De policyprofessionella under granskning

(1)

Uppsala universitet Vårterminen 2016 Statsvetenskapliga institutionen

Kandidatuppsats

Författare: Anna Westerberg Handledare: Helena Wockelberg Antal sidor: 44

Antal ord: 11408

De policyprofessionella under granskning

En frameanalys av svensk massmedias och konstitutionsutskottets

(2)

Abstract

The policy professionals, a group of operators active in the center of the political sphere but which are hidden in the review process.In this bachelor thesis I will describe how the policy professional is treated in the review processes, in order to investigate this I choose to apply this in the case Nuonaffären. The review process in this study consists of the Swedish media and the Constitutional Committee, and it is from these two actors treatment of the policy professional will be examined. The purpose of this study is to describe how the media and the Swedish constitutional committee have treated the policy professional in the Nuonaffären. Frame analysis is used in this study to allow for a framing of the policy professionals treatment. In the analysis of the Swedish medias treatment of the policy professionals I can conclude that they are hardly mentioned. The analysis of the Constitutional Committee gives a different picture, the policy professionals are treated as important operators involved in the process that led to the purchase of Nuon.

Keywords: Nuonaffären, frame analysis, framing, policy professional, Constitutional Committee, the Swedish media.

(3)

Sammanfattning

De policyprofessionella, en grupp aktörer aktiva i centrum av den politiska sfären men som är dolda i granskningsprocesser. I denna kandidatuppsats kommer jag att beskriva hur de policyprofessionella behandlas i granskningsprocesser. För att kunna undersöka detta appliceras undersökningen på granskningen av fallet Nuonaffären där statliga Vattenfall år 2009 köpte det holländska energibolaget. Fyra år efter att affären hade gått igenom kommer det fram att ansvarigt statsråd hade blivit varnad om att priset var för högt. Affären betraktades som dålig på grund av de många nedskrivningar Vattenfall tvingades göra. Efter detta granskas Nuonaffären av både svensk massmedia och konstitutionsutskottet. Granskningsprocessen i denna undersökning utgörs då av svensk massmedia och konstitutionsutskottet och det är utifrån dessa två aktörer behandlingen av de policyprofessionella kommer att undersökas. Syfte med denna undersökning är att beskriva hur de policyprofessionella har behandlats av svensk massmedia och konstitutionsutskottet i Nuonaffären. Frameanalys används i undersökningen för att möjliggöra en inramning av de policyprofessionellas behandling. Analysen av hur de policyprofessionella har behandlats i svensk massmedia är att de inte har behandlats eftersom de sällan nämns i artiklarna. Analysen av konstitutionsutskottet ger en annan bild, här behandlas de policyprofessionella som delaktiga aktörer i processen som ledde fram till köpet av Nuon.

(4)

Innehållsförteckning 1. Inledning 6 1.1 Frågeställning 7 1.2 Syfte 7 1.3 Disposition 7 1.4 Bakgrund 8 1.5 Inomvetenskaplig relevans 9 1.6 Utomvetenskaplig relevans 10 2. Litteraturgenomgång 11 2.1 De policyprofessionella 11 2.2 Kontrollmakten 13 2.3 Granskningsmakten 15 3. Metod 16 3.1 Analysverktyg 16 3.2 Design 17 3.3 Val av fall 18 3.4 Material 18 3.5 Avgränsning 19 3.6 Källkritik 20

3.7 Validitets- och reliabilitetsdiskussion 20

3.8 Angreppssätt 21

4. Begrepp och operationalisering 22

(5)

5. Resultat 28 5.1 Svensk massmedia 28 5.1.1 Dagens Nyheter 28 5.1.2 Svenska Dagbladet 29 5.1.3 Sammanfattning 31 5.2 Konstitutionsutskottet 32

6. Slutsats och diskussion 35

(6)

1. Inledning

”Riksdagsledamöterna i utskottet, upplever du att du har mer kunskap än vad de har ibland? Alltid.

Alltid?

Jo, men det har jag, de får ju sin information och kunskap från mig. Så befinner du dig i något slags överläge gentemot dem?

Jaja, absolut. Ja, och det är så det fungerar inom alla partier tror jag…

Har din syn på politiken förändras sedan du började jobba (som politiskt sakkunnig)?

Det som chockade mig mest var… att det är så toppstyrt… även om riksdagsledamöterna är folkvalda så har jag nu som politisk sakkunnig så mycket mer att säga till om än vad riksdagsledamöterna har.”

(Garsten, Rothestein & Svallfors 2015, s 9).

(7)

Gruppen policyprofessionella och hur denna grupp behandlas inom granskningsprocesser kommer i denna uppsats att undersökas med hjälp av fallet Nuonaffären. Nuonaffären började med att statliga Vattenfall köpte holländska Nuon i februari 2009 för nästan 100 miljarder kronor (2013/2014:KU20, s 132). Efter köpet av holländska Nuon har Vattenfall tvingats till nedskrivningar på nästan 53 miljarder kronor (Nilsson 2016). De kraftiga nedskrivningarna, och information om att det fanns en tjänsteman på Näringsdepartementet som menade att priset på Nuon var överskattat med 30 miljarder kronor resulterade i att svensk massmedia och konstitutionsutskottet granskade Nuonaffären. Fokus i granskningsprocessen har främst handlat om vilken information som fanns tillgänglig och vilka som hade tillgång till denna information innan köpet av Nuon. Hur har då gruppen policyprofessionella behandlats i granskningsprocessen av Nuon? En grupp som själva ser sig som överlägsna, är aktiva inom Regeringskansliet men är en grupp som vi vet lite om när det kommer till vilket mandat och vilket ansvar de har.

1.1 Frågeställning

Hur behandlades de policyprofessionella av konstitutionsutskottet och svensk massmedia i granskningsprocessen av Nuonaffären?

1.2 Syfte

Frågeställningen i denna undersökning är deskriptiv. Syftet med undersökningen är att beskriva hur konstitutionsutskottet och svensk massmedia har behandlat de policyprofessionellas roll i Nuonaffären. Undersökningen kommer att genomföras med hjälp av en frameanalys, för att kunna göra en inramning av hur konstitutionsutskottet och svensk massmedia har behandlat de policyprofessionella.

1.3. Disposition

(8)

1.4 Bakgrund

I detta avsnitt presenteras bakgrunden till Nuonaffären i form av tre steg. Första steget beskriver Vattenfalls intresse och mål med köpet av Nuon. Andra steget behandlar själva affären och tredje steget beskriver vad som hände efter köpet av Nuon.

1995 beslutade Vattenfalls styrelse att företaget skulle ha en tillväxtstrategi som även riktade sig till den internationella marknaden (2013/14:KU20, s 134). I april 2005 fick statliga Vattenfall ett tillägg i bolagsordningen, ”Bolaget ska inom ramen för kravet på affärsmässighet vara det ledande företaget i omställningen till en ekologiskt och ekonomiskt uthållig svensk energiförsörjning” (2013/14:KU20, s 137).Dessa två steg gjorde att Vattenfall nu blev ett företag som var intresserad av den internationella marknaden med tydliga ekologiska och ekonomiska mål. Holländska Nuon sågs som ett företag som då passade in i Vattenfalls båda intressen.

Holländska företaget N.V.Nuon Energy är ett företag med fokus på gas och vindkraft. Företaget är främst verksam i Holland men finns även i Storbritannien och Tyskland (nationalencyklopedin, N.V.Nuon Energy). I februari 2009 köpte statliga Vattenfall holländska Nuon för nästan 100 miljarder kronor, vilket gjorde affären till den största kontantuppgörelsen någonsin i Sverige (Eriksson & Hennel 2013). Köpet av holländska Nuon skedde i fyra etapper, 2009 köptes 49 procent av aktierna och resterande delen av Nuon köptes sedan i tre etapper 2011, 2013 och 2015 (2013/14:KU20, s 140). Köpet av Nuon var strategiskt bra genom att det följde styrelsens beslut från 1995 att rikta sig till den internationella marknaden och det följde bolagsordningen från 2005 att gå mot mer ekologisk energiförsörjning. Efter köpet av Nuon går näringsdepartement ut med ett mycket positivt pressmeddelande den 23 februari 2009 för att offentliggöra affären:

- Vattenfall går bra och utvecklas starkt. Förvärvet av holländska Nuon är ett naturligt steg i att skapa ett ännu större värde i Vattenfall. Förvärvet ger Vattenfall både en bredare produktionsportfölj och starkare kompetens inom bland annat gas och förnybar energiproduktion, säger näringsminister Maud Olofsson.

