Grekiska städer, stadsplaner och bebyggelse: En jämförande studie över klassiska städer i norra Grekland

Institutionen för arkeologi och antik historia

Grekiska städer, stadsplaner och bebyggelse

En jämförande studie över klassiska städer i norra Grekland Anna Carlsson

Kandidatuppsats 15 hp i Antikens kultur och samhällsliv

VT 2021

Handledare: Lars Karlsson

Abstract

Carlsson, A. 2021. Grekiska städer, stadsplaner och bebyggelse. En jämförande studie över klassiska städer i norra Grekland.

Carlsson, A. 2021. Greek cities, city-plans, and buildings. A comparative study of the classical cities in northern Greece.

This thesis is a study of four cities and their city-plans. The purpose of the paper is to understand similarities and differences between cities in northern Greece during the Classical period. This is done with a comparative method and Kevin Lynch’s theory of the image of the city. The method and the theory are the foundation for the study. The research question used to be able to fulfil the purpose of the paper is Which similarities and differences exist in the construction of Classical cities in northern Greece and why does these similarities and differences exist?

The general plans of the chosen cities are studied, not individual buildings and remains. Aspects such as roads, the placement of city walls, agora, public buildings, and residential areas are compared in the paper.

The four cities that were studied in the paper were Amphipolis, Olynthus, Pella, and Thasos.

All located in Macedonia or on Chalcidice and Thasos. They were selected based on a few criteria. All were known cities from the Classical period, had been excavated to quite a large extent and were not only religious places or burial grounds.

The cities are not exact copies of each other. Olynthus and Pella are built after the Hippodamian plan, but Amphipolis and Thasos are built over time with an organic city-plan.

Buildings, structures, and central places are the same in the different cities but how the cities are structured and how buildings are placed vary. The terrain, the landscape, traditions, philosophical ideas could all be part of the cause why the four compared cities have been structured differently. The land the cities have been built on vary which affect how a city can be planned and built. The result of the thesis is that the cities in northern Greece have similarities in what types of buildings and structures can be found in them. How the city is structured and organized are the differences in the city-plans and to which degree depends on multiple factors.

Keywords: Classical cities, orthogonal grid plan, organic city, polis, Macedonia.

Kandidatuppsats i Antikens kultur och samhällsliv 15 hp. Handledare: Lars Karlsson.

Ventilerad och godkänd 2021-06-15.

© Anna Carlsson

Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet, Box 626, 75126 Uppsala, Sweden

Omslagsbild: Vy över det grekiska landskapet från Amfipolis, Foto av författaren 2016.

Innehåll

1. Inledning... 1

1.1 Syfte och frågeställning ... 1

1.2 Metod och teori ... 2

1.3 Avgränsningar ... 3

1.4 Källkritik ... 3

1.5 Presentation av städernas historia och utgrävningshistorik ... 3

1.5.1 Amfipolis ... 4

1.5.2 Olynthos ... 5

1.5.3 Pella ... 5

1.5.4 Thasos ... 6

2. Forskningshistorik ... 7

3. Beskrivning av de utvalda klassiska städerna ... 9

3.1 Greklands klassiska städers utseende ... 9

3.2 Amfipolis ... 11

3.3 Olynthos ... 14

3.4 Pella ... 16

3.5 Thasos ... 18

4. Diskussion ... 21

5. Slutsats och sammanfattning ... 24

6. Bibliografi ... 25

7. Illustrationsförteckning ... 27

1

1. Inledning

Antika Greklands städer var centrala delar i det antika livet, de var platser för det politiska och ekonomiska samt det sociala livet. Olika städer är berömda av olika anledningar, Athen för sin demokrati och Sparta för sin militära färdighet. Fokus hamnar ofta på de platser som är välkända och de där mycket forskning sker, men det betyder inte att alla människor under antiken levde på dessa platser. Städer i norra Grekland hamnar sällan i fokus vid studier av antiken. Denna uppsats fokuserar på städerna i norra Grekland och deras utseende. Undersökningen i denna uppsats är att förstå variationer i städers uppbyggnad och utseende utifrån klassiska städer.

Antika städer är ofta uppbyggda som en polis eller stadsstat med en akropolis, asty och chora. Akropolis är en upphöjd kulle i mitten av staden som kan vara befäst. Asty är den omgivande staden runt om akropolis. Utanför staden finns chora, vilken är den odlingsmark som tillhör staden samt vanligtvis den största delen av stadsstaten. ¹ Städer kunde vara uppbyggda och planerade utefter ett rutnät av vägar och kvarter, en så kallad hippodamisk stadsplan. Vägarna inne i staden går i två riktningar med flera i varje ledd och korsar varandra i 90-gradiga fyrvägskorsningar för att skapa rutnätet. ² Städer kan också ha växt fram utan plan, organiskt under lång tid. Dessa idéer om städers uppbyggnad och struktur är utgångspunkten för uppsatsen.

1.1 Syfte och frågeställning

Städer och deras stadsplaner ger en fysisk bild av livet i en stad. Norra Grekland har undersökts i mindre utsträckning än andra delar av den klassiska världen, till följd av både antika och moderna anledningar. ³ Stadsplaner i den grekiska världen följer vissa typiska mönster, i vilka städerna har en organisk eller en planerad framväxt som grund till stadens struktur. Olynthos är en stad vars utgrävningar är en del i grunden till förståelsen av bostadsdelarna av klassiska grekiska städer. Studier av stadsplaner sker vanligtvis på enskilda städer var för sig eller på hela den grekiska världen med övergripande drag. En förståelse om städers uppbyggnad kommer i forskningen från olika utgrävningar i städer över hela det grekiska området. Uppsatsens syfte är att försöka förstå vilka skillnader och likheter som finns mellan städers stadsplaner, uppbyggnad och utseende i regionen norra Grekland under klassisk tid. Detta genomförs genom en jämförande studie med grund i de stadsplaner och det beskrivna material som finns om de fyra utvalda städerna, Amfipolis, Pella, Olynthos och Thasos. Städerna har skiftande historia och är placerade i olikartad terräng. De har byggts av människor under olika tider men varit en del i samma gemensamma antika historia. Jämförande studier ger en möjlighet att studera likheter och skillnader mellan städer och utifrån resultaten dra slutsatser om vad som är gemensamt och individuellt för de grekiska städerna. Ett fokus på norra Grekland ger specifik förståelse om detta område. Genom studier av området kan kunskap som tidigare inte framhävts komma att komplettera den kunskap som finns om grekisk stadsplanering.

Frågeställningen som används i denna uppsats är: Vilka likheter och skillnader finns i

1 Billing et al. 2017, 170.

2 Wycherley 1962, 16; Owens 1991, 48.

3 Anson 2010, 13–20. Anson nämner att vilken etnisk tillhörighet makedonierna ansågs vara under antiken kan

påverkat antikens idé om de var greker eller inte. Andra anledningar kan vara att platserna inte är lika kända eller

att de inte omnämns i antik litteratur, då arkeologi har använts för att bekräfta antik litteratur.

2 uppbyggnaden av klassiska städer i Norra Grekland och varför finns dessa likheter och skillnader?

1.2 Metod och teori

Uppsatsens metod är en jämförande studie av stadsplaner för att undersöka likheter och skillnader mellan olika städer och vilka anledningar som kan finnas till att det finns olikheter mellan städer. De olika stadsplanerna jämförs utifrån planritningar och den kunskap som finns bevarad av städernas historiska uppbyggnad. Författarnas planritningar är skapade från det material som utgrävningar och inventeringar upptäckt och forskarnas tolkningar av materialet.

I vissa av planritningarna finns inte utgrävningsmaterial för hela städerna och där har forskarnas förståelse om hur städer vanligtvis breder ut sig och är uppbyggda varit grunden för att komplettera planritningarna. Denna komplettering blir en förlängning av det material och den kunskap som finns av städerna. Jämförelsen i denna uppsats utgår från fyra utvalda städer i norra Grekland under klassisk tid, vilket medför att studien inte blir representativ för hela det grekiska området och heller inte genom hela den grekiska historien.

Städerna kommer studeras och jämföras på ett övergripande plan, individuella byggnader och lämningar kommer inte jämföras. Aspekter som kommer vara en del av den jämförande studien är vägar och stadsmurars placering, placering av agora och allmänna byggnader samt bostadsområden. Kunskapen som finns om de olika fallstudierna varierar, vilket kan komma att påverka möjligheten till jämförelse av alla aspekter av en stad. En beskrivning av städernas utseende utifrån planritningar och beskrivningar om topografiskt läge samt byggnader finns i kapitel 3. Den jämförande delen av uppsatsen placeras i kapitel 4 och en vidare bild av betydelsen för eventuella skillnader i kapitel 5.

