Hunger och klasskamp Västervik 1917

Hunger och klasskamp

Västervik 1917

Författare: Emil Sjöstedt

Handledare: Lars Olsson, Ulla Rosén

Examensarbete

Examensarbete

Hunger och klasskamp: Västervik 1917

Abstract

Hunger and class struggle: Västervik 1917

The protests and strikes in Västervik 1917 have been considered to be the start of the hunger movement in Sweden. The events have been called the Swedish revolution.

The Swedes who participated were inspired by the February revolution in Russia, and there were similarities, but the reformist side won and the outcome was the equal vote for most men and women. This essay analyzes the way four newspapers report from the events in relation to the political orientation of the newspapers, the involvement of women in the strikes and protests, and how the events in Västervik can be used for educational purposes.

The two right wing newspapers wrote negatively about the worker´s movement and, the two left wing newspapers published articles that acknowledged the struggle of the workers and the abuse against the workers by the factory owners. Three of the news- papers (Smålands Allehanda, Smålands Folkblad and Västerviks Veckoblad) initially have relatively neutral articles and the comments about the opposing political side are relatively subtle. The revolutionary syndicalist newspaper Syndikalisten has a more aggressive tone because it functions as the official paper of SAC, the Swedish workers central organization. The inquiry shows that women were not that much involved in the strikes and protests in Västervik. They were active in the certain sectors, such as foodstuff, where they, in certain cases, could make a big difference. The events in Västervik 1917 can be used in school when the students work with the history of their local communities in a social learning environment.

Nyckelord

Strejk, revolution, arbetarklass, rösträtt, arbetsgivare, Västerviksdemonstrationerna, fackförening, syndikalism, VFS, LS, Socialdemokraterna, lokalhistoria, hungerrörel- sen, Metall, GS-facket, Vänsterpartiet, Livsmedelsarbetareförbundet, S-kvinnor, hungerrörelsen, lockout, blockad, demokrati, rösträtt.

Författare: Emil Sjöstedt

Handledare: Lars Olsson, Ulla Rosén Examinator: Anders Fröjmark Termin: HT18/VT19

Ämne: Historia Nivå: Grund Kurskod: 2HIÄ2E

Tack

Lars Olsson och Ulla Rosén för handledningen.

Carola Kjellgren, för att jag fick tillgång till din uppsats.

Eva Andrén, Västerviks Museum, för arbetet med fotografierna.

Tack till den mycket hjälpsamma personalen på Norra Kalmar Läns Föreningsarkiv, samt nedanstående för hjälp med att få tillgång till arkivmaterial:

Gunnar Jansson, Socialdemokraterna Leif Svensson, Vänsterpartiet

Margareta Fredriksson och S-kvinnor i Västerviks styrelse Marcus Kvarnberg, IF Metall

Reino Thapper, GS-facket

Solweig Larsson, Livsmedelsarbetareförbundet

Innehållsförteckning

1 Inledning 1

2 Syfte 1

3 Disposition 2

4 Bakgrund 2

5 Tidigare forskning 7

5.1 Händelserna nationellt 7

5.2 Händelserna i Västervik 9

6 Teoretiska perspektiv 12

7 Material och metod 14

8 Analys och slutsatser 17

8.1 Tidningar 17

8.1.1 Syndikalisten 17

8.1.2 Smålands Folkblad 22

8.1.3 Västerviks Veckoblad 27

8.1.4 Smålands Allehanda 32

8.1.5 Sammanfattning av de fyra tidningarnas rapportering från

händelserna 35

8.2 Kvinnornas medverkan i hungerdemonstrationerna i Västervik 1917 37

8.3 Hungerdemonstrationerna i undervisningen 45

9 Konklusion 48

9.1 Fråga 1 48

9.2 Fråga 2 51

9.3 Fråga 3 52

9.4 Sammanfattning 52

Käll- och litteraturförteckning Tabell- och fotoförteckning Bilagor

Ordlista och personer

Arbetarekommittén av den 16:e april 1917: Kommitté som bildades kvällen den 16:e april efter att arbetarna haft möte i Augustenburg. Kommittén skulle ”framföra arbe- tarnas krav till vederbörande myndigheter och arbetsgivarna, samt […] uppmärksamt följa behandlingen av dessa krav och […] i övrigt på alla sätt verka för förbättring av arbetarnas förhållanden.”¹ I kommittén ingick Frans Johan Gustafsson, Gustaf Jan- son, Albert Andersson (politiskt relativt oberoende, men naturligtvis röd), Erik Nils- son och Carl Zeilon (organiserad syndikalist).²

Gustafsson, Frans Johan: Känd som ”Röde Frans” i Västervik. Syndikalist och ord- förande i LS. Detta borde gett honom en inflytelserik position i en stad som Västervik, där syndikalisterna var starka.³ Kallas också Frans Josef Gustafsson i litteraturen.

Janson, Gustaf: Ledamot i styrelsen för bleck- och plåtfacket i Västervik, ordförande i socialdemokratiska valkretsstyrelsen och korresponderande kassör i socialdemokra- tiska arbetarekommunen.⁴ Gustaf Janson var en av de två reforminriktade ledamö- terna i Arbetarekommitén av den 16:e april. Vid starten och under en period därefter var han med i den vänsterinriktade socialdemokratiska arbetarekommunen, innan han gick tillbaka till moderpartiet och blev en av Socialdemokraternas främsta förkämpar i Västervik till sin död 1939.⁵ Han var en känd fackföreningsman samt socialdemo- kratisk politiker i Västervik under lång tid.

Jobbare: Person som profiterar på livsmedelskrisen genom att till exempel lagra varor och sedan sälja dessa till oskäligt högt pris, ockrare.

LS: Lokala Samorganisationen. Syndikalisternas organisation i Västervik.

Nilsson, Erik: ”Sekreterare i LO-anslutna Stenarbetarefacket och sekreterare i Väs- terviks kooperativa förening. Han hade tidigare varit arbetarekommunens ordförande och socialdemokraternas förste ordinarie ledamot i stadsfullmäktige 1917-20. Han gick över till vänstersocialisterna.”⁶ Han ville ha en mer radikal fackföreningsrörelse.⁷ Påbrödskort: ”För arbetare med tungt fysiskt arbete kunde brödransonen genom detta kort höjas från tidigare 200 gram till 250 gram per dag.”⁸ Sänkningen av ransonen

1 Flink, 1968, s. 14.

2 Larsmo, 1983, s. 10.

3 Larsmo, 1983, s. 9, Flink, 1968, s. 14.

4 Larsmo, 1983, s. 9.

5 Västervik, Norra Kalmar Läns Föreningsarkiv: Västerviks Socialdemokratiska Arbetare- kommun (Vänster), 1918, Medlemsregister. I medlemsregistret indikeras startdatum 1 april 1917 och där står Gustaf Janson som medlemsnummer 1. Angående Gustaf Jansons vidare karriär se: Söderhult, 1973, s. 50.

6 Larsmo, 1983, s. 10.

7 Flink. 1968, s. 35; Västervik, Norra Kalmar Läns Föreningsarkiv: Sv. Stenindustriarbetar- förbundet, avd. 43 Västervik, Mötesprotokoll 1907-1917, Protokoll extramöte 4 augusti 1917.

8 Kjellgren, 2005, s. 6.

hade genomförts för samtliga arbetare i februari. Påbrödskort var oftast enbart för manliga arbetare.⁹

SAC: ”Sveriges Arbetares Centralorganisation. SAC var syndikalisternas fackliga hu- vudorganisation och bildades 1910 av personer som var missnöjda med LO:s huvud- organisation och politik, särskilt efter storstrejken 1909.”¹⁰

Syndikalism: Utomparlamentarisk ideologi som menar att arbetarna bör ta makten genom direkta lokala aktioner, till exempel strejk och sabotage, och målet är att införa ett socialistiskt samhälle.¹¹

VFS: Västerviks Fackföreningars Samorganisation var en sammanslutning av fack- föreningar. VFS var starkt vänsterdominerad.

Västerviksresolutionen: Resolution som antogs av arbetarna på mötet i lokalen i Au- gustenburg på kvällen den 16:e april 1917. Den beskrev arbetarnas krav till statliga och kommunala myndigheter samt arbetarnas uppmaning till stadens arbetsgivare.

