Stockholm @ från

Flemming Hansen

& Äke

Holmberg

DEFORMATION, SÄTTNING OCH SKADOR

HOS

LÅNGA

HUS

Sartryck

ur tidskriften

Vag- och vattenbyggaren

8:1968

Rapport

från

Byggforskninger¡

Stockholm

a\

betecknarl abonnemang

inom

Rapport 48: 1968

\y

konstruk[ions- och

materialomtådet

UDK 69,059.2

Delonñral¡on,

sällning och skadoF hos långa lrus

Deformution, Setting

and

Dømages

in

Long Buildings

av civilingenjör Flemrning Hansen ocl-r tekn. dr Åke Holmberg, Centerlöf & Holmberg AB, Lund

Särtryck ur Väg- och vattenbyggaren nr 8, l9ó8

Statens institut {ör' byggnadsforskning Box 27

163

102 52 Stockholm 27

Defonrnalion,

sällning och

skadon lros

långa hus

Au

Flemming

Hansen*

_-

Å1""

Holmberg"*

Inledning

Byggnad och mark, som regel med

full

kompati-bilitet

i

kontaktytan, utgör under alla förhållanden

ett höggradigt statiskt obestämt system. Med någon starkt förenklad beräkningsmodell kan det

i

isolera-de

fall

behandlas enligt elasticitetsteorin. Som regel måste emellertid med dagens vetande beräknings-modellen fõrenklas

till

innehållslöshet bl a därför att

byggnad såväl som mark endast under mycket små påkänningar (eller delormationer) uppfylla rimliga krav på elasticitet. Också vid tillämpning av gräns-lastmetod måste ofta den ena komponentens

deforma-tion under last betraktas som en tvångsde{ormation

för

den

andra-ordinärt

byggnaden.

Enligt den äldsta och ännu mest använda beräk-ningsmodellen är marken en vätska,

i

vilken

bygg-naden

flyter.

E

Winkler

_[1]

utvecklade

år

1867 på grundval därav probÌemets lösning

för

det två-dimensionella fallet "balk på elastiskt underlag". H

Hertz utvidgacle

år

1884

till

det treilimensionelÌa fallet.

En annan beräkningsmodell är det elastiska, iso-tropa och homogena halvrummet.

J V

Boussinesq

[2]

gjorde

det

år

1885 åtkomligt

för

kalkyl. Ãr

1926 behandlade

F

Schleicher det treilimensionella

fallet med en styv cirkulär platta. D

L

Holl behand-lade

år

l93B motsvarande problem med godtycklig böjstyvhet hos plattan.

För ilet

fall

att

byggnadens skjuvdeformationer'

äro jämförliga med eller dominera över dess böj-de{ormationer finns en begränsad litteratur

gällan-de flytande balkar. Så vitt känt för oss är med detta

gränsen given

{ör

i

dag åtkomliga, slutna

matema-tiska

beräkningsmodeller avseende byggnad och mark

i

samverkan.

För

marken själv liksom {ör

byggnaden

-

eventuellt ålagd tvångsdeformationer

enligt antagande eller föreskrift

-

är registret

na-turligtvis inte uttömt med det skildrade.

För en stor kategori av byggnader är således ett

nöjaktigt underlag

för

en dimensioneringskalkyl re-* Civilingenjör, Centerlöf & Hohnberg AB

*'" _{Tekn d¡, Cente¡löf & Holmberg AB}

dan givet. De kunna måhända karakteriseras där'

av,

att

böjning dominerar deformationen. Några exempel: Spår och kranbanor på mark,

fartygsbäd-dar, cisternfundament, beläggningar och byggnader

med relativt små, separata och inbördes avlägsna fundament såsom broar och upplyfta kranbanor.

För ordinära hus är emellertid situalionen en an'

nan. De äro relativt höga, varvid skjuvdeformatio'

nerna

bli

betydande

i

relation

till

böjdeformationer-na, då de förras tvärsnittskonstant innehåller höj'

den

i

första och de

senares

i

tredje

potensen'

