat system, som på grund av sin omständlighet inte har kunnat utvecklas vidare så att det svarar mot behoven bland unga som befinner sig i en svår livssituation. Yrkesmänniskornas resurser används nog i stor utsträckning, men effekterna är beklagligt svaga. Att enbart öka resurserna är därför inte en tillräcklig lösning. Det lönar sig inte att lägga ansvaret för misslyckandena på arbetstagarna, utan på hur arbetet är utformat, dvs. vilka metoderna och de stödjande strukturerna är. Det handlar om ett problem på systemnivå. Enligt våra observationer upplever många myndig- heter att det professionella kunnandet inte används till förmån för klienterna på bästa möj- liga sätt. I det uppsökande arbetet är erfarenheterna de motsatta. Yrkeskunnandet utvecklas tillsammans med klienterna.

Enligt vår erfarenhet är individuella och intensiva tjänster den mest kostnadseffektiva meto- den för de unga som behöver stöd. Med hjälp av dessa tjänster är det möjligt att skapa en grund för hållbart välbefinnande, att stödja både den unga och samhället. När man ser längre än ett kvartal framåt är den ungas fördelar också förmånliga ur samhällets synvinkel. Hand- ledningen framåt som förordas av systemet – till exempel arbetsträning när deltagaren är i för dåligt skick – leder till en ond cirkel av misslyckanden och blir både mänskligt och ekono- miskt sett onödigt dyr.

SR

Bokens innehåll

I denna handbok presenterar vi Vamos modell för uppsökande ungdomsarbete, som grundar sig på filosofin om människovärdig service. Trots att modellen varken är färdig eller allsmäk- tig, kan den vara till hjälp för en förnyelse av hela systemet. Modellens viktigaste budskap är enkelt men radikalt. Varje ung person som behöver det måste erbjudas möjlighet till en egen personlig uppsökare, som bekantar sig med den unga och ger stöd genom ett helhetsbeto- nande och intensivt arbetssätt. Den unga och uppsökaren är samarbetspartner, med den ung- as välbefinnande och tillväxt som gemensamt mål. I bästa fall är relationen mellan den unga och stödpersonen en gemensam utvecklingsprocess, under vilken båda växer som individer och lär sig nya saker.

Arbetsmodellen beskrivs längre fram i boken, med fokus på den roll uppsökande arbete har och det stöd det erbjuder samt på servicestigen. Därtill behandlas i boken det uppsökande ungdomsarbetets möjliga framtid. Vi har belyst fem nödvändiga utvecklingsriktningar, där uppsökande arbete skulle vara till nytta.

Vi erbjuder således all vår kunskap och alla våra erfarenheter i koncentrerad form för alla intresserades användning. Målet var att skriva en lättbegriplig och praktisk handbok i upp- sökande ungdomsarbete. Innehållet grundar sig på Vamos sex år långa erfarenhet av uppsö- kande ungdomsarbete. Vamos modell är en bland flera modeller. Under processen intervju- ade vi ett tiotal uppsökande ungdomsarbetare på andra orter. Deras synpunkter bidrog med värdefullt innehåll, speciellt i de avsnitt där uppsökande ungdomsarbete behandlas på ett mera övergripande plan. Eftersom boken fokuserar på Vamos modell, intervjuade vi speciellt sådana experter som redan känner till modellen, nämligen våra ungdomar inom uppsökande arbete. Intervjuerna med tio unga deltagare ökade vår förståelse av det uppsökande ung- domsarbetets process. De ungas synvinklar presenteras i varje avsnitt i boken.

Det uppsökande ungdomsarbetet är krävande, och skulle uppskattas mera om man hade bättre insikt i dess betydelse och fältet där det verkar. Som benämning är uppsökande ung- domsarbete känt, speciellt bland dem som arbetar med ungdomar, men även bland allmän- heten tack vare publicitet i de största medierna. Det råder emellertid inte lika hög grad av samförstånd om arbetets innehåll.¹ En orsak till detta som uppsökare har observerat är att arbetets resultat bedöms med sådana mätare som enbart fokuserar på deltagarantal och handledning och inte når arbetets verkliga innehåll.² Den här boken försöker svara mot dessa utmaningar genom att synliggöra vad uppsökande ungdomsarbete är i praktiken. De teman som behandlas täcker hela livsspektrumet. Uppsökande ungdomsarbete kan ses som ett övergripande begrepp, under vilket arbetet kan genomföras på många olika sätt.³ Det finns inte ett sätt som är det enda rätta. Arbetet grundar sig alltid på växelverkan mellan ungdoms- arbetaren och den unga. Före introduktionen i Vamos modell tar vi ett litet steg bakåt och ser var det uppsökande arbetet fick sin början och hur dess roll har utformats i Finland.

1 Puuronen 2014 2 Puuronen 2014 3 Mikkonen m.fl. 2007

SR

UPPsökande uNgdomsarbete i fiNland startade redan På

1960-talet

Bakgrund: Uppsökande ungdomsarbete i Finland

Uppsökande ungdomsarbete sker inte längre enbart på gatorna, men det huvudsakliga syftet är det samma, nämligen att hjälpa unga som kämpar med olika problem att komma framåt och få rätt tjänster vid rätt tidpunkt.

Uppsökande ungdomsarbete grundar sig på principen att tjänsterna måste föras till de perso- ner som behöver dem, men som av någon anledning inte själva klarar av att utnyttja eller nå tjänsterna.⁴ Arbetsmodellen har en lång historia. I publikationer som behandlar det uppsö- kande arbetets historia hänvisas till den brittiska frälsningsarméns verksamhet på 1800-talet, då man i städernas slumområden sökte upp människor som var i behov av hjälp. Uppsökan- de arbete har gjorts i många olika människogrupper som lever i marginalen.⁵ I den offentliga diskussionen benämns dessa grupper ofta som marginaliserade eller personer som löper risk att marginaliseras.

I uppsökande arbete ingår ingen kontrollförpliktelse, deltagaren kan inte tvingas och det finns inget sanktionssystem. Målet är att stödja deltagaren till en förändring i positiv rikt- ning, och verksamheten är alltid målinriktad. Karaktäristiskt för uppsökande arbete är också att det görs utgående från deltagarens fria vilja och på deltagarens villkor.⁶ Det utgår från en människouppfattning enligt vilken varje individ har ett människovärde, som är oberoende av livssituation och gärningar.

Uppsökande ungdomsarbete i Finland började redan på 1960-talet Då arbetade man under samma benämning särskilt med gäng, genom att radikalt frångå traditionella metoder, dvs.

man lämnade kontoret och sökte sig till de ställen där de potentiella hjälpbehövande perso- nerna fanns. Pionjärlandet för uppsökande arbete är emellertid Norge.⁷ Där väckte arbetsmo- dellen mycket uppmärksamhet på 1970- och 1980-talen. Modellen utvecklades och etable- rades genom ökade resurser. Arbetet i Norge har haft stor betydelse för utvecklingen av den finländska modellen.⁸

Den modell som utvecklades i Norge användes på 1970-talet i Finland för sådana unga som ansågs leva i riskförhållanden. Under de följande årtiondena profilerades uppsökande arbete

2.

