Hundarna i karavan efter En diskussion om gränslandet mellan prosa och lyrik

Växjö universitet Nivå G3

Institutionen för humaniora LI3403

Litteraturvetenskap 15 hp

Handledare: Vasilis Papageorgiou 2008-11-26

Examinator: Vasilis Papageorgiou

Hundarna i karavan efter

En diskussion om gränslandet mellan prosa och lyrik

Julia Björnberg

Innehållsförteckning

INLEDNING--- 3

FRÅGESTÄLLNING OCH SYFTE--- 4

METOD--- 4

VAD ÄR TEXT? APPLICERING AV REPRESENTATIONSBEGREPPET--- 5

DISKUSSION KRING GENRER --- 8

DISKUSSION UTIFRÅN NEDSLAG I TEXTEN---11

SAMMANFATTNING---16

LITTERATURFÖRTECKING---18

Inledning

Plötsligt kunde de döda tala, och plötsligt kunde tidigare betydelselösa ljud få en annan uppmärksamhet hos lyssnande varelser.¹

Vad kan man egentligen säga med ord? Och framförallt, finns det saker och ting som är omöjliga att förmedla genom det skrivna? Vad finns mellan texten och jaget? Vad är kreativitet, vad är beslutsamhet, vad är produkt och vad är process? Det finns en uppsjö av frågor när det rör skrivande och i denna uppsats tänkte jag fokusera på några av dem.

Med utgångspunkt i projektet tillika manuset Hundarna i karavan efter vill jag söka svar på frågor kring texten, dess form, språk och betydelse.² Projektet är

genomfört under tiden som student på kursen Kreativt skrivande vid Växjö Universitet och kommenterat och läst av de andra kursdeltagarna och handledaren Vasilis Papageorgiou i olika versioner. Dock är det den slutgiltiga versionen som diskuteras här, med resonemang kring var texten är och diskussioner utifrån nedslag i manuset.

Projektet Hundarna i karavan efter kan ses som samling noveller, skrivna på prosalyrik eller prosa med en lyrisk dimension, och det är just innebörden av denna vaga klassificering som diskuteras.

Uppsatsen vilar på tre ben, där det ena är den egna perceptionen av texten. Det andra är mina klasskamrater och handledarens upplevelser och kommentarer kring texten. Det tredje är mer vetenskapligt, med representations- och litteraturteorier, där meningsskapande, genre, stil och språk diskuteras. Förhoppningsvis går det att genom dessa tre vinklar nå en större förståelse för texten och dess placering i ett större

perspektiv.

1Jesper Olsson, Alfabetets användning, konkret poesi och poetisk artefaktion i svenskt 1960-tal, Stockholm: OIE Editör, 2005, s. 417.

2Julia Björnberg, Hundarna i karavan efter, Malmö, 2008.

Frågeställning och syfte

De frågeställningar som uppsatsens diskussioner kretsar kring är huvudsakligen vad genrer egentligen är, och i vilken eventuell kategori skulle man kunna placera in projektet Hundarna i karavan efter samt hur detta påverkar läsningen av verket.

Syftet är att försöka nå en djupare insikt om projektet genom att diskutera nedslag i texten, försöka ringa in begreppen och sätta projektet i en vidare kontext.

Uppsatsen påstår att det råder en osäkerhet inför genreöverskridningar i dagens litteratur. Detta motiveras av att det dels för min egen del är svävande när jag presenterar projektet, dels genom att det är viktigt att undersöka hur manuset kan placeras in i olika kategorier och hur dessa tas emot av läsare. Det handlar inte om att jag anser att det är viktigt med klassificeringar, snarare att jag tycker att det är

intressant med genreöverskridningar och särkskilt mottagandet av dessa.

Seendet eller läsandet av en text präglas av hur vi har lärt oss att läsa, avkoda och bedöma, allt genom kulturella och sociala konstruktioner. Jag menar att vi blir osäkra i vår bedömning när det kommer till genreöverskridande verk.

Metod

I denna uppsats fokuseras på den egna språkliga stilen utifrån projektet Hundarna i karavan efter med fokus på dess genreplacering, hur texten fungerar och dess relation till, och presentation av, form och innehåll. Genom uppsatsen reflekteras över formen och stilen och i vilken genre projektet skulle kunna placeras i, vilket sker genom ett antal nedslag i texten. Detta inleds med ett försök till att upprätta en teoretisk bas för, samt diskussion kring, vad texten egentligen är, med utgångspunkt i en diskussion om prosalyriken som genre, samt en problematisering av läsandet och mottagandet av densamma.

