FÖRSLAG TILL YTTRANDE

(1)

PA\439419SV.doc PE 305.694 Extern översättning

SV SV

EUROPAPARLAMENTET

1999 ^«

«««

««

« «

2004

Utskottet för sysselsättning och socialfrågor

PRELIMINÄRT FÖRSLAG 11 maj 2001

FÖRSLAG TILL YTTRANDE

från utskottet för sysselsättning och socialfrågor

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om en invandringspolitik för gemenskapen

(KOM(2000) 757 – C5-0100/2001 – 2047/2001(COS))

Föredragande: Jean Lambert

(2)

PE 305.694 2/8 PA\439419SV.doc Extern översättning

SV

(3)

PA\439419SV.doc 3/8 PE 305.694 Extern översättning

SV

ÄRENDETS GÅNG

Vid utskottssammanträdet den 18 januari 2001 utsåg utskottet för sysselsättning och socialfrågor Jean Lambert till föredragande.

Vid utskottssammanträdet/utskottssammanträdena den ... 2001 behandlade utskottet förslaget till yttrande.

Vid detta sammanträde/det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet (enhälligt) nedanstående slutsatser med ... röster för, ... röster emot och ... nedlagda röster.

Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: ...(ordförande/ordförande för

sammanträdet), ... (vice ordförande), ... (vice ordförande), ... (föredragande), ..., ... (suppleant för ...), ... (suppleant för ... i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen), ... och ... .

(4)

SV

KORTFATTAD MOTIVERING

Arbetsmarknaden och sociala aspekter på en invandringspolitik för gemenskapen Kommissionens meddelande KOM(2000) 757 är avsett som en utgångspunkt för en bredare debatt om gemenskapens invandringspolitik, och bygger på slutsatserna från Europeiska rådet i Tammerfors. Enligt kommissionen utgör meddelandet ett första svar på Europeiska rådets specifika begäran att få en klar definition av vilka villkor som gäller för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse.

Meddelandet har två omfattande utgångspunkter: För det första den växande övertygelsen att den så kallade nollpolitiken när det gäller invandring, som dominerat de senaste 30 åren, har spelat ut sin roll – det har skett en ökning av illegal invandring, människosmuggling och människohandel. För det andra den växande bristen på både kvalificerad och okvalificerad arbetskraft i EU. Ett antal medlemsstater har redan börjat söka utanför EU för att aktivt rekrytera medborgare från tredje land. I ett sådant läge anser kommissionen att kanaler för legal arbetskraftsinvandring till EU nu bör öppnas. Mot bakgrund av detta behandlas i meddelandet vissa av grunddragen till en gemensam invandringspolitik för EU.

Föredraganden fokuserar primärt på arbetsmarknaden men även på vissa sociala aspekter hos en invandringspolitik för gemenskapen, med hänsyn tagen till ett antal resolutioner,

betänkanden och yttranden ¹ på området.

Föredraganden anser det vara väsentligt att man, vid utarbetandet av en invandringspolitik för gemenskapen, beaktar direktivet om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (2000/43/EG), liksom vikten av riktlinjerna för sysselsättning.

Realism, internationellt samarbete och ett långtidsperspektiv

Det behövs ett mer realistiskt synsätt på invandringen. Utifrån ett arbetsmarknadsperspektiv bör det framhållas att arbetskraftsinvandrare som kommer för kort eller medellång tid, med tillfälliga arbetstillstånd, inte kan utgöra en hållbar lösning på de långsiktiga problem som beror på demografiska trender över en lång tid eller obalans på arbetsmarknaden. Som kommissionen påpekar bör tonvikten läggas vid att invandrarna kan ge ett positivt bidrag till

arbetsmarknaden, den ekonomiska tillväxten och hållbarheten hos socialskyddssystemen. Det är uppenbart att vi även måste dra nytta av de färdigheter och kvalifikationer som finns hos de personer från etniska minoritetsgrupper som redan finns inom EU, liksom hos dem som söker asyl.

En invandringspolitik för gemenskapen måste utgå ifrån ett perspektiv som håller på lång, eller åtminstone på medellång, sikt. Arbetskraftsinvandring kan lindra flaskhalsar på

arbetsmarknaden, skapa bättre möjligheter för tillväxt, kompensera för minskad rörlighet hos en åldrande arbetsstyrka och gynna, inte bara de snabbast växande regionerna i ett land, utan

1 Resolution om odeklarerat arbete (föredragande: Anne-Karin Glase, A5-0220/2000, ännu inte offentliggjord) Resolution om en rekommendation för en samordnad strategi för modernisering av socialskyddet (föredragande:

Jan Andersson, A5-0033/2000, EGT 337/2000)

Yttrande om förslaget till rådets beslut om att inrätta en europeisk flyktingfond (föredragande: Jean Lambert), yttrande om den årliga debatten om området för frihet, säkerhet och rättvisa 1999 (föredragande: Pierre Jonckheer).

(5)

SV

också områden med lägre tillväxttakt och högre arbetslöshet, genom att erbjuda en (tillfällig) lösning på bristen på vissa typer av arbetskraft. Många företag har redan insett de

affärsmässiga fördelarna med en mångkulturell personal, och rekryterar personal därefter.

