• No results found

Sveriges efterlevnad av artikel 3 i Europakonventionen.: Hur Sverige har hanterat asylsökande i förhållande till artikel 3 i Europakonventionen.

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Sveriges efterlevnad av artikel 3 i Europakonventionen.: Hur Sverige har hanterat asylsökande i förhållande till artikel 3 i Europakonventionen."

Copied!
45
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Teologiska institutionen Vårterminen 2021

Examensarbete för masterexamen i mänskliga rättigheter 30 högskolepoäng

Sveriges efterlevnad av artikel 3 i Europakonventionen.

Hur Sverige har hanterat asylsökande i förhållande till artikel 3 i Europakonventionen.

Författare: Kristin Hallberg

Handledare: Patrik Bremdal

(2)

Abstract

Article 3 in European Convention on Human rights is known to be absolute and prohibits any contracting state to subject anyone in its own jurisdiction to torture and inhuman or degrading treatment. The purpose of the study is to analyze if Sweden have been balancing its own interests when the state has been accused for violating article 3. The discussion is based on Hemme Battje, Enni Lehto and Fanny de Weck perspective on that stats do tend to try balancing its own interests when it comes to asses article 3. These perspectives create a framework for critical reviewing five key cases where Sweden been accused of violating article 3. The result of the study shows that Sweden in its arguments have occasionally been balancing its own interest when it comes to assess article 3, and that interests such as economic interests and national security.

Nyckelord: Artikel 3, EKMR, Sverige, Non-refoulement, bevisbörda, välgrundat skäl, verklig risk.

(3)

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

1.1 Syfte ... 3

1.2 Tidigare forskning beskrivit gällanderätt ... 4

1.3 Teoretiska ansatser ... 6

1.3.1 Hemme Battjes, Enni Lehtos och Fanny de Wecks perspektiv ... 6

1.4 Metodologiska ansatser - Postmoderna och diskursteoretiska verktyg inom rätten ... 14

1.5 Diskursanalys som metod ... 14

1.6 Material och avgränsning ... 16

1.7 Disposition ... 16

2. Beskrivning av rättsläget kring frågan om non-refoulement... 17

3. Genomgång av rättsfall ... 20

3.1 M.T. mot Sverige... 20

3.1.2 X. mot Sverige ... 22

3.1.3 J.K et al. mot Sverige ... 24

3.1.4 F.G. mot Sverige ... 26

3.1.5 R.H. mot Sverige ... 29

4. Analys ... 32

5. Slutsatser och förslag till vidare forskning ... 37

5.1 Slutsatser och avslutande diskussion ... 37

5.2 Problematisering av slutsatsen ... 39

5.3. Förslag på vidare forskning ... 39

Referenser ... 41

(4)

1. Inledning

Respekten för mänskliga rättigheter är grundläggande i Sverige. Det är utefter mänskliga rättigheter som Sveriges migrationsprocess prövar asylsökandes ansökan om uppehållstillstånd.

Detta innebär att varje ansökan skall prövas rättssäkert och individuellt innan ett beslut fattas om beviljande eller avslag för att få stanna i Sverige.1 Den svenska migrationsprocessen måste utöver sina egna lagar även ta hänsyn till bestämmelserna i non-refoulement principen, vilken förhindrar stater att utvisa någon som riskera att utsättas för tortyr eller omänsklig behandling.

Denna princip återfinns i artikel 3 i europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR), som Sverige har ratificerat. Artikel 3 finns till för att skydda mot tortyr och lyder: ”Ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning”.2 Denna artikel är absolut vilket innebär att stater inte får inskränka eller väga in egna intressen i en asylsökandes rättighet att inte utsättas för tortyr.3

Trots detta har Sverige under de senaste åren ställts inför Europadomstolen, och i vissa fall fällts, för att ha inskränkt artikel 3. I rättsfallen X. mot Sverige, J.K. och andra mot Sverige, F.G. mot Sverige, R.H. mot Sverige samt M.T. mot Sverige har asylsökande åberopat att en utvisning skulle innebära en kränkning av deras rättigheter enligt artikel 3 i EKMR. Enligt Hemme Battje, professor inom asylrätt,4 är det vanligt förekommande att konventionsstater som anklagas för att ha inskränkt artikel 3 i samband med utvisningar har tenderat att balansera in egna intressen i bedömningen av artikel 3. Det är enligt Battjes bedömning av bevisbörda (burden of proof), verklig risk (real risk) och välgrundat skäl (substantial grounds) som stater har en viss tendens att väga in sitt eget intresse gentemot den asylsökandes rättigheter.5 Även juristen Enni Lehto delar detta perspektiv och menar att domstolens rättspraxis är tvetydig och inkonsekvent inom dessa tre begrepp i de rättsfall som berör artikel 3, vilket lett till att stater

1 Migrationsverket, Mänskliga rättigheter https://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Vart- uppdrag/Manskliga-rattigheter.html [hämtad 2021-03-15]

2 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1950)

3 De Weck, Fanny, Non-refoulement under the European Convention on Human Rights and the UN Convention against Torture: the assessment of individual complaints by the European Court of Human Rights under Article 3 ECHR and the United Nations Committee against Torture under article 3 CAT, s. 241-245

4 EUI, Department of law https://www.eui.eu/DepartmentsAndCentres/Law/People/Fellows/FBF/Hemme-Battjes [hämtad 2021-03-20]

5Battje, Hemme. In Search of a Fair Balance: The Absolute Character of the Prohibition of Refoulement under Article 3 ECHR Reassessed. Leiden Journal of international law. 2009

(5)

har fått rätt i att väga in sina egna intressen mot artikel 3.6

Hur kommer det sig då att Sverige, som utger sig för att pröva asylsökande utefter mänskliga rättigheter och rättssäkerhet, ändå tenderar att ställas inför Europadomstolen? När stater försöker balansera in sina egna intressen i sin argumentation är det främst för att främja sitt eget ekonomiska och allmänna säkerhetsintresse, enligt Fanny de Weck, juris doktor inom migrationsrätt och internationell rätt.7 Detta sker speciellt för att undkomma asylsökandes sjukvårdskostnader eller ställa högre krav på terrormisstänkta asylsökande. I denna uppsats avser jag därför med hjälp med Battje, Lehto och de Weck som analysverktyg analysera hur Sverige i de fem senaste rättsfallen i Europadomstolen har argumenterat i sin bedömning av artikel 3 och om en balansering av Sveriges egna intressen har ägt rum.

6 Lehto, Enni. Applicability of article 3 of the European convention on Human rights at the borders of Europé.

Helsinki Law Review, 2018 s. 62–67

7 de Weck, 2016, s. 247

(6)

1.1 Syfte

EKMR är ett viktigt instrument för att skydda de mänskliga rättigheterna för de som befinner sig inom EU:s jurisdiktion. Sverige, som är medlem i Europarådet, har därmed en skyldighet att se till att landets lagar tolkas i enlighet med EKMR:s artiklar. Trots detta har Sverige ett flertal gånger ställts inför Europadomstolen, och i vissa fall fällts, i de fall där artikel 3 har åberopats. Jag ser det som problematiskt att Sverige ställts inför Europadomstolen gällande artikel 3, inte för att svensk lag nödvändigtvis står i direkt konflikt med konvention, utan att det istället verkar som att Sverige inte efterlever EKMR som det är tänkt. Uppsatsen syftar därför till att utreda om det råder någon form av intresseavvägning från Sveriges sida som gjort att domstolen funnit att Sverige inte tillämpat asylrätten i enlighet med artikel 3.

För att kunna utreda om Sverige kan ha varit inkonsekventa i sin bedömning av artikel 3 används Battjes och Lehtos definition av bevisbörda, välgrundat skäl och verklig risk. De menar bland annat att definitionerna och praxisen av dessa tre begrepp är för vagt definierade. Battje menar att denna vaghet leder till icke-konsekventa bedömningar från Europarådets medlemsstater, vilket är ett problem som behöver åtgärdas. Frågan kan därför ställas om Sverige, som ställts inför Europadomstolen ett flertal gånger, har problem med att tolka verklig risk, bevisbörda och välgrundat skäl enligt artikel 3. Jag avser med denna uppsats att reda på om det från Sveriges sida kan finnas en inkonsekvent bedömning av verklig risk i de domstolsfall som kommit upp i Europadomstolen. För att ta reda på detta avser jag att granska fem domstolsfall där Sverige har ställts inför Europadomstolen gällande bedömning om landets beslut stridit mot artikel 3. Med Battjes perspektiv som analysverktyg avser jag att granska Sveriges försvarsargumentation kring bevisbörda, välgrundat skäl och verklig risk i de utvalda domstolsfallen genom att använda mig av diskursanalys. Om det från Sveriges sida råder tvekan eller icke-konsekvent argumenterande skulle det kunna tyda på att det rör sig om misstolkning av dessa begrepp, eller om Sverige vägt in egna intressen, det vill säga Sveriges ekonomiska eller allmänna säkerhet.