Den blev sedan grundläggande för de krav som hungerrörelsen i Sverige fram- ställde.¹²

9 Östberg, 1997, s. 21.

10 Kjellgren, 2005, s. 6.

11 Nationalencyklopedin <www.ne.se>: ”Syndikalism” (avläst 5/3 2019).

12 Bilaga 1. Läs Västerviksresolutionen i sin helhet.

1 Inledning

Jag sitter vid Gustaf Jansons skrivbord i Västervik.¹³ Vid hans begravning, 1939, vajade många röda fanor i sorg. Han var en av de fem som utgjorde den arbetarekommitté som tillkom som ett resultat av de omfattande demonstrat- ionerna 16 april 1917. Han var socialdemokrat och betraktas som en av de reforminriktade aktivisterna i Västervik. Ordförande i kommittén var den re- volutionäre syndikalisten ”Röde” Frans Johan Gustafsson.

Händelserna i Västervik utspelade sig strax efter att bröddemonstrationer i Petrograd hade varit den tändande gnistan för Februarirevolutionen i Ryssland, och efter att Tyskland hade utlyst ”det totala ubåtskriget” då fartyg som kunde misstänkas förse Ententen med förnödenheter sänktes utan varning. Tillsam- mans med tyskvänliga tendenser i Sverige, främst bland de övre samhällslag- ren, hade detta skapat en politisk och ekonomisk krutdurk i Sverige. Här hade ransoneringarna börjat så sent som hösten 1916 och ytterligare ransoneringar, speciellt avseende bröd, hade införts i mars 1917. Missnöjet ledde till att stats- minister Hjalmar Hammarskjöld tvingades bort i mars varefter Carl Swartz ledde en ministär fram till höstens val.¹⁴

2 Syfte

Syftet är att genomföra en presshistorisk undersökning av hur tidningar med olika politiska inriktningar har framställt händelserna. Det andra syftet med min undersökning är att granska hur tidningarna framställer kvinnornas med- verkan i demonstrationerna. Då Gustaf Janson var min fars morfar har jag även

13 Se bilaga 2: Foto 5.

14 Larsmo, 1983, s. 6; Nationalencyklopedin <www.ne.se>: ”Carl Swartz” (avläst 6/3 2019).

ett personligt intresse av ämnet. Jag vill därför uppmärksamma läsaren på att jag är medveten om risken för att vara partisk, men även att släktskapet för- hoppningsvis skall ingjuta visst förtroende.

3 Disposition

Inledningsvis beskrivs bakgrunden till händelserna kortfattat ur ett internat- ionellt, nationellt och lokalt perspektiv. Sedan beskrivs tidningarnas rapporte- ring från händelserna, för att följas av en beskrivning av kvinnornas medver- kan i demonstrationerna. Därefter beskrivs kortfattat hur ovanstående kan an- vändas i undervisningen. Avslutningsvis presenteras undersökningens resul- tat.

4 Bakgrund

Svenskarnas minering av Kogrundsrännan i Öresund, vilken skedde efter tyska påtryckningar, tillsammans med USA:s inträde i kriget 1917 ledde till att svenska fartyg lastade med livsmedel kvarhölls i engelska och amerikanska hamnar. Svensk livsmedelsexport till Tyskland var nödvändig för att både ha möjlighet att importera livsmedel och för att hålla olika näringar vid liv under kristider. Detta faktum tillsammans med tyskvänliga tendenser, speciellt i högre samhällskretsar, är förmodligen också en anledning till att Ententen an- vände detta diplomatiska påtryckningsmedel gentemot Sverige.¹⁵

I Sverige var skörden ovanligt dålig 1916/17 vilket ledde till att ransonering infördes. Brödransonen sänktes i februari 1917 från 250 till 200 gram per dag

15 Larsmo, 1983, s. 5.

för samtliga medan de som utförde hårt kroppsarbete tilldelades så kallade

”påbrödskort”. Det var den lokala brödfördelningsnämnden som skulle utföra detta, men direktiven var oklara och påbrödskorten blev ofta snedfördelade och var det ofta brist på bröd hos handlarna. De totala levnadskostnaderna steg drastiskt (70%) men lönerna låg på samma nivå.¹⁶ Hjalmar Hammarskjölds (Hungerskjöld även kallad) regering avgick i mars 1917 efter protester mot oförmåga att hantera situationen, bland annat avseende krigshandelslagarna.

Carl Swartz (moderat höger) efterträdde honom som statsminister och ledde en högerministär fram till andrakammarvalet under hösten då en liberal-soci- aldemokratisk regering tog över med Nils Edén (liberal) som statsminister och den kände socialdemokraten Hjalmar Branting som finansminister. Socialde- mokraterna splittrades under våren 1917 och ute i landet skedde en ”dragkamp om arbetarekommunerna”.¹⁷ Västerviks arbetarekommun gick med i vänster- partiet efter omröstning, där detta förslag vann med stor majoritet, samtidigt som minoriteten bildade en ny socialdemokratisk arbetarekommun.¹⁸ Denna låg åsiktsmässigt närmare partiledningens linje.

Därutöver fanns även ungsocialister, under nationell ledning av Hinke Berge- gren, och syndikalister som var mycket aktiva i Västervik.Mot slutet av 1917 organiserades 40 procent av Västerviks arbetare i organisationen LS.¹⁹ Väster- viks socialistiska ungdomsförbund beskriver i sitt protokoll från den 18 febru- ari 1917 hur de skulle agera vid ett eventuellt krigsutbrott i Sverige. Syndika- listen ”Röde” Frans Gustafsson var synnerligen aktiv inom organisationen fram till sin död 1918.²⁰ Klubben skulle vid ett eventuellt krigsutbrott agitera

16 Larsmo, 1983, s. 5.

17 Larsmo, 1983, s. 6; Nationalencyklopedin <www.ne.se>: ”Carl Swartz” (avläst 6/3 2019).

18 Söderhult, 1973, s. 48.

19 Larsmo, 1983, s. 6-7.

20 Västervik, Norra Kalmar Läns Föreningsarkiv: Västerviks socialistiska ungdomsförbund.

Styrelse- och mötesprotokoll under 1917 och 1918 samt Kassabok 1917-1918. I kassaboken står FJ Gustafsson markerad som död i början av 1918 varefter det kan antas vara samma person som agitatorn FJ Gustafsson under hungerkravallerna. Frans Johan Gustafsson dog i spanska sjukan tidigt 1918.

för generalstrejk och att SAC skulle ansluta sig till densamma. Ungsoci- alisterna skulle vidare utföra ”teroristiska handlingar”.²¹ Med den samtida ryska revolutionen som bakgrund var det tydligt att ”Vänstervinden från Väs- tervik”, som Sigurd Klockare beskrev den 1967 i Svenska revolutionen 1917- 1918, blåste över landet och det fanns en verklig rädsla för revolution.²² I Västervik bodde 1917 11 545 personer varav 1 788 var industriarbetare och många var organiserade i Svenska Grov- och Fabriksarbetareförbundet. Situ- ationen blev katastrofal med de nya ransoneringarna och många barn led av undernäring. Syndikalisterna vid pappersbruket strejkade i början av året i ett försök att förbättra lönerna under livsmedelskrisen.²³ LS protokoll från 4 mars beskriver hur en del eldare och månadskarlar inte respekterade LS blockad trots att de lovat att lägga ner arbetet. Man avsåg trycka och sprida 1 000 flyg- blad med alla ”brytares” namn.²⁴ Den fackliga organiseringen var utbredd bland arbetarna (se Tabell 1).

21 Västervik, Norra Kalmar Läns Föreningsarkiv: Västerviks socialistiska ungdomsförbund.

Styrelse- och mötesprotokoll, mötesprotokoll 18 februari 1917.

22 Klockare, 1967, s. 28.

23 Larsmo, 1983, s. 8.

24 Västervik, Norra Kalmar Läns Föreningsarkiv: Västerviks Nya Lokala Samorganisation, LS, Sektionsprotokoll 1916-1921, 4 mars 1917.

Tabell 1: Tabell över de medlemsantal som de fackliga organisationerna i Västervik rap- porterat in till LO. Syndikalistiska LS visas separat.