I sitt meddelande förespråkar kommissionen selektiv invandring, som i huvudsak anpassas enligt arbetsmarknadens behov. Såsom OECD har påpekat ¹, har en sådan invandring sina begränsningar. Detta beror framför allt på svårigheten att identifiera vad som efterfrågas på en arbetsmarknad under snabb omvandling, och på hinder som hänger samman med att hela familjer ingår i migrationsflödena, liksom med att myndigheternas förväntningar inte alltid stämmer överens med migranternas beteenden eller behov.

Principen om selektiv invandring beaktar inte heller det faktum att bristen på arbetskraft inte bara gäller inom vissa högkompetenssektorer, utan även inom sektorer där det krävs få eller inga färdigheter. De potentiella invandrarna är inte alltid personer som använder Internet som ett medel för att söka arbete medan de befinner sig i ett tredje land. Det finns därför fortfarande ett behov av nationella sammanslutningar för arbetskraft som kan rekryteras genom mer

traditionella metoder. En selektiv invandring skulle sannolikt ha föga inverkan på ett av de övriga skälen till att en gemensam politik diskuteras, nämligen strävan efter att bekämpa människohandel.

Mottagande och integrering

En invandringspolitik med ett långt eller medellångt perspektiv måste skäligen omfatta

behandlingen och förfarandena för mottagande och integrering av medborgare från tredje land.

Europeiska rådet i Tammerfors hade klara principer i fråga om en rättvisare behandling.

En kraftfullare integrationspolitik, som inbegriper såväl icke-diskriminering som åtgärder mot rasism och främlingsfientlighet, måste utarbetas och genomföras för vidmakthållandet av den ekonomiska och sociala sammanhållningen.

Det behövs ett omfattande förfarande som inkluderar inte bara rekryteringen av migranter utan också deras bosättning, så att de skall kunna få stöd vad gäller både personliga och

sysselsättningsrelaterade behov. De stora företagen kan ha betydande erfarenhet av detta, men detsamma gäller inte för små och medelstora företag, och det finns därför ett behov av ett effektivt stöd. Detta skulle kunna tillhandahållas genom en expertbyrå i anslutning till de nationella arbetsförmedlingarna, eventuellt med uppbackning från EURES.

Vi behöver också finna sätt att bedöma olika kvalifikationer som erhållits i tredje land och därigenom kunna tillhandahålla lämplig konverteringsutbildning. Här kan man dra nytta av existerande regionala partnerskap och erfarenhet som arbetsmarknadens parter har fått i projekt som har finansierats av kommissionen.

I meddelandet föreslår kommissionen ett nytt förfarande för samordning av invandringen på gemenskapsnivå, vilket påminner om ett öppet samordningssynsätt. Europaparlamentets roll i detta sammanhang är inte klar.

1 http://www.oecd.fr/els/migration/activities.htm

(6)

SV

SLUTSATSER

Utskottet för sysselsättning och socialfrågor uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag

1. välkomnar ett mer realistiskt synsätt på invandringen eftersom den så kallade nollpolitiken har spelat ut sin roll, och beklagar att meddelandet, som borde utgöra ett första svar på Europeiska rådets specifika begäran att få en klar definition av vilka villkor som gäller för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse, lämnar ett antal väsentliga frågor obesvarade, särskilt rörande tillnärmningen av invandrarnas rättsliga status till den som gäller för medlemsstaternas medborgare, såsom avtalats i Tammerfors,

2. betonar vikten av nära kopplingar mellan en invandringspolitik och riktlinjerna för sysselsättning, och uppmanar kommissionen att ytterligare diskutera och utveckla frågan hur sysselsättningsstrategin kommer att påverkas av en invandringspolitik för gemenskapen och vilket bidrag migranterna kommer att utgöra på detta område,

3. anser, eftersom migrationstrycket håller i sig, bristen på arbetskraft ökar i många medlemsstater och den demografiska situationen förändras, att en realistisk

invandringspolitik måste öppna kanaler för legal invandring, erbjuda möjligheter även för andra än högt utbildade personer och inbegripa ett perspektiv på lång eller minst medellång sikt, som erkänner det faktum att en del migranter kommer att vilja bosätta sig inom EU, 4. betonar att långvarig obalans på arbetsmarknaden även måste bemötas med långsiktiga

åtgärder inom andra politikområden, såsom studier och utbildning, genom att genomföra direktiv 2000/43/EG om lika behandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung, och genom att tillhandahålla effektiv utbildning för att ge asylsökande en möjlighet att utnyttja sina färdigheter och kvalifikationer,

5. erkänner att arbetsgivarbaserade arbetstillstånd för rekrytering av individer till specifika vakanser inte är lämpliga för alla affärsområden och att det därför finns ett behov för att öka den allmänt tillgängliga arbetskraften,

6. välkomnar, med hänvisning till den tonvikt som i meddelandet läggs på invandringen av utbildad arbetskraft, en långvarig och djupgående diskussion om åtgärder för att minska de negativa effekterna (t.ex. begåvningsflykt) och främja de positiva effekterna (t.ex.