Teoretiska idéer från Kevin Lynchs The image of the city om bilden av en stad kommer att användas i uppsatsen. Tankarna som boken tar upp är att hur en stad uppfattas beror på vissa aspekter. Det är en observatör som uppfattar staden utifrån vissa specifika grupper. Bilden av en stad kan förändras över tid när förståelsen ökar. ⁴ Grupperna som är grunden till förståelsen av stadens bild är genomfartsvägar (paths), kanter (edges), distrikt (districts), noder (nodes) och landmärken (landmarks). Genomfartsvägar är en rutt som en observatör kan röra sig på, såsom en väg eller stig. Kanter kan vara de avgränsningar eller hinder som förekommer i en stad.

Distrikt är områden inom en stad som skiljer sig åt från varandra och är möjliga att urskilja från varandra. Noder är mötesplatser och andra strategiska punkter som återfinns i en stads uppbyggnad. Där vägar går samman kan noder naturligt uppstå. Den sista av grupperna är landmärken, vilken är delar av staden som tydligt uppmärksammas av en observatör. De kan vara både byggda och naturliga. Landmärken kan vara centrala för en hel eller delar av en stad.

Platser behöver inte tillhöra enbart en grupp utan kan vara delar i flera grupper. ⁵

Lynchs bilder över städer har sitt ursprung i studier av amerikanska städer från modern tid. ⁶ Även om idén från början är skapad för att studera moderna städer går den att applicera på historiska städer. Centrala punkter, noder och landmärken, återfinns i antika städer precis som moderna, vilket vägar och distrikt också gör. De olika gruppernas innehåll ser inte exakt lika ut i modern och historisk tid men om studien utgår från delar som är historiska kan teorin användas på historiska städer. Förståelsen av en antik stad är sällan hundraprocentig, vilket medför att teorin appliceras på de kända delarna av en stad. Genom att lokalisera noderna och landmärkena samt de andra grupperna i de fyra städerna som undersöks i denna uppsats kan en djupare förståelse över deras utseende under klassisk tid göras.

4 Lynch 1960, 1, 6, 9, 46.

5 Lynch 1960, 47f., 62, 66, 72f., 78, 83f.

6 Lynch 1960, 14.

3

1.3 Avgränsningar

Urvalet av fallstudier föll på de städer som har en känd historia eller att de haft en betydelse för förståelsen av antikens städer inom forskningen. Det är inte möjligt att studera och jämföra alla städer och platser i norra Grekland i denna uppsats. Olika platser är utgrävda och undersökta i olika stor grad. Vissa städer och områden har endast undersökts i begränsad grad, vilket gör att de inte kan studeras i lika stor utsträckning och har därför uteslutits från denna jämförande studie. Platser som endast fungerat som begravningsplatser eller religiösa platser har uteslutits då dessa platser tillför ytterligare variabler till en jämförande undersökning som har utgångspunkt i städers uppbyggnad.

Avgränsningar i tid och region har gjorts för att begränsa undersökningsmaterialet.

Tidsavgränsningarna är klassisk tid, vilken placeras efter arkaisk tid och före hellenistisk tid i den relativa kronologin och mellan åren 480–323 f.v.t. i den absoluta kronologin. Denna uppsats får viss överlappning in i sen arkaisk tid samt den tidigaste tiden av hellenistisk tid till följd av städernas uppkomst och användning samt svårigheter i att separera sen klassiskt från tidig hellenistiskt. Tidsavgränsningarna blir cirka 500–300 f.v.t. till följd av begränsningar i undersökningsmaterialet. De geografiska avgränsningarna är norra Grekland inklusive grekiska öar i norra Egeiska havet, då området studerats i mindre utsträckning än andra områden och att antika Grekland har en för stor mängd städer för att undersöka i samma kandidatuppsats. Städer från områdena Makedonien och Chalkidike samt ön Thasos inkluderas i studien. Lämningar som är från tider som inte studeras i denna uppsats utlämnas ur städernas beskrivning (kapitlen 3.2–3.5) om de inte påverkar kunskapen om staden och dess utseende under klassisk tid.

1.4 Källkritik

Källkritik är en viktig del i alla studier vare sig de är historiska eller inte. Specifik källkritik för denna studie är att det finns en begränsning i materialet om städerna. Allt som var en del av de antika städerna är inte bevarat eller är inte utgrävt. Mängden material varierar mellan de olika städerna i uppsatsen, vilket påverkar i vilken grad de kan jämföras.

1.5 Presentation av städernas historia och utgrävningshistorik

Uppsatsen kommer att jämföra fyra städer i norra Grekland, Amfipolis, Pella, Olynthos och Thasos. Figur 1 är en karta över Grekland där de fyra städerna placerats ut. Pella, 1, ligger i Makedonien på det grekiska fastlandet, längst väster ut av städerna. Olynthos, 2, ligger på halvön Chalkidike, sydöst om Pella. I viken öster om Chalkidike är Amfipolis, 3, beläget.

Amfipolis ligger inte vid kusten utan en bit in i inlandet. Thasos, 4, är den enda utvalda staden som ligger på en ö. Thasos-stad är beläget på den norra sidan av ön Thasos. Dessa städer har valts ut utifrån de avgränsningar som beskrivs i kapitel 1.3 Avgränsningar. Materialet som utgör grunden till denna jämförande studie är städernas stadsplaner.

Stadsplanerna för de olika städerna är skapade i olika detaljnivåer på grund av storleken på utgrävningarna, när utgrävningarna skedde samt kunskapsläget. Kunskapen från stadsplanerna kommer kompletteras med beskrivningar av platsens historiska uppbyggnad från litteratur samt beskrivningar av lämningar, då en planritning ibland saknar detaljer som beskrivs i texterna.

Andra arkeologiska undersökningar och inventering kommer användas där de tillför en större

förståelse av platsen och dess utseende.

4 Figur 1. Karta över Grekland med siffror utsatta som placering för städerna. 1. Pella, 2. Olynthos, 3. Amfipolis,

4. Thasos.

De fyra valda städerna var en del av den övergripande grekiska historien. Städerna har en olika lång kontinuitet före och efter klassisk tid och har därför olika lång påverkan på den grekiska historien. Städernas historia och utgrävningshistorik presenteras i övergripande drag nedan. I beskrivningen nedan har städerna viss koppling till varandra men i utgrävningen av Olynthos hittades några fynd som kan tyda på att det funnits en koppling mellan städerna under klassisk tid. Vid utgrävningen av ett hus (Hus A viii 4) i Olynthos hittades mynt från flera platser, bland annat från Thasos och Amfipolis samt ett mynt med avbildning av Filip II. Filip II regerade från Pella, Makedonien. Dessa mynt visar på en historisk länk mellan städerna som möjligtvis endast var på individnivå men fanns. ⁷ Varför dessa mynt är på samma plats har inte undersökts vid Olynthos-utgrävningen utan nämns vid beskrivningen av hus A viii 4. ⁸

1.5.1 Amfipolis

Amfipolis koloniserades av Athen 438/437 f.v.t. och stadsstaten byggdes som en atensk koloni. ⁹ Amfipolis var endast under några korta år en stadsstat under Athen och gick år 424 f.v.t över till Spartas sida i det Peloponnesiska kriget. Staden var under några få år en stadsstat med Sparta som överhuvud och blev 422 f.v.t. en självstyrande stadsstat. ¹⁰ Makedonien erövrade den oberoende stadsstaten efter 62 år, 357 f.v.t. ¹¹ Amfipolis var därefter en lojal stad till Makedonien under både Filip II, Alexander den store och under diadokernas styre av Makedonien. ¹² År 168 f.v.t. blev hela Makedonien och Amfipolis en del av det expanderande romerska riket och var från 148 f.v.t. en romersk provins. ¹³ Under historisk tid övergavs och förstördes Amfipolis, troligen under 800-talet v.t. ¹⁴

7 Olynthus XII 1946, 21; NE, s.v. Pella.

8 Olynthus XII 1946, 21.

9 Koukouli-Chrysanthaki 2011, 409; NE, s.v. Amfipolis; PECS 1976 s.v. Amphipolis (D. Lazarides) 51f.

10 NE, s.v. Amfipolis; Koukouli-Chrysanthaki 2011, 411.

11 Koukouli-Chrysanthaki 2011, 412; NE, s.v. Amfipolis; PECS 1976 s.v. Amphipolis (D. Lazarides) 51f.

12 Koukouli-Chrysanthaki 2011, 416–419.

13 Koukouli-Chrysanthaki 2011, 419; NE, s.v. Amfipolis; PECS 1976 s.v. Amphipolis (D. Lazarides) 51f.;

Lazaridis 1997, 20.

