Är det någonsin för sent?

(1)

Höstterminen 2012 Examensarbete, 15 hp

Sjuksköterskeprogrammet, 180 hp

Handledare: Sture Åström, professor, institutionen för omvårdnad

Är det någonsin för sent?

Betydelsen av fysisk aktivitet relaterat till den kognitiva

funktionsförmågan hos personer med demenssjukdom

Benjamin Bernroth

Jakob Ekman

(2)

Höstterminen 2012 Examensarbete, 15 hp

Sjuksköterskeprogrammet, 180 hp

Handledare: Sture Åström, professor, institutionen för omvårdnad

Is it ever too late?

The significance of physical activity related to the cognitive

ability in elderly people with dementia

Benjamin Bernroth

Jakob Ekman

(3)

Abstrakt

Bakgrund: Demenssjukdomar är åldersrelaterade, kroniska och drabbar över 25 000 personer varje år. Sjukdomen medför nedsättning av den kognitiva funktionsförmågan, emotionell instabilitet och förändrat socialt beteende. Fysisk aktivitet har tidigare visat sig öka bland annat den kognitiva funktionsnivån hos äldre personer utan demenssjukdom.

Syfte: Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att belysa betydelsen av olika former av fysisk aktivitet relaterat till den kognitiva funktionsförmågan hos personer med demenssjukdom.

Metod: Nio kvantitativa vetenskapliga artiklar om fysisk aktivitet och kognitiv

funktionsförmåga hos personer med demenssjukdom sammanställdes och analyserades.

Sökning av artiklar skedde huvudsakligen i CINAHL och PubMed.

Resultat: Studiernas resultat delades in i tre kategorier beroende på aktivitetsform.

Kategorierna var: (1) aeroba aktivitetsprogram och kognition; (2) anaeroba

aktivitetsprogram och kognition; (3) fysisk aktivitet med aeroba och anaeroba inslag och kognition. Resultatet visade på varierande effekt av fysisk aktivitet på den kognitiva funktionsförmågan inom alla tre grupper.

Slutsats: Denna litteraturstudie visade att det finns visst stöd för att fysisk aktivitet kan ge en funktionshöjande eller funktionsstabiliserande effekt på den kognitiva

funktionsförmågan hos personer med demenssjukdom. En viss trend uppmärksammades som tyder på att längre interventioner har bättre effekt än kortare interventioner. Fler studier inom området med större populationer och längre interventioner skulle behövas för att få ett tydligare resultat angående vilka former av fysisk aktivitet som har effekt på de kognitiva funktionsförmågorna hos personer med demenssjukdom.

Nyckelord: Demenssjukdom, Alzheimer, kognitiv funktionsförmåga, kognition, fysisk aktivitet.

(4)

Abstract

Background: Dementia is an age-related, chronic disease and affects over 25 000 people every year. The disease results in cognitive decline, emotional instability and altered social behavior. Physical activity has previously displayed an ability to increase, among other things, the cognitive ability in elderly people without dementia.

Aim: The purpose of this systematic literature review was to highlight the significance of different forms of physical activity related to the cognitive ability in elderly people with dementia.

Method: Nine quantitative research articles concerning physical activity and cognitive ability in people with dementia were compiled and analyzed. Article searches were conducted mainly through CINAHL and PubMed.

Results: The results of the studies were divided into three categories depending on the forms of activities. The categories were: (1) aerobic activity programs and cognition; (2) anaerobic activity programs and cognition; (3) physical activity with aerobic and anaerobic elements and cognition. The results indicated various effects of physical activity on the cognitive ability within all three groups.

Conclusion: This literature study indicated that there is some evidence that physical activity could have an increasing or stabilizing effect on the cognitive ability in people with dementia. Certain evidence indicated that the longer the intervention the better effect compared to shorter interventions. More studies with larger populations and longer

interventions in this area are necessary to clarify what forms of physical activities that have effects on the cognitive abilities in people with dementia.

Key words: Dementia, Alzheimer, cognitive ability, cognition, physical activity.

(5)

Innehållsförteckning

Bakgrund ... 1

Det naturliga åldrandet ... 1

Demenssjukdom ... 1

Kognitiv funktionsförmåga ... 4

Fysisk aktivitet ... 5

Problemformulering ... 7

Syfte ...7

Metod ... 8

Definitioner ... 8

Sökmetoder ... 8

Urval ... 9

Analys ... 9

Resultat ... 10

Aeroba aktivitetsprogram och kognition ... 10

Anaeroba aktivitetsprogram och kognition ... 11

Fysisk aktivitet med aeroba och anaeroba inslag och kognition ... 12

Diskussion ... 13

Resultatdiskussion ... 13

Metoddiskussion ... 14

Forskningsetisk reflektion ... 16

Betydelse för omvårdnad ... 17

Slutsats ... 18

Referenser ... 19

Bilaga 1.

Bilaga 2.

(6)

Bakgrund

Det naturliga åldrandet

Att en människa åldras innebär att kroppen genomgår åldersförändringar som inte är sjukliga, samtidigt som risken för att kroppen drabbas av sjukdom ökar. Samlingsbegreppet åldersförändringar innebär bland annat att minnet blir sämre, reaktionsförmågan blir långsammare och uppmärksamheten blir lägre än tidigare. Dessa förändringar hör till det naturliga åldrandet och utgör i de flesta fall inte någon avgörande faktor för att den åldrade människan ska anses som sjuk och inte kapabel att fungera i samhället (Mensen, 2010).

Den åldrade kroppen medför nedsatt organkapacitet och lägre förmåga att upprätthålla en stabil, inre miljö vilket i sin tur medför att vissa sjukdomars incidens ökar med hög ålder.

När hjärnan åldras sker en naturlig förändring där nervcellernas utskott, dendriterna samt nervcellerna i sig minskar och hjärnans volym och sammansättning förändras (Englund, 2002; Hylen Ranhoff, 2010).

Demenssjukdom

I denna litteraturstudie definieras demenssjukdom på samma sätt som American Psychiatric Association anger i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, Fourth Edition, Text Revision (DSM-IV-TR, vedertagen förkortning) samt World Health Organization uppger i International statistical classification of diseases and related health problems 10th revision (ICD-10, vedertagen förkortning).

Demenssjukdom drabbar hjärnan och orsakar störningar i dess funktioner, vilket medför en nedsättning av kognitiv funktionsförmåga, emotionell instabilitet samt förändrat socialt beteende (World Health Organization, 1992). Kännetecknande för demenssjukdomar är att de medför en varaktig förändring av minst två kognitiva förmågor, där minnesfunktionen måste vara en av dessa förmågor (American Psychiatric Association, 2000). Om

förändringarna ska kunna klassas som del av en demenssjukdom måste det innebära en försämring av individens funktionsförmåga i yrkeslivet och/eller det sociala livet (ibid.).

Denna litteraturstudie belyser i huvudsak Alzheimers sjukdom och vaskulär demens då dessa är de två vanligast förekommande formerna av demenssjukdomar. Alzheimers sjukdom är den i särklass vanligaste formen av sjukdomen (Ekman et al., 2011; Eriksdotter Jönhagen, 2011) och utgör cirka 50-70% av alla konstaterade fall av

(7)

2 demenssjukdom (Blennow, Marcusson, Skoog & Wallin, 2011). Orsaksteorier för

Alzheimers sjukdom är nervcellsdöd i hjärnan, så kallad atrofiering och en ökad mängd plackbildning i hjärnan som hindrar signalöverföring mellan olika nervceller (Eriksdotter Jönhagen, 2011). Denna plackbildning tros bero på onormal nedbrytning av ett protein som orsakar att en giftig nedbrytningsprodukt blir kvar i hjärnan (Ekman et al., 2011).

Den starkaste indikatorn för utveckling av Alzheimers sjukdom är hög ålder (Eriksdotter Jönhagen, 2011). Ytterligare en faktor som har starka kopplingar till sjukdomen är en ökad mängd av Apolipoprotein E. Vad detta beror på är inte helt klart (Wider et al., 2012).

Genetiska faktorer, kvinnligt kön, skalltrauman samt livsstilsberoende faktorer kan påverka uppkomsten av Alzheimers sjukdom. Samtliga livsstilsfaktorer är ännu inte utredda men det rör sig om bland annat rökning och alkoholintag (Eriksdotter Jönhagen, 2011).