De forskningsfrågor som därför kommer att ställas är:

- Utifrån Sveriges argumentation, kan man se att en avvägning gjorts utefter bevisbörda, välgrundat skäl och verklig risk och i de fem senaste fallen som Sverige har ställts inför Europadomstolen?

- Har argument för Sveriges allmänna säkerhet och ekonomiska intresse påverkat Sveriges bedömning av artikel 3 i EKMR, och om så, på vilket sätt?

(7)

Inom ramen för frågeställningarna ämnar uppsatsen att problematisera och analysera Sveriges argumentation gällande artikel 3. Eftersom både Battje, Lehto och de Weck anser att staters egna intresse har balanserats in i bedömningen av artikel 3, relaterar frågorna till varandra eftersom första frågan avser att besvara om Sverige faktiskt har gjort en balansering av artikel 3, och den andra frågan avser att besvara om ekonomiska och allmänna säkerheten har varit faktorer som vägts in.

1.2 Tidigare forskning beskrivit gällanderätt

Dethar sedan tidigare gjorts forskning om rättspraxisen gällande artikel 3, speciellt i de rättsfall som har påverkat Europadomstolens rättspraxis. Enligt Stijn Smet, juris doktor inom mänskliga rättigheter, är artikel 3 i teorin absolut. Smet hänvisar till Hemme Battje som i sin analys av Europadomstolens rättspraxis kommer fram till att rättspraxisen inte lever upp till denna bild av artikel 3 som absolut. Detta då enligt Battjes tolkning förekommer utrymme för stater att balanser in sina egna intressen gentemot artikel 3, vilket underminerar artikelns innehåll. Smet delar Battjes uppfattning om att artikel 3 inte är absolut efter att själv ha analyserat Europadomstolens rättspraxis gällande artikeln, men når denna slutsats på ett annorlunda sätt än Battje. Istället för att göra en tolkning av hur Europadomstolen har resonerat i olika rättsfall, analyserar Smet istället om hur det kommer sig att artikel 3 inte lever upp till bilden som absolut, och vad domstolen kan göra för att ändra sitt resonemang för att tillämpningen av rättspraxisen skall kunna efterleva den absoluta karaktären av artikel 3. Smet kommer i sin analys fram till att det både funnits sprickor och motstridigheter inom rättspraxisen och att det i vissa rättsfall förekommit balanseringar av staters egna intressen. Smet finner därför sammanfattningsvis att Europadomstolen behöver grunda sin bedömning av det som är relevant för rättsfallet och inte ifrågasätta beskrivningen av lidande, som exempelvis i medicinska fall, för att kunna efterleva den absolut karaktären av artikel 3. 8

Hemme Battje och Stijn Smet är inte ensamma om att nå fram till slutsatsen om att det i Europadomstolens rättspraxis förekommit balansering av egna intressen i bedömningen av artikel 3. Enligt Enni Lehto kan Europadomstolen förhindra utvisning av en utlänning om det finns välgrundat skäl för att personen riskerar att utsättas för behandling som står i strid med

8Smet, Stijn. ‘absolute’ prohibition of torture and inhuman or degrading treatment in Article 3 ECHR. I Shaping Rights in the ECHR: the role of the European Court of Human Rights in determining the scope of human rights, Eva Brems and Janneke Gerards (red.), 273-293, 2014.

(8)

artikel 3. Lehto finner dock efter att han analyserat rättsfall rörande artikel 3 att Europadomstolens rättspraxis har gett utrymme för balansering för staters egna intressen vilket lett till inkonsekventa bedömningar.9

Rörande artikel 3 har även Fanny de Weck analyserat vilka intressen det är som stater har försökt att balansera i sin bedömning av artikel 3.10 Det har även gjorts studier där domstolsfall har analyserats där Sverige ställts inför Europadomstolen, anklagad för att en utvisning skulle strida mot artikel 3. I dessa studier har dock de svenska rättsfallen bara varit en del av analysen och syftet har inte varit att enbart analysera hur rättspraxisen har utvecklats med svenska fall.11 Det har med andra ord, vad jag kan se, inte förekommit någon forskning där uteslutande svenska fall har granskats i ljuset av artikel 3.

Jag avser att med denna uppsats bidra med att bygga vidare på tidigare forskning gällande artikel 3 och att uteslutande utforska hur Sverige har argumenterat rörande artikel 3 i de fem senaste fallen vid Europadomstolen.

9 Lehto 2018, s. 54

10 De Weck, s. 247

11Larsen, Zandra. Artikel 3 Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. En analys av praxis från Europadomstolen i utvisnings-och utlämningsärenden. Göteborgs universitet, 2010.

(9)

1.3 Teoretiska ansatser

För att kunna granska om Sverige har varit inkonsekventa i sin bedömning av artikel 3 och om Sverige har vägt in egna intressen i bedömningen av artikeln, kommer jag att i denna uppsats att använda mig av Hemme Battjes, Enni Lehtos och Fanny de Wecks tankar gällande bedömningen av bevisbörda, välgrundat skäl och verklig risk samt om statens egna intressen vägts in när jag analyserar uppsatsens utvalda material som analysram. Battjes, Lehtos och de Wecks tankar är centrala i förståelsen gällande Europadomstolens praxis rörande artikel 3 då de argumenterar för att det i ett flertal rättsfall förekommit inkonsekventa bedömningar gällande om en stat är eller inte är skyldig till att ha inskränkt på artikelns innehåll då staten balanserat in egna intresse i sin bedömning.

1.3.1 Hemme Battjes, Enni Lehtos och Fanny de Wecks perspektiv

Hemme Battje analyserar i sin artikel In Search of a Fair Balance: The Absolute Character of the Prohibition of Refoulement under Article 3 ECHR Reassessed om de tolkningsproblem som uppstått i de rättsfall där artikel 3 har åberopats. Battje ställer sig frågan om artikel 3 i verkligheten kan ses som absolut, och om den inte är det, vad det kan beror på.12

Battje börjar med att belysa att vid utformningen av artikel 3 diskuterade representanterna i Europarådet om hur man skulle avväga innehållet i artikeln, och mer väsentligt, hur man skulle definiera tortyr och omänsklig behandling. Storbritanniens representant lade exempelvis fram ett förslag år 1949 om att artikel 3 skulle omfatta tvångssterilisering och se det som omänsklig behandling. Representanterna från Sverige, Norge och Danmark motsatte sig förslaget då det var lagligt att tvångssterilisera sin befolkning i respektive länder. Förslaget, och många liknande förslag om hur man skulle definierade omänsklig behandling, blev inte antagna av Europarådet mot bakgrund av att det skulle försvaga andra rättigheter i texten. Men enligt Battje fanns det även andra skäl. Att definiera förbud mot specifika handlingar skulle vara allt för omfattande för medlemsstaterna, och tortyr och omänsklig behandling fick därför i artikeln inte en definition. Detta menar Battje visar på att det från början funnits ett balanssystem i bedömningen av artikel 3.13

Enligt Battje har det funnits fall där stater har indikerat på att det finns utrymme för balansering i bedömningen av verklig risk när det stått mellan statens intresse och den asylsökandes

12 Battje, 2009 s. 583

13 Ibid s. 619–620

(10)

rättigheter enligt artikel 3. Battje har i den ovannämnda artikeln detaljerat analyserat key cases för att ta reda på hur Europadomstolen har resonerat kring artikel 3:s absoluta karaktär. Battje analyserar bland annat fallet Chahal. mot Storbritannien, där Europadomstolen bedömde att en fördragsslutande stat inte får utvisa en individ som riskerar behandling som strider mot artikel 3, även om det anses hota landets allmänna säkerhet. Battjes menar dock på att denna definition av fördragsslutande stats ansvar för en individs säkerhet att inte utsättas för tortyr blir otydligt i N. mot Storbritannien, då Europadomstolen bedömde att det fanns utrymme för fördragsslutande att kunna balansera in sitt eget samhällsintresse i bedömningen av artikeln. I N. mot Storbritannien bedömde Europadomstolen att fördragsslutande stater under artikel 3 inte bär ansvaret för att förse utlänningar med sjukvård om de inte har rätten till uppehållstillstånd.