Tillika

svara de

illa

mot varje balkhypotes, då de genom dörrar och fönster

i

hjärt- och fasadmurar

eller genom frånvaron av styva tvärväggar ofta fun'

gera som ramar, vilka som helhet nästan alltid ha

skjuvde{ormationerna dominerande,

Kort

sagt:

för

ordinära hus saknas

för

varje vä-sentligt deformabel mark, även om denna är någor-Iunda likartad under hela byggnaden, en

beräknings-modell tillämplig på det totala systemet byggnad

-mark. Markens tämligen grovt uppskattade defor'

mation måste betraktas som husets tvångsdeforma'

tion. Husets hållfasthet, dess risk

för

funktionshäm' mahde skada eller

för

utseendefel måste bedömas

med ledning ilärav. För närvarande pågår erfaren' hetsinsamling. Den följande framställningen avser

en preliminär redovisning av en speciell sådan. Den bygger på studier, gjorda på byggnader tillhöriga

Tekniska Högskolan

i

Lund

(LTH)

samt betalda av Kungl Byggnadsstyrelsen och Statens Råd för

Bygg-nadsforskning. Den kompletteras

i

annat samman-hang av en apparatbeskrivning.

För program, observationer och bearbetning

sva-rar

Flemming Hansen. Ake Holmberg

har

deltagit

i

diskussioner och har medverket

till

denna rapport. Studieob j eht och obseruatíonstnetod,er

Studien

har

gällt deformationsmätning, mätning

av sättning

i

relation

till

yttre fasta element (fix-punkter) och inventering av skador hos sju

huskrop-par tillhöriga Tekniska Högskolan

i

Lund. Se ta-bell

l,

som också visar studiens avsedda

---,\

_Ar

Hus---',-

t966

/967

t968

t969

t970

t97/

t972

t973

/974

Molemolik

Ox xO X o X Ox

Elekfrolekn

X OxO XU xO x O(

l"loskinlekn

O( Ox )x Ox o O(

Arkileklur

OxO o xO o<

Våg-o

Valler

o

X

o

oxo o ) o O xO ox O( )(

l(emt

II-fi

_a

O OxO O

) xo

o

xo

o

x ox O{ Ox

Kemi

E

oo

I O OC o o c o O( O( Ox

Tabell 1, Tid'plan _lör stuiliet au deformation, sättning och skador hos sju huskroppar tiLlhöriga Telmiska Hògskolan i Lund o duser mätningstilliälle _X auser sprickinaenteringstillt¿ille

Tekniska Högskolan

i

Lund,

LTH,

_[3]

består av sex byggnader, Matematikcentrum med föreläsnings-salar, Maskinteknik, Elektroteknik, Väg- och vatten-byggnad, Arkitektur och Kemicentrum, det senaïe uppdelat

i

flera

huskroppar, varav

här

behandlas delen

II-III

och delen IV. Grundläggningen är inte

enhetlig hos studerade hus, som eljest äro tämligen

lika: fyra

till

sex våningar, längsgående bärande tegelväggar på betongkällare,

i

princip 1 fönster per

ca 3 m, platsgjutna betongbjälklag och totala läng-der på ca

90-165

m utan dilatationsfogar.

Marken består inom hela området

av

kvartära avlagringar från två moräner med en

mellanliggan-de störd avlagring av interglaciala sediment. Den undre moränen, Nordostmoränen, är myckel

hård och innehåller

20-30

/o

Iera. Dess överyta

är distinkt och betongpålar penetrera den vid rim-Iig slagning högst ca 0,5 m.

Den

övre moränen, Baltiska moränen,

har

en mäktighet av ca

2-8

m. Dess lerhalt är 3O-50 /o

och den innehåller

rikligt

av kalklera och flinta.

Lagringen är som regel {ast och skjuvhållfastheten, bestämd genom konprov, är ca

7-10

Mp/m2.

Lin-ser av grövre och mindre lerhaltigt material

före-komma liksom

linser av

orsorterat material med

högre lerhalt. Denna moräns underyta är diffus med inältat material.

För området mellan moränerna visa

borrprotokol-len snabba _{växlingar mellan lager av varvig} lera och Iager av mo

till

sand. Lagrens mäktighet

varie-rar

inom hela området mellan

0-3

m.

De ha förkonsoliderats med

25-45

Mp/m2. Ef-ter att ha bildats

i

interglaciära smältvattensjöar ha

de ältats av isen och

blivit

veckade och skrynklade

till

upphävd kontinuitet. De

föra

dock vatten och påverka utan tvekan sättningsförloppet hos bygg-naderna

i

trakten. Utan dem skulle vissa observera-de oregelbundenheter

i

cletta avseende sakna för-klaring,

4

Mätningarna innebära intern jämförelse mellan höjdläget

för

fasta observationspunkter, väsentligen

i

källarmurarna och extern jämförelse mellan en punkt

i

vederbörande hus och någon fixpunkt. De kompletteras

av

sprickinventering

i

vissa valda våningar.

