SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

(1)

Thorsten

Nybom

Till Gagan om vetenskapen som ideologi

Under senare $r har det både inom och utona samhälls- och humanvetenska- perna pigått en diskussion, dar deltagarna i f ~ r s t a hand tycks ha velat artikulera sin egen vetenskapsideologisP<a och vetenskapsteoretisPta vilsenhet. Misstanken och ibland förvissningen om att man befunnit sig P nagon form av kris, har darvid upprepats så rnanga gånger, av mer eller mindre auktoritativa amnesföretra- dare, att diskussionen antagit karaktaren av vetenskapssocial gruppterapi.'

De? har med andra ord framstått som nara nog en nödvändighet för varje fueallvardig medlem av den vetenskapliga samfälligheten att offentligt vittna om sitt valutvecltlade krismedvetande och helst att aven ange genom vad och vem man inom kort sltall komma att återlösas. Detta har B sin tur fatt distinkta aterverkningar på saval den interna vetenskapsteoretiska debatten, som den faktiska vetenskapliga produktionen.

En

del av dessa återverltningar har utan tvivel varit positiva. Siledes har det tvingat samPia1Ps- och humanvetarna att fundera 8ver och ibland även artikulera sina vetenskapsteoretiska och vetensltapsideologiska preferenser, vilket i sin tur torde kunna medföra att debatten betriiffande vetenskapens inriktning, metodologi och teori, far en akad stringens och rationalitet, liksom den aven kan bidraga ta11 att öka de verksamma forskarnas sjalvkritik och sjiilvfönståelse. Men om en upplevd ochleller verklig krissituation indirekt kan f5 dessa positiva effekter - dvs innebära at? vetenskapen flyttar fram sina positioner, både med hansyn till gradera av vetenskaplighet och samhällsrelevens, Ptan dess atföljande förvirring alltid utnyttjas f8r andra och närmast motsatta syften. Dessa betingade krisreaktioner kan f6renl<Pat reduceras till ett begränsat antal arketyper.

För det f ~ r s t a återfinner man dem som vill förklara kristillståndet som en direkt f6Pjd av att man avvikit från denn "ratta" etablerade läran sch som därför i första hand ar intresserade av att utnyttja den a'llmiinna cpsakerheten till att vrida tillbaka vetenskapen till redan obsoleta och övervunna veeenskapsteore- ticka och vetenskapspraktiska ståndpunkter. FOr denna grupp ar vetenskapen

P princip och realitet endimensionell och reducerad till att uppfylla ett antal teltnislta och metodislta

mini mik ra^.^

Vetenskapen ar och förblir ett internt,

(2)

tjänstemeriterande glaspärlespel, där dimensioner som samhällsrelevans och f~rklaringskraft bortdefinieras antingen som otillåten "politisering" eller som "ovetenskaplig generalisering". Jag vågar pasta, att den faktiska avsikten bakom dessa attacker i f6rsta hand ar att misst5nkliggQra och helst att helt f6rhindra varje anvandning av explicita teorier och teorifragment eller strukturella begrepp och förkBa~.ingsmode11en..~ Humana- och samhalllsvetenskaperna skall i stallet betraktas som retrospektiva offentliga utredningar, vilka man tror

så småningom skall transformeras till en vetenskap, som kan ge generella kunskaper om samhäBBsutvecklingen, enbart genom sin ständigt vaxande massa.4

För det andra brukar vetenskapsideoPog1ska och vetenskapsteoretisPaa kriser innefatta medvetna försök att omdefiniera vetenskapsbegreppet som sidant. Det bör påpekas att denna aktivitet sällan har något med den Kuhnska paradigmcylteln att göra, aven om de inblandade aktörerna ofta fbjrsbker beskriva sitt handlande i just dessa termer; varje kris framställs som ena potentiell vetenskaplig revolution, som förebadar ett nytt och högre stadium

i vetenskapens ueveck~ing.~

Denna stravan kan sagas ha fått i huvudsak två manifesta uttryck. Dels har den Innefattat medvetna försök att " amatbrisera" och/eQler "antropologisera" human- och samhallsvetenskaperna. Inom historáevetenskape har detta inneburit att en nara nog antivetenskaplig "gräv dar Du star-rörelse" och en romantisk antikvitets- och kallfetischism vuxit sig stark. Beskyllningar om brist p& "samhallsrelevans", ofta definierad som historieforskningenms fbrmenta oförmåga att engagera den historieintresserade "allmänheten", han. harvid - åtminstone indirekt - riktats mot denna forskningens strävan tPIP vetenskaplighet.6

Dels har krisen internt inom human- och samhallsvetenskaperna inneburit att man agnat sig åt den i och för sig legitima sysselsattningen att reorganisera och flytta fram vetenskapliga positioner. Marvid har man - mot en petrifierad positivisms bristfälliga relevans och inskränkta kunskapsintresse - fbjrt fram andra övergripande och i sig eftersträvansvärda vetenskapliga m&lv9rdew sasom "kritik", "emancipation", "mentalitet", "dialektik" och "foirst&e8se7'.

Vetenskapspraktiskt har denna utveckling inneburit att man gradvis kommit att orientera sig mot discipliner och vetenskapsformer som har ambitioner att omfatta samhalleliga och historiska totaliteter: makrosociologi (historisk sociologi), makroekonomi och en socialantropologi som tangerat Toy-nbees civBBisationskritik.

Dessa forskningsstrategier ar förvisso varken fördömliga eller ens diskutabla. Tvartom, har de sociala (P vid mening) vetenskaperna genom bi a den historiska sociologin natt en vetenskapsteoretisk och vetens8<apspraktisk nivå, som i fr&

om 1Föirklaringskraft g6r dem unika utanför naturvetenskaperna Ett omdöme som icke blott galler dess mest Bysande företrädare som exempelvis Marx och

we be^.^

(3)

Till frågan om vetenskapen som ideologi 277 genom sitt kunskapsintresse och sina vetenskapsteoretiska ambitioner p i ett naturligt sätt kommit att stå i centrum för den framåtsyftande vetenskapsteoretiska och vetenskapsideologiska debatten under senare år. Inte minst detta förhallande gör att det finns anledning att uppmärksamt följa dess manifesta uttryck i, och konsekvenser för, den faktiska Porskningsproduk~ionen~ d i den vore ett alltför dyrbart kapital att förslösa genom slarv, oaktsamhet eller genom ett mer eller mindre medvetet missbruk.

Ty det har varit och ikï ett lika sorgligt som ovedersägligt faktum att den

hermeneutiska strukturaPismen, maltroekonomin och den historiska sociologin ibland används som ett medel eller e n legitimering för att frigöra sig i f r h Itraven p5 intersubjektivitet, interdependensen mellan teori och empiri, begreppslig precision och logisk konsistens, dvs aPla de minimikrav, som innefattats i eller konstituerat begreppet vetenskaplighet. I första hand genom att hänvisa tal1 dessa vetenskapers "speciella" krav - ofta med hänvisning till dess mest Pysande

företrädare

-

har man per definition fiorsökt avföra varje invändning sisom "positivism" och därmed som irrelevant. Konsekvensen (ambitionen?) av denna verksamhet har därför inte sällan blivit att man i stallet för att flytta fram vetenskapens positioner i realiteten bidragit till att sudda ut gränserna mellan vetenskap och i d e o l o g i p ï ~ d u k t i o n . ~ Därmed har man aven satt ett effektivt vapen i händerna på dem som av ideologiska och andra skäl bekämpar varje form av teoretiskt medveten human- och samhällsvetenskap, ty det blir därmed möjligt att stämpla sjalva seravan att undersbika samhälleliga totaliteter och

strukturella samband som "~vetenskaplig".~ Det ar således mot denna - medvetet eller omedvetet - "ideologiska" användning av bl a den historiska sociologin, under åberopande av "paradigmskiften", "samhäPlsnelevans", antipositivism", etc, som det fbiljande ar riktat.

Den historiska sociologin

Om man vill förstå potentialen och riskerna i den historislta sociologin tror jag det ar nödvändigt att åtminstone schematiskt beröra dess karaktäristiska element, eftersom just dessa element samvarierar både med de risker och den stora förklaringskraft som den historiska sociologin stundtals innefattat och utvecklat.

Fön: det första har utgångspunkten för dess problemfixering och forsknings- strategi vanligtvis haft karaktären av "bakåtskrivning": Man har utifran iakttagbara tendenser och strukturer

i

nutiden "extrapolerat bakåt" och försökt bestämma deras genesis och gradvisa framväxt.

För det andra har det galle att teoretiskt formulera ett övergripande perspektiv eller en förklaringsmodeP1, under villten verltligheten kunnat subsummeras, tolkas och rationaliseras.