(9)

Redan idag är det sammanslagna Vattenfall/Nuon det största bolaget i Europa på havsbaserad vindkraft och ytterligare utbyggnad av vind ligger i planerna, säger Maud Olofsson.

- Det är glädjande att Nuons styrelse rekommenderar affären till ägarna, kommuner och regioner i Holland, eftersom den uppfattar Vattenfall som en god ägare som tar ett samhällsansvar och har en ledande roll i klimatomställningen i Europa, säger näringsminister Maud Olofsson.

(2013/14:KU20, s 141).

I februari 2013 fick Svenska Dagbladet reda på att dåvarande näringsministern Maud Olofsson blev varnad av tjänstemannen Elsa Widding att priset för Nuon var överskattat med 30 miljarder kronor (Garsten mfl 2015, s 224). Trots denna varning gick Vattenfalls köp av Nuon igenom. Efter att Nuonaffären blev aktuell i svensk massmedia gjordes en anmälning till konstitutionsutskottet. Miljöpartiets Per Bolund skickade in en anmälan den 7 februari 2013 som löd ”Begäran om granskning av förutvarande näringsministerns hantering av Vattenfall AB:s förvärv av Nuon” (2013/24KU:20 bilaga A3.1.1, s 185). Flera anmälningar har skickats in till konstitutionsutskottet efter Per Bolunds men på grund av att anmälningarna skickades in efter den 1 februari 2013 så dröjde det ända till i april 2014 innan utfrågningarna och konstitutionsutskottets granskning påbörjades (Ekman 2013). Fokus i granskningsprocesserna från konstitutionsutskottet och svensk massmedia har varit vilken information som var tillgänglig och vilka aktörer som var informerade om det tänkta köpet av holländska Nuon.

1.5 Inomvetenskaplig relevans

(10)

egna dagordningar och att det står under indirekt ansvarutkrävande genom att de faller och står med sin minister (Ullström 2011).

I den här undersökningen väljer jag att utveckla denna delade bild av de policyprofessionella och ansvarsutkrävande genom att undersöka hur de policyprofessionella har behandlats av konstitutionsutskottet och svensk massmedia i hanteringen av Nuonaffären. Behandlas de policyprofessionella som ansvariga, som en källa eller behandlas de överhuvudtaget? Den här undersökningen ger en djupare beskrivning av behandlingen de policyprofessionella får inom olika granskningsprocesser.

1.6 Utomvetenskaplig relevans

(11)

2. Litteraturgenomgång

I detta avsnitt redogörs för hur forskningsläget ser ut i ämnet jag har valt att undersöka. Här kommer tidigare forskning som är relevant för undersökningen att tas upp. Jag har valt att dela upp denna genomgång i tre teman: de policyprofessionella, kontrollmakten och granskningsmakten.

2.1 De policyprofessionella

De policyprofessionella är en grupp som varit i skuggan av forskningen, speciellt när det handlar om forskning som berör de policyprofessionella inom svensk politik. Här behandlas först forskningen som berör vad som sagts i stort om de policyprofessionella och därefter vad som sagts om de policyprofessionella inom svensk politik. Det var statsvetaren Hugh Heclo som lanserade begreppet policyprofessionella (Garsten mfl 2015). Hugo Heclo diskuterar i sin forskning om gruppen ”policy specialists” och vilka dessa aktörer är, vilken makt aktörerna har och svårigheten för samhället att utkräva ansvar av dem (Heclo 1978, s 98). Eftersom aktörerna agerar i skuggan inom den politiska sfären och att det är svårt att ställa aktörerna till ansvar menar Heclo att det skapar problem för den demokratiska legitimiteten. Efter Heclos forskning som ledde fram till artikeln som skrevs 1978 har fokus inte varit på att studera gruppen policyprofessionella utan mer på nätverken de policyprofessionella har verkat inom (Garsten mfl 2015, s 54).

Även statsvetaren Robert A Dahl har uttalat sig om de policyprofessionella, men han benämnde gruppen som ”politiska specialister”, och menar att denna grupp kan skapa problem för den demokratiska legitimiteten (Dahl 1989). Dahl menar att ökningen av denna grupp intellektuella aktörer som engagerar sig och med stor sannolikhet även arbetar inom den politiska sfären, då både offentlig och privat sektor, utgör en fara för den representativa demokratin. Genom denna grupp så ökar komplexiteten i den representativa demokratin och det blir svårt för medborgarna att förstå hur allt fungerar och då även svårt att ställa aktörerna ansvariga (Dahl 1989).

(12)

hennes forskning lyfts de policyprofessionellas olika roller fram som statssekreterare, stabschef, planeringschef, politisk sakkunnig, talskrivare, pressekreterare och presschef. Ullström menar att de policyprofessionella inte driver fram deras egen dagordning eller agendor utan istället är de viktiga för att det politiska systemet ska fungera (Ullström 2011). De policyprofessionella medför inte någon ökad politisering av förvaltningen och att det policyprofessionella istället ger ökad klarhet i relationen mellan politiker och vanliga tjänstemän (Ullström 2011, s 319). Även när det kommer till ansvarsutkrävande, som ofta behandlas som ett orosmoment med de policyprofessionella, argumenterar Ullström för att de policyprofessionella indirekt ställs som ansvariga (ibid). Det indirekta ansvaret kommer genom det material och handlingar som de policyprofessionella tar fram och som används när statsrådet fattar ett beslut. Om detta beslut är felaktigt och konsekvensen blir att statsrådet avsätts, blir även konsekvensen för den policyprofessionella att den lämnar sin post (ibid).

Boken Makt utan mandat: de policyprofessionella i svensk politik skriven av Christina Garsten professor i socialantropologi, Bo Rothstein professor i statsvetenskap och Stefan Svallfors professor i sociolog redovisar ett forskningsprojekt som påbörjades 2012. Forskningsprojektet är ett av de första i sitt slag, som tittar på de policyprofessionella som en hel grupp och då som ny politisk och social kategori (Garsten mfl 2015). Undersökningen dessa tre forskare har gjort kan ses som en fortsättning på Heclos forskning från 1978, genom att fokus ligger på själva gruppen policyprofessionella. Skillnaden är att deras forsknings görs i en helt annan kontext både geografiskt och tidsmässigt.

(13)

policyprofessionella finns med i den svenska politiska sfären på grund av det stora antalet ungefär 2000-2500 personer de utgör (Garsten mfl 2015, s 44). Det stora antalet policyprofessionella och att de är nödvändiga för att det politiska systemet vi har ska fungera innebär att det konstitutionella tomrum som idag finns för gruppen måste täppas igen (Garsten mfl 2015, s 260f). För att täppa igen detta tomrum och få bukt med problemet med möjligheten till ansvarsutkrävande behöver de policyprofessionella få komma fram i ljuset, då genom lagändringar inom kontrollmakten och även komma fram i svensk massmedia (ibid).

2.2 Kontrollmakten, konstitutionsutskottet

Det andra temat i denna litteraturgenomgång är konstitutionsutskottet. Ingvar Mattson och Olof Peterssons bok Svensk författningspolitik belyser det regler som finns inom det svenska politiska maktspelet (Mattson & Petersson 2008). Konstitutionsutskottet utgör en del av Sveriges kontrollmakt, den svenska kontrollmakten är reglerad i regeringsformens 13:e kapitel (RF 13). Kontrollmaktens syfte är att den ska befrämja laglighet, effektivitet och medborgerligt förtroende (Sterzel 2008, s 253). Kontrollmakten har tre typer av kontrollmedel, parlamentarisk, rättslig och ekonomisk kontroll (ibid). Konstitutionsutskottet rör sig främst inom de parlamentariska och rättsliga kontrollmedlen. Fredrik Sterzel diskuterar den dualism som oftast diskuteras när det kommer till konstitutionsutskottet, att konstitutionsutskottet ska granska både ”statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning” (ibid). Dualismen menar Sterzel finns i att konstitutionsutskottet ska göra en objektiv bedömning i handläggningsprocessen från regeringskansliet medan granskningen av statsrådens tjänsteutövning blir mer politisk och är långt ifrån objektiv. Svårigheten för konstitutionsutskottet är att hålla isär dessa två moment och att det ofta finns en risk för att momenten glider ihop menar Sterzel.

