“Bengalen betyder allt för mig”
En kvalitativ studie om svensk ultraskultur och dess drivkrafter
André Salazar Fors & Sebastian Gråhns
2020
Examensarbete, Grundnivå (Kandidatexamen), 15hp Kriminologi
Kandidatprogram i utredningskriminologi Examensarbete för kandidatexamen i kriminologi
Handledare: Jerzy Sarnecki Examinator: Sofia Wikman
Abstract
The purpose of this study has been to investigate the Swedish ultras culture based on subculture theories, it’s motivations and it’s conflict with the police. The ultras culture is a part of football and supporter culture. Through eight semi-structured interviews the study has been able to show that ultras culture, as the interviewees experience it, can be explained by the use of postmodern subculture theories where participation is based solely on one’s own chosen lifestyle and not socio-economic factors. The community, being able to support their team in the best possible way and experiencing arousal has been identified as motivations.
The conflict with the police has proven to be protracted and is based on an experienced illegitimacy and experienced assault from the police. This has lead the ultras groups to take illegal acts against the police, creating a vicious circle and an infected conflict.
Keywords: Ultras culture, conflict, motivations
Sammanfattning
Syftet med denna studie har varit att undersöka den svenska ultraskulturen utifrån subkulturteorier, dess drivkrafter och dess konflikt med polisen. Ultraskulturen är en del av fotbolls- och supporterkulturen. Genom åtta semistrukturerade intervjuer har studien kunnat visa att ultraskulturen, som deltagarna upplever den, kan förklaras med hjälp av postmoderna subkulturteorier där deltagandet främst är baserat på egen vald livsstil snarare än socioekonomiska faktorer. Gemenskapen, att kunna stötta sitt lag på allra bästa sätt och att få uppleva arousal har identifierats som drivkrafter. Konflikten med polisen har visat sig vara långdragen och grundar sig i en upplevd illegitimitet och upplevt övervåld från polisens sida.
Dessa leder till att ultrasgrupperna själva tar till illegala handlingar mot polisen, vilket skapar en ond cirkel och en svårlöst konflikt.
Nyckelord: Ultraskultur, konflikt, drivkrafter
Förord
Ett stort tack till samtliga personer som på olika sätt har deltagit och bidragit till studien.
Tack till alla ni som tipsat om möjliga intervjudeltagare och tack till er intervjudeltagare som med era svar, erfarenheter och upplevelser bistått med ett mycket användbart material.
Sist men inte minst vill vi rikta ett extra stort tack till vår handledare Jerzy Sarnecki som bidragit med tips, råd och kloka synpunkter under arbetets gång.
Studiens delar har författats av oss båda och vi ansvarar därför gemensamt för allt innehåll.
André Salazar Fors Sebastian Gråhns
3 juni, 2020
Innehållsförteckning
1.0 Inledande kapitel ………....1
1.1 Inledning….………...1
1.2 Syfte och frågeställningar ……….………2
1.3 Förklaring av begrepp .………..2
1.4 Avgränsningar ………...4
1.5 Förförståelse .……….4
1.6 Disposition.………... 5
2.0 Tidigare forskning………..6
2.1 Tillvägagångssätt……….………..6
2.2 Polisens arbete med supportrarna ……….………7
2.3 Polisens och supportrarnas gemensamma ansvar för konflikter ………...9
2.4 Ultraskultur……….……….10
3.0 Teori………...13
3.1 Postmodernism och postmodern subkulturteori.……….13
3.2 Tidig subkulturteori……….………....14
3.3 Nyckelbegrepp inom subkulturteori……….………...15
4.0 Metod……….17
4.1 Semistrukturerade intervjuer ……….………..17
4.2 Intervjuguide ……….………..17
4.3 Kvalitativ innehållsanalys ……….………..18
4.4 Urval……….………...19
4.5 Reflexivitet i metoden ……….………20
4.6 Tillvägagångssätt……….………....21
4.7 Validitet och Reliabilitet ………..………...…24
4.8 Etiska ställningstaganden .………...26
5.0 Resultat och analys………...28
5.1 Ultraskulturen utifrån subkulturteori ………..28
5.1.1 Våld som statusmarkör i gruppen………....28
5.1.2 Gruppen formas kring val av livsstil……….. 29
5.1.3 Nyckelbegreppen……….31
5.2 Konflikten ur ett supporterperspektiv. ………34
5.2.1 Illegitimiteten …..………34
5.2.2 Medias roll………...37
5.2.3 En framtida relation ………38
5.3 Drivkrafter inom ultraskulturen ………..40
5.3.1 Gemenskapen ………..40
5.3.2 Att stötta sitt lag på bästa sätt ………41
5.3.3 Arousal - “Adrenalinkickar” och att “känna sig tuff” ……….42
6.0 Diskussion ...………..45
6.1 Studiens viktigaste resultat och egna reflektioner………..45
6.2 Resultaten i relation till tidigare forskning ………46
6.3 Teoretisk anknytning………..48
6.4 Förslag till fortsatt forskning………..50
7.0 Litteratur………...51
Bilagor ……….59
1.0 Inledande kapitel
I detta kapitel sker en introduktion till studiens tema, syfte och frågeställningar. Det ges även en beskrivning av begrepp, avgränsningar, förförståelse och disposition.