Livsstilsbaserade friskfaktorer involverar oftast hjärt- och kärlpåverkande vanor och fysisk aktivitet samt normala blodfettsnivåer. Normala blodtrycksvärden tidigare i livet tros kunna skydda mot Alzheimers sjukdom senare i livet (Ekman et al., 2011). Personer som är fysiskt aktiva innan de drabbas av demenssjukdom eller kognitiv svikt har oavsett ålder minskat risken att drabbas av sjukdomen (Fritsch et al., 2005). Sambandet mellan vaskulära sjukdomar tidigare i livet och Alzheimers sjukdom är inte klart utrett men vaskulära sjukdomar har större samband med demensformen vaskulär demens (Rönnemaa, Zethelius, Lannfelt & Kilander, 2011).

Vaskulär demens är den näst vanligaste formen av demenssjukdom och utgör cirka 20-30%

av alla konstaterade fall av demenssjukdom (Blennow et al., 2011). Vaskulär demens är även tillsammans med Alzheimers sjukdom den vanligaste demensformen som kan uppstå redan i yngre åldrar (Ikejima et al., 2009). Orsaken till vaskulär demens tros vara

arteriosklerotiska kärlförändringar i hjärnan, alternativt embolier, som i syn tur påverkar hjärnans syretillförsel och orsakar skador på hjärnan (Eriksdotter Jönhagen, 2011).

Människor som i senare delen av livet drabbas av hypertoni, i studien definierat som ett blodtryck över 140/90 mm/hg löper upp till tre gånger så stor risk att drabbas av vaskulär demens som personer med lägre blodtryck (Ninomiya et al., 2011). Ninomiya et al. (2011) menar att människor som i medelåldern drabbas av hypertoni får en kvarstående femfaldig risk för vaskulär demens, oavsett blodtryck i senare delen av livet. Riskfaktorer för att utveckla vaskulär demens är i stort samma faktorer som ökar risken för andra

kärlrelaterade sjukdomar, bland annat hög ålder och högt blodtryck. Fysisk aktivitet visat

(8)

3 sig förebygga uppkomsten av vaskulär demens (Ravaglia et al., 2008; Perry, 2012). Rökning tidigare i livet har visat sig öka risken att drabbas av vaskulär demens senare i livet med över 100 procent (Rusanen, Kivipelto, Quesenberry Jr, Zhou & Whitmer, 2011).

Med stigande ålder ökar risken att insjukna i en demenssjukdom och till följd av den växande andelen äldre ökar prevalensen av demenssjukdom i samhället (Blennow et al., 2011). Kvinnor är överrepresenterade i statistik över prevalens av demenssjukdomar hos äldre människor (Statens beredning för medicinsk utvärdering, 2008). Enligt

Socialstyrelsen (2007) fanns det cirka 142 200 människor med någon grad av

demenssjukdom i Sverige 2005. Samma år uppgick antalet vårdtillfällen inom slutenvården där patienten haft någon form av demenssjukdom som diagnos till cirka 28 000, vilket i verkligheten troligtvis är högre än så. Sannolikt genomförs inte alltid registrering av demensdiagnoser hos inkommande patienter i slutenvården, då demenssjukdomen i sig oftast inte anses vara den primära inläggningsorsaken (ibid.). Vidare visar Blennow et al.

(2011) att år 2009 var antalet svenskar i åldern 65 år eller äldre 1 690 000 och av dessa bedömdes cirka 130 000 lida av en medelsvår- till svår demenssjukdom samtidigt som det samma år bedömdes att ytterligare cirka 25 000 drabbats av medelsvår- till svår

demenssjukdom. Inom sjukvården är demensvården en stor utgift i Sveriges budget

eftersom många personer med demenssjukdom, på grund av nedsatt förmåga att sköta sina aktiviteter i det dagliga livet (ADL) befinner sig på institutioner och även eftersom

demenssjukdomar ökar risken för andra vårdkrävande tillstånd (ibid.). Dessa hjälpbehov har tillsammans med depressionssjukdomar visat sig vara den största källan till en känsla av låg livskvalitet hos personer som lider av en demenssjukdom (Bruvik, Ulstein, Hylen Ranhoff & Engedal, 2012). Även dödligheten i demenssjukdom ökar i samhället, då antalet män och kvinnor som av läkare bedömts ha avlidit på grund av sin demenssjukdom har fyrdubblats mellan 1987 och 2011 (Socialstyrelsen, 2012). Olika former av

demenssjukdomar är, tillsammans med missbruksorsakade beteendestörningar, den största orsaken till dödsfall inom kategorin psykiska sjukdomar (ibid.).

(9)

4 Kognitiv funktionsförmåga

De kognitiva funktionsförmågorna består av minnesfunktioner, exekutiva funktioner, automatiskt agerande, motivation, initiativförmåga, planering och struktur,

uppmärksamhet, tidsuppfattning samt förmågan att generalisera kunskap (Brun, Rydén &

Tjäder, 2011). I följande stycken kommer kortfattat att redogöras för dessa olika begrepp.

Människans minnesfunktioner är de funktioner med vilka vi skapar sammanhang i och förstår vår omgivning. Störningar i minnesfunktionen kan medföra att den drabbade inte kommer ihåg vad som sagts och gjorts vid tidigare tillfällen och får svårigheter att föra samtal eller att lära sig nya saker. Bristande minnesfunktion kan medföra att den drabbade tappar kontrollen över sin tillvaro och får ett ökat vård- och hjälpbehov (Brun et al., 2011).

Brun et al. (2011) beskriver innebörden av begreppet exekutiva funktioner som förmågan att tolka och anpassa sig efter de intryck vi registrerar. Denna förmåga handlar om att hantera och agera i situationer där invanda rutiner inte finns att förlita sig på. Istället krävs att sinnesintrycken tolkas korrekt och därefter formas ett gensvar i form av adekvat

agerande (ibid.). Förmågan till automatiskt agerande handlar om att kunna handla efter tidigare mottagen kunskap utan att på nytt behöva planera hur handlandet ska gå till väga.

Vidare så beskriver Brun et al. (2011) motivation som en människas förmåga att föreställa sig ett mål som sedan styr dennes tankar och handlingar så att målet uppnås. Motivation är en delvis omedveten psykisk förmåga att skapa drivkraft att genomföra en handling eller åstadkomma något som motsvarar ens medvetna och omedvetna inre önskningar (ibid.).

Motivation hänger inte ihop med initiativförmåga utan är en egen förmåga och därför kan störningar medföra uteblivna handlingar även i de fall motivationen är hög (Lundin &

Möller, 2012).

Planering och struktur handlar om att kunna förstå olika moment var för sig, helheten som behövs för att uppnå ett visst resultat samt att vara medveten om att saker och ting ska göras i en viss ordning. Planerings- och strukturförmågan hänger ihop med förmågan till tidsuppfattning som handlar om att förstå och hålla reda på att tiden ständigt går, vilken tid, dag och år det är samt att kunna uppskatta hur lång tid saker och ting tar i anspråk. Att förstå orsak och verkan är något som kan bli svårare för en person med nedsatta kognitiva förmågor, då denne varken kan se framåt eller reflektera över det som redan skett på samma sätt som en människa med normala kognitiva förmågor. Förmågan att generalisera

(10)

5 kunskap handlar om att individen kan överföra kunskap som denne tillgodogjort sig i en viss kontext till ett annat mer eller mindre liknande sammanhang (Brun et al., 2011; Lundin

& Möller, 2012).

De kognitiva förmågorna försämras hos människor med depressionsproblematik och om det därutöver även finns en demenssjukdom i sjukdomsbilden är den kognitiva

försämringen ännu tydligare (Rapp et al., 2011). Ett verktyg med beprövad reliabilitet och validitet för att uppskatta den kognitiva funktionsnivån är Mini-Mental State (MMS), även kallat Mini-Mental State Exam (MMSE) och Mini-Mental Test (MMT). Diagnoser kan ställas med hjälp av MMS tillsammans med anamnes, en omfattande undersökning av mental och psykisk status samt laboratoriesvar. MMS kan således inte ersätta övriga metoder för att diagnostisera olika former av demenssjukdom, men är idealt för att påvisa funktionsnivån och förändringar över tid i det kognitiva tillståndet (Folstein, Folstein &

McHugh, 1975).

Fysisk aktivitet

Fysisk aktivitet kan definieras som ökad energiförbrukning till följd av kroppsrörelser som är en följd av arbete i muskler och skelettvävnad. Denna definition inkluderar både aktivitet för träningens syfte och aktivitet såsom hushållssysslor (Henriksson & Sundberg, 2008).