(14)

ansvarsutkrävande och stärka den konstitutionella demokratin genom en folkvald senat. En folkvald senat innebär enligt Peterson en form av två kammarsystem, en senat som finns bredvid riksdagen. Denna folkvalda senat skulle ha som uppgift att fortlöpande granska och utveckla det demokratiska systemet.

I Helena Wockelberg och Shirin Ahlbäck Öberg artikel Ansvarsfullt ansvarsutkrävande – om bruk och missbruk av KU behandlas konstitutionsutskottets formella uppgift i den svenska kontrollmakten och även hur konstitutionsutskottet fungerar i verkligheten. Här diskuterar Wockelberg och Ahlbäck Öberg konstitutionsutskottets formella roll som granskare med fokus på statsråden och regeringen utifrån en administrativ och juridiskgranskning. Konstitutionsutskottets granskningar skulle inte gå mot att vara politiska, därför är det viktigt att upprätthålla trovärdighet genom opartiska och opolitiska granskningar (Wockelberg & Ahlbäck Öberg 2008, s 304). Den andra delen av deras forskning, i hur konstitutionsutskottet verkligen fungerar, grundar sig på de granskningsanmälningar som riksdagsledamöterna har skickat in till konstitutionsutskottet (ibid). De visar att granskningsanmälningarna succesivt har ökat och att en ökning av anmälningar även sker året före ett riksdagsval. De menar att konstitutionsutskottets granskning av statsråd och regering har övergått till att bli en mer politisk granskning än en administrativ och juridisk som är konstitutionsutskottets formella mål. I deras undersökning ställer de även frågan om konstitutionsutskottet tänjer på sitt mandat, här tas tsunamigranskningen upp och statssekreteraren (policyprofessionell) Lars Danielssons medverkan i granskningen (ibid). Här diskuteras konstitutionsutskottets granskning av Lars Danielsson och varför den blev så stor och omfattande, deras slutsats är att konstitutionsutskottet inte kunde komma åt det ansvariga statsrådet, Göran Persson. Då vände sig konstitutionsutskottet till statsrådets statssekreterare. Det finns två anledningar till konstitutionsutskottets intresse för statssekreteraren i deras granskning. Den första är att statssekreteraren kan visa på brister hos statsrådets hanterande, och den andra att det är statssekreteraren som har brustit i sitt hanterande och med det förhindrat att statsrådet skulle haft möjlighet att uppfylla sina plikter. I deras artikel refereras till ett citat från Lars Danielssons bok I skuggan av makten där en statssekreterares (policyprofessionell) syn på konstitutionsutskottets granskning beskrivs,

(15)

seriöst forum för diskussion av konstitutionella frågor. Det är viktigt att komma ihåg att KU:s uppgift är att granska statsrådens ämbetsutövning, inte vad en statssekreterare haft för sig. Men i utfrågningen av mig saknades nästan helt denna distinktion.

(Danielsson 2007 se Wockelberg & Ahlbäck Öberg 2008, s 310).

2.3 Granskningsmakten, svensk massmedia

(16)

3. Metod

3.1 Analysverktyg, frameanalys

Denna undersökning är en kvalitativstudie där en kvalitativ textanalys kommer att användas. Analysverktyget som jag kommer att använda mig av är frameanalys. En frame är en social konstruktion av ett fenomen, inom en frame finns ofta en idé och lösning på hur ett problem ska hanteras (Eriksson 2011, s 38). Frameanalys används ofta för att undersöka, analysera och rama in olika policyförslag (ibid). I den här undersökningen kommer jag inte att rama in och analysera olika policyförslag utan jag kommer att använda mig av frameanalys för att undersöka hur konstitutionsutskottet och svensk massmedia har ramat sin behandling av de policyprofessionella inom Nuonaffären. Konstitutionsutskottet och svensk massmedia är två olika aktörer men jag kommer att använda mig av en inramning, en frameanalys för hela materialet. Frameanalysen går till så att i min undersökning ställs frågor till materialet och det är genom dessa frågor en inramning, en frame av en diskussion skapas. Utgångspunkten i frameanalysen, de frågor som ställs till texten kan ses som tre steg. Först börjar vi med en problembeskrivning – vad är problemet? Sedan en orsaksförklaring – vad är orsaken till problemet? Till sist kommer ett lösningsförslag – vad är lösningen på problemet? (Eriksson 2011, s 38). Eftersom utgångspunkten ligger i att jag ställer mina frågor till texten är frameanalysen flexibel och ett analysverktyg som jag själv kan forma. Eftersom frågeställningen i denna undersökning är deskriptiv, beskrivande och ska undersöka hur de policyprofessionella behandlats av konstitutionsutskottet och svensk massmedia ligger fokus i denna undersökning på att beskriva vad problemet är.Därför kommer jag inte att ha med en orsaksförklaring eller ett lösningsförslag i min frameanalys. Frameanalysen jag kommer att använda mig av redovisas nedan:

Frameanalys

Vad är problemet? – Hur behandlas de policyprofessionella av konstitutionsutskottet och svensk massmedia i granskningsprocessen av Nuonaffären?

(17)

genom att de policyprofessionella behandlas på tre olika sätt, som makthavare, källor och osynliga.

1. Behandlas som – makthavare

De policyprofessionella behandlas som makthavare som är delaktiga och ansvariga för processen som ledde fram till köpet av Nuon. Svensk massmedia tar då upp de policyprofessionella i sin granskning och visar vilken roll och vilket ansvar aktörerna hade under arbete som ledde fram till köpet av Nuon. I konstitutionsutskottet skulle då de policyprofessionella kunna behandlas som aktiva, delaktiga och ansvariga till beslutet om att köpa Nuon.

2. Behandlas som – källa

De policyprofessionella behandlas som en källa till information om vad som hände i processen som ledde till köpet av Nuon. De policyprofessionella behandlas som en källa och de vet vilken information som fanns tillgänglig och vilka aktörer som blev informerade.

3. Behandlas som – osynliga

Svensk massmedia och konstitutionsutskottet behandlar inte de policyprofessionella, de blir osynliga och faller mellan stolarna. Behandlingen de policyprofessionella får av svensk massmedia är helt enkelt att de inte nämns i artiklarna som behandlar Nuonaffären. Konstitutionsutskottet skulle då behandla de policyprofessionella genom att inte ha med dem i granskningsbetänkanden eller kalla dem till offentliga utfrågningar.

3.2 Design

(18)

designen för denna underökning som en fallstudie är på grund av det jämförande momentet. Skillnaden mellan dessa två designer, fallstudie och jämförande studie, är inte stora. Renodlade fallstudier är väldigt ovanliga och, vilket även är fallet i denna studie, kräver det flesta fallstudier en jämförelse och hamnar då under designen jämförande studie (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wängnerud 2012, s 109).

3.3 Val av fall

Varför använda Nuonaffären som fall för att undersöka hur de policyprofessionella har behandlats i granskningsprocessen? I detta avsnitt redovisas anledningar till valet av Nuonaffären.

Första anledningen är att det finns mycket material kring fallet Nuonaffären, med det menat att det är ett empiriskt rikt fall. Eftersom denna undersökning är en av det första i sitt slag är det en stor fördel att använda sig av ett empiriskt rikt fall på grund av att det inte finns så mycket tidigare forskning inom detta område.

Den andra anledningen till valet av att använda Nuonaffären som fall är att i boken Makt utan mandat tas Nuonaffären upp som ett exempel för att belysa problematiken med de policyprofessionella. I och med att detta forskningsprojekt tar upp fallet Nuon, väckte det först och främst mitt intresse för att undersöka samspelet mellan de policyprofessionella och Nuonaffären. I Makt utan mandat ligger fokus på möjligt ansvarutkrävande de policyprofessionella kan få. Eftersom denna fråga undersöks och vi ej vet hur ansvarsutkrävandet ska hanteras, var det naturligt att välja att titta på den behandling de policyprofessionella fick i ett specifikt fall. Eftersom Nuonaffären hade nämnts som ett fall där de policyprofessionella hade en roll ansåg jag att det var ett fall värt att undersöka.