4 se t.ex. Hjort 1995; Kaartinen-Koutaniemi 2012 5 se t.ex. Mikkonen m.fl. 2007; Kaartinen-Koutaniemi 2012 6 se t.ex. Puuronen 2014; Mikkonen m.fl. 2007

7 Männikkö 2011 8 Puuronen 2014

som arbete som utförs på gatorna, där man fokuserade på stöd till speci- algrupper som befann sig i svåra situationer och stod utanför tjänsterna, såsom narkomaner och prostituerade. Uppsökande arbete som görs på gatorna är fortfarande den vanligaste arbetsformen i Europa.⁹ Där träffar man huvudsakligen de unga i arbetspar.¹⁰ Också i Finland görs det här så kallade gatuarbetet i arbetspar. Processen går till så att efter att man har skapat kontakt med den unga på gatan föreslår man en träff utanför ”fäl- tet”, till exempel på ett kafé eller kontor.

Förnyad arbetsmodell

Andelen uppsökande ungdomsarbete som sker på gatorna har minskat under de senaste åren och utgör nu en mindre andel av de uppsökande arbetarnas verksamhet, eftersom en ny arbetsform, där ungdomarna inte söks upp gå gatorna, har utvecklats. ¹¹

En av de centrala uppgifterna för uppsökande ungdomsarbete är fortfarande att reagera på de förändringar som sker i omgivningen. Det uppsökande ungdomsarbetet i Finland har konti- nuerligt utvecklats för att motsvara de ungas behov. Också på Vamos började man omarbeta arbetet på grund av den förändrade omgivningen, då man observerade att en stor del av de unga som behöver hjälp inte finns på gatorna. Många av dem har inga vänner som de kan hänga med på stan och många har kommit över tonårsfasen när man hänger med kompisar.

Många unga har sitt sociala liv på nätet. Det här har man märkt i uppsökande arbete även på andra håll i Finland. Samtidigt som det arbete som görs på gatorna fortfarande har sin plats, har betydelsen av den nya formen av uppsökande arbete och antalet aktörer som utför det ökat kontinuerligt.¹² I bästa fall stöder de här två arbetsmodellerna, som grundar sig på sam- ma princip, varandra. I båda är det viktigaste att möta den unga och ge stöd på vägen framåt utgående från individens egna önskemål.

I det nya finländska uppsökande arbetet hänvisas unga till hjälp särskilt från myndighetsnät- verk och via föräldrarnas och de ungas egna kontakttaganden. Somliga har hört om arbetsfor- men via medierna och tar sedan kontakt. Dörren till tjänsten är öppen för alla som behöver hjälp. För att nå de unga som bäst kan ha nytta av stödet har Vamos skapat täta samarbetsre- lationer med olika myndigheter och andra aktörer inom servicesystemet för unga. Verksam- heten har ända sedan starten planerats och utvecklats tillsammans med olika myndigheter i Helsingfors stad. Å andra sidan har Vamos haft en öppen linje och funderat hur man kan få med alla intresserade parter i samarbetet, oberoende av sektor eller bransch.

Enligt vår erfarenhet klarar ingen enskild aktör av att ensam producera effektiva tjänster för unga, utan det behövs sektorsövergripande och mångprofessionellt samarbete. Samarbete

i fiNland Har Man utVecKlat eN MetOd där Man iNte söker uPP uNga På gatOrNa.

9 Rif 2010

10 Mikkonen m.fl. 2007 11 Häggman 2014 12 Häggman 2014

mellan olika aktörer är också kostnadseffektivt, eftersom det möjliggör en ändamålsenlig användning av olika tjänster vid rätt tidpunkt. Förmågan att bygga lokala nätverk är avgöran- de både för att hitta ungdomarna och för att kunna erbjuda det bästa möjliga stödet.

Den modell för uppsökande arbete som har utvecklats vid sidan av gatuarbetet har emeller- tid inte riktningen tillbaka till kontoret. Vi har märkt att möjligheterna att hjälpa från enbart kontoret eller gatan är små. För uppsökaren betyder det här att arbetsplatsen i stället för kontoret eller gatan är hela staden, dvs. alla de ställen som man besöker tillsammans med den unga. Det viktiga är att verka i omgivningar som är meningsfulla för den unga och förankra den unga i de behövliga tjänsterna.

Målen med uppsökande arbete

Den nya ungdomslagen trädde ikraft år 2011. Med stöd av den har kommunerna möjlighet att enligt egna behov och möjligheter med stöd av undervisnings- och kulturministeriet anting- en själva eller som köptjänst ordna uppsökande ungdomsarbete.¹³ Redan år 2008 startade emellertid uppsökande ungdomsarbete som kommunala försök, finansierade av undervis- nings- och kulturministeriet. I samband med att lagen trädde ikraft har modellen fått en ännu viktigare roll i servicesystemet. Tillsvidare förpliktigar emellertid ungdomslagen inte kommunen att ordna uppsökande ungdomsarbete. Ändå har arbetsformen spridit sig över nästan hela landet

Enligt 7 b § i ungdomslagen:

”Syftet med uppsökande ungdomsarbete är att nå unga som är i behov av stöd och att hjälpa dem att anlita sådana tjänster och övrigt stöd som främjar deras tillväxt och självständighetsprocess och som bidrar till deras möjligheter till utbildning och till inträde på arbetsmarknaden. Arbetet grundar sig i första hand på information som den unge själv har gett och på den unges bedömning av sitt behov av stöd.

När kommunen ordnar uppsökande ungdomsarbete ska den till ansvarsperson för verksamheten utse en kommunal tjänsteinnehavare eller en person som står i arbetsavtalsförhållande till kommunen. Den som arbetar inom uppsökande ungdomsarbete ska ha tillräcklig utbildning och erfarenhet av arbete bland unga.

Uppsökande ungdomsarbete verkställs av en kommun eller av flera kommuner gemensamt. Kommunen kan ordna med uppsökande ungdomsarbete också genom att skaffa tjänster från en sammanslutning som producerar tjänster för unga. I det- ta fall ansvarar kommunen för att de tjänster som den har skaffat ordnas på det sätt som avses i denna lag.”¹⁴

13 Notkola 2013

14 http://www.finlex.fi/fi/laki/ajantasa/2006/20060072, se bilaga 1.

År 2013 Hade 283 kOMmuNer, dvs. 93 ProceNt av kOMmuNerna, uPPSökande uNgdomsarbete Med statsStöd.

Uleåborg

Kajana

Joensuu Kuopio

St. Michel

Villmanstrand Tavastehus

Helsingfors Tammerfors Björneborg

Åbo

Kemi

Rovaniemi

Den främsta uppgiften för uppsökande ungdomsarbete är att stödja personer under 29 år, som står utanför utbildning och arbetsmarknaden och behöver individuellt stöd för att anlita de tjänster de behöver. Sådana är till exempel olika social- och hälsovårdstjänster. Uppsö- kande ungdomsarbete erbjuder den unga helhetsbetonande stöd, förutsatt att den unga vill ta emot det.