14 PECS 1976 s.v. Amphipolis (D. Lazarides) 51f.; Lazaridis 1997, 20.

5 Undersökningar och utgrävningar har genomförts i flera omgångar sedan slutet av första världskriget och med fokus på olika delar av stadsstaten. Från 1950-talet och fram till 1980- talet har flera utgrävningar utförts under ledning av Dimitrios Lazaridis. ¹⁵ Byggnader och fynd från neolitisk och tidig bronsålder är de äldsta funna. Återfunnet material från klassisk och hellenistisk tid är stadsmuren och olika byggnader i staden. Även gravar från denna tid har undersökts. Fynd från romersk tid är exempelvis vägen Via Egnatia. ¹⁶ Nyare fynd från bysantinsk tid såsom kristna byggnader finns kvar som materiella lämningar. ¹⁷ Idag har Amfipolis arkeologiska museum byggts i Amfipolis för att visa upp fynd från området. ¹⁸ Nya utgrävningar av Amfipolis akropolis påbörjades 2019 och pågår fram till 2023 och dessa utförs av universitet i Patras och Serres Ephorate of Antiquities. ¹⁹

1.5.2 Olynthos

Den äldsta bosättningen i Olynthos är en neolitisk bosättning på den södra kullen. Bosättningen kom inte att användas kontinuerligt efter neolitisk tid, utan återkomsten till platsen skedde cirka 800 f.v.t. ²⁰ Staden brändes 479 f.v.t. av perserna under perserkrigen. ²¹ Olynthos växte till sig efter perserkrigen och blev ett centrum på Chalkidike och för det Chalkidiska förbundet. ²² 432 f.v.t. inträffade något som kallas anoikismos. Anoikismos var att flera städer på Chalkidike gick samman och flyttade till en och samma stad, Olynthos, och befäste denna efter uppmaning av Perdikkas, Makedoniens kung. Denna förändring kom att påbörja skapandet av de planerade vägarna och kvarteren på Olynthos norra kulle. ²³ 382 f.v.t. intog Sparta staden. Filip II förstörde staden år 348 f.v.t. och staden återanvändes inte i någon större grad därefter. ²⁴ I vilken utsträckning staden komma att användas efter förstörelsen 348 f.v.t. diskuteras av Nicholas Cahill ²⁵ och kommer att tas upp i uppsatsen under kapitel 3.3 Olynthos. En bysantinsk kyrka har byggts på marken som en gång var den klassiska staden och marken var under historisk tid åkermark. ²⁶ Utgrävningar av Olynthos utfördes av amerikanska Johns Hopkins University under ledning av David M. Robinson under 1920- och 1930-talen. Utgrävningarna gav kunskap om stadens uppbyggnad och förändring under 500–300 f.v.t. och klassiska bostadsområden.

Centrala delar av den klassiska staden, villaområden och den södra kullen undersöktes och studerades. ²⁷

1.5.3 Pella

Pella var huvudstad i kungariket Makedonien från 400-talet f.v.t. och växte till att bli den största hellenistiska staden i regionen. ²⁸ I staden fanns ett palats, beläget på stadens akropolis. Staden kom att växa under Kassanders styre, 306–297 f.v.t., under den hellenistiska tiden. ²⁹ Fram till

15 Lazaridis 1997, 12.

16 Leekley D. & N. Efstratiou 1980, s.v. Amphipolis 75f.; PECS 1976 s.v. Amphipolis (D. Lazarides) 51f.

17 PECS 1976 s.v. Amphipolis (D. Lazarides) 51f.

18 Μalamídou 2012.

19 Τsoláki 2021.

20 Hoepfner & Schwandner 1994, 68; Leekley D. & N. Efstratiou 1980, s.v. Olynthus 92f.; PECS 1976 s.v.

Olynthos (J.W. Graham) 651f.

21 Leekley D. & N. Efstratiou 1980, s.v. Olynthus 92f.

22 NE, s.v. Olynthos; Hoepfner & Schwandner 1994, 69f.; Olynthus XII 1946, 6, 79f.; PECS 1976 s.v. Olynthos (J.W. Graham) 651f.; Owens 1991, 62.

23 Cahill 2002, 35f.

24 NE, s.v. Olynthos; Hoepfner & Schwandner 1994, 69f.; Olynthus XII 1946, 6, 79f.; PECS 1976 s.v. Olynthos (J.W. Graham) 651f.; Owens 1991, 62.

25 Cahill 2002, 49–53.

26 Olynthus XII 1946, vii, 265.

27 Olynthus XII 1946, vif; PECS 1976 s.v. Olynthos (J.W. Graham) 651f.

28 Akamatis 2011, 393; Leekley D. & N. Efstratiou 1980, s.v. Pella 94f.; NE, s.v. Pella.

29 Akamatis 2011, 396.

6 erövringen av staden av det romerska riket 168 f.v.t. var Pella huvudstad i Makedonien. ³⁰ Staden och området grävdes ut under tidiga och mellersta 1900-talet samt 2002–2009. Fynd från bronsåldern fram till historisk tid har hittats i staden, dock har inte de boplatserna som användes under bronsåldern och järnålder ännu lokaliserats. ³¹ Utgrävningarna har skett i staden och på akropolis där klassiska och hellenistiska lämningar påträffats. ³² Stadsmurar och bostadshus är exempel på lämningar från klassisk och hellenistisk tid. ³³ Pella har idag ett arkeologiskt museum som visar fynd från platsen. ³⁴

1.5.4 Thasos

Ön Thasos har varit bebodd sedan paleolitisk tid. Före koloniseringen av människor från Paros cirka 680 f.v.t. var ön bebodd av traker. ³⁵ Under 500-talet f.v.t. var Thasos en del av det deliska sjöförbundet ³⁶ och dessförinnan hade Thasos varit delaktiga i perserkrigen mot perserna och Xerxes. ³⁷ 465 f.v.t. revolterade stadsstaten mot Athen, vilket resulterade i förlusten av sin flotta och stadsmur. ³⁸ Makedonien kontrollerade ön mellan 340 och 196 f.v.t. Precis som andra delar av Grekland erövrades Thasos av romarna 168 f.v.t. ³⁹ Stadsstaten hade inte bara sitt område på ön Thasos utan även på Greklands fastland, både kustområden och i inlandet. ⁴⁰

Under 1900-talet har den franska skolan i Athen genomfört flera utgrävningar av staden Thasos. Vissa mindre undersökningar hade gjorts under 1800-talet. Helgedomar, stadsmuren, teatern och andra materiella lämningar lokaliserades i dessa utgrävningar. Staden Thasos var en del av stadsstaten Thasos som bestod av hela ön. Staden är placerad på den norra delen av ön och heter idag Limenas. ⁴¹ Idag finns ett museum på ön som visar upp fynd från arkeologiska utgrävningar. Vissa fynd från 1800-talets utgrävningar finns på museum i andra länder, såsom Paris och Istanbul. ⁴²

30 Makaronas 1966, 98; NE, s.v. Pella.

31 Akamatis 2011, 393f.; Leekley D. & N. Efstratiou 1980, s.v. Pella 94f.; PECS 1976 s.v. Pella (Ph.M. Petsas) 685f.

32 PECS 1976 s.v. Pella (Ph.M. Petsas) 685f.

33 Akamatis 2011, 396–398; Leekley D. & N. Efstratiou 1980, s.v. Pella 94f.

34 Lilimpáki-Αkamáti & Τsigarída 2012.

35 NE, s.v. Thasos; Fournier 2020; PECS 1976 s.v. Thasos (E. Vanderpool) 903.

36 NE, s.v. Thasos; Fournier 2020.

37 PECS 1976 s.v. Thasos (E. Vanderpool).

38 NE, s.v. Thasos; Fournier 2020; PECS 1976 s.v. Thasos (E. Vanderpool) 903.

39 NE, s.v. Thasos.

40 PECS 1976 s.v. Thasos (E. Vanderpool) 903.

41 Fournier 2020; PECS 1976 s.v. Thasos (E. Vanderpool) 903.

42 PECS 1976 s.v. Thasos (E. Vanderpool) 903.

7

2. Forskningshistorik

Städer och stadsplaner, både grekiska och romerska, har sedan länge studerats, undersökts och beskrivits av forskare. Städerna har inte alltid sett likadana ut, förändring av städers uppbyggnad exemplifieras av John Bryan Ward-Perkins i Cities of ancient Greece and Italy 1974. Det sker förändring över tid, företeelser försvinner och adderas till följd av nya innovationer och idéer samt utveckling. Flertalet faktorer såsom politiska och sociala påverkar städer. ⁴³ Även olika byggnaders utseende, användningsområde och placering i en antik stad studeras. Richard Ernest Wycherley beskriver byggnaders funktion och vilken betydelse de hade för det antika livet i How the Greeks built cities 1962. Wycherleys bok var vid sin publicering banbrytande. Han var den första som studerade städer utifrån byggnaderna i en stad.

Betydelsefulla områden i städer som agora, offentliga byggnader och tempel undersöktes.

Denna kunskap ger en förståelse över antikt liv och hur byggnaderna i en stad var en del i livet. ⁴⁴ En av de tidigaste böckerna som gör en genomgång av antik stadsplanering i flera grekiska städer är Ancient town-planning författad av Francis Haverfield 1913. Redan under hans tid gick det att se hur städer hade byggts förändrades över tid och att det krävdes kunskap hos dåtidens människor för att organisera städerna. ⁴⁵ Nyare studier av antika städer förekommer, E.