För det tredje

-

närmast en konsekvens av de t v i ovannamnda

-

har man för sitt empiriska material vanligtvis varit banvisad till det som anglo-saxarna brukar kalla "secondary-sources", dvs existerande bearbetningar av skilda slag,

(4)

innefattande allt fran genomferda vetenskapliga bandersQknBngar till ackurnu- lerade ridata

B

form av inofficie81 och officiell statistili.

Detta innebar i sin tur att den historiska sociologin staller oavvisliga Iirav p i sin utövare, om denne icke vi11 att hans forsknings pro duk te^. skall förvaandlas till - eller betraktas som

-

mer eller mindre vailgrundade gissningar. Dessa krav låter sig "renklat precisera som: teoretisk medvetenhet, analytisk p~ecisisan och historiska realkunskaper.

Med teoretisk medvetenhet avses då icke blott alliman och speciell teoretisk beI%senhet, darmed avses aven - och kanske främst - att man gjort klart för sig räckvidden i den egna teoretiska fairest2BWningsrameirn och övertygat sig om dess korrespondens med det empiriska matenialet. Denna för all vetenskap nödvandieja korrespondens kan endast uppratbas i och genom en analysmodell, som firenar begreppslig klarhet och praktisk smidighet. Utan logisk och begreppslig konsistens finns ingen interaktion mellan teori och empiri. H stallet f6r att vara en förutsättning fair ett rationellt vetenskapligt samtal, f6r intersubjektivitet, skapas ett ovetenskapligt limbo av empiriska generalise- ringar (P basta fall triviala), godtyckliga ad hoc-argument och cPrke8resonemcnng dan teorin verifierar sig sjalv.

Det fatala ur den historiska sociologens egen synvinkel blir därmed att det iiven blir omCajIigt att frilagga samband, strukturer och processer som för honom s j a h borde vara

-

och ofta faktiskt ar

-

helt centrala. Han fermar kort sagt icke "inlösa" sina i princip solida teoretiska växlar.

Kravet p i realkunskaper ar sjdvklart inget som galler exklusivt för den historiska sociologin. Men dess ambitionsniv5 Piksom den - P sch för sig f6rståeliga - okunskapen betraffande primarmaterialet och enskilda empiriska samband, gör att kringsyn och allm2nkunskap franastir som makrosociologens, om inte enda si? dock, friimsta empiriska korrektiv. Man kan inte som empirilcenn atminstone hoppas p i att Bara "as he goes along".

Till yttermera visso ar den förstaelse som endast kan införskaffas genom historiska realkunskaper aven absolut oaandganglig för teoribild- och hypotes- generering. Utan til1raiBDiga realkunskaper tenderar valet av övergripande tolknings- och f6rklaringsnam att ske antingen utifrin ideologiska eller "este- tiska" kriterier ("den verkar fin-syndromet"),

Bristande vilja och förmaga att uppfylla dessa krav far obönhörligen konsekvenser för forskningspralctikein. Beträffande resultat och slutsatser blir det svårt eller snarast omöjligt att skilja mellan princip och sak, dvs forskaren salrirnar egentliga möjligheter att bedhma rackvidden av sina sakuppgifter och forskningsresultat. A n mer fatalt ur den historiske sociologens egen synvinkel ar att han darmed icke heliler kan frilagga elPer ens upptacka de betydelseba- rande strukturer och avvikelser, som kunde bidraga till att förklara hur och varför vissa beroende f6rhAllawden eller t o m hela sawahällsformationer konstituerats och vuxit fram.

(5)

Till frågan om vetenskapen som ideologi 279 Exemplet Lennart Sy~e~~sson

Det som ovan sagts om d e krav som framfhir allt denn historiska sociologin ställer, kan f6rmodPigen ses som en trivial deskription av principiell karaktar. FCar att narrnare belysa vad som avses i det allmanna, sBtaPB jag darför fersaka precisera vilka de faktiska konsekvenserna i praktiskt forskning kan bli, om, och d i , man Peke förmar motsvara den historiska sociologins hBgt stallda, men oavvisliga, vetenskapliga krav. Det exempel jag valt för detta andamål ar sista delen i Lennart Svenssons trebandsverk "Fran bildning till utbildning. Universitetens omvandling friin 18'30-talet BP11 1970-talet, (GdBteborg 1980). Nar jag i det f ~ l j a n d e diskuterar Svenssons bok, sker detta silunda i första hand utifrån principiella vetenskapsteoretésP<cl och vetenskapsideoRogislsa utgångspunkter. Det &r därför inte fraga om en recension P egentlig mening utan skall mera ses som ett f~'rsOk a t t v i s a att begreppet vetenskaplighet och vetenskap maste manifestera sig - och inlösas - P vetenskaplig praxis.

Detta medför att artikeln delvis har den "oriittvisa betraktelsens" karaktii- ristalka i s i matts att jag inte kommer att belysa eller framhava de eventuella förirtjanster~ia B Svenssons undersökning. Dasför finns det anledning att ytterligare påpeka min allmanna iappsltattning av Svenssons val av problem- och undersökningsomride. Interrelationen mellan Ecunskap-eatblldni~ng

i

ena sidan och stat-samhälle A den andra, framstår som centralt för f6rstaelsen både av den allmanna samh5llsutvecklingen och den högre utbildningens förändrade innehåll och organisering. Och denna centrala betydelse och detta intresse $Bi inte mindre efter Svenssons böcker.

Svenssons (LS) ambition har enligt den tredje delens saanmanfattning varit att förklara och "kritiskt granska omvandlingen av bide organisationen, innehållet och funktionerna hos universiteten. Kritiken riktar sig mot tendenser till byråkratisering, specialisering och professionalisering samt den funktionella förandring som är ett resultat av detta och den högre utbildningens expansion. "l0

För sin övergripande förkBaringsmodeBP har LS utgate ifran Max Webers rationaliseringebegrepp och Jurgen Habermas' kunskapstypologi &S' term). Analysen ar dessutom inordnad

-

eller snarare insatt - i et"ivergripande men oprecist historienaaterialistisI.;t perspektiv, som skall göra det möjligt för LS att aven uttala sig om den högre utbildningens omedelbara samhalleliga bestam- ningar och intresseanknytningar.

Som redan antyds i verkets titel vill LS sammanfatta utvecklingen i "motsatsparet bildning-utbildning". Denna dikotomi konstituerar enligt kS inte bara den minsta gemensamma namnaren i den utveckling som universiteten i Sverige beskrivit under det senaste selalet, den utgör aven en sammanfattande beskrivning av vastvar8dens högre utbildning som denna utvecklats och fhrändrats frin Paris och BoBogna till universitetsfilialen i Karlstad

Det kapitalistiska och industrialiserade samhiillets inbyggda stravan till maximal rationaPitet samvarierar med - eller fås i den högre utbildningen sitt manifesta uttryck i - en outrerad "utbildning", som i sin tur samvarierar med

(6)

en stravan bort fran ett "emanclpatsriskt" mot ett uttalat "tekniskt kunskapsintresse". Denna utveckling har B sin tur fatt avgörande betydelse för universitetens organisation, innehall och funktioner, som direkt återspeglas i en generellt verkande och fortgående tendens till byrikratisgripag, specialisering och professionalisering.

Allt detta Båter sig vi1 salga - jag skulle vilja t o m gå sa långt

-

att jag finner denna övergripande hypotes tämligen rimlig - men fön att man skall kunna testa hypotesen och frilagga och bestamma de oerhört komplicerade och mångdi- mensionella samband som denna samhalleliga utvecklingsmode1P implicerar, för att den skall överga fran att vara nigot annat an just en allmant "rimlig" hypotes, kravs att man etablerar en fungerande korrespondens mellan sina teoretiska utsagor och den historiska verkligheten. Detta sker av flera skal inte hos

&S.

För det farsta saknar hans teoretiska och anaBytiska begrepp precision, detta inte bara med avseende p5 deras relevans, räcltvidd, applicering etc i dela unders6kta verkligheten utan aven med avseende på deras rent teoretiska

dignitet och räckvidd.ll

För det andra tycks den historiska utvecklingen vara underställd ES' behov, dess uppgift syns mig sileanda i första hand vara att fylla

L$'

teoretiska och generella utsagorna med lampligt innehall.

F8r det tredje ar beskrivningen av den faktiska utvecklingen ibland så missvisande sch felaktig samt kopplingen mellan empirisk och teoretisk nivå

s5 godtycklig att den kan eipphfivas utan risk för att &S' "resultat" kommer i

fara.

Lika viktigt till kritiken och förstaelsen av kS9 framstallning ar dock - som jag ovan antytt - att den aven ar uttryck f6r en specifik vetenskapssyn, dar den

historiska sociologin i f6rsta hand blivit ett ideologiskl instrument i stallet för

att utgbjra samha8Psvetenskapernas mest skaapcPipade vetenskapliga vapen.