1.1 Inledning
För många människor i Sverige är fotboll en stor del av det vardagliga livet. Under 2019 besökte mer än två miljoner människor en arena i Allsvenskan för att titta på fotboll (Svensk Elitfotboll, 2019). Detta står sig relativt högt i Europa sett till vår befolkningsmängd och faktum är att Allsvenskan är den liga i Europa som publikmässigt vuxit allra mest från 2010 och framåt (Nyberg, 2018). Detta visar på den enorma folkliga kraft som svensk fotboll och supporterkultur har i landet där den inhemska fotbollen är en av vår tids allra största kulturyttringar. Svenska supportrar har ett högt anseende runt om i fotbolls- och supportervärlden och inte sällan nämns atmosfären kring exempelvis derbyt mellan AIK-Djurgården som en av de bästa i hela Europa (Hagberg, 2018).
Den svenska supporterkulturen är stor och innefattar många olika grupperingar. Denna studien vänder sig mot de så kallade ultrasgrupperna som enligt Joern och Havelund (2018) är en egen subkultur inom supporterkulturen. Det är de som driver supporter- och läktarkulturen framåt och som genom tifon och ramsor skapar en atmosfär kring fotbollen som håller allra högsta klass. Men ultrassupportrar är inte bara kända för sin tifoverksamhet eller stämningshöjande sånger, ofta förknippas de även med olika former av ordningsstörningar. Användandet av olaglig pyroteknik har blivit synonymt för grupperna och våldsamheterna mellan ultrasgrupper och polis avlöser varandra. Dessa ordningsproblem innebär att Polismyndigheten behöver agera, vilket har lett till att man tagit fram en strategi för att stävja ordningen kring fotbollsmatcher. Strategin kallas för åtgärdstrappan och kommer kort att presenteras under avsnitt 1.3 - Förklaring av begrepp. Strategin har skapat en stor frustration hos supportrar, en frustration som under det senaste året (2019) blossat upp till en konflikt som eskalerar (Aftonbladet, 2019). Krismöten har hållits på löpande band, där ledande personer inom svensk fotboll beskrivit situationen som ett stundande krig (Fotboll
Sthlm 2019). Konflikten har till och med tagits sig ända upp till riksdagen med en motion som sedermera avslogs under 2020 (Motion 2019/20:279).
Det finns en rad studier som beskriver de våldsproblem som finns på läktarna inom fotbollen.
Studier där huliganism och rädslan inför våldsamma fotbollssupportrar får ta stor plats (Hansson & Lindell, 2012). Denna studie ska analysera dem individer som är en del av ultraskulturen, individer som i vått och torrt, oavsett vad, följer och stöttar sitt lag. De formar sina liv efter laget och lägger enorma mängder pengar på sitt supporterskap. Varför engagerar de sig i våldshandlingar och andra ordningsstörningar som tvingar polisen till att agera och öka kontrollen av supportrar? Vad driver ultrassupportrarna till att göra det som de gör?
1.2 Syfte och frågeställningar
Vi ska i denna studien försöka förklara ultraskulturen utifrån subkulturteori, där de drivkrafter som finns inom ultraskulturen ska identifieras och förklaras. Vi har även ett fokus på polisens arbete och metoder vid fotbollsmatcher, detta utifrån en supporters perspektiv.
Detta ska bidra till en förståelse för ultraskulturen och den konflikt som finns, en förståelse som behövs för att en så pass stor och infekterad konflikt ska kunna förstås och lösas.
Frågeställningarna som studien ska svara på är:
● Hur kan ultrasgrupper förstås utifrån subkulturteori?
● Hur beskrivs konflikten mellan supportrar och polis ur ett supporterperspektiv?
● Vilka är drivkrafterna inom ultraskulturen?
1.3 Förklaring av begrepp
Arousal: Med arousal menas ökningen av nervsystemets aktivitet och därmed också för den psykiska aktiviteten (Egidius, u.å). Utlöses av exempelvis hot, våld, engagemang och
intresse. En förhöjd arousalnivå ger vanligtvis upphov till exempelvis skärpt uppmärksamhet och känsloreaktioner.
Huligan/Huliganism/Firma: Begreppen huligan och huliganism används idag väldigt brett och i mängder av olika situationer (Nationalencyklopedin, 2020a). Begreppen används vanligtvis inom fotboll för supportrar som begår våldshandlingar och är en del av en firma.
Brå (2008) beskriver firmor som lösa nätverk av supportrar som slåss mot andra gruppering samt hotar och trakasserar olika aktörer inom fotbollen (Brå, 2008, s. 7).