Detta då enligt Europadomstolen skulle vara en alltför stor ekonomisk börda för fördragsslutande stat att ta sig an. Battje bedömer därför att det har förekommit inslag i argumentationen gällande staters egna ekonomiska intresse i bedömningen om en utvisning skall äga rum eller inte.14

Även Enni Lehto skriver i Applicability of article 3 of the Europena convention on Human rights at the borders of Europé om de problem som stöts på i samband med att tolka artikel 3.

Precis som Battje menar Lehto att medlemsstaterna har en viss tendens att tolka artikel 3 på olika sätt. Eftersom artikel 3 tolkas i varje enskilt fall, blir därför enligt Lehto tolkningen av artikel 3 relativ. Det vill säga att förbudet av tortyr inte är relativt, utan att förbudet i sig är relativt. Detta på grund av att varje individ i det enskilda fallet inte nödvändigtvis behöver uppleva smärta på samma sätt. Relativismen innebär dock inte enligt Lehto att artikel 3 undermineras, snarare tvärtom, så kan det inställt ge ett bättre och mer anpassat skydd för individen. Om Europadomstolen strängt höll på att alla individer granskades utefter samma sätt att uppleva smärta, skulle exempelvis det kunna innebära att ett barns rättigheter fråntas då barn har andra särskilda rättigheter än en vuxen.15

Dock menar Lehto att Europadomstolens rättspraxis är otydlig på flera punkter, och hänvisar till bedömningar som gjorts vid utvisning av asylsökande. Utlämningsstaten är inte ansvarig för vad som händer den utvisade, men kan dock hållas ansvarig om staten visste om en utvisning hade kunnat lett till illa behandling, tortyr eller förnedrande behandling. Men vad som bedöms vara en verklig risk för att den utvisade skall utsättas för en sådan behandling menar Lehto inte

14 Battje, 2009 s. 583–587

15 Lehto 2018, s. 54-61.

(11)

ges som en proper definition i Europadomstolens rättspraxis. I exempelvis Cruz Varas och andra mot Sverige fastslog Europadomstolen att en stat medvetet utvisade en utlänning till en stat som på substantiella grunder skulle riskera att utsättas för tortyr inte överensstämde med ett demokratiskt samhälle, och ansågs därför stå i strid med artikel 3, även om tortyr skulle äga rum inom en annan jurisdiktion. Dock har det aldrig definierats vad en verklig risk för att utsättas för tortyr är, utan har haft olika definitioner i olika fall. I exempelvis Saadi mot Italien definierades verklig risk som mer troligt än inte att den som utvisas riskerar att utsättas för tortyr, medan i Azimov. mot Ryssland höjs ribban till högts troligt, medan andra fall har använts en standardiserad definitionen bortom rimligt tvivel. I fallet D. mot Storbritannien kom Europadomstolen att definiera inhuman behandling som strider mot artikel 3 om en utlänning vid en utvisning skulle riskera att dö eftersom mottagarlandet inte har möjligheten att förse utlänningen med den vård som krävs.16

Både Battje och Lehto finner att det är kopplat till begreppen; bevisbörda, välgrundat skäl samt verklig risk som bedömningarna har skiljt sig åt. De har i sina analyser argumenterat för att det i varje enskilt begrepp förekommit en balansering av statens egna intressen som jag nedan kommer att gå igenom. Dessa begrepp avser jag att använda som analysram, där jag i domstolsfallen granskar Sveriges uttalanden och argumentation rörande dessa tre kriterier.

Bevisbörda

Bevisbördan ligger på klagande att bevisa att hen riskerar att utsättas för behandling som strider mot artikel 3. Om klagande är kapabel att ta fram en sådan bevisning är det upp till den ansvariga staten att skingra tvivel om det.17 Battje argumenterar i sin analys för att definitionen av verklig risk är flexibel enligt staterna. I Saadi mot Storbritannien argumenterade Storbritannien för att statens nationella säkerhet skall kunna influera bedömningen av bevisbördan och höja kravet för den klagande. Storbritannien argumenterade därför att bevisbördan för den klagande skulle höjas till ”more likely than not”, eftersom klagande var terrormisstänkt. Europadomstolen besvarade Storbritanniens argument med att denna tolkning inte är kompatibel med den absoluta naturen av artikel 3. Här menar Battje att Storbritanniens sätt att definiera bevisbörda visar till en viss grad på att bevisbörda kan uppfattas som spekulativ. Genom att Storbritannien argumenterade för att graden av bevisbördan skulle höjas,

16 Ibid s. 66-68

17 Ibid s. 60-61

(12)

och på så sätt visat att staten vägt in sitt eget intresse, nämligen statens säkerhet, i bedömningen av att definierade bevisbörda, menar Battje på att staterna försökte att skifta bevisbördan från sig själva till klagande. Med andra ord har staten gjort en balansavvägning mellan sitt egna intresse och den klagandes.18

Precis som Battje menar även Lehto att det är upp till den klagande att kunna bevisa att hen tillför en grupp som förföljs, att staten inte har kapacitet att beskydda den förföljda gruppen samt kunna visa på de personliga skälen till varför hen utsätts eller riskerar att utsättas för illa behandling som strider mot artikel 3. Detta ställer enligt Lehto höga krav på att klagande ska anses kunna bevisa att det föreligger personliga omständigheter som innebär att klagande riskerar att utsättas för våld. Även om beviskravet bedömts ha uppnåtts, har stater tenderat att argumentera för att bevisningen inte varit tillräcklig för att kunna visa på att klagande i en framåtsyftande bedömning kunnat bevisa att hen riskerar illa behandling.19

Välgrundat skäl

Den klagande måste kunna visa på att det finns välgrundat skäl att vid en utvisning riskera att utsättas för behandling som står i strid mot artikel 3. Europadomstolen bedömer dels om klagande kunnat lägga fram bevis på att dennes personliga situation utgör risk att utsättas för illa behandling, samt om den allmänna situationen i mottagarlandet betraktas utgöra risk för illa behandling. Avseende hur välgrundat skäl har definierats av Europadomstolens rättspraxis hänvisar Battje till Chahal. mot Storbritannien och N. mot Storbritannien för att förklara hur välgrundat skäl skiljt sig åt. I Chahal. mot Storbritannien konstaterade Europadomstolen att artikel 3 är absolut och kan inte begränsas om det finns välgrundat skäl för att klagande skulle riskera att utsättas för illa behandling. I N. mot Storbritannien, där klagande ansåg sig riskera illa behandling vid utvisning, var Europadomstolens beskrivning av välgrundat skäl som ”It is in principle for the applicant to adduce evidence capable of proving that there are substantial grounds for believing that, if the measure complained of were to be implemented, he would be exposed to a real risk of being subjected to treatment contrary to Article 3”.20 Det ligger med andra ord på staten att kunna skingra klagandes argument och bevisning om att hen har välgrundat skäl att utsättas för illa behandling. Battje menar här att tröskeln för välgrundat skäl

18 Battje 2009, s. 607-608

19 Lehto 2018, s. 66-67

20 Battje 2009, s. 609

(13)

är relativt låg, men att det i andra fall, exempelvis när klagande åberopat sjukvård, har höjts för välgrundat skäl höjts.21

Lehto finner att detta inte utesluter att subtila former av balansering ägt rum innan Europadomstolen kommit fram till avgörandet gällande om det föreligger risk för illa behandling. Lehto hänvisar exempelvis till Vilvarajah och andra. mot Storbritannien, där domstolen bedömde att de asylsökande inte riskerade att utsättas för illa behandling, trots att de klagande tillhörde tamils etnicitet, och Sri Lankas regering utfärdade domar mot talismaner, ansåg att personen blivit slumpmässigt utvald och därför inte hade välgrundade skäl för att riskera att utsättas för illa behandling vid ett återvändande. Medan domstolen i Salah Sheekh mot Nederländerna bedömde att det räckte med att personen behövde bevisa att personen tillhörde den utsatta gruppen för att anses riskera illa behandling i en framåtsyftande bedömning. På grund av att bedömningarna varit inkonsekventa, anser Lehto, att det visat på att det finns utrymme för balans i bedömningar av artikel 3.22

Verklig risk

För att en utvisning skall stå i strid med artikel 3, måste det finnas en verklig risk att klagande riskerar att utsättas för illa behandling vid ett återvändande till hemlandet. Battje hänvisar här till Soering mot Storbritannien, där Soering vid utvisning till USA riskerade dödsstraff.