De interna mätningarna göras med ett instrument baserat på principen för kommunicerande kärl. E{-ter intrimning bedöms detta instrument nu visa fel

med högst -f 0,05 mm. Dessa mätningar störas mest av allt

för

ringa hänsyn

till

observationspunkterna,

som ibland utsättas för åverkan, varav en del svårig-heter ha följt.

De externa mätningarna göras genom

konventio-nell precisionsavvägning med ett fel av högst

*

0,4 mm. Svårighelen att etablera pålitliga och respekte-rade fixpunkter inom 50 à 60 m från husen under-värderades emellertid

i

början, varför några obser-vationer ha gått förlorade.

Sprickinventeringen består

i

princip

i

att

i

modul

för

modul

(à

ca

3

m)

summera bredden av

i

de längsgående

murarna

förekommande sprickor. Sprickbredden bestäms med skalmikroskop med en möjlighet att uppskatta 0,05 mm; dock har

möjlig-heten att genom träning kalibrera observatören inte

lämnats obeaktad.

Visserligen

ha

sådana

sprickor

(krakelering o

dyl),

som uppenbart sakna samband med husens krökning eller skjuvdeformation uteslutits

från

re-dovisningen. Dock rymmer denna naturligen en icke

helt obetydlig del med krympning som orsak. Lägges

till

detta, att sprickor före målning

förbli

oobserve-rade är det uppenbalt att sprickinventering av detta slag avslöjar endast sent inträffade flagranta ska-clor, som endast

i

ringa omfattning

äro att

vänta

i

de aktuella husen.

N å.gra d,e _linitioner och b eteckningar

Horisontalprojektionen

av

kontaktytan mellan

mark och byggnad, se

fig

1, indelas

i

smärre ytor,

en

kring

varje punkt

för

sättningsobservation. Så

långt

rimligen

möjligt

sker denna inilelning med

räta

linjer

i

för

ändamålet lämpliga riktningar,

halveranile de inböriles avstånden mellan punkterna

och företrädesvis

i

ett rätvinkligt system.

En

punkt väljs

som referenspunkt

och

genom

denna läggs ett horisontellt plnn

A,

sorn

följer

den

vid

dess sättning och som

intet

annat

är

än

ett

beräkningshjälpmedel. Medelvärdet

av

punkternas

sättning

i

relation

till

A

med de enskilda värdenas givna

vikt

i

proportion

till

delytornas storlek

defi-nierar ett

nytt

horisontalplan. Detta

är

rnedelytan.

Vicl

deformationsmätningarnas början befinner sig medelytan

i

sin helhet

i

plan A.

Vid

begynnande mätning av sättningarna

i

rela-tion

till

yttre,

fasta element, fixpunkter, befinner

sig plan

A

i

niuå, B. Medelytans sättning

i

relation

till

denna är s och den maximala, hos någon punkt

observerade sättningen är s*^*.

Den

maximala

sättningsdifferensen

inom

en strimla är

/.

Differensen mellan sättningarna

för

strimlans båda yttersta observationspunkter är d.

Observera

att

s

aveer den plana medelytan och smax en punkt

i

den krökta ytan abstraherad

ur

den

faktiska

kontaktytan mellan

mark

och

byggnad,

båda

i

relation

till

nivå B, under det

att

¿/ och ô utan relation

till

nivå B avser den studerade strimlan.

Också storheletna a.,

I

och

ð

avse strimlan

i

den

för

studiet valda riktningen. Storleken av

I

och ô

väljs

med hänsyn

till

vad som

är

lärnpligt

i

det

enskilda fallet och bestämmer

i

hög grad noggrann-heten.

Sättningar räknas positiva

neråt. Strimlor

ha positiv riktning åt höger.

d

ã

: ,

ä,r snedsättningen hos strimlan.

d..

]

= rp är lutningen hos strimlan

i

det snedsatta

¿

_systemet.