SLO: Supporter Liaison Officer är namnet på en tjänst som fotbollsklubbarna tillhandahåller.
Svensk Elitfotboll beskriver uppdraget: “De två huvudsakliga arbetsuppgifterna för en SLO är samordning och dialog i samband med match och löpande kommunikation och dialog med supportrar. [...] Den viktigaste uppgiften för en SLO mellan matcherna är att fungera som kommunikationskanal mellan supportrarna och föreningen. Avsikten är att kommunikationen ska ske i båda riktningarna, d.v.s. både från supportrar till förening och från förening till supportrar.” (Svensk Elitfotboll, u.å)
Supporter (fan): Ordet fan kommer från engelskans “fanatic” vilket är en person som mycket entusiastiskt ägnar sig åt idoldyrkan av exempelvis en musikgrupp eller film (Nationalencyklopedin, 2020b). Medan ordet fan ofta används för anhängare till musikgrupper används mest ordet supporter i en svensk kontext för att beskriva de hängivna anhängarna till idrottslag. Nationalencyklopedin beskriver en supporter som en ivrig anhängare.
Tifo: Tifo kommer från italienskans tifosi som betyder supporter och syftar på de stora läktararrangemang som visas upp på läktarna när spelarna gör entré på planen (Nationalencyklopedin, 2020c) . Tifon kan bestå av exempelvis OH flaggor (overhead) som är en stor målning som täcker hela läktaren, pyroteknik i form av bengaler och rökbomber, flaggor, halsdukar och mosaik-tifo som innebär att publiken håller upp fyrkantiga pappersbitar som i sin helhet bildar mönster, symboler eller text.
Ultras: Ultrasgrupper består av supportrar som lägger ner en stor del av sin tid på att stödja sin klubb. Detta sker genom skapandet av tifo, kampanjer och sin närvaro på arenan.
Ultrassupportrar är ofta, men inte alltid, av en våldsammare karaktär än den vanliga supportern (Fuller & Junaedi, 2017). Den typiska ultrassupportern är unga urbana män och ett kännetecken för ultrasgrupper är att de styr vilka ramsor som sjungs på ståplatsläktare.
Åtgärdstrappan: Åtgärdstrappan är polisens strategi för att förhindra ordningsstörningar vid fotbollsmatcher. Åtgärdstrappan appliceras genom att villkor för en arrangör skärps vid upprepade ordningsstörningar på matcherna. Det kan exempelvis handla om att förbjuda publik på den läktare där problemen uppstår eller att genomföra mer djupgående visitationer för att förhindra införseln av pyroteknik (Polismyndigheten, 2016, s. 1-15). Åtgärdstrappan är bland media och supportrar mer känd som villkorstrappan.
1.4 Avgränsningar
Konflikten mellan supportrar och polisen är idag väldigt bred och rör många parter. I denna studie kommer inte supporterkulturen i stort att beröras. Studien kommer istället avgränsas till att endast fokusera på ultrasgrupperingar som introducerades under inledningen. Då studien har sitt fokus på ultrassupportrar görs heller inga intervjuer med poliser för att höra deras sida av konflikten. Att vi enbart intervjuar en sida av en konflikt kan användas som kritik mot studien. Detta motiveras dock med att ultrasgrupper befinner sig i frontlinjen för konflikten med polisen, att vi har ett supporterperspektiv i studien och att ultraskulturen i sig ska studeras.
1.5 Förförståelse
Alla besitter någon form av förkunskap och förförståelse om de flesta saker och fenomen i livet. Förförståelsen är en viktigt del för att människan ska kunna skapa en ny förståelse om något (Kvale & Brinkman 2009, s. 226). Förförståelse kan ha både en positivt och negativ inverkan på intervjusituationen. Att intervjuaren känner till ämnet kan dels leda till att
Förförståelsen bidrar även till en djupare förståelse som möjliggör förbättrade följdfrågor baserade på deltagarnas svar. Samtidigt kan förförståelsen leda till att viktig material missas eller filtreras bort för att passa in med förförståelsen (Thomsson, 2010, s. 45).
Utan förförståelsen för supporterkulturen och den konflikt som råder hade studien aldrig gjorts. Våra kopplingar till ämnet grundar sig i att vi båda är intresserade av sport, däribland fotboll. Vi går båda på matcher och befinner oss ibland på samma läktare som ultrasgrupper, alltså ståplatsläktaren. Vi är varken med i en ultrasgrupp eller någon annan typ av supportergrupp. Vi tycker att ultrasgrupper gör mycket bra saker för stämningen på arenorna genom sång och tifon men stöttar inte deras olaglig handlingar.
1.6 Disposition
Efter dessa inledande avsnitt kommer den tidigare forskningen kring ämnet att avhandlas, forskning som är relativt bred men relevant för det aktuella ämnet. Polisens hantering av supportrar, det gemensamma ansvaret hos polis och supportrar samt ultraskultur presenteras.