3.4 Material

(19)

Regeringens hantering av Vattenfall AB:s förvärv av Nuon (2013/2014:KU20, s 132). Materialet som kommer att hämtas från svensk massmedia är artiklar som antingen är från Svenska Dagbladet eller Dagens Nyheter. Valet att enbart använda mig av artiklar från dessa två tidningar är att de är ledande inom svensk massmedia och att jag på grund av praktiska och tidsmässiga skäl ej hinner behandla alla tidningar i Sverige.

3.5 Avgränsningar

Denna undersöknings material är begränsat till åren 2013 och 2014, detta på grund av praktiska skäl men också av att det är under denna period som Nuonaffären står i fokus. Det är i februari 2013 som Nuonaffären kommer upp till ytan och det är även under februari 2013 som anmälan till konstitutionsutskottet skickas in (2013/24KU:20 bilaga A3.1.1, s 185).

Anmälan till konstitutionsutskottet behandlas och utredds sedan under våren 2014. Jag kommer inte ta med något material från när själva affären av Nuon gick igenom i februari 2009 (2013/2014:KU20, s 140). Materialet som jag hämtar från svensk massmedia kommer från tidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, avgränsningen i att enbart hålla sig till dessa två tidningar är främst på grund av praktiska och tidsmässiga skäl och att dessa två tidningar är stora och ledande inom svensk massmedia när vi tittar på tidningsvärlden i Sverige. Jag har även avgränsningar i de artiklar jag har hämtat från Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Artiklarna är skrivna mellan 2013-2014, artiklarna ska ha en författare och jag har ej tagit med artiklar som är skrivna i tidningars debattforum, ledarsidor eller ”live-artiklar” 1 . Materialet som kommer användas från konstitutionsutskottet är konstitutionsutskottets granskningsbetänkande 2013/14 KU:20. Till detta granskningsbetänkande har konstitutionsutskottet fått skriftliga svar och dessa skriftliga svar kommer att vara en del av materialet. Konstitutionsutskottet har även genomfört offentliga utfrågningar och dessa kommer även att tas med men genom transkriberingar av utfrågningarna, jag kommer därför inte att använda mig av de videoinspelningar som finns av de offentliga utfrågningarna. Utfrågningarna och de skriftliga svaren finns i bilagor till granskningsbetänkandet.

(20)

3.6 Källkritik

Det finns fyra källkritiska kriterier, äkthet, oberoende, samtidighet och tendens. Utifrån dessa fyra kriterier bedöms materialet som används i denna undersökning (Esaiasson mfl 2012, s 279ff).

Äkthet: materialet från konstitutionsutskottet är hämtat från riksdagens hemsida och jag har med det inga argument för att inte behandla detta material som äkta. Materialet från Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter är hämtat från deras respektive hemsidor och jag ser inte heller här några argument för att inte behandla detta material som äkta. Oberoende: materialet från konstitutionsutskottet och svensk massmedia är oftast primärkällor och aktörerna som behandlats har varit delaktiga i processen och materialet har med det en hög grad av centralitet. Samtidighet: materialet från svensk massmedia rapporterades och skrevs under den tiden som Nuonaffären behandlades och ligger nära händelserna tidsmässigt. Materialet från konstitutionsutskottet granskades ett år efter att Nuonaffären uppmärksammades och har då något sämre grad av samtidighet. Tendens finns alltid i ett material och så även i detta. På grund av syftet av denna undersökning att titta på hur de policyprofessionella har behandlats av konstitutionsutskottet och svenska massmedia i granskningsprocessen ser jag inget problem med att materialet har tendens. Sammanfattningsvis är materialet som kommer att användas i denna undersökning bra utifrån dessa fyra källkritiska kriterier.

3.7 Validitets- och reliabilitetsdiskussion

(21)

3.8 Angreppssätt

(22)

4. Begrepp och operationalisering

4.1 Begrepp

4.1.1 De policyprofessionella

Aktörerna som står i fokus i undersökningen är de policyprofessionella och hur denna grupp har behandlats av konstitutionsutskottet och svensk massmedia. Därför ska vi redogöra för vilka som utgör sig vara gruppen policyprofessionella.

De policyprofessionella kommer ifrån Stockholmsområdet, har utbildat sig och då främst på Uppsala universitet, Stockholms universitet eller Handelshögskolan i Stockholm. Under deras studietid har de policyprofessionella främst studerat statskunskap eller nationalekonomi. Gruppen är jämlik mellan kvinnor och män och vi ser en ungefärlig 50/50 fördelning, förutom på PR-byråer och tankesmedjor där män är överrepresenterade (Garsten mfl 2015, s 43ff). De policyprofessionella är en relativt ung grupp människor med en median ålder på något under 40 år. Deras anställningstid är inte så lång och de policyprofessionella stannar inte alltför länge på en och samma position, under 2012 var mediananställningsåret 2010. Det vi ser är att de policyprofessionella byter position men stannar ofta kvar inom samma bransch (ibid).

Denna genomgång har gett oss en bild av de policyprofessionella inom den svenska politiska sfären. Fokus för denna undersökning ligger dock på de policyprofessionella inom regeringskansliet och här visas hur denna grupp policyprofessionella mer specifikt ser ut.

Tabell 1: Policyprofessionella inom Regeringskansliet, 2012 (N) (Garsten mfl 2015 s 43). Organisationstyp Kvinnor % Ålder,

median Universitet % Avancerad nivå % Anställd, median Regeringskansliet2 49 (166) 37 (160) 100 (87) 55 (78) 2009 (162)

(23)

Tabell 2: Policyprofessionella inom Regeringskansliet, 2012 (N) (Garsten mfl 2015 s 46ff). Organisationstyp Huvudämne % Stockholm/Uppsala

% Månadslön, median Regeringskansliet3 Nationalekonomi 25 (83) Statsvetenskap 24 55 (78) 47 500

I dessa två tabeller får vi en bild av de policyprofessionella inom Regeringskansliet. En skillnad som ej redovisats i tabellerna är när det kommer till de policyprofessionellas anställningsavtal. Anställningsavtalen skiljer sig om de policyprofessionella arbetar inom Regeringskansliet eller någon annan organisation. Policyprofessionella anställda inom Regeringskansliet har ingen vanlig tillsvidareanställning utan kan när som helst avsättas av sin minister om hen så vill, den policyprofessionella faller och står med sin minister (Garsten mfl 2015, s 33). De policyprofessionella som arbetar inom Regeringskansliet (exklusive utrikesdepartementet) har olika titlar och arbetsroller. Yrkestitlarna inom Regeringskansliet är, statssekreterare, stabschef, planeringschef, politisk sakkunnig, talskrivare, pressekreterare, mediesamordnare och presschef (Garsten mfl 2015, s 40). I denna studie kommer de policyprofessionella som undersöks ha yrkestitlarna statssekreterare, pressekreterare eller politisk sakkunnig och främst arbeta på närings- eller finansdepartementet.

I denna undersökning står inte bara de policyprofessionella i fokus utan även aktörerna som har granskat de policyprofessionella. Jag har valt att betrakta hur de två aktörer konstitutionsutskottet och svensk massmedia, har behandlat de policyprofessionella i Nuonaffären. Konstitutionsutskottet som tillhör en del av Sveriges kontrollmakt och är den institution som främst har varit aktuell när det kommer till Nuonaffären, genom konstitutionsutskottets uppgift att granska statsråden och regeringens beslut (regeringsformen). Svensk massmedia är en annan sida utav den möjliga granskningen av de policyprofessionella.

(24)

4.1.2 Konstitutionsutskottet.

Konstitutionsutskottet har funnits sedan 1809 och har som uppgift att granska/kontrollerar regeringen (nationalencyklopedin, konstitutionsutskottet). Tittar vi på Regeringsformen så har konstitutionsutskottet som en del av kontrollmakten två uppdrag. Första uppdraget är att granska regeringen och dess statsråd, vilket står i den första paragrafen i kapitel 13 i Regeringsformen,

1 § Konstitutionsutskottet ska granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Utskottet har rätt att för granskningen få ut protokollen över beslut i regeringsärenden, handlingar som hör till dessa ärenden samt regeringens övriga handlingar som utskottet finner nödvändiga för sin granskning. Andra utskott och varje riksdagsledamot får hos konstitutionsutskottet skriftligen väcka frågor om statsrådens tjänsteutövning eller handläggningen av regeringsärenden. Lag (2010:1408). (Regeringsformen).