Arbetets omfattande, men begränsade roll

Bland dem som utför uppsökande arbete råder samförstånd om att arbetets centrala innehåll är ungdomsorienterad, individuell handledning.¹⁵ Trots att målgruppen är de unga som står utanför tjänsterna, är det många som får olika stödtjänster som ändå behöver uppsökande arbete. Många av dem klarar av en eller annan anledning inte av att på egen hand få ut något av tjänsterna. Man bör fråga sig om det är etiskt ansvarsfullt att hänvisa en ung person från

en tjänst till en annan, trots att personen inte klarar av att få ut något av tjänsterna. Servicesystemet karaktäriseras av en ivägsändande kultur, där de unga hänvisas från en tjänst till nästa, men ingen bär helhetsansvaret.

Runt om i Finland hör man frågan om var gränsen för den uppsökande arbetarens ansvar går. Den uppsökande arbetarens uppgift är att kom- plettera, inte ersätta, servicesystemet. För tydlighets skull understryker vi ännu en gång att uppsökaren inte ska sköta de uppgifter som enligt lag ska skötas av någon annan aktör. Uppsökande arbete är ett element som effektiverar servicesystemet genom att det får till stånd det bästa resulta- tet i nära samarbete med kommunens tjänster.

Enligt 19 § i Finlands grundlag har alla som inte förmår skaffa sig den trygghet som behövs för ett människovärdigt liv rätt till oundgänglig för- sörjning och omsorg. Av dessa rättigheter förverkligas den första bättre.

Ansvaret för en ung person som lider av t.ex. svåra mentala problem eller drogproblem skjuts alltför ofta över på de uppsökande arbetarna, trots att det inte hör till dem. Ändå förekom- mer det emellanåt sådana situationer, där en ung skrivs ut från psykiatrisk avdelningsvård eller avgiftning och hänvisas till det uppsökande arbetet utan någon ordentlig fortsatt vård.

Om till exempel mentalvårdstjänsterna inte motsvarar den ungas behov, är det skäl att stan- na upp och fråga sig vad en uppsökande arbetare kan göra i den situationen. Uppsökaren ska inte vara den sista möjliga rehabiliterande, vårdande eller omsorgsbärande aktören. Upp- sökaren är inte heller en stödperson, utan en yrkesmänniska som ger stöd i förändringen.

Uppsökarens uppgift är omöjlig, om det inte finns några tillgängliga tjänster, studieplatser eller arbetsplatser.

Vi anser också att en av plikterna för uppsökande arbete är att förmedla information som samlas in under arbetet vidare till de kommunala beslutsfattarna. Uppsökarna känner till hur det lokala servicesystemet för unga fungerar och vilka brister det har, och de har även goda insikter i situationen för unga som befinner sig i en svår sits. Det skulle löna sig för beslutsfattarna att ta emot uppsökarnas information och använda den för att skapa en bätt-

det uPPSökande arbetetS uPPgift är att kOMPlette- ra, iNte ersätta, det offentliga serviceSySteMet.

15 Puuronen 2014

re kommun. Om uppsökaren endast betjänar enskilda unga lämnar en stor del av arbetets potential oanvänd. Det är dock skäl att påpeka att resurserna för uppsökande arbete i nuläget är väldigt begränsade och bundna till klientarbete. Av den orsaken borde man för finansie- ringsgrunden för uppsökande arbete fundera på en tilläggsresurs med vilken uppsökarnas information bättre än i nuläget kunde utnyttjas i det kommunala beslutsfattandet. Den nya ungdomslagen (2011) erbjuder ett bra forum för detta. Den ålägger kommunerna att grunda ett sektorsövergripande nätverk för myndighetssamarbete, som främjar kompatibiliteten mellan tjänsterna som riktas till unga. I det nätverk för vägledning av och tjänster för unga som har uppkommit i nästan varje kommun borde en representant för uppsökande ung- domsarbete vara med. Uppsökare eller deras förmän är med i över 60 procent av nätverken.¹⁶ Procentandelen har förvisso ökat, men kunde vara högre.

Ett av de första allmänna målen för uppsökande arbete är att till- sammans med den unga reda ut frågor i anslutning till sociala för- måner och den ekonomiska situationen, att främja en god dygns- rytm samt att stärka den ungas funktionsförmåga. Under arbetets gång framkommer i allmänhet drogproblem, frågor i anslutning till sexualitet, problem med den mentala hälsan, bostadssökande och utredning av myndighets- och skuldärenden. I dessa frågor ger uppsökaren sitt stöd enligt bästa förmåga och hjälper den unga att hitta de rätta tjänsterna. Å andra sidan är ett av de största pro- blemen inom uppsökande arbete det, att de tjänster som behövs inte alltid finns. Förutom av Vamos har det här problemet också konstaterats i Puuronens (2014) undersökning. Hur det uppsö- kande arbetet lyckas i sin uppgift beror inte enbart på det uppsö- kande arbetets arbetsprocess.¹⁷

Små steg är stora

Förenklat uttryckt är meningen med uppsökande arbete att stödja och uppmuntra unga framåt i livet. För nästan alla unga är målet att hitta en meningsfull studie- eller arbetsplats. För många klienter inom uppsökande arbete är de här målen emellertid avlägsna. Om den unga inte vågar lämna hemmet eller lider av akuta drogproblem, är det skäl att först fokusera på dessa problem. I många fall gäller det att först mildra rädslan för sociala situationer och hjälpa den unga att sluta identifiera sig själv som en misslyckad människa. En viktig del av arbetet är att erbjuda erfarenheter av att lyckas och ge respons. Positiv respons är för många väldigt viktigt och en kraft som bär framåt.

Handledning som sker för tidigt är en av servicesystemets grundläggande synder. Det är alltid skäl att fundera på om den unga verkligen är redo för följande åtgärd eller om handled- ningen sker för att arbetstagaren känner en skyldighet att snabbt hänvisa den unga till arbete eller studier. På Vamos har sex års erfarenheter visat att ett intensivt arbete som sker i den

inteNsiVt arbete för att förbättra liVSHanteriNgen ocH iNteraktiOnS- färdigHeterNa sOM framsKrider i den uNgas takt är ett Hållbart ocH effektivt sätt att HjälPa.

16 Häggman 2014 17 Puuronen 2014

många uNga På vamoS känNer iNte eNs att faMiljeN eller VänNerna uPPSkattar deM ocH sPeciellt för utomståeNde MänNiSkOr känNer de MisStroende.

takt som passar den unga och som fokuserar på att förbättra livs- hantering och interaktionsfärdigheter är hållbarare och effektivare hjälp än en snabb servicehandledning. Den bärande idén på Vamos är att bekanta sig med den unga och tillsammans med honom eller henne hitta en sådan fortsatt väg som inte leder till avbrott, åter- gång till det gamla eller illamående.

Samma observation återkom i kommentarerna av så gott som alla uppsökande arbetare och klienter inom uppsökande arbete som intervjuades för boken. Små steg skapar en hållbar grund för över- gången till studier eller arbetslivet. Att med en helhetsbetonande människosyn som utgångspunkt stärka den ungas sociala färdig heter kräver mycket av uppsökaren. Ingen kan ensam klara av att tillsammans med den unga svara mot alla behov som uppkommer.

Här har de sektorsövergripande samarbetsnätverken en central roll.