Sedan följer ett kapitel som redogör för studiens teoretiska perspektiv, där det subkulturella perspektivet beskrivs i olika former, både historiskt och modernt. Därefter kommer metodkapitlet, där vetenskaplig metod, urval och analysmetod beskrivs. Tillvägagångssättet för hur materialet införskaffats och bearbetats beskrivs även. I detta kapitel kommer även validiteten, reliabiliteten och generaliserbarheten avhandlas samt vilka etiska ställningstaganden som gjorts i studien. I resultat- och analyskapitlet kommer de teman som identifierats under intervjuerna att presenteras och analyseras. Dessa ska sedan att sammanfattas i diskussionskapitlet, där analyser och reflektioner som gjorts under studien diskuteras.
2.0 Tidigare forskning
I detta kapitel presenteras den tidigare forskningen som är relevant för studien. Här redovisas även tillvägagångssättet för införskaffandet av forskningen.
2.1 Tillvägagångssätt
För att hitta och identifiera tidigare forskning har databasen Discovery använts. Vi har använt två sökningar för studien. För den första sökningen användes sökorden football supporters tillsammans med conflict då dessa ansågs vara väl passande och i linje med temat i studien.
Avgränsningar har gjorts genom att filtrera till sådan forskning som är peer reviewed och i full text. Syftet med avgränsningarna har varit att försäkra oss om att forskningen håller hög standard och att de är möjliga att få tag på i sin helhet. Med dessa sökkriterier kunde 120 resultats tas fram 2020-04-06. Efter att Discovery identifierat och tagit bort dubbletter återstod 56 resultat. Av dessa var 9 resultat på ett annat språk än engelska vilket gav oss 45 resultat. Vi kunde fortfarande identifiera dubbletter som fick tas bort manuellt och den nya siffran var därmed 39 resultat.
Den andra sökning gjordes på sökorden football ultras tillsammans med culture och hade samma kriterier som för den första sökningen. 42 resultat visade sig 2020-04-15 och efter att dubbletter tagits bort manuellt återstod 31 resultat.
Vi har sedan gått igenom studierna och de som setts som relevanta och som inte legat bakom en betalvägg har sammanfattats i detta avsnitt. Vi ansåg att studierna borde handla om antingen konflikt mellan supportrar och polis, hur parternas beteenden påverkar varandra (sökning 1) eller att studien rör ultraskultur (sökning 2). Detta är viktigt att nämna då valen av sökord tenderar att ta med studier som kan ha ett helt annat tema och fokus men då exempelvis orden fotboll/supporter nämns gör att studien ändå finns med bland våra resultat.
En studie som hittades under förarbetet till denna studie har också tagits med. Den är av forskningsorganisationen Rand och författad av Taylor, Faraji, Dimova, Sutherland och Strang (2018).
Nedan presenteras den tidigare forskningen under följande teman: Polisens arbete, Polisens och supportrarnas gemensamma ansvar för konflikter samt Ultraskultur.
2.2 Polisens arbete med supportrarna
I Stott, Havelund och Williams (2018) studie undersökte man hur väl polisen följer den strategi som inrättats för behandling av stora folkmassor vid exempelvis fotbollsmatcher, men också vilken effekt strategin har haft. Strategin går under namnet särskild polistaktik (SPT) och har ett fokus på att hantera konfrontationer genom utökad dialog snarare än utökat våldsanvändande.
I denna treåriga observationsstudie såg man att inrättandet av evenemangspolis år 2012 hade en väldigt god effekt på relationen mellan polis och supportrar. Evenemangspolisens roll är att bygga länkar och förtroende till supportrarna och på så sätt undvika konfrontation och konflikt. Observationerna visade att evenemangspolisen var positiv på tre distinkta sätt:
● Polisen kunde nu röra sig bakom en viss klubbs ståplatsläktare utan att närvaron provocerade fram en konfrontation från supportrar som det tidigare gjort.
● Det fanns bevis på att SLO:er gav polisen tillgång till information av högre kvalitet gällande supportrar. En SLO för en Stockholmsklubb har uttryckligen sagt att hen fritt kunde tänka sig att dela med sig av viktig information till evenemangspolisen. Något hen inte skulle göra till supporterpolisen som fortfarande har en dålig relation till supportrarna.
● Evenemangspolisen tillsammans med klubbarnas SLO-anställda har i olika situationer kunnat agera medlare mellan supportrar och polis och då lyckats avvärja något som skulle kunna bli en allvarlig konfrontation.