Konstitutionsutskottets andra uppdrag är att årligen lägga fram ett granskningsbetänkande över ärenden de tycker ska lyftas fram, vilket står i den andra paragrafen i kapitel 13 i regeringsformen som vi ser nedan. ”2 § När det finns skäl till det, dock minst en gång om året, ska konstitutionsutskottet meddela riksdagen vad utskottet vid sin granskning har funnit värt att uppmärksamma. Riksdagen kan med anledning därav göra en framställning till regeringen. Lag (2010:1408).” (Regeringsformen).

Konstitutionsutskottet som kommer att behandlas i denna undersökning utgår ifrån deras första uppdrag av att granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning.

4.1.3 Svensk massmedia

(25)

Dagbladet och Dagens Nyheter kommer från åren 2013 och 2014, har en författare, är ej debattartiklar, ”live-artiklar” eller ledare och avhandlar ordet Nuonaffären.

4.2 Operationalisering

Operationaliseringen som kommer att göras i denna undersökning utgår ifrån de policyprofessionella och frågeställningen är hur de policyprofessionella har behandlats utav konstitutionsutskottet och svensk massmedia. För att göra denna undersökning har jag använt mig av analysverktyget frameanalys och jag har genom detta analysverktyg skapat mig en alldeles egen frame/inramning att använda som verktyg. Det är genom detta verktyg jag kommer att grunda operationaliseringen. Först kommer en operationalisering av begreppet de policyprofessionella att göras för att sedan visa operationaliseringen av konstitutionsutskottet och sedan svensk massmedia.

4.2.1 De policyprofessionella

Materialet i denna undersökning kommer från Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och konstitutionsutskottet. Frågeställningen till denna undersökning är hur de policyprofessionella har behandlats i granskningsprocessen i Nuonaffären. För att undersöka hur de policyprofessionella har blivit behandlade i granskningsprocessen måste jag operationalisera min definition av begreppet policyprofessionella. Första steget för att lokalisera de policyprofessionella i materialet är på bredfront. Här belyses policyprofessionella som arbetar inom regeringskansliet, fackförbund, tankesmedjor, PR-byråer, intresseorganisationer, partier och riksdagskanslier (Garsten mfl 2015, s 34f). Efter att ha lokaliserat den stora gruppen av policyprofessionella är nästa steg att specificera vilka av dessa policyprofessionella som är av intresse för denna undersökning. De policyprofessionella som ligger i fokus i undersökningen är de aktörer som arbetar inom regeringskansliet. För att lokalisera policyprofessionella från regeringskansliet undersöks yrkestitlar. Yrkestitlar som policyprofessionella från regeringskansliet har är följande statssekreterare, stabschef, planeringschef, politisk sakkunnig, talskrivare, pressekreterare, mediasamordnare och presschef (Garsten mfl 2015, s 40). Om någon av dessa yrkestitlar behandlas i materialet har de policyprofessionella lokaliserats för denna undersökning.

4.2.2 Svensk massmedia

(26)

att jag ska kunna komma i kontakt med detta material måstes avgränsningar göras, det är omöjligt att gå igenom alla artiklar från dessa två dagstidningar som skrevs mellan 2013-2014. För att göra avgränsningen väljer jag att använda mig av tidningarnas sökfunktioner. Den kritiska punkten här är vilket sökord som väljs. Att använda begreppet de policyprofessionella går inte eftersom att begreppet ej används så frekvent i svensk massmedia och då speciellt inte för 2 till 3 år sedan. Därför skulle begreppet de policyprofessionella ge ett väldigt litet material. På grund av att jag inte kan använda mig av begreppet jag operationaliserar för att få tillgång till materialet väljer jag att gå till fallet jag undersöker, Nuonaffären. Genom att använda Nuonaffären som sökord ger det möjligheten att operationalisera begreppet de policyprofessionella. Det finns ett tredje alternativ till sökord, nämligen Nuon. Jag valde att inte använda Nuon som sökord eftersom jag då får ett för stort material och att jag får artiklar som inte är relevanta. Genom att istället använda mig av Nuonaffären som sökord får jag ett mer precist och relevant material för min operationalisering och undersökning. Det finns inte bara fördelar med att använda ordet Nuonaffären som sökord, en risk är att materialitet jag får fram är något partiskt. Jag är medveten om den risken men ser att fördelarna är större med att använda ordet Nuonaffären som sökord.

Materialet som jag får fram genom användningen av sökordet Nuonaffären kommer sedan att läsas igenom och då gås igenom i de två stegen som jag redogjorde för i operationaliseringen av de policyprofessionella. Att först sortera ut artiklarna som nämner de policyprofessionella i någon form, för att sedan få fram artiklarna där de policyprofessionella som arbetar inom regeringskansliet nämns. Materialet jag då får fram är kopplat till Nuonaffären och de policyprofessionella i stort och de som är aktiva inom regeringskansliet. Fokus i operationaliseringen är hur det policyprofessionella har behandlats av svensk massmedia i Nuonaffären. För att göra denna undersökning kommer jag ställa mina två frameanalys frågor till texterna.

4.2.3 Konstitutionsutskottet

(27)

kommer att användas från konstitutionsutskottet är granskningsbetänkandet 2013/2014:KU20 och tillhörande bilagor. Operationaliseringen av begreppet policyprofessionella kommer appliceras på konstitutionsutskottets granskningsbetänkande. Materialet från konstitutionsutskottet gås igenom och där de policyprofessionella som arbetar inom regeringskansliet nämns identifieras. Efter en första genomgång för att konstatera att de policyprofessionella nämns i materialet kommer jag sedan att ställa min frameanalys fråga till texten.

(28)

5. Resultat

Resultatet av undersökningen av hur de policyprofessionella har behandlats av svensk massmedia och konstitutionsutskottet i Nuonaffären kommer att presenteras i två delar. En del för resultatet från svensk massmedia och en del med resultatet från konstitutionsutskottet.

5.1 Svensk massmedia

I detta avsnitt kommer resultat från undersökningen av svensk massmedia att redovisas. Jag har även här valt att dela upp avsnittet för att göra det tydligare, och kommer därför att redovisa resultat från Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet separat och sedan göra en sammanfattning av resultaten.

5.1.1 Dagens Nyheter

Efter att ha sökt i Dagens Nyheters sökfunktion och använt ordet Nuonaffären som sökord kommer 40 artiklar upp4. Av dessa 40 artiklar så är 8 artiklar ledare och utesluts på grund av det. Kvar finns 32 artiklar som är skrivna mellan 2013-2014 av dessa 32 artiklar nämns de policyprofessionella på något sätt i 9 av artiklarna. De policyprofessionella som nämns i dessa 9 artiklar arbetar alla inom Regeringskansliet. De policyprofessionella nämns i 28 % av artiklarna och i dessa artiklar kan tre inramningar/frames uppmärksammas5.

Den första inramningen som vi kan se är att de policyprofessionella behandlas som en delaktig aktör i Nuonaffären. De policyprofessionella lyfts fram i artiklarna och blir en del av den delaktiga gruppen kring Nuonaffären. Exempel på detta kan vi se i artikeln Olofsson varnades för nej till Nuon, ”Förutom mer krassa ekonomiska data och förhållanden, hämtade från rådgivaren Merill Lynch och Vattenfall och Nuon, gör Olofssons politiskt sakkunniga, Elisabeth Thand Ringqvist, en politisk bedömning. Den handlar om för och nackdelar med ett ja och ett nej från regeringen.” (TT 2014). Elisabeth Thand Ringqvist, politisk sakkunnig, behandlas här som en delaktig och viktig aktör i förhandlingar och de underlag som fanns inför beslutet om köpet av Nuon. Ett till exempel på att de policyprofessionella behandlas som delaktiga kan vi se i artikeln Regeringen varnades för Nuonaffären, ”Rapporten sammanställdes av konsultföretaget McKinsey och lades fram vid ett möte med näringsminister Maud Olofssons statssekreterare Ola Alterå den 29 januari 2009, skriver

4_{I Dagens Nyheters sökfunktion kommer ibland samma artikel upp flera gånger vilket gör att antalet i sökrutan} inte stämmer överens med hur många artiklar det faktiskt är.

(29)

SVT.” (Svahn 2013). I båda exemplen behandlas de policyprofessionella som delaktiga aktörer i processen kring Nuonaffären. De policyprofessionella presenteras alltid bredvid sin minister vilket de ska göra, men de behandlas som en delaktig aktör bredvid sin minister.