Fackförening 31.12.1916 31.12.1917 31.12.1918

Bageri avd. 33 17 12 3

Bleck o plåt avd.60 9 8 5

Gjutare avd.60 6 7 13

Grov o fabriks avd.83 21 44 68

Grov o fabriks avd.84 165 124 163

Grov o fabriks avd.97

Grov o fabriks avd.125 34 37 36

Grov o fabriks avd.184 13

Grov o fabriks avd.274

Hamn o stuv avd.69 27 27 25

Järnvägs avd.117 151 165 159

Lok avd.15 27 32

Metall avd.134 69 87 130

Sten avd.43 82 72

Trä avd.80 75 126 204

Typo 6 8 13

Summa: 662 757 851

LS 156 308 402

Källa: Flink, 1968, s. 3.

Hungerdemonstrationerna i Västervik beskrivs ofta som starten på hungerrö- relsen i Sverige. Lördagen den 14 april lade ett hundratal arbetare ned arbetet för att uttrycka sitt missnöje, varefter de återvände till sina arbetsplatser. Mån- dagen den 16:e april lade samtliga arbetare i Västervik ned sina arbeten och besökte berörda myndigheter, till exempel Brödkortsbyrån. De besökte även vissa livsmedelshandlare för att få ner priserna och inspekterade kvarnen efter rykten om undermåligt mjöl. Arbetarna uppvaktade både myndigheter och nä- ringsliv för att framställa sina krav medan polisen avvaktande observerade.

Klockan två på eftermiddagen samlades arbetarna på Stortorget där ”Röde Frans” ställde sig på en packlår och talade inför folkmassan. På kvällen sam-

lades arbetarna i nykterhetsrörelsens lokal Augustenburg och fastslog Väster- viksresolutionen i vilken man presenterade sina krav. Denna resolution blev sedan mönsterbildande för hungerrörelsens krav i Sverige.²⁵

Kraven i Västervik riktades till kommunala och statliga myndigheter. Arbe- tarna uppmanade även arbetsgivarna att införa åtta timmars arbetsdag. Detta krav blottade skillnader mellan reformistiskt inställda socialdemokrater och de mer vänsterinriktade socialisterna, då man inte var ense om man skulle strejka eller ej. ”Det är vår avsikt att om vi anse tillräckligt lämpligt sätta den makt bakom dessa fordringar, som vi äro i besittning av”, skrev man slutligen.²⁶ Arbetet återupptogs nästa dag. För att kunna fortsätta verka för sina krav utsåg arbetarna Arbetarekommitén av den 16:e april, vilken bestod av följande per- soner: syndikalisten Frans Johan Gustafsson (sliparbetare), socialdemokraten Gustaf Janson (plåtslagare), sekreteraren i kooperativa föreningen Erik Nils- son (stenhuggare), Albert Andersson (byggnadssnickare) och syndikalisten Carl Zeilon (grovarbetare).²⁷ F J Gustafsson och Carl Zeilon kan ses som de mest revolutionärt inriktade. Våren och sommaren präglades av hungerdemon- strationer över hela landet men situationen försämrades under sensommaren när ytterligare ransoneringar tillkom.

På förmiddagen 2 augusti blossade konflikten åter upp i Västervik, då stenar- betare lämnade sina arbetsplatser för att protestera. Den utlösande faktorn var ytterligare ransoneringar av syltsockerkort. Protesterna skedde utan större oro- ligheter men när arbetarna sedan återvände till sina arbetsplatser hade fabriks- ledningarna stängt arbetsplatserna, så kallad lockout, eftersom arbetarna hade lämnat fabrikerna olovligen.²⁸ Västerviks övriga arbetare utlyste sympatistrejk efter ett möte i Folkets park. Järnvägsarbetarna valde att inte deltaga i strejken

25 Flink, 1968, s. 4.

26 Larsmo, 1983, s. 33.

27 Flink, 1968, s. 16.

28 Flink, 1968, s. 26.

vilket utlöste en konflikt på järnvägsstationen då arbetare försökte hindra tå- gens avgång. Strejken pågick ett par dagar innan en lösning kunde nås och samtliga arbetare kunde återgå till arbetet.

5 Tidigare forskning

5.1 Händelserna nationellt

Hans Nyströms bok Hungerupproret 1917 (1994) behandlar upproret som hel- het i Sverige och ger läsaren en överblick med statistik, kartor och siffror. Ny- ström beskriver hur hungerrörelsen involverade 300 000 personer på 107 plat- ser, runt om i landet. Han hävdar att det fanns en påfallande kvinnodominans vid hungerdemonstrationerna och att kvinnornas uppfinningsrikedom gjorde det möjligt att överleva på knappa resurser. ”Revolutionen i Västervik” ser han som den utlösande faktorn för resten av hungerrörelsen i Sverige, även om demonstrationer förekom i Söderhamn redan 11 april.²⁹

Sigurd Klockare ställer, i sin bok Svenska revolutionen 1917-1918 (1967), frå- gan: ”Hur kom det sig att folkmakt kunde införas genom en fredlig revolution utan blodsutgjutelse?”. Han använder tidningar, protokoll och minnesböcker.

Vänsteroppositionens tidning Politiken betraktar Västerviksresolutionen och den direkta aktion som skett som ett föredöme. Socialdemokraten, socialde- mokratiska partiledningens organ, beskrev hur hungern och det stigande miss- nöjet ledde till att något var tvunget att göras för att inte hela socialdemokra- tiska partiet skulle fångas av vänstervinden. Socialdemokraterna förklarade under våren Västerviksresolutionens krav som förenliga med partiets politik, och att arbetarna skulle kunna genomföra förändringar genom den allmänna

29 Nyström, 1994, s. 7, 10.

rösträtten. Klockare beskriver även hur värnpliktig trupp hade satts in mot de- monstrationer på Seskarö utanför Haparanda. Arbetarna avväpnade soldaterna som fick lämna platsen. Det kan ha funnits sympatier för arbetarsidan hos sol- daterna.³⁰

Kjell Östberg skriver i Efter rösträtten (1997) att ingen analys har gjorts av skillnaden mellan kvinnliga och manliga demonstranter vid hungerdemon- strationerna i Västervik 1917, varför möjligheten fanns att teckna en helt annan bild av demonstrationerna med samma källmaterial som använts tidigare, dagspressen. Han hävdar att hungerrörelsen istället började i Söderhamn, 11 april. Östberg beskriver hur de kvinnligt ledda demonstrationerna följer ett särskilt mönster:

Kvinnorna agerar som mödrar och hustrur eller som arbeterskor, och det finns tendenser till ett mer odisci- plinerat, och ibland våldsamt, drag i deras agerande.

Samtidigt leder det sällan till mer permanenta organi- seringar.³¹

Håkan Blomqvist har i sin bok Potatisrevolutionen och kvinnoupploppet på Södermalm 1917: ett historiskt reportage om hunger och demokrati (2017) beskrivit kvinnorna som synnerligen aktiva under hungerdemonstrationer på Södermalm. Folkhushållningskommissionen startade ett kvinnoråd då männen ansågs sakna sakkunskap. Kristidsorganisationen klarade sig inte utan kvin- nors medverkan, vilket bröt manliga myndighetsmonopol. Blomqvist skriver också att ”Arbetarnas landsråd” hade bildats för att samla hungerrörelsens många dyrtidskommittéer och arbetarråd. Blomqvist kallar detta ”Sveriges Petrogradsovjet” då den dominerades av syndikalister och unghinkar (revolut- ionärer). Samtidigt bildade LO ”1917 års arbetarkommitté” för att leda in rö- relsen på lagliga vägar.³²

30 Klockare, 1967, s. 7, 35, 105.

31 Östberg, 1997, s. 17, 21, 25.

32 Blomqvist, 2017, s. 16.

5.2 Händelserna i Västervik

Hungerdemonstrationerna i Västervik har tidigare mestadels behandlats ge- nom artiklar i lokaltidningen, årsböcker för olika organisationer, till exempel Tjustbygdens kulturhistoriska förening, eller minnesböcker för politiska orga- nisationer.