Fysisk aktivitet ökar arbetet som utförs av cirkulationssystemet vilket medför ökad

vävnadsgenomblödning och högre blodtryck. Även respirationssystemet anpassar sig efter ett större syrebehov och ökar det totala upptaget av syre. I stort sett alla kroppens organ påverkas av olika fysiologiska reaktioner vilket leder till en temperaturstegring i kroppen och frisättning av ett flertal olika hormoner (ibid.).

Fysisk aktivitet kan utövas på alla tänkbara sätt och inkluderar som tidigare nämnts både hushållssysslor och aktiviteter i dagliga livet samt i syfte att förbättra sin

prestationsförmåga. De olika formerna av fysisk aktivitet kan variera utifrån ett flertal variabler såsom aktivitetens duration, intensitet samt frekvens. Dessa variabler bestämmer tillsammans grad av effekt på kroppen och hur stor påverkan på de olika organsystemen som uppstår (Henriksson & Sundberg, 2008). Oftast består vardaglig fysisk aktivitet av en blandform av aerob och anaerob träning. Aerob (syrerik) träning medför ökad belastning på hjärtat och ökar därmed kapaciteten hos hjärtat, lungorna och skelettmuskulaturen.

Exempel på aerob träning är promenad, löpning och cykling. Anaerob (syrefattig) träning

(11)

6 innebär att muskulaturen arbetar snabbare och hårdare än syretillförseln klarar av att upprätthålla. Förutom ökad kapacitet hos hjärta och lungor stimuleras även uppbyggnad av muskulaturen och ökad mjölksyratolerans. Exempel på anaerob träning är styrketräning, balansträning och yoga (ibid.).

Vid både aerob och anaerob fysisk aktivitet påverkas kroppen positivt på ett flertal sätt.

Hjärtats muskulatur stärks, vilopulsen och hjärtfrekvensen sänks och slagvolymen ökar.

Risken för blodproppsbildning och infarkter minskar och kroppens förmåga att lösa upp bildade proppar ökar. En ökad aktivering sker i muskulaturen och den lokala tröttheten i de tränade musklerna minskar. Mängden kapillärer ökar vilket förbättrar blodflödet och

förlänger genomblödningstiden. Detta underlättar i sin tur utbytet av näringsämnen och syrgas. Risken för arterioskleros och aterogenes minskar. Vid fysisk aktivitet ökar

sockertoleransen, känsligheten för insulin och förmågan att förbränna fett och kolhydrater.

Andelen HDL-kolesterol ökar och mängden triglycerider minskar, vilket minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Denna process hjälper kroppen att transportera fettsyror bort från perifer vävnad och till levern för förbränning. Förbränningen och energiåtgången ökar vilket kan leda till viktnedgång och minskad belastning på skelett och leder. Mängden underhudsfett minskar och förmågan till värmereglering förbättras. I lungorna ökar

gasdiffusionen och andningsmuskulaturens uthållighet förbättras. Funktionsförmåga ökar genom förbättring av koordination, balans och reaktionsförmåga, sömnen förbättras och depressionssymtom minskar. Tömningsfrekvensen i magsäcken ökar och risken för gallsten minskar (Henriksson & Sundberg, 2008).

Flera olika kombinationer av fysisk aktivitet har visat sig öka balans, rörlighet, livskvalitet samt de kognitiva funktionerna hos äldre kvinnor utan demenssjukdom (Cancela Carall &

Ayán Pérez, 2007). När det gäller aerob träning och stretching sågs efter en sex månader lång intervention bland annat ökad insulinkänslighet, förbättrade kognitiva förmågor samt ökad kardiorespiratorisk prestationsförmåga hos äldre människor med glukosintolerans (Baker et al., 2010a). En stor prospektiv studie som följde 749 människor under cirka fyra år fann att högre grad av fysisk aktivitet medförde mindre risk att drabbas av vaskulär demens (Ravaglia et al., 2008). Förmågan att självständigt kunna utföra sitt ADL förbättrades med hjälp av ökad fysisk träning hos människor med Alzheimers sjukdom (Santana-Sosa, Barriopedro, López-Mojares, Pérez & Lucia, 2008).

(12)

7 Problemformulering

Vad som framgått av den litteratur och de studier som har granskats är att

demenssjukdomar blivit allt vanligare förekommande. Sjukdomarna kan i hög grad bidra till minskad funktionsförmåga och ökat hjälpbehov hos drabbade personer, vilket kan orsaka personligt lidande för den drabbade och dennes närstående samt stora kostnader för samhället. Demenssjukdomar går ännu inte att bota, vilket kan medföra att attityden mot drabbade personer blir att “det finns inget man kan göra för att förbättra situationen”. Men sjukdomarna går troligen till viss del att förebygga. Forskning har pekat på att fysisk

aktivitet påverkar den kognitiva funktionsförmågan i positiv bemärkelse genom livets olika skeden (Hillman, Erickson & Kramer, 2008). Hillman et al. (2008) påpekade att i första hand har dessa studier granskat effekterna hos människor i skolåldern, men på senare tid har även effekter hos äldre människor lyfts fram.

Denna litteraturstudie avser att undersöka om demenssjukdomars kognitiva effekter går att påverka med hjälp av fysisk aktivitet hos en person med en redan etablerad

demenssjukdom. Ökad kunskap om detta skulle innebära att människor som lider av en demenssjukdom skulle kunna få ökad självkänsla genom minskat hjälpbehov och en känsla av ökad autonomi. Genom att bromsa nedgången av den kognitiva förmågan skulle risken för fall och andra olyckor minska vilket medför minskat lidande och en minskning av kostnaderna för hälso- och sjukvården samt dödligheten. Detta skulle kunna bidra till ett friskare samhälle på nationell nivå. Utbildning och kunskap om behandlingsalternativ mot demenssjukdom kan vara både värdefulla verktyg och attitydförändrande för blivande sjuksköterskor på många arbetsplatser inom hälso- och sjukvården, där sjuksköterskan ofta möter människor med demenssjukdom. Ökade kunskaper om nya möjligheter att möta den kognitiva funktionsnedsättningen hos människor med demenssjukdom kan medföra att hälso- och sjukvården avsätter mer resurser för att öka personaltätheten. Detta kan leda till att fler människor med demenssjukdom får chansen att utöva fysisk aktivitet och därmed förbättrar sin kognitiva funktionsförmåga.

Syfte

Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att belysa betydelsen av olika former av fysisk aktivitet relaterat till den kognitiva funktionsförmågan hos personer med

demenssjukdom.

(13)

8

Metod

Definitioner Demenssjukdom

I denna studie kommer begreppet “person med demenssjukdom” att användas. Detta står som synonym för begreppen “demenssjuk”, “dement”, ”Alzheimers sjukdom” samt

”vaskulär demens”.

Kognitiv funktionsförmåga

Begreppet “kognitiv funktionsförmåga” betraktas i denna studie som synonymt med begreppen “kognitiv funktionsnivå”, “kognitiv förmåga” samt “kognition”.

Fysisk aktivitet

Definitionen av begreppet fysisk aktivitet används i denna studie som synonym till begreppet ”träning”.

Sökmetoder

Vid litteratursökningen användes databaserna CINAHL och PubMed för sökning av vetenskapliga artiklar. De sökningar som utfördes sparades och redogjordes för i det

slutgiltiga arbetet. Relevanta sökord som har använts är: Physical activity, Physical exercise, Dementia, Alzheimer*, Cognitive abilit* samt Cognition. Ytterligare sökningar har skett manuellt i källhänvisningar som ansågs relevanta i artiklar som hittades i databaserna. Se bilaga 1.

För att öka chanserna att finna relevant material och effektivisera sökningar i databaser används jokertecken i kombination med ordstammar för att inte oavsiktligt exkludera artiklar med varierande formuleringar av sökorden (Polit & Tatano Beck, 2010). De

relevanta sökorden kombineras vid sökningarna i databaserna med ordet AND, en så kallad boolesk operator vilket innebär att studier som innehåller alla utvalda sökord träffas och sökningen blir mer träffsäker (Forsberg & Wengström, 2008).

(14)

9 Urval

Det material som har använts till litteraturstudien bestod av vetenskapliga studier. Ett kriterium för inklusion var att respektive studie skulle vara randomiserad och kontrollerad (RCT). Denna design valdes eftersom den har högt bevisvärde och ger ett bra resultat (Forsberg & Wengström, 2008). Studierna skulle vara kvantitativa och belysa sambandet mellan fysisk aktivitet och kognitiv förmåga hos personer med demenssjukdom antingen som primärt eller sekundärt syfte. Deltagarna skulle ha en diagnostiserad och etablerad demenssjukdom. Studier som i huvudsak fokuserade på yngre människor med

demenssjukdom uteslöts. Detta eftersom syftet med litteraturstudien var att granska den äldre befolkningen. Inga begränsningar gjordes vad gällde deltagarnas boendeform.