Missbruket sav historien

Det kan förefalla orattvist att utsatta en introducerande bakgrundsteckning för en mera genomfaird kritik, men eftersom LS' inledningskapitel dels har karaktären av f~regripande syntes, dels aven illustrerar en fundamental och genmcre81 svaghet i hans framstaBPwing, finns det anledning att agna detta kapitel en viss eigpmSrksamhet ur principiell synvinkel. Vad det har handlar om är nämligen något som kunde betecknas som ett konsekvent missbruk av historien. Darmed avses att denna används av samhallsvetenskapsmannen, som ett outtömligt "sakligt" skafferi. Vid ett ytligt betraktande kan &S' beskrivning och periodisering visserligen te sig som tämligen okontroversiell och invand- ningsfri. Men det han ghPr ar egentligen, att han tar post-andra-varldskrigsut- vecklingen - ellen annu hellre 1960-talsutveckBingenm - och fördelar denna jämntjockt över det senaste seklet. Iakttagbara, generella tendenser eller rimliga hypoteser frarnstallls hos ES genomgående som sakerst2lBda empiriska

(7)

'Fil1 frågan om vetensltapen soni ideologi 281 fakta." Därmed försvinner det som kunde ha tjiinat som en lamplig utgdngs- punkt f ~ r en diskussion om förhållandet mellan PndaistriePB och ekonomisk

eitvecltling å ena sidan och den högre utbildningen 5 den andra. Samvariationen mellan ekonomisk utveckling och utbildningens utveckling och expansion framstår (vilket ar avsikten) redan har närmast som ett endimensionelBt och oproblematiskt faktum - en aritmetisk serie.13

Detta ledes i sin tur till att I S är oförmögen att analysera och till och med

konstatera uppgifter i det egna materialet, som torde vara av centralt intresse

för hans egen uttalade ambition,14 Det synnerligen komplicerade samband som existerar mellan samhalleliga forandringar (ekonomi m m) och utbildningens nivå ock volym berQrs därför egentligen aldrig i denna övergripande beskrivning. Tesen om den "oproblematiska" utvecklingen leder till att E$ "fastslSr" ett antal falrhallanden som antingen ar felaktiga eller i basta fall obe8agda.15 Det som ovan anförts karaktäriserar i annu högre grad det avsnitt i inledningen som LS kallat "HnternationeBBt inflytande och internationaliseringq'. Denna framstallning kan sagas vara ett enda Bangt illustrativt exempel p i bakåtskrivningens risker. Här har historiemissbruket övergatt från att vara det empiriska fundamentet för en visserligen konstruerad men förmodligen rimlig utvecklingstendenas till att belägga en ren fiktion, som as nödvandig för att &S'

dikotomi-bildning (emancipation) - utbildning (instrumentalisnna)

-

skaBB förbli tillräckligt endimensionel8 för att passa

L$'

övergripande konception.

LS9 beskrivning av den tyska " nyhumanistiska" bildningstraditionen stämmer helt enkelt icke. Huvudfrågan galler nämligen inte huruvida det funnits ett "nyhumanistiskt" bildningsideal i Tyskland, som gradvis kom att dominera även det svenska universitetsväsendet~ utan vad detta ideal egentligen innefattade. Den tyska högre utbildningens ideal och Bvergripande m5lsättningar var namligen delvis helt andra an de som

k$

tillskriver det. kikasa stammer inte heller dess kronologi med den övergripande utveckBing som det visterlandska samPmiiPlet och dess universitetsväsende beskrivit. Där LS, i Fritz Ringers efterföljd, ensidigt betonar de tyska Bäroanstalternas karaktär av "Mandari- nenuniversitat" och deras samvariation med det specifikt tyska fenomen, som brukar kallas för "Bildungsburgertunn", fanns redan f r i n början aven enuttalad stravan mot samhiillelig och instrumentell nytta och en insikt om (nataar)veten- skalpernas valståndsbildande och emancipatoriska Denna stravan och insikt kom f ö t911 uttryck redan hos en av det tyska universitetets "fader" Alexander von MumboBdt:

"Die jenigen Völker, welche an der allgemeinen industriellen Tatiglieit, in Anwendung der Mechanik und technischen Chemie, in sorgfiiltiger Auswahl und Bearbeitung naturlicher Stoffe zuriickstehen, bei denen die Achtiang einer solchen Tiitigkeit nicht alle Klassen durchdringi, werden unausbleiblich von ihrem Wohlstande herabsinlten. Sie werden es urn zu rnehr, wenn benachbarte Staaten, in denen Wissenschaft und industrielle Kiinste in regern WechseIverkehï miteinanderstehen, wie in erneuter Jugend kraft vorwiirtsschreitern."17

(8)

Detta var en insikt som Tyskland aldrig kom att glömma och alltid kom att gömma. kS tycks inte ha Grstått det speciella i vare sig den tyska eller den engelska utvecklingen. Det var visserligen s i att fhasvararna av det traditionella universitetet pekade p5 det tyska som malet och föreedbDmet. Men samtidigt kom aven 1800-talets svenska, (engelska, amerikanska, m fl) utbildningsreforma- torer att hänvisa till Tyskland, nar man gick till storms mot de egna landeanas obsoleta och undermaliga utbildningssystem. Det var Technische Realschulen, Technische Hochschulew, Kaiser Wilhelm-Institut och de vekenskqligt högr- stiende universiteten, som för dessa reformivrare framstod som den nya tidens utbildningsansta~t~:r.~~

B Tyskland kom saledes inte det gamla Humboldt-universitetets bildnings- och vetenskapsidea8 att f6rhaB1a sig anugoraistiskt till kraven på ökad kvalificerad teknisk utbildning och forskning. (Att bildningsmålet nigonsin skulle ha statt i motsattning till vetensBcaplighetsm51et P HumboPdt-universitetet - vilket

L$

tycks viaga antyda - ar f 6 helt fel, ty det var just genom att stalla forskningen och vetenskapen i centrum, den av bréaderna MumboPdt eftersträvade "sedlig- heten" (Sittlichkeát) s i smaningom skulle komma att genomsyra nationen). 1 stallet kom i Tyskland (i motsats till Frankrike, där de två utvecklingslinjerna tycks ha utvecklats och frodats parallellt in i modern tid) de tval bildnings- eller iatbiPdningsideaBen att sm5Bta samman ti11 ett.I9

1 rationalismens, liberalismens, HndustriaBismews, kapitalismens, utilitaris- mens och den logiska empirismens stamort p i jorden existerade diirernst Ingen egentlig formell teknisk utbildning eller yrkesinriktad utbildning ferriin i sen tid, vilket ES aven pipekat i ett tidigare sammanhang.19a Om nagonstans var det i England bildningen fBrbBev ett n2stan oomtvistat ideal för den högre undervisningen fram till vira dagar. Det var ff~rsk framemot mitten av detta sekel

-

och efter två naistan fha1orade varldskrig - som engelsmannen började inse att det inte l2ngre räckte med "shogfloors" och "the playing-flelds of Eton", utan att framtiden i stallet förmodligen skulle komma "on the gleaming Wings of Science" (CAaur~hill).~~ Enbart detta f6rhAllande borde ha antytt att interdepedesen mellan den hiPgre utbildningen och samh~llsutveckPingen m m knappat ar Pika problematisk ochieller endimensioneP1 som &S tror och pistir. Det faktum att det sena 1800-talets svenska utbildningsideologep s& gott som utan undantag var "anglo-sachsiska9' liberaler, samvarierade saledes icke med nagon uttalad animositet mot för det tyska utbildningssystemet.

Vid sidan av det forskningstekniska finns det ett ytterligare sk28 till v a r f ~ r ES inte förstitt i fbjrsta hand den tyska utvecklingen, namligen det att han saknar faktiska kunskaper om denna den h ~ g r e utbildningens och forskningens "prhe-mover". Detta beror i sin tur pi att han grovt försummat den mycket omfattande vetenskapliga litteratur, som under de senaste decennierna pub- licerats i Tyskland, inte minst ta11 belysning av fragan om utbildningens betydelse för - och relation till - saanah%llsutveckPingen i stoat. Detta arbete har p Q i t t inom snart sagt samtliga samh28lsvetewskaper, främst dock kanske inom historievetenskapew och sociologin.21

(9)

TiEP frågan om vetenskapen som ideologi 283 Den manifesterade bristen p5 realkunskap och det systematiska missbruket av historien, som detta avsriitt ger prov pa är så principie88t och metodiskt viktig att jag kommer att hterkomma hartill aven i det f6ljande.