Domstolen ansåg att det inte gick att utesluta att Soering kunde riskera dödsstraff även om Storbritannien tagit fram bevisning på att det inte fanns risk för att Soering skulle riskera dödstraff. Domstolen beskrev Soerings risk som ”he would be subjected or be likely to be subjected to torture or to inhuman or degrading treatment or punishment would itself engage the responsibility of a Contracting State under Article 3”. Domstolen argumenterade här för att staten inte kunde bevisa om Soering skulle undgå väntan inför dödstraff (death row), vilket i sig ansågs vara illa behandling. 23 I D. mot Storbritannien hävdade D att om hen utvisades skulle hen riskera att utsättas för illa behandling då vård för AIDS inte var tillgänglig i hemlandet. Till skillnad från Soerings fall bedömde domstolen att D inte kunnat visa på att det förelåg en risk att D skulle lida på grund av att det inte fanns en myndighet som skulle utföra den illa behandlingen, vilket det fanns i Soerings fall. Socioekonomiska skäl som D åberopade ansågs inte ge skäl att ålägga staten att ansvara för att förse D med sjukvård. Enligt Battje skiljer

21 Ibid s. 585, 607-610

22 Lehto 2018, s. 64-65, 69

23 Ibid s. 592

(14)

sig beskrivningen av verklig risk åt i hur man argumenterat, där man i ena fallet vägt in statens egna ekonomiska intresse, och i det andra valt att lägga större bevisbörda på staten.24 Enligt Battje har inte stater bemött anklagelsen om att en utvisning lett till illa behandling enligt artikel 3.

Lehto kommer precis som Battje fram till att det även inom bedömningen av verklig risk förekommit inkonsekventa bedömningar. Enligt Lehto bedöms tröskeln för verklig risk olika beroende på vilket skäl som åberopats. I exempelvis medicinska fall anser Lehto att dessa fall bedöms hårdare och att tröskeln höjs för att en person ska kunna beviljas uppehållstillstånd på grund av sin hälsa, än i de fall som grundar sig på andra åberopade skäl. Även i politisk förföljelse har kraven ställts högre än andra skäl. I exempelvis E.G. mot Storbritannien sattes tröskeln så högt att en av domarna uppgav att det undergrävde innebörden av artikel 3, då det fanns en verklig risk att klagande riskerade att utsättas för tortyr vid en utvisning. Detta då Storbritannien inte ansåg att det förelåg en verklig risk att utvisa E.G eftersom han inte kunnat visa på att han var av intresse för Sri Lankas myndigheter.25

Battje och Lehto kommer båda sammanfattningsvis fram till, efter att ha analyserat Strasbourg- rättspraxis, att det inte förekommer en rättvis balans i bedömningen av artikel 3 och att en intresseavvägning har ägt rum. Kortfattat har avvägningar förekommit i de tre ovanstående avseendena där staterna vägt in ekonomiska och allmänna intressen. Battje anser dock att det inte är poänglöst att benämna artikel 3 som absolut, då det fortfarande innebär att statens egna intressen i färre fall förekommit än exempelvis artikel 8 i konventionen, där staten av flera skäl får inskränka i rätten till familjeliv. 26

Vidare finner både Battje och Lehto att stater har vägt in egna intressen i bedömningen av artikel 3. Lehto menar att när klagande kunnat styrkt sin bevisning att hen utsatts för illa behandling, har staten vägt in andra skäl till att klagande ändå ska utvisas. Det har speciellt förekommit när klagande är misstänkt eller blivit fälld för terrorbrott som stater försökt att antingen höja beviskravet för klagande, eller argumenterat för att det inte är statens ansvar att förse klagande med sjukvård eftersom det finns befintlig sjukvård i hemlandet. 27 Battje menar

24 Ibid s. 592-594

25 Lehto 2018, s. 61-62

26 Battje 2009, s. 618–619

27 Lehto 2018, s. 70-71

(15)

även att avskakad av välutförd utredning kan stå i strid med artikel 3, som i Jabari mot Turkiet, för att få en reglerad invandring.

Fanny de Weck är precis som Battje och Lehto inne på att Europadomstolen har varit inkonsekventa och oklara i sina bedömningar av artikel 3. De Weck menar att de inkonsekventa bedömningarna av bevisbörda, verklig risk och välgrundat skäl har förekommit, och detta har berott på att staterna tagit med egna intressen vid bedömningen av artikel 3. Hon ger exempel på att nekande av sjukvård innebär att stater har sett till sitt egna ekonomiska intresse, medan man i andra fall har försökt att höja beviskravet för asylsökande som är terroristmisstänkta, vilket visar på att staten har lagt in den allmänna säkerheten som intresse. För att motverka detta förespråkar de Weck att internationalisera mänskliga rättigheter mer, då det i sin tur leder till att ge stater mindre utrymme att prioritera sina egna intressen framför individens.28

Genom att använda mig av Hemme Battjes, Enni Lehtos och Fanny de Wecks perspektiv avser jag att analysera de fem senaste rättsfallen där Sverige har ställts inför Europadomstolen. Enligt Battje och Lehto är det de tre begreppen bevisbörda, verklig risk och välgrundat skäl som genomgående bedömts inkonsekvent av Europadomstolen vilket har lett till olika utfall gällande artikel 3. Eftersom Battjes och Lehtos perspektiv kan tillämpas på alla rättsfall som rör artikel 3, så bidrar perspektiven till att kunna analysera och besvara uppsatsens syfte, nämligen hur dessa begrepp har använts och argumenterats av Sverige i Europadomstolen. För att kunna granska om Sverige har vägt in egna intressen i sin bedömning av artikel 3 kommer jag även i den här uppsatsen att bidra med ett fjärde begrepp. Med detta begrepp tar jag avstamp i Fanny de Wecks perspektiv som menar på att stater vägt in ekonomiska intressen och allmänna säkerheten när stater argumenterat i Europadomstolen.

Gällande bevisbörda avser jag att granska hur Sverige har argumenterat rörande klagandes bevisbörda, vilka argument Sverige har använt sig av för att bemöta klagades bevisbörda och om Sverige försökt att skifta bevisbördan från sig själv över till den klagande i rättsfallen.

Gällande begreppet välgrundat skäl avser jag att granska hur Sverige har bemött klagandes åberopade situation och information, och om Sverige har balanserat in egna intresse i sin motargumentation. I granskningen av verklig risk avser jag att granska hur Sverige argumenterat gällande klagandes åberopade risk att utsättas för illa behandling och om Sverige

28 de Weck ,2016, s. 241–245

(16)

har bemött den åberopade information och bevisning som legat till grund i fallet. Jag avser även att genomgående i uppsatsen se om Sverige i sin argumentation har balanserat in sitt eget ekonomiska och allmänna säkerhet som intresse i sin bedömning rörande klagandes åberopade skäl och bevisning.

(17)

1.4 Metodologiska ansatser - Postmoderna och diskursteoretiska verktyg inom rätten Diskursanalys inom juridiska fältet har en rättskonstruktivistisk grund och tenderar att undersöka frågan hur snarare än vad. Den teoretiska diskursen framkallar en mångsidigare bild av vår tillvaro. Det ger möjligheten att pröva en mängd olika tillvägagångsätt att förhålla sig till de eviga sanningarna i det teoretiska och vetenskapliga sökandet efter- om inte sanningen, så åtminstone intressanta analyser och iakttagelser av olika fenomen. Genom att använda sig av diskursanalys kan man arbeta fram och synliggöra realismen inom rätten och på så sätt den medvetenhet om de realiteter som exempelvis intresse och makt, som den social konstruktionen är baserad på. Man kan på så sätt granska innebörden, både i den reala världen som i språkspelet kring verkligheten. I språkspelet går det att utläsa bakomliggande idéer i exempelvis texter om rätten genom att få en ökad förståelse av diskursregler och mönster som det som anses vara fixerade enheter.29

1.5 Diskursanalys som metod

Jag kommer i den här uppsatsen att granska domstolsfallen genom diskursanalys.