Vad är text? Applicering av representationsbegreppet

På en grundläggande nivå är det viktigt att söka klargöra textens beståndsdelar och placera den i en större kontext. Det är glappet mellan det representerade materialet, projektet Hundarna i karavan efter, och vad det representerar som är det viktiga.

Givetvis är det högst individuellt, men det kanske ändå kan sägas uppfattas i en eller annan riktning. Mellanrummet mellan författarens intentioner med texten och hur den uppfattas, både av författaren själv och av läsare, och hur den kan klassificeras. Detta eftersom klassificeringen till stor del hör ihop med läsningen och mottagandet av texten. Samt givetvis på vilket sätt den förmedlas, i vilken form eller tradition.

För att närma oss texten och dess beståndsdelar klargörs först synen på den rent teoretiskt. För det första är det viktigt att ha textens placering i nätverket av alla andra texter som någonsin skrivits i minnet, det är svårt att betrakta den separat.

Ett sätt att se på projektet och text i stort är att det är uppbyggt av

representationer. Begreppet representation kan sammanfattas som en återgivning av någonting som inte direkt är närvarande. Vi är beroende av representationer för att kunna kommunicera med varandra.³

Genom projektet används representationer för att söka förmedla det jag, författaren och avsändaren, vill. Även då begreppet representation tolkas och

definieras olika handlar det huvudsakligen om en mänsklig meningsskapande process, om verkligheten och vårt sätt att hantera och leva i den.

Jostein Gripsrud menar att representation är framställningen av fiktiva eller verkliga fenomen som står för något annat än sig själva, men att det alltid är fråga om en viss konstruktion av det som framställs, det existerar inga objektiva

återspeglingar.⁴ Men representationstankens historia går att spåra långt tillbaka i tiden, till exempel till Platons filosofi om idévärlden som högre stående än den synliga verkligheten. Redan Aristoteles menade att alla konstarter var olika former av representationer.⁵

3Nationalencyklopedin, http,//www.ne.se.ludwig.lub.lu.se/artikel/292486, 2008-11-28.

4Jostein Gripsrud Mediekultur, mediesamhälle, Göteborg: Daidalos, 1999, s. 25f.

5 W.J.T Mitchell, Picture theory, essays on verbal and visual representation, Chicago: University of

Chicago Press, 1994, s. 11.

Läsarna av texten i fråga, projektet Hundarna i karavan efter, måste i stort dela samma konceptuella karta som författaren för att kunna ta del av texten i den riktning som författaren önskar. Dessutom måste läsare och författare dela samma språk. Desto fler igenkänningsfaktorer som finns i texten, desto större blir förståelsen och njutningen enligt Roland Barthes.⁶ Samtidigt är detta ett av problemen, en

författare ska utöka sina läsares världar och verklighetsuppfattningar, utmana dem, liksom sina egna. Detta sker inte genom igenkänning och bekräftelse, för mycket av den varan kan eventuellt leda till uttråkning och passivitet. Det handlar kanske om att finna den ultimata balansen mellan utmaning och igenkännande, skapa lagom stora mellanrum och låta läsarna fylla i dem och ge flera tolkningsmöjligheter. Det kan nog också vara ett av problemen med just prosalyriken, liksom alla andra genrer, den kan anses vara alltför berättande, eller alltför lyrisk. I jakten på mening vid läsningen av ett verk är en balans mellan dessa viktig, dock alltid subjektiv.

Meningsskapande praktiker (signifying practices) är en term hämtad från Stuart Hall som i detta sammanhang kan appliceras på projektet genom att fokus inte ligger på vare sig författaren av verket, själva verket, eller den som läser det, utan på att de alla är delaktiga av kulturellt definierade teckensystem, koder och praktiker. Det är viktigt att poängtera denna syn i diskussionen kring textens varande. Hall menar att mening produceras och utbyts genom representation i och genom språket.⁷

The relation between 'things', concepts and signs lies at the heart of the

production of meaning in language. The process which links these three elements together is what we call ”representation”.⁸

Språket kan sedan utefter detta konstrueras och bearbetas genom en individuell stil, vilken kan placeras i en eller flera genrer.