2 (y't'

_-

r¡tr_)

är vid kontinuerligt varierande sättning strimlans krökning.

l"-,

*

l,

Re d o u i s ni n g s p r in cip er

I

enlighet med en inom den publicerade geotek-niken etablerad praxis redovisas ileformationsmät.

ningarna och sättningsmätningarna väsentligen

en-ligt

A

W

Skempton-D

H

MacD,onald

_[8]

med den maximala observerade snedsättningen hos nå-gon strimla, u, med. den maximala observerade

lut-ningen

i

någon strimla, g-,n,..*, mecl den maximala observerade sättningsdi{ferensen inom någon

strim-Fig 1. ø, Ouerst horßontalprojektionen ao kontaktytan meLlan byggnail oclt. mark med, obseraationspunkter och d,essa tillil,elad,e ytor, _{Jörileløile} längs parallella strimlor. b. Därund,er en trimla i aertikalsektorn med, obseroations-punkterna oisad.e ned,förda till lcontaletytan och bland, iJen d,en sìirsl¡ih markerail, som deJiníerar plan A

c. Strimlan i b elter deformation, Heldragen linie aísar d,en

materiella ileJormatíonen och streckail linje d,en abstaktion, till uílken iJískussionen och all analys ltnyts (obseroera, att källarmuren mellan obseruationspunkten och, kontalctytan med, marken har antagits aara inltornpressibel). Koorilinat-systemet _lör beskrianing av iJess delormation är aridet med snedsättningen. Obseroera att strimlans längil anses aara ¿ustånil mellan d e s s y tt er std o b ser uationsp unhter

d. Strímlan i b elter sättníng i relation till niuå. B

la,

/,

med medelytans sättning

i

relation

till

nivån

B,

s, med den maximala observerade sättningen

i

någon strimla

i

relation

till

nivån

B,

s-o*. Även beteckningssystemet anknyter väsentligen

till

vad som

i

dag

är

gängse, även om detta

inte

är

helt

rationellt.

Sovjetiska normer må exemplifiera

i

synnerhet den utvecklade

typ

av

föreskrift, som utöver att

säkerställa

en

minimal standard

är

att

betrakta

som upphandlingsspecifikation. De reglera snax och ?rùax med någon uppdelning med hänsyn

till

för-o

b

I

I

håÌlandena. _{Andra normer eller förslag}

_tìll

normer behandla

/.

Krökningen,

g,

regleras veterligt

en-dast

i

undantagsfall, se dock

S.

Rosenhaupt _[4],

Här behandlas den endast flyktigt, då den dels skulle

bli

ytterst oskarp som differensen mellan

två

tal med

fel

i

differensens storleksordning dels

uppen-bart

skulle

bli

helt formell genom

att

referera

till

en icke pålitligt kontinuerlig funktion.

Angående redovisningsprinciperna hänvisas här

till

utöver en aktuell, sammanfattande lärobok av

K

Széchy

_{[5] till}

bl

a

V

V

Mikhejev m

fl

_[6] ochNATsytovich

_[7].

Skempton och MacDonald, anger sambandet

s^u*=L

4

a,

som utan övertygande motivering övergår

i

sr.*=Zr.,Ç-Jmaxr

där ,L1 är en sträcka, som beroende av

markbeskaf-fenheten varierar mellan ca 2,5 och 5,0 m och

/

=

L",

Vr-a*,

d'ar

L"

varierar mellan

ca

1,5 och 2,5 m.

Huruvida linjärt samband verkligen råder

?max och såväl s,no*

,o

!^ârvara

en öppen

mellan

fråga.

Hittills

erhå,llna resultdt jämförclu, metl gängse

slcad,elcriterier

Studiernas resultat

vid

årsskiftet

1967-68

visas

i

sammandrag

i

tabellerna

2

och 3. Härutöver

före-ligger en detaljredovisning, som inte tynger denna

P/an

:::l-:-_-::1tr:f-- .---_]L--jL-l li ss.s\ssr--]---ll _ì¡* iL--l---, -il ¿rJlÀ¡ Tekniska Högskolan sl¡ild.rade studier

{ramställning, men som kan rekvireras av de

even-tuellt intresserade

_[9].

Husen äro, som nämnt, tämligen

lika,

Den

stu-derade delen

av

dem exemplifieras

i

figur

2 av

Arkitektur med

fyra

längsgående bärande murar,

A-D.

Dessa murar representera de primärt

stude-rade strimlorna.

Samtliga hus ha en tydlig snedsättning med kon-sekvent störst sättning

i

den del,

där

byggnads-arbetet våning

för

våning

har

börjat,

mao,

dät Iaster ha verkat längst och där styvheten har blivit

tidigast etablerad.