J. Owens undersöker i sin bok The city in the Greek and Roman world från 1991 stadsplanering i den grekiska och romerska världen. I boken går Owens tillbaka till tidigare etablerade idéer om städers uppbyggnad och planering. Förutom grunden i tidigare etablerade idéer tar Owens upp specifika infallsvinklar på aspekter i de grekiska städerna och diskussioner som förekommer om stadsplanering i forskningsvärlden. ⁴⁶

De ovanstående böckerna är skrivna utifrån den kunskap som var tillgänglig vid publicering av dem. Denna kunskap ökar och förändras till följd av fler studier. Detta medför att förändring och tolkningar varierar mellan litteraturen samt att det kan tillkomma mer kunskap i framtiden.

Olika böcker och tolkningar kan vara motsägande till följd av kunskapsläget eller diskussioner i forskningen. Däremot har böckerna samma grundidé att grekiska stadsstater kunde vara uppbyggda på några få sätt med vissa typiska byggnader beroende på tid, exempelvis den hippodamiska stadsplanen. En skillnad i litteraturen är att de har olika infallsvinklar till grekiska städer och stadsplaner, Ward-Perkins ingång är förändring över tid och Wycherley beskriver städer utifrån dess byggnader. ⁴⁷ Användandet av böcker med olika infallsvinklar till städer och stadsplaner möjliggör studier av flera aspekter av städernas utseende. En likhet mellan böckerna är att de använder samma exempel för en aspekt, exempelvis Olynthos bostadsområden för bostadsområden från klassisk grekisk tid.

Förutom litteraturen som behandlar den allmänna diskussionen om stadsplaner i grekiska städer är den tidigare kunskapen om de fyra utvalda städerna en del av den tidigare forskningen.

Utgrävningarna i Olynthos under 1920- och 1930-talen är publicerade i en serie av 14 volymer, där varje volym fokuserar på olika aspekter av utgrävningarna eller fynden. Exempel på innehåll i volymerna är bostäder och byggnader, mynt samt andra fyndtyper. ⁴⁸ Material från utgrävningar har studerats av andra forskare än de som grävde ut staden. Nicholas Cahill är en av de forskare som studerat Olynthos på nytt och skrivit om livet i staden. Wolfram von Hoepfner och Ernst-Ludwig Schwandner har studerat både Olynthos och andra städer utifrån

43 Ward-Perkins 1974.

44 Wycherley 1962.

45 Haverfield 1913.

46 Owens 1991.

47 Ward-Perkins 1974; Wycherley 1962.

48 Olynthus II 1930; Olynthus VIII 1938; Olynthus XII 1946.

8 det utgrävda lämningarna och materialet. Deras forskning fokuserar på Olynthos uppbyggnad med de offentliga platserna och bostadshusen. ⁴⁹ Även de andra städerna har studerats och grävts ut av forskare genom åren, Dimitrios Lazaridis och Chaido Koukouli-Chrysanthaki ⁵⁰ har båda skrivit om Amfipolis. Photios Petsas, Ioannis M. Akamatis ⁵¹ med flera har undersökt Pella.

Thasos och stadens lämningar har undersökts och studerats av franska skolan i Athen. ⁵²

Jämförelser är inte huvuddelen i litteraturen och samma exempel förekommer i flera böcker, till viss del för att det endast är få utgrävda platser som ger tillräcklig information om byggnader och stadsplaner. Det finns självklart en möjlighet att ett utgrävt exempel speglar hela den grekiska världen men också att det inte gör det. Denna möjlighet är inte något som böckerna tar upp. Detta öppnar för möjligheter att studera städer och stadsplaner utifrån ett jämförande perspektiv.

49 Cahill 2002; Hoepfner & Schwandner 1994.

50 Lazaridis 1973; Lazaridis 1997; Koukouli-Chrysanthaki 2002.

51 Petsas 1978; Akamatis 1989; Akamatis 1995; Akamatis 2008a; Akamatis 2008b.

52 École française d’Athènes 1967.

9

3. Beskrivning av de utvalda klassiska städerna

3.1 Greklands klassiska städers utseende

Kapitel 3.1 är en beskrivning av hur städer i Grekland ”vanligtvis” beskrivs av författare och är grunden till förståelsen om uppsatsens valda städer. Det grekiska polis-begreppet var inte bara en stadsstat för grekerna under antiken utan även ett sätt att leva. De fysiska aspekterna av städerna var inte den enda delen av städerna som influerade den grekiska världen. Platon och Aristoteles studerade inte städernas fysiska uppbyggnad utan deras texter diskuterar de sociala och politiska aspekterna av en ideal stad som sociala klasser, proportioner och relationer. ⁵³ Olika filosofer och tänkare hade olika idéer om hur en stad skulle vara uppbyggd för att vara som mest funktionell. ⁵⁴ Flera faktorer påverkade varför en stad placerades på en viss plats, exempelvis ekonomiska och strategiska. ⁵⁵ Även vilken orientering en stad byggdes i, var av intresse för de grekiska tänkarna. Hippokrates föreslog att en stad skulle vara vänd mot öst.

Även Aristoteles föreslog att staden skulle vara vänd mot öst, i en sluttning eller mot söder om öst inte var möjligt. Vitruvius diskuterar den ideala placeringen av en stad utifrån vad som skulle vara mest hälsosamt. Denna diskussion tar dessutom in vägarnas placering i en stad, eftersom hur vindarna blåste i en stad var viktig under antiken. Det finns svårigheter att se hur tänkarnas idéer återfinns i de fysiska lämningarna. ⁵⁶

De arkaiska och klassiska städerna var inte de första städerna som hade en välutvecklad struktur i den grekiska världen. De minoiska och mykenska orterna hade en utvecklad plan och arkitektur men allt bevarades inte till senare perioder. Endast vissa delar av den minoiska och mykenska arkitekturen kan återfinnas i efterkommande perioders arkitektur. Den mykenska megaron-byggnaden har likheter med klassiska tempel och den klassiska tidens stoa har möjligen koppling tillbaka till den minoiska eran. I majoriteten av den grekiska världen finns inte mycket bevarat från äldre perioder i arkaiska och klassiska städers utseende. ⁵⁷ Städer utvecklas inte utan influens från andra områden. De grekiska städerna anammade influenser från områden österut och Egypten. Influensen var främst i form av dekorativa element men städernas uppbyggnad var fortfarande grekisk i grunden. ⁵⁸ Det klassiska städerna kom att fortsätta att utvecklas och förändras till följd av innovationer och förändring i samhället under de kommande perioderna av antiken, medeltiden, historisk tid och ända till idag. ⁵⁹

En organisk stad är en stad som har utvecklats över tid utan någon större planering som grund för stadsplanen. Städerna har växt fram gradvist efter behov av utveckling eller expansion. Äldre städer kan ofta ses som organiskt framväxta då de växt fram succesivt.

Akropolis var det upphöjda centrum i staden som kunde skydda invånarna. I de första städerna kan polis (stadsstat) och akropolis varit samma del och den enda delen av stadsstaten. På sluttningarna från akropolis låg stadsbebyggelsen. Utökningen av städerna kan skett i att städerna växte utåt i cirklar från akropolis eller i en riktning från kärnan. ⁶⁰ De flesta städer har en grund i både en planerad och en organisk framväxt. Planerade städers idéer var vanligtvis en grundidé som redan var en del i de organiska städerna, vilken formaliserats. Byggnader och

53 Ward-Perkins 1974, 8; Rykwert 1976, 207.

54 Wycherley 1962, 31.

55 Wycherley 1962, 4; Owens 1991, 26.

56 Wycherley 1962, 31; Rykwert 1976, 41f., 207.

57 Ward-Perkins 1974, 10.

58 Ward-Perkins 1974, 11; Wycherley 1962, 4.

59 Ward-Perkins 1974; Owens 1991, 164–165; Wycherley 1962, 1–3.

60 Wycherley 1962, 4f.; Owens 1991, 19, 27.

10 institutioner som konstrueras i nyare städer hade ofta en historisk grund i en äldre stad. ⁶¹ Kunskapen om hur de äldsta städerna såg ut och förändrades över tid beskrivs av Thykidides och Herodotos. ⁶² Bostadshusen i en organisk stad återfinns i oregelbundna grupper utanför centrum av städerna, vilka var agora och akropolis. Huvudgatorna var en förlängning av vägarna som ledde till städerna, vilka mötes vid agora. Förutom huvudgatorna fanns små vägar mellan grupperna av bostadshus. De allmänna byggnaderna som bouleuterion och prytaneion, vilka var politiska byggnader, saknade specifika placeringar i städerna men låg ofta i anslutning till agora. Tempel återfanns överallt i städerna. Teatrar och gymnasium placerades där terrängen var lämplig. Centrum för stadsstaterna var innanför stadsmuren men viktiga delar som jordbruket och odlingsmarkerna återfinns utanför murarna. Nekropolerna låg även de utanför stadsstaterna. ⁶³