Språket består i detta synsätt av tecken organiserade i olika relationer, tecken som bara kan bära mening om vi översätter koncept till språk. Någonstans där, på en grundläggande nivå, kan man säga att det författaren försöker säga först är ett

koncept, som han eller hon försöker förmedla och översätta till skrivna ord.

6 Roland Barthes, The pleasure of the text, New York: Hill and Wang, 1975.

7 Stuart Hall, Representation and signifying practices, London: Sage, 1997, s. 15-20.

8Ibid. s. 17.

Den amerikanska medieforskaren J W T Mitchell menar att litteratur utifrån semiotiken främst är symbolisk. Representation ses enligt honom som

as relationship, as process, as the relay mechanism in exchanges of power, value, and publicity.⁹

Med hjälp av symboler presenterade på ett specifikt sätt skapas texten och kan placeras in i en eller annan genre efter tradition, vilket diskuteras i nästa kapitel.

9Mitchell, s. 420.

Diskussion kring genrer

Men vad är så egentligen en genre och hur kan projektet klassificeras enligt en eller flera?

Beata Agrell beskriver i artikeln ”Teori och läsning, till frågan om den teoretiska praktiken” i Tidskrift för litteraturvetenskap genrer som

den språkliga allmänning som möjliggör textuell interaktion. De är det sociala rum där den litterära interaktionen kan äga rum och artefakten verkligen blir läsbar.¹⁰

Ovanstående är en generell och tillåtande definition och en viktig utgångspunkt i synen på genrer för att vidare diskutera den litterära interaktionen. Claes-Göran Holmberg och Anders Ohlsson menar i Epikanalys att genrebegreppet rör sig på många olika nivåer, men att den högsta nivån innefattar epik, dramatik och lyrik.¹¹ Staffan Bergsten skriver i den grundläggande Litteraturhistoriens grundbegrepp att man endast kan genrebestämma enskilda verk, aldrig perioder eller strömningar.

Bergstens definition av genre lyder

en litterär genre i strikt mening är en art av diktverk för vilken gäller vissa bestämda regler och principer vilka medvetet omfattas av båda eller endera författaren och hans samtida skolade läsare.¹²

Detta rör sig dock om det klassiska genresystemet där prosan inte är medräknad. Ett nära samband mellan form och innehåll representerar genrebegreppet. Vidare skriver Bergsten att

genrer inte bara utgör en litterär överbyggnad på en auktoritär, hierarkisk samhällsgrund utan uppstår och återuppstår utifrån konstens inneboende krav på former och mönster.¹³

10Beate Agrell, ”Teori och läsning, till frågan om den teoretiska praktiken” i Tidskrift för litteraturvetenskap 4, 2003, s. 43.

11Claes-Göran Holmberg, Anders Ohlsson, Epikanalys, Lund: Studentlitteratur, 1999, s. 14.

12 Staffan Bergsten, Litteraturhistoriens grundbegrepp, Lund: Studentlitteratur, 1990, s. 86.

Projektet Hundarna i karavan efter är svårt att placera i enighet med Bergstens definitioner av lyrisk genre, men även om stilen i projektet är skriven med relativt lösa tyglar och inte efter specifika regler finns det en princip som texten följer. Texten kan sägas ha en relation till modernismen som estetisk riktning, med den fria versen och betoningen på formen och språket. Projektet är relativt brokigt skrivet, och det är möjligt att det inte går att urskilja en specifik stil det är skrivet i mellan de olika novellerna, men jag hoppas och utgår ifrån det för att kunna föra ett resonemang.

Kort definierat är prosa så kallad löpande, berättande, obunden text utan versmått.¹⁴ Men vad händer då när lyrik också är detta? Eller när en dikt skrivs i novellens form, som ofta ses sammanhörande med prosan? Bergsten skriver följande om prosalyriken i Litteraturhistoriens grundbegrepp

Prosalyrik […] avsåg särskilt välklingande, rytmiskt känslomättade partier i berättande eller beskrivande prosa¹⁵

Novellen ses främst som en kortare prosatext, kort i den vaga bemärkelsen att den är kortare än en roman. Lyriken definieras ofta som en koncentrerad text, skriven på vers eller i prosaform på ett symboliskt språk.¹⁶ Här kan också prosalyriken

placeras, skriven med ett delvis berättande, delvis symboliskt språk. På ett sätt är det en form fri från regler, men också därigenom fast i sina inneboende principer och konsekvenser. Med andra ord kan projektet sägas innehålla drag från både prosa och lyrik och på olika vis passa in i definitionerna av bägge kategorier. Lyriken ses som en koncentrerad form, vilket kan råka i konflikt med novellerna i projektets längd, noveller i vilka det dessutom finns en tydlig narrativ struktur.