Maximal lutning utmed murarna är 0,00045,

vil-ket erfarenhetsmässigt är ofarligt

för

denna typ av

byggnad. Se Mikhejev

mfl

_[6].

Tvärs murarna är maximal lutning 0,00134.

Till

denna skall

i

det

ak-tuella

fallet

läggas lutningar

i

bjälklagen mellan muralna.

Denna deformation borile ha lett

till

skada, om

inte tvärväggarna med avsikt hade gjorts skjuweka.

De bestå nu av stående lättbetongplank fogade med

skumgummilister.

Tal¡ell 2, Sammand,rag au sättnings- och tleiornrutionsobser-uatione¡ intill årsskiltet 1967-68 _{lör lyra} au de i tabell I

angiuna husen.

1 De längre pålarna i husets södra iinde. 2 Sulor i d.en södra och på.lar _i den norra änden.

Obseruera øtt _Íör Matematík och Elektroteknik, s oclt s,,"n-ínte hn någon rekttiott. till öuriga storheter eltersom gäIlnnde externd m¿itningar hø på.börjats senare än interna

Se.klton

Fig 2. Byggnad,en _lör Arkitektur uitl Luncl i d,e d,elar, sont beröras au här 6 Hus Polor ìulot 6mo. tooo\ poqf-A mm 5 mÍ, mm

ù

I

ù È

$

n A

_$s

$r"i

sF$

Rns

$vilO 3,o-22 o,o8 q34 9.2 47 B ?þ-q4 o,o5 o,e9 7.7 o,6 40 c - o.o2 o,t9 3,6 ez E ?.7-5.7 o,u o,56 4.8 ieki -o.78 +ô63 o.98 9,2 S{ è

{

a

p

*

.r{ a t{t

Ës

*s$

Ri,å

a.3-9¿ o,oe q3e _4a 2e

3,O

B 63-8¿ o,06 qzt 94

C _\o-5,( o.o4 Q20

D 6.8-91 o,o3 o,48 4.e 3,2

)eRt o.9z

(

I

\

-\¿

{

_¡¿ L eo

o.to o,t8 6.e

4.s

6,9

B o,o4 o,ea 7l

C o,o3 o,e6 4.2 7.A

Qo3 o,45 6,4 7,6 ækl -u,ta +o t2 /,s4 6,5

:{

e l(

{

iQ l¿ o e 2 4,5 o.oe o.o8 4,8 8,o 8,9

B I,O-9.J O,ol o, e4 6.a

C t.7-l?.1 O.ta q20 3,6 //,3

D ì,8-tq¿ O,o7 o,to 5,7 il,2

14 I

\

\

I

\

\

(\ F9' -0

\

ù Þ

\

o ¡fj -0

\

{

ì

a

\

{

_U .P 0

{

14 s.

\

"o

a

_t

a

a

ñ

N

\

È

I

v

a

I r^ t/) I

\

ì

\

E (\ ro' -0

\

ù

s

,t

e

s

r

_\

o ¡cJ -ù

\

{

ì

e

c

{

_U qJ

\

AJ

a

tf)

s

e

\

a

a

.P IY È È

t

i

_I

g

a

I N Dnckot DrlCkôt

i{

\

\

-p 0

\

4 zz )T- _{t5 o,7}

\

\

{

qJ

\

{\

A 4 t8 2Tr o o (v 22 t,9 Kv2e 3.e B 6 36 '+Tr _o o B 6 2-E I¡Tr 6 q8 Kv 35 65 Kv 34 6,t C 6 36 '+Tr 4 q4 C 7 32 4Tr

ot

<V t4 ?-4 Kv 26 3rg E 1 t8 >7-r _{3 o,t} 6 zi L-7, _o,t <v Ê _{t.7 Kv 82 B8}

*

_\

{

.{

o

(

*{

e

trJ A 4 ?,o Jlt o o

J

l( qJ

\

_r

a

t/)

a

_{

A 4 20 ?Tr o

o

Kv

I

el

Kv

I

t,4 B 6 z2 tTr E _),8 B 6 40 lTr o,t (v _{6t 6.7 Kv 22 4l*} C 6 36 tTr E _o,4 C 7 40 '+n o U Kv t7 4a Kv 20 45 D 6 |Tr o.l D 6 32 t+Tr

ot

Kv tz 25 Kv 36

Tabell 3. Samrnand,rag aa sprickbredtlsobseruationer i.ntill årsskiltet 1967-68 lör hu,sen i tabell 2

En detalj av särskilt intresse bjuder Elektrotek.

nik.