Allt detta visar på att man lyckats bygga goda relationer parterna emellan med hjälp av
enklare kommunikativa medel. Under 2012 skapades även tjänsten supporterpolis som arbetar mer hemligt och utan identifierbar polismarkering. De övervakar, kategoriserar, identifierar och lagför risksupportrar genom att samla in information om dessa. Den SLO som uttalade sig ovan om evenemangspolisen beskrev sin upplevelse av supporterpolisen som hotfull, aggressiv och illegitim. Detta visade hur polisens förhållningssätt med supportrar kan vara viktig i att skapa en god relation parterna emellan och för undvika konflikter (Stott, Havelund & Williams, 2018). Detta styrks även i en annan studie av Stott, Khan, Madsen och Havelund (2018).
2018 publicerade forskningsorganisationen Rand en systematisk forskningsöversikt, författad av Taylor, Faraji, Dimova, Sutherland och Strang. De har jämfört olika metoder för att stoppa våld och annat kriminellt beteende på fotbollsevenemang, som exempelvis kameraövervakning, tidiga matchtider och förbud mot ståplatsläktare. Forskningsöversikten bestod av totalt 26 studier och en åtgärd som visade sig vara mycket effektiv handlade om polisen roll i arrangemanget. I de 15 studier där poliser fokuserat på dialog och kommunikation med supportrarna hade resultatet visat på en positiv effekt mot våldsamheter och kriminellt beteende. Dessutom ökade möjligheterna för supportrarna att sköta sig själva och ta hand om problem utan att polis ska behöva ingripa (self-policing). Detta kan bidra till att förhindra att konflikter och oönskat beteende uppstår kring fotbollsmatcher. (Taylor, Faraji, Dimova, Sutherland & Strang, 2018, s. 5-8, 25-37)
I en dansk intervjustudie av Havelund, Joern och Rasmussen (2015) intervjuades poliser gällande deras uppfattningar av fotbollssupportrar. Där framkom information som stöttar det som ovan presenterats kring vikten av dialog. Motviljan från poliser att föra dialog med supportrar och den bristande kunskapen om supporterkultur bidrar till att polisens inställning grundas på stereotyper, fördomar och felaktiga tolkningar om hot. I sin tur kan detta skapa konflikter mellan supportrar och poliser som egentligen aldrig borde ske. (Havelund, Joern &
Rasmussen, 2015, s. 75-76)
Dialogens styrka påvisas även av Stott, Hoggett och Pearson (2012) som menar att konflikterna runt arenan mellan supportrar och polis försvinner när polisen utökar sin
större tillit skapas och relationerna blev bättre. (Stott, Hogget & Pearson, 2012, s. 394)
2.3 Polisens och supportrarnas gemensamma ansvar för konflikter
Stott och Reicher (1998) argumenterar i sin artikel för att våldsbenägenhet kan vara en nödvändig komponent för att förklara supportervåld men att detta inte är tillräckligt för att förklara problemet. De menar att det är viktigt att inkludera kontextuella och interaktiva dimensioner vid förklarandet av supportervåld. Det är därför inte tillräckligt att endast titta på supportrarna eller polisen som förklaring till konflikten. Istället bör man fokusera på hur parternas ageranden påverkar och bidrar till ett agerande från den andra parten. (Stott &
Reicher, 1998, s. 353-354)
I studien har man tittat på hur en konflikt mellan engelska supportrar och polisen i Italien skedde under kvalifikationerna till Fotbolls-VM 1998. Med det synsättet som presenterats ovan har man i studien förklarat varför konflikten kunde ske. Inför matchen pratades det från media- och myndighetshåll om de problematiska engelska supportrarna vilket visade sig tydligt när en tredjedel av den italienska poliskåren mobiliserats till Sardinien där matchen skulle spelas. Polisen visiterade alla engelsmän och enligt rapporter möttes supportrarna av misstanke och fientlighet. Under engelsmännens dagar på plats innan matchdagen bemöttes man, enligt intervjuade supportrar, av poliser som använt obefogade handlingar mot supportrarna. Stott och Reicher (1998) menar att detta scenario visar att supportrar som ser på sina handlingar som legitima ser på polisen motagerande som onödiga och illegitima. I detta fall skapades ett läge där engelska supportrar såg sig som potentiella offer för polisen aggressioner och kände sig tvingade till att själva ta till våld för att skydda sig. När matchdagen kom och de engelska supportrarna börjat marschera till arenan hade bägge parter, polis som supporter, en syn på den andra som våldsam och konfliktsökande. På väg till arenan väljer polisen att spärra av och stoppa dem engelska supportrarnas marsch. Detta skapade en konflikt som eskalerade till ett stort bråk. Polischefens förklaring till agerandet var att de engelska supportrarna hade våldsamma intentioner och skulle förstöra staden om de inte stoppades. Supportrarna själva menade att marschen var traditionell och inte alls
konfrontativ. Som tidigare nämnt sågs polisens agerande som onödig och illegitim och de engelska supportrarna kände sig tvungna att skydda sig från polisens våld, genom att vara våldsamma tillbaka. Något som de enligt egen utsago inte hade intentioner av. (Stott &
Reicher, 1998, s. 365-374)
Detta får även stöd i en studie av Rosander och Guva (2012), där polisens agerande mot supportrar under fotbolls-VM 2006 studerats. De diskuterar kring att polisen arbete var en avgörande faktor till att hela evenemanget ansågs lyckat och klarade sig utan större konflikter. Polisen respektfulla och förtroendeingivande handlingar ledde till att supportrar kunde se på polisernas arbete som legitimt även om det krävdes att man tog till våld i särskilda situationer. Åtgärderna ansågs som proportionerliga vilket varken förvärrade eller provocerade fram fler och större konflikter. (Rosander & Guva, 2012, s. 65-67).