Städernas planer kom att utvecklas från organiskt framväxta städer till mer planerade. ⁶⁴ Nya städer kunde vara bosättningar som skapats efter en kolonisering. Koloniseringen påverkade även städers utseende. ⁶⁵ Det finns inget exakt svar på hur planering av stadsplaner först kom att börja användas. Landskapet Jonien i Mindre Asien bör vara den första plats där planering av stadsplaner användes. ⁶⁶ Tanken bakom de planerade städerna var enkelhet och funktionalitet. De var byggda efter ett rutnät med vägar som möttes i räta vinklar. Planering av städer stannade inte i Mindre Asien utan kom att användas i andra områden när nya städer byggdes eller gamla byggdes om. Hippodamos har tillskrivits denna modell, den hippodamiska stadsplanen. Han var delaktig i att designa Pireus utifrån den hippodamiska stadsplanen, kanske även Rhodos, beroende på hur säkra de litterära källorna är. De byggnader som redan existerade i de äldre städerna passades in i de mer rektangulära stadsplanerna. ⁶⁷ Bostadshusen låg i kvarter, insulae, med tio hus i vardera. Även om planen var organiserad var husen individuella. ⁶⁸

Den hippodamiska stadsplanen var kanske inte den enda modell för planerade städer. Städer på Greklands fastland, såsom Pella och Olynthos, kan även de vara byggda utifrån planerade stadsplaner men inte direkt utifrån Hippodamos idéer. Enligt Owens planerades vissa av städerna utifrån kvarter i stället för ett rutnät av vägar. Hippodamos idéer influerade ändå de allmänna byggnadernas placering i städerna. ⁶⁹ Owens idé skiljer sig från hur andra forskare beskriver planerade städer. Olynthos beskrivs i andra böcker och studier som att den är byggd med en hippodamisk stadsplan. ⁷⁰

Greklands klassiska städer hade flera viktiga delar där vissa var mer synliga än andra. Agora var centrum för handel i städerna och samtidigt en mötesplats. Sociala och politiska affärer kunde alla genomföras på agora. Över tid förflyttades mer och mer av städers centrum till agora från akropolis när städerna utvecklades och förändrades. På eller intill agora kunde helgedomar, byggnader för allmänheten och affärer vara belägna. ⁷¹ Byggnader för allmänheten kunde vara tillägnade gudar och då även vara religiösa platser. Andra religiösa platser och helgedomar var utspridda i hela staden, det fanns inga specifika platser där helgedomar skulle placeras. Städer växte runt om redan befintliga helgedomar. I antika Grekland fanns ingen skillnad mellan det religiösa och det sekulära, varken i det sociala livet eller i det fysiska rummet. ⁷²

Stadsmurar runt städer var ofta irreguljära och städerna utnyttjade förutom muren terrängen för skydd. Muren behövde inte vara en av de dominerande delarna i stadsplanen och behovet

61 Ward-Perkins 1974, 9.

62 Wycherley 1962, 4f.; Owens 1991, 19, 27.

63 Wycherley 1962, 9–10, 12f., 175f.

64 Wycherley 1962, 15.

65 Owens 1991, 29.

66 Wycherley 1962, 15.

67 Wycherley 1962, 15–19; Ward-Perkins 1974, 11, 14; Owens 1991, 60.

68 Ward-Perkins 1974, 14f.

69 Owens 1991, 30, 71.

70 Olynthus XII 1946, 170.

71 Wycherley 1962, 5–7, 50f., 65f.

72 Wycherley 1962, 87–89.

11 av en stadsmur varierade över tid. Portar och torn var inbyggda i stadsmurarna. Tekniken som användes för att bygga murarna varierar mellan städer. ⁷³

I grekiska städer fanns dessutom byggnader för idrott och utbildning, gymnasium ⁷⁴ och för kultur, teatrar. Stadium fanns som idrottsanläggning i vissa av de klassiska städerna.

Placeringen av stadium-byggnaden och teatern berodde på terrängen i staden. En platt terräng behövdes för orchestra och en lutande sluttning för ett auditorium, vilka var delar i teatern.

Teatern kan varit en imponerande byggnad i dess stad tack vare sin placering. ⁷⁵ Även byggnader nödvändiga för grekiskt liv återfinns i klassiska städer och fontänhus var en av dessa.

Fontänhusen försedde städernas befolkning med vatten. ⁷⁶

3.2 Amfipolis

Amfipolis ⁷⁷ ligger i Makedonien i norra Grekland (Fig. 1) vid utloppet av floden Strymon och berget Pangaion. Floden kröker sig runt staden på den västra sidan och berget ligger öster om staden. ⁷⁸ Stadens placering vid floden och berget var en ekonomisk fördel för staden, tack vare de rika guld- och silvergruvorna i berget och transportmöjligheterna i floden. ⁷⁹ I Figur 2 är staden uppritad som en schematisk plan. Stadsstaten omsluts av en lång stadsmur (cirka 7500 m) från klassisk tid med förändringar gjorda under hellenistisk och romersk tid. ⁸⁰ Innanför den yttersta stadsmuren finns byggnader bevarade från klassisk tid till och med bysantinsk tid.

Dessutom finns en inre stadsmur, cirka 2200 m lång, kring Amfipolis akropolis. Stadsstaten använde även området utanför stadsmuren. De klassiska och hellenistiska gravplatserna återfinns till öst och nordöst om stadsstaten. Förutom gravplatserna finns makedoniska tumulus- gravar öster om stadsstaten, från hellenistisk och romersk tid. ⁸¹ Hela området innanför den yttersta stadsmuren har sannolikt inte varit bebyggt. ⁸²

73 Wycherley 1962, 39–44.

74 Wycherley 1962, 139–141.

75 Wycherley 1962, 153–155, 161f.

76 Wycherley 1962, 198.

77 Planritningarna som används för denna Amfipolis är skapade av D. Lazaridis och återfinns som fig. 5 (Plan of ancient Amphipolis) och fig. 35 (Plan of ancient Amphipolis and the surrounding area) i Amphipolis 1997.

78 NE, s.v. Amfipolis; PECS 1976, s.v. Amphipolis (D. Lazarides) 51f. ; Koukouli-Chrysanthaki 2011, 412.

79 Koukouli-Chrysanthaki 2011, 412; Lazaridis 1973, 35.

80 Lazaridis 1997, 9, 21–43.

81 Lazaridis 1997, fig. 5, fig. 35, 45f., 65–73.

82 Koukouli-Chrysanthaki 2002, 59; Lazaridis 1973, 38.

12 Figur 2. En schematisk skiss, inte skalenligt skapad, över Amfipolis med byggnader, helgedomar (för Thesmophorion T och Kilo K), portar (A, B, Γ, Δ, E & F) och Amfipolis arkeologiska museum (M). Skiss av

författaren 2021, baserad på Lazaridis 1997, fig. 5 och fig. 35 och Koukouli-Chrysanthaki 2002, fig. 1.

Stadens akropolis ligger i de östra delarna av staden omsluten av en inre stadsmur. ⁸³ Några lämningar av agora har inte lokaliserats, det mest troliga läget är där de tidiga kristna basilikorna är belägna på akropolis. Platsen har under historisk tid kallats ”bezesteni”, vilket betyder marknad. Det grekiska agora har möjligen förstörts under romersk och tidig kristen tid då platsen återanvänts. ⁸⁴

Ett utgrävt klassiskt hus i Amfipolis är beläget vid den inre stadsmuren på akropolis (Fig.

2). Placeringen av huset tyder på att ett område av klassiska bostadshus varit placerat där.

