Vt 2017 C-Uppsats 15 hp
”Ansvarslös massinvandring” och ”det vänsterliberala etablissemanget”.
Nationalismens och populismens betydelser i Sverigedemokraternas inlägg på sociala medier.
Linnéa Gottfridsson
Abstract
This bachelor’s essay discusses the Swedish political party The Sweden Democrats’ presence on the social media Facebook and Twitter during the month of January 2017. The essay’s purpose is to discuss and analyse the party’s posts with picture- and text analysis, in relation to nationalism, populism and from a historical perspective. The party’s connections to nationalism and populism are visible in their social media posts and an ongoing theme of their social media presence is the connection between fugitives and crime, where rape and gang crimes are blamed on fugitives from the Middle East. The party’s self-announced political standpoint as Sweden’s only oppositional party is also discussed in relation to their social media posts. The conclusion of the essay is that the political party has internalized a postcolonial view of Europe and the rest of the world as binary opposites, where Sweden and the West has come further in their social and cultural development than the world outside of Europe. This causes The Sweden Democrats to post and retweet/share posts on social media that represents and reproduces the image of immigrants as a threat to the Swedish nation.
Keywords: The Sweden Democrats, populism, nationalism, politics on social media, Swedish politics
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 3
1.1 Syfte ... 3
1.2 Bakgrund ... 4
1.3 Metod och material ... 5
1.3.1 Sociala medier; Facebook och Twitter ... 6
1.3.2 Val av material ... 6
1.3.3 Etiska reflektioner och reflexivitet ... 7
1.4 Teori ... 8
1.4.1 Konstruktivism ... 8
1.4.2 Makt och identitet ... 9
1.4.3 Representation ... 9
1.4.4 Populism... 9
1.4.5 Banal nationalism... 9
1.4.6 Språk och retorik ...10
1.5 Tidigare forskning ...10
1.5.1 Studier om sociala medier ...10
1.5.2 Studier om politik och sociala medier ... 11
1.5.3 Studier om Sverigedemokraterna ... 12
1.6 Disposition ... 12
2. Sverigedemokraterna om invandring... 13
2.1 Allmänna migrationsfrågor på Facebook... 14
2.2 Invandring i relation till brott och trygghet på Facebook ... 16
2.3 Invandring i relation till brott och trygghet på Twitter ... 19
3. Sverigedemokraterna som oppositionsparti ... 21
3.1 Sverigedemokraterna om sin framgång och Sverigedemokraterna kritiserar regeringen ... 28
4. Ideologiska aspekter av Sverigedemokraternas inlägg ... 29
4.1 Sverigedemokraterna som en populistisk rörelse ... 29
4.2 Sverigedemokraterna och migrationspolitiken ... 32
4.2.1 Sverigedemokraterna och nationalism ... 32
2
5 Avslutande diskussion ... 36
Sammanfattning ... 37
Käll- och litteraturförteckning ...38
Tryckta källor ... 38
Otryckta källor ... 41
1. Inledning
Med presidentvalet i USA hösten 2016 kan man säga att sociala medier och politik har nått en ny nivå av samspel. Hela världen tycks ha engagerat sig i kampen mellan Hillary Clinton och Donald Trump och på sociala medier som Instagram, Facebook och Twitter spreds memes, inlägg, bilder och videos som på olika sätt stod bakom någon av de båda kandidaterna (Kapko 2016). USAs nya president, Donald Trump, sägs till och med ha vunnit valet på grund av sitt stora engagemang på mikrobloggen Twitter, eftersom att han där kunde nå ut till sina potentiella väljare på ett mer folkligt, rakt fram och mindre ”typiskt politiskt”
sätt (Ahmadian, Azarshahi & Paulhus 2017; Gross & Johnson 2016; McCormick 2016).
Politiken kan sägas ha flyttat ner till gemene man och i takt med att sociala medier växer och engagerar fler människor så kan jag tänka mig att politiker och politiken i större utsträckning lär utnyttja och anpassa sig efter detta.
I Sverige börjar det år 2017 mobiliseras mot riksdagsval nästkommande år. I mitten av januari 2017 är de mest omtalade politiska ämnena i Sverige Moderaternas Anna Kinnberg Batras val att i samarbete med Sverigedemokraterna ”störta regeringen” i frågan om alliansbudgeten (TT 2017), samt Sverigedemokratiska ledamoten Mattias Karlssons medverkan i SVT:s Agenda, där han förespråkade härkomstbestämning på kriminella å Sverigedemokraternas vägnar (Magnusson 2017). Det ”invandrarkritiska” och högerpolitiska Sverigedemokratiska riksdagspartiet (sd.se) har i början av 2017 bedömts vara Sveriges största (Yougov 2017-01-20), samt näst största parti (Inizio 2017-01-19) i två olika opinionsmätningar. Det är även det parti som är ett av de mest följda på det sociala mediet Facebook (januari 2017) (endast regeringspartiet Socialdemokraterna har fler följare), samt en av de mest aktiva på Twitter under januari månad 2017. Jag har i min uppsats undersökt vad som kännetecknar Sverigedemokraternas närvaro på de sociala medierna Facebook och Twitter.
1.1 Syfte
Syftet med den här uppsatsen är att beskriva och analysera Sverigedemokraternas inlägg på de sociala medierna Facebook och Twitter i relation till populism och nationalism, samt ur ett partihistoriskt perspektiv.
4
1.2 Bakgrund
Sverigedemokraterna har funnits som ett svenskt parti sedan 1988, men det var först i valet 2010, med Jimmie Åkesson som partiledare, som partiet röstades fram som ett riksdagsparti med 5.7% av rösterna (sd.se, SCB). Nästkommande val har Sverigedemokraterna vuxit i popularitet och röstades 2014 fram som Sveriges tredje största parti efter Socialdemokraterna och Moderaterna. 2014 var ett valår där Sverigedemokraterna som innan valet kallats ett ”enfrågeparti” – där endast deras kritiska invandringssyn stått i fokus – stod som den stora vinnaren. SD hade dubblat sina väljarsiffror, medan de båda större partierna gjorde sämst ifrån sig gällande väljarsiffror på flera decennier (Hinnfors 2015;
Hinnfors & Rosén Sundström 2015). Trots att Sverigedemokraterna efter valet 2014 bevisades ha ett stort stöd av svenska folket blev partiet i riksdagen fortfarande något av ett utstött parti, då samtliga riksdagspartier undvikit att samarbeta med partiet. Detta har främst motiverats med hänvisning till Sverigedemokraternas okonventionella syn på flyktingar och invandrare, samt sina nazistiska och högerextrema kopplingar (Sjöberg 2016:
24; Hinnfors 2015; Hinnfors & Rosén Sundström 2015).
Hösten 2015, efter ca fem års inbördeskrig i Syrien som satte syriska invånare på flykt, kom den största flyktingvågen till Europa i modern historia. Sverige är under den här tiden en av de mest generösa flyktingmottagarna i EU och tar emot 162,877 människor som flyr. I september står Socialdemokratiska statsministern Stefan Löfven i Stockholm och säger i ett tal att Sverige måste ta sitt ansvar och att hans Europa är ett Europa som inte bygger murar.
En månad senare, i oktober, bestämmer sig statsministern för att ihop med alla partier utom Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet att trots detta skärpa migrationspolitiken och släppa in färre flyktingar i Sverige (Europeiska kommissionen; SVT; Regeringen).
Sverigedemokraterna visade under den här tiden ett stort missnöje med Löfvens flyktingpolitik och la bland annat ut en bild på Facebook 10 september 2015 där de kritiserade regeringen för att fokusera på flyktingar istället för att lösa ”Det grövre våldet, de katastrofala skolresultaten, den ökande otryggheten, krisen inom försvarsmakten, pensionärernas situation” (Sverigedemokraterna 2015) (Inizio 2017-01-17).
Löfvens totalvändning kan sägas vara påverkad av samma folkrörelse och opinion som gjorde att Sverigedemokraterna under den här tiden bara växte i folkstöd och i september 2015 för första gången blev uppmätta att vara Sveriges näst största parti (Inizio 2015-09-10).
År 2017 ska Sverigedemokraterna enligt Inizio ha kommit ifrån sin ”Enfrågeparti-stämpel”, då de i januari sägs äga tre av åtta valfrågor, vilket är mer än något annat parti i riksdagen (Inizio 2017-01-17). Sverigedemokraternas definition av sig själva är både att vara ett ”nationalkonservativt parti med nationalistisk grundsyn” (från deras gällande principprogram) (sdarkivet.se/program), samt att vara ”Sveriges enda riktiga
oppositionsparti” (sd.se). Partiet spenderar på grund av detta mycket av sitt mediala utrymme till att kritisera regeringens beslut och hållning gällande främst brott, trygghet och invandring.