2.4 Ultraskultur
I en portugisisk studie av Daniel Seabra (2017) studerades fyra ultrasgrupper för att undersöka hur väl den mediala bilden av ultrasgrupper som våldsamma, faktiskt stämmer.
Under sex år utfördes deltagande observationer, intervjuer och enkätundersökningar. Seabra (2017) menar att resultatet av studien visade att supportrarna i ultrasgrupper sällan har blivit medlemmar i ultrasgrupper för att delta i våldsamheter. Det handlade snarare om att stötta sitt lag, möjligheter till att träffa nytt folk, få nya vänner samt att kunna delta i grupper och aktiviteter. Det är få individer som överhuvudtaget nämner våldet som en huvudsaklig anledning till att gå med i en ultrasgrupp. Gruppen fungerar som en möjlig flyktväg från individens vardagsproblem och för många unga fungerar ultrasgruppen som ett alternativt samhälle där individen kan ha roligt och socialisera sig. (Seabra, 2017)
Matthew Guschwan (2007) argumenterar i sin studie för att den italienska ultraskulturen är i konstant förändring beroende på de ekonomiska och kulturella förhållanden som råder i landet. I takt med att klubbarna globaliseras skapas nya förhållanden där ultrasgrupper får mindre inflytande och sämre upplevda möjligheter, som exempelvis höjda biljettpriser. Detta har resulterat i ett motstånd mot den “moderna fotbollen” och således ändrat dynamiken i
kulturen. Kontentan ligger i att ultraskulturen är påverkad av samhället i stort och formas av dess förhållanden. (Guschwan, 2007, s. 250-264)
Detta stöttas i en annan italiensk studie av Vincenzo Scalia (2009), även den kring italiensk ultraskultur. Han menar att fotbollsvåldet inte är ett problem som endast är skapat av ultrasgrupper och bör således inte heller relateras enbart till dem. Han menar att det snarare är politiska och ekonomiska förändringar i landet som haft den allra största påverkan. Våldet är ett resultat av en social konstruktion som involverar otillräcklig hantering av ultrasgrupper från polis, klubbar och stadsadministration; att klubbarna övergått till att likna företag genom sin kommersialisering och att fotbollen används för att driva politiska propaganda, vilket skapat ilska hos supportrar. (Scalia, 2009, s. 51-52)
Det politiska fältets påverkan och formande av ultrasgrupperingar och kulturen påvisas även i mängder av andra studier (Joern & Havelund, 2018; Spaaij & Vinas, 2005, s. 86-93; Testa &
Armstrong, 2008 s. 474-485; Wozniak, Kossakowski & Nosal, 2019).
När den danska ultraskulturen studerats har det framkommit att den dominerande delen av ultraskulturen inte handlar om faktiskt våld. Man fokuserar istället på att provocera och strida mot sina rivaler genom det visuella och audiella. Genom sång och andra läktararrangemang visar man sin styrka och kraft som andra utomstående människor kan uppleva som våldsamt.
Våldsamma incidenter sker dock men ursäktas ofta som någon form av nödvärn, man tar inte själv det första steget. Man skyddar sina vänner från polis, vakter och andra individer ifall de attackerar. Det finns dock mer radikala individer i ultrasgrupper som endast är ute efter konflikt och våld. Även här framgår det att konflikter uppstår när ultrasgrupper upplever att de bli felaktigt behandlade, får sin frihet kränkt eller blir behandlad på ett illegitimt sätt.