Genom att dela in argumentationerna från de olika parterna i domstolsfallet utefter bakgrund och svenska regeringens argumention blir det tydligare i hur resonemangen rörande de tre begreppen har förts. Jag anser även att det är viktigt att få med relevanta bedömningar från Migrationsverket för att se hur myndigheten har gått tillväga och resonerat kring sina beslut i domstolsfallen. Detta på grund av att Migrationsverkets och migrationsdomstolens bedömningar ofta ligger till stor grund för hur Sverige argumenterar fallet, både i informationen de har fått och huruvida Sverige har resonerat om individen är i riskzonen för att utsättas för behandling som strider mot artikel 3.

Genom att använda Hemme Battjes och Enni Lehtos kritiska perspektiv på artikel 3 avser jag att analysera den svenska regeringens bedömningar i de fem angivna fallen. Jag kommer att analysera hur Sverige har resonerat och argumenterat kring begreppen verklig risk, bevisbörda och välgrundat skäl. För att kunna analysera dessa begrepp i domstolsfallen kommer jag att använda mig av postmoderna och diskursteoretiska verktyg inom rätten. Inom postmodernismen förhåller man sig kritisk till givna auktoriteter och entydigheter i diskurs och i sanningsbegrepp. Det är denna kritiska hållning som gör det möjligt att genomföra

29Andersson, Håkan. Postmoderna och diskursteoretiska verktyg inom rätten. I Juridisk metodlära, Nääv, Maria

& Zamboni, Mauro (red.), s. 350–354. Lund: Studentlitteratur, 2018.

(18)

undersökningar av mångtydlighet och multipla tolkningsmöjligheter och kunna urskilja pluralistiska drag i värderingar i teoretiska aspekter. Den teoretiska diskursen ger en mer mångsidig bild av exempelvis lagtexter. Metoden används inte på ett sätt som är ute efter att leta efter sanningen i en lagtext, utan öppnar istället upp för läsaren att se intressanta iakttagelser som lagtexten innehåller. Det ger läsaren en medveten öppenhet för mångtydlighet i olika begrepp och definitioner samt en intressefokuseringen på hur det har resonerats kring rättspraxis.30

Genom att använda diskursteoretiska synpunkter i den rättsliga analysen, går man från att analysera vad rätten är, till hur rätten är, d.v.s. hur man i de enskilda fallen skapar och legitimerar rättsliga ställningstaganden. Det bör dock påpekas att denna inriktning i konstruktionism och rättskapandet nödvändigtvis innebär att det går att föra olika vagt utformade uppfattningar utefter skrivarens egna preferenser. Tvärtom kan metoden leda till ökad insikt för de mångfacetterade rättskällorna, och skapa ett tillvägagångsätt som kan avslöja att en rättskälla som uppger sig för att ha fasta fundament, istället kan innehålla en mångsidig diskurs. Istället för att försöka att slå fast vad rätten är, som exempelvis deras fasta ståndsdelar, fokuserar man istället på att analysera om hur man i enskilda fall har legitimerat rätten.31

Genom att använda mig av diskursanalys kan jag kritiskt granska de fem valda domstolsfallen och analysera Sveriges resonemang kring artikel 3:s absoluta natur. Sedan, genom att analysera definitionsformningen av de tre begreppen bevisbörda, välgrundat skäl och verklig risk i Sveriges argumentation, avser jag att analysera det uppsatsens syfte är menat att göra, nämligen att granska Sveriges försvarsargumentation rådande de tre begreppen. För att kunna analysera om Sverige har balanserat in sina egna intressen eller varit inkonsekventa i sina bedömningar.

Jag avser även med metoden att granska ett fjärde begrepp, nämligen om Sverige har vägt in egna ekonomiska intressen eller allmänna säkerhet i bedömningen av artikel 3. Detta gör jag i samband med att analysera tre begreppen även granska texten utefter argumentation som kan tyda på att Sverige argumenterat utefter dessa intressen i uppsatsens resultat. Med metoden avser jag att granska det som ligger bakom dessa begrepp och analysera hur Sverige argumenterade rörande dessa begrepp. Detta är menat att ge uppsatsen en hög validitet eftersom metoden är kopplad till uppsatsens syfte och frågeställning.

30 Ibid s. 349–351

31 Ibid s. 352–354

(19)

1.6 Material och avgränsning

För att kunna besvara uppsatsen frågeställningar kommer materialet bestå av de fem senaste domstolsfallen där Sverige enligt yrkande ansett har inskränkt artikel 3. De fem domstolsfallen jag kommer att granska är följande: M.T. mot Sverige, X. mot Sverige, J.K. mot Sverige, F.G.

mot Sverige samt R.H. mot Sverige. Domstolsfallen är hämtade från Europadomstolens hemsida HUDOC. För att ge materialet så hög reliabilitet32 som möjligt för att kunna besvara uppsatsens frågeställningar har jag valt ut de domstolsfall som har uppfyllt kriterierna som innebär att Sverige är fördragsstaten som har blivit anklagad, att fallet har bedömts i Europadomstolen och att klagande har åberopat artikel 3. Jag har också valt bort domstolsfall där Sverige valt att dra tillbaka sitt beslut om utvisning under tiden fallet har diskuterats i Europadomstolen. Det har jag gjort därför att fallen varit korta och inte innehållit tillräckligt med material för att ingå i analysen. Jag har även gjort en avgränsning gällande att ta de fem senaste rättsfallen som Sverige har ställts inför Europadomstolen som material för uppsatsen för att få en så aktuell bild som möjligt av hur Sverige har argumenterat gällande artikel 3.

1.7 Disposition

För att få en förståelse för problematiken rörande artikel 3:s absoluta karaktär, inleds uppsatsen i kapitel 1 med en bakgrund följt av hur tidigare forskning har beskrivit gällanderätten rörande artikel 3. I kapitel 1 presenteras även uppsatsen teoretiska och metodologiska ansatser för att kunna besvara uppsatsen syfte och frågeställningar om Sverige i sin argumentation har balanserat in egna intressen i sin argumentation gällande fall som rör artikel 3. I kapitel 2 redogörs relevant gällanderätt av non-refoulement. Vidare i kapitel 3 bearbetas sedan de teoretiska och metodologiska ansatserna på de fem rättsfallen, vilket presenteras i en genomgång av rättsfallen, för att sedan kunna analyseras i kapitel 4. Uppsatsen avslutas i kapitel 5 med diskussion utifrån de slutsatser som kunnat dras, eventuell problematik som slutsatserna kan leda till samt förslag på vidare forskning.

32 Agnafors, Marcus & Levinsson, Magnus, Att tänka uppsats: det vetenskapliga arbetets grundstruktur, s. 69–70

(20)

2. Beskrivning av rättsläget kring frågan om non-refoulement

Artikel 3 i konventionen uttrycks i absoluta termer, samtidigt sätts det inte någon definition av vad dessa termer innebär. Europadomstolen anser att omänsklig och förnedrande behandling är när individen upplever ängslan, rädsla, blir behandlad på ett förödmjukande eller kränkande sätt. Domstolen definierar tortyr beskriver som att individen utsätts för smärtsam eller lidande behandling i syfte att få individen att erkänna, utföra eller straffas. Som nämnt ovan återfinns non-refoulement principen i bland annat artikel 19 i EKMR:s stadgar, där den andra punkten lyder ”ingen får avlägsnas, utvisas eller utlämnas till en stat där han eller hon löper en allvarlig risk att utsättas för dödsstraff, tortyr eller andra former av omänsklig eller förnedrande bestraffning eller behandling”. Non-refoulement principen är en folkrättslig princip och är till för att skydda flyktingar mot utvisning eller avvisning om det finns risk att flyktningen riskerar tortyr eller inhuman behandling. Principen om Non-refoulement återfinns även inom förbudet av tortyr och illa behandling inom artikel 3 i EKMR.33

En individ kan inte genom att åberopa artikel 3 ges någon politisk asyl. Men artikeln kan leda till att individen inte kan utvisas och skadestånd kan krävas utav den ansvariga staten. Om en utvisning av en asylsökande kan leda till möjlig risk för att individen utsättas för behandling som strider mot artikel 3, kan utvisningen återkallas, om det finns välgrundat skäl att en sådan risk kan förekomma. Sverige har vid ett flertal gånger inskränkt på artikel 3, då Europadomstolen inte samtyckt med Sveriges faktabaserade insamling av trovärdigheten av den asylsökandes återberättelse.34

En stat har rätten att vägra en utlänning att få tillträde till statens territorium utan att den strider mot konventionen, dock har individer som vistats illegalt i staten fortfarande rätten till skydd enligt artikel 3. Mottagarstaten har inte ett ansvar eller skyldighet om den utvisade utsätts för behandling som strider mot artikel 3 eller nekat till sina rättigheter, men staten som utvisar kan ställas till svars om det finns risk att den utvisade utsätts för behandling som strider mot någon av konventionens artiklar.