I

mur

D

finns ett genombrott med dess halva

höjd. På ömse sidor därom, med det inbördes

av-ståndet 3 m, äro observationspunkter placerade.

In-om sträckan har hittills q, varierat rnellan

_-

0,00020

och _f0,00080 och är för närvarande ca _f0,00050.

Några skador

i

anslutning därtill ha inte iakttagits,

Förklaringen må vara, att maximal deformation

in-träffade, innan murarna hade

fått

slutlig styvhet.

Utöver

att

illustrera

en

utebliven skada visar

denna detaljmätning tydligare än övriga hur

oregel-bundna husets deformationer och rörelser äro under

dess första

tid, när

det ännu inte

är

styvt och då

marken söker sitt nya viloläge e{ter schaktning med

avlastning, ny pålastning och måhända ändrad

drä-nering. Liknande observationer redovisas

av

bl a

T W Lambe

_[0].

Maskinteknik visar av husen

i

tabell

2

de lägsta

värdena

'p-u,

_{oaktat huset}

har

en blandad

grund-läggning. Måhända är detta den avsedda följden av

att skyddsrummet

har

placerats och utformats

till

att hindra den be{arade stora skjuvde{ormationen, lutningen.

Sprickinventeringen enligt tabell

3

visar några

omständigheter av intresse.

Summasprickbredden är alltid större

i

källaren än

längre upp. Företeelsen är av oss iakttagen också på

andra relativt långa hus av hela annan karaktär,

bostadshus med fasader

av

rumsstora, monterade

sandwichelement av betong. Detta tyder på, att

krök-ningen

har

en större betydelse

för

skadebilden än

enligt gängse betraktelsesätt mecl

_?

som

domineran-de skadomineran-dekriterium.

En

liknande slutsats kan måhända dras

av

att

ingen korrelation finnes mellan

_?*"*

i

vederbö-rande strimla och summasprickbredden per

tängd-enhet av strimlan.

Här påpekas emellertid ånyo dels att

sprickobser-vationerna ha börjat sent och ännu ha pågått endast

en relativt kort

tid

dels att sprickningen är absolut

ringa och därför ger mycket begränsade besked.

Observationerna fortsätta enligt tabell

f.

Störst

in-tresse knyter sig

till

Kemicentrums skilda delar, som dels ha kommit relativt tidigt under observation dels

genom att ha igångsatts

vid

skilda tillfällen ge en

möjlighet

till

stuclium av den inbördes påverkan.

LITTERATUR

Winkler, E: Die Lehre von der Elasticität und

Festig-keit, Prag 1867.

Boussinesq, _{I V:} Application des potentièls à l'étude

de l'équilibre et clu mouvement des solides élastiques,

Paris

1885-t3l Kungl Byggnadsstyrelsen: Tekniska Högskolan i Lund, Stockholm 1965.

l4l Rosenhaupt, S.' Tolerance of Structures to Settlements,

Proc ASCE, Soil Mech and Found. Div, Vol 91,

May 1965.

tsl Széclty, K: Alapozás. I. Kötet: Az altalaj minr szer.

kezeti anayag, andra upplagan, Budapest 1957 (tysk översättning, De¡ Grundbau, Wien 1963).

t6l Mikheieu, V V, Polshin, D E, Tohar, R A, tlshlealoy, Z P.' Foundation Design in the USSR, Fifth Int Conf

on Soil Mech and Found Eng, London 1961.

t7l Tsytouich, N A: General Report on Foundations of Structures

- General Subjects oI Theory and P¡ac. tice of Foundations Engineering on Natural Soils,

Fourth Int Conf on SoiÌ Mech and Found Eng, Lon. don 1961.

t8l Skernpton, A W, illac Donalil, D H: The Allowable Settlements o{ Buildings, P¡oc Inst Civ Eng, Londan

1956.

t9l Statens Råd för Byggnadsforskning, Linnégatan BI,

11460 Stockholm: Detaljredovisning t953 av

forsk-ningsuppdrag C 301.

llQl l,ambe,T W:The Behaviour of Foundations During Conslruction, Proc ASCE, Soil Mech and Found Div, Jan 1968.

I]]