1.3 Metod och material
Den här uppsatsen bygger på en digital fältstudie av Sverigedemokraternas officiella profiler på de sociala medierna; Facebook och Twitter. Jag fokuserar i den här studien endast på det material partiet väljer att lägga ut och inte på den respons detta material får. Fältstudien utfördes på de inlägg Sverigedemokraterna publicerade mellan 2017-01-01 och 2017-01-31.
Studiens tidsavgränsning valdes på grund av två anledningar: (1) En månads bild- och textmaterial är tillräckligt mycket för att ge en bra bild av partiets politik och identifiera mönster, men genererar inte så pass mycket material att det blir oöverskådligt. (2) Januari månad år 2017 är en månad mitt i partiets mandatperiod, vilket borde betyda att den är representativ för det material som de vanligtvis publicerar. Jag vill i denna studie se hur partiet väljer att uttrycka sig på sociala medier under en helt vanlig månad.
Jag har i uppsatsen valt att analysera det material Sverigedemokraterna lagt ut med hjälp av bild- och textanalyser. När jag analyserat Sverigedemokraternas texter har jag undersökt innehållet ur ett konstruktivistiskt perspektiv. Även textuella uttryck är påverkade av samhälleliga och kulturella strukturer, vilket jag haft i åtanke genom min analys och jag diskuterar i uppsatsen varför texten kan tänkas se ut som den gör. Jag har i själva analysen i första hand använt mig av argumentationsanalys för att tolka Sverigedemokraternas textmaterial. Med hjälp av dessa metoder kan jag läsa av den politiska agenda de för fram, samt varför de tycker att läsarna ska följa denna politiska agenda. Jag har även analyserat textmaterialet på en mer detaljerad nivå, där jag har tittat på ordval, uttryckssätt, användandet av retoriska verktyg, värderingar och eventuella stilistiska upprepningar (Bergström & Boréus 2000: 24ff).
I min bildanalys har jag främst utgått från boken The Handbook of Visual Analysis (Van Leuwen & Jewitt 2012). I analysen har jag, inspirerad av Van Leuwen och Jewitt, främst granskat de sociala semiotiska processer genom vilka mening kopplas till symboler, uttryck och situationer i samband med bildmaterial. Jag har haft i åtanke bildernas vinklar, vad som avbildas på bilderna i relation till ämne, hur den eventuella personen på bilden relaterar till sin omgivning, representation, narrativa strukturer och andra relevanta synvinklar som kan dra fram de ”dolda” budskap som kommuniceras.
Jag har även granskat den retorik Sverigedemokraterna för i det video- och längre textmaterial de valt att lägga ut på sina sociala medier, samt i min djupare analys valt att
6 jämföra Sverigedemokraternas nuvarande retorik och textuttryck med två av deras principprogram. Jag vill med hjälp av dessa principprogram kunna sätta in de inlägg de idag gör på sociala medier i ett partihistoriskt sammanhang.
I bearbetningen av mina teorier och i mina analyser har jag ålagt ett intersektionellt perspektivför att bredda och fördjupa min analys. Intersektionalitet har jag använt som begrepp för att se bortom ramarna för kategorier som till exempel genus, etnicitet och klass – och för att på så sätt kunna göra en bredare analys där olika sociala kategorier diskuteras ihop och i förhållande till varandra.
1.3.1 Sociala medier; Facebook och Twitter
Facebook och Twitter är så kallade sociala medier som kan nås både i app-form för smartphones eller plattor och som hemsida på internet. Sidorna tillåter sina användare att dela bild-, video- och textmaterial till sina följare och besökare, samt med hjälp av kommentarer, gillningar, och delningar (Facebook) och retweets, svar, hashtags och citeringar (Twitter) kan dessa besökare interagera med materialet (Hall 2017; Larsson 2015:92). Svensk politik debatteras bland annat dagligen på Twitters hasthag #svpol (förkortning av svensk politik) av både politiker och folk som på olika sätt engagerar sig i politiska frågor. På så sätt anser jag att dagens politik kännetecknas av en ständigt levande diskussion och debatt på de sociala medierna, mellan politiker och potentiella väljare.
Sverigedemokraternas inlägg på både Facebook och Twitter har många kommentarer och deras innehåll diskuteras flitigt både av de som håller med, de som inte gör det, samt av Sverigedemokraterna själva. Jag har i mitt arbete valt att förbise denna dialog på partiets Facebook och Twitter och istället fokuserar jag endast på de inlägg partiet gör. Dock har jag ansett det viktigt att i min analys ha i åtanke att den här dialogen finns, då inlägg kan tänkas publiceras för att påverka och/eller referera till denna dialog.
1.3.2 Val av material
I min digitala fältstudie ingår allt material Sverigedemokraterna lägger upp, delar eller citerar på sina offentliga profiler på de sociala medierna Facebook och Twitter under januari månad 2017. Jag har i min materialinsamlingsprocess valt att kategorisera inläggen de publicerat i två huvudkategorier med medföljande underrubriker:
1. Migration och invandring (Fb: 13) (T:14) 27 a. Allmänna migrationsfrågor (Fb:9) (T:4) 13
b. Invandring i relation till trygghet och brottslighet (Fb:5) (T:9) 14 2. Övriga valfrågor (Fb:33) (T:60) 93
a. SD angående sitt samarbete med Moderaterna (Fb:5) (T:19) 24
b. SD riktar sig till ”svaga grupper” (Fb:3) 3 c. SD om sin framgång (Fb:7) (T:6) 13 d. SD kritiserar regeringen (Fb:5) (T:6) 11 e. SD om klimatfrågan (Fb:4) (T:3) 7 f. SD om Jimmie Åkesson (Fb:7) (T:8) 15 g. SD om EU-frågan (Fb:2) (T:2) 4 h. Podcast (T:2)
f. Live-tweets (T:14)
Siffrorna efter kategorierna syftar till hur många inlägg som gjorts inom den kategorin. Den första siffran efter förkortningen Fb står för antal inlägg på Facebook; nästa siffra, efter förkortningen T, syftar till hur många inlägg som gjorts på Twitter, medan den tredje siffran hänvisar till totalt antal inlägg.
Valet av kategorier och hur dessa ska se ut har främst gjorts i relation till antal inlägg.
Migration och invandring var under min fältstudie det ämne som togs upp mest på Sverigedemokraternas sociala medier, medan underrubrikerna till ”Övriga valfrågor” var ämnen som togs upp i inlägg mindre frekvent. Kategorin ”SD angående sitt samarbete med Moderaterna” var den kategori som diskuterades näst mest. Valet att ha Migration och invandring som en egen huvudkategori gjorde jag i relation till att SD sedan partistarten har haft Invandring som sin största politiska fråga, medan ”SD angående sitt samarbete med Moderaterna” fick hamna under ”Övriga valfrågor” på grund av det kortvariga fokus partiet hade på denna händelse.
Kategorin ”Live-tweets” syftar till de tweets Sverigedemokraterna lagt upp samtidigt som de synts/gjort sig hörda i andra sammanhang och via Twitter kommenterat detta i realtid.
Under min fältstudie hände detta två gånger; under partiledardebatten (11 januari) och då Sverigedemokraterna lyfte sin åsikt som ensamt parti att låta BRÅ undersöka relationen mellan härkomst och brottslighet i SVT:s tv-program Agenda (15 januari).
1.3.3 Etiska reflektioner och reflexivitet
Reflexivitet är en viktig del i all forskning. Med reflexivitet menas att tänka på och ta hänsyn till sin egen närvaro och sina egna föreställningar som forskare i en studie eller ett arbete.
När jag skrivit den här uppsatsen har jag reflekterat över hur mina egna förutfattade meningar lätt kan komma att speglas i både det uppsatsämne jag väljer, tolkningen av materialet, mitt syfte och det resonemang jag för genom uppsatsen. Det är även jag som gjort kategorierna och kategoriserat de inlägg jag analyserat, något som gjorts med hjälp av mina valda analysmetoder. En annan person hade säkert kategoriserat inläggen på ett annat sätt och med andra perspektiv i fokus. Det här är något som man inte kan komma undan, men det
8 är också något som är viktigt att reflektera över. I mina empiriska kapitel har materialet till uppsatsen valts utifrån antal inlägg, alltså har bilderna och texterna i min uppsats valts eftersom att den typen av inlägg varit väldigt representerade i partiets flöden (Bourdieu 2004; se även Alvesson & Sköldberg 2009: 8ff; Pripps 2011:65).