Hur EKMR tolkas läggs stor vikt i Europadomstolens praxis. Genom Europadomstolens praxis tolkas och utvecklas EKMR och det är genom praxis som konventionen anses få sitt egentliga

33 de Weck, 2016, s. 1-2

34 Cameron, Iain, An introduction to the European Convention on Human Rights, 2018 s. 87-91

(21)

innehåll. EKMR innehåller inga bestämmelser om hur bestämmelserna skall tolkas och tillämpas, utan istället genom rättspraxis utveckla tolkningsprinciper för konventionen. Varje stat som har ratificerat EKMR är bunden av konventionen. EKMR tillämpas av konventionsstaterna genom att ländernas lagstiftning ska överensstämma med EKMR och genom att inhemska domstolar och myndigheter i sin rättstillämpning iakttar konventionens krav.35 Artikel 1 i Europakonventionens stadgar lyder ”De höga fördragsslutande parterna skall garantera var och en, som befinner sig under deras jurisdiktion, de fri- och rättigheter som anges i avdelning I av denna konvention”. 36 De anslutna staterna är således förpliktigade att se till att konventionens fri- och rättigheter kommer den enskilde individen tillgodo. Var och en som befinner sig inom en konventionsstats jurisdiktion åtnjuter därmed konventionens skydd.

Processen i Europadomstolen

För att kunna väcka talan i Europadomstolen måste först alla nationella rättsmedel inom landet vara uttömda, vilket framkommer i artikel 34 och 35 i EKMR. För svenskt vidkommande innebär detta att i de fall där en klagande ansett att en utvisning innebär begräsning av personens rättigheter, måste klagandes ärende först ha prövats hos Migrationsverket, migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen. Först därefter kan en individ lämna in ett klagomål till Europadomstolen. Vidare måste den enskilde ansökande hävda att en eller flera rättigheter ur Europakonventionen blivit inskränkt för att fallet skall kunna tas upp i Europadomstolen. Om den ansvariga staten anses ha inskränkt på en rättighet som är absolut kan Europadomstolen enligt artikel 41 utkräva skadestånd av den anklagade staten. Vidare har den ansvariga staten (respondent state) bevisbördan för att den klagande vid en utvisning inte riskerar att utsättas för behandling som strider mot artikel 3 även i hemlandet.37

Hur EKMR är inkorporerad i Sverige

I 2 kap. 19 § regeringsformen framgår det att ” Lag eller annan föreskrift får inte meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna”. Detta innebär inte att EKMR har en grundlagsställning, dock intar den en särställning i svensk rätt. Detta då dels EKMR gäller som svensk lag, samt att det i grundlagen framgår att ingen annan lag eller föreskrift får meddelas i

35 Ibid

36 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1950)

37 Moeckli, Daniel, Shah, Sangeeta, Sivakumaran, Sandesh & Harris, David J. (red.), International human rights law, Third edition, s. 451

(22)

strid mot EKMR. 38 Vidare kommer artikel 3 i uttryck i Sveriges utlänningslag. Detta framgår enligt 4 kap. 1§ eller 4 kap. 2§ i utlänningslagen, som ger flyktningar eller alternativt skyddsbehövande rätten till uppehållstillstånd i Sverige. Om en utlänning inte får rätt till uppehållstillstånd enligt 4 kap. §1 eller 4 kap. 2 §, får tillstånd beviljas en utlänning om det vid en samlad bedömning bedöms att utlänningens situation finns synnerligen ömmande omständigheter att bevilja uppehållstillstånd. Vid denna bedömning beaktas hälsotillståndet, situationen i hemlandet och situationen i Sverige. Detta innebär exempelvis att sjukdom kan strida mot ett sådant svenskt konventionsåtagande som avses i 11 § lag (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige. Uppehållstillstånd ska då beviljas enligt denna bestämmelse. Av 11 § den tillfälliga lagen, framgår att uppehållstillstånd enligt 5 kap. §6 utlänningslagen endast får beviljas om en avvisning/utvisning skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande. Detta innebär att en utlänning kan få uppehåll i Sverige på grund av synnerligen ömmande omständigheter.39 Vidare återfinns absoluta verkställighetshindren i kap 12. 1–3 §§ utlänningslagen, som innefattar hinder att verkställa avvisning och utvisning av individer som riskerar att utsättas för förföljelse, dödsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling.40

38 Cameron 2018, s.190

39Wikrén, Gerhard & Sandesjö, Håkan, Utlänningslagen: med kommentarer, Elfte upplagan, Wolters Kluwer, Stockholm, 2017, s.168–169

40 Migrationsöverdomstolens mål U; 3524–12, dom 2012-12-06

(23)

3. Genomgång av rättsfall

I detta avsnitt avser jag att beskriva de domstolsfall som ligger till grund för uppsatsens analys.

3.1 M.T. mot Sverige

Bakgrund

M.T. överklagade den 23 december 2011 Sveriges beslut om utvisning. M.T:s etniska bakgrund är uigur från Bisjkek i Kirgizistan. M.T ansökte om asyl i Sverige 2009 och uppgav följande till Migrationsverket att han i sitt hemland drev ett företag och inhandlade varor från en samarbetspartner med samma etniska bakgrund i Kina.41 I augusti 2009 arresterades M.T:s samarbetspartner i och både M.T och samarbetspartnern anklagades för att ekonomiskt ha stöttat de uiguriska oroligheterna i Kina. M.T. ska själv arresterats av krigiska polisen. M.T:s hälsa ska i fängelset ha försämrats. Efter att M.T. frigivits uppsökte han sjukvård på grund av njurproblem. Läkarna ska då ha nekat M.T. sjukvård på grund av påtryckning från regeringen.

På grund av att M.T. led av kronisk njursjukdom och behövde få hemodialys 3 gånger i veckan.

Enligt M.T:s familj ska polisen ha sökt efter honom efter att han lämnat landet och gett kallelser om att M.T. ska inställa sig till domstolen. Efter att M.T. fick avslag på beviljat uppehållstillstånd fick han en krisreaktion och uteblev från två dialystillfällen, vilket ledde till att hans hälsa kraftigt försämrades.42

Svenska regeringens argumentation

Bevisbörda

Regeringen hävdar att klagande inte styrkt sina påståenden om kränkning enligt artikel 3.

Gällande M.T:s muntliga uppgifterna om att han skulle vara av intresse av kirgiziska myndigheterna och ska ha arresterats och fängslats av polisen finner Migrationsverket att M.T.

lämnat motstridiga uppgifter om att detta ska ha skett. Sverige argumenterar därför inte vidare gällande kravet på bevisbördan gällande att M.T. skulle vara av intresse av kirgiziska myndigheterna utan fokuserar istället på bevisbördan gällande M.T:s hälsa. Gällande om klagandes hälsa ger berättigande till uppehållstillstånd i Sverige har svenska regeringen noga övervägt besluten från migrationsmyndigheterna i Sverige och finner att M.T. misslyckats med

41 M.T v Sweden (Application no. 1412/12), Judgment 26 February 2015, 7-12 §§

42M.T v Sweden (Application no. 1412/12), Judgment 26 February 2015, 13-15 §§

(24)

att lägga fram bevis för att han inte kan förses med sjukvård i hemlandet. Regeringen har begärt in bevisning från kirgiziska myndigheter som visade att personer även med akut dialys fanns att få i hemlandet. Regeringen ansåg att det fanns sjukvård att få i Kirgizistan och att klagande inte kunnat lägga fram bevisning gällande uppgifterna om att han skulle behöva vänta på en två till tre års väntelista på en njurtransplantation. Regeringen menar vidare på att klagande fått tillfredsställande behandling i hemlandet innan sin ankomst till Sverige. Det faktum att sjukvården inte skulle vara enkelt eller snabbt tillgänglig för klagande eller hög kostnad skulle enligt domstolens rättspraxis inte behöva innebära att en utvisning kränker artikel 3.43 Regeringen har vidare i sitt försvar förklarat att landet inte är bunden att förse M.T. med sjukvård då det finns befintlig sjukvård att få i hemlandet och menar på att ”Det faktum att hälsovården inte skulle vara så enkelt och snabbt tillgänglig eller skulle innebära stora kostnader, skulle enligt domstolens rättspraxis inte behöva innebära att en utvisning skulle innebära en kränkning av artikel 3”. 44