Teori och ama8ys som "viBja @ah f6res$$lInBng9'

Som framhallits tidigare innefattar den historislia sociologin explicita krav pA koretisk och analytisk precision. Användandet av analytiska termer, begrepp och kategorier ar visserligen aldrig oprabBe~natlskt. Men om deras dignitet och racPcvidd krblir dunkel - aven i ett teoretiskt sammanhang

-

miste varje meningsfulaB1 operationell anvbindninag om6jBiggöras eller åtminstone avsevärt försvaras.

Ett genomgående drag i LS' framstallning 21 att de analytiska begreppens och kategoriernas rackvidd och dignitet aldrig klart framgir, lika Blte framgår deras plats i en "enkt eller uttalad teoretisk och analytisk hierarlii. Saleanda miste begrepp som "förvetenskapBigande9' och "E6rsamh2Pleligande9' anses innefatta samhallsimmanennla och 6vergripande processer, medan diirernmot "integration" och "f6rstatligandefl narma,st avser elles betecknar Pionkreta politiska och administrativa atgarder, vilka i sin tur - i och far sig - kan vara

konsekvenser av mer generella processer. "Statsineterventionism9' ater ar ett begrepp som kan sagas ha ytterligare komplikationer, d i den i sig kan innefatta allt fran enstalia itgarder fran statsmakternas sida (fBrstat1Pgaaade) till att karaktarisera en hel samhallsformation ("Ineervent~oras~taat'~).~~

E n diskussion av ES9 begreppsanvandning och analys kan antiragen ske i ett teoretiskt sammanhang eller kan det genornf6ras som en forskningspraktisk diskurs av det avsnitt som kan anses utgora den empiriska och sakliga basen f6r k$' undersökning. FCDrdelen med det senare til8vaigagångss5tteO torde vara att de eventuella invändningarna baide får ha9gre precision och blir mer direkt pr6vbara. Vad jag avser i det f6Pjande ar saledes dels att fQrsöka belysa hur ILS' framst&B8aing och analys genomgående ar en konsekvens av en tillrattalagd "baRc&ts&rivning", dels att forsöka påvisa vi4Báa omedelbara konsekvenser kS7

brist på teoretisk och analytisk medvetenhet far f6r hans möjligheter att f6rkBara och f6rskå den svenska hCBgre utbildningens ~"aeckling frin 1890-talet och framit.

HnPedningsvis ber man s15 fast att hans framstallning p5 ett slaewde s3tt illustrerar en gammal sanning, namligen den att en B och för sig riktig

beskrivning av ett nulage eller av ett yttre halndelsefarlopp, aldrig air - eller ens automatiskt åtf6Bjs av - en korrekt analys av detta "rlopps faktiska inwebhrd

och signifilaans. Salaanda ger LS en tamligen rilatig karaktaristik av den observerbara utvecklingen under efterkrigstiden - erlianaierEigen då fr o m U-55. Deniaa betecknas som en fortgaende och accelererande avergång från e n kollegial till en byr5kratislc beslantsorganisatiow. Utvecklingens mest Baarak- täristiska inslag s c h manifesta ~BtrycEi sammanfattas av

ES

som: tilltagande hierarkisering och reglering, genomgripande funktionsf~randringar~ kraftig

(10)

tillvaxe av rent administrativa uppgifter och befattningshavare, uppbyggnad av centralstatliga styrorgan och styrmedel, tilltagande förskolning och rationalisering av undervisningen.

Som en utgångspunkt f6jr en verklig analys vore denna tentativa beskrivning sakerligen utmärkt men E$ anser sig härmed aven ha "förklarat" utvecklingen under de senaste 40 åren. Genom att allting undesstalls en övergripande tendens, blir varje fas en "naturlig9' f6ljd av det föregående, allting samvarierar från U-55 till Någon egentlig undersëpkning av den faktiska innebörden och konsekvenserna av utvecklingen behövs darmed icke, endast generella hanvisningar fil1 samhalleliga drivkrafter, da och då förstärkta med godtyckliga ad hoc-argument. Skillnader och eventuella motsättningar mellan olika faser och utredningar kommer därför att framstå och framsta8las som uteslutande en fråga om kronologi och utvecklingsnivå, eftersom noterade avvikelser i en framstallning som kS9 aldrig kan eller fGr vara av principiell eller ideologisk karaktär. Att det skulle kunna finnas djupa och principiem avgörande skillnader mellan exempelvis U-55 och U-68, bide betrgffande ambitioner och konsekvenser skulle säkerligen ES avfärda som ett orimligt påstående.

FÖr att ytterligare utveckla mitt resonemang och därmed samtidigt även belysa de konkreta effekterna av ES' tillvagagingssatt, vill Jag därfir nagot diskutera f6rutsattningarna för och skalen bakom de utbildningsideologiska och utbild- aningspraktiska överväganden, som sammanfattades och reglerades i vad som kallades 1955 års Universitetsutredning med professor Torgny T. Segerstedt som o r d f ~ r a n d e . ~ ~ Det helt avghrande för den genomgripande reformering av den högre utbildningen och forskningen, som U-55 faktiskt innebar, var att man a11mant börjat inse nödvandigheten av att lösa de akuta och handfasta, organisatoriska, pedagogiska problem, som nara nog lamslagit det svenska universitetsväsendet och som under tiden 1920-1950 förvandlat Iaroanstalterna till mer eller mindre umbärliga inrattningar

-

både som utbildnings- och bildningsinstitu~ioner.~~ Det gallide kort sagt att ersatta ett i alla avseenden närmast obsolet system, vars slutgiltiga bankrutt det ökande studentantalet inom kort skulle komma att göra oundviltlig. Dessutom fanns det, inte minst hos det ansvariga statsridet (Edenman) och bos utredningens ordf (Segerstedt), en programmatisk jäm8ikhetsambPtisn, som dock snarare var individ- an samhallscentrerad.

Inte minst som rekonstruktionsfirsök kom detta reformarbete att framstå som osedvanligt framgångsrikt. Därigenom skapades nämligen institutioner f6r högre utbildning och forskning, som under en dryg tioårsperiod fungerade långt bättre, både som utbildnings- och bi8dningsan~taPter~ an sina föregångare.

Den uttalade viljan ei%P en genomgripande systemf6jirandring, samvarierade säkerligen - som %S havdar

-

med den grundläggande övertygelsen om att h ~ g r e utbildning och forskning utgjorde "en %önsam investering bide för individ och

(11)

Till frågan om vetenskapen som ideologi 285 samhälle". Utan denna övertygejse hade statsmakterna helt sakertinte entusiastiskt accepterat den jämförelsevis enorma resursförstärkning som U-55 förutsatte. Det ar förvisso aven troligt att den samvarierade med en explicit eller

implicit vetenskapsteoretisk grundsyn och en ny vetenskapsPdeo%ogi, ett påstående som ELS visserligen aldrig belägger. Dock, denna nya vetenskapsteori ochleller vetenskapsideologi innefattade ingalunda det &S pastår. Den innebar sålunda inte en "kraftfull attack" mot Weber och Propper, den var snarast ett bejaltande av dessa vetensltapsteoretiska och vetenskapsideologiska giganters tankar.25 (Har liksom annars blandar LS obehindrat tendenser och uhvecklings- linjer; 1970-tal blir 1950-tal, utbildningspolitik blir vetenskapsideologi och Sven Moberg far samma dignitet som Karl Popper.)

U-55 kan således sagas ha innefattat i huvudsak tv5 "åtgardsdimensionep", som var intimt sammankopplade med varandra. Dels innebar den en tillförne knappast skadad resurstillväxt, dels medförde den en serie genomgripande organisatoriska och administrativa Atgarder.

Men det som ytterst gjorde att U-55 blev sa framgAngsrik var förmodligen det faktum att man Iöste "ratt" problem med "ratt" slags atgarder. U-55

framstår därmed i allt väsentligt som ett exempel pA det som man med Max Weber skulle kalla verklig eller positiv rationalitet. Vid sidan av de nyinrattade ekonomiska och administrativa styrmedlen och styrorganen innefattade dock reformen t v i genomgripande förändringar, som framtidsvis skulle visa sig svir- eller oförenliga, nämligen dels inrättandet av dPscipPinbaserade (vetenskapsin- riktade) institutioner, dels en funktionel1 och rationell klyvning av grundut- bildning och forskning. Det inbyggda spanningsf~rhålPandet som fanns mellan dessa två grundelement eller organisationsprinacPper gjorde att systemet hela tiden befann sig i mer eller mindre obalans, trots sin dokumenterade funktions- duglighet.