Den andra inramningen vi kan se är att de policyprofessionella behandlas som en källa eller informatör. De policyprofessionella behandlas som en källa som kan styrka ett påstående eller uttalande. Exempel på när en policyprofessionell behandlas som en skyddande och stärkande källa ser vi i artikeln Tjänsteman: Fick höra att Reinfeldt informerats om Nuon, ”Men Fredrik Reinfeldts dåvarande statssekreterare HG Wessberg har förnekat att statsministern kände till affären” (Kärrman 2014).

Tredje inramningen vi kan se är att de policyprofessionella står i skuggan av mediabevakningen. I tre av de nio artiklar som de policyprofessionella har nämnts i står det med i bakgrunden eller i en ”inforuta”. I artikeln Reinfeldt förnekar kännedom – får stöd av bolagsansvarige står de policyprofessionella med efter artikeln i ”inforutan” där behandlas de policyprofessionella på följande vis, ” Efter konsekvenserna av Nuonaffären uppdagats har regeringen anmälts till riksdagens konstitutionsutskott. Där har Vattenfalls förre ordförande Lars Westerberg, Maud Olofssons statssekreterare Ola Alterå och finansminister Anders Borg frågats ut.” (Törnmalm 2014). Den tydligaste behandlingen som de policyprofessionella ändå får är att det står i skuggan och att det inte är med i mediabevakningen. Vi ser att i bara 28 % av artiklarna så nämns de policyprofessionella och tittar vi på hur de behandlas så är det oftast i skymundan eller som en källa.

5.1.2 Svenska Dagbladet

(30)

de policyprofessionella nämns i 9 % av artiklarna6. Bland dessa artiklar finns fyra inramningar/frames att ta upp.

Den första inramningen vi kan se är att de policyprofessionella behandlas som en källa, en person som kan styrka ett uttalande eller en handling i Nuonaffären. De policyprofessionella behandlas då som att de kan styrka en fråga antingen själva eller genom att finnas som stöd bredvid sin minister. Exempel på detta kan vi se i artikeln Jag kunde inte säga nej där Maud Olofssons statssekreterare behandlas som följande ”..., som Nuon enligt alla prognoser inte kunde leva upp till. Detta styrks delvis av Olofssons dåvarande statssekreterare Ola Alterå” (Bursell 2013). I artikeln ord står mot ord i Nuonhärvan behandlas de policyprofessionella som en styrkande källa till uttalande, ”Denna version får nu också stöd av H G Wessberg, vid tiden för Nuonförvärvet statssekreterare hos Fredrik Reinfeldt” (Cervenka 2013).

Den andra inramningen i hur de policyprofessionella behandlas är som en länk eller informatör. Inte som en källa i att styrka ett uttalande eller handling som det första mönstret visade utan som en person som för fram information till någon eller håller någon kontinuerligt informerad. Två exempel på detta kan vi se i artikeln Mer politik än affärer, det första citatet är ”Kanslirådet Viktoria Aastrup, även statens representant i Vattenfalls styrelse, gör en officiell anteckning efter ett samtal med Ola Alterå, statssekreterare på näringsdepartementet som i sin tur pratat med näringsminister Maud Olofsson (C)” och det andra ”Enligt flera uppgifter håller Maud Olofssons högra hand Ola Alterå också sin kollega Hans Kindblad informerad löpande” (Cervenka 2013). I dessa exempel ser vi hur de policyprofessionella behandlas som en länk till ansvarigt statsråd och då för vidare viktig information.

Den tredje inramningen i dessa artiklar är att de policyprofessionella fungerar som en skyddande dörr för ministern. Journalisterna måste först försöka komma igenom en policyprofessionell, då ofta ministerns pressekreterare, innan det kan komma i kontakt med själva ministern. Två exempel på detta ser vi i artikeln Partiledarna visste – men vägrar kommentera. Först ser vi det i citatet ”Göran Hägglunds (KD) pressekreterare säger att han inte vill kommentera frågan” och sedan även citatet ” – Vi har inte mer att säga i den här frågan än vad som redan är sagt. Du får ringa Finansdepartementet, säger Elin Boberg som är Björklunds pressekreterare.” (Alestig & Efendić 2013). I båda exemplen fungerar de

(31)

policyprofessionella som ett skydd gör det svårare för journalisterna att komma i kontakt med ministern.

Den fjärde och sista inramningen är att de policyprofessionella är osynliga i Svenska Dagbladets rapportering av Nuonaffären. Av det 150 artiklar som är med från Svenska Dagbladet så är det i 13 artiklar, eller 9 %, de policyprofessionella nämns. I dessa artiklar behandlas de policyprofessionella som källor, för att stärka ett uttalande eller agera, eller som en skyddande dörr. Vilket gör att det slående mönstret är att i 137 artiklar så nämns inte de policyprofessionella och med det ej behandlas av Svenska Dagbladet och i det 13 artiklar de nämns är behandlingen väldigt sällan som en viktigt och delaktig aktör.

5.1.3 Sammanfattning

Från dagstidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet finns det sammanlagt 182 artiklar som handlar om Nuonaffären mellan 2013-2014. Av dessa 182 artiklar så nämns de policyprofessionella i 22 artiklar, vilket ger att de policyprofessionella nämns i 12 % av artiklarna7. För om vi tittar på Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet tillsammans så är det slående mönstret att de policyprofessionella står i skuggan av mediabevakningen. Andra mönstret vi kan se i båda tidningarna är att de policyprofessionella behandlas som en källa. En källa för att styrka eller skydda ett agerande eller uttalande från sin minister. Tredje mönstret som vi ser i både Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet är att de policyprofessionella behandlas som en informatör, länk eller kontaktperson. I artiklarna från Dagens Nyheter är ett av mönstren som kommer upp är att de policyprofessionella behandlas som en delaktig och viktig aktör inom Nuonaffären. Detta mönster ser vi inte artiklarna från Svenska Dagbladet och det är inte i alla artiklar från Dagens Nyheter som de policyprofessionella behandlas som delaktiga. Därför är det ett mönster som inte går att urskilja i hela materialet, utan är koncentrerat till en liten del av artiklarna från Dagens Nyheter.

I resterande 160 artiklar där de policyprofessionella inte nämns ligger fokus från Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter på rapporteringen av vad Maud Olofsson visste och vilken information dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt och dåvarande finansminister Anders Borg hade.

(32)

5.2 Konstitutionsutskottet

I detta avsnitt kommer resultatet från undersökningen av hur de policyprofessionella har behandlats av konstitutionsutskottet i Nuonaffären redovisas. Materialet som har använts i denna undersökning är konstitutionsutskottets betänkande 2013/14:KU20. I regeringsformen beskrivs konstitutionsutskottets uppgifter och i första paragrafen kapitel 13 står följande

1 § Konstitutionsutskottet ska granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Utskottet har rätt att för granskningen få ut protokollen över beslut i regeringsärenden, handlingar som hör till dessa ärenden samt regeringens övriga handlingar som utskottet finner nödvändiga för sin granskning.

Andra utskott och varje riksdagsledamot får hos konstitutionsutskottet skriftligen väcka frågor om statsrådens tjänsteutövning eller handläggningen av regeringsärenden. Lag (2010:1408). (Regeringsformen).

I konstitutionsutskottets granskningar ska fokus ligga på regeringen och statsråden. För att konstitutionsutskottet ska kunna få en bild av vad som hände i och med godkännandet av Nuonaffären så behöver konstitutionsutskottet ta med andra aktörer i sin granskning. På grund av detta så kallade konstitutionsutskottet bland annat Vattenfalls tidigare ordförande Lars Westerberg och dåvarande statssekreterare Ola Alterå till en offentlig utfrågning (2013/14:KU20, s 132). Även skriftliga svar fick konstitutionsutskottet från politisk sakkunnig Elisabeth Thand Ringqvist och tjänstemännen Elsa Widding och Viktoria Aastrup som då finns med i konstitutionsutskottets granskning (ibid). Materialet till denna undersökning är konstitutionsutskottets betänkande 2013/14:KU20 och bilagor till betänkandet där statssekreterare Ola Alterås offentliga utfrågning och Elisabeth Thand Ringqvist skriftliga svar finns.

I konstitutionsutskottets granskning finns två inramningar/frames för hur de policyprofessionella behandlas av konstitutionsutskottet.