Uppsökaren försöker tillsammans med den unga aktivera dessa servicenätverk så att de stöder den unga, och se till att den unga verkligen har nytta av tjänsterna.

Det uppsökande arbetet måste förutom att vara intensivt även klara av att vid behov ge möjlighet till en långvarig klientrelation. På många orter är emeller- tid omsättningen på uppsökande arbetare stor. Det torde åtminstone delvis bero på arbetets blygsamma lönenivå och det faktum att finansieringen av uppsökande arbete kommer för ett år i taget. Förutom omsättningen på uppsökare orsakar den nuvarande finansieringsgrunden även utmaningar för utvecklingen av arbetet och en långsiktig planering av verksamheten.

Vem stöder uppsökarna?

Det uppsökande arbetets kundkrets utgörs av personer under 29 år. Den undre åldersgränsen varierar, kommunerna och aktörerna emellan, från 10 till 20 år. Den största delen av aktö- rerna inom uppsökande arbete har satt åldersgränsen vid 13 - 16 år.¹⁸ Vamos har 16 år som åldersgräns. Arbetet är till sin natur något annorlunda med minderåriga, redan i fråga om de juridiska förpliktelserna. På Vamos finns emellertid väldigt få unga under 18 år, eftersom Helsingfors stad har en egen motsvarande tjänst för dem.

Av den unga förutsätts endast samtycke till samarbete med den uppsökande ungdomsar- betaren. Verksamheten är, och bör alltid vara, helt frivillig och avgiftsfri för den unga. Unga hänvisas till uppsökande arbete till exempel från skolorna, psykiatriska polikliniker och socialstationer. Många föräldrar eller andra släktingar kontaktar uppsökarna, och många unga tar kontakt själva. Men vilka är då dessa unga?

18 Häggman 2014

Till unga som klarar sig med lätt stöd hör de som be- höver stöd för att hitta en studie- eller arbetsplats. De är också i ett sådant skick som krävs för studier eller arbetsliv. Många av dem har avbrutit skolgången till exempel för att valet av bransch har visat sig vara fel. De kan ha problem med den men- tala hälsan, såsom lindrig depression och ångest. När man tillsammans med dem går igenom orsakerna till att de inte arbetar eller studerar, framkommer ofta någon sådan sak som det lönar sig för uppsökaren att ta tag i vid sidan av arbetet med att hitta en studie-

eller arbetsplats. Det kan till exempel handla om in- lärningssvårigheter eller helt enkelt det att de inte vet vad de vill göra med sina liv. Uppsökarens uppgift är då att erbjuda alternativ och vid sidan av hjälpen med att hitta en studie- eller arbetsplats även ge stöd i att förankra sig i denna. Serviceprocessen för dem som klarar sig med lätt stöd löper ganska snabbt, eftersom de inte har behov av intensivare stöd och att stärka funktionsförmågan. Andelen unga som klarar sig med lätt stöd är i Vamos uppsökande arbete i nuläget un- gefär 15 procent.

Unga sOM klarar sig Med lätt stöd:

Det uppsökande arbete som undervisnings- och kulturministeriet finansierar når årli- gen nästan 30 000 unga i Finland. Det är onödigt att försöka fösa ihop dem under ett enda begrepp, som till exempel ”risk för marginalisering”. Ungefär 17 000 unga hamnar i tätare kontakt med uppsökande arbete och med dessa unga arbetar ungefär 500 uppsökande arbe- tare.¹⁹ Det här betyder att det årligen finns lika många olika klientrelationer, med fokus på att ge stöd till lika många olika unga. Uppsökande arbete sätter ingen stämpel på en person, eftersom man utgående från kundrelationen inte kan dra någon annan slutsats än att perso- nen vill ha en förändring i sitt liv.

Eftersom uppsökande arbete är helhetsbetonande, är det inte meningsfullt att bunta ihop unga i för snäva kundprofiler. Sådana förvränger verkligheten och leder lätt till att den hel- hetsbetonande bilden splittras. Därför har vi indelat ungdomarna i Vamos uppsökande arbe- te enbart i personer som behöver lätt stöd och mycket stöd.

Både i Vamos och i hela Finland är könsfördelningen bland kunderna i uppsökande arbete cirka 60–40, varav unga män är i majoritet.²⁰ Unga i uppsökande arbete förenas av många likartade erfarenheter. I Vamos undersökning om unga utreddes de ungas erfarenheter av välbefinnande, förväntningar inför framtiden och olika frågor i anslutning till personhisto- riken. Majoriteten av de unga hade lidit av ensamhet, vissa ända sedan barndomen. En stor andel upplever att de inte har fått kamrater under barndomen eller i grundskolan.²¹

19 Häggman 2014 20 Häggman 2014 21 Alanen m.fl. 2014

Bland dem som behöver mycket stöd finns unga med varierande bakgrund. Många av dem har isolerat sig i sina hem och lider av brist på in- teraktion. Många i den här gruppen använder knappt droger överhuvudtaget. An- dra åter är drogberoende och en del beställer droger på nätet. Några har isolerat sig i nätvärlden och vir- tuella relationer är de enda interaktionsrelationer de har kvar. Andra åter har inte vänner ens i den virtuella världen. Unga som har isolerat sig i sina hem är ofta ångestfyllda, deprimerade, somatiskt sjuka och socialt skygga. Många av dem har lidit av allvarlig skolmobbning.

I allmänhet framförs oron om dessa till uppsökarna av föräldrarna eller andra släktingar. Många som har isole- rat sig hemma har inga vårdkontakter, vilket delvis för- klaras av att man kan neka till sådana efter att man fyllt 18 år. Många har haft flera vårdkontakter sedan tidig barndom, men hamnar utanför servicesystemet efter att de nått myndig ålder. En del av dem har avbrutit grundskolan redan på högstadiet och utsatts för allvar- lig mobbning. Med dessa personer inleds arbetet med mycket små steg, såsom att ta promenader i närom- givningen och röra sig i miljöer där man träffar andra människor, som till exempel att använda kollektivtrafik.

“Hur började ert samarbete?”

“Det var svårt att ta emot hjälp. När man är isolerad länge blir det som en filt som man lindar in sig i och förändringar känns skrämmande.”

– Tomi, 26.

Bland dem som behöver mycket hjälp finns också blandmissbrukare. Blandmissbruk omfattar både olika bokstavskombinationer och mera traditionella droger som alkohol och cannabis. Många har också vänner som missbrukar, och processen att lösgöra sig från missbru- ket är svår även av sociala skäl. Dessa unga måste allra först få hjälp med att sluta använda droger och bygga upp ett nytt socialt nätverk. Då måste uppsökaren

fokusera på att stödja den ungas självkännedom och känsla av egenvärde och skapa nytt innehåll i vardagen med alternativ till drogmissbruket och de tillhörande följdverkningarna. Om man lyckas öka den ungas själv- respekt och erbjuda alternativ och meningsfull syssel- sättning, är det möjligt att man blir kvitt drogerna utan egentlig missbrukarvård.