Angående formen i förhållande till innehållet och den komplexa blandningen eller sammansmältningen mellan prosa och lyrik är det enligt mig föreningen av genrer eller stilar som är en av hörnstenarna i projektet. Hur även prosan blir koncentrerad, tät och med en lyrisk dimension. En åsikt är att författare även med

13Ibid. s. 123.

14Lars Elleström, Lyrikanalys, Lund: Studentlitteratur, 1999, s. 11.

15Staffan Bergsten, Litteraturhistoriens grundbegrepp, Lund: Studentlitteratur, 1990, s. 138.

16Ibid. s. 10ff.

prosa ska kunna fokusera på stämningar och det osagda bortom texten, något som det stundtals finns en tendens av motvilja till hos läsare av prosa och prosalyrik. Ett färskt exempel på detta är en recension i Dagens Nyheter av David Uppgrens debut

Ljusrepubliken,¹⁷ skriven av Anna Hallberg. Titeln på recensionen är ”Poesi som är (allt för) lik prosa”. Genom recensionen argumenterar Hallberg mot Uppgrens prosalyriska stil, och menar att verket hade antingen ”kunnat bli en riktigt bra diktsamling” alternativt en bra roman. Det är antingen eller, svart eller vitt. Hallberg finner det frustrerande och kallar Uppgrens prosalyrik för ”en mellanform” som ”vare sig når ända in eller ända fram”.¹⁸ På något sätt är detta för mig den stora skräcken, att röra sig språkligt i en sorts mellanform som inte förmår att förmedla.

Den skrivna texten i projektet blir till en stil, som konstrueras av innehållet och formen och de processer som är involverade i både skapandet och läsningen.

Dock anser jag att det är problematiskt att skilja språk från innehåll, vilket är vanligt då stil bestäms,¹⁹ utan menar att innehållet även ligger i språket. Det är det viktiga här, vad som sägs och hur det sägs. Hybrida konstformer och genreöverskridningar borde betraktas som naturliga stadier, jag anser att man förlorar mycket på snäva

kategoriseringar och definitioner.

Det är alltid viktigt att ifrågasätta sin egen och andras begreppsanvändning och ställa begreppen bredvid varandra för närmare granskning, och vara medveten om hur omvärlden för tillfället ser på begreppen ifråga, då det råder trender även bland begrepp och uttryck. Jag tycker att det är viktigt att ha i åtanke att människan hela tiden strävar efter nya sätt att kommunicera med varandra, vilket leder till att nya medier, genrer och uttryckssätt skapas och ställs i relation till äldre sätt, kompletterar dem eller skapar något nytt. Genrer ses i enlighet med Agrell som sociala rum vilka möjliggör interaktion mellan läsare och författare, vilka båda parter måste tillåta sig att gå in i förbehållslöst.

17 David Uppgren, Ljusrepubliken, Stockholm: Norstedt, 2008.

18Anna Hallberg, ”Poesi som är (allt för) lik prosa” Dagens Nyheter Kultur, 2008-10-21.

19Se t.ex. Peter Cassirer, Stil, stilistik och stilanalys, Stockholm: Natur och kultur, 2003.

Diskussion utifrån nedslag i texten

Ställer man projektet Hundarna i karavan efter i ett större perspektiv kan det handla om själva berättelsens temporalitet och suveränitet, dess vara genom språket. Om att utplåna texten, transformera berättelser och föra dem vidare, detta genom ord

inbäddade i en specifik stil eller form. För mig är det centralt att försöka skapa en enhetlighet genom texterna, för att sedan utmana och leka med den ramen, och att förmedla idéer. Texten innefattar för mig hela processen, vad som framställs, hur det framställs och framförallt, hur det mottas, bedöms och uppfattas. På ett sätt är det enormt svårt att tala om den egna stilen, de egna valen och den eventuella särarten.

Men jag ska göra några försök utifrån nedslag i, och kommentarer kring, projektet.