En intressant konsekvens av U-55 blev därmed att dess ovedersiigliga framgångar samtidigt kan sagas ha blivit ett slags seger till döds. Den korn nämligen att i hög grad bidraga till att skapa en övertro till administrativa förändringars ock aesurstillvaxtews problemlösande potential. Hädanefter utvecklades en benägenhet - inte bara hos statsmakter och centralbyråkrater utan aven inom universiteten själva - att betrakta alla problem inom den högre utbildningen som uteslutande organisatoriska och ekonomiska. Att kriser och anomalier i grunden kunde tankas vara av vetenskapsideologi&, vetewskaps- teoretisk ochleller samhaPPelig karaktär föreföll de flesta av huvudaktörerna som otänkbart.

Overtron på administrativa reformer, med itföljande diskrepans - ibland antagonism mellan analys och Atgarder å ena sidan och verkliga problem 5 den andra, kom därför att bli evident i och med 81-68 och följande reformer.

Hade EL9 försökt sig p i denna typ av analys hade han inte bara Btommit verkligheten närmare, han hade d i aiven kommit in p i problem och strukturella samband som lidelsefullt intresserat ILS' teoretiska inspiratörer. Han hade $1 a skaffat sig ett empiriskt fundament för att diskutera sitt eget övergripande

(12)

rationalitetsperspektiv, inte minst hade det varit möjligt att belysa den centrala tesen hos Weber

-

som sedan vidareutvecklats hos Habermas sch Bffe

-

och som innebär att samha8lels strgvan mot maximal rationalitet i ett'givet läge och hinder vissa strukturella och samhälleliga betingelser övergir till att bli i r r a t i o n e l ~ . ~ ~

Bristen p i analys, problematiserinag och framför allt på historicitet medf6r att det egentligen blir omöjligt f6r &S att utifrin empiriskt sakerstäI%da resultat diskutera strukturella och kausala samband under "perisden9' U-55-87-75, som vore direkt relevant f6r hans eget 6vergripande perspektiv: Vilket samband finns mellan utbPBdningens och forskningens organisation och dess innehall? Mur farhåller sig utbildningens ma8formanleringar och kopplingar (i11 det omgivande samhället till vetenskapsdefinitio~er~ dvs finns det ett direkt samband mellan samhällets krav och internvetenskap1iga bedömningar och övervaganden?

Att LS inte f6rstått innebbjrden och perspektivet hos sina vetenskapsteoretiska och vetenskapsideo%ogiska mentorsgestalter ar i och f6r sig fatalt f6r hans möQBigheter att formuBera relevanta och strategiska problem och fragestall- ningar.

A n

intressantare ur forskningspraktiiik synvinkel iir dock att granska

LS9 handhavande av analytiska kategorier och begrepp, som samtidigt biide har teoretiska och analytislct-beskrivande dimensioner. Harvid kommer jag att speciellt agna mig i t att taimligen utfirligt diskutera begreppen byråkrati och byrikratisering. Detta av olika skal:

F6r det f6rsta intar byrikratiseringen en central plats i &S9 framstalilning och beskrivningsmodg81, för det andra menar jag att en analys och f6rstAePse av byråkratiseringen som process och samhälelig manifestation ar av avg8rande betydelse till f6rståelsew av det moderna industrisamhallets utveckling och konstitution, för det tredje finns det knappast nigot samtida begrepp, som missbrukats i så hög grad som just byrikratisering, i det som brukar Bcallas den offentliga debatten.27

Begreppet byrhkratisering BCiorblir oklart i LS9 undersQkning, bade med avseende p& dess dignitet och dess faktiska förh51Pande till, och samvariation med, andra samhälleliga och uwiversitetsinternaa processer. LS anviinder det s i vitt jag kan se p i ett flertal analytiska och empiriska nivåer: a) %r byrakrati- sering beteckna en systemimmanent tendens underordnad - och integrerad i - den Qvergripande samh28Be9iga processen "ratilonaalise~ing~~~ b) anvands byrikratisering narmast som beteckning p i dahg eller ianeffelctiv administration och firvtnltning, och c) ses den som ett instrument i en medveten maktexpansion frin den centrala statsmaktens sida. Darmed framstår byrålcratiseringen som en stawdigt v&cande amöbaartad organism vars existens och inflytande varken Båter sig 6rkPara eller best3mma.

(13)

Till frågan om vetensl<apemi som ideologi 284 liga eller särskilda processer och strukturer (poPitislca beslut och historiska akt8rer) blir aldrig utrett. Hur förh5PPer sig byr~kI.atise~iwgen faktiskt tiB1 de

övriga av kS konstaterade förändringarna: volymökningen, arbetsrattsliga bestämmelser, krav på planerings- och besPutspartisipation ("demobtratise- ring"), f6rsamhälleligandek av forskningen och utbi8dningen7 vetenskapsideologi, korporativisering, politisering, professionalisering m m. Eftersom LS redan bestamt att allting ar determinerat - organiskt samvarierar - "till det

saimsta i denna den sämska av v5rldar9', finns det f6r honom ingen awlednii~g att undersCdka om - och i så fall hur - strukturer sch processer fbrhåller sig till varandra: när är salunda sambanden "niodvändiga" och när ar de mer eller mindre tillfälliga, när 31 parallella och önskade utvecklingar i praktiken antagonistiska? Som ett belysande exempel Ican det komplicerade förhallandet mellan byråkratisering och professionalisering och LS' behandling av detsamma L . ..

tjana.

ProfessionaBiseringen framstår i ES' framstallning omv%xlande som en helt oproblematisk dimension av byråkratise~ingsprocesser eller annu hellre som en nödvändig del av en allmän rationalisering, och som en följd av specialiseringen och sektoriseringen inom forskningen dvs närmast e n inaomvetenskaplig process. Att universitetsutveck1ingen sedan B945 kan och har beskrivits som en konsekvent avprofessionaBiseringsproaess, där professionalism - i bemärkelsen vetenskapens primat - inte bara framstått som svArf6renBBg utan i grunden oförenlig med en byråkratisk organisation och byråkratislca styrformer, för- bigas med tystnad av

Ett annat exempel är begreppet statsinterventionism. Visserligen tycks &S vara klar över att detta har åtminstone två skiljaktiga dimensioner, vad beträffar dess relationer till den högre utbildningen och forskningen. Dels utgör forskningen och utbildningen en av de samhäPlssektorer dar den interventio- nistiska staten tydligast manifesterat sig i praktisk politilt, dels Itan man p i goda grunder misstänka att den högre utbildningen framstod och uppfattades som ett kraftfullt medel P den interventi0nistisk.a statens tjänst. Hur dessa två dimensioner förhåller sig till varandra - inte minst kronologiskt

-

borde vara av centralt intresse fiPr varje socialvetenskapsman, som vill undersöka det komplicerade sambandet och intera-ktionen mellan stat, samh%PPe, hrslcning och utbildning, åtminstone om han vi11 tillskriva sina utsagor och resultat något förklaangsvärde utöver det som vanligtvis redan ar bekant genom offentliga ~i-redningar.'~ A n mer fatalt för ena Weberlaajunge som LS är, att han aldrig så vitt jag kan se intresserar sig för om, och i så fal1 vilka konsekvenser, den konstaterade kvantitativa byrikratislaa tillviixten fått för makfirdelningen inom

den högre utbildningens styrelse och Har sålunda denna tP1Bväxt även inneburit att byråkratins och byråkraternas makt 6kat i samma grad? Annu intressantare blir då kanske fragan om hur denna maktexpansion manifesterat sig.

I princip kan makttillväxten inom ett besluts- eller styrsystem innefatta tv5 hnvuddimewsisner eller processer och i centrum f ~ r bada kan Webers tes om

(14)

byråkratins försjäPvstandigande sagas stå.31 Enklast kan dessa processer sammanfattas i två begrepp Banade från fGretagsekonomina, nämligen vertikal och horisontell integration. Dessa kan i sin tur sedan brytas ned i ett antal underavdelningar.

Horisontel1 integration innefattar för det första det lika intressanta som omdiskuterade fenomenet transsektoriell eller strukturel8 byrikratisering (möjligen det ES avser med 9'korporativPseringP')3 det vill säga en situation dar besluts- och planeringsfannktiom mer eller mindre exklusivt behärskas av byråkratiska organ, som representerar skilda samhällsintressen och dar gradvis e n ny oberoende och integrerad beslutsstruktur och makthierarki växer fram. För det andra avses en mer traditionell maktförändring som centraliseringen innebar, dvs att man - "r att uppnå maximal effektivitet och rationalitet i fråga om beslut och kostnader - konsekvent genomför sammanslagningar och

"stream-lining" och därigenom även skapar organisationer, som blir "makt- fu!a8lksmligam i första hand i kraft av sin volym och sin massa.