Artikelsökningen i databasen CINAHL begränsades till endast de studier som var peer- reviewed, en funktion som inte finns i databasen PubMed. Sökningen innefattade studier publicerade från år 2007 och framåt för att tillhandahålla ett aktuellt resultat. Studier på annat språk än engelska exkluderades. Inga studier exkluderades baserat på geografiska data.

Litteratursökningen gjordes i utvalda databaser med kombinationer av de sökord som definierats genom att författarna samtidigt på olika håll gjorde två exakt likadana sökningar i samma databaser och med samma sökord. I första urvalet lästes titlar för de studier som framkom genom denna sökning. Sedan hölls en konsensusdiskussion om vilka titlar som svarade mot litteraturstudiens syfte. Därefter fördjupades första urvalet med att studiernas abstrakt ställdes mot litteraturstudiens syfte och konsensus nåddes om vilka artiklar som var relevanta för denna studie (urval 1). I andra urvalet läste författarna de relevanta

studierna i sin helhet på var sitt håll och diskussion hölls för att säkerställa samstämmighet om innehåll (urval 2). Den systematiska litteratursökningen resulterade i åtta artiklar vars innehåll passade bäst till studiens syfte och valdes ut för kvalitetsgranskning och analys.

Ytterligare en studie som hittats genom manuell sökning valdes ut för granskning.

Analys

Analysen inleddes med att de studier som funnits relevanta i urvalsprocessen lästes enskilt och relevant data som svarade mot litteraturstudiens syfte noterades. Därefter diskuterades studierna gemensamt för att säkerställa riktigheten i översättningar och för att nå

konsensus kring funna resultat för att undvika över- och undertolkning av dessa. Vid oenigheter angående den enskilde artikelns innehåll granskades och diskuterades den

(15)

10 berörda artikeln ytterligare. Denna procedur användes för att få en så samstämmigt

objektiv och bred bild som möjligt av de utvalda artiklarna. De resultat som bedömdes relevanta i förhållande till syftet lyftes fram. Studierna genomgick kvalitetsgranskning enligt en mall av Forsberg och Wengström (2008) och vid kvalitetsbedömningen eftersträvades konsensus. Efter analys grupperades studierna efter typ av intervention och tre olika kategorier skapades.

Resultat

Efter analys kunde insamlad data sammanföras till tre kategorier. Studierna som inkluderades härstammade från Australien, Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, USA, Italien, Sydkorea och Kina. Den första kategorin underbyggs av studier som använt sig av aeroba aktivitetsprogram som interventionsform. Den andra kategorin stöds av de

studier som använt sig av anaeroba aktivitetsformer. Slutligen innefattar den tredje och sista kategorin studier som haft inslag av både aeroba och anaeroba aktivitetsformer i kombination med varandra.

Aeroba aktivitetsprogram och kognition

Aeroba aktivitetsprogram som en form av fysisk aktivitet har visat sig ha stabiliserande effekt på kognitionen i det förlopp som demenssjukdom medför (Eggermont, Swaab, Hol &

Scherder, 2009; Venturelli, Scarsini & Schena, 2011). Med en sex månaders intervention bestående av regelbundna promenader tillsammans med en närstående minst 30 minuter fyra gånger i veckan kunde en inbromsning i kognitionsförsämringen observeras hos personer med grav demenssjukdom. I en kontrollgrupp, som inte erhöll någon ytterligare fysisk aktivitet observerades en signifikant försämring av den kognitiva funktionsförmågan (Venturelli et al., 2011). När interventionstiden var kortare uteblev den

kognitionsstabiliserande effekten av ett aktivitetsprogram som var utformat på liknande sätt. Det kortare aktivitetsprogrammet bestod av 30 minuter promenad fem dagar i veckan under sex veckors tid, vilket inte resulterade i signifikant förändring på den kognitiva funktionsförmågan hos deltagarna jämfört med en kontrollgrupp (Eggermont et al., 2009).

(16)

11 Anaeroba aktivitetsprogram och kognition

När det gäller anaerob fysisk aktivitet har i vissa fall funktionshöjande effekt på den kognitiva funktionsförmågan kunnat påvisas (Eggermont, Knol, Hol, Swaab & Scherder, 2009; Yágüez, Shaw, Morris & Matthews, 2011). Sex veckors träning två timmar varje vecka i ett rörelsebaserat anaerobt aktivitetsprogram avsett att aktivera olika hjärnfunktioner medförde signifikanta förbättringar inom olika kognitiva områden jämfört med en kontrollgrupp (Yágüez et al., 2011). Interventionsgruppen stärktes i sin kognitiva

funktionsförmåga då det gällde förmågan att känna igen mönster. Kognitionshöjningen bestod även av ökad perceptionen genom bibehållen uppmärksamhet samt bibehållande av förmågan att se likheter och skillnader genom att para ihop identiska mönster (ibid.).

Däremot medförde samma interventionslängd i ett anaerobt aktivitetsprogram baserat på övningar som genomfördes med enbart händerna inte en signifikant förändring i kognitiv funktionsförmåga (Eggermont et al., 2009). Interventionen bestod av hand- och

fingerövningar i grupp 30 minuter fem gånger i veckan och pågick under sex veckor.

Deltagarnas minne, exekutiva funktioner samt kognition i helhet uppskattades. Vid

interventionens slut kunde ingen signifikant skillnad observeras hos interventionsgruppen jämfört med en kontrollgrupp då båda grupper var stabila i sin kognitiva funktionsförmåga (ibid.). Kontrollgrupperna i båda tidigare nämnda studier erhöll social stimulans i form av högläsningssessioner och uppmuntran till gruppinteraktion samt minnesövningar som substitut för den fysiska interventionen.

En betydligt längre intervention av anaerob fysisk aktivitet resulterade i en signifikant kognitiv funktionshöjning och förbättringen blev större allt eftersom interventionen pågick (Kwak, Um, Son & Kim, 2008). Stretchövningar och styrkeövningar fördelat på de nedre och övre extremiteterna utformade för personer med demenssjukdom pågick i tolv månader två till tre gånger i veckan. Interventionsgruppens kognitiva funktionsnivå förbättrades efter sex månaders anaerob fysisk aktivitet och förbättrades ytterligare vid totalt tolv månaders fysisk aktivitet. För kontrollgruppen som inte mottog interventionen påverkades den kognitiva funktionsnivån negativt, dock var skillnaden i kognitiv funktionsnedsättning före och efter interventionstiden inte signifikant i denna grupp (ibid.).

(17)

12 Fysisk aktivitet med aeroba och anaeroba inslag och kognition

Den vanligast förekommande formen av intervention när sambandet undersökts mellan fysisk aktivitet och kognitiv funktionsförmåga hos personer med demenssjukdom är en kombinationsintervention. När olika former av aerob och anaerob fysisk aktivitet kombinerats har fynd framkommit som pekar på att dessa former av träning kan ha

antingen en funktionshöjande effekt eller utebliven effekt på den kognitiva funktionsnivån hos personer med demenssjukdom.

Ett antal studier har inte kunnat visa något samband mellan kombinerade fysiska

aktiviteter och de kognitiva förmågorna hos personer med demenssjukdom (Miu, Szeto &

Mak, 2008; Steinberg, Sheppard Leoutsakos, Podewils & Lyketsos, 2009). I två separata studier som sträckte sig över tolv veckor kunde inga signifikanta skillnader ses i kognitiv funktionsnivå hos interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen efter

interventionstiden (ibid.). Interventionerna bestod av fysiska kombinationsprogram som innefattade aerob träning i form av bland annat löpband och cykling samt anaerob träning i form av armergometri, styrkeövningar och flexibilitets- och balansövningar. Efter

intervention försämrades den kognitiva funktionsförmågan i både kontrollgrupper och interventionsgrupper trots att kontrollgrupperna fick social stimulans som substitut för den uteblivna kombinerade fysiska interventionen (ibid.).

En funktionshöjande effekt på den kognitiva funktionsförmågan kunde observeras i två separata fall där kombinationsprogram med anaeroba respektive aeroba fysiska aktiviteter nyttjades (Kemoun et al., 2009; Vreugdenhil, Cannell, Davies & Razay, 2011). En studie som sträckte sig över fyra månader och bestod av promenader och styrke- och balansövningar resulterade i en signifikant funktionshöjande effekt på kognitionen hos

interventionsgruppen (Vreugdenhil et al., 2011). Samstämmiga resultat observerades i en 15 veckors lång studie bestående av promenader, balansövningar samt uthållighetsträning som fysisk kombinationsintervention (Kemoun et al., 2009). Kontrollgrupperna i båda tidigare nämnda studier erhöll inget substitut för interventionen och försämrades i sin kognitiva funktionsförmåga.

