Uganda - det goda exemplet

Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige licens. För att se en kopia av denna licens, besök http://creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/. Verket har publicerats i www.globalarkivet.se.

Uganda - det goda exemplet

Uganda lyfts ofta fram som ett hopp i ett kompakt mörker. När aidsepidemin i landet kulminerade i början av 90-talet var minst 18 procent av befolkningen smittad. Idag ligger den officiella siffran på fem procent.

Aidskrisen blossade upp efter Idi Amins fall och år av fattigdom. Inbördes konflikter skakade, och skakar fortfarande, landet. Resurserna var små och det enda medel som fanns till hands var renodlad skrämseltaktik.

- Vi vaknade upp till ljudet av trummor på radions morgonsändningar.

Vanligtvis är det en varning för militär invasion. Men den här gången varnade presidenten lyssnarna för aids, berättar hälsodepartementets aidschef Madraa Elizabeth. Hon tror att det är just det politiska

ledarskapets öppenhet som lett till att aids minskat i landet.

På gräsrotsnivå finns flera organisationer som jobbar med

informationsspridning. En av dem är Market Vendor´s hiv/aids project, MAVAP, i Kampala med 50 000 försäljare.

- Marknaden var en av de platser som drabbats hårdast av aids i hela landet. Så gott som varje dag dog någon, antingen en försäljare eller en kund, berättar Angelina Wapakabulo som är koordinatör för projektet.

För att stävja smittan inleddes en aidskampanj som knappast kunnat undgå någon. Varje dag sänder marknadsfolket radioprogram om hiv/aids och MAVAP har låtit trycka upp förkläden, affischer, plastkassar och pennor med uppmaning till säkert sex på flera olika lokalspråk.

- Vår information spreds som en löpeld på marknaden. När vi började hoppades vi kunna utbilda ett 50-tal försäljare till aidsinformatörer. Idag har vi 700, säger Wapakabulo.

Delar på bromsmediciner

Prince Dick och hans fru Sara är två av de 700 informatörerna. De är båda hiv-positiva och säljer begagnade kläder på marknaden. Dick har burit på smittan sedan 1989 och i perioder har han varit så dålig att han inte klarat av att gå till jobbet. Men Dick och Sara har haft tur. De är med i

medicinska försök och får sedan ett knappt år tillbaka bromsmediciner.

Endast 25 000 av landets 1,1 miljon aidssjuka har tillgång till dessa dyra mediciner, och studien som Prince Dick är med i undersöker om det är möjligt att ge halva doserna.

- Jag blev sjuk, väldigt sjuk. Jag trodde jag skulle dö och när läkarna

undersökte mig förstod de att jag inte skulle klara mig om jag inte fick en hel dos, förklarar Dick.

Ungefär hälften av bromsmedicinerna köps in av staten. Även om de blivit

billigare under de senaste åren har myndigheterna inte möjlighet att förse

fler än 12 000 patienter med läkemedel. Att de aidssjuka delar på medicin,

eller till och med ärver resterande doser från en avlidna patienter, är

vanligt. Resultatet är förstås katastrofalt och i folkmun heter det att bromsmediciner är den snabbaste vägen till himlen.

På marknaden delar Wapakabulo och hennes kollegor ut gratis kondomer varje dag, och det har gjort stor skillnad.

- Förr dog någon varje dag. Nu håller vi begravningar bara på helgerna, säger hon.

Kondomer finns för övrigt tillgängliga överallt i Kampala. På First Street utanför innekrogarna står försäljarna uppradade varje kväll. De säljer mintpastiller och kondomer, och det är de sistnämnda som är storsäljarna.

Förmodligen kan myten om pryda afrikaner som inte vill äta "kolan med pappret på" inte vara mer främmande än i Kampala.

Slut med kondomer

I somras upprörde president Yoweri Museveni åhörarna på aids-

konferensen i Bangkok med sitt uttalande om att kondomer inte är svaret.

Så vitt som Angelina Wakambulo och Prince Dick kan se är det just det ökade kondomanvändandet som fått den galopperande epidemin att vända.

En av aidsaktivisterna (som vill vara anonym) tror att Musevenis

kommentar går att härleda till dennes nära relation till den amerikanska regeringen och president George W Bushs flirt med den konservativa högern.

- Kondomer betraktas som något syndfullt och Bushs linje är avhållsamhet och bromsmediciner. I praktiken blir det livsfarlig. Här i Uganda kan den redan ha krävt många liv, påpekar aidsaktivisten.

I Wakambulos marknadsprojekt är de kostnadsfria kondomerna slut och de amerikanska biståndsgivarna vill inte längre att deras pengar ska gå till inköp av preventivmedel.

Frågan är hur det ska fungera i praktiken. Tillgången på bromsmediciner är försvinnande liten och helt beorende av biståndsgivarnas goda vilja. Ibland kommer leveranser, ibland kommer de inte.

- Uppriktigt sagt förstår jag verkligen inte varför de fokuserar så hårt på avhållsamhet. Försäljarna här på marknaden är vanliga människor. Många är unga dessutom. Det är klart att de har sex, säger Wakambulo.

Hon ser fram emot den dag då aidssjuka inte tvingas dela på

bromsmediciner, men fram tills dess förblir kondomen kampanjens viktigaste verktyg. Annars finns det risk för att aidskrisens främsta framgångshistoria går om intet.

Den hoppingivande statistiken ifrågasätts Är Uganda verkligen en framgångshistoria?

Majoren Rubaramira Ruranga, själv hiv-positiv, anklagar den ugandiska regeringen och västerländska biståndsgivare för att medvetet ha snyggat till aidsstatistiken för att försäkra sig om positiv respons.

Officiellt sett har antalet hiv-smittade vuxna i Uganda sjunkit från 18 till fem procent. Men det finns frågetecken kring statistiken. När

organisationen National Guidance and Empowerment Network i september presenterade en undersökning från 53 av 56 distrikt låg deras siffra på 17 procent.

Det skulle i så fall innebära att antalet smittade inte minskat nämnvärt,

utan att epidemin stabiliserats - precis som den gjort i Senegal, som ju också räknas till det fåtal länder i Syd som lyckats få bukt med hiv/aids.

Annika Forsberg Langa , Kampala