(33)

till men svarade på skriftliga frågor (2013/14:KU20, s 185). Bara behandlingen att konstitutionsutskottet tillfrågar både dåvarande statssekreteraren och den politisk sakkunnige från Näringsdepartementet visar att konstitutionsutskottets behandling av de policyprofessionella som att de är delaktiga aktörer. Exempel på detta ser vi den offentliga utfrågningen av Ola Alterå där ordföranden för konstitutionsutskottet beskriver varför statssekreterare Ola Alterå är kallad till utfrågningen:

Den granskning som konstitutionsutskottet gör i den här frågan handlar om själva beredningen av ärendet och beslutet i Regeringskansliet. Det är i alla fall det som är det centrala i den granskning som vi gör. Vad var det för information som fanns? Vilka var med i beredningen av ärendet och beslutet, och hur gick det här till? O det här ärendet är naturligtvis Ola Alterå som var statssekreterare väldigt central.

(2013/14:KU20 bilaga B6, s 67).

Här behandlas dåvarande statssekreteraren Ola Alterå som en central del i processen som ledde fram till köpet av holländska Nuon. Att Ola Alterå hade en central del i processen i köpet av Nuon beskrivs även i utfrågningen av Vattenfalls tidigare ordförande Lars Westerberg, ”Hans ingångsport var Ola Alterå, som vi den här tiden var statssekreterare, och från tid till annan var det Maud Olofsson” (2013/14:KU20, s 190). Ett tredje exempel från konstitutionsutskottets granskning där de policyprofessionella behandlas som delaktiga aktörer i processen som ledde fram till köpet av Nuon.

Även de löpande kontakter som bolaget haft med departementet har ändrat karaktär. Möten av mer löpande art sker numera främst med ansvarig statssekreterare snarare än, som tidigare varit fallet, direkt med näringsministern. Näringsministern håller sig underrättad och involveras framför allt när det gäller frågor av mer strategisk och övergripande inriktning.

(2013/14:KU20, s 169).

(34)

med. Exempel på detta kan vi se i utfrågning av Ola Alterå där konstitutionsutskottet frågade om Maud Olofssons kontakter och vilken information Ola Alterå förde vidare:

Ordföranden: Jag tänkte lite kort komma tillbaka till frågan om kontakterna med de övriga partiledaren och statsministern. Uppfattade jag det rätt – har Ola Alterå under den här tiden inte över huvud taget hört talas om att Maud Olofsson hade någon kontakt med statsminister, Statsrådsberedningen, Samordningskansliet eller partiledarna? [---] Ordföranden: Du har inte heller hört talas om att Maud Olofsson har haft kontakt med dem?

Ola Alterå: Nej, jag har ingen sådan information.

Hans Hoff (S):Förde du några diskussioner med andra statssekreterare kring Nuon innan beslutet fattades?

(2013/14:KU20 bilaga B6, s 81f).

Ovan behandlas den policyprofessionella som en källa för att konstitutionsutskottet ska förstå vilka som hade information och vem det var som gav ut informationen. Den policyprofessionella behandlas även som en länk, en länk mellan olika statssekreterare och en länk mellan olika departement. Även Elisabeth Thand Ringqvist fick i de skriftliga frågorna besvara vilken information som Näringsminister Maud Olofsson delat med vem. Vilket även Elisabeth Thand Ringqvist inte kunde svara på (2013/14:KU20 bilaga A3.1.9, s 273). Ett exempel av att de policyprofessionella behandlas som en länk eller informatör av konstitutionsutskottet ser vi i konstitutionsutskottet behandling av Elisabeth Thand Ringqvist skriftliga svar, ”Elisabeth Thand Ringqvist anförde bl.a. att hon efter ett telefonsamtal med den dåvarande näringsministern, som meddelade henne att det ”finns ej skäl att säga nej till affären” vidarebefordrade informationen i sin egenskap av politiskt sakkunnig till den ansvarige förvaltaren för Vattenfall i syfte att meddela bolaget detta den 12 februari 2009.” (2013/14:KU20, s 185).

(35)

6. Diskussion och slutsats

6.1 Slutsats

Här kommer uppsatsens slutsats att presenteras, men först en repetition av undersökningens frågeställning: Hur behandlades de policyprofessionella i granskningsprocessen av konstitutionsutskottet och svensk massmedia i Nuonaffären? Undersökningens syftet har varit att beskriva hur konstitutionsutskottet och svensk massmedia har behandlat de policyprofessionellas roll i Nuonaffären.

I resultatet av hur de policyprofessionella har behandlas i granskningsprocessen redovisas fyra frames/inramningar av behandling. Det fyra inramningarna är:

1. Källa/informatör. Här behandlas de policyprofessionella som källor eller informatörer. Genom att antingen styrka ett uttalande eller handling inom Nuonaffären eller genom att de policyprofessionella håller en annan aktör informerad. Behandlingen som informatör får de policyprofessionella av svensk massmedia, men behandlingen som källa ges av både svensk massmedia och konstitutionsutskottet.

2. Osynlig. Behandlingen de policyprofessionella får inom denna inramning, är ingen alls. De policyprofessionella blir med det osynliga och nämns ej i materialet. Denna inramning finns enbart inom svensk massmedia och det är där den sticker ut. Materialet från Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter består av 182 artiklar var av de policyprofessionella nämns i enbart 22 av dessa artiklar.

3. Delaktig. Behandlingen som delaktiga aktörer får de policyprofessionella främst från konstitutionsutskottet, men det finns även ett fåtal artiklar från Dagens Nyheter där de behandlas som delaktiga. En delaktig behandling kan ses som att de policyprofessionella var med i processen som ledde till köpet av Nuon. Ett exempel på detta redovisades i ett citat från konstitutionsutskottets betänkande, där dåvarande statssekreteraren Ola Alterå är aktören som är delaktig och håller i mötena:

(36)

4. ”Dörrvakt”. Behandlingen som dörrvakt får de policyprofessionella av svensk massmedia och då som en funktion av att skydda sin minister och helt enkelt göra det svårare för journalisterna att komma i kontakt med ministern.

Behandlingen av de policyprofessionella skiljer sig mellan de olika fallen, svensk massmedia och konstitutionsutskottet. Det är därför svårt att se en tydlig inramning/frame av hur de policyprofessionella har behandlats i granskningsprocesserna. En del mönster kan vi ändå se, i fallet konstitutionsutskottet behandlas de policyprofessionella utifrån framen källa/informatör eller delaktig, men i fallet svensk massmedia behandlas dem utifrån alla fyra frames och vi kan även se att det främst rör sig om att svensk massmedia inte behandlar de policyprofessionella alls.

6.2 Diskussion

I denna undersökning har konstitutionsutskottets och svensk massmedias behandling av de policyprofessionella i Nuonaffären undersökts. I resultatet som har redovisats ser vi att de policyprofessionellas behandling i granskningsprocesserna skiljer sig beroende på om den är gjord av konstitutionsutskottet eller av svensk massmedia. Vi kan dock göra en sammanfattning av fyra olika frames i hur de policyprofessionella har behandlats, källa/informatör, osynlig, delaktig eller ”dörrvakt”.

(37)

att de policyprofessionella då får en mer central roll i konstitutionsutskottets granskning. Det här är dock en koppling som ses mellan två fall och jag kan därför inte dra några generella slutsatser av att det finns någon koppling i avvikande statsråd och en mer central behandling utav policyprofessionella.

Behandlingen av de policyprofessionella får av svensk massmedia en större variation än behandlingen av konstitutionsutskottet. Här behandlas de utifrån alla fyra frames källa/informatör, osynlig, delaktig eller ”dörrvakt”. Eftersom de policyprofessionella behandlas utifrån alla fyra frames är det svårt att dra några generella slutsatser. I resultatet ser vi dock att en frame sticker ut, den där de policyprofessionella blir behandlade som osynliga. Vi ser att de policyprofessionella behandlas av svensk massmedia i enbart 12 % av materialets 182 artiklar. Det är anmärkningsvärt att svensk massmedia ej behandlar de policyprofessionella i större utsträckning. Syftet med undersökningen har varit att beskriva de policyprofessionellas behandling och i denna begränsade studie, både utifrån tid och materialet, är den tydligaste inramningen – osynlighet. Det jag kan säga utifrån det material jag har tillgång till och utifrån det fall jag har undersökt, är att det är anmärkningsvärt att de policyprofessionella ej behandlas mer i svensk massmedia. För att förstå om detta är ett problem och om denna behandling är generell behövs flera underökningar kring detta och andra fall, ett ämne för framtida forskning.