Det första nedslaget jag tänkte ta upp är hämtat från novellen ”Mot benet” och lyder,

Du sover sömn, sover med fötterna närmast magen.²⁰

Ovanstående mening har fått kritik från andra kursdeltagare att ordkombinationen är tveksam och ohållbar. För mig är det ett exempel på krocken mellan synsätten på prosa och poesi, texten utger sig formmässigt för att vara ett stycke prosa, då den ligger inbäddad i ett prosaliknande stycke, och då kommer den mer symboliska och lekfullt koncentrerade lyriken in och stör läsarens upplevelse. Det är också möjligt att det inte alls handlar om det, utan att det är just ordkombinationen i sig som upplevs som problematisk, rytmen som störande eller att innehållet ses som en kliché. Men utgår vi från det föregående så kan man återknyta till det tidigare förda resonemanget om vikten av balans mellan igenkänning och utmaning, i föregående kapitel. Är meningen ett exempel på en dålig sådan balans, blir läsarna utmanade till den grad att meningen och betydelsen försvinner och ersätts med frustration? Vari ligger

författarens del och läsarens del i meningsskapandet, och hur ser relationerna ut? Ett intressant citat om detta fält som utspelar sig i ett möte mellan författare och läsare kommer från Wolfgang Iser och lyder,

20 Julia Björnberg, Hundarna i karavan efter, s. 11.

like an arena in which reader and author participate in a game of the imagination.²¹

Jag tycker att det är ett intressant sätt att betrakta textens processer, men menar att det snarare rör sig om olika verklighetsuppfattningar än om fantasier. Tomrum eller mellanrum som författaren skapar för läsaren att fylla i.

En synpunkt jag fick på samma novell, ”Mot benet”, i dess dåvarande form, var,

Formen leder till en för snabb läsning, bearbeta formen. Man hastar igenom bilderna. Önskar en tydligare form med fler sidbryt så att man kan vila i styckena.²²

Det är en väldigt intressant synpunkt som jag funderat mycket över och som jag anser höra till det resonemang jag försöker föra genom denna uppsats. På ett sätt kan man säga att synpunkten syftar till att göra formen mer i lyrikens anda, med en eventuell uppdelning av ett stycke per sida. Detta skulle möjliggöra att läsaren kan vila i varje stycke eller grupp av stycken och kontemplera över dem i ”lugn och ro”. I projektet har jag först konsekvent använt mig av en centrerad asterisk mellan två blankrader som sådan avdelning eller uppdelning. Eventuellt är det inte tillräckligt, men jag anser att styckena förlorar sitt sammanhang och sin strävan efter att vara en narrativ

framåtdrivande helhet om de skulle delas upp vidare. Det är möjligt att det inte alls är så. Med ett sidbryt efter varje stycke skulle tyngdpunkten ligga på det lyriska, och jag anser att styckena inte är tillräckligt starka i sig själva på den nivån. I den sista

versionen av projektet har just strukturen omarbetats och asteriskerna är ersatta med blankrader. Jag hoppas att detta blir en givande lösning, med balans i läsningens tempo.

Genom projektets gång har jag fått kritik på att texten inte behandlar större filosofiska och existentiella frågor, vilket jag kan hålla med om, men menar att det till stor del rör sig om att textens form till utseendet är prosans vilket gör att läsaren har andra förväntningar. Till den yttre formen berättande text uppfattas enligt mig ofta

21Wolfgang Iser, The Implied Reader, Patterns of communication in prose fiction from Bunyan to Beckett. Baltimore: Johns Hopkins University Press, 1974, s. 275.

22Emelie Novotny, workshop, Kreativt skrivande, Växjö universitet, 2008-03-27.

som alltför självklar och med färdiga betydelser och formulerade tankar, jag menar att det i lika hög grad som i lyriken kan, eller bör, finnas mellanrum för vidare tolkning.