Bland dem som behöver mycket stöd finns även sådana unga som av en eller annan orsak är i psykiskt väldigt dåligt skick, men inte använder droger och inte heller har isolerat sig i sina hem. Många har trauma- tiska erfarenheter, såsom skolmobbning eller ångest- fyllda upplevelser i den tidiga barndomen. För dessa unga är det viktigaste rehabiliterande elementet ofta att erbjuda en trygg gemenskap, där de kan känna sig accepterade. Många av dem har också avbrutit skol- gången, i en eller flera skolor, där den bakomliggande problematiken inte har identifierats eller lämpligt stöd inte har erbjudits.

Många som behöver mycket stöd har också neu- ropsykiatriska problem (såsom autism, ADHD eller Aspergers syndrom). Också många invandrare hör till dem som behöver mycket stöd. Det är ofta en utma- ning att hitta dessa unga, eftersom de inte hänvisas till tjänsterna via olika institutioner i lika stor utsträckning som majoritetsbefolkningen, och deras anhöriga inte har tillräcklig kännedom om det finländska uppsökande arbetet. En ung person med invandrarbakgrund kan på grund av olika utmaningar med anknytning till språk och kultur få kämpa med många problem. Många har lidit av inlärningssvårigheter och brist på tillräckligt stöd.

Svårigheterna har kunnat leda till mobbning, vilket har satt fart på spiralen som leder till marginalisering och även gjort att den fortsätter. Andelen unga i Vamos uppsökande arbete som behöver mycket stöd har ökat år för år och är för närvarande cirka 85 procent.

Unga sOM

beHöVer

MycKet

stöd:

Majoriteten av de unga på Vamos upplever att de har varit utsatta för skolmobbning och lidit av inlärningssvårigheter. Att identifie- ra inlärningssvårigheter fungerar enligt våra erfarenheter inte lika väl som man kunde förvänta sig. Många som har avbrutit grund- skolan och hänvisats eller sökt sig till Vamos i tjugoårsåldern har konstaterats ha till och med svårare grader av dyslexi, vilka inte har uppmärksammats i grundskolan.

Många unga litar inte helt ens på sin närmaste krets och förhål- ler sig misstroende speciellt till utomstående. De upplever att människor inte uppskattar dem, och många känner att inte ens familjen eller vännerna uppskattar dem. En stor del identifierar sig som misslyckade individer och lägger skulden för sin situation på sina egna val. Många har allvarliga problem med självrespekten. Vissa upplever att de inte har tagits omhand tillräckligt som barn. Majoriteten av dessa unga börjar emellertid må bättre under verksamheten vid Vamos. Också deras framtidstro ökar avsevärt. Tre av fyra anser det troligt eller åtminstone möjligt att de studerar eller arbetar om ett halvår.²²

UPPsökande arbete är iNte eN tjänSt sOM den uNga föses iN i när alla öVriga ProfeSsioNella Medel Har tagit slut.

SR

22 Alanen m.fl. 2014

Uppsökande arbete är inte lösningen för alla unga.

Om den unga inte vill ha stöd, är uppsökande ar- bete inte rätt tjänst. Om den unga har ett akut drogproblem, som han el- ler hon inte vill bli av med inom en nära framtid, har uppsökarna väldigt begränsade möjligheter. Då lönar det sig att inleda arbetet vid den tidpunkt, då den unga eventuellt funderar på att frigöra sig från drogberoen- det. Unga som lider av en akut kris eller verkligt svåra problem med den mentala hälsan kan inte heller i första hand höra till uppsökarnas ansvar. Dessa unga behö- ver få hjälp av yrkesmänniskor inom offentliga sektorns mentalvårds- och krisarbete. En uppsökande arbetare kan emellertid hjälpa till med att hitta de rätta vård- platserna. Också för unga som får stöd till exempel i barnskyddets eftervård bör man fundera över vilket mervärde uppsökande arbete kan ge. Om den ungas situation är sådan som beskrivs ovan, är det emellertid bra om uppsökaren kan säga vilken tjänst det lönar sig att vända sig till. Men verkligheten är tyvärr krass. Ibland finns det ingen lämplig tjänst, och en del unga hamnar

utanför även i fråga om uppsökande arbete. Ansvaret kan aldrig i sista hand vila på uppsökaren, men i brist på lämpliga tjänster är det tyvärr ofta det som händer.

När en tjänsteinnehavare i den offentliga sektorn hän- visar en ung person till ett samtal med en uppsökande arbetare, bör uppsökaren fråga vilket mervärde det uppsökande arbetet kan ge den unga. Kanske kan den hänvisande tjänsteinnehavaren själv hitta en fortsatt väg innan ansvaret överförs till uppsökarna. Det upp- sökande ungdomsarbetet hör inte till myndigheternas lagstadgade arbete och det slutliga ansvaret kan inte vila på uppsökarna. Det uppsökande arbetets förmåga att avgränsa verksamhetsområdet är viktig, eftersom myndigheterna har väldigt varierande uppfattning om arbetets innehåll. Uppsökande arbete är inte en plats där den unga placeras när de egna medlen tar slut.

Unga som lider av en akut kris eller verkligt svåra problem med den mentala hälsan kan inte heller i första hand höra till uppsökarnas ansvar.

för VeM

läMPar sig

uPPSökande

arbete iNte:

haNdliNgSMOdelleN utVecKlas genOM att ideNtifiera beHOVen HOs Varje eNsKild uNg PerSoN ocH denNaS närmaSte krets ocH genOM att observera oliKa stadsdelars eller kOMmuNers särdrag.

SR

Vamos arbetsmodell:

Interaktion och att bry sig om

Vamos arbetsmodell grundar sig framför allt på hur den unga bemöts. Det sker genom att visa respekt för och bry sig om den unga. Först när den unga klarar av att engagera sig i den trygga interaktionsrelationen, kan han eller hon sätta upp mål och hålla fast vid dem.

3.

II · UPPSÖKAREN OCH DEN UNGA

ATT BYGGA UPP FÖRTROENDE Det sätt på vilket uppsökaren och den unga bygger upp samförstånd

om den ungas situation:

· Möt en människa, inte ett problem

· Visa att du bryr dig – också med gester och tonfall

· Låt den unga bestämma arbetets riktning

· Var närvarande som människa, inte enbart som yrkesmänniska I · UPPSÖKARE

ATT MÖTA OCH SE Det sätt på vilket uppsökaren

skapar grunden för ett fungerande samarbete:

· Lämna kontoret

· Använd ord som den unga förstår

· Låt den unga själv bestämma tid och plats för mötet

· Våga vara nära

· Lyssna och möt blicken

III · DEN UNGA

ATT KNYTA AN

En emotionell kontakt som är djupare än förtroende, med vars hjälp den unga

som befinner sig i en svår livssituation:

· Vet att hon eller han inte blir övergiven eller lämnad

· Vågar identifiera och känna sina känslor

· Vågar drömma och sätta upp mål

· Klarar av att ta emot stödet och tjänsterna som erbjuds

IV · DEN UNGA

ATT BLI SJÄLVSTÄNDIG Den tidpunkt i samarbetet, då behovet av uppsökaren minskar

och den unga:

· Tar sin förmåga i användning

· Kan uppskatta och bry sig om sig själv – och andra

· Förbinder sig till sina mål – den positiva förändringen börjar

· Upplever att de sociala relationerna bär och att vardagen är meningsfull

Vägen till positiv förändring

Vamos arbetsmodell inom uppsökande ungdomsarbete har under sex år byggts upp till sin nuvarande form. Modellen är inte färdig. Det hör till dess natur att kontinuerligt utvecklas utgående från observationer som görs i arbetet. Därför kan man tala om en kontinuerligt förnyad handlings- modell, som utvecklas genom att identifiera behoven hos varje enskild ung person, med tillhörande närmaste krets, och observera särdragen i olika stadsdelar eller kommuner och ha ett nära samarbete med olika aktörer i servicesystemet.