Området fortsatte att användas under hellenistisk tid. Vissa av de klassiska husen hade egna brunnar för vattenförsörjning. ⁸⁵ Byggnader, eventuellt byggda efter en hippodamisk stadsplan, återfinns i den södra delen av staden. De har byggts under slutet av 300-talet f.v.t., efter att Filip II erhöll makten över stadsstaten. ⁸⁶ I de södra delarna av staden, nedanför akropolis, ligger Amfipolis gymnasium. De äldsta delarna av lämningarna är från sen klassisk eller hellenistisk tid, fynd och byggnadstyper från båda perioderna finns i de djupaste lagren. Denna byggnad har även använts under romersk tid. ⁸⁷ Några byggnader i staden har återfunnits vid utgrävningar men saknar datering, exempelvis allmänna byggnader och helgedomar på akropolis samt teatern bredvid gymnasium-byggnaden. ⁸⁸

Innanför murarna, norr om akropolis, vid Amfipolis arkeologiska museum har lämningar av byggnader hittats och i en av dem, en kistgrav (Fig. 2). Då gravens placering är innanför stadsmurarna tyder det på att personen som blivit begraven har haft en betydelse för stadsstaten Amfipolis. Inuti graven återfanns ett silverbenhus och en olivkrans av guld (Fig. 3), vilken dateras till sent 400-tal f.v.t. Det finns en möjlighet att detta benhus kan länkas till Brasidas och

83 Lazaridis 1997, fig. 5, fig. 35, 45f.

84 Lazaridis 1997, 13.

85 Lazaridis 1997, 47f.; Lazaridis 1973, 37.

86 Koukouli-Chrysanthaki 2011, 420; Koukouli-Chrysanthaki 2002, 59; Lazaridis 1973, 38.

87 Lazarides 1997, 52–58.

88 Koukouli-Chrysanthaki 2011, 421f.

13 dyrkandet av en hero, om Thykidides beskrivningar av den antika staden är sanningsenliga. ⁸⁹ En helgedom kallad Thesmophorion eller Nymphaion återfinns längs den norra muren (Fig. 2;

T). Fynd som byster, vaser och votivföremål hittades i byggnaden som dateras till tidigt 400- tal f.v.t., före Athens kolonisation av området. ⁹⁰ När Amfipolis gick över till Spartas sida ska byggnader från den förste oikisten Hagnon ha förstörts samt en förflyttning av agora gjorts. ⁹¹ Förutom helgedomarna nämnda ovan finns norr om akropolis en helgedom tillägnad Kilo med datering till första halvan av 300-talet f.v.t. (Fig. 2; K). ⁹²

Figur 3. Silverbenhus och olivkrans från klassisk grav innanför Amfipolis stadsmur.

Staden har två stadsmurar som avgränsar staden mot omvärlden. Stadsmuren har genom århundradena byggts till och har därför flera dateringar beroende på vilken del som studeras. I östra delen av stadsstaten går murarna samman och har en gemensam port, den så kallade port É. Förutom porten i öster har den långa muren fem portar varav port Á är en dubbelport.

Benämningarna av portarna är Lazaridis benämningar från Amphipolis 1997. Dubbelporten Á, ligger längs den norra delen av den yttre stadsmuren (Fig. 2; A). Den är egentligen två portar, där en är från klassisk tid och den andra är daterad till hellenistisk tid. Thykidides kallar denna port den trakiska porten och beskriver den som en av stadens viktigaste. ⁹³ Den trakiska porten kan även vara namnet på Port F som identifierats efter Lazaridis benämningar från 1997. Port F ligger på den östra sidan av staden norr om Port E´ (Fig. 2; E & F). ⁹⁴ Längs den norra delen av stadsmuren finns en klassisk byggnad som byggts in i stadsmuren. Byggnaden har pelare och ett dräneringssystem, vilket möjligen betyder att det var en betydelsefull byggnad.

Ytterligare några byggnader, från flera olika perioder, återfinns inbyggda och intill stadsmuren. ⁹⁵ Längs den norra delen av stadsmuren är även port B´ och Γ´ placerade, där Γ´

ligger väster om port B´ (Fig. 2; B & Γ). Port B´ dateras till klassisk tid, 424–422 f.v.t. enligt Thykidides beskrivning av Kleons (Athens) och Brasidas (Spartas) strider vid Amfipolis. ⁹⁶ Port Γ´ har en riktning mot nord/nordväst och leder ut mot en bro över Strymon. Bron nämns även den av Thykidides vid stridigheterna mellan Sparta och Amfipolis/Athen. Bron var inte en del

89 Lazaridis 1997, 21; Koukouli-Chrysanthaki 2011, 415; Koukouli-Chrysanthaki 2002, 60, 66, 68.

90 Lazaridis 1997, 26–29.

91 Koukouli-Chrysanthaki 2011, 411, 415.

92 Lazaridis 1997, 44f.; Koukouli-Chrysanthaki 2011, 413.

93 Lazaridis 1997, fig. 5, 24f., 40.

94 Koukouli-Chrysanthaki 2002, fig. 1, 66.

95 Lazaridis 1997, 30–32.

96 Lazaridis 1997, fig. 5, 31f.

14 av befästningen 424 f.v.t. ⁹⁷ Bron över floden Strymon har C-14 daterats till flera tidsperioder, där de äldsta är arkaisk och klassisk tid. Bron har troligen byggts till större del under klassisk tid. Senare dateringar av bron till romersk och bysantisk tid tyder på kontinuerlig användning av bron. ⁹⁸ På den södra sidan av Amfipolis stadsmur finns den klassiska porten Δ´ (Fig. 2; Δ).

Denna port användes fortfarande efter år 0. ⁹⁹ Vägarna i staden gick mellan portarna i stadsmuren men de exakta sträckningarna har inte upptäckts vid utgrävningar. ¹⁰⁰

3.3 Olynthos

Olynthos ¹⁰¹ är placerad på Chalkidike mellan den västra och mellersta halvön (Fig. 1) och en flod passerar väster om staden. Staden har två delar, där den södra kullen har en organisk planering och den norra kullen är uppbyggd efter en hippodamisk stadsplan. ¹⁰² I beskrivningen nedan av Olynthos tas inte alla individuella bostadshus upp utan en övergripande beskrivning av stadens utseende utifrån stadsplanen, dess hus och byggnader görs. Figur 4 ger en översiktlig bild över stadens delar i placering till varandra.

Figur 4. En schematisk skiss, inte skalenlig, över Olynthos med dess områden och byggnader. Aveny A är markerad med A. Skiss av författaren 2021, baserad på Olynthus XII, pl. 272 och Hoepfner & Schwandner 1994,

fig. 55.

Flertalet hus och kvarter i den hippodamiska stadsplanen har blivit utgrävda på den norra kullen.

Vägarna i rutnätet har fått benämningar efter bokstäver och romerska siffor. Avenyerna,

97 Lazaridis 1997, fig. 5, 32–36.

98 Maniatis et al. 2010, 50–56; Lazaridis 1997, fig. 5, 32–36.

99 Lazaridis 1997, 38.

100 Koukouli-Chrysanthaki 2002, 59f.; Lazaridis 1973, 38.

101 Den plan som används till denna beskrivning av Olynthos är pl. 272 (Survey and plan of Olynthus with indication of the sections excavated) från Olynthus XII 1946.

102 Cahill 2002, 23, 27.

15 benämning A–G, går från norr till syd och vägarna, -v–xii från väst till öst. Under hela sträckningarna av vägarna och avenyerna är de inte parallella. De har en förskjutning i cirka 3–

4 grader i nord-sydlig riktning. ¹⁰³ På grund av terrängen i staden är alla vägar och avenyer inte exakt lika breda. ¹⁰⁴ Norra kullen planerades cirka 432 f.v.t. men byggnaderna byggdes över tid. ¹⁰⁵ Husen och kvarteren i den norra delen av staden har fått namn efter vid vilka avenyer och vägar de ligger vid, exempelvis kvarter A viii och hus A viii 8 för att kunna separerar utgrävda hus och kvarter från varandra. ¹⁰⁶ Kvarteren, insulae, bestod av tio hus delade på två rader med en liten gränd, ambitus, mellan husen. ¹⁰⁷ Längs med kanten av staden fanns hus som inte var placerade i kvarter utan låg på en lång rad. ¹⁰⁸ Olynthos hade olika typer av bostadshus. Husen i Olynthos har likheter i sin arkitektur och uppbyggnad men skiljer sig åt i rummens placering och utformning. ¹⁰⁹ Under vissa hus i Olynthos återfinns ett rum under golvet som hade en förvaringsfunktion. ¹¹⁰

I Olynthos återfinns äldre lämningar på den södra kullen, sydväst om de delarna av staden som är utformade efter en hippodamisk stadsplan (Fig. 4 ) . Den södra kullen har varit bebodd sedan 1000 f.v.t. ¹¹¹ Den södra kullen är inte uppbyggd efter den hippodamiska stadsplanen utan har hus och vägar som har en mer oregelbunden uppbyggnad. Husen har endast lämningar av grunden vilket medför att husens inre planer inte bevarats. Några av husen kan haft rum som varit mindre affärer med ingång från vägen utanför. ¹¹² Den södra kullen i Olynthos var stadens akropolis. Inga lämningar av en mur runt hela akropolis återfinns, kanske var husens väggar skyddet för akropolis då vissa av väggarna är tjockt byggda. ¹¹³ Öster om de båda kullarna finns ett område med villor (Fig. 4). Kvarteren återfinns även här men alla tio hus återfinns inte i varje kvarter. Rutnätet i villaområdet går inte samman med rutnätet på den norra kullen och villaområdet var troligen byggt senare än den norra kullen. ¹¹⁴

Var Olynthos agora ska varit placerad har varierat beroende vilken forskare som studerat lämningarna. Placeringen av agora var troligen i de södra delarna av den norra kulle av A- kvarteren (A iv–i) (Fig. 4). Byggnader som vanligtvis återfinns vid agora saknas vid Olynthos agora. ¹¹⁵ Agora kan också ha varit placerad till öster om aveny D. ¹¹⁶ Icke-permanenta byggnader för affärer kan funnits på agora men arkeologiska lämningar saknas av dessa. ¹¹⁷ Ett agora finns även på den södra kullen med hus runtom som blivit ombygga efter 379 f.v.t. ¹¹⁸

I den södra delen av kvarter A iv, norr om agora, återfinns en allmän byggnad i en form av en stoa (A iv 10), vilken är en av de få allmänna byggnaderna hittade i Olynthos.