(18)

13

Diskussion

Resultatdiskussion

Syftet med denna litteraturstudie var att belysa betydelsen av olika former av fysisk aktivitet för den kognitiva funktionsförmågan hos personer med demenssjukdom. Nio kvantitativa studier analyserades och utifrån litteraturstudiens syfte framkom tre kategorier av fysisk aktivitet. Dessa tre kategorier var: “Aeroba aktivitetsprogram och kognition”, “Anaeroba aktivitetsprogram och kognition” och “Fysisk aktivitet med aeroba och anaeroba inslag och kognition”. Resultaten indikerade att alla tre kategorier kunde ge funktionshöjande eller funktionsstabiliserande effekt men även att utebliven effekt på den kognitiva

funktionsförmågan kunde observeras.

I separata studier har samtliga tre kategorier observerats ha en stabiliserande effekt på ett flertal områden, vilket tillsammans med en del av denna litteraturstudies resultat stöder teorin om en generellt kognitionsstabiliserande effekt av fysisk aktivitet. Bland annat

förekommer forskning där fysisk aktivitet med både aeroba och anaeroba inslag stabiliserat förmågan till ADL hos personer med demenssjukdom (Littbrand, Lundin-Olsson, Gustafson

& Rosendahl, 2009; Rolland et al., 2007). Vidare finns forskning som indikerar att både aeroba och anaeroba aktivitetsprogram kan ha en generell funktionshöjande effekt hos äldre (ibid.). Både aeroba aktivitetsprogram och fysisk aktivitet med både aeroba och

anaeroba inslag för deprimerade personer med demenssjukdom har visat sig minska graden av depression (Williams & Tappen, 2008). Författarna till denna studie drar slutsatsen att depression kan inverka negativt på kognitiv funktionsnivå och därför kan aktivitetsprogram indirekt höja den kognitiva funktionsförmågan.

I denna litteraturstudie har det dock visat sig svårt att nå konsensus om fysisk aktivitet har betydande effekt på den kognitiva funktionsförmågan hos personer med demenssjukdom då studier som sammanställts visat varierande resultat. Resultat som framkom i denna

litteraturstudie kan härledas till tidigare forskning som pekat på samband då fysisk aktivitet i form av aeroba träningsprogram och aktivitetsprogram med både aeroba och anaeroba inslag haft en funktionshöjande effekt på kognitionen hos personer med demenssjukdom (Heyn, Abreu & Ottenbacher, 2004; Palleschi et al., 1996). Vidare har forskning också visat positiv påverkan på det fysiska välmåendet, den fysiska funktionen och beteendet hos personer med demenssjukdom (Heyn et al., 2004). Utöver den direkta effekten på

(19)

14 kognitionen kan fysisk aktivitet minska isolering och immobilitet som kan leda till kognitiv funktionsnedsättning och genom att motverka detta kan den kognitiva förmågan stärkas ytterligare (ibid.).

Då både funktionshöjande, funktionsstabiliserande och utebliven effekt på kognitionen kunde observeras i alla tre kategorier i denna litteraturstudie kan det vara svårt att

diskutera betydelsen av intensitetsgrad i sambandet mellan fysisk aktivitet och kognition.

En studie visade att två liknande aeroba aktivitetsprogram med varierande intensitet inte gav någon signifikant skillnad mellan interventionsgrupperna på den kognitiva funktionen hos personer med mild kognitiv nedsättning (Varela, Ayán, Cancela & Martín, 2012). Det är därför tänkbart att olika interventioner med både lägre respektive högre intensitetsgrad kan ge likartade resultat på den kognitiva funktionsnivån.

Metoddiskussion

Denna litteraturstudie har fokuserat på personer med etablerade demenssjukdomar, samtidigt som diagnostisering av deltagarnas demenstillstånd inte alltid tydligt

framkommit i de studier som analyserats. Det är värt att spekulera kring hur resultaten i dessa studier är relaterade till hur säker denna diagnostisering var. Det har visat sig att demenssjukdomar kan diagnostiseras olika beroende på både ålder och kön då äldre

personer blir mindre undersökta och på så vis inte får en lika grundlig undersökning. Detta mönster har även observerats mellan könen då kvinnor inte genomgått lika grundliga undersökningar (Religa et al., 2012). Det finns därför en risk att personer som ingått i dessa studier inte fått adekvat diagnostisering och då blivit under- eller överdiagnostiserade, i synnerhet den äldsta populationen och de kvinnliga deltagarna. Studierna kan på så vis få missvisande resultat då tester av kognitiv funktionsnivå hos personer med demenssjukdom kan ge annorlunda utfall om testdeltagarna i fråga inte har någon faktisk demenssjukdom.

Vidare har det visat sig att aerob fysisk aktivitet har en starkare positiv effekt jämfört med anaerob fysisk aktivitet på den kognitiva funktionsförmågan hos personer med mild kognitiv nedsättning men som inte lider av en demenssjukdom. Detta var extra tydligt hos kvinnor med mild kognitiv nedsättning (Baker et al., 2010b). Vad detta haft för betydelse för denna litteraturstudies resultat är oklart men det är värt att beakta att de flesta studier blandade män och kvinnor av olika åldrar, vilket innebär att klarheten i

demenssjukdomarnas diagnostisering kan ha blivit otydlig.

(20)

15 Då demenssjukdom är vanligare bland kvinnor än män är kvinnor överrepresenterade i de artiklar som presenterats i denna studie. På grund av detta kan det vara svårare att

generalisera studiens resultat till en bredare population och i synnerhet när resultatet ska generaliseras till en population bestående endast av män.

Interventionens längd i studier som undersökt sambandet mellan fysisk aktivitet och kognitiv funktionsnivå kan ha betydelse för utfallet. Fem av nio studier som ingår i denna litteraturstudie hade en interventionslängd på tolv veckor eller mindre och majoriteten av dessa kortare studier kunde inte visa något samband. De kvarvarande fyra studierna vars intervention var längre än tolv veckor resulterade i funktionshöjande eller

funktionsstabiliserande effekt på kognitionen. Man kan därav spekulera i om längre interventioner skulle ha resulterat i ett positivt utfall i fler av de kortare studierna. I liknande forskning med personer utan demenssjukdom fanns stöd för detta då betydligt längre interventioner på sex respektive tio månader med aeroba träningsprogram

resulterade i signifikanta kognitionsskillnader och kortare interventionslängd, det vill säga ett tolv veckors anaerobt aktivitetsprogram inte kunde visa något samband (Brown, Liu- Ambrose, Tate & Lord, 2008; Kimura et al., 2010; Smiley-Oyen, Lowry, Francois, Kohut &

Ekkekakis, 2008).

För att svara på syftet i denna litteraturstudie valdes en kvantitativ ansats med en inriktning mot randomiserade kontrollerade studier. Denna experimentella studiedesign har högt bevisvärde och anses bäst kunna svara på frågan om vilka behandlingar och interventioner som har högst effektivitet (Forsberg & Wengström, 2008). Randomiseringen minimerar risken att särskilda attribut hos deltagarna påverkar resultatet på ett sätt som forskaren inte kan beräkna och kontrollera (Polit & Tatano Beck, 2010). En möjlighet är dock att det

relativt låga deltagarantalet (medelantal 47, standardavvikelse 26) i denna litteraturstudies resultat kan ha minskat randomiseringens möjlighet att demografiskt jämställa kontroll- och interventionsgrupp.

Artikelsökningen begränsades indelningsvis till publiceringsår 2008 och framåt men

justerades sedan till år 2007 och framåt för att få ett större material. Begränsningen gjordes för att endast få ny relevant forskning. Då demenssjukdomar och dess diagnostik inte

förändrats väsentligt på senare tid kan man dock argumentera för att artikelsökningen borde ha utökats för att få ett större omfång av vetenskapliga artiklar då även äldre studier

(21)

16 hade kunnat vara relevanta. Ingen begränsning gjordes för de vetenskapliga artiklarnas språk, dock framkom inga studier som inte var på engelska och därför valdes inga studier bort av denna anledning. Vid artikelsökningen gjordes inga begränsningar baserade på geografiska data. Denna globala sökning gjordes för att få ett så brett perspektiv som möjligt då demenssjukdomar och fysisk aktivitet är relativt lika i alla delar av världen.