Andrea Doucet och Natasha S. Mauthner skriver om det viktiga i att uppmärksamma och reflektera över sin egen roll som forskare då de skriver om feministisk epistemologi. Med detta begrepp vill de belysa en form av ståndpunktsreflexivitet, att forskarens egna politiska och personliga åsikter påverkar hur man tolkar ett material (Doucet & Mauther 2007:37ff).
Doucet och Mauthner diskuterar detta utifrån kvinnlighet och feminism, men jag vill överföra detta tänk på min egen uppsats och den politiska analys jag genomfört. Som svensk medborgare över rösträttsåldern har jag uppenbart en politisk åsikt, eller i alla fall en samhälleligt påverkad bild av svensk politik och de partier jag i uppsatsen nämner. Detta faktum kommer i viss mån påverka mitt material, då objektivitet är nästintill omöjligt att uppnå. Det är dock något jag i mina analyser är medveten om och aktivt reflekterar över.
Det är, som sagt, omöjligt att vara objektiv, men i mina bild- och textanalyser har jag gjort mitt bästa för att förhålla mig till mitt material ”som en alien” kunnat tänkas betrakta det.
Alltså har jag försökt se på materialet som om att jag inte hade några tidigare erfarenheter kring det jag beskådat och som om jag såg det för första gången (Bourdieu 2004; se även Alvesson & Sköldberg 2009:8ff).
Även viktigt att tänka på är mitt val av metod. Att göra en digital studie som min är en så kallad one way street. Jag kommer vara på Sverigedemokraternas sociala medier och observera medan de kommer vara ovetande om detta (Davies 2011:156). Hade detta varit en privatpersons konton på sociala medier hade jag känt en skyldighet att bekänna min närvaro och be om tillåtelse att genomföra min observation, men eftersom Sverigedemokraterna är ett offentligt riksdagsparti så bedömer jag att allt material de lägger ut ska vara såpass genomtänkt och redo att observeras att jag kan göra detta utan att först be om tillåtelse (Pripp 2011:81; Svedmark 2012: 104).
1.4 Teori
1.4.1 Konstruktivism
Den här uppsatsen är i första hand skriven ur ett konstruktivistiskt perspektiv. Med uttrycket konstruktivism anses att alla handlingar, processer, föreställningar och sociala koder är socialt och kulturellt konstruerade och i ett ständigt stadium av förändring och förhandling (Berger & Luckmann 1979: 31ff; se även Ambjörnsson & Jönsson 2010:8; Rosenberg 2011:24f). Detta innebär att jag betraktar SD:s inlägg som en del i en pågående process av
meningsskapande, och i relation till en vidare social och kulturell kontext.
1.4.2 Makt och identitet
När jag använder uttrycket makt och identitet i förhållande till varandra i min uppsats vill jag lyfta fram förhållandet mellan de kulturella, sociala och symboliska processer genom vilka föreställningar om människor som över och -underordnade varandra tar form i uttryckssätt och föreställningar om ”den andre” (Bourdieu 1984: 468ff; Foucault 1978:9ff), samt identifieringsprocessen genom vilken man identifierar/differentierar sig själv med/mot människor man vill och inte vill identifiera sig med, i samband med exempelvis sina politiska åsikter (Giddens 1991: 2ff; se även Syssner 2011:59).
1.4.3 Representation
Med begreppet representation så refererar jag till fenomenet där upprepandet av samma motiv i bild, tal, symbolik och textmaterial påverkar den mening människor tillskriver motivet. Stuart Hall skriver att representation och kultur hör ihop på så sätt att kultur inte endast är ting – som tv-program, teater, musik och så vidare -- utan snarare en process. En process av gemensamt meningsskapande människor tillskriver olika objekt, ceremonier och andra människor, bland annat. Att två personer tillhör samma kultur innebär, enligt Hall, att dessa personer lärt sig tolka världen på samma sätt. Det är den här tolkningen, denna uppbyggnad av gemensamt meningsskapande, som påverkas av representation. Hur olika fenomen och objekt representeras tas omedvetet i beaktande när människor bygger sig en förståelse av världen (Hall, 1973:2f).
1.4.4 Populism
Populism har länge ansetts vara ett svårdefinierbart begrepp och har under årtionden diskuterats av forskare i relation till olika politiska rörelser. Jag definierar populism i Ben Stanleys (2008) anda och med hjälp av Laclau (2005:117) och Conovans (1984:312ff) populistiska teorier. I relation till dessa tre forskare betraktar jag populism som en ideologiskt obunden politisk rörelse som i vanliga fall rör sig från ”folket” upp till ”eliten”.
Stanley kallar populism för en tunn ideologi på så sätt att den inte kan stå ensam, utan alltid måste vara en del av andra politiska rörelser och därför grundar sig på ett missnöje hos ”den lilla människan”. På grund av detta kan politisk populism se ut på många olika sätt. Jag har i den här uppsatsen betraktat Sverigedemokraternas politiska framgång i Sverige som en populistisk rörelse.
1.4.5 Banal nationalism
Michael Billigs begrepp ”banal nationalism” syftar på den socialt konstruerade nationalism,
10 som inte kategoriseras som en extrem politisk rörelse, utan snarare kan förstås i termer av den ”osynliga nationalismen”. Med detta menas de nationalistiska strukturer, föreställningar och förhållningssätt som går människor obemärkta förbi. Det kan till exempel vara upproret vid sitt lands fotbollsmatch, viftandet av sitt lands flagga, att kriga och dö för sitt land, samt tanken på ett lands befolkning som homogen (Billig 1995). Jag kommer att analysera och diskutera Sverigedemokraterna som ett nationalistiskt parti med hjälp av Michael Billigs begrepp.
1.4.6 Språk och retorik
Jag har i uppsatsen använt begreppet språk, inte bara i sin kommunikativa mening, utan jag har refererat till språk som ett dynamiskt verktyg människor använder för att organisera och strukturera världen. Jag har även diskuterat språk och retorik som ett maktverktyg. Språkets makt kan till exempel vara ordval och benämningars förmåga att förstärka inkludering/exkludering, samt attityder, fördomar och föreställningar som via språket upprepas kan upplevas som sanningar (Bourdieu 1991: 37f; se även Edlund, Erson & Milles 2007:19).
Jag har i samband med detta använt mig av de retoriska verktygen logos, pathos och ethos. Med logos innebär argument som vädjar till mottagarens intellekt. Texter eller tal med mycket inslag av logos ger ett väldigt sakligt och faktabaserat intryck. Med pathos menar man istället argument som ämnar väcka känslor hos mottagaren. Ethos kan definieras som den karaktär man som talare eller skribent vill tillskriva sig själv för att verka mer trovärdig och pålitlig och på så sätt ”övertyga” sina lyssnare om sin sak (Bergström & Boréus 2012:91f).
1.5 Tidigare forskning
1.5.1 Studier om sociala medier
Sociala medier är ett ämne som omskrivits flitigt det senaste decenniet. Största publikationerna utomlands är bland annat Christian Fuchs Social media – A critical introduction (2013), i vilken han lägger fram verktyg för att navigera bland sociala mediers kontroverser och motsägelser, som kan tänka vilseleda dagens mediaanvändare. Boken diskuterar hur man kan skilja på personligt uttryck och sanning på sociala medier, vilket kan vara bra att ha i åtanke när man analyserar politikers användning av ett medium som sociala medier.
Henry Jenkins, Sam Ford och Joshua Green bearbetar i sin bok spridningen av information och innehåll på sociala medier och tar i analysen upp begreppet ”spreadability”, eller på svenska ”spridbarhet” (2014:21ff). Med spridbarhet vill de lyfta och möjliggöra en diskussion
om de mekanismer och rörelser som gör att material sprids och delas av människor av deras egna, fria vilja på sociala medier. De tar här som exempel upp videoklippet av sångaren Susan Boyles audition till Britain's Got Talent. Videoklippet var professionellt producerat för tv och sändes på ITV, men det var inte där den fick sin spridning. Istället var det på sociala medier som Youtube och Facebook som klippet spreds av privatpersoner, vilket genererade i att klippet fick 103 miljoner visningar de första nio dagarna på olika internetsidor (Jenkins, Ford & Green 2014:28ff).