Användningsområdet för byggnaden kan vara för sammankomster av överläggande organ. ¹¹⁹ Olynthos har inte många lämningar av affärer. Några har identifierats längs aveny B, placerade i kvarterens hus. ¹²⁰ Placerad på aveny B intill stoa (A iv 10) och agora, ligger ett fontänhus (A iii 9), troligen det allmänna fontänhuset i Olynthos. Vattnet transporterades till fontänhuset

103 Olynthus XII 1946, pl. 271, 170–176; Olynthus VIII 1938, 32.

104 Olynthus VIII 1938, 37.

105 Cahill 2002, 40.

106 Olynthus XII 1946, 40f.

107 Olynthus XII 1946, 1, 223; Cahill 2002, 27.

108 Hoepfner & Schwandner 1994, fig. 54, 71.

109 Olynthus XII 1946, 3; Mylonas 1946, 369, 396; Cahill 2002, 147f., 194.

110 Olynthus XII 1946, 155.

111 Olynthus VIII 1938, 18; Olynthus XII 1946, 272, 277–279; Cahill 2002, 122f., 116f., 120f.

112 Olynthus XII 1946, 272, 277–279; Cahill 2002, 122f., 116f., 120f.

113 Olynthus II 1930, 6.

114 Cahill 2002, fig. 6, fig. 8, 29f., 45.

115 Olynthus VIII 1938, 21; Cahill 2002, 77, 265f.; Hoepfner & Schwandner 1994, fig. 55, 78.

116 Hoepfner & Schwandner 1994, fig. 55, 78.

117 Cahill 2002, 275.

118 Olynthus II 1930, 26.

119 Olynthus XII 1946, 82, 85.

120 Olynthus XII 1946, 115, 149.

16 genom underjordiska akvedukter. ¹²¹ Fontänhuset och rören dateras till 432–400 f.v.t. ¹²² Akvedukten gick in till staden genom den norra porten. Vattnet färdades i akvedukten tack vara gravitation och lutning. Ett fontänhus finns även på den södra kullen. ¹²³ En allmän byggnad har återfunnits på den södra kullen, kanske ett prytaneion eller bouleuterion. ¹²⁴ Alla hus i staden var kanske inte bostadshus utan kunde vara hus byggda för andra syften. Ett exempel på detta är hus A v 8 som kan varit ett hetaireiai eller en plats för rituella måltider. Villa of Good Fortune är ett annat exempel som kan varit ett vandrarhem, vilket återfinns i villakvarteren. ¹²⁵ Helgedomar har inte återfunnits på södra kullen eller i resten av staden. Kultföremål har hittats i husen, vilket tyder på en hushållskult. ¹²⁶ Ett tidigare arkaiskt tempel på den södra kullen förstördes av perserna under perserkrigen. ¹²⁷ I den östra sluttningen från den södra kullen fanns kanske en naturlig teater. Terrängen är lämplig för detta. ¹²⁸

Stadsmurar finns runt om staden, där en port vid aveny A (Fig. 4; A) kan varit en av huvudportarna in i staden. Hela stadsmuren har inte lokaliserats och dess placering i de södra delarna av staden är inte helt klarlagd. ¹²⁹ Utanför staden i norr och väster finns begravningsplatser. ¹³⁰ Väster ut från de norra delarna av den södra kullen har det under klassisk tid troligen varit en bro placerad över floden. Vissa lämningar har återfunnits vid den östra vattenlinjen av floden. ¹³¹

348 f.v.t. förstördes Olynthos av Filip II och en brand var en del av orsaken till förstörelsen. ¹³² Området kring kvarter A viii var inte färdigbyggt när staden förstördes av Filip II utan det fanns tomma huslotter. ¹³³ Olynthos har enligt D. Robinson inte varit bebodd efter 348 f.v.t. men fynd av keramik och mynt har dateringar mellan 348 och 316 f.v.t. Detta tyder på att staden fortfarande var bebodd efter förstörelsen 348 f.v.t. ¹³⁴

3.4 Pella

Pella ¹³⁵ ligger i Makedonien väster om Chalkidike (Fig. 1) vid en idag igenslammad havsvik.

Pella grundades som den nya huvudstaden i Makedonien efter att huvudstaden flyttades från Aigai under 400-talet f.v.t. En möjlig anledning till att staden flyttades var för att förenkla möjligheterna till kontakt med resten av den grekiska världen på grund av närheten till vattenvägar. ¹³⁶ Pella är en klassisk stad men saknar en större andel klassiska lämningar utan de som är bevarade är hellenistiska. De klassiska delarna av staden återfinns i de norra delarna av Pella. Under Kassanders styre (306–297 f.v.t.) byggdes delar av staden om. Det som beskrivs nedan är till viss del senare än klassisk tid men den hellenistiska staden ska enligt tolkningar ha följt den tidigare klassiska uppbyggnaden. Detta medför att en förståelse om den klassiska staden kan fås utifrån vissa helleniska lämningar. ¹³⁷ Den schematiska bilden (Fig. 5) över Pella är en bild över stadens uppbyggnad.

121 Olynthus XII 1946, 95–98.

122 Olynthus XII 1946, 107; Cahill 2002, 33.

123 Olynthus XII 1946, 112; Cahill 2002, 33.

124 Olynthus II 1930, 23–25; Cahill 2002, 32.

125 Cahill 2002, 256.

126 Olynthus II 1930, 6; Cahill 2002, 32.

127 Hoepfner & Schwandner 1994, 79.

128 Olynthus II 1930, 6; Hoepfner & Schwandner 1994, 80.

129 Cahill 2002, 29.

130 Cahill 2002, 33.

131 Olynthus XII 1946, 312f.

132 Olynthus XII 1946, 264; Cahill 2002, 45.

133 Olynthus XII 1946, 6.

134 Cahill 2002, 49–53.

135 Planritningarna som varit en grund till nedanstående beskrivning av Pella återfinns i Αkamatis 2008b, fig. 1 och fig. 2.

136 Lilimpaki-Akamatis 2011, 270; NE, s.v. Pella.

137 Akamatis 2011, 394f., 397.

17 Figur 5. En schematisk skiss, inte skalenlig, över Pella med dess palats, byggnader och helgedomar (för Darron

D, Afrodite A och Thesmophorion T). Skiss av författaren 2021, baserad på Akamatis 2008b, fig. 1 och fig. 2 och Matsuo & Yasunaga 2017, fig. 2.

Innan staden blev huvudstad hade området använts av människor i området och fynd från förhistoriska perioder påträffas vid utgrävningar. Det återfinns begravningsplatser från både den grekiska bronsåldern och järnåldern. ¹³⁸ Under hellenistiska agora ligger den klassiska begravningsplatsen (Fig. 5). ¹³⁹ Agora ligger i centrum av staden (Fig. 5) med byggnader i kvarter runt om, som verkstäder och affärer. Ett centrum för arkonterna tros ha varit placerat i den norra delen av agora. ¹⁴⁰ Arkeologiska fynd från agora finns från klassisk tid till romersk tid. En inskription från klassisk tid har byggts in i en byggnad från en senare tid. ¹⁴¹

Både den klassiska och hellenistiska staden är byggd efter den hippodamiska stadsplanen med ett rutnät av vägar (Fig. 5). Kvarteren är rektangulära med den långa sidan i nord-sydlig riktning. ¹⁴² Vägarna går in en nord-sydlig riktning samt en västlig-östlig riktning. Bredden på vägarna varierar mellan 6 m för de i nord-sydlig riktning och 9 m i västlig-östlig riktning. Ytan som staden växte fram över är cirka 2,5 km x 1,5 km. Det som är bevarat av stadens utseende av kvarter och vägnät är från slutet av 300-talet f.v.t. och den helleniska tiden. Genom stadens centrum gick en huvudgata med en bredd av 15 meter och som avslutades vid porten vid agora. ¹⁴³ I staden finns lämningar av hus med datering till slutet av 300-talet f.v.t. ¹⁴⁴ Ett fontänhus har hittats i Pellas centrala kvarter. ¹⁴⁵

138 Petsats 1978, 132–133; Lilimpaki-Akamatis 2011, 270.

139 Akamatis 2011, 395.

140 Lilimpaki-Akamatis 2011, 271; Akamatis 1995, fig. 1, 231, 234.

141 Akamatis 1989, 177f., 188f.

142 Αkamatis 2008b, fig. 1, fig. 2, 627; Αkamatis 2008a, 615–617; Akamatis 2011, 394.