(38)

Bidraget denna undersökning ger är en förståelse av hur de policyprofessionella har blivit behandlade i ett specifikt fall inom granskningsprocesser. Jag har utifrån mitt resultat skapat fyra frames, som kan vara en utgångspunkt och möjlighet till jämförelse för framtida forskning i hur de policyprofessionella behandlas.

(39)

7. Referenser

Dahl, R. A. 1989. Democracy and its critics. Yale Univ. Press, New Haven.

Erikson, J. 2011, ”Strider om mening: en dynamisk frameanalys av den svenska sexköpslagen”, Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis.

Esaiasson, P., Gilljam, M., Oscarsson, H. & Wängnerud, L. 2012. Metodpraktikan: Konsten att studera samhälle, individ och marknad. 4 uppl. Stockholm: Norstedts juridik.

Garsten, C., Rothstein, B. & Svallfors, S. 2015. Makt utan mandat: de policyprofessionella i

svensk politik. 1. uppl. edn, Stockholm: Dialogos.

Heclo, H. 1978. Issue Networks and the Political Establishment. I: King, Anthony (red). The

new American political system. Washington, DC: The American Enterprise Institute, s.

87-124.

Konstitutionsutskottets betänkande 2013/2014:KU20. Granskning av statsrådens

tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Stockholm: Riksdagen.

Konstitutionsutskottets betänkande 2013/2014:KU20. Bilaga: del 2, utredningsmaterial. Stockholm: Riksdagen.

Konstitutionsutskottets betänkande 2013/2014:KU20. Bilaga: del 3, utfrågningar. Stockholm: Riksdagen.

Mattson, I., Petersson, O. & Studieförbundet Näringsliv och samhälle 2008. Svensk författningspolitik. I Sterzel, F. (Red) Granskningsmakten. 2. uppl. edn, Stockholm: SNS förlag, ss. 252-273.

Nationalencyklopedin, konstitutionsutskottet.

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/konstitutionsutskottet (hämtad 2016-04-21)

Nationalencyklopedin, N.V. Nuon Energy.

(40)

Ohlsson, P.T., Rankka, M. & Segerfeldt, F. 2006. Makt: om Sveriges demokratiska underskott. I Petersson, I. (Red) Riksdagen som granskare. Stockholm: Timbro, ss. 87-107. Regeringsformen.

Strömbäck, J. & Studieförbundet Näringsliv och samhälle 2009. Makt, medier och samhälle:

en introduktion till politisk kommunikation. 1. uppl. edn, Stockholm: SNS förlag.

Ullström, A. & Stockholms universitet. Statsvetenskapliga institutionen 2011, Styrning bakom

kulisserna: regeringskansliets politiska staber och regeringens styrningskapacitet / [Elektronisk resurs], Stockholms universitet, Statsvetenskapliga institutionen,

Wockelberg, H. & Ahlbäck Öberg, S. 2008, Ansvarsfullt ansvarsutkrävande: om bruk och

missbruk av KU in Uppsala universitet, Statsvetenskapliga institutionen.

Nyhetsartiklar

Alestig, P., Almgren, J. & Ekman, M. 2013. Ny toppduo ska leda Vattenfall. Svenska Dagbladet. 23 juli.

http://www.svd.se/ny-toppduo-ska-leda-vattenfall (hämtad 2016-05-08).

Alestig, P. & Efendić N. 2013. Partiledarna visste – men vägrar kommentera. Svenska Dagbladet. 15 februari.

http://www.svd.se/partiledarna-visste--men-vagrar-kommentera/om/naringsliv (Hämtad 2016-05-04).

Almgren, J. 2013. Norman kände till styckningen av Vattenfall. Svenska Dagbladet. 24 juli. http://www.svd.se/norman-kande-till-styckningen-av-vattenfall (Hämtad 2016-05-08).

Bursell, J. 2013. ”Jag kunde inte säga nej”. Svenska Dagbladet. 7 februari. http://www.svd.se/jag-kunde-inte-saga-nej/om/naringsliv (Hämtad 2016-05-08).

Cervenka, A. 2013. Borgs stab gav grönt ljus till Nuon-värdering. Svenska Dagbladet. 22 februari.

(41)

Cervenka, A. 2013. Mer politik än affärer. Svenska Dagbaldet. 23 februari. http://www.svd.se/mer-politik-an-affarer (Hämtad 2016-05-04).

Cervenka, A. 2013. ”Partiledarna informerades inte”. Svenska Dagbladet. 6 december. http://www.svd.se/partiledarna-informerades-inte (Hämtad 2016-05-08).

Cervenka, A. 2013. Ord står mot ord i Nuonhärvan. Svenska Dagbladet. 6 december. http://www.svd.se/ord-star-mot-ord-i-nuonharvan (Hämtad 2016-05-08).

Dahlberg, J. 2013. Facken: Visa det hemliga Nuon-avtalet. Svenska Dagbladet. 29 april. http://www.svd.se/facken-visa-det-hemliga-nuon-avtalet (Hämtad 2016-05-08).

Ekman, M. 2013. ”Josefsson borde skickas till Nordkorea”. Svenska Dagbladet. 24 juli. http://www.svd.se/josefsson-borde-skickas-till-nordkorea (Hämtad 2016-05-08).

Eriksson, G. & Hennel, L. 2013. Nyckelpersonerna lägger locket på om Nuonaffären. Svenska Dagbladet. 31 juli.

http://www.svd.se/nyckelpersoner-lagger-locket-pa-om-nuonaffaren (Hämtad 2016-05-08).

Eriksson, K. & Rosén, H. 2014. Här har alliansen gömt sina konflikter. Dagens Nyheter. 10 september.

http://www.dn.se/valet-2014/har-har-alliansen-gomt-sina-konflikter/ (Hämtad 2016-05-10). Fröberg, J. 2014. En dag på jobbet med Damberg. Svenska Dagbladet. 30 oktober.

http://www.svd.se/en-dag-pa-jobbet-med-trangd-naringsminister-damberg (Hämtad 2016-05-08).

Gripenberg, P. 2013. Bolagsköpet det sämsta som gjorts. Dagens Nyheter. 24 juli.

(42)

Kärrman, J. 2014. Tjänsteman: Fick höra att Reinfeldt informerats om Nuon. Dagens Nyheter. 14 februari.

http://www.dn.se/ekonomi/tjansteman-fick-hora-att-reinfeldt-informerats-om-nuon/ (Hämtad 2016-05-10).

Kärrman, J. 2014. ”Jag fick höra talas om Nuonaffären via media”. Dagens Nyheter. 16 februari.

http://www.dn.se/arkiv/nyheter/jag-fick-hora-talas-om-nuonaffaren-via-media/ (Hämtad 2016-05-10).

Nilsson, E. 2016. Vattenfalls mardrömslika nedskrivningar. Svenska Dagbladet. 19 april. http://www.svd.se/vattenfalls-mardromslika-nedskrivningar#sida-2 (Hämtad 2016-05-13).

Nygårds, O. 2013. Vattenfalls svåra ekvation. Svenska Dagbladet. 24 juli. http://www.svd.se/vattenfalls-svara-ekvation (Hämtad 2016-05-08).

Orre, S. 2014. ”Reinfeldt kände till Nuonaffär”. Svenska Dagbladet. 14 april.

http://www.svd.se/nya-uppgifter-om-storaffaren (Hämtad 2016-05-08).

Schröder, L. 2013. Seko kräver stopp för uppsägningar i Sverige. Svenska Dagbladet. 25 april.

http://www.svd.se/seko-kraver-stopp-for-uppsagningar-i-sverige (Hämtad 2016-05-08). Schröder, L. 2013. Facken har godtagit Vattenfalls styrelses förklaring. Svenska Dagbladet. 17 maj.

http://www.svd.se/facken-har-godtagit-vattenfalls-styrelses-forklaringar (Hämtad 2016-05-08).

Schröder, L. 2013. Facket kräver att få se Vattenfalls bonusavtal. Svenska Dagbladet. 17 maj. http://www.svd.se/facket-kraver-att-fa-se-vattenfalls-bonusavtal (Hämtad 2016-05-08).