I Sverige har litteraturen kring sociala medier mest varit praktiskt inriktad och istället för att bearbeta mediumet kritiskt, handlar litteraturen främst om hur Twitter, Facebook, LinkedIn och Instagram (m.m.) kan fungera som gratis marknadsföring (Leigert 2013; Ström 2010), samt hur man bemöter så kallade härskartekniker på sociala medier (Nyberg &
Wiberg 2014).
1.5.2 Studier om politik och sociala medier
Politik i samband med sociala medier är ett fält som blivit omskrivet till viss del sedan tidigare, framförallt nyligen med storföretagarna och Twittermogulen Donald Trumps vinst av presidentvalet i USA. Forskare har bland annat omskrivit Donald Trumps vinst i förhållande till hans informella kommunikationsstil och Twitteranvändande (Ahmadian, Azarshahi & Paulhus 2017), samt hur hans följarantal beror på hans aktivitet och ibland provocerande innehåll på Twitter (Wang, Luo, Niemi & Li 2016).
John Jones skriver i boken Social Media - usage and impact (2012:23f) om sociala mediers påverkan på retorik, politisk framgång och olika medel av övertalning utifrån Bogost (2010) begrepp ”procedural rhetoric”. Med proceduaral rhetoric menar Bogost en typ av övertalning via retoriken i systemet mellan programmerare, användare och de elektroniska processer som datorprogram kan erbjuda (2010:3). Bogost talar främst om begreppet i relation till datorspel, men Jones överför Bogost begrepp till sociala medier då han skriver: ”[...] social media, particularly social networking sites, have unique rhetorical effects on persuasive acts” (Jones 2012:23f). Både Bogost och Jones poäng anser jag vara att sociala medier öppnar upp för en ny typ av retorisk och argumenterande arena. Detta kanske främst för att man på sociala medier skapar en direkt dialog med eventuella väljare och opponenter, men även för att man kan tänkas lägga ut det som man märker får mycket respons och som uppmärksammas av besökarna. Sociala medier tillåter en omedelbar respons i form av likes, delningar, retweets etc., något som lätt kan tillåta en användare att koppla ihop vilka typer av inlägg som uppskattas och även efterfrågas av följarna/besökarna. Ju fler som uppmärksammar ens inlägg, desto mer syns man och desto fler följare får man. Man behöver även, på grund av det enorma innehållet på plattformar som Facebook och Twitter, lägga ut ett material som ska spridas och fastna i den pågående diskussionen och debatten som
12 sociala medier erbjuder och inte bara försvinna i mängden. Anders Johansson (2015:30f) benämner denna uppmärksamhet och det engagemang man genom sitt mediala material hoppas få av sina läsare/följare som ”[…] en vara, kanske den mest gångbara av alla” (min egen kursivering) i antologin Digital Politik (2015). Bo Nilsson och Eric Carlsson skriver (2015: 141f) i samma antologi om politiker och sociala medier och enligt dessa så användes sociala medier främst som en form av marknadsföring. Med hjälp av sociala medier kan politikerna bygga upp en politikeridentitet och stärka sitt personliga varumärke, eller sin politiska persona. Politiker uttryckte till och med att att bygga ett personligt varumärke som politiker var viktigare för dem i kontexten av sociala medier än det politiska budskapet i sig (2015:141).
1.5.3 Studier om Sverigedemokraterna
Sverigedemokraterna: Inifrån och utifrån av Lars-Arne Sjöberg (2016) är en bok som kritiskt behandlar Sverigedemokraterna och som grundligt ämnar reda ut vad partiet egentligen står för och vill åstadkomma. Sjöberg har i studien gått igenom ca 1000 tidningsutklipp för att på så sätt se hur Sverigedemokraterna talar om sig själva, samt blir benämna av andra. Den här publikationen använder jag i min bearbetning av Sverigedemokraternas material på sociala medier, men med viss försiktighet då boken är uttryckligen riktad emot partiet, samt använder källor i sin analys som stundtals kan vara tveksamma. Annars har forskningen kring SD har främst gjorts i bakgrunden av mer generella studier om invandring, nationalism, högerpopulism- och extremism (Berggren &
Nergaard 2013; Demker 2016; Hellström, Kiiskinen & Peterson 2013).
Jag anser att mitt val att skriva om Sverigedemokraterna i relation till sociala medier inte är någon som uttryckligen gjorts ännu och som skulle komplettera den nuvarande forskning som finns.
1.6 Disposition
Den här uppsatsen är uppbyggd i fem kapitel. Av dessa kapitel så är det i kapitel två och tre som jag går igenom mitt insamlade material från Sverigedemokraternas sociala medier.
Kapitel två heter ”Sverigedemokraterna om invandring” och går igenom de inlägg partiet lagt upp under huvudrubrik 1. Kapitel tre tar upp de inlägg som kategoriserades under ”Övriga valfrågor” och heter ”SD som oppositionsparti”. I dessa kapitel analyserar jag partiets inlägg med hjälp av bild- och textanalyser och går till viss del in på djupare analyser med hjälp av mina teoretiska redskap. Kapitel fyra är ett analytiskt diskussionskapitel där jag fördjupar mig i mina teorier och ämnar besvara mitt syfte. Kapitel fem är en avslutande diskussion.
2. Sverigedemokraterna om invandring
Under perioden januari 2017 var inlägg relaterade till invandring, flykt och migration de mest frekvent utlagda och retweetade/delade av Sverigedemokraterna på Twitter och Facebook.
Detta kan till viss del vara väntat, då partiet sedan start har haft migrationspolitiken som största fråga och då det även var den sakfråga som Sverigedemokraterna vann först (Inizio 2017-01-17).
Hur de bemöter och tar upp migration varierar beroende på vilket medium de använder.
På Facebook anser jag att deras ton är mer professionell och deras profil kan ses som att vara en förlängning av partiets hemsida och partiprogram. Inläggen som görs här är ofta professionellt utförda och redigerade bilder på suddiga miljöer och mänskliga kroppsdelar (så som händer och fötter i rörelse) med en text över – antingen med ett citat av Jimmie Åkesson eller med en åsikt partiet har. Dessa bilder följer samma färgschema och flyter snyggt ihop med varandra då man scrollar igenom partiets Facebooksida. Varvat med dessa bilder finns någon enstaka delning från Jimmie Åkessons officiella Facebookprofil, länkar till artiklar eller videor från intervjuer och debatter som partimedlemmar deltagit i.
På Twitter kan stämningen och inläggen uppfattas vara lite mer ”avslappnade”. Här publiceras även de professionella bilder som först lagts ut på partiets Facebook, men förutom dessa så är materialet nästan enbart retweetade inlägg skrivna av privatpersoner och politiker inom partiet, eller så kallade live-tweets. Ett genomgående tema på partiets Twittersida kan sägas vara att allt inte behöver vara lika ”politiskt korrekt”. Här retweetar partiet åsikter som kan uppröra och jag tolkar det som att inläggen grundar sig mer på känsloyttringar och upprördhet, än den ”fakta”, eller vetenskapliga grund, som partiet försöker förhålla sig till på Facebook. Det är även på Twitter som partiets sammankoppling mellan migration och brottslighet kan sägas framträda mer tydligt och det är sällan migrationspolitiken nämns utan att Sveriges invånares (framförallt kvinnors) säkerhet tas in i beräkningen. Exempel på detta kommer bifogas senare i kapitlet.
Det här kapitlet består av bild- och textanalyser av fyra av de inlägg Sverigedemokraterna lagt ut under januari månad som rör invandring. Dessa inlägg har valts för att liknande inlägg varit tydligt representerade på partiets hemsida, men även för att de visar upp ett liknande material från olika vinklar. Med de här inläggen kan man se hur bild och text kan förhålla sig olika till varandra beroende på hur dessa byggs upp, samt vilken mening man som avsändare vill uttrycka.
Jag har först analyserat de inlägg partiet lagt ut som rör allmänna migrationsfrågor (2.1), sedan de som rör invandring i relation till brott och trygghet (2.2) på Facebook och sist invandring i relation till brott och trygghet på Twitter (2.3).
14
2.1 Allmänna migrationsfrågor på Facebook
Bilden ovan publicerades på Sverigedemokraternas Faceboksida femte januari 2017 och föreställer vad man kan tolka som flertalet par fötter som står i kö till någonting. Kön är dock inte central i bilden, eftersom fötterna får ta plats i en diagonal linje längst upp på bilden.
Centralt på det grå-tintade fotot är istället de cementplattor människorna står på och den vita text som klippts in över bilden: ”150 535 uppehållstillstånd under 2016. SD”.