143 Lilimpaki-Akamatis 2011, 270; Akamatis 2008a, 618f.

144 Akamatis 1995, 239.

145 Akamatis 2008b, 635f.

18 Helgedomen till Darron återfinns i den södra delen av staden (Fig. 5; D) och den dateras till cirka 100-talet f.v.t. ¹⁴⁶ och i närheten finns bostadslämningar som är daterad till första halvan av 300-talet f.v.t. Verksamhetsbyggnader för exempelvis keramik finns från andra halvan av 300-talet f.v.t. ¹⁴⁷ Norr om Pellas agora återfinns en helgedom tillägnad gudarnas moder och Afrodite (Fig. 5; A). Ytterligare en helgedom, ett Thesmophorion, ligger längre bort från Pellas centrum och agora, öster om palatset och akropolis (Fig. 5; T). Helgedomens placering i förhållande till stadsmuren är inte klarlagt, den kan varit placerad både utanför och i staden. ¹⁴⁸ Båda helgedomarna är daterade till 300-talet f.v.t. Helgedomen tillägnad Afrodite är inte en byggnad utan ett komplex av byggnader. Inuti helgedomen återfanns ett tempel, gallerier, förvaringsrum, verkstäder, en underjordisk reservoar samt ett matrum. Förändringar av helgedomen tillägnad Afrodite gjordes under 200- och 100-talen f.v.t. Thesmophorion har en rund kultbyggnad där offergåvor till Demeter lämnades. ¹⁴⁹

Runt staden är stadsmuren byggd, lämningar av den har fram till idag återfunnits på tre sidor av stadsbebyggelsen. Den norra klassiska muren avlägsnades av Kassanders renoveringar.

Förutom stadsbebyggelsen har Pella ett palats, vilket ligger på stadens akropolis och användes av de makedonska kungarna såsom Filip II (Fig. 5). Rummen i palatset var byggda för olika syften, såsom hantverk, ceremonier och privata ändamål. Förutom rummen fanns gårdar med peristyler och avdelningar för bad. ¹⁵⁰

3.5 Thasos

Thasos ¹⁵¹ är en stadsstat med lång kontinuitet. Staden är belägen på den norra delen av ön Thasos i det norra Egeiska havet (Fig. 1) med sin hamn mot nordväst och mot det grekiska fastlandet. Figur 6 visar Thasos uppbyggnad genom en schematisk bild. Runtom staden finns en stadsmur med flera portar och torn. Innanför stadsmuren återfinns stadens centrum med helgedomar, agora och andra byggnader. Hamnen ligger ytterst i staden mot det Egeiska havet, innanför den ligger agora. Hamnen skyddades av två runda torn, varav ett är byggt under senare delen av 300-talet f.v.t. Stadsmuren har portar i sydöst in mot ön, i söder mot nekropolen och i väster mot Egeiska havet (Fig. 6). Norr om hamnen finns två portar, porten för stridsvagnens gudinna (La porte de la déesse au char) och porten för Hermes och Charites (La porte d’Hermès et des Charites). Porten för stridsvagnens gudinna har en relief med människor och en stridsvagn dragen av en häst. Även porten för Hermes och Charites, från 400-talet f.v.t. har en relief, med en avbildning av gudomarna porten är namngiven efter. Portar för Parménon (La porte de Parménon) och Silene (La porte du Silène) återfinns i de södra och sydvästra delarna av staden. Väster om porten för Silene återfinns ytterligare två namngivna portar. Porten för Herakles och Dionysos (La porte d’Héraclès et de Dionysos) samt Zeus och Heras port (Porte de Zeus et d’Hera). I Thasos stadsmur finns även icke-namngivna portar och torn. ¹⁵²

146 Pingiatoglou 2011, 495f.; Akamatis 2011, 405.

147 Lilimpaki-Akamatis 2011, 270.

148 Matsuo & Yasunaga 2017, fig. 2, 96–98; Akamatis 2011, 404f.

149 Matsuo & Yasunaga 2017, 98; Lilimpaki-Akamatis 2011, 271f.; Akamatis 2011, 404f.

150 Lilimpaki-Akamatis 2011, 271; Akamatis 2011, 395f.

151 Planerna som kommer användas för beskrivningen av Thasos är figur 4 (Plan général de la ville antique) och andra (se noter i 3.5) ur Guide de Thasos.

152 École Française D’Athènes 1967, fig. 4, fig. 15, 21f., 46f., 58, 63, 65.

19 Figur 6. En schematisk skiss, inte skalenlig, över Thasos med dess helgedomar (för Heracleion H, Zeus Agoraios Z, Artemis A, Dionysos D, Poseidon P, Athena At, Pan Pa) och byggnader, Skiss av författaren 2021,

baserad på École Française D’Athènes 1967, fig. 4.

Agora var Thasos centrum för både kommersiella och politiska ärenden. På tre sidor av agora fanns portiker med kolonnader och den fjärde hade byggnader med administrativ eller religiös funktion. Några av byggnaderna är troligen byggda med en hellenistisk teknik men insidan har förändrats under bysantinsk tid. Vissa monument och byggnader är uppförda tidigare, under 400-talet f.v.t. ¹⁵³ En helgedom tillägnad Zeus Agoraios är byggd under 300-talet f.v.t. och återfinns på agora (Fig. 6; Z). ¹⁵⁴

Genom staden går en väg från nord till syd och den går igenom en betydelsefull passage, kallad Passage of the Theoroi, som påbörjades byggas i början av 400-talet f.v.t. (Fig. 6).

Passagen har sammanlänkats med helgedomen för Charites. Detta då en relief i passagen visar Apollon och nymfer som kan vara en del av kulten för Charites. Tillsammans med reliefen fanns dessutom en katalog över tidigare magistrater, statstjänstemän som var en del av Thasos samhälle. ¹⁵⁵ Kulten för Charites behövde inte vara placerad i Passage of the Theoroi, lokalen för kulten är omdiskuterad. Även andra gudomars kulter kunde varit en del av denna Passage of the Theoroi. ¹⁵⁶ På akropolis finns helgedomar tillägnade Athena och Pan, varav den tillägnad Pan är den mindre av de två (Fig. 6; At & Pa). Akropolis ligger längst sydöst ut i anslutning till den sydöstra stadsmuren och har tre toppar. Helgedomarna för Athena och Pan ligger på var sin topp och på den tredje ligger en medeltida fästning. Athenas helgedom har lämningar av ett tempel och verkar ha förändrats över tid. ¹⁵⁷

Thasos stad har, förutom helgedomarna som nämns ovan, helgedomar tillägnade Artemis, daterad till 400-tal f.v.t., tillägnade Dionysos och Poseidon daterade till 300-tal f.v.t. (Fig. 6;

A, D & P). Helgedomen tillägnad Artemis ligger öster om agora och var en helgedom för vård av de sjuka. Dionysos och Poseidons helgedomar ligger norr om agora längs den nord-sydliga

153 École Française D’Athènes 1967, 24; Graham 2000, 316.

154 École Française D’Athènes 1967, fig. 10, 34; Graham 2000, 316.

155 École Française D’Athènes 1967, fig. 11, fig. 12, 37–39; Graham 2000, 306–308.

156 Graham 2000, 306–311.

157 École Française D’Athènes 1967, fig. 4, fig. 20, 54–57.

20 vägen. ¹⁵⁸ I stadens norra del finns ett bostadsområde som använts under arkaisk tid och som under 400-talet byggts om. ¹⁵⁹ Teatern i staden är belägen i nordöstliga delarna intill stadsmuren, där terrängen börjar stiga (Fig. 6). Den har troligen använts sedan 400-talet f.v.t. Teatern slutade inte användas när den klassiska tiden var över utan fortsatte att vara en del av staden och förändras under både 200-talet f.v.t. och under romersk tid. Inga lämningar från den klassiska orchestran finns bevarade. ¹⁶⁰

Stadens klassiska begravningsplats ligger sydväst om staden utanför porten som kallas Zeus och Heras port (Fig. 6), vilken är daterad till 500-talet f.v.t. Begravningsplatsen har använts kontinuerligt efter den klassiska tidens slut. ¹⁶¹ Thasos har förutom alla tempel och byggnader i norr och öster även vissa byggnader i väster, ett Heracleion är en av dessa. Heracleion låg sydväst om agora (Fig. 6; H) och hade flera byggnader och tempel, varav ett till oikisten. ¹⁶² Ett prytaneion ska enligt historiska källor varit placerat i närheten av agora men arkeologiska lämningar har inte kunnat identifiera placeringen. ¹⁶³

158 École Française D’Athènes 1967, fig. 4, 39–43.

159 École Française D’Athènes 1967, 48.

160 École Française D’Athènes 1967, 50–54.

161 École Française D’Athènes 1967, 67–70.

162 Graham 2000, 303; École Française D’Athènes 1967, 70–72.

163 Graham 2000, 313.