(Joern & Havelund, 2018)
I en schweizisk studie av Brechbühl (2017) visade det sig att ultraskulturens våldsamma beteende kunde användas när kollektiva övertygelser kränkts. Detta gick även att se i den danska studien av Joern och Havelund (2018). Att använda pyroteknik är en del av ultraskulturen, i syfte att stötta laget. När polisen agerar mot användandet av pyroteknik resulterar det i konflikt där det finns supportrar som kan reagera våldsamt. Lagföring för
användandet av pyroteknik ses som illegitimt av ultrassupportrarna vilket medför konsekvenser i form av konflikt. (Brechbühl, 2017, s. 26, 30-31)
Ultraskulturen är en mansdominerad plats. I en polsk studie gjord med kvinnliga supportrar menar Antonwicz, Jakubowska och Kossakowski (2020) att ultrasvärlden är en manifestation av maskulin kraft där endast männen räknas som supportrar. Männen fastställer reglerna och villkoren. Detta är delvis ur ett säkerhetsskäl då ultrasgrupper ibland deltar i våldsamma aktioner men också på grund av den manliga hegemonin som gäller på läktaren. Våldet fastställer den manliga dominansen då ultraskulturen kräver att man kan försvara sina färger (flaggor, halsdukar, banderoller) mot fiender, vilket kvinnor inte uppfattas kunna göra på samma sätt. Polska ultrasgrupper motsätter sig inte kvinnornas närvaro på ståplatsläktaren så länge de förstår sin könsroll i sammanhanget. (Antonwicz, Jakubowska & Kossakowski, 2020, s. 70-71,74)
Ginhoux studie från 2017 har liknande slutsatser som Antonwicz, Jakubowska och Kossakowski (2020), där han menar att ultraskulturen är en konfrontativ och våldsam kultur som inte tar kvinnors deltagande seriöst. (Ginhoux, 2017)
3.0 Teori
I detta kapitel presenteras de subkulturteorier som använts i studien. Här blandas gamla teorier med moderna teorier. Nyckelbegrepp som hittats i den subkulturella litteraturen kommer också att presenteras.
3.1 Postmodernism och postmodern subkulturteori
Postmodernism handlar om att universella sanningar är omöjliga att nå och fokus ska istället läggas på relativism (Butler, 2002, s. 16). Sanningen ställs alltid i relation till det dömande subjektets ståndpunkter och intellektuella ramar, sanningen är alltså relativ (Butler, 2002, s.
16). Inom postmodernism ser man kritiskt på forskare och teorier. Postmodernister menar nämligen att forskare inte har privilegiet att vara objektiva och kunna presentera teorier som kan appliceras universellt. Man menar att resultat i forskningen endast är ett sätt att se på fenomenet och att det specifika anspråket forskaren tar är oberättigat (Butler, 2002, s. 37-38).
Steve Redhead (1990) som är en ledande röst inom postmoderna tolkningar på subkulturer kritiserar subkulturteorier för att ha skapat subkulturer istället för att subkulturer legat till grund för teorierna (Blackman, 2007; Redhead, 1990, s. 25).
De postmoderna teorierna om subkulturer har ett starkare individuellt fokus än tidigare subkulturella teorier, som fokuserar på de sociala strukturerna som subkulturerna skapas ur.
Shane Blackman (2014) menar att postmodern subkultur inte skapas utifrån klass, kön eller etnicitet utan hämtas istället från människors självvalda identiteter. Han argumenterar för att det centrala inom den post-subkulturella världen inte är den socioekonomiska delen av ens identitet, utan snarare den individuella konsumtionen och självvalda livsstilen (Blackman, 2014).
Chijioke J. Nwalozie (2015) menar att det måste ske en förändring i hur vi ser på subkulturer och subkulturteori, i synnerhet gällande ungdomars subkulturer. Man ska inte fokusera på vilka ungdomar som kommer från specifika platser i samhället, det som räknas är snarare de
vars beteende avviker från mainstream-samhället, oavsett den sociala bakgrunden (Nwalozie, 2015, s. 1).
Den nya postmoderna teoribildningen skiljer sig ganska markant mot exempelvis Cohens (1955) positistivistiska världssyn. Blackman (2014) skriver om “the subcultural-turn” som kom vid milleniumskiftet, där nya postmoderna idéer skulle ersätta de subkulturella bilden som varit dominerande. Hon skriver: “By the start of the twenty-first century new terms premised on postmodern ideas to replace subculture flourished, including post-subcultural, neo-tribe, scene, life-style, after and beyond subculture”, vilket också blev starten på en ny era av moderna subkulturer (Blackman 2014). Då postmodernister motsätter sig exempelvis forskningsmetoder och objektiva sanningar går post-subkulturteori ut på att förneka subkulturella teorier som Cohens (1955) eller Cloward och Ohlins (1960) (Kretchmar, 2019).
3.2 Tidig subkulturteori
Subkulturteorier skapades av sociologer och kriminologer på 1960 och 1970-talet. De refererade huvudsakligen till de unga män inom arbetarklassen som de ansåg hade vissa beteenden som avvek från det konventionella samhället. Dessa ungdomar kunde identifieras utifrån särskilda attribut som exempelvis musik, klädstil, tatueringar och språk (Nwalozie, 2015, s. 1).