Ingvar Flinks syfte med sin kandidatuppsats Hungerdemonstrationerna i Väs- tervik 1917: Orsaker, förlopp och följder (1968) är att:

söka redogöra för de hungerdemonstrationer, dess or- saker, förlopp och följder, som var de första i en lång rad av oroligheter, vilka snart kom att gå under be- nämningen hungerrörelsen.³³

Han undersöker fackföreningsprotokoll, tidningar och myndighetsdokument.

Flink skriver, angående augustihändelserna, att hundratals arbetare demonstre- rade vid stationen och hela stadens poliskår var i tjänst. Efteråt straffades tre personer rättsligt, en person dömdes till fängelse i en månad och två med straffarbete, och sex nya poliser anställdes.³⁴

Ola Larsmos kandidatuppsats Hungerrörelsen i Sverige 1917: Exemplen Väs- tervik och Västerås (1983) har ett liknande syfte som Flink, men lägger till en komparativ aspekt med en liknande, men större, stad, Västerås.

Lennart Karlsson har i sin kandidatuppsats Kriget, potatisen och politiken:

Hungerdemonstrationernas effekter på arbetarrörelsens representation i vissa nämnder och organ 1917-1918 (1998) analyserat vilka resultat arbetarrörelsen uppnådde efter Västerviksdemonstrationerna. Han diskuterar även ”kvinnor- nas arena” och skriver att kvinnorna är ”i princip osynliga” i hans material.

Detta beror på att kvinnorna ”saknade den plattform som ett medlemskap i ett

33 Flink, 1968, s. 1.

34 Flink, 1968, s. 32.

fackförbund eller en politisk förening ger”. Karlsson skriver att analys av dags- pressen kan ge besked om hur kvinnornas aktivitet såg ut. Männens framstå- ende positioner inom kristidsorganen blev inte långvariga. Stadsfullmäktige lyssnade till arbetarna då det fanns hot om våld men när splittringen av arbe- tarklassen ledde till att detta hot var överdrivet behövde de ej längre lyssna.

Det var svårt för arbetarna att vinna ett avgörande inflytande genom hunger- demonstrationerna och den lilla eftergift som de styrande gjorde kunde de

”kosta på sig” då de visste var makten låg.³⁵

Carola Kjellgren har i sin kandidatuppsats Västerviks hungerstrejk 1917. En komparativ undersökning: Tre tidningars skildring av oroligheter, svält och uppror (2005) analyserat Västerviks Veckoblads, Östgöta Correspondentens och Folkets Dagblad Politikens skildringar av händelserna. Hon beskriver de två förstnämnda som moderata och att Folkets Dagblad från 1916 fungerade som huvudorgan för vänsteroppositionen inom Socialdemokraterna. Kjellgren analyserar tidningarnas beskrivningar av händelserna gällande lojalitet, sym- patier, deras förklaringar av livsmedelskrisen och eventuell nationell bety- delse. Hon beskriver hur:

De stora klasskillnader som vuxit fram i samhället gjorde att behovet av massmedier där de olika klas- serna kunde hävda sig i den politiska debatten ökade.

Tidningarnas sätt att skildra händelser och åsikter blev av stor vikt i den kamp då alla parter ville vinna mer makt eller slå sig fria.³⁶

Min genomgång av ovanstående forskning visar, för det första, att tidningarnas rapportering från demonstrationerna skiljer sig beroende på politisk inriktning och, för det andra, att kvinnorna var inflytelserika och drivande i hungerde- monstrationerna på andra håll i landet.

35 Karlsson, 1998, s. 37, 39-42.

36 Kjellgren, 2005, s. 26.

En presshistorisk granskning av lokala och regionala tidningar kan därför klar- lägga de olika sidornas syn på demonstrationerna i Västervik. Kjellgren har utfört en liknande granskning, men tidningarna i min analys visar, till viss del, annorlunda politiska sympatier och har sitt ursprung i andra regioner, till viss del har de ett mer lokalt ursprung.

Östbergs konstaterande att tidigare granskning av händelserna inte gjort skill- nad på kvinnor och män och Karlssons antagande att kvinnornas medverkan kan utrönas av dagspressen leder till att denna aspekt kan inkluderas i samma granskning.³⁷

I en skola där flera olika undervisningsmetoder skall användas kan lokalhisto- ria synliggöra förlopp för eleverna genom att gå från det välkända, i deras när- het och det de upplever dagligen, till det okända. Ett klassiskt grepp i historie- undervisningen.³⁸

Uppsatsen avser därför avhandla följande frågor:

1. Hur skiljde sig rapporteringen från händelserna 14 och 16 april samt händelserna 2 augusti, med hänsyn till tidningarnas politiska inriktning (Syndikalisten, Smålands Folkblad, Västerviks Veckoblad och Små- lands Allehanda)?

2. Hur såg kvinnornas medverkan ut i hungerdemonstrationerna i Väster- vik 1917?

3. Hur kan hungerdemonstrationerna i Västervik användas i undervisning i gymnasiet?

37 Östberg, 1997, s. 21 och Karlsson, 1998, s. 39-42.

38 Nilsson, 1994, s. 1.

6 Teoretiska perspektiv

Grundläggande i det kapitalistiska samhället är förhållandet mellan ägarna av produktionsmedlen (arbetsköparna), kapitalisterna, och de som inte äger pro- duktionsmedlen (arbetssäljarna), arbetarna. Arbetarna exploateras av kapita- listerna då kapitalisterna tillgodogör sig vinsterna av produktionen utan att ut- föra själva arbetet. Därför handlar de grundläggande konflikterna om priset på arbetskraften (lönen), hur mycket arbete som skall utföras, i vilket tempo och dess organisering.³⁹

Målet för socialismen är att arbetarna skall tillägna sig kontrollen över både statsmakten och produktionsmedlen. Samhällsmodellen är dock mycket för- enklad då det finns personer som står utanför arbetsmarknaden, på olika löne- nivåer och i maktpositioner inom arbetarklassen samt ett mellanskikt, inte nöd- vändigtvis lönemässigt, av till exempel industritjänstemän och poliser. Förhål- landet till produktionsmedlen är inte det enda kriteriet för att fastställa en klassposition då till exempel en direktör är anställd, men inte kan sägas vara arbetare. Slutligen intar barn, pensionärer och ”reproduktivt hemarbetande”

(vanligen kvinnor) en särställning då de inte har en direkt koppling till lönear- bete och produktion. Just funktionen att förse arbetsköparna med nya varor (arbetare), den reproducerande funktionen, var därmed viktig och det fanns starka ekonomiska band både mellan generationer och inom familjen.⁴⁰ En familjebaserad patriarkal tradition gjorde alltså familjen till en enhet i produkt- ionssystemet.⁴¹

Kvinnornas lägre löner gjorde att de konkurrerade med männen på arbetsmark- naden. Kampen för kvinnlig rösträtt sågs därför som kopplad till kampen för

39 Svanberg, 2010, s. 66-67.

40 Svanberg, 2010, s. 67-68.

41 Ericson, 1987, s. 202-203.

lika lön för lika arbete. Kvinnlig rösträtt och lika lön sågs som en naturlig kon- sekvens av socialismens införande, och man behövde inte verka för dessa mål separat.

Ett särartstänkande hade etablerats genom den borgerliga hemmafrunorm som fanns i samhället. Män fick därför lön som var tänkt att finansiera både hustru och barn, ”familjeförsörjarlön”.⁴² Detta syns i kollektivavtalen genom att ung- karlar och gifta män har olika lön.⁴³ Alla inom arbetarrörelsen delade dock inte särartstänkandet, särskilt inte de mer vänsterinriktade:

För Hinke Bergegren var kravet på kvinnlig rösträtt alltså inte kompromissbart. Även om rösträttsagitat- ionen främst sågs som ett medel till politisk mobilise- ring, så hade kravet på allmän rösträtt för män och kvinnor formulerats som en av partiets viktigaste över- gångsförändringar och detta måste man hålla fast vid.

Att partiet [Socialdemokraterna] övergivit detta krav berodde enligt honom på att kompromisstänkandet ta- git överhanden [min kursiv].⁴⁴

I en skrivelse från VFS till de ingående fackföreningarna uppmanas de att ställa sig bakom krav på allmän och lika rösträtt och 8 timmars arbetsdag.⁴⁵ Krav på att arbeta för 8 timmars arbetsdag, som fanns i Västerviksresolutionen, tonades senare ner till förmån för krav på allmän och lika rösträtt, när Väster- viksresolutionen efter valet fått följder på riksdagsnivå.