Trots att handlingsmodellen formas enligt behoven bland klienterna och på områdena och varje uppsökare också arbetar utifrån sin egen personlig- het, är enhetlighet ett kännetecken på en högklassig tjänst. Vamosmodel- lens styrka ligger speciellt i det sätt på vilket den unga bemöts, hur upp- sökaren är närvarande, vad och hur hon eller han pratar. Det väsentliga är alltså inte enbart vad man gör i det uppsökande arbetet, utan hur man gör det. Därför har vi ägnat ett helt kapitel åt just det i den här handboken.

Yrkesmänniskan måste bry sig om

Många undersökningar visar att det som är viktigare än vilka metoder som används i hjälp- arbetet är hur hjälpmottagaren upplever sig bli bemött.²³ Sättet att bemöta har till exempel i läkar-patient-relationer visat sig vara förklaringen till det som benämns placeboeffekt.²⁴ Ur synvinkeln för framgång handlar det om vilken serviceupplevelse det uppsökande arbetet ger. Ett bemötande som kännetecknas av respekt och att bry sig om är utgångspunkten i uppsökande arbete. Ju bättre förhållande som uppkommer mellan uppsökaren och klienten, desto svårare ärenden kan behandlas i samarbetet.²⁵ Möjligheter till träffar måste finnas till- räckligt ofta, så att interaktionen mellan uppsökaren och den unga framskrider och förtroen- de byggs upp, vilket gör det möjligt att anknyta.

Att anknyta innebär att det mellan den unga och uppsökaren uppstår ett nära och positivt förhållande, med hjälp av vilket den unga förbinder sig till gemensamt uppsatta mål. Uppsö- karen måste ge den unga tid och utrymme. Den unga får inte pressas, utan i växelverkan med uppsökaren gå framåt i sin egen takt. För många unga är det inte enbart fråga om en ålderskris i ungdomen utan om en djupare svårighet att hitta mål och mening i sitt eget liv samt om svårigheter att ta hand om sig själv. Enligt vår erfarenhet har dessa unga förlorat sin känsla för egenvärde och sina intressen. Det tar tid att hitta ett borttappat egenvärde, och det händer inte utan en interaktiv relation som präglas av att någon bryr sig om en.

ju bättre

förhållaNde sOM uPPKomMer MellaN uPPSökaren ocH klienteN, desto svårare ärendeN kan beHandlas i saMarbete

23 se t.ex. Martela 2012

24 http://yle.fi/uutiset/uskotko_lumevaikutukseen/7136102 25 Särkelä 2001

Det är viktigt att observera att de unga ofta inte har någon svårighet att veta vad som är bra för dem, men de saknar krafter att börja arbeta för en bättre framtid för sig själva. Istället tillbringar de sina dagar med droger och spel, mitt i ett planlöst virrvarr, eller isolerar sig helt från andra och sjunker ner i apati och depression. Allt för många unga saknar känslan av att vara värdefulla som människor och ha en meningsfull framtid. I stället känner de att livet går ut på att tillfredsställa kortsiktiga, tillfälliga begär, eller att livet är en jämntjock ensamhet som saknar mål och mening.

Vamos modell för uppsökande arbete har utvecklats genom att man har funderat på vilka de faktorer är som gör att unga människor handlar på sådana sätt som är skadliga för dem själva.

Man har begreppsmässigt separerat ”tillfälliga begär” och ”varaktiga goda” saker. Genom att på ett djupare plan förstå ungas motivationsfaktorer kan man se att de sällan vill förstöra sin framtid eller skada sig själva. Majoriteten av de unga som omfattas av uppsökande arbete vet mycket väl vad som är bra för dem och vad de borde göra, men av en eller annan orsak klarar de inte av att handla enligt sina insikter.

Den här begreppsmässiga indelningen beskriver Vamos sätt att förstå de ungas situation. De gör inte medvetna val, eller val som beror på lathet, för att förstöra sin framtid, utan de klarar inte av att förbinda sig till sådana saker som är ”varaktigt goda”. För att den unga ska kunna förbinda sig till mål som är bra för det egna välbefinnandet måste hon eller han först klara av att förbinda sig till en trygg interaktionsrelation.

SR

”Hurdana tankar väckte det här arbetet till en början hos dig?”

”Först kändes det konstigt med det här daltandet. De övervakade att jag fyllde i blanketter och förde dem ända fram. Det kändes konstigt. Nog hade jag väl klarat av det ensam också.” – Marko, 23.

För många unga blir uppsökaren en viktig person i deras liv. I en emotionellt laddad relation upplever klienten att uppsökaren verkligen bryr sig.²⁶ De flesta unga behöver inte nödvän- digtvis det här, men för målgruppen för uppsökande arbete är det väsentligt. En trygg och emotionell interaktionsrelation kräver mycket av uppsökarna. Förändringen i deras profes- sionella självkännedom var en stor utmaning när Vamos startade. De var tvungna att göra sig av med många tidigare inlärda handlingssätt. På Vamos försöker man få bort maktpositio-

nerna från klientrelationen, utan att för den skull avstå från yrkesmässig- heten. Och även som yrkesaktör talar man ett sådant språk som de unga verkligen förstår. Det betyder inte något mystiskt ”ungdomsspråk”, utan en uppriktig strävan efter att göra sig förstådd och samtidigt försöka för- stå den unga.

Det räcker inte att bara undvika kanslispråk. Man måste med sitt språk- bruk visa att man lyssnar och bryr sig. Förenklat betyder det här att man vid varje möte frågar den unga hur hon eller han mår och visar att man tar den ungas upplevelser på allvar.

Klientrelationen kan också ses som en samarbetsrelation, där målet är att öka den ungas välbefinnande i sin helhet. För att lära känna varandra och samarbeta är det viktigt att uppsökaren har förmågan att sätta sig in i den ungas situation. Enbart medkänsla räcker inte i hjälparbetet. Den kan till och med försvåra hjälpandet. Däremot måste uppsöka- ren ha förmåga till yrkesmässig empati. Det här betyder att uppsökaren förutom att sätta sig in i den ungas situation även har förmågan att förstå den ungas handlingar.²⁷

I detta tidevarv av yrkesmässig specialisering anser vi att det är befogat att ställa sig frågan om yrkesmässigheten ibland i alltför hög grad skymmer mänskligheten. Behöver de unga i första hand en yrkesmänniska eller en människa som bryr sig? Äkta klientorientering kan uppnås endast genom att man bekantar sig med klienten på djupet. Uppsökaren måste tro på det goda i den unga, och på möjligheterna, och även visa detta för den unga. Det här är ett motiv för att bygga upp en emotionell relation, som den unga kan anknyta till. Det är viktigt att tillåta och sträva efter att den unga knyter an till uppsökaren, eftersom det hjälper den unga att ta emot sådana möjligheter som leder mot ett bra liv. Att sätta upp mål hjälper den unga att bygga upp en framtid som är hållbar och värdefull för såväl den unga själv som för hela samhället.

behöVer de uNga i förSta Hand eN yrkesmänNiSka eller eN MänNiSka sOM bryr sig?