Sverigedemokraterna har som kommentar till bilden skrivit ”Vi väljer välfärd före ansvarslös massinvandring!”.
Van Leuwen och Jewitt (2012:3) skriver i The Handbook of Visul Analysis om begreppet 'point of view'. De förklarar att makt kan förmedlas och uppfattas olika beroende på vilken vinkel man väljer att avbilda vissa människor och föremål; till exempel kan det uppfattas som väldigt olika av betraktaren om en person avbildas i profil eller rakt framifrån på en bild, samt från ovan- eller underifrån. De menar att om en person tittar upp på någon(ting), så uttrycker detta att denna någon(ting) har en symbolisk makt över personen, och vice-versa.
Att se upp på någon är att visa respekt, avund och vördnad för personen, medan det kan ge känslan av det motsatta att se ner på en person.
På bilden ovan är det endast människors fötter som är avbildade och inga ansikten (och
därmed ingen koppling till till exempel personligheter, ålder och känslomässiga uttryck), vilket kan leda en till att anta att det inte är enskilda personer Sverigedemokraterna vill visa upp, utan snarare människor som en odefinierbar massa. Att människorna på bilden dessutom kastar långa skuggor över gatan kan både representera en hotfullhet, eller en vidare känsla av anonymitet. Detta, ihop med att bilden är tagen i ett perspektiv där fotografen ser ner på dessa människors fötter, följer Sverigedemokraternas agenda bra. Det de vill lyfta upp är inte enskilda människor på flykt – på det sätt en kan tänka att till exempel biståndsorganisationer hade velat göra – utan de kan istället tänkas vilja lyfta flyktingar som söker uppehållstillstånd i Sverige mer som oidentifierade människor som köar utanför gränserna för att ta plats i landet.
Texten ”Vi väljer välfärd före ansvarslös massinvandring!” är ett uttryck som vädjar till människors pathos, då texten kan tolkas som bestämt känslomässig. Orden ansvarslös och massinvandring är ord som är tydligt värdeladdade och kan tänkas ämna väcka känslor hos läsaren. Kommentaren refererar dock till bild-texten, där skriften enligt mig istället är tydligt logos-laddad. Endast ett sakligt uttryck står på bilden – ”150 535 uppehållstillstånd under 2016”- ett uttryck som för sig självt och i olika sammanhang hade kunnat värderas som både positivt och negativt. Det är istället bildkommentaren som ska väcka känslor hos läsaren och förmedla det tänktabudskapet. Sverigedemokraterna presenterar på detta sätt fakta för sina läsare och kompletterar sedan dessa faktauppgifter med en värdering som vädjar till läsarens förnuft. Inom retoriken kallas detta Indignatio: att man refererar till en verklig händelse eller ett missförhållande och i sitt refererande lägger in värderingar och känslouttryck för att på så sätt ”öppna publikens ögon” för det påstådda missförhållandet (Bergström & Boréus 2012:
92ff).
16
2.2 Invandring i relation till brott och trygghet på Facebook
Bilden ovan publicerades på Sverigedemokraternas Facebooksida den tionde januari 2017.
Bilden är grå- och lilafärgad och föreställer en suddig folkmassa i rörelse, med vad som kan tolkas som en innerstadsmiljö i bakgrunden. Som text ovanpå bilden står det i vitt: ”Naivt av regeringen att inte inkludera migrationen i deras nya säkerhetsstrategi.” Jimmie Åkesson.
SD”. Som kommentar till bilden har partiet länkat till en artikel i Expressen och citerat artikeln med texten: ”Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson anklagar Stefan Löfven för att vara naiv och populistisk i försvarspolitiken. Samtidigt hävdar SD- ledaren att regeringen missat ett viktigt hot i den nya säkerhetsstrategin: migrationen.”.
Artikeln i inlägget refererar till Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen som hölls i början av januari. Jimmie Åkesson ska inte själv ha dykt upp vid denna konferens, utan istället skickat två andra partimedlemmar, vilket fick Expressen att ringa upp Åkesson för en kommentar om det som sades på konferensen. Citatet på bilden och i inlägget kommer ifrån denna telefonintervju, där Jimmie Åkesson ska ha uttryckt att ett stort säkerhetshot för
Sverige är att ”Vi har ju sett ett antal terrorhändelser i vår omedelbara närhet där migration indirekt har haft en betydelse. Vi kan inte utesluta att terrorister tar sig in asylvägen eller på andra sätt genom migration” (Svensson 2017). Det är detta partiledaren anser att regeringspartiet med Stefan Löfven som förespråkare har förbisett.
Bilden i inlägget är likt föregående bild inte fokuserad på människorna i sig utan människorna ska mer framstå som en oidentifierbar massa i bakgrunden. Van Leuwen och Jewitt (2012:17) adresserar detta fenomen när de pratar om 'distance'. Enligt dem är det en stor skillnad på att ta en bild på en människa på nära avstånd och att ta en bild på någon långt bort. De refererar här till hur en bild på en människa på nära håll lätt för tankarna till någon man känner väl; att kunna se varje liten detalj och linje i ansiktet på är någonting som oftast endast sker med människor man har i sin närhet. Att avbilda en person på detta sätt öppnar alltså upp för till exempel identifikation, åtrå eller samspel. Att däremot avbilda människor på avstånd skapar en känsla av avlägsenhet. Man kan här till exempel komma att tänka på människor man endast ser i förbifarten på stan eller råkar sitta i samma vagn som på tunnelbana i några minuter. Suddiga människor långt borta som man inte stannar upp och fokuserar på en längre stund.
Även här stämmer Sverigedemokraternas bild säkert ihop med det de vill lyfta fram; då de talar om det avlägsna hotet från fjärran så talar de inte om läsarens nära vän i skolan eller granne, utan avsikten tycks vara att få läsaren att känna en avlägsenhet från de hotfulla migranterna.
Texten är på den här bilden och i kommentaren full av pathosladdade uttryck som till exempel: naivt, hot, säkerhet, missat och populist. I allmänhet och i sammanhanget negativt laddade ord som kan tänkas ämna väcka en upprördhet över att regeringen missat det faktum som Sverigedemokraterna redan har insett. Detta kan även anses vara ett sätt för Jimmie Åkesson att stärka sitt eget ethos (Bergström & Boréus 2012:92). Genom att peka ut Stefan Löfvén som naiv och samtidigt lyfta den egna åsikten som den mest trygga och den som värnar om svenska folkets säkerhet, kan Åkesson försöka vinna läsarnas sympatier och uppfattas som mer påläst och pålitlig.
18 Den här bilden publicerades på Sverigedemokraternas Facebooksida den tionde januari 2017.
På bilden ser vi, till skillnad från de föregående bilderna, en närbild på en människa som står med ryggen mot kameran och ansiktet i profil. Personen på bilden bär en svart sjal virad runt huvudet och har på sig kläder med färger som lätt smälter in i bakgrunden, vilken ser ut att vara en öken eller slätt. På ryggen har personen ett föremål som kan tolkas som ett vapen.
Inklippt över bilden står det sakligt med vita bokstäver ”150 jihadister har återvänt till Sverige. SD” och som kommentar har Sverigedemokraterna länkat till en artikel på Aftonbladet, samt skrivit: ”Sverigedemokraterna vill att de som döms för terroristbrott och har dubbelt medborgarskap ska fråntas sitt svenska medborgarskap samt utvisas. Vi vill även utreda hur man kan dra in medborgarskapet även för de med bara svenskt medborgarskap.”.
Det jag anser är mest intressant med denna bild är att den bryter det mönster som annars är så genomgående på Sverigedemokraternas Facebooksida; vi får se en människa i närbild och utan att ansiktet är suddigt och/eller ur fokus. Enligt Anja Hirdman (2002:255ff) är det ett sätt att avbilda någon som respektingivande manlig att låta personen synas i profil och med blicken mot horisonten, så som människan på bilden. Då en man ska avbildas som en person med makt så avbildas gärna denna person med blicken vänd från kameran och med fokus på en aktivitet/ett mål. Sverigedemokraternas bild kan alltså tolkas som om det är en
mäktig, målinriktad man partiet vill upp på sin bild. Personen avbildas på nära håll, men då ansiktet är bortvänt kan inte betraktaren uppfatta ansiktsuttryck, ålder, känslotillstånd eller på annat sätt identifiera sig med personen.