Välgrundat skäl

Även om det inte framgår så ifrågasätter inte regeringen att M.T. lider av kronisk njurinflammation och är i akut behov av sjukvård som innebär att om han uteblir från dialys dör inom några veckor. Sverige argumenterar dock att landinformation från kirgiziska myndigheter visar på att det finns 55 dialysmaskiner i Kirgizistan. Det finns heller inget som enligt Sverige visar på att just M.T. skulle diskrimineras eller nekas den vård han behöver på grund av att han exempelvis är uigur.45

Verklig risk

Regeringen ifrågasätter att M.T. verkligen riskerar att utsättas för behandling som strider mot artikel 3 i en framåtsyftande bedömning av om M.T. utvisades till Sverige. Detta då regeringen uppger att klagande vid utvisning skulle under behörig myndighet, vilket normalfallet är Migrationsverket, se till att sjukvårdspersonal finns på plats under resans gång och uppmuntra klagande att kontakta sjukvården i Kirgizistan för att inte behöva avbryta sin dialys.

Regeringen hävdar sammanfattningsvis att Migrationsverket skulle göra allt för att klagandes dialys inte skulle avbrytas vid en utvisning. Såldes har klagande enligt svenska regeringen inte

43M.T v Sweden (Application no. 1412/12), Judgment 26 February 2015, 37-40 §§

44M.T v Sweden (Application no. 1412/12), Judgment 26 February 2015, 49f §§

45M.T v Sweden (Application no. 1412/12), Judgment 26 February 2015, 39-42§§

(25)

kunnat styrka att en utvisning leder till kränkning av artikel 3. Regeringen bemöter inte bevisansvaret gällande att M.T. är behov av direkt sjukvård efter att kommit till Kirgizistan, utan menar på att Migrationsverket, som är ansvarig myndighet vid utvisning, skulle göra allt för att M.T. inte skulle behöva avbryta dialysen vid en utvisning. Vidare bedömer Sverige att M.T. sedan tidigare hade fått tillfredställande vård i hemlandet innan han kom till Sverige.

Sverige bemöter inte informationen om att M.T:s hälsa efter att lämna Kirgizistan försämrats enligt en överläkare på Karolinska institutionen.46

3.1.2 X. mot Sverige

Bakgrund

År 2007 fick X beviljat uppehållstillstånd i Sverige baserat på att X hade familj i Sverige sedan tidigare. År 2009 gifte sig X med en person som inte innehade svenskt medborgarskap, men hade ett uppehållstillstånd som gjorde att även X:s uppehållstillstånd kunde förlängas ytterligare i Sverige. År 2016 kontaktade svenska säkerhetspolisen Migrationsverket och begärde att X:s uppehållstillstånd skulle dras in eftersom X var terrormisstänkt av säkerhetspolisen. Under denna period som säkerhetspolisen kontaktade Migrationsverket ansökte X om asyl och menade på att han var i behov av internationellt skydd. X uppgav att på grund av att säkerhetspolisen stämplat honom som terrorist skulle en utvisning till hans hemland Marocko innebära att han riskerade att utsätta för tortyr och minst tio års fängelse.

Migrationsverket bedömde att eftersom X inte sedan tidigare varit eftersökt av myndigheterna i Marocko, inte brutit mot någon terrorlag i Sverige samt att omständigheterna gällande tortyr och mänskliga rättigheter enligt de senaste rapporterna hade förbättrats, bedömde Migrationsverket att X inte riskerade tortyr vid en utvisning. Sverige delade Migrationsverkets och säkerhetspolisens uppfattning om att en utvisning av X inte skulle leda till någon risk av förföljelse. Dels då de marockanska myndigheterna blivit informerade av svenska säkerhetspolisen om att X endast är misstänkt för terrorbrott och inte dömd, samt att X inte kunnat visa på att han sedan tidigare ska ha varit av intresse av marockanska myndigheterna.47

46 M.T v Sweden (Application no. 1412/12), Judgment 26 February 2015, 42-44 §§

47 X. v Sweden (Application no. 36417/16), Judgment 9 January 2018, 6-17 §§

(26)

Svenska regeringen argumentation

Bevisbörda

Sveriges regering argumenterar ytterligare att internationella rapporter om läget i Marocko har förbättrats under de senaste åren, utbildning om att öka kunskapen om mänskliga rättigheter och de som anklagats för att ha utfört tortyr och fysiskt våld var under utredning. Sveriges regering uppgav även att tortyr är förbjudet i Marocko och att det är straffbart för statligt anställda som bryter mot den lagen. Dock är Sveriges regering medvetna om att det förkommit och förekommer att sådana som varit misstänkta för terroristbrott blivit torterade i Marocko.

Sverige ansåg dock att X inte kunde bevisa att han var av intresse för de marockanska myndigheterna då han rest tillbaka till Marocko ett flertal gånger sedan tidigare. Sverige argumenterade vidare att eftersom X inte är fälld för något brott i Sverige, samt att Sverige genom säkerhetspolisen kontaktat marockanska myndigheterna om detta ansåg Sverige att det inte fanns något välgrundat skäl att X riskerade tortyr vid en utvisning.48

Välgrundat skäl

Sveriges regering motsäger sig att en utvisning av X skulle innebära verklig risk för att han skulle utsättas för behandling som strider mot artikel 3. X anser att en utvisning till Marocko skulle leda till att han blir torterad eftersom han anses vara ett nationellt säkerhetshot mot Sverige, och att Sverige skall ha delat vidare den informationen till Marocko. Sverige menar dock på att detta inte är problematiskt eftersom svenska säkerhetspolisen har informerat marockanska myndigheterna om att X endast är misstänkt för terrorbrott och inte dömd.

Eftersom X inte är dömd för terrorbrott i varken Sverige eller Marocko finns det därför enligt Sverige inte ett välgrundat skäl för att X skulle risker att utsättas för tortyr. Detta styrker också enligt Sverige att X kunnat resa till Marocko ett flertal gånger utan att ha utsatts för något, samt att han heller inte kunnat bevis att han sedan tidigare varit av intresse för de marockanska myndigheterna.49

Verklig risk

Eftersom den klagande själv inte har varit eftersökt av marockanska myndigheter, och har sedan innan inte blivit dömd för terrorrelaterade brott i varken Marocko eller Sverige. Sveriges

48 X. v Sweden (Application no. 36417/16), Judgment 9 January 2018, 39-45 §§

49 X. v Sweden (Application no. 36417/16), Judgment 9 January 2018, 42-45 §§

(27)

regering anser att uppfattningen om att X skulle vara ett säkerhetshot inte är tillräcklig för att han skulle riskera misshandel om han utvisades till sitt hemland, något som svenska regeringen anser att de internationella rapporterna styrker. Sveriges regering anser att om den klagande skulle bli förhörd eller utredd för kriminell aktivitet i Marocko, skulle detta inte hindra Sverige från att utvisa den klagande, så länge inte risken att utsättas för misshandel föreligger. Svenska säkerhetspolisen har vidare varit i kontakt med marockanska myndigheter, och har diskuterat fallet med dem, även understrukit att klagande inte har utfört något brott i Sverige, samt att svenska säkerhetspolisen kontinuerligt skulle granska om det förekom några hinder att verkställa utvisningen.50

3.1.3 J.K et al. mot Sverige

Bakgrund

År 2010 ansökte J.K. tillsammans med sin fru och barn asyl i Sverige. I sin asylansökan uppgav J.K. att han i Baghdad under 90-talet ägde ett bygg- och transportföretag som endast hade den amerikanska militären som klient. År 2004 utförde al-Qaida ett mordförsök på J.K. på grund av att J.K. haft den amerikanska militären som kund, och familjen mottog ett flertal hot för att de hade handlat med den amerikanska militären. J.K. et al flyttade därför på grund av detta samma år till Jordanien, men flyttade sedan tillbaka till Irak 2006. Kort efter familjens återvändande placerade al-Qaida en bomb bredvid familjens hus men gick aldrig av. På grund av de återkommande hoten från al-Qaida flyttade J.K. et al till Syrien, för att sedan återvänd till Bagdad 2008. Samma år besköts J.K. tillsammans med sin dotter av al-Qaidamedlemmar och J.K:s affärslager förstördes. Dottern avled och J.K. fick efter beskjutningen svåra skottskador i magen. Efter händelsen flyttade J.K. et al runt i Bagdad, men deras affärslager fortsatte att attackeras av al-Qaida. J.K. et al sökte aldrig skydd hos de irakiska myndigheterna av rädsla för att myndigheten skulle ge ut deras adress till al-Qaida.51 År 2011 fick J.K et al avslag på sina asylansökningar då migrationsprocessen inte ansåg att J.K. et al kunnat visa att det fanns en verklig risk att utsättas för förföljelse då det gått flera år sedan de mottagit hot från al-Qaida.