Christina Carlsson beskriver hur den socialdemokratiska kvinnorörelsen arbe- tade för följande mål: skyddslagstiftning för kvinnliga arbetare, understöd för

42 Hirdman, 1992, s. 75.

43 Till exempel: Västervik, Norra Kalmar Läns Föreningsarkiv: Avtal, Västerviks Bageri- och Konditoriidkare samt Svenska Bageri- och Konditoriindustriarbetareförbundets avd. N:o 33 i Västervik 1916-1919, 1916.

44 Carlsson, 1986, s. 214.

45 Västervik, Norra Kalmar Läns Föreningsarkiv: Typograferna, avd. 89 Västervik, Mötes- protokoll 1907-1939, 24 maj 1917.

mödrar (om kvinnan tjänade under en viss summa) och samhällelig barnom- sorg.⁴⁶

Ulla Gabrielsson beskriver hur det bildades ett Kvinnornas Fackförbund, som fanns mellan 1902 och 1908. Kvinnorna ansåg att de manliga fackföreningarna inte verkade för deras rättigheter och att kvinnorna generellt var lägre betalda.

Detta drog, i sin tur, ner männens löner vilket sågs som osolidariskt. Kvinnor- nas Fackförbund var tidigt ute med krav på kvinnlig rösträtt. Organisationen rann ut i sanden 1908 på grund av arbetslöshet och sjunkande medlemsantal.

De flesta gick över i andra fackföreningar och deras tidning, Morgonbris, togs över av Socialdemokratiska kvinnokongressen.⁴⁷ Det fanns alltså både politisk och facklig medvetenhet hos många kvinnor vid denna tid.

Andra vänsterkvinnor stödde dock Ellen Keys moderlighetsideologi och särartstänkandet. Vid socialismens införande skulle hemmen bli vad de borde vara, alltså ”ett kärlekens näste, där maka och mor får vara hos de sina, giva barnen den fostran och vård de många gånger nu får undvara då mor måste arbeta i fabriken eller annorstädes.” Det var bara när det gällde ogifta kvinnor som viss mån av kollektiv barnuppfostran var accepterat.⁴⁸ Detta tänkande kan ha varit en anledning till kvinnornas frånvaro i Västervik.

7 Material och metod

Undersökningen utgörs framför allt av en presshistorisk analys med fokus på tidningarnas framställning av händelserna avseende deras politiska inriktning, genus och kvinnors deltagande i händelserna. Tidningarna som behandlas är

46 Carlsson, 1986, s. 273.

47 Gabrielsson, 1981, s. 3, 32, 35, 36.

48 Hirdman, 1992, s. 61-63.

Syndikalisten, Smålands Folkblad, Smålands Allehanda och Västerviks Veck- oblad.

Smålands Allehandas redaktionsort var Jönköping men spreds i hela regionen.

Den gavs ut sex gånger i veckan och hade, 1915, en upplaga om 5 500 exem- plar. Den sympatiserade med högerpartiet men verkar även vända sig till sym- patisörer för Bondeförbundet.⁴⁹

Smålands Folkblads redaktionsort var Jönköping men hade lokalredaktion i Västervik. Den gavs ut fyra gånger i veckan och hade, 1913, en upplaga om 7 500 exemplar. En socialdemokratisk dagstidning som sympatiserade med den reformistiska delen av arbetarrörelsen.⁵⁰

Syndikalistens redaktionsort var Malmö fram till 1917-08-22 och efter det Öre- bro.⁵¹ Det var SAC:s nationella kamptidning, i vilken Frans Johan Gustafsson ofta var skribent. Den gavs ut varje lördag och hade, 1917, en upplaga om 12 500 exemplar.

Västerviks Veckoblads redaktionsort var Västervik och den gavs ut tre gånger i veckan. Den betraktas som moderat och hade, 1917, en upplaga om 6 000 exemplar.⁵²

Undersökningen utgår från tre nyckeldatum 1917, som är viktiga för händel- seförloppet. Det första datumet är 14 april, då de första mindre demonstration- erna skedde. Dessa följdes av omfattande demonstrationer 16 april, då samt- liga Västerviks arbetare lämnade fabrikerna och lyckades genomföra föränd- ringar avseende kontroll över och tillgång till livsmedel, till exempel ökat antal

49 Furhoff, 1965, s. 222; ”Smålands Allehanda”, Nya Lundstedt dagstidningar [databas], Kungliga Biblioteket (http://tidning.kb.se/nld/nld/tidning_all?tidnId=434, hämtad: 5/3 2019).

50 Furhoff, 1965, s. 224; ”Smålands Folkblad”, Nya Lundstedt dagstidningar [databas], Kungliga Biblioteket (http://tidning.kb.se/nld/nld/tidning_all?tidnId=149, hämtad: 5/3 2019).

51 ”Syndikalisten”, Nya Lundstedt Dagstidningar [databas], Kungliga Biblioteket (http://tid- ning.kb.se/nld/nld/tidning_all?tidnId=452, hämtad: 5/3 2019).

52 ”Västerviks Veckoblad”, Nya Lundstedt dagstidningar [databas], Kungliga Biblioteket (http://tidning.kb.se/nld/nld/tidning_all?tidnId=479, hämtad 5/3 2019).

påbrödskort till staden, och utfärdade Västerviksresolutionen. Det sista datu- met är 2 augusti då inskränkningar i tilldelningen av syltsocker ledde till pro- tester hos arbetarna, vilka lämnade fabrikerna. Detta ledde sen till att fabriksä- garna stängde fabrikerna, då arbetarna lämnat fabrikerna olovligen, varefter arbetarna utfärdade allmän strejk. Utifrån detta etablerades två intresseperi- oder. Dessa blev 10 till 24 april och 30 juli till 12 augusti. Samtliga nummer av tidningarna däremellan lästes och granskades utifrån de frågor som specifi- cerades ovan.

Samtliga tidningar hade en sektion med sent inkomna nyheter, där de senaste notiserna eller telegrammen publicerades. Ofta är det här som man först kan läsa en nyhet som sedan utreds mer ingående i ett senare nummer. Denna sekt- ion kan dock, till viss del, användas för att uttolka tendenser i nyheterna. Både det som rapporteras och hur skribenten väljer att tolka nyheten kan tänkas vara baserat på ett knapphändigt urval av fakta varför det finns ett större utrymme för egen tolkning utefter, till exempel, politisk uppfattning. I Syndikalisten benämndes denna ”våra strider”. Här bör dock nämnas att Syndikalisten sär- skiljer sig från de andra då den inte är en nyhetsinriktad dagstidning utan är en kamptidning från SAC.

Den vänsterinriktade arbetarekommunen tog under hösten avstånd från Små- lands Folkblad, då tidningen ansågs ha kommit med lögnaktiga uttalanden.⁵³ Precis vilka uttalanden som åsyftades i tidningen har varit svårt att utläsa, men splittringsdebatten inom arbetarrörelsen tog stor plats och debatten om förrä- deri var intensiv hos båda sidor. Det är alltså mycket troligt att avståndstagan- det gällde detta.

53 Västervik, Norra Kalmar Läns Föreningsarkiv: Västerviks Arbetarekommun (Vänster), Mötesprotokoll 1912-1929, 25 september 1917. Förslag från VU att ta avstånd från Små- lands Folkblad. Förslag från Erik Nilsson att uppmana medlemmarna till detta.

Material från fackföreningar har granskats som komplement till tidningarna, i den mån material var tillgängligt för perioden 1917-1918, och i den mån till- stånd kunde uthämtas från organisationerna. Årsböcker för olika organisat- ioner har använts frekvent. De kan inte sägas vara vetenskaplig litteratur, så ytterligare källkritiskt tänkande måste anläggas, men sådan litteratur kan bidra med oundgänglig lokalkännedom.

Kooperativa Kvinnogillets och Vita Bandets protokoll och dokument har granskats då detta var tidstypisk kvinnlig verksamhet. Dock saknas till exem- pel protokoll från Socialdemokratiska kvinnoklubben, som hade varit mycket relevanta för undersökningen, varför (deras kamptidning) Morgonbris stude- rades under samma intresseperiod som tidningarna.