26 Särkelä 2001

27 Särkelä 2001; Kierkegaard 1998

Utvecklingen av Vamos mo- dell baserar sig på Helsingfors Diakonissanstalts rehabilite- ringsmodell, som grundar sig på principen om människo- värde, och på främjandet av mänsklig handlingsberedskap.

I arbetsmodellen som beto- nar handlingsberedskap ses människan som en aktiv aktör, som lär sig och utveck- lar sin förmåga i samverkan med övriga medlemmar i gemenskapen under hela livet. På Vamos utgör idén om handlingsberedskap utgångspunkten för det arbete för samhällets välfärd som utförs med unga. Den unga ses som en hel individ som utvecklas och ingår i sina gemenskaper. Målet är att erbjuda verksamhetsmöjlig- heter och att som yrkesmänniska fungera tillsammans med den unga för att skapa ett bra liv i de ungas egna gemenskaper.

I Vamos modell identifieras tre förutsättningar för ett bra liv:

1. En tidig interaktion i familjen, identifiering och kon- troll av känslor, trygghet att knyta an till sociala rela- tioner i ett tidigt skede samt uppföljning på rådgiv- ning, daghem och skolor, måltider, utevistelse osv.

2. Den unga klarar av att fungera i olika gemenskaper och knyta an till dem, använda sina färdigheter och sitt kunnande (familj, vänner, skolor, hobbyer osv.) a) Klarar av att knyta an och fungera på olika plat- ser och i grupper b) Känner sig trygg och har hand- lingsförmåga i olika gemenskaper.

4. Den unga får i sin utveckling känna sig som en vär- defull och betydelsefull medlem i samhället. Ge- nom sitt eget kunnande och görande får den unga känna sig som en värdefull samhällsmedlem, som har framtidsplaner.

haNdliNgS-

beredSkaP

ocH ett

bra liV

Att bygga upp förtroende tar tid

På Vamos har det uppsökande arbetets strukturer utformats så att uppsökaren har möjlighet att träffa den unga tillräckligt ofta. Det har visat sig att täta träffar är av avgörande betydelse speciellt i det inledande skedet, för att ett ömsesidigt förtroende ska byggas upp. Med förtro- ende menar vi inte tystnadsplikt, utan det att den unga känner att uppsökaren är på samma sida – en bra typ som är till hjälp. I förtroende ingår ömsesidig uppskattning och respekt.

Som tidigare har konstaterats förhåller sig majoriteten av Vamos unga med förbehåll både till sina nära och till utomstående.²⁸ Det här utgör en utmaning för serviceproducenten, eftersom det gäller att bygga upp förtroende till en ung person som har svårt att överhuvud- taget lita på någon. Den unga måste känna att uppsökaren verkligen bryr sig. Ett sätt att visa det här, förutom genom verbal interaktion, är med hjälp av gester, miner och en närvaro som inte präglas av brådska. Det att någon vidrör ens axel, möter ens blick och säger att de tror på ens möjligheter, kan vara en ytterst betydelsefull upplevelse.

”I vilket skede började du lita på uppsökaren?”

”Allra först tänkte jag att är det här nu bara sånt där snack igen. Men sen då uppsökaren kom med och redde ut mina saker fattade jag att hon verkligen bryr sig. Det var så det började.” – Riikka, 20.

I uppsökande arbete har vi märkt att de unga knyter an till interaktionsrelationen istället för till tjänsten. Därför är det viktigt att uppsökarna inte byts ut för ofta och att träffarna är tillräckligt ofta. Tiden finns, förutsatt att man har byggt upp arbetsmodellerna väl. På Vamos behöver uppsökaren till exempel inte anteckna innehållet i träffarna med de unga. I stället för till rapportering kan så gott som all tid användas till den huvudsakliga uppgiften, det vill säga klientarbete. I femte kapitlet tar vi upp hurdana strukturer och hurdant ledarskap Vamos arbetsmodell behöver som stöd.

”Hur skulle du beskriva ditt och uppsökarens förhållande?”

”Han har blivit min förtroendeperson. En vuxen som jag litar på. Jag vet att det inte blir nån katastrof när han är med.” – Karri, 20.

Förtroendet byggs upp över tid och genom träffar och gemensamma erfarenheter. Arbetet görs där det behövs och där den unga tycker det är meningsfullt att träffas. Det här betyder att man går med den unga till exempel till myndigheter, till deras hem och på kaféer. För vissa passar det att sitta och prata på kontoret. För andra åter ger det upphov till ångest. Att införa funktionalitet i det uppsökande arbetets klientprocess har ofta hjälpt att få den unga att öppna sig. Att göra saker tillsammans kan stärka förtroendet, så att den unga under en cykeltur berättar sådana saker som hon eller han inte har klarat av att tala om under sex års terapi. Uppsökarna har förbundit sig till att arbeta med de unga utan tidsgränser och de unga har tid att förankra sig i verksamheten. Uppsökaren måste dock se till att de unga inte fäster

28 Alanen m.fl. 2014

sig vid verksamheten på ett sådant sätt att de klänger sig fast vid den.

Man måste göra det tydligt för den unga att frånvaron av tidsgränser inte är synonymt med en evighet. Uppsökande arbete är alltid en temporär tjänst. När den unga kommer framåt i sitt liv, är det på uppsökarens ansvar att så småningom göra sig obehövlig.

”Vad tycker du att uppsökararbetet är?”

”Ert yrke är att vara nyckeln till det lås som har hindrat mig från att röra mig. Sen har jag så småningom klarat av att prata om det också med andra [terapeuten].” – Karri, 20.

Många unga som är klienter inom uppsökande arbete saknar en trygg och pålitlig vuxen person i sitt liv. Många har också erfarenhet av att ”samhället” inte har haft mycket att ge och inte har litat på dem. När den unga börjar lita på uppsökaren och uppsökaren visar samma förtroende för den unga, börjar den ungas förtroende även för andra människor ofta stärkas.

Den unga börjar se möjligheter där det tidigare enbart fanns misstroende och potentiella upplevelser av misslyckande.

”Hur har ert förhållande blivit fungerande?”

”Eftersom vi har känt varandra länge och förtroende har uppstått med tiden.”

– Daniel, 23.

Förtroendet byggs upp genom att även prata om uppsökarens personliga erfarenheter. Det här är ett exempel på att uppsökaren i sitt arbete, förutom att vara yrkesmänniska, även bör vara en människa med en egen livshistoria. För förtroendet är det också av avgörande bety-

SR

delse att uppsökaren tror på den ungas möjligheter. Tron på förändring – eller bristande tro på den samma – kommer fram under arbetets gång. Om uppsökaren verkligen tror på den ungas förmågor och möjligheter, börjar också den unga själv tro på möjligheterna till föränd- ring. Många unga inom uppsökande arbete har i början av arbetet inte ens några drömmar.