Nackdelen med detta tillvägagångssätt skulle kunna vara försämrad överförbarhet då människor på olika platser i världen kan variera i sin sjukdomsbild och mätningarna och kriterierna för diagnostiseringar kan ha lokala variationer.

Forskningsetisk reflektion

Författarna till denna studie har diskuterat kring syftet och den formulering som använts för att säkerställa att syftet svarar mot det som ska studeras samt att inga värderingar om studiegruppen eller andra grupper kan tolkas in i syftesformuleringen. Vidare har

författarna granskat de artiklar som användes med en etisk medvetenhet och vid

tvivelaktigheter runt denna punkt uppstod en avvägning angående den specifika artikelns inklusion. Författarna har tagit ansvar för att beakta om varje artikel genomgått etisk granskning eller om etiska aspekter diskuterats. Författarna har även översatt texterna och haft konsensusdiskussioner för att undvika över- eller underskattning av resultaten. I enlighet med Forsberg och Wengström (2008) har alla relevanta resultat inkluderats i studien oavsett om dessa visat signifikanta eller inte signifikanta resultat.

Författarna har tagit ansvar för att granska varje enskild studie och beaktat om skriftligt medgivande har erhållits från alla deltagare. Individer bör dock inte utsättas för risker, onödig stress eller begränsningar (Polit & Tatano Beck, 2010). Två av de nio studierna som ingick i denna litteraturstudies resultat hade inte redovisat något etiskt godkännande.

Studierna lästes igenom på nytt för att säkerställa att detta inte förbisetts samt att

deltagarna inte utsatts för risker, onödig stress eller begränsningar. Studierna visade inga tecken på att deltagarna utsatts för oetiska omständigheter och tidskrifterna, i vilka studierna publicerats, angav krav på etisk granskning i sitt material. Därför fattades beslutet att inkludera samtliga utvalda studier i analysen.

(22)

17 Betydelse för omvårdnad

En funktionshöjande eller funktionsstabiliserande effekt på den kognitiva funktionsnivån hos personer med demenssjukdom kan ha många fördelar för den sjuke och även för närstående, vårdare och samhället i stort. Att genomföra detta med hjälp av frivillig fysisk aktivitet borde för den drabbade ses som ett ofarligt och respektbevarande

tillvägagångssätt. Ur individens synvinkel skulle känslan av sjuklighet och ålderdom då minnet sviktar kunna minskas. Dessutom finns möjligheten att vardagen skulle kunna bli mer engagerande och begriplig för den demenssjuke, som då till en högre grad skulle kunna stimuleras att bevara sin autonomi. Om förståelsen av det som sker i ens närhet ökar eller bibehålls finns möjligheter att i större omfattning delta i det sociala livet och inte vara begränsad av sin kognitiva funktionsnedsättning.

Närstående till en person med demenssjukdom kan ibland uppleva att umgänget med den drabbade förlorar mycket av sitt innehåll, särskilt i senare delen av sjukdomen. Avsaknaden av givande social interaktion kan medföra att de närstående undviker eller minimerar kontakt då de känner sig osäkra på hur de ska agera och tolka kognitiva symtom. Skulle demenssjukdomens förlopp kunna bromsas, vilket delvis visats i denna litteraturstudies resultat, kan de upplevda hindren och osäkerheten för de närstående minska, då den

demenssjukes förmåga att interagera kan öka till följd av en kognitiv funktionshöjning. Kan inte en kognitionshöjande effekt uppnås kan en endast stabiliserande effekt vara nog så betydelsefull för de närstående, som då har möjlighet att uppleva en förlängd tid av ömsesidig förståelse och hälsa tillsammans med sin sjuke närstående.

Författarnas erfarenheter är att personer med nedsatt kognition kan ha större behov av särskilda vårdinsatser bland annat inom fallrisk, kommunikationssvårigheter samt

agitation. Detta innebär att sjuksköterskan kan behöva ägna stora delar av arbetstiden till förebyggande bedömningar och notering av avvikelser som kan uppstå. Ur

omvårdnadsaspekt skulle vården i högre grad kunna tillgodose patientens övriga behov såsom samtal, aktivitetsstöd och stöd i ADL om en större del av sjuksköterskans tid blev tillgänglig. Sjuksköterskan skulle då även i högre grad kunna fokusera på den för stunden aktuella uppgiften utan distraktion av tidspress. Ett stabiliserat eller förbättrat kognitivt tillstånd skulle kunna göra den sjukes omedelbara omgivning säkrare och mindre

fallprevention och liknande insatser och bedömningar från sjuksköterskan skulle behövas.

Minskat behov av sjuksköterskeinsatser skulle öka övrig vårdpersonals självständighet.

(23)

18 Skulle vården identifiera att förbättringsmöjligheter med hjälp fysisk aktivitet är möjliga finns flera möjligheter att förändringar i omvårdnaden genomförs. Ökade resurser i form av personalstyrka och arbetstid skulle avsättas för mer fysisk aktivitet för de äldre. Den

personal som i dagsläget regelbundet uppmuntrar den äldre med demenssjukdom till aktivitet skulle få en teoretisk evidensbaserad grund och övrig personal skulle få anledning att i större utsträckning uppmuntra de äldre till fysisk aktivitet. Både vardagliga sysslor som städning och dukning samt avsiktlig fysisk träning skulle uppmuntras då båda dessa former av fysisk aktivitet kan leda till en förbättring av de kognitiva funktionsförmågorna.

Demenssjukdomar innebär en betydande utgift i samhället på grund av det stora

vårdbehovet personer med sjukdomen har. Den ökade frekvensen av fall och andra olyckor bidrar också till kostnader som hälso- och sjukvården och samhället måste stå för. Trots en initial kostnadsökning för att öka resurserna inom vården skulle kostnaderna i det långa loppet minska då det totala vårdbehovet reduceras. Genom att med fysisk aktivitet stabilisera nedgången av kognitiva funktionsförmågor eller inducera en kognitiv

funktionshöjning skulle risken för fall och andra olyckor kunna minska. Belastningen på vårdpersonalen skulle då kunna bli lägre vilket i sin tur skulle kunna leda till färre

sjukskrivningar och friskare vårdpersonal. I och med dessa effekter finns möjligheten att den totala kostnaden inom hälso- och sjukvården minskar avsevärt i det långa loppet och mycket pengar skulle kunna fördelas på andra delar av vården och andra delar av samhället.

Slutsats

Demenssjukdomar är ett stort problem i samhället och den nedsatta kognitiva

funktionsförmågan kan för den sjuke leda till försämrad livskvalitet, ökad olycksrisk och ökad dödlighet. Denna litteraturstudie har visat att det finns visst stöd för att fysisk aktivitet kan ge en funktionshöjande eller funktionsstabiliserande effekt på de kognitiva förmågorna hos personer med demenssjukdom. Dock har endast svagt samband kunnat observeras mellan studierna inom de specifika kategorierna av fysisk aktivitet och den kognitiva

funktionsnivån. Däremot har en viss övergripande trend uppmärksammats som tyder på att längre interventioner har bättre effekt än kortare interventioner. Fler studier inom området med större populationer och längre interventioner skulle behövas för att få ett tydligare resultat angående vilka former av fysisk aktivitet som har effekt på de kognitiva

funktionsförmågorna hos personer med demenssjukdom.

(24)

19

Referenser

Artiklar markerade med * ingår i litteraturstudiens resultat.

American Psychiatric Association. (2000). Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (4. rev. ed.). Washington, DC: American Psychiatric Association.

Baker, L. D., Frank, L. L., Foster-Schubert, K., Green, P. S., Wilkinson, C. W., McTiernan, A., … Craft, S. (2010a). Aerobic exercise improves cognition for older adults with glucose intolerance, a risk factor for Alzheimer’s disease. Journal of Alzheimer’s Disease, 22(2), 569-579. doi: 10.3233/JAD-2010-100768

Baker, L. D., Frank, L. L., Foster-Schubert, K., Green, P. S., Wilkinson, C. W., McTiernan, A., … Craft, S. (2010b). Effects of aerobic exercise on mild cognitive impairment. Archives of Neurology, 67(1), 71-79. doi: 10.1001/archneurol.2009.307

Blennow, K., Marcusson, J., Skoog, I. & Wallin, A. (2011). Alzheimers sjukdom och andra kognitiva sjukdomar. (3. ed). Stockholm: Liber.