J.K. et al ansökte på nytt om asyl och uppehållstillstånd och inkom till Migrationsverket med flertal dokument om identitetsbevis, dotterns dödsfallsintyg, och läkarintyg på skottskadan som förste ansökan hade sen första attacken, men avvisades.52

50 X. v Sweden (Application no. 36417/16), Judgment 9 January 2018, 44-45 §§

51 J.K. and others v. Sweden (Application no. 59166/12), Judgment 23 August 2016, 14-17 §§

52 J.K. and others v. Sweden (Application no. 59166/12), Judgment 23 August 2016, 16-19 §§

(28)

Svenska regeringen argumentation

Bevisbörda

Gällande bevisbördan hade J.K et al. lämnat in bevisning i form av ett översatt vittnesmål från deras granne berättat om att en maskerad terroristgrupp letade efter J.K. et al. Familjen hade även lämnat in en polisrapport där det framgick att familjens hus hade bränts ner av terrorister.

De hade vidare lämnat in dotterns dödsfallsintyg och en inspelad debatt där J.K. deltagit i diskussionen om al-Qaidamedlemmars infiltration av det irakiska styret. Slutligen hade J.K.

lämnat in läkarintyg om att hans hälsa hade försämrats och att det inte fanns tillfredställande sjukvård i Irak. Mot bakgrund av den inlämnade bevisningen samt de muntliga uppgifterna fann Sverige att J.K. et al. lämnat tillförlitliga uppgifter gällande att de varit föremål för allvarliga hot och våld från al-Qaida mellan perioden 2004–2008. Sverige menar dock att det enligt relevant landinformation finns ett polisväsende i Irak som familjen kan vända sig till för att få skydd, samt att familjen inte kunnat bevis varför de skulle vara av intresse för al-Qaida idag då det gått flera år. Gällande J.K:s hälsa ifrågasätter inte Sverige J.K:s hälsotillstånd, men menar på att det finns tillfredställande sjukvård att få i Irak.53

Välgrundat skäl

När det kommer till att granska om familjen kan beskyddas av den irakiska myndigheten från våld uppgav Migrationsverket följande. Asylsökande måste kunna bevisa att han eller hon behöver beskyddas samt kunna bevisa på grund av rädsla för de konsekvenserna av att be om skydd av irakiska myndigheter. Migrationsverket granskar sedan lagsystemet i Irak som granskas i samband med vara asylsökandes mål. Om det framkommer att statens skydd inte brister och leder till de risker som den ansökande uppger, måste den ansökande bevisa, genom exempelvis dokument, hur personen har sökt skydd av myndigheten. Migrationsverket finner att familjen har utsatts för ”Ytterst allvarliga övergrepp” av al-Qaida, dock uppger Migrationsverket att dessa attacker förekom för tre år sedan, och att det idag är mycket svårare för al-Qaida att utföra attacker i dagens läge. Vidare uppger Migrationsverket att eftersom varken den första eller andra ansökande uppgav att de inte sökta skydda av Irakiska myndigheter på grund av rädsla för att irakiska myndigheter arbetar tillsammans med al-Qaida, anser Migrationsverket, som nämnt tidigare att polismyndigheten i Irak ökat signifikant under de senaste åren, anser Migrationsverket, med hänvisning till kapitel 4, sektion 1 i

53 J.K. and others v. Sweden (Application no. 59166/12), Judgment 23 August 2016, 17-18 §§

(29)

utlänningslagen, att eftersom de ansökande inte ens försökt att be om beskydd därför inte finner att den ansökandes påstående att den irakiska myndighetens beskydd från förföljelse inte verkar trolig.54

Verklig risk

Vid överklagan till migrationsdomstolen gjordes följande bedömning. Att de händelser som J.K. et al utsatts för skedde i det avlägset förflutna, och migrationsdomstolen inte kan se en anledning till att dessa hot skulle finnas idag, dels på grund av anledningen till att den klagande inte längre har ett samarbete med den amerikanska militären, samt även om dessa hot skulle fortsätta att äga rum, är det troligt att de irakiska myndigheterna både är villig och kapabel att förse J.K. et al med det beskydd som de behöver.55 Vidare menar regeringen att utifrån relevanta rapporter att omständigheterna i Irak har förbättrats under de senaste åren. Polismyndigheten i Irak har tagit till fler åtgärder för att motarbeta korruption och den irakiska säkerhetspolisens storlek har ökat. Torts att polismyndigheten ändå är fortsatt underbemannad har ändå arresteringarna ökat i landet. Sverige uppger även att denna information visar på att al-Qaidas våldsutövande har signifikant minskat i landet.56

3.1.4 F.G. mot Sverige

Bakgrund

F.G. ansökte år 2009 om asyl och uppehållstillstånd i Sverige. Enligt Migrationsverket uppgav F.G. att han varit en motståndare till regimen i Iran genom att ha skapat regeringskritiska hemsidor och deltagit i demonstrationer genom gröna rörelsen. F.G. uppgav vidare att han år 2007 arresterats för att ha deltagit i demonstrationer men släpptes efter ett dygn då han förts till sjukhus för på grund av högt blodtryck. År 2009 arresterades F.G. igen i samband med demonstrationer och ställdes inför revolutionsdomstolen. F.G. uppgav att han släpptes fri i utbyte mot att han lovade att han skulle spionera på sina vänner. F.G. flydde kort därefter till Sverige. När F.G. ankom till Sverige konverterade han efter en tid från islam till kristendomen.57

54 J.K. and others v. Sweden (Application no. 59166/12), Judgment 23 August 2016, 17 §

55 J.K. and others v. Sweden (Application no. 59166/12), Judgment 23 August 2016, 18-20 §§

56 J.K. and others v. Sweden (Application no. 59166/12), Judgment 23 August 2016, 19-20 §§

57 F.G. v Sweden (Application no. 43611/11), Judgment 23 March 2016, 11-28 §§

References

Related documents

avtalsslutande stat kan ge upphov till en tillämpning av artikel 3 i Europakonventionen, och därmed ålägga ansvar på den staten, om det föreligger en välgrundad anledning att tro att

Tortyrkonventionen innehåller även i artikel 3 ett absolut förbud mot att utvisa, återföra eller utlämna en person till en annan stat, i vilken det finns grundad anledning att tro att

Torbjörn Andersson framhåller att Högsta domstolens praxis tyder på att allmänna domstolar alltid skall vara behöriga att pröva återbetalningskrav avseende offentliga stöd i

Med stöd av detta resonemang menade Munck att övervägande skäl talar för att det inte skulle anses som stridande mot dubbelbestraffningsförbudet i artikel 4 i

Efter nio år hade 7,6 procent av patienterna förlorat minst ett implantat och 14,5 procent av patienterna hade drabbats av periimplantit med uttalad benförlust.. Värdering

Anmärk- ningsvärt är att endast två kliniker angivit att poli- tiker fastslagit gränserna inom ortodontivården, detta med hänsyn till att tolv kliniker anger att de får

Europadomstolen har med stöd av principen ofta funnit att de berörda barnen har en rätt att återförenas med sina föräldrar men även om familjen skulle föredra att

tolkning, överväga om den svenska lagregeln tolkningsvis kan ges en innebörd som motsvarar konventionens krav. Vid denna tolkning kan man behöva åsidosätta vissa