Bilden tycks vara ämnad att väcka en annan typ av känsla hos betraktaren än tidigare bilder. Om man ska följa Van Leuwen och Jewitts teorier om 'point of view' och 'distance' så är Jihadisten i det här fallet inte ett svåridentifierbart, suddigt hot långt borta, utan en människa i bildbetraktarens närhet och med liknande ställning i samhället som betraktaren själv. Man kan tänka att känslan som ska väckas hos åskådaren är något i stil med: det kan vara vem som helst. Men ändå inte. Ett annat, enligt mig, tydligt budskap med bilden är vad utseendet på personen representerar. Det kan tänkas vara tydligt genomtänkt vilken miljö personen ska vistas i, vilka kläder personen ska bära, samt hur personen i fråga ska se ut.
Med detta i åtanke tycker jag mig genast vilja se vilka Sverigedemokraterna vill peka ut som jihadister, då allt i människans klädsel och miljö antyder på att personen är i/kommer från Mellanöstern, samt ska likna en person med islamsk tro. Här vill jag framförallt uppmärksamma det turban-liknande tygstycket personen har om huvudet/ansiktet. Detta då denna sjal är ett vanligt klädesplagg när man återskapar och avbildar muslimska personer från Mellanöstern (och framför allt terrorister) (Seaga Shaw 2012:515f).
Texten är enligt mig uppbyggd på samma sätt som resterande inlägg. På bilden står det en saklig och fakta-baserad text och i kommentaren till bilden framkommer Sverigedemokraternas åsikter med hjälp av bland annat mycket känslouttryck.
2.3 Invandring i relation till brott och trygghet på Twitter
Inläggen på Twitter under januari månad tolkade jag, som sagt, som mer rättframma och inte nödvändigtvis lika professionellt upplagda och genomtänkta som de på partiets Facebooksida. Ett genomgående tema på Twitter var att partiet retweetade andra personers inlägg och inte skrev sina egna. Enda gången partiet själva skrev en tweet var i relation till live-tweetsen, då partiet kommenterade sig själva i realtid då de syntes i tv-sammanhang.
Bland dessa retweetade inlägg fanns det främst tweets av andra användare, där de tagit upp invandrares våld mot kvinnor. I dessa inlägg lyftes våldsamma invandrare flertalet gånger upp som ett problem som mörkas och ignoreras, både av media, svensk polis och av regeringen, gärna med en länk till en artikel eller krönika.
På grund av att materialet på partiets Twitter bestod i stort av retweetade inlägg så ska jag i detta kapitel ta upp och analysera ett sådant. Tweeten jag analyserat är skriven av Paulina
20 Neuding och i inlägget länkar hon till en krönika hon skrivit. Neuding är inte en uttalad Sverigedemokrat eller partimedlem och kan därför inte sägas vara en representant för partiet i sin krönika. Att Sverigedemokraterna väljer att retweeta hennes krönika, visar dock på att oberoende av om Neuding själv röstar på eller håller med om Sverigedemokraternas politik, så håller SD med om de åsikter hon yttrar i krönikan. Krönikan får i min analys därför stå som ett uttryck för partiets åsikter.
Texten i inlägget ovan lyder ”Skriver i veckans nr av amerikanska @weeklystandard om hur olika Sverige och Ty hanterat massövergrepp mot kvinnor”. Krönikan hon länkat till heter ”See No Evil” och krönikans bild är av Jimmie Åkesson när han står på en scen och håller upp ett par handklovar mot publiken. Bakgrunden till bilden är att Åkesson som ett svar på de anmälda sexuella trakasserierna under bland annat festivaler sommaren 2016 (som fick Rikspolischefen Dan Eliasson att få polisen att dela ut gummiarmband med texten ”tafsa inte” på festivaler) håller upp ett par handklovar och säger: ”Det finns bara en sorts armband som är effektiva mot sexualförbrytare och det är den här sorten.” (Neuding 2017; Berger 2016).
I Neudings krönika kan det tolkas som tydligt att det inte är vilka sexualförbrytare som helst som hade behövt handklovar, utan krönikan handlar om hur Sverige som land lider av, och inte tar tag i, brottsliga invandrare (speciellt ensamkommande barn från Afghanistan),
som våldtar och tafsar på svenska tjejer. Man kan även tolka det som att rubriken ”See No Evil” syftar till regeringens ignorans gällande invandrarvåldet. Detta framgår framförallt när hon skriver:
In early January 2016, Eriksdalsbadet, Stockholm's main swim center, decided to separate men and women in jacuzzis as a consequence of sexual harassment by "unaccompanied minors"—a group consisting mainly of Afghan males who seek asylum in Sweden as minors but are often older. (Neuding 2017)
Hon hävdar även att det är dessa afghanska ungdomar som är det största problemet på svenska festivaler och hon skriver: ”Numerous young men, again mainly "unaccompanied minors," surrounded and attacked young girls—a modus operandi described by the organizers as a shocking "new phenomenon” (Neuding 2017).”
Poängen med Neudings krönika är vidare att då Tyskland stött på liknande situationer har den tyska regeringen och poliskåren reagerat på ett, enligt henne, bättre sätt. De har ökat polisnärvaron vid stora evenemang, som nyårsfirandet i Köln (där 600 kvinnor, enligt Neudings artikel, ska ha anmält sexuella övergrepp år 2015) och de har stoppat och inspekterat alla nordafrikanska, unga män som dykt upp på nyårsfirandet 2016 (då det var män med detta utseende som ska ha tafsat på och trakasserat kvinnor 2015). Neuding skriver i sin krönika att det i Sverige inte har blivit någon större polisförstärkning på evenemang där många sexuella trakasserier tidigare skett (som till exempel på festivaler).
Hon nämner att svensk media i regel inte benämner geografisk härkomst när de pratar om brottslingar i till exempel nyhetsinslag, samt att Sveriges rikspolischef efter ett mord utfört av en afghansk pojke uttryckt sympatier för bakgrunden till pojkens handlingar, istället för att ha fördömt dem. Neudings slutkläm i krönikan är:
The rise in women's insecurity is the highest recorded by the Swedish National Council for Crime Prevention since its surveys were introduced in 2006. But at least their country boasts a feminist government (Neuding 2017).
Hon syftar med detta citat på regeringspartiet Socialdemokraternas benämning som ”Sveriges första feministiska regering” (Neuding 2017; regeringen.se/regeringens- politik/feministisk-regering). Man kan tolka det som att Neuding anser att regeringens illvilja att ta tag i och reglera invandringen och som konsekvens; invandrares sexualbrott, betyder att Socialdemokraternas stämpel som feministiskt parti bara är for show.
Mycket kan dock tala för att sexuellt våld, samt bemötandet och konsekvenserna av detta inte är det centrala i krönikan. För det förstaeftersom att sexuellt våld inte tas upp i stort som ett problem i samhället, utan istället tar Neuding upp isolerade händelser där rasifierade män
22 har misstänkts för att ha, och i vissa fall bevisats ha, trakasserat kvinnor. Statistik tas även upp i krönikan utan att refereras till andra sammanhang eller händelser, än ihop med sexuellt våld i relation till asylsökande och ensamkommande barn. Ingen våldtäkt eller något sexuellt våld nämns som har gjorts av någon med västerländskt utseende eller härkomst.
Neuding tycks i krönikan likställa våld mot kvinnor, med våld mot kvinnor av immigranter. Den enkla lösningen för någon som läser krönikan kan med en gång tänkas vara att stoppar man eller utvisar man alla flyktingar så slutar det sexuella våldet. I texten ges ingen mer nyansering, analys eller koppling mellan de stigande siffrorna gällande anmälda våldtäkter och kvinnors osäkerhet att vistas utomhus i mörker, än att det de senaste åren kommit fler flyktingar till Sverige.
Sent 1800-tal och tidigt 1900-tal populariserade psykiatrikern och idéhistorikern Carl Jung idén om att det fanns en fundamental och orubblig binär uppdelning mellan öst och väst.
Han använde uttryck som ”drömlik”, ”barbarisk” och ”primitiv mentalitet” när han pratade om män från området runt Asien. Jungs fascination för den östra kulturen kom från hans idé att ”den upplyste, civiliserade och återhållsamma vita västerlänningen” kunde åka till öst för att återupptäcka de delar av hans undermedvetna som männen i öst inte ännu hade förtryckt (Jung pratade nästintill endast om män när han skrev om dessa resor). Dessa män ansågs ha en koppling till sin impulsiva, barnsliga och barbariska sida som de västerländska männen ”civiliserat bort” (Pui-Lan 2002:19ff). Den här synen på män och människor i öst och väst som varandras motsatser är ett synsätt som lever kvar än idag. Den kan bland annat ses i diskussionen om hur österländska män behandlar kvinnor. Mayda Yagenoglu skriver i Postcolonialism, Feminism and Religious discourse om den västerländska, postkoloniala blicken på österländska kvinnor som förtryckta och illa behandlade av sina män. Hon skriver: ” [den österländska kvinnan] is taken as the concrete embodiment of oppressive islamic traditions which the Orient desperately needed to break up in order to reach the development the West achieved a long time ago” (Yagenoglu 2002:82).