8 Analys och slutsatser

8.1 Tidningar

Tidningarna behandlas tidning för tidning i ordningen Syndikalisten, Smålands Folkblad, Västerviks Veckoblad, Smålands Allehanda.

8.1.1 Syndikalisten

Syndikalistens första nummer efter händelserna kom ut 18 april. I denna nämns inte händelserna den 14:e april. Det som nämns är talande för syndikalisternas inställning till den övriga arbetarrörelsen. En artikel beskriver hur arbetare bör organiseras i övergripande industriförbund eller lokala samorganisationer, som LS i Västervik. Vidare uppmuntrar de den syndikalistiska fackopposit- ionen som finns inom de fackliga organisationerna. Syftet med denna opposit- ion uppges vara att uppnå kampdugliga organisationer utan att skrämma arbe-

tarna genom att använda ord som ”revolutionär”. I och med att fackopposit- ionen har ställt sig på en syndikalistisk plattform, anser sig SAC ha rätt att kräva att de ”sätter in hela sin personlighet mot alla de försök till organiserat sträjkbryteri, som utgör de reformistiska organisationernas kännetecken.”⁵⁴

Den 21:e april rapporterade Syndikalisten om händelserna den 16:e april. Agi- tationen leder till att tidningen präglas av revolutionär kampanda och betraktar demonstrationerna 16 april som ”en seger för den direkta aktionen.” Den fort- satta rapporteringen beskriver mötet på Augustenburg och hävdar att tre re- formistiska föreningar på mötet förstörde kravet på åtta timmars arbetsdag.

Syndikalisten rapporterar från Söderhamn där kvinnorna har demonstrerat, och arbetarna bombarderat en ”potatisprångare med hans egen potatis.” Syndika- listen beskriver vidare hur de ”mätta klasserna” är oroade och inte vet hur det kommer att sluta och att de bett skyttegillet gräva ner sin ammunition. Lik- nande rykten om att skyttegillets lokaler i Peru (stadsdel) skulle plundras, cir- kulerade i Västervik. Artikeln fortsätter, och här åsyftas Västervik, med att revolutionära vindar hade blåst sedan början av april när ransonerna inskränk- tes. Folket skulle nu försvara sig med vapen i hand. I tidningen beskrivs kort- fattat händelseförloppet relativt neutralt, men man betonar arbetarnas svält och strejkens spontanitet, innan de avslutar med att beskriva hur ”stortjuvarna”

”rumlat om” på proletariatets bekostnad i snart tre års tid.⁵⁵

Syndikalisten rapporterar om händelserna i Västervik den 2:e augusti i numret som kom ut den 8:e augusti. Under rubriken ”Arbetarna i Västervik åter ak- tiva” beskrivs hur arbetarna hade demonstrerat varefter de hade blivit ute- stängda från sina arbeten, lockout. De utlovade förbättringarna den 16:e april hade uteblivit och arbetsgivarna hade på alla områden beslutat om åtstram-

54 Syndikalisten, 18 april, 1917.

55 Syndikalisten, 21 april 1917.

ningar för arbetarna. Vad som här åsyftas specificeras ej närmare, men de syf- tar möjligen på de utökade ransoneringarna eller att ledningen för Holländska kvarn påstods blanda kvistar i mjölet. Förmodligen såg redaktionen en chans till ytterligare angrepp på fiendesidan, och att man i detta fall inte gör skillnad på arbetsgivare och andra i maktposition utan ser en övergripande fiende. Vi- dare skriver tidningen att undermålig mjölkvalitet var droppen som fick bäga- ren att rinna över. En väldig spontandemonstration utbröt och det blev åter besök på brödbyrån. Som straff inställdes driften på obestämd tid, Holländska kvarn stängdes, och strejken bröt ut. Om det verkligen var ett straff kan dock diskuteras då arbetsgivarna genom insändare i Västerviks Veckoblad och Små- lands Allehanda diskuterar om det vore lämpligt med ett driftstopp under hös- ten, då det ännu fanns arbete i jordbruket för att slippa göra det under vintern, förutsatt att tillräckligt med drivmedel kunde anskaffas inför vintern.⁵⁶ Orsa- ken till detta är att sämre konjunktur lett till att arbetslöshet befarades. En hy- potes är att sagda driftstopp ses som planerat och uppmärksammas av Syndi- kalisten, varefter tidningen vinklar planerna på driftstopp till en komplott av arbetsgivarföreningen. Det är naturligtvis ett ställningstagande i sig att påstå detta, även om det utifrån angivna fakta verkar rimligt. Artikeln fortsätter med en diskussion om solidaritet mellan arbetare, och F J Gustafsson skriver föl- jande:

Det är endast järnvägsbolaget som ännu står på den ståndpunkten att det resonerar huruvida solidaritet är en plikt. En sak som eljest blivit klarare för arbetar- massorna varje dag. Och den opposition som eljest fin- nes bland kårens medlemmar, den dämpas så vackert av ombuds- och förtroendemannens sockersöta ord.

I alla fall: Jätteförsöket att kväsa arbetarna kan endast tillbakaslås med förenade krafter skall det lyckas?

56 Smålands Allehanda, 31 juli 1917 och Västerviks Veckoblad, 1 augusti 1917.

När detta skrives väntas militären hit. Kulor krut och bajonetter – det gamla vanliga. Blir det månne ett nytt Seskarö [se tidigare forskning]?

Arbetarna har givetvis satt upp de gamla kraven sen 16 april, de krav som återfinns i landsrådets manifest och cirkulär.

Kamrater landet runt! Skola vi slåss för de kraven nu?⁵⁷

Det är alltså tydligt att syndikalisterna, den här gången, såg revolutionen, eller i alla fall väpnad kamp, inom en snar framtid. F J Gustafsson har visat att han inte är främmande för väpnad kamp genom sitt, tidigare nämnda, engagemang i Västerviks socialistiska ungdomsförbund, som uttryckligen skrev att de skulle ägna sig åt terroristiska aktiviteter.⁵⁸ Det är tydligt att det var något av ett antiklimax när ett andra telegram anlände från Västervik, som för övrigt stod direkt under ovanstående artikel i tidningen, med följande text: ”Uppgö- relse med arbetsgivarna i Västervik. Lockouten upphävd. Triumf. Alla i arbete.

Brev kommer.”⁵⁹

Syndikalisterna lyckades dock inte genomdriva mycket, och situationen efter konflikten måste tolkas som ”status quo”.⁶⁰ I Syndikalisten den 11:e augusti beskrivs händelserna som ytterligare en seger för den direkta aktionen. De be- skriver situationen som ett angrepp på den syndikalistiska organisationen och att arbetsgivarna endast ämnade återanställa de arbetare som var organiserade i andra föreningar än LS. Arbetsgivarna återanställde istället hela arbetarkåren utan villkor, vilket sågs som en seger. Anledningen till att arbetarna lyckades med detta är, enligt tidningen, organisationen Västerviks Fackföreningars Samorganisation och den höga organisationsgrad som fanns bland arbetarna.

När skribenten har kommit till denna slutsats återkommer han till den splittring

57 Syndikalisten, 8 augusti 1917.

58 Västervik, Norra Kalmar Läns Föreningsarkiv: Västerviks socialistiska ungdomsförbund, Styrelse- och mötesprotokoll, mötesprotokoll 18 februari 1917.

59 Syndikalisten, 8 augusti 1917.

60 Larsmo, 1983, s. 15.

som finns inom arbetarrörelsen genom att utmåla reformistiska fackliga före- trädare som förrädare. Ombudsmännen som nämns är Michelsson och Linde, förbundsombudsmän från Grov- och Fabriksarbetareförbundet respektive Trä- industriarbetarförbundet.⁶¹ Syndikalisten rapporterar att dessa två hade kom- mit ner från Stockholm för att förhandla och att de tog arbetsgivarnas stånd- punkt, då de hade uppdrag från regeringen att lösa situationen utan att arbe- tarna hade fått göra sina röster hörda. Syndikalisternas decentraliserade orga- nisationsteorier och deras åsikter om direkt aktion blir här tydliga.