Aven den vertikala maktintegrationen kan sönderdelas i t v i huvudtyper. Den ena kan kallas byråkratisk specialisering eller "sofistikering9' (aven termerna professionalisering och "förvetenskapligande" - viil att marka

i

Habermas' mening - kunde inkluderas), dvs nar en byråkratisk enhet eller organisation bygger upp en sidan grad av adminstrativ ochleller teknologisPt, exklusiv kompetens, att den i realiteten blir oberoende inte bara av sina avnarnare (allmänhet o a) utan även av sina nominella huvudmän (politiska, ekonomiska o a) och därmed ta11 sina förvaltande funktioner även Iagger policy-making, kontroll (av sig sjalv), planering och ideologiproduktioirn.

Den andra tygen av vertikal integration Itiande lite slappe betecknas som traditionell byråkratisering. Därmed avses då den process som innebar att allt fler verksamheter och funktioner upptas och organiseras i byråkratiska former och system.

Samtliga dessa typer av byråkratisering innebar självfallet djupgående förändringar, men det är däremot inte Pika självklart - eller ens troligt - att dessa processer fia: identislta konsekvenser för besluts- och maktstrukturer, för att inte tala om deras inverkan på BojaPiters- och koopteringsförhå88anden inom olika delar av tjanstemannakol~ektivet. Medan sålunda den transsektoriella byrAkratiseringen liksom aven byråkratisk specialisering "riktar sig" både uppat och nedat B beslutshierarkin och i sig implicerar en systemför%ndring, riktar sig den traditionella byråkratiseringen nedåt och har i Pikhet med centraliseringen i första hand intern-byråkratiska konnotationer. Att de båda sistnämnda organisatoriska och kvantitativa förändringarna i sin förlängning även kan medföra kvalitativa fCPrskjutningar, %r i och fior sig tämligen sannolikt. Vad jag velat belysa med denna "exkurs" är att byråkratisering är ett mångfacetterat och ett P positiv bemärkelse problematiskt begrepp, som varken till sina manifesta yttringar eller sina interna och samhälleliga konsekvenser ar endimensionellt. Sålunda är inte byråkratisk volymtillväxt nödvandigtvis identisk med byråkratisk makttillvaxt. Dessutom vi11 jag aven påpeka att

(15)

'Till frågan om vetenskapen som ideologi

289

begrepp eller processer som byråltratisering, politisering m fl, blir intressanta först nar man vet vad som "byrilcratiseras" och huv detta i så fal1 sker. Likaså ar "politisering" lite mer svArbestämbart än att enbart notera huruvida representanter ur den politiska maktsfiiren ingår i vissa beslutsorgan. Den avgörande skillnaden måste aven fortsättningsvis vara om man sitter dar man sitter i egenskap av herre eller gisslan.32 Men allt detta förutsätter att forskaren gjort - eller förfogar över - strategiskt valda empiriska undersökningar.

För

kS

innebär valet av källmaterial och empiriskt grundarbete att han inte kan diskutera byråkratiseringem interna konsekvenser och genesis annat än i termer av tjiinster och forme9Pa organ. Relationerna mellan central och lokal byråkrati, mellan byrakrataska och vetenskapligt-pedagogiska hierarkier finns det darför hos LS endast ett antal åsikter om, däremot knappast några egentliga undersökningar av.

Valet av perspektiv och material får aven andra konsekvenser för kh;' framstäBPning. Det innebar att

LS,

Piksom i all ideoPogiserande veiewskapsgro- dukhion, "demoniserar" historien och de historiska aktörerna. Rollerna B spelet om den högre utbildningen ar således p& fiPrhand givna. Vissa aktörer (företrädare för den centrala statsapparaten, ekonomiska och organisatoriska maktcentra samt centralbyrakratin) förutsatts - i samvariation med övergrá- pande samhäPlePiga processer (rationalisering) och i enlighet med sitt kunskapsintresse (tekniskt) och sina praktiska behov (t ex kvalificerad och systemtrogen arbetskraft) - medvetet och konsekvent arbeta för att den hogre utbildningen i fraga om bl a organisation, storlelc och innehall, ska81 maximera vissa målvärden och en viss instrumentell nytta.

I Ptonsekvens harmed framstår universiteten hos

LS

uteslutande som passiva objekt för politiska och centralbyraltratislia initiativ och manipulationer. LS' obenägenhet att gå ned i materialet medför dock att han egentligen icke kan uttala sig om en frågas eller utvecklings genesis. Hade han gått igenom remisser sch internt kommitté- och utredningsmaterial, hade han snart upptäckt att ett flertal av de reformer och förandringar som tillkommit under de senaste 30 åren

-

och som ES nästan uteslutande vill se som ett led i statsmakternas stravan att maximera specifika värden - ursprungligen varit antingen renodlade

studentkrav eller Atminstone emanerat från universiteten sjalva (förskolning, forskningsplanering, forskningsorganiserang, uppbyggnad av en sidoordnad byråkratisk administrations- och senviceapparat, m m). Han hade dessutom uppiackt, och därmed kanske aven funderat över, att det under i store sett hela 4950- och 1960-talet funnits en faktisk koalition mellan de politiska maktha- varna och studentorganisationerna gentemot något som man oprecist beteck- nade som "professorsvälder". Av olika skal upplöstes denna koalition i samband med 85-68 och avlöstes så småningom av en ny bestående av studenter och f ~ r e t r ä d a r e för utbildniilgen och forskningen på ~ n i v e r s i t e t e n . ~ ~ En analys av orsalterna bakom, liksom av innebörden och konsekvenserna av denna process, skulle göra det möjligt att frilägga de skilda unir~ersitetsanknuena gruppernas f6riindrade grundsyn och preferenser bade beträffande veeenskaps-

(16)

ideologi, kunskapsintresse och utbildnlngsideoBogii Att k S aldrig undersöker utan postulerar dessa gruppers sjalvfëprståelse, preferenser och lojaliteter, måste s5 vitt jag fGbjpstår, bli fatalt för den som i likhet med

L%

ar intresserad av den övergripande frågan om den högre utbildningens organisatoriska, ideologiska och funktionel1a koppling till samhäl8sutveckBingen i stort. Kala- miteten blir inte mindre av att &S framtrader med anspråk p& att vara något slags "kritisk Baermeame~tiker'~.

Det finns en signifikant utveckling under f r a m f ~ r allt de senaste P0 aren, som

LS

knappast berör och annu mindre undersöker, namPBgen det som skett utanf6r

universiteten, främst i fråga om forskningens organisation, produktion och dess definition. Detta som vanligtvis brukar sammanfattas som "forskningens sektorisering9' har 1 stort sett innefattat hela forskarsamh28Qet och nara nog samtliga discipliner, inte minst har sektoriseringen berört de f8r LS strategiska samh%~~svetenskaper~pa.~~

Den har för det första inneburit inrättandet av en mängd sektorsorgan, som u t a n f ~ r universitet och hagskolor -- ofta i direkt samarbete med beslutsfattare, planerare, politiker och exekutivorgan

-

bedrivit "ti11ampad forskning9'. FiPr det andra har detta medfört en faktisk försvagning av universitetens stallning och betydelse inom ett område dar man tidigare hade en monopolstälPning. Alternativa "forskningskarriärer" med i många fall större resurser, högre Böner och hiogre social statens an de universitet och högskolor kunnat erbjuda, har dalrmed uppstått.

F8r det tredje har denna utveckling inneburit en helt ny typ av forskningsplanering och Eorskningsseyrning,d~r beslutsfattande, ansvar och effektivitets- kriterier blivit renodlat byrikratiska. Vad mera ar, denna nya apparat har inte bara kommit att fungera "universitetsexternt". Den har aven blivit en betydande finansiär och bestiiHBare av unPversitetsfors1cning. kika så har den, inte minst på grund av sina ekonomiska och politiska resurser, kunnat knyta

forskare tPP1 sig som formellt haft sin gärning inom universitet och högskolor. För det fjärde har denna utveckling aven medfört att begreppet forskning och vetenskap delvis kommit att få en annan innebörd. Tydligast åskådBiggörs detta i den symbios och den medvetna sammanblandning mellan vetenskap och utredningsarbete, som karaktariserat de senaste decenniernas diskussion. Denna process kunde kanske ses som det mest pregnanta exemplet p i vetenskapens församhalleligande och politikens (administrationens) förveten- skapligande, som

kS

sager sig undersöka.

Inte minst det sistnämnda antyder vilken central plats en undersökning av sektoriseringen borde ha, haft i

L$'

analys. Dess betydelse för "universitetens organisation, funktioner och innehåll" Båter sig förmodlligen svårligen över- skatta. E n central fráiga bleve därvid huruvida iiven universiteten beskrivit en parallell och identisk utveckling, med denna nya universitetsexterm forsknings- organisation, eller om dess inrattande och snabba tiPBv3xt snarare berott på universitetens of6rmåga ochleller ovilja att tillrackligt snabbt och radikalt

(17)

Tiál frågan om vetenskapen som ideologi 29% anpassa sig till vad beslutsfattare och tunga avnarnare awshg vara "tidens

Svaret p2 bl a denna fraga torde ha inte ringa betydelse både f6r LS' undersökning och för hans slutsatser, betaaffande universitetens utveckling.