Det här synsättet anser jag mig kunna se även i Neudings krönika. Jag tolkar det som att Neuding kan ha internaliserat denna bild av män från Mellanöstern som människor som kommer till Sverige och våldtar och antastar kvinnor för att: (1) män från Mellanöstern inte har någon impulskontroll och generellt har ett barbariskt beteende som de måste träna bort när de kommer till Sverige och (2) för att män från Mellanöstern har dålig kvinnosyn och förtrycker kvinnor på grund av sin kultur, religion och geografiska härkomst.
Detta på grund av att denna diskurs om utomeuropeiska män (främst från Asien och Afrika) konstant representeras i krönikor, artiklar, på bilder, i reklam, i film med mera. När Stuart Hall skriver om representation definierar han det som den mening man med hjälp av språkliga och bildliga upprepningar ger ett föremål, ett fenomen eller ett område. Denna process görs undermedvetet. Han skriver (1997:3):
In part, we give things menaing by how we represent them – the words we use about them, the stories we tell about them, the images of them we produce, the emotions we associate with them, the ways we classify and conceptualize them, the values we place on them.
Det människor konstant får representerat för sig blir automatiskt en del av hur de tolkar och uppfattar världen runt omkring sig. Det är med hjälp av representationer stereotyper och fördomar lätt kan bli befästa och eftersom att dessa ofta representerade företeelser fortsätter reproduceras på samma sätt accepteras de lätt som sanningar.
24
3. Sverigedemokraterna som oppositionsparti
Under rubriken Övriga valfrågor i min kategorisering av inläggen har jag samlat de ämnen som inte togs upp lika frekvent som de om invandring, brott och säkerhet. Det är inlägg från denna kategori jag analyserar i detta kapitel. Bland de inläggen så diskuterades oftast Moderaternas samarbete med Sverigedemokraterna kring alliansbudgeten, som behandlades i inlägg i vilka Sverigedemokraterna främst kritiserade Moderaterna för att de inte har gjort detta tidigare. I dessa inlägg togs det även upp en kritik mot Centerpartiets Annie Lööf som ska ha gått fram och tydligt ställt sig bakom regeringspartiet Socialdemokraterna, trots att hennes parti ingår i det högra programsamarbetet Alliansen, och fördömt Moderaternas utfall.
Detta kapitel börjar med två inlägg relaterade till Moderaternas samarbete med SD; ett från Facebook och ett från Twitter. Jag analyserar även ett inlägg från kategorin ”SD om Jimmie Åkesson” som relaterar till partiledardebatten i början av januari.
Bilden ovan är enligt mig en väldigt talande bild för hur Sverigedemokraternas mediala närvaro på Facebook ofta ser ut. Denna svart-vita bild på Jimmie Åkesson har under januari
månad använts flertalet gånger med ett citat av partiledaren inklippt i högerkanten. Åkesson sitter i bilden med ansiktet något i profil och blickar med, vad jag tolkar som, ett allvarligt ansiktsuttryck mot något bortanför kamerans räckvidd. Som jag nämnde i tidigare kapitel så är valet av denna posering något som typiskt används när man ska avbilda någon som ska verka manlig och mäktig (Hirdman 2002:255ff). Samtidigt är Åkesson avbildad rakt framifrån och från nära håll, vilket kan tänkas stärka betraktarens igenkänning och sympati med partiledaren (Van Leuwen & Jewitt 2012:3, 17).
Den vita texten över bilden lyder ”Intressant att (M) efter mer än halva mandatperioden kommit på att man vill genomföra sin egen politik. Jimmie Åkesson”. På bilden kan det verka som att Åkesson sitter ute i solen, på en trästol och filosoferar fram citatet med en allvarsam blick mot fjärran. Citatet är dock taget från Jimmie Åkessons personliga Twitter-sida 19 januari och repostades i form av denna bild på partiets Facebook senare samma dag.
Trots att Åkesson och Sverigedemokraterna verkar tycka att moderaternas beslut att samarbeta med SD är bra, så finns det en viss kritik och opposition i citatet från partiledaren.
Det kan tänkas att det som är ”intressant” inte är att Moderaterna valt att samarbeta med Sverigedemokraterna, utan att det Åkesson främst fokuserar på är att det tog Moderaterna såpass lång tid.
Sverigedemokraterna har under sina år i riksdagen, som jag nämnt tidigare, varit utfrysta och mycket kritiserade av de andra partierna. Det Jimmie Åkesson kan tänkas vilja lyfta fram är kanske inte bara triumfen att ett annat parti visat sig samarbetsvilligt, utan samtidigt lägga fokus på att SD trots sitt väljarstöd har behövt vänta över halva mandatperioden på denna möjlighet. Att lägga fokus på utfrysningen från samarbete med andra partier kan tänkas ge SD något av en martyrstämpel, vilket på sikt möjligtvis kan öka deras väljares lojalitet och engagemang i partiet och dess politik.
Texten ihop med bilden kan även tänkas ämna stärka Åkessons och Sverigedemokraternas ethos, i relation till Moderaternas parti/-ledare. Underförstått (Bergström & Boréus 2012:113) kan detta förstås som att Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna inte håller tillbaka från att försöka genomföra sin egen politik, på det sätt som Moderaterna bevisligen har gjort då de tidigare nekat till ett samarbete. SD kan på så sätt visa sig trogna sina väljare och sitt ursprungliga partiprogram och agenda, på ett sätt man kan tänka att Åkesson inte tycker att Moderaterna kan göra/har gjort.
26 Inlägget jag bifogat ovan retweetades av Sverigedemokraterna den 19 januari 2017 från SD- politikern Mikael Eriksson. Texten lyder: ”Händelserik dag. Inte varje dag man kan konstatera att Alliansen är död. M & KD tycks nu gå sin egen väg. Annie Lööf väljer Löfven
#Svpol”. Eriksson refererar i det här inlägget till hur de politiska partierna reagerade på Moderaternas val att öppna upp för ett samarbete med Sverigedemokraterna.
Kristdemokraterna hade vid beslutet varit positiva till Moderaternas val (Larsson 2017) och Erikson refererar till dem som att ”gå sin egen väg”; alltså bryta sig loss från programsamarbetet Alliansen. Eriksson nämner även Centerpartiets partiledare Annie Lööfs val att inte stå bakom Moderaternas beslut, utan istället ställa sig bakom Stefan Löfven, trots att Centerpartiet är med i det högerpolitiska Alliansen.
Det som är intressant är egentligen inte vad Eriksson skriver i sitt inlägg utan hur han skriver det. Inlägget i sig är väldigt sakligt och informerande. Eriksson uppdaterar sina följare om vad som hänt i det politiska Sverige under dagen. Dock skriver han inte bara att Moderaterna valt att samarbeta med SD; han skriver att Alliansen är död.
Alliansen är ett politiskt samarbete mellan svenska högerpolitiska (samt centerpolitiska) partier och inte ett levande ting. Alliansen kan rent bokstavligt talat inte dö. För att ge mer kraft och dramatik till sitt inlägg har Eriksson använt sig av en metafor. Metaforer används ofta och mycket inom politiskt retorik, då metaforer inte bara kan förenkla och effektivisera en poäng, utan även göra den mer dramatisk och känsloladdad (Perrez & Reuchamps 2015).
Att säga att ”Alliansen är död” istället för ”Alliansen finns inte mer” gör händelsen mer dramatisk, framför allt då detta är något partiet velat ska hända, samt har varit delaktiga i.
De har inte bara splittrat Alliansen; de har dödat den.
Att säga att Alliansen är död i kontrast till att Kristdemokraterna och Moderaterna går sin egen väg är verkligen att kontrastera något positivt till Alliansens slut. Enligt Eriksson kan M och KD äntligen gå sin egen väg och följa en politik som inte behöver vara bunden eller beroende av resterande Allianspartier.
Inlägget ovan publicerades på Sverigedemokraternas Twitter 11 januari 2017 . På bilden ser vi än en gång Jimmie Åkesson i profil och upptagen med en aktivitet (att hålla tal). Partiledaren står bakom ett podium på vad som kan tolkas vara ett partievent, då bakgrunden bakom Åkesson är prydd av Sverigedemokraternas partisymbol: blåsippan. Som kommentar till bilden så har partiet skrivit hashtagen #hejajimmie.