Syndikalisten skriver att arbetarna fått igenom krav på undersökning av sylt- sockerkortens tilldelning och att det dåliga mjölet blivit utbytt och att kvarnen därefter stängts.⁶² Min slutsats är att detta verkar rimligt, vilket även är vad Larsmo skriver, och händelsen kan tolkas som en, om än liten, framgång för arbetarna.⁶³ Syndikalisten skriver att en fordran ställts att en arbetare skulle anställas av staden för att kontrollera livsmedelsproduktion och distribution.⁶⁴ Larsmo skriver att senare under hösten valdes F J Gustafsson till ledamot av en nyinstiftad livsmedelskontrollnämnd tillsammans med representanter för stadens myndigheter, medan Gustaf Janson antogs som föreståndare för livs- medelsnämndens brödkortsavdelning (detta är en liten framgång vilket skulle ge arbetarna något ökat kontroll). Vad arbetarna uppnådde var alltså ”status quo” (inga avskedanden) samt en viss ökad insyn och kontroll över livsmedel- distributionen.⁶⁵ Således kan ingen större triumf utläsas, trots att Syndikalisten hävdade detta. Det var återigen ett fall av vinklade nyheter i syndikalisternas kamptidning. Tidningen nämner inte heller att syndikalisterna inte fick gehör för de krav, 8 timmars arbetsdag och löneförhöjningar, som de avtalade på ett möte med övriga arbetarorganisationer den 3:e augusti.⁶⁶ Syndikalisten hyllar

61 Flink, 1968, s. 29.

62 Syndikalisten, 11 augusti 1917.

63 Larsmo, 1983, s. 15.

64 Syndikalisten, 11 augusti 1917.

65 Larsmo, 1983, s. 16.

66 Larsmo, 1983, s. 15.

de vinster som de säger sig ha gjort och kopplar detta till arbetarnas ökade organisationsgrad. Tidningen ger sedan en saklig återgivning av kraven (samma krav som den 16 april) och avslutar artikeln med en uppmaning till samtliga arbetare att engagera sig i LS. Artikeln var undertecknad av F J Gus- tafsson.⁶⁷

8.1.2 Smålands Folkblad

Smålands Folkblads första nummer efter händelserna den 14:e april publice- rades måndagen den 16:e april. Lördagens händelser fick inga stora rubriker utan sågs som en av många konflikter mellan arbetare och arbetsgivare/myn- digheter under denna period. Under rubriken ”Missnöje med brödransone- ringen i Västervik” förklarades att sänkningen av brödransonen från 250 till 200 gram per dag skulle kompenseras med påbrödskort för kroppsarbetare med tungt arbete. Sedan nya kategorier arbetare hade berättigats påbrödskort fanns det inte tillräckligt med kort. Detta ledde till att ett hundratal stenhuggare och byggnadsarbetare uppvaktade myndigheterna varefter dessa lovade att framställa flera. En deputation sammanställde förslag om åtgärder mot dyrti- den till exempel upprättande av folkkök och upplåtande av jord för potatisod- ling.

Det fanns dock mer innehåll i tidningen som kan ha påverkat de nya demon- strationerna under måndagen. En insändare har rubriken ”Orättfärdighetens ståndaktiga soldater”. Från debatten om den 40-gradiga rösträttsskalan gör skribenten följande analys: Konservativa politiker skulle vara mer ”framsynta”

och mer medgörliga för att då inte tvinga fram utomparlamentariska åtgärder från arbetarklassen för ”om samhällsformen ej anpassas efter verkligheten kommer revolutionen”. Denna insändare står precis vid sidan av tidningens

67 Syndikalisten, 11 augusti 1917.

rapportering från den ryska revolutionen, som ”kamraterna i öster” genomfört, det vill säga Februarirevolutionen. ⁶⁸

Smålands Folkblad, 18 april 1917, beskriver händelserna den 16:e april relativt neutralt utan de angrepp på arbetsgivarsidan som finns i Syndikalisten. Arti- keln om arbetarresningen i Västervik sammanfattar utvecklingen enligt föl- jande: ”Den tillsatta kommittén [Arbetarekommittén av den 16:e april] är i liv- lig verksamhet”, ”Flera överenskommelser träffade”, ”Ytterligare två tusen påbrödskort till Västervik”. Arbetarna skulle också kontrollera att ingen oskä- lig vinst uppstår och de skulle få lägre priser vid partiinköp vilket arbetsgi- varna skulle ställa sig i kredit för (detta var något som arbetsgivarna sedan ansåg var deras förtjänst som ett led i att trappa ner konflikten)⁶⁹. Smålands Folkblad konstaterar att Reuterdahls bageri sänker småbrödspriserna med två öre, varefter kafépriserna kunde sänkas. Arbetarrepresentanter skall kontrol- lera att brödsäden rengörs före förmalning.

Vidare beskrivs hur F J Gustafsson ställde fram en packlår på Stortorget och höll ett medryckande tal, innan de två mötena under eftermiddagen beskrivs mer i detalj. Istället för den förräderidiskussion som dominerade Syndikalis- tens beskrivning av mötet fokuserar Smålands Folkblad på att man var enig om framställan av krav till kommunal makt och statsmakt, men att det hade uppstått diskussion om kravnivån till arbetsgivarna. Diskussionen slutade med att arbetarna uppmanades diskutera krav om åtta timmars arbetsdag på sina arbetsplatser, istället för att detta skulle vara direkt specificerat som ett krav i Västerviksresolutionen och att strejken skulle fortsätta till det uppnåddes.

68 Smålands Folkblad, 16 april, 1917.

69 Västerviks Veckoblad, 6 augusti 1917. I samma tidning beräknas att demonstrationerna i augusti har kostat arbetarna 24 000 kronor. ”Dyrt!” slutar artikeln med.

Istället återupptogs arbetet redan dagen efter, den 17:e april.⁷⁰ Smålands Folk- blad nämner att Gustaf Janson var motståndare mot fortsatt strejk, och F J Gustafsson kan antas förespråka strejk.

Det finns dock rapporter om våldsamheter, och kommittén tar avstånd från

”pöbelartade uppträden som förekom på måndagskvällen.” Arbetarna uppma- nades iaktta ”lugn och besinning.”⁷¹ Man syftar här på när arbetarna tilltving- ade sig bröd i en brödbutik och när grosshandlare Tisell på Holländska kvarn blev knuffad och fick mjöl kastat i ansiktet.⁷² Ynglingar längst bak i ledet, möjligen alkoholpåverkade, pekas ut av tidningen.

Smålands Folkblads rapportering var i stort sett neutral och man lägger stor vikt vid Arbetarekommittén av den 16:e aprils fortsatta förhandlingar. Denna rapportering beror på att Smålands Folkblad sympatiserade med den reform- istiska linjen inom arbetarrörelsen, även om splittringen ännu ej var fullbor- dad, och man ville mana till lugn och värdigt uppförande.⁷³ Medlemsregistret för Västerviks vänsterinriktade arbetarekommun indikerar att startdatumet sat- tes till den 17:e april.⁷⁴ Det vänsterinriktade partiet bildades inte officiellt för- rän på kongressen 13-16 maj 1917, där Gustaf Janson var det enda ombudet från Tjust.⁷⁵

I Smålands Folkblads ledare i sista numret före demonstrationerna den 2:e au- gusti, 1 augusti, krävde man avskaffandet av den 40-gradiga rösträttsskalan och allmän och lika rösträtt och valbarhet för män och kvinnor.

Den 3:e augusti skrev Smålands Folkblad att 3 000 arbetare blev utestängda från sina arbeten, och att borgmästare Rune ställde arbetarnas uppträdande i

70 Flink, 1968, s. 14.

71 Smålands Folkblad, 18 april 1917.

72 Flink, 1968, s. 10.

73 Smålands Folkblad, 18 april 1917.

74 Västervik, Norra Kalmar Läns Föreningsarkiv: Västerviks Socialdemokratiska Arbetare- kommun (Vänster), 1918, Medlemsregister.