invandrarnas deltagande i utvecklingsprojekt) i invandrarnas hemländer, liksom den roll som partnerskap och EU:s program kan ha i detta sammanhang; betonar vikten av samarbete och nätverk rörande arbetsmarknadsfrågor mellan regionerna, inom såväl som utanför medlemsstaterna,

7. beklagar att behovet av partnerskap mellan EU och ursprungs- och transitländerna, trots att detta behov betonades vid Europeiska rådets möte i Tammerfors, inte behandlas närmare i meddelandet; uppmanar kommissionen att inom en snar framtid inbegripa denna fråga i sitt arbete,

8. delar kommissionens synsätt om att en invandringspolitik för gemenskapen måste

(7)

SV

säkerställa att migranterna kan åtnjuta levnads- och arbetsförhållanden jämförbara med de inhemska medborgarnas; efterlyser förslag och åtgärder inom olika politikområden, inbegripet socialskyddssystem, för att omsätta detta i praktiken,

9. påpekar att invandrarna tillhör den rörligaste gruppen på arbetsmarknaden och efterlyser ökad rörelsefrihet för tredjelandsmedborgare,

10. påminner om att medlemsstaterna, enligt riktlinje nr 8 för sysselsättning 2001 bör bekämpa diskriminering och främja social integrering genom tillträde till sysselsättning, och att medlemsstaterna enligt riktlinje nr 10 bör bekämpa odeklarerat arbete och uppmuntra omvandlingen av sådant arbete till laglig sysselsättning,

11. delar kommissionens synsätt om att en välutformad invandringspolitik för gemenskapen kunde motverka odeklarerat arbete och på så sätt bidra till att motverka arbetslöshet och främja stabil och säker sysselsättning; påpekar att odeklarerat arbete har en betydande negativ inverkan på de offentliga finanserna, leder till att föreskrifterna om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och avtal om arbetstider och minimilöner förbigås samt snedvrider samarbetet mellan arbetsmarknadens parter,

12. påpekar att tredjelandsmedborgare som utför odeklarerat arbete ofta har en utsatt ställning på arbetsmarknaden, och betonar vikten av information, till både kvalificerade och

okvalificerade potentiella migranter, om arbetstillfällen, arbetstillstånd, förhållanden på arbetsplatsen och dylikt samt anser att man tydligt bör klargöra vilka sanktioner som gäller för illegalt arbete i mottagarländerna,

13. betonar behovet av att vidta åtgärder mot dem som medvetet tillhandahåller, sysselsätter och utnyttjar illegala migranter,

14. uppmanar kommissionen att ytterligare utveckla förslagets betydelse för en reglerad

invandringspolitik genom att ställa upp syften och indikativa mål, eftersom många detaljer i förslaget fortfarande är oklara och outvecklade. Klargöranden behövs t.ex. vad gäller avgränsningen av behörigheter mellan Europeiska unionen och medlemsstaterna, liksom vad gäller metoderna för att sätta upp och fördela mål (mellan medlemsstater, regioner, branscher osv.) och kopplingarna mellan invandringspolitiken och sysselsättningsstrategin, 15. uppmanar Europaparlamentet att spela en tydlig roll i denna process,

16. delar kommissionens synsätt om att det behövs praktiska verktyg för rekrytering från tredje länder; betonar att system som utvecklas för detta ändamål bör vara icke-byråkratiska och okomplicerade och möjliggöra framgångsrik och snabb rekrytering; erkänner de små och medelstora företagens särskilda behov av tillförlitlig och högkvalitativ information, utbildning och stöd; föreslår att man både överväger utvecklandet av EURES-nätverket och ytterligare utvecklar effektiva program som stöds av kommissionen och som inbegriper arbetsmarknadens parter,

17. erkänner behovet av att utveckla system för korrekt bedömning och erkännande av

kvalifikationer som erhållits i tredje land, både vad gäller yrkesområdet och det akademiska området, liksom av att inrätta effektiv konverteringsutbildning,

(8)

SV

18. efterlyser ett effektivt bosättningsbistånd för migrantarbetare och deras familjer; erkänner att detta inte alltid kan tillhandahållas av det rekryterande företaget, och efterlyser därför att man utvecklar ett system som grundar sig på bästa metoder; erkänner att vissa frågor, såsom partnerns rätt att arbeta, bör inbegripas i diskussionen om en gemensam politik, 19. efterlyser att EU:s program utvecklas i syfte att stimulera och stärka samarbetet med

ursprungs- och transferländer, för att skydda de mest sårbara medborgarna i tredje länder, 20. efterlyser en invandringspolitik för gemenskapen som gör det möjligt för legala invandrare att bli helt integrerade; efterlyser åtgärder för att öka allmänhetens intresse för kulturella skillnader och godtagande av invandring, med beaktande av betydelsen hos

arbetsmarknadens parter, regionala och lokala myndigheter och andra aktörer i

sammanhanget; påpekar vikten av respekt för kulturella och sociala skillnader men också vikten av europeiska grundläggande gemensamma principer och värden, liksom skyddet av medborgarna, särskilt kvinnorna.