Citatet som är inklippt på bilden bredvid Åkesson kommer dock inte från något partievent, utan från partiledardebatten den 11 januari, där Åkesson i sitt anförande sammanfattade år 2016 i ett tal i riksdagshuset. En av hans första repliker i detta tal var: ”Under 2016 så kunde vi i vår del av världen bevittna en folklig resning mot det sedan decennier dominerande vänsterliberala etablissemanget” (riksdagen.se/webb-tv 2017-03-13).
Som exempel på denna ”folkliga resning” nämnde Åkesson folkomröstningen angående EU i Storbritannien som resulterade i Brexit, presidentvalet i USA där den ”folklige”
storföretagaren Donald Trump blev USA:s nya president (istället för f.d senatorn Hillary Clinton), samt det kritiska trycket från svenska folket på politiker gällande IS, tiggeri och invandring.
Åkesson lyfter även den påverkan han anser att Sverigedemokraterna har haft på de andra partierna i riksdagen, trots deras avhållsamhet från att samarbeta med partiet. Han
28 talar om den, enligt honom, alldeles för sena ”tillnyktringen” regeringspartiet och riksdagspartierna gjort gällande migrationspolitiken. Man kan tänka sig att han då syftar på regeringens beslut att bland annat ingå i ett återtagandeavtal med Afghanistans president Ashraf Ghani för de ensamkommande afghanska ungdomarna som anlände till Sverige 2015, inrätta gränskontroller vid Sveriges inre gräns och ha ID-kontroller på resor mellan Danmark och Sverige (regeringen.se).
Jimmie Åkesson nämner även att uttrycket ”svenska värderingar” numera är något som diskuteras ofta i integrationsdebatter, ett uttryck som Åkesson säger att endast några få av partiledarna ansåg existera för bara några år sedan.
3.1 Sverigedemokraterna om sin framgång och Sverigedemokraterna kritiserar regeringen
Bland de resterande kategorierna av inlägg var ”SD om sin framgång” och ”SD kritiserar regeringen” den fjärde, respektive femte mest omtalade på Sverigedemokraternas sociala medier under januari månad. Intressant med dessa kategorier var att de ofta diskuterades i gemensamma inlägg. Sverigedemokraterna lyfte sin framgång i inlägg där de samtidigt kritiserade regeringspartiet, eller tvärtom. Jag tolkar det som att mycket av Sverigedemokraternas närvaro på sociala medier i stort består av att leva upp till sin benämning som Sveriges enda oppositionsparti, framförallt på Twitter, där de med hjälp av privatkonton kunde retweeta mer kritiska inlägg.
Som ett oppositionsparti har Sverigedemokraterna inte bara uttryckt missnöje med hur regeringen för sin politik utan pekat på fel gällande hela det politiska systemet i Sverige. De parti- och blocköverskridande samarbetena har kritiserats vid flertalet tillfällen och partiet skriver i inlägg om ett socialliberalt etablissemang som håller Sverigedemokraterna och deras väljare från att få igenom sin politik. Jag kommer gå in närmare på sådana inlägg i kapitel 4.
4. Ideologiska aspekter av Sverigedemokraternas inlägg
I tidigare kapitel har jag gett exempel på och sammanfattat Sverigedemokraternas närvaro och uttryckssätt på sociala medier. Jag har visat på hur partiet med hjälp av vinklar, motiv, distans och färger fått bildmaterialet i deras inlägg att säga/ämna få personer att känna det som passar partiets agenda och åsikter. Det här är inget som är unikt för partiet utan är tanken och motivet bakom mycket bildmaterial. Jag har även gått in på de texter och kommentarer partiet lagt ut på sin Twitter- och Facebooksida för att på så sätt se vilken typ av retorik och vilket språkbruk partiet använder för att övertyga/behaga väljare, samt vinna opinion.
Jag vill i det här kapitlet diskutera varför SD:s material på sociala medier ser ut som det gör, både genom att presentera ett historiskt perspektiv och genom att fördjupa mig i de teorier jag presenterat i uppsatsens inledningskapitel. ”Ideologiska aspekter”, som nämns i rubriken, syftar på att de betydelser som skapas i SD:s retorik har en riktning, ett syfte – utöver det explicita partipolitiska – som jag i kapitlet analyserat i termer av populism, nationalism och svenskhet.
4.1 Sverigedemokraterna som en populistisk rörelse
Den första januari 2017 delade Sverigedemokraterna Jimmie Åkessons nyårshälsning på sin Facebooksida. Partiledaren skrev såhär:
[…] Det gångna 2016 läggs till historien som året då det vänsterliberala etablissemangets decennier långa dominans i vår del av världen på allvar utmanades – av folkliga, verklighetsnära krafter. Låt oss hoppas att vi under det nya året får se ytterligare steg mot dess slutliga fall.
Jimmie Åkesson 2017-01-01
Det här är inte första gången Åkesson och Sverigedemokraterna delat upp det politiska Sverige i två fält: det vänsterliberala etablissemanget och de som lyssnar på folket. Han kan
30 i detta fall tänkas syfta på Socialdemokraterna och det röd/gröna blocket (som i stort samarbetar med Alliansen emot SD) som det vänsterliberala etablissemanget.
Att föreställa sig att ett land styrs av ett ouppnåeligt, dominerande och egoistiskt agerande etablissemang, är inte unikt för Sverigedemokraterna. Etablissemang har omtalats sedan 1800-talet och idag kanske främst av den brittiska samhällskritikern och kolumnisten på The Guardian; Owen James. James (2014:9ff) tror inte bara att idén om ett etablissemang är sant, utan att etablissemanget är ett för varje land och politisk statsform relationellt fenomen som härstammar från ”elitens” klasshatande reaktion på den allmänna rösträtten.
Om idén om ett etablissemang är sant eller ej (samt hur detta etablissemang hade sett ut inom den svenska politiken) är dock inte det jag vill diskutera i denna uppsats, utan det intressanta här är att Åkesson anser att det i Sverige finns ett vänsterliberalt etablissemang, som agerar emot de folkliga och verklighetsnära krafterna, som Åkesson dock väljer att uppmärksamma och lyssna på.
Jag har tidigare nämnt Sverigedemokraterna som ett populistiskt politiskt parti, och jag skulle vilja säga att det är sådana tendenser Åkesson lyfter fram och syftar på i sitt inlägg ovan. I detta avsnitt ska jag presentera och diskutera varför jag anser att detta är fallet.
Laclau skriver i sin bok On Populist Reason (2005:73ff) om ekvivalenslogik. Laclau tar i relation till detta begrepp upp ett fiktivt exempel: föreställ dig att en grupp människor slår sig ner i utkanten av en stad. Den här gruppen människor upplever efter en tid en stor bostadsbrist, som får dem att söka stöd hos, samt presentera önskemål för, de lokala myndigheterna om bättre bostadsalternativ. Hade myndigheterna vid detta tillfälle lyssnat på människornas efterfrågan hade inte mycket mer än så hänt. Det är dock vid missnöjet av ett nej eller en ignorans från myndigheter och auktoriteter som något börjar hända. Kanske upptäcker dessa människor i sitt uppror att det finns fler människor som har otillfredsställda behov; till exempel att skolan i området är dålig, att det är svårt att få vård eller att det är oroligt ute om kvällarna. De problem dessa grupper av människor har är inte likadana men ekvivalenta, vilket får dessa grupper att enas. Alltså har missnöjet hos folket enat flera grupper av människor mot myndigheterna – inte för att de har samma behov eller krav på dem – utan endast på grund av deras enade missnöje (Laclau 2005:73).
Laclau listar tre saker som kännetecknar och ligger till grund för populism (2005:74): (1) Formationen av en intern antagonistisk front som skapar en klyfta mellan ”folket” och makten (i exemplet ovan: myndigheterna). (2) En ekvivalent artikulation av krav som gör uppkomsten av ”folket” möjlig. Alltså enandet av grupper (”folket”) med olika problem mot en gemensam fiende; makten. (3) Denna punkt gäller först när den politiska mobiliseringen har nått en högre nivå: sammanslutningen av de olika krav grupperna av människor har uttryckt, vars ekvivalens, fram till dess, inte hade vuxit sig starkare är en vag känsla av solidaritet, men nu blir till ett stabilt system av betydelse för aktörerna.