Ytterligare en kommentar från en kurskamrat på projektet lyder

En annan sak är de metaforer och bilder du använder dig av, som man i fortsättningen vill att du ska utveckla så att deras mönster och kedjan de har emellan sig blir tydligare.²³

Här håller jag helt och hållet med, det är enormt viktigt att binda samman och skapa tydliga relationer mellan de så kallade bilderna. Det är en slags balansgång, att lägga ut trådar mellan stycken/bilder, samtidigt som att låta läsaren associera själv. Ska denna problematik knytas till prosalyriken som genre skulle jag vilja påstå att den otydliga klassificeringen kan uppmuntra till att inte berätta för mycket i en text, men också förvirra. Samma kurskamrat jämför stilen och de utlagda bilderna som

tillsammans ska konstituera en helhet och berätta en historia med Mirja Unges verk Motsols,

Ett mysterium som luckrar upp sig och avslöjar sig alltmer ju längre in i berättelsen man kommer. Tja det är väl ganska klassiskt i och för sig… Men Mirja gör det som du, ganska sublimt och så långt ifrån övertydligt man kan komma.²⁴

Här tror jag att just prosalyriken är den mest tacksamma, för att inte säga enda, för mig åtminstone, stilen att uttrycka något sådant i.

Ett specifikt ord har för mig som författare en specifik betydelse i förhållande till andra ord rent symboliskt, det är inte säkert eller ens troligt att läsaren upplever liknande betydelser.

På ett seminarium där projektet behandlades diskuterades användningen av de

”avhuggna meningarna” om vilket meningarna gick isär. Ett exempel som diskuterades var meningen:

23Lina Arvidsson, ”Kommentarinlämning 16/4”, 2008-04-16.

24Lina Arvidsson, ”Kommentarinlämning 16/4”, 2008-04-16. Mirja Unge, Motsols, Stockholm:

Norstedt, 2005.

Nej, det händer inte, jag ska göra allt för att få henne att stanna. Hos.²⁵

En kurskamrat menade att just avhuggandet skapade nya innebörder vid andra läsningen och används som ett envist och barnsligt mantra.²⁶ Medan en annan hade motsatt åsikt, och menade att ”Hos.” i det här fallet ledde till förvirring och

förvåning.²⁷

På samma seminarium ifrågasattes hela textens klassificering och varande av en kurskamrat som uttryckte sig ”om det var poesi, eller vad?”.²⁸ Det var intressant att det togs upp, eftersom det på sätt och vis motiverar innehållet i denna uppsats och säger mycket om mottagandet av texten. På samma gång som det kan vara negativt och inneslutande tror jag att det lika gärna kan bidra till att vidga synen på språkets användning.

På ett mer personligt plan handlar texten om livet och olika sätt att bearbeta och försöka förstå det, genom mig själv, omvärlden och andra. På ett mer pretentiöst plan är texten livet, det låter stort och högtravande, men den är det viktigaste.

Projektet Hundarna i karavan efter är i synnerhet viktigt för mig som författare då jag genom språket försöker framkalla stämningar och händelser som jag vill ska kunna påverka mig själv och andra. Få mig att tänka nya tankar, eller gamla tankar i nya banor. Att uppfinna verkligheten genom text. Jag har svårt för att själv distansera mig till den grad att jag kan placera projektet i en samtidens kontext. Jag kan konstatera att det trots allt publiceras en del liknande experimentella prosalyriska berättelser av unga svenska författare just nu, och att det egna projektet eventuellt kan klassas som en del av den rörelsen.²⁹ Det kanske är så att jag liksom andra är trött på reglerna och de traditionella klassificeringarna och vill bryta upp gränserna. Ett fenomen med ett antal hundra år på nacken, men som ändå alltid är intressant. Det kanske är så enkelt och girigt att jag vill ha en egen värld, men som andra kan få tillgång till, helst stryka

25Julia Björnberg, Hundarna i karavan efter. s. 4.

26Lina Arvidsson, workshop, Kreativt skrivande, Växjö universitet, 2008-10-29.

27Susanne Borgström, workshop, Kreativt skrivande, Växjö universitet, 2008-10-29.

28Linnéa Eriksson, workshop, Kreativt skrivande, Växjö universitet, 2008-10-29.

29Se exempelvis Sara Shamloo, Gloria och Nova Gullberg Zetterstrand, Cal, båda utgivna av förlaget Modernista, Stockholm, 2008.

fingret längs med raderna, bläddra i, gå in och ut i. Något som finns och betyder något. Vad som helst.

Sammanfattning

I inledningen av uppsatsen ställdes frågorna vad är egentligen genre är och i vilken eventuell kategori skulle man kunna placera in projektet Hundarna i karavan efter samt hur detta påverkar detta läsningen av verket. Dessa frågor har successivt diskuterats dels mer allmänt genom teorier, och dels specifikt på textnivå genom nedslag i texten och hänvisningar till kommentarer från kurskamrater.