Brown, A. K., Liu-Ambrose, T., Tate, R. & Lord, S. R. (2008). The effect of group-based exercise on cognitive performance and mood in seniors residing in intermediate care and self-care retirement facilities: a randomized controlled trial. British Journal of Sports Medicine, 43(8), 608-614. doi: 10.1136/bjsm.2008.049882

Brun, C., Rydén, M. & Tjäder, C. (2011). Hjälpmedel i fokus - för personer med psykiska funktionsnedsättningar. I I. Ljungqvist & H. Jenner (Red.), Psykiatri för baspersonal:

Kunskap för en evidensbaserad praktik (s. 218-228). Stockholm: Gothia.

Bruvik, F. K., Ulstein, I. D., Hylen Ranhoff, A. & Engedal, K. (2012). The Quality of Life of people with dementia and their family carers. Dementia and Geriatric Cognitive Disorder, 34(1), 7-14. doi: 10.1159/000341584

Cancela Carral, J. M. & Ayán Pérez, C. (2007). Effects of high-intensity combined training on women over 65. Gerontology, 53(6), 340-346. doi: 10.1159/000104098

(25)

20

*Eggermont, L. H. P., Knol, D. L., Hol, E. M., Swaab, D. F. & Scherder, E. J. A. (2009).

Hand motor activity, cognition, mood, and the rest-activity rhythm in dementia: a clustered RCT. Behavioural Brain Research, 196(2), 271-278. doi: 10.1016/j.bbr.2008.09.012

*Eggermont, L. H. P., Swaab, D. F., Hol, E. M. & Scherder, E. J. A. (2012). Walking the line:

a randomised trial on the effects of a short term walking programme on cognition in dementia. Journal of Neurology, Neurosurgery & Psychiatry, 80(7), 802-804. doi:

10.1136/jnnp.2008.158444

Ekman, S.-L., Fratiglioni, L., Graff, C., Jansson, W., Jönhagen Eriksdotter, M., Kivipelto, M., … Wahlund, L.-O. (2011). Alzheimer. Värnamo: Elanders & Hässler.

Englund, E. (2002). Patologi. I Om demens (s. 101-120). Stockholm: Liber.

Eriksdotter Jönhagen, M. (2011). Demenssjukdomar - en översikt. I A.-K. Edberg (Red.), Att möta personer med demens (s. 345-356). Lund: Studentlitteratur.

Folstein, M. F., Folstein, S. E. & McHugh, P. R. (1975). “Mini-Mental State”: A practical method for grading the cognitive state of patients for the clinician. Journal of Psychiatric Research, 12(3), 189-198. doi: 10.1016/0022-3956(75)90026-6

Forsberg, C. & Wengström, Y. (2008) Att göra systematiska litteraturstudier (2. uppl.).

Stockholm: Natur och Kultur.

Fritsch, T., Smyth, K. A., McClendon, M. J., Ogrocki, P. K., Santillan, Larsen, J. D. &

Strauss, M. E. (2005). Associations between dementia/mild cognitive impairment and cognitive performance and activity levels in youth. Journal of the American Geriatrics Society, 53(7), 1191-1196. doi: 10.1111/j.1532-5415.2005.53361.x

Henriksson, J. & Sundberg, C. J. (2008). Allmänna effekter av fysisk aktivitet. I A. Ståhle (Red.), FYSS 2008: Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling (s. 11- 37). Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.

(26)

21 Heyn, P., Abreu, B. C. & Ottenbacher, K. J. (2004). The effects of exercise training on

elderly persons with cognitive impairment and dementia: a meta-analysis. Archives of Physical Medicine and Rehabilitation, 85(10), 1694-1704. doi:10.1016/j.apmr.2004.03.019

Hillman, C. H., Erickson, K. I. & Kramer, A. F. (2008). Be smart, exercise your heart:

exercise effects on brain and cognition. Nature Reviews Neuroscience, 9(1), 58-65. doi:

10.1038/nrn2298

Hylen Ranhoff, A. (2010). Den äldre patienten. I M. Kirkevold, K. Brodtkorb & A. Hylen Ranhoff (Red.), Geriatrisk omvårdnad: God omsorg till den äldre patienten (s. 73-88).

Stockholm: Liber.

Ikejima, C., Yasuno, F., Mizukami. K., Sasaki, M., Tanimukai, S. & Asada, T. (2009).

Prevalence and causes of early-onset dementia in Japan: A population-based study. Stroke:

Journal of the American Heart Association, 40(8), 2709-2714. doi:

10.1161/STROKEAHA.108.542308

*Kemoun, G., Thibaud, M., Roumagne, N., Carette, P., Albinet. C., Toussaint, L., ... Dugué, B. (2010). Effects of a physical training programme on cognitive function and walking efficiency in elderly persons with dementia. Dementia and Geriatric Cognitive Disorders, 29(2), 109-114. doi: 10.1159/000272435

Kimura, K., Obuchi, S., Arai, T., Nagasawa, H., Shiba, Y., Watanabe, S. & Kojima, M. (2010).

The influence of short-term strength training on health-related Quality of Life and executive cognitive function. Journal of Physiological Anthropology, 29(3), 95-101. doi:

10.2114/jpa2.29.95

*Kwak, Y.-S., Um, S.-Y., Son, T.-G. & Kim, D.-J. (2008). Effect of regular exercise on senile dementia patients. International Journal of Sports Medicine, 29(6), 471-474. doi:

10.1055/s-2007-964853

(27)

22 Littbrand, H., Lundin-Olsson, L., Gustafson, Y. & Rosendahl, E. (2009). The effect of a high-intensity functional exercise program on Activities of Daily Living: a randomized controlled trial in residential care facilities. Journal of the American Geriatrics Society, 57(10), 1741-1749. doi: 10.1111/j.1532-5415.2009.02442.x

Lundin, L. & Möller, N. (2012). Kognitiva funktionsstörningar. I L. Lundin & Z. Mellgren (Red.), Psykiska funktionshinder - stöd och hjälp vid kognitiva funktionsnedsättningar (s.

99-162). Lund: Studentlitteratur.

Mensen, L. (2010). Biologiskt åldrande. I M. Kirkevold, K. Brodtkorb & A. Hylen Ranhoff (Red.), Geriatrisk omvårdnad: God omsorg till den äldre patienten (s. 48-53). Stockholm:

Liber.

*Miu, D. K. Y., Szeto, S. L. & Mak, Y. F. (2008). A randomised controlled trial on the effect of exercise on physical, cognitive and affective function in dementia subjects. Asian Journal of Gerontology & Geriatrics, 3(1), 8-16. Hämtad från databasen Google Scholar with Full Text.

Ninomiya, T., Ohara, T., Hirakawa, Y., Yoshida, D., Doi, Y., Hata, J., … Kiyohara, Y. (2011).

Midlife and late-life blood pressure and dementia in Japanese elderly: The Hisayama study.

Hypertension, 58(1), 22-28. doi: 10.1161/HYPERTENSIONAHA.110.163055

Palleschi, L., Vetta, F., de Gennaro, E., Idone, G., Sottosanti, G., GIanni, W. & Marigliano, V.

(1996). Effect of aerobic training on the cognitive performance of elderly patients with senile dementia of Alzheimer type. Archives of Gerontology and Geriatrics, 22(1), 47-50.

doi: 10.1016/0167-4943(96)86912-3

Perry, M. (2012). A guide to vascular dementia. Practice Nurse, 42(14), 25-9. Hämtad från databasen CINAHL with Full Text.

Polit, D. F. & Tatano Beck, C. (2010). Essentials of Nursing Research: Appraising Evidence for Nursing Practice. (7. ed). Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins.

(28)

23 Rapp, M. A., Schnaider-Beeri, M., Wysocki, M., Guerrero-Berroa, E., Grossman, H. T., Heinz, A. & Haroutunian, V. (2011). Cognitive decline in patients with dementia as a function of depression. American Journal of Geriatric Psychiatry, 19(4), 357-363. doi:

10.1097/JGP.0b013e3181e898d0

Ravaglia, G., Forti, P., Lucicesare, A., Pisacane, N., Rietti, E., Bianchin, M. & Dalmonte, E.

(2008). Physical activity and dementia risk in the elderly: Findings from a prospective Italian study. Neurology, 70(19), 1786-1794. doi: 10.1212/01.wnl.0000296276.50595.86

Religa, D., Spångberg, K., Wimo, A., Edlund, A.-K., Winblad, B. & Eriksdotter-Jönhagen, M.