9-

Habermas

Ett avsnitt som framstar som verkligt centralt

i

LS'

uraders6kning, eftersom det innebär ett omedelbart test av

L,S'

gaund8aggande dikotomi - från bildning till utbildning

-

ar det som avser att belysa kunskapens BinineaiilP och omvandling vid universiteten, Det funnes diirför vagande skal att agna detta avsnitt sarskilt intresse, men eftersom så skett

gsa

andra skall jag inskraa~ka mig till att göra nagra principiella pipekanden, som dels a.wgAr Mabermas' dkkknssion och ställningstaganden betriiffande vetenskapsteori och vetenskapsideologa, dels belyser LS' definitioner och operationalisering av centrala moment hos

ha ber ma^.^^

Detta tillsammans med en vardering av LS' empiri gör att det 2ndå framstar som fulallt möjligt att avgöra huruvida LS kan uttala sig i fragor som rör kunskapsintresset och dess eventuella samvariation med ekonomiska sch andra samhalleliga faDrandringar, med en sakerhet, som Bvertriiffar den valgrundade gissningens.

För det f6rsta finns det anledning att starkt ifrågasatta med vilken ratt %S slår ihop den hermeneutiska och den kritiska "kunskapsansatsen" (&Sq term) hos Habermas. Utan att vara alltf6r illvillig kunde jag tanka mig att LS har Atminstone tre 9'goda99 skal hiirf6a: 1) H k i g e ~ i o m opererar han bort den besvärliga siair hos Haberrnas som kan sammanfattas i det abstrakta substan- tivet malit och som ar central i hans teoretiska fCorest%llningsram och makro- 2) härigenom Ban ILS' egen dikotomi bildning-utbildnnpig oproblematiskt fas att samvariera med begreppsparet historisk-hernaeneutisk och analytislc-empirisk, 3 ) harigenom kan %S godk-ycltligt tilldela den historiskt-

hermeneutiska ansatsen ett "emawcipatoriskt" kunskapsintresse, varför det inte heller $Bir nödvandigt att meddela att Habermas' vetenskapsteoretiska och vetenskapsideo1ogiska kritik mot b5de den gamla (Dilthey) och den nya (Gadamer) heameneutilcen har varit val s i skarp som hans kritik mot den analytiska empirisnien.39

För det andra har Habermas aldrig Prritiserat den analytiskt-empirislta vetenskapsteorin eller ens teknologin i sig^ Tvärtom menar han att den analytiska empirismen inte bara natt exempellösa framgångar inom fös den relevanta brskningsomriden, den har aven inneburit en vetenskapsteoretisk revolution, ty genom sin antimeta@siska och empiristiska "affekt" - sitt jarnaharda krav på vetenskqlighet - har den haft en emancipatorisk kraft, som icke upphOrt att verka.40 Alt Habermas hatifr5.n epistemologiska, etiska och vetenskapsteoretiskei grunder angripit tesen om den analytiska empirismens firmenta vardefrihet ar en helt annan

Vad Habermas i första hand har vant sig emot ar niimlagen de totalitiira vetenskapsteoretiska ansprak, som den analytiska empirismen gradvis utveck-

(18)

Bat i takt med sina egna vetenskapliga framgångar och allteftersom dess kunskapsintresse och praktiska syfte allt tydligare samvarierat med övergai- pande och generellt verkande samhaBBeBiga processer, som ferenklat kunnat sammanfattas i begreppet rationalisering. Totalitarismen har medfört att den analytiska empirismen krave primat även inom de discipliner och B-norskningsfaPt, dar dess relevans och användbarhet antingen helt maste ifrågasattas eller dess f6rklaringskraft framstar som nara nog obefintlig och effekterna av dess praktiska tillampning p5 sin höjd ar legitimerande och "ideologiska".42

Det moderna kapitalistiska industrisamhällets prioritering av 2ndamålsratio- raalitet, den analytiskt empiriska vetenskapens tekniska kunskapsintresse, liksom betoningen av vetenskapens instrumentella nytta har bidragit till att omforma och "pervertera" de sociala och humanistiska vetenskaperna, enligt Habermas. Delta har i sin tur fått både djupgående inomvetenskapliga konsekvenser och fhrandrat vetenskapernas och vetenskapsmänngras samhäl- leliga roll och Det är inte minst i detta sammanhang begreppen 'fönsamhalleligande" och "förvetenskapligan&" framstått som centrala för Habermas. Vad som enligt honom bH a skett ar, att vetenskapsbegreppet i rediteten omdefinierats eller "devalverats". Salumda har de sociala vetenskaperna reducerats till socio-teltnologi - "Tabellenwissenschaft7' och humanve- tenskaperna till kommunikationsteknoPogi. Alternativet till en inordning i den segrande kyrkan blev för de flesta discipliner att betraktas som icke-vetenslca- per; kulturella aktiviteter som på sin hBjd kunde ha ett musealt intresse.44

Ett annat element P denna process var att de granser som tidigare funnits mellan vetenskap och utredningsarbete - mellan forskning och administrativ verksamhet - gradvis suddades ut och ersattes med ett oprecist FoU-begrepp, som inneburit att

BRA

och de sociologiska institutionerna vid universiteten ibland framstått som B stort sett utbytbara.

O m man i likhet med ES vill belägga denna utveckling och belysa dess faktiska förlopp i Sverige, kan mana dai göra detta genom att hanvisa tiBB kvantitativa förändringar ock relationer, som anger antalet studenter, Iiiraae och examina samt medelstilldelningen för olika discipliner och fakulteter?

Svaret härpi miste bli nej. Vad som oundgangligen knivs ar en kvalitativ analys av den vetenskapsteoretiska och metodologiska utbildningen samt den vetenskapliga produlctionen inom de strategiska områdena social- och samhälls- vetenskap och humanvetenskap. Det ar endast genom ett saidarat förfaringssätt som det blir möjligt att frilagga den förhärskande vetenskaps- och utbildningsideologiska grundsynen, dvs det som faktiskt konstituerat kunskapsinneh5llet på universiteten vid skilda tidpunkter. Att personella och ekonomiska resurser styrts mot ämnen som har - och enligt de flesta (aven enlige Habermas) rndste

ha - en analytisk-empirisk teori och praktik, kan i och för sig betraktas som ett starkt indicium på vilken typ av kunskap, som bide de potentiella avnämarna ochleller de studerande själva efterfrågat och velat befordra. Det säger daremot ingenting om huruvida den empiriskt-analytiska vetenskapssy- nen kommit att genomsyra universitetens undervisnings- och forskningspro-

(19)

Till frågan om vetenskapen som ideologi 293 duktion och inte heller något betriiffande vetenskapens och vetenskapsman- nens förändrade funktioner och roller.

Att något skett i detta hänseende under framför allt det senaste halvseklet har man sedan länge närt en allmän och välgrundad misstanke om. Men om dess specifikt svenska variant vet man föga aven efter LS' Hade han undersökt vad som faktiskt skett, ställt frågor om När, Hear och Varför och försökt empiriskt förankra utvecklingens allmänna och särskilda konsekvenser,

da hade han förvisso arbetat i Habermas' anda och möjligen aven kunnat frilägga de "patologiska strukturer9', som verkat B och genom den historiska och samhälleliga processen. Men för att utföra detta maktpiliggande uppdrag i sival politik som vetenskap krävs fortfarande att man i Max Webers efterföljd "tålmodigt och intensivt borrar i tjocka plankor, med Bidelse och distans".