Utan drömmar är det svårt att vara motiverad att göra saker. Men det räcker ändå inte att den unga litar på uppsökaren. Enligt vår erfarenhet har misstroendet i många hjälprelationer som de unga har upplevt varit ömsesidigt. I en fungerande samarbetsrelation litar även uppsöka- ren på den unga. Även det förtroendet kräver tid och en fungerande interaktion för att byggas upp.

”Hur tycker du att det sker en förändring i ditt liv?”

”Det behövs alltid motivation och mål eller delmål.” – Karri, 20.

Förändring sker genom växelverkan

Den nu ofta omtalade modellen med all service på ett och samma ställe är utmärkt. Den skul- le förenkla det splittrade servicesystemet på ett avgörande sätt. Men det finns också problem med den. Modellen fungerar inte om den unga kommer till servicestället och det var tred-

SR

je gång är någon annan person som tar emot, eller om mötena inte ordnas i tillräckligt snabb takt. Det är en uppsökare – inte en tjänst – som lär känna den unga. Det uppsökande arbetets styrka ligger i att den unga har en yrkesmänniska som hon eller han har möjlighet att lita på och knyta an till. Yrkesprofilen lyfts inte fram särskilt mycket i arbetet, utan man försöker möta den unga som en jämbördig aktör.

Ett förhållande som präglas av ömsesidigt förtroende och som för den ungas liv framåt kan inte byggas upp utan god förmåga till dialog. Där ingår förutom verbal även ickeverbal interaktion. Hur vi tittar på den unga, hur vi gestikulerar och hur vi använder vår röst. Den ickeverbala interaktionen är i själva verket till och med viktigare än den verbala.²⁹ Att bygga upp förtroendet och sättet att bemöta den unga kan inte begränsas till att omfatta enbart det verbala innehållet. Det är oerhört viktigt hur uppsökaren ser ut och pratar.

En av de viktigaste uppgifterna är att stärka klientens aktörskap. Då måste klienten, i stället för att vara ett objekt, ha en aktiv roll i samarbetsrelationen. Om den unga upplever att upp- sökaren leder in arbetet i sådana riktningar som inte känns rätt, kan den unga tolka det som att hon eller han inte är accepterad.³⁰ Å andra sidan kan uppsökaren att även ställa krav. Om relationen mellan klienten och uppsökaren är god, upplevs uppsökarens krav som omsorg.³¹ Att ha en rak dialog är också en viktig del av en fungerande klientrelation.

”Upplever du att ditt förhållande till [uppsökaren] är annorlunda än till andra aktörer som du har haft att göra med [rätt så mycket]?”

”[Uppsökaren] är på nåt sätt mera vardaglig, vi är på samma nivå. Inte så där att jag patient, du vårdare. [Uppsökaren] ger stöd och använder inte för fina termer. Man kan prata om vad som helst, inte bara om sånt som handlar om vården.” – Emilia, 22.

Interaktion är en process som inte kan planeras i förväg. Uppsökaren måste acceptera att inte i förväg veta hurdan den unga är, hur samarbetet med den unga kommer att vara och

”hur man borde göra” med den unga. Till exempel vid det första mötet i en ung persons hem används inget standardiserat frågeformulär, som gås igenom med den unga oberoende av situationen. Man kan förbereda sig för olika situationer, men det går inte att följa ett visst schema, eftersom arbetet görs utgående från den ungas behov. Mötets informella karaktär ses även i undersökningar som en faktor som ökar oförutsägbarheten.³² Anne Puuronen, som har forskat i uppsökande arbete, har konstaterat att metoderna i arbetet snarare utgörs av situationsspecifika lösningar än av förhandsplanering.³³ Enligt Puuronen är det ovanligt att aktörer utanför uppsökande arbete förstår det här. Det syns också i de mätare med vilka

i ett bra saMar- betSförhållaNde litar uPPSökaren På den uNga.

29 Helkama m.fl. 1999 30 Särkelä 2001 31 Särkelä 2001 32 Puuronen 2014 33 Puuronen 2014

arbetets effektivitet mäts, vilket lätt leder till en felaktig organisering av arbetet. Det tål således att upprepas: uppsökande arbete utformas alltid enligt klientens behov, och kan inte ses som en standardiserad process. Uppsökaren kan utvecklas genom aktiva observationer och närvaro, men någon färdig schablon finns inte. När processen fram- skrider och klientrelationen fördjupas minskar oförutsägbarheten, men den finns ändå alltid där.

”Vad har du pratat om med uppsökaren?”

”Vi pratar om mitt liv, inte bara om att hjälpa mig. Jag fick snabbt en känsla av att uppsökaren förstår mig, trots att jag inte kan finska så bra.” – Paul, 20.

Många klienter i uppsökande arbete lider brist på fungerande och sunda interaktionsrelationer. Det här kan påverka såväl relationerna i närom- givningen som möten med personer som arbetar inom servicesystemet.

Fungerande interaktion gör att relationen mellan den unga och uppsökaren även blir rehabi- literande och terapeutisk till sin natur. Att i praktiken utveckla interaktionsfärdigheterna är av avgörande betydelse för många ungas framtid. De har kanske ingen nytta av de tillgängliga tjänsterna, eftersom de inte kan eller förmår uttrycka sina egna behov. Här har uppsökande arbete en stor möjlighet att hjälpa. En tjänst som tidigare inte har fungerat kan börja funge- ra då den unga bättre klarar av att berätta om sig själv och vad hon eller han behöver få ut av tjänsten. Oförmågan att berätta om sina egna behov leder lätt till tolkningen att klienten är svår.

Frivilligt samarbete

Eftersom uppsökande arbete är frivilligt för den unga, är det möjligt att skapa en jämbördig interaktion. Å andra sidan gör frivilligheten att uppsökaren måste skapa en så bra relation till den unga, att hon eller han faktiskt vill arbeta tillsammans med uppsökaren. Den unga och uppsökaren är jämbördiga aktörer med ett gemensamt mål, som bestäms av den unga.

Samarbetet grundar sig inte på maktställning. I uppsökande arbete används inte sanktioner och den unga får ingen ersättning i pengar. Eftersom målen uppkommer av den ungas egna intressen, känner den unga också att de är värda att arbeta för. Tvång ingår inte i interaktio- nen mellan uppsökaren och den unga, och arbetet ger inte ens möjligheter till något sådant.

Uppsökarens arbete är att hjälpa den unga att identifiera sina egna förmågor och stödja den unga i riktning mot sådan verksamhet där hon eller han kan använda dessa förmågor.

Uppsökaren erbjuder ofta olika alternativ för den unga. Om uppsökaren i en klientsituation känner att det endast finns ett alternativ som är det rätta, är det skäl att stanna upp och tänka om.³⁴

friVilligHeten gör att uPPSökaren Måste sKaPa eN så bra relatioN till den uNga, att HOn eller Han faktiSkt Vill arbeta

tillsaMmaNs Med uPPSökaren.

34 Särkelä 2001

SR