75 Söderhult, 1973, s. 50.

gynnsam dager och frågar sig om syndikalisterna står bakom oron. Tidningen skriver att stadens poliskår kunde hålla ordning. Stora folksamlingar förekom och visade sitt missnöje, men det skedde inga våldshandlingar mot personer och egendom. Arbetarna hindrade tågen för att försöka få lokpersonalen att gå med de strejkande, men sedan järnvägspersonalen förklarat att de inte ville lägga ned arbetet gjordes inget vidare hinder för trettontågets avgång.⁷⁶ In- trycket av artikeln är att det var syndikalisterna som satte igång demonstrat- ionerna.⁷⁷

Den vanligaste skildringen i litteraturen är att demonstrationerna startade spontant eller efter budkavle, men i Grov- och Fabriksarbetareförbundet Av- delning 84:s minnesbok nämns (bland annat arbetarna på tändsticksfabriken) att det fanns en växande syndikalistisk rörelse i Västervik.⁷⁸ Det fanns dock ingenting i LS protokoll som indikerar att de skulle ha planerat en aktion, där- emot hyllar de resultatet. Avdelning 84 ansåg, enligt avdelningens protokoll, att syndikalisterna utnyttjade eventuella fördelar samtidigt som de angrep de reformistiska organisationerna.⁷⁹ Det fanns ej heller några indikationer på pla- nerad demonstration, varken vid april- eller augustihändelserna, i något av ar- betarekommunernas dokument eller hos någon annan fackförening, skall till- läggas.⁸⁰

Smålands Folkblad skriver att läget fortfarande var spänt och att fabrikerna var stängda. Artikeln beskriver hur borgmästare Rune sa att de värsta oros- skaparna spårats upp, även om ingen gripits, och att borgmästaren ansåg att en

76 Smålands Folkblad, 3 augusti 1917.

77 Larsson, 1991, s. 4.

78 Västervik, Norra Kalmar Läns Föreningsarkiv: Svenska Fabriksarbetareförbundet Avd.

84, Västervik, Tändsticksarbetarna-Tannin Västervik, 1979, Minnesskrift över avd. 84, Väs- tervik 1904-1979, s. 15.

79 Västervik, Norra Kalmar Läns Föreningsarkiv: Svenska Grov- och Fabriksarbetarna, avd.

84 Västervik, Mötesprotokoll. 1904-1921, 14 augusti 1917.

80 För detaljer om granskade dokument, läs under: Västervik, Norra Kalmar Läns Förenings- arkiv under rubriken ”Källförteckning”. Arbetarekommunerna benämns enligt följande: Väs- terviks Socialdemokratiska Arbetarekommun och Västerviks Socialdemokratiska Arbetare- kommun (Vänster). Att den nya kommunen antog samma namn vållade debatt.

arbetsinvasion från landsbygden hade skett och dessa arbetare hade ”tagits om hand” av syndikalister. Denna uppgift finns bara i Smålands Folkblad och kan ifrågasättas. Det finns uppgifter om en strejkbrytarorganisation på tändsticks- fabriken, och till dessa rekryterades ofta lantbrukare som kom till staden i brist på arbete, men att dessa skulle anslutit till syndikalistiska organisationer är högst otroligt då dessa strejkbrytarorganisationer var organiserade av närings- livet.⁸¹

På tändsticksfabriken fanns flera organisationer av facklig karaktär. Det var en facklig organisation, en strejkbrytarorganisation och förmodligen någon typ av syndikalistisk organisation (med tanke på deras höga organisationsgrad i Västervik). Dessutom fanns säkerligen mycket oorganiserad arbetskraft. Av- delning 84 hade 240 medlemmar på fabriken 1917, vilket borde utgöra ungefär en fjärdedel till hälften av arbetarna. ⁸² Med detta organisatoriska upplägg är det upplagt för konflikt. En hypotes är att dessa före detta lantarbetare kommit till staden tidigare och drabbats av arbetsbrist, varefter de anslutit till syndi- kalistiska organisationer.

I Smålands folkblad, den 3:e augusti, beskrivs också arbetarnas krav vid au- gustidemonstrationerna (utöver de som specificerades i Västerviksresolut- ionen):

1. Att lockouten upphör och samtliga arbetare återfår sina arbeten.

2. Att fördelningsnämndens och spannmålsnämndens ordförande av- går.

81 Larsson, 1991, s. 4, angående strejkbrytarorganisationen Svenska Arbetarförbundet. Flink, 1978, s. 94-95, angående strejkbrytarorganisationer och näringsliv.

82 Utifrån angivelsen att ungefär 900 arbetade på fabriken 1904 varefter det skedde en kon- junkturförändring samt att kriget ledde till minskad export och därmed minskad efterfrågan på arbetskraft. Västervik, Norra Kalmar Läns Föreningsarkiv: Svenska Fabriksarbetareför- bundet Avd. 84, Västervik, Tändsticksarbetarna-Tannin Västervik, 1979, Minnesskrift över avd. 84, Västervik 1904-1979, s. 14.

3. Att arbetarnas funktionärer får kontrollera livsmedelsförsörj- ningen.

Det finns även ett telegram som sammanfattar situationen:

1. Några hundra arbetare till brödbyrån på grund av orättvis syltsock- ertilldelning.

2. Middagstid: Arbetare vid samtliga större industrier ansluter till de- monstrationerna och man besöker spannmålsbyråns föreståndare.

3. Fabriksledningarna stänger fabrikerna, genomför lockout, då arbe- tarna lämnat arbetet olovligen. Arbetarna svarar med allmän strejk.

4. Yngre element hindrar 5.15-tåget till Hultsfred genom att samlas vid lokstallet. Tåget rullar iväg för egen maskin.

Tidningens nästa utgåva kommer 4 augusti och då ligger arbetet fortfarande nere men borgmästare Rune medlar. Träarbetareförbundets förtroendeman Linde och Grovarbetareförbundets förbundssekreterare Michelsson reser till Västervik för att medla mellan arbetarna och arbetsgivarna.

Måndagen den 6:e augusti kommer nästa utgåva och då rapporteras konflikten vara avvecklad. Arbetet återupptas omedelbart i berörda fabriker och under- sökningarna angående livsmedelsförhållandena som orsakade krisen kommer att äga rum inför landshövding Falk. Fokus ligger dock mest på det kommande valet.

I utgåvan den 10:e augusti konstaterar tidningen att de kraftiga augustidemon- strationerna gav ett ganska magert resultat.

8.1.3 Västerviks Veckoblad

Västerviks Veckoblads första utgåva efter händelserna den 14:e april kom ut måndagen den 16:e april. En artikel kritiserar ingripanden för prisnedsättning,

exportförbud och expropriation och menar att en vänsterregering inte skulle ha lyckats bättre då det är näringslivets starka ställning som gjort att Sverige kom- mit lindrigare undan än grannländerna. Det är inte det som lämnar landet som är problemet, utan det som aldrig kommer hit eller kommer hit till kraftigt förhöjda priser. Vidare kritiserar tidningen vad socialisterna menar med fred.

Tidens rasbiologiska tänkande som fanns i vissa, bättre bemedlade, kretsar syns i tidningens uttalande om hur inte ens de med kännedom om ”slavisk natur” eller Ryssland som stat kan säga vad som kommer att hända.

Ändå ropas det högt, att ryska revolutionen är signalen till ”proletariatets” gripande af herraväldet i världen, varigenom den skulle omskapas till det lyckans land som hägrar för apokalyptiska idealister, följda av de stora hopar som intet tänka, endast ska med […]

Herr Branting, har ur alla skiftande revolutionsun- derättelserna läst ut en positiv mening, som han med entusiasm omhuldar och omtuggar. Den är så ensidig och så ynklig, att om den får anses karaktärisera man- nen, han har dömt sig själv, icke minst som svensk po- litiker.⁸³

Denna typ av politiska påhopp får sägas karaktärisera debatten i samtliga tid- ningar, men den är här extra tydlig och fungerar som exempel på den polari- sering som fanns i samhället och bidrog till hungerdemonstrationernas fort- satta utveckling.

Generellt innehöll tidningen få arbetsannonser riktade till arbetare men däre- mot många annonser riktade till unga kvinnor. I dessa söktes ofta unga kvin- nor, eller ”jungfrur”, för olika typer av matlagning eller dylika tjänster i hem- met. Idealet vid tiden var att kvinnor skulle utföra hushållsnära sysslor. Detta ideal kunde i princip endast upprätthållas i borgarklassen, vilken var tidning- ens målgrupp, då den ekonomiska situationen hos arbetarklassen gjorde idealet

83 Västerviks Veckoblad, 11 april, 1917,