Avslutning

Som framgått av det tidigare har avsikten med denna artikel 1 fCPrsta hand inte varit att recensera och Erritiskt granska en enskild vetenskaplig undersökning. Den skall i stället ses som ett angrepp på e n specifik vetenskapssyn, som gradvis vunnit insteg inte bara på dagstidningarnas kultursidor. E n vetenskapssyn som i sin förlängning de facto innebär en upplösning av vetensEcapsbegreppet överhuvud taget och human- och samhallsvetenskapernas förvandling till ren i d e ~ l o g i p r o d u k t i o n . ~ ~

Karaktaristiskr för denna 'vetenskapssyn' är att teoretisk och analytisk relevans

-

liksom aven empirisk - bestäms och legitimeras genom sin tjänlighet och samvariation med personliga idiosynkrasier och politiska o a värderingar och preferenser. Dessa idiosynkrasier inordnas eller snarare upptas i sin tur som integrerade delar i vetenskapsideologiska eller epistemologiska målformule- ringar, vilkas relevans för nutidsmänniskans möjligheter till självförståelse och individuellt och samhalleligt handlande framstiills som evident och höjt Over alla tvivel. Det "vetenskapliga" arbetets värde bestams således av huruvida det antingen kritiserar eller befordrar vissa - på förhand bestämda - fbPreteeBser etc. Den "emancipatoriska kraften9', "medvetandehöjn9ngen9' eller den "fördju- pade förståelsen", som vetenskapen skall bidraga till att åvägabringa, b8ir således avhangigt forskningsresultatens tendens eller lämplighet och "nytta". antingen för politisk agitation eller kommersiell exploatering (manadens bok).47 Därmed har man ironiskt nog mer eller mindre kommit att omfatta samma vetenskapsideologi som sina officiella dödsfiender, nämligen de positi- vister som reducerat vetenskapen till en irrelevant "TabeBlenwissenschaftq9~ intill förvandling och förblandning identisk med offentliga utredningar. Att vetenskapens emancipatoriska kraft och "sarnhalBePiga" nytta i första hand torde vara beroende av dess ambition och förmåga att uppfylla kravet på

vetenskaplighet, dvs av resultatens validitet, relevans och förklaringskraft, tycks

kunna avföras såsom en kvardröjande fördom fran ett övervunnet "rationalis- tiskt" tidevarv.

(20)

Och ändå - utan sin vetensltaplighet framstair human - och ~a~~~haPBsveten- skaperna som en ljudande malm allena. En samhaPBs- och humanvetenskap som "rfaller till ideoBogiproduktPon eller som ser det som sin huvuduppgift att kontenplativt Aterge eller t o m "AtersPcapa" förgångna menings hor is on te^-, saknar i realiteten varje existensberattigande. En sådan verksamhet kan med myclset battre resultat bedrivas som öppen politisk journaBBstik elPer som skönlitterart skapande, nigot som har den ytterligare fördelen att det omöjligör

-

eller Atminstonme f ~ r s v i r a r - den ideologiproduktion som draperas i vetenskapens fläckfria mantel. En iakttagbar effekt av vetenskapsbegreppets upp- Bösning ar nawaligen att nara nog vem som vill kan framtrada som "samhalls- vetare" (för att inte tala om "historiker") och att allt som uppfylBer vissa tekniska kriterier kan presenteras med ansprak g5 att vara fullödig vetenskap.48

Förändringen och/e%ler "devalveringen" av vetensltapsbegrepgsee ar fejrvisso icke blott en följd av en medveten PdeoBogisering. Den bör aven - som framgått ovan - ses som en konsekvens av - och ett svar p5 - en degenerad positivism och som en integrerad del av den övergripande samha8BePiga process, som brukar kallas politikens och administrationens fförveQenskapPigawde och veten- skaper f6rsamhalleligande. Positivismen med sitt uttalade sciewtistiska ethos har silunda, genom sin omvandling till socialteknologi, ironiskt nog verksamt bidragit till att samhallsvetenskapem- och humanvetenskapens stallning och legitimitet som just vetenskap gradvis urholkats och börjat ifrigasattas. Denna process har dock inte bara inneburit att vetenskapens innebörd och roll har firandrats, den har samtidigt aven innefattat en tydlig f~randring i vetensltaps- mannens samhalle8iga roll.

Det %P och fejrblir ett malctpåliggande och nödvändigt uppdrag att återupp- ratta denna legitimitet. Detta sker dock icke genom en tilltagande ideologise- ring. Denna utgör - som jag ser det - P stallet en om maijligt annu st6rre fara, eftersom den genom sin uttalade "teorianknytning" och sina generella förkla- ringsansprak och sina oka förekommawde "praktiska" handlingsrekommen- dationer, riskerar att misstankAiggöra varje ansats till teoretiskt medveten och strukturellt inriktad samhalls- och humanvetenskap. Darmed skulle den aven effektivt blockera varje seriös stravan ta11 en i egentlig mening samhallsrelevant vetenskap.

Saledes,

i

stallet för att vara ett kvalitativt språng utöver det som dess f6aetradare föraktfulPt betraktat som en irrelevant och förbenad positivism,

garantevar i realiteten den ideologiserande vetenskapen (Piksom den nya

"kallfetisehistiska" förstielsen) att denna "positivism" kan sitta i orubbat bo, producerande vetenskap, som f6r samhden torde framsta "som beskreve den skeenden p i en annan Atmianstone så lange de svenska sltattebetalar- Das outsagliga tålmodighet består.

(21)

Till frågan om vetenskapen som ideologi NOTER

1. Det senaste manifesta uttrycket för denna aktivitet ar den debatt som förts framför allt på SvD:s kultursida under våren 1982 (SVD 713, 1213, 1613, 3113. 714, 1914, 715).

2. Termen minimikrav (minimum demands) år lånad från Rolf Torstendahl, Minimum Demands and Optimum Norms in Swedish Historical Research, 192&1960. The "Weibull-school" in Swedish Historiography, i Scandinavian Journal of Histo~y ( S M ) 1981:2.

3. Detta är en iakttagelse som icke blott galler dagens situation i Sverige. Med en viss överdrift ' kan denna motsättning sägas ha varit Itonsituerande för det senaste seklets vetenskapsteoretiska och vetenskapsideologiska debatt inom historie- och samh3llsvetenskaperna i Västeu- ropa. Inte minst låter sig denna tes studera i den tyska diskussioneil från "Lamprecht-striden" och framåt. Harom se Thorsten Nybom, Emancipatorisk historieforskning i Förbundsrepub- diken Tyskland, i Historisk Tidskrift (HT), 1982:2 och där anförd litt.

4. Mina exempel på denna vetenskapssyn är av naturliga skal i första band hämtade från historievetenskapen. Tydligast återspeglas denna närmast ateoretiska och kumulativa veten- skapsuppfattning hos Dan-Erik Jönsson - Immanuel Sten, Den marxistiska historieforsl<nin- gens dilemma: Ett val mellan empiri och forskning i luften, Scandia 1982:l och Elisabeth Sandlund-Gafvert - Jarl Torbacke, Wundred Years of Swedish Press History. From General

Surveys to Problem-oriented Research, i SJH 1982:l. E n liknande tendens kan aven spåras i Sten Carlssons art. Tankar inför ett hundraårsjubileum, i HT 1980:l-2. Vetenskapspraktiskt kommer denna ståndpunkt till klart uttryck hos Göran Dahlbaclc, Genom historiematerialis- mens glasögon: Thomas Eindquist - Landborna i Norden under aidre medeltid, Uppsala 1979 H T 1982:l (rec). Det ar förvisso ingen slump att angrepp i första hand har riktat sig mot den "marxistiska" historieforsltningen. För det första har den forslcning, som hittills framträtt med explicita teoretiska och generella ambitioner, i hög grad haft historie-materialisticka utgångs- punkter. För det andra har en del av denna vetenskapsproduktion varit långtifrån kvalitativt högstående (Sven Eric Liedmans farhåga i Scandia 1975:2 om marxismen som en enkel genväg har således delvis besannats). För det tredje är det negativa bemötandet från den etablerade vetenskapens sida det "normala" och trad. som bestås varje nytt vetenskapligt alt. Samma tendens kan även förmärkas i kritiken mot den s k poststrukturalismen inom litt vetenskap (Om denna "omvända bevisbörda" för den alternativa vetenskapen, se S. E. Liedman, Humanis- tiska forskningstraditioner i Sverige. Kritiska och historiska perspektiv, i Thomas Forser (red), Humaniora på undantag, Sthlm 1978, s 62 ff). För det fjärde finns det ofta rent politiska bevekelsegrunder för de hårda "vetenskapliga" angreppen mot historiernaterialisterna et al. 5. Har ar icke platsen att referera den intensiva och inte sällan förvirrade debatten om Thomas Kuhn och hans paradigmbegrepp. Dock bör en sak betonas, nämligen att Kuhns tes om vetenskapens revolutionära karaktär och utveckling fått påtagliga konsekvenser för den vetenskapsieoretiska och vetenskapsideologiska debatten. I Kuhn har man inte bara fått en tänkvärd förklarings- och utvecklingsmodell för vetenskapens växt och sociologi. Man har aven "fått" ett synnerligen effektivt vapen för att desarmera och bortdefiniera obehagliga kritiker av den egna ståndpunkten genom att placera dem i "obsoleta" eller "irrelevanta paradigm". (Att det dessutom finns ett antal forskare som aprioristiskt avvisat - och vägrat diskutera Kuhn - därför att hans teorier och förklaringsmodeller per definition hotar deras egen kumulativa syn på vetenskapens utveckling är aven det följdriktigt).