(2012). Dementia diagnosis differs in men and women and depends on age and dementia severity: data from SveDem, the Swedish Dementia Quality Registry. Dementia and Geriatric Cognitive Disorders, 33(2-3), 90-95. doi: 10.1159/000337038

Rolland, Y., Pillard, F., Klapouszczak, A., Reynish, E., Thomas, D., Andrieu, S., … Vellas, B.

(2007). Exercise program for nursing home residents with Alzheimer’s disease: a 1-year randomized controlled trial. Journal of the American Geriatrics Society, 55(2), 158-165.

doi: 10.1111/j.1532-5415.2007.01035.x

Rusanen, M., Kivipelto, M., Quesenberry, C. P., Zhou, J. & Whitmer, R. A. (2011). Heavy smoking in midlife and long-term risk of Alzheimer disease and vascular dementia.

Archives of Internal Medicine, 171(4), 333-339. doi: 10.1001/archinternmed.2010.393

Rönnemaa, E., Zethelius, B., Lannfelt, L. & Kilander, L. (2011). Vascular risk factors and dementia: 40-year follow-up of a population-based cohort. Dementia and Geriatric Cognitive Disorders, 31(6), 460-466. doi: 10.1159/000330020

Santana-Sosa, E., Barriopedro, M. I., Lópes-Mojares, L. M., Pérez, M. & Lucia, A. (2008).

Exercise training is beneficial for Alzheimer’s patients. International Journal of Sports Medicine, 29(10), 845-850. doi: 10.1055/s-2008-1038432

(29)

24 Smiley-Oyen, A. L., Lowry, K. A., Francois, S. J., Kohut, M. L. & Ekkekakis, P. (2008).

Exercise, fitness, and neurocognitive function in older adults: the “selective improvement”

and “cardiovascular fitness” hypotheses. Annals of Behavioral Medicine, 36(3), 280-291.

doi: 10.1007/s12160-008-9064-5

Socialstyrelsen. (2007). Demenssjukdomarnas samhällskostnader och antalet dementa i Sverige 2005. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen. (2012). Dödsorsaker 2011. Stockholm: Socialstyrelsen.

Statens beredning för medicinsk utvärdering. (2008). Dementia – Etiology and Epidemiology. Mölnlycke: Elanders Infologistics Väst AB.

*Steinberg, M., Sheppard Leoutsakos, J.-M., Podewils, L. J. & Lyketsos, C. G. (2009).

Evaluation of a home-based exercise program in the treatment of Alzheimer’s disease: The Maximizing Independence in Dementia (MIND) study. International Journal of Geriatric Psychiatry, 24(7), 680-685. doi: 10.1002/gps.2175

Varela, S., Ayán, C., Cancela, J. M. & Martín, V. (2012). Effects of two different intensities of aerobic exercise on elderly people with mild cognitive impairment: a randomized pilot study. Clinical Rehabilitation, 26(5), 442-450. doi: 10.1177/0269215511425835

*Venturelli, M., Scarsini, R. & Schena, F. (2011). Six-month walking program changes cognitive and ADL performance in patients with Alzheimer. American Journal of

Alzheimer’s Disease & Other Dementias, 26(5), 381-388. doi: 10.1177/1533317511418956

*Vreugdenhil, A., Cannell, J., Davies, A. & Razay, G. (2011). A community-based exercise program to improve functional ability in people with Alzheimer’s disease: a randomized controlled trial. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 2012(26), 12-19.

doi: 10.1111/j.1471-6712.2011.00895.x

(30)

25 Wider, C., Ross, O. A., Nishioka, K., Heckman, M. G., Vilariño-Güell, C., Jasinska-Myga, B.,

… Dickson, D. W. (2012). An evaluation of the impact of MAPT, SNCA and MAPT, SNCA and APOE on the burden of Alzheimer’s and Lewy body pathology on the burden of

Alzheimer’s and Lewy body pathology. Journal of Neurology, Neurosurgery & Psychiatry, 83(4), 424-429. doi: 10.1136/jnnp-2011-301413

Williams, C. L. & Tappen, M. (2008). Exercise training for depressed older adults with Alzheimer’s disease. Aging & Mental Health, 12(1), 72-80. doi:

10.1080/13607860701529932

World Health Organization. (1992). International statistical classification of diseases and related health problems Vol.1. (10. rev. ed.). Genéve: World Health Organization.

*Yágüez, L., Shaw, K. N., Morris, R. & Matthews, D. (2011). The effects on cognitive

functions of a movement-based intervention in patients with Alzheimer’s type dementia: a pilot study. International Journal of Geriatric Psychiatry, 26(2), 173-181. doi:

10.1002/gps.2510

(31)

Bilaga 1

Tabell 1: Litteratursökning och urval

Databas Sökord Begränsningar Antal träffar Urval 1 (efter titel/abstrakt) Urval 2 (efter innehåll) CINAHL Physical activity AND

alzheimer* Age 65+,80+. Published 2007-2012.

Peer-reviewed. RCT. 6 5 2

CINAHL Physical activity AND

cognition Age 65+,80+. Published 2007-2012.

CINAHL Physical activity AND cognitive abilit*

Age 65+,80+. Published 2007-2012.

Peer-reviewed. RCT.

4 0 0

CINAHL Physical activity AND

dementia Age 65+,80+. Published 2007-2012.

CINAHL Physical exercise AND

cognitive abilit* Age 65+,80+. Published 2007-2012.

dementia Age 65+,80+. Published 2007-2012.

PubMed Physical activity AND alzheimer*

Age 65+,80+. Published 2007-2012.

RCT.

25 7 2

PubMed Physical activity AND

RCT. 124 19 3

RCT. 0 0 0

dementia* Age 65+,80+. Published 2007-2012.

RCT. 54 4 0

PubMed Physical exercise AND

RCT. 21 1 1

RCT. 118 0 0

RCT. 1 0 0

PubMed Physical exercise AND dementia

Age 65+,80+. Published 2007-2012.

RCT.

44 0 0

Manuellt - - - 1 1

Totalt - - - - 9

(32)

Bilaga 2

Tabell 2: Översikt av kvalitetsgranskade artiklar som ingår i analysen

Titel, författare, tidskrift, årtal, land Syfte Metod Klargör etisk granskning Resultat Kvalitetsbedömning Titel: A community-based exercise

programme to improve functional ability in people with Alzheimer’s disease: a randomized controlled trial.

Författare: Vreugdenhil, A., Cannell, J., Davies, A. & Razay, G.

Tidskrift: Scandinavian Journal of Caring Sciences.

Årtal: 2011.

Land: Australien.

Att utvärdera effekten av ett träningsprogram i hemmet för att förbättra de kognitiva och fysiska

funktionerna hos människor med demenssjukdom.

Randomiserad kontrollerad studie bestående av 40 deltagare, 16 män och 24 kvinnor med medelåldern 74,1 år, enkelblindad.

Interventionen sträckte sig över 4 månader.

Ja. De kognitiva

förmågorna förbättras enligt MMSE och ADAS- Cog hos personer med demenssjukdom efter det fysiska

träningsprogrammet.

Hög kvalitetsnivå.

Titel: The effects on cognitive functions of a movement-based intervention in patients with Alzheimer’s type dementia: a pilot study.

Författare: Yágüez, L., Shaw, K. N., Morris, R. & Matthews, D.

Tidskrift: International Journal of Geriatric Psychiatry.

Årtal: 2011.

Land: Storbritannien.

Att utforska effekten av anaerob träning på de kognitiva förmågorna hos människor med demenssjukdom.

Randomiserad kontrollerad studie bestående av 27 deltagare, 11 män och 16 kvinnor med medelåldern 73,1 år.

Interventionen sträckte sig över 6 veckor.

Ja. Det anaeroba

träningsprogrammet ökar förmågan till bibehållen uppmärksamhet, visuellt minne samt tenderar att öka arbetsminnet hos personer med demenssjukdom.

Medelhög kvalitetsnivå.

Titel: Effect of Regular Exercise on Senile Dementia Patients.

Författare: Kwak, Y.-S., Um, S.-Y., Son, T.-G. & Kim, D.-J.

Tidskrift: International Journal of Sports Medicine.

Årtal: 2008.

Land: Sydkorea.

Att undersöka effekten av regelbunden träning på de kognitiva

funktionerna hos senildementa personer.

Randomiserad kontrollerad studie bestående av 30 kvinnliga deltagare med medelåldern 80,1 år.

Interventionen sträckte sig över 12 månader.

Nej. Regelbunden träning

har en förbättrande effekt på MMSE och långvarig regelbunden träning ger bättre effekt än kortvarig

regelbunden träning hos senildementa personer.

Låg kvalitetsnivå.