Syftet med uppsatsen var att försöka nå en djupare insikt om projektet genom att diskutera nedslag i texten, försöka ringa in begreppen och sätta projektet i en vidare kontext.

I det inledande kapitlet fördes en diskussion om vad text är, där begreppet representation presenterades och applicerades, där den grundläggande tanken att texten består av representationer togs upp. Samt att det centrala är glappet mellan det representerade materialet och vad det representerar.

Genom det egna projektet Hundarna i karavan efter diskuterades textens vara och dess eventuella genreplaceringar och processer i termer av meningsskapande och förmedling. Projektet ställdes i relation till definitioner av genrer och försökte

placeras utefter dem. Texten diskuterades också genom faktorer som igenkänning och njutning i läsandet, samt att för mycket av den varan kan leda till passivitet och uttråkning, i Barthes anda.

Det som huvudsakligen diskuterats i uppsatsen är att formen på en text signalerar ett specifikt läsande och mottagande, där jag menar att läsaren av en text med prosans utseende inbäddas att tro att mer direkt mening och sanning kommer att serveras än om formen vore diktens, att det i prosan inte finns mycket bortom raderna.

Jag anser att det är vanskligt att söka upprätthålla traditionella gränser mellan poesi och prosa. För att vidga både sin egen och läsarens världsbilder, verklighets- och språkuppfattning är det viktigt att gå utanför ramarna och utmana.

Den som jag anser är viktigast i hela diskussionen kring projektets placering och dess klassificering är att människan hela tiden strävar efter nya sätt att

kommunicera med varandra, vilket leder till att nya medier, genrer och uttryckssätt skapas och ställs i relation till äldre sätt, kompletterar dem eller skapar något nytt.

Och eftersom det finns en inneboende vilja till förståelse hos människan är det aldrig

ett egentligt problem, även om det kan finnas motvilja, som exempelvis i Hallgrens recension.

Mitt mål med projektet var att tämja språket, få det att exakt passa det jag ville säga. Det handlar om återgivelser, men lika mycket om det som händer inom själva texten.

Litteraturförtecking Tryckta referenser

Agrell Beate ”Teori och läsning, till frågan om den teoretiska praktiken” i Tidskrift för litteraturvetenskap 4, 2003

Barthes Roland, The pleasure of the text, New York: Hill and Wang, 1975

Bergsten Staffan, Litteraturhistoriens grundbegrepp, Lund: Studentlitteratur, 1990

Cassirer Peter, Stil, stilistik och stilanalys, Stockholm: Natur och kultur, 2003

Elleström Lars, Lyrikanalys, Lund: Studentlitteratur, 1999

Gripsrud Jostein, Mediekultur, mediesamhälle, Göteborg: Daidalos, 1999

Gullberg Zetterstrand Nova, Cal, Stockholm: Modernista, 2008

Hall Stuart, Representation and signifying practices, London: Sage, 1997

Hallberg Anna, ”Poesi som är (allt för) lik prosa”, Dagens Nyheter Kultur, 2008-10- 21

Holmberg Claes-Göran, Ohlsson Anders, Epikanalys, Lund: Studentlitteratur, 1999

Iser Wolfgang, The implied reader, Patterns of communication in prose fiction from Bunyan to Beckett, Baltimore: Johns Hopkins University Press, 1974

Mitchell W. J. Thomas, Picture theory, essays on verbal and visual representation, Chicago: University of Chicago Press, 1994

Olsson Jesper, Alfabetets användning, konkret poesi och poetisk artefaktion i svenskt 1960-tal, Stockholm: OIE Editör, 2005

Shamloo Sara, Gloria, Stockholm: Modernista, 2008

Unge Mirja, Motsols, Stockholm: Norstedt, 2005

Uppgren David, Ljusrepubliken, Stockholm: Norstedt, 2008

Otryckta referenser

Arvidsson Lina, ”Kommentarinlämning 16/4”, 2008-04-16

Björnberg Julia, Hundarna i karavan efter, Malmö, 2008

Nationalencyklopedin, http://www.ne.se.ludwig.lub.lu.se/artikel/292486, 2008-11-28

Workshop, Kreativt skrivande, Växjö Universitet, 2008-10-29

Workshop, Kreativt skrivande, Växjö Universitet, 2008-03-27