En av dessa tidiga teoretiker kring subkultur var Albert K. Cohen (1955) som menade att brottsligt beteende kunde ha subkulturella förklaringar. (Akers 2017, s. 185). Han ansåg att den brottsliga subkulturen spelade en viktig roll i att uppmuntra fortsatt avvikande beteende hos ungdomar i de lägre ekonomiska klasserna, vars svårigheter att nå status och acceptans i den konventionella världen skapar en frustration som i sin tur skapar subkulturer. Dessa subkulturer har helt andra normer och värderingar än det konventionella samhället då de existerar till följd av en frustration mot just dessa. Uppmuntran till våldsanvändande är ett exempel på något som inte är accepterat i den konventionella världen men som blir en maktfaktor i subkulturen. Samma sak gäller i skolmiljön där gott uppförande och bra betyg är normer som eftersträvas i medelklassens samhälle medan stökigt beteende i klassrummet och
nonchalerande av skolresultat ger status inom subkulturen. Detta beteende används som en protest mot de rådande normerna inom medelklassens samhälle (Akers 2017, s. 185-186).
Under samma tidsperiod kom Cloward och Ohlin (1960) med alternativa möjligheter kring brottsliga subkulturer i form av flera olika subkulturella modeller. Till skillnad från Cohen (1955) som skrev om en typ av brottslig subkultur menade Cloward och Ohlin (1960) att det fanns olika typer av subkulturer som alla utmärker sig på speciella sätt (Akers 2017, s. 187).
Tre typer av subkulturer var framträdande enligt Cloward och Ohlin (1960) : criminal subculture, conflict subculture och retreatist subculture (Akers 2017, s. 187). I denna studie som fokuserar på ultrassupportrar och deras förmåga att hamna i våldsamma konflikter är conflict subculture av särskilt intresse. Den uttrycks ofta i våldsamma grupperingar där status i gruppen skapas genom att vara tuff, våldsam och villig att slåss. Individer som söker sig till dessa grupperingar ser ingen annan väg ut och är ofta ungdomar som känner sig avskärmade från den vuxna världen vilket skapar en frustration mot överheten. I denna frustration vänder de sig till gängen där högre status endast kan uppnås genom våldsamt beteende (Akers 2017, s. 187).
3.3 Nyckelbegrepp inom subkulturteori
I Williams (2007) granskning av den subkulturella litteraturen identifierade han sex nyckelbegrepp: style, resistance, subcultural space and media, societal reaction/community response, identity och authenticity. Cortes (2012) version och summering av dessa presenteras nedan där begreppen kortats ner till fyra. Vi har även översatt begreppen till svenska.
Stil - Syftar på speciella klädstilar, ritualer och behov. Genom stilen försöker medlemmarna att skilja sig från mainstream-samhället och andra grupper. Stilen är ingen låst faktor utan är i ständig förändring och kan användas för att förstå kontexten och kontentan i subkulturen (Corte, 2012, s. 63-64).
Motstånd - Genom motstånd motsätter sig subkulturerna den hegemoniska ordningen som upprättats av den dominerande klassen. I nyare forskning kan motståndet vända sig åt mer än enbart klass så som den vuxna världen eller mainstream-samhället i stort. Motståndet kan vända sig mot normativa påståenden om samhället och orättvisor som råder. Med detta synsätt kan subkulturella aktiviteter vara aktivistiska och kopplade till politik. Social förändring kan alltså vara målet för subkulturer men behöver nödvändigtvis inte vara fallet (Corte, 2012, s. 64).
Samhälleliga reaktioner - Samhälleliga reaktionerna på subkulturer skapas vanligtvis på två olika sätt. Antingen genom direkta observationer eller genom att media förmedlar subkulturen. Porträttering av subkulturer i media bidrar till en syn på subkulturen som antingen hjältar eller bovar och förmedlar en stereotypisk bild av subkulturen, ofta genom en falsk homogen bild (Corte, 2012, s. 64).
Identitet och äkthet - Identitet kan delas in i social identitet och kollektiv identitet. Identitet bör förstås som en process och är vanligtvis konstruerad av en defekt - i motsats till något annat. Identitet är en process för inkludering och uteslutning. Med hjälp av identiteten kan subkulturer skilja sig från andra grupper. Forskare intresserar sig för var gränsen i subkulturen dras mellan vi och dem, men också hur gruppen påverkar den personliga identiteten. Nära till identitetsbegreppet ligger äkthet. Kring äkthet ligger fokuset i arbetet med mer moderna subkulturer i hur äkthet uppnås och hur det är konstruerat (Corte, 2012, s.
65).
Nyckelbegreppens syfte i studien är att kunna bidra till att på ett bättre och möjligen djupare sätt, granska ultraskulturen och se hur väl den förhåller sig till just dessa nyckelbegrepp.
Det som har presenterats ovan under teorikapitlet ligger som teoretiskt grund för denna studie. Anledningen till att flera subkulturteorier och vetenskapliga synsätt har använts är för att bättre kunna applicera teori på ultraskulturen. Detta öppnar upp för att studiens subkulturella syfte inte tar ett abrupt slut om det visar sig att exempelvis Cohens teori från 1955 har problem med att förklara ultraskulturen.
4.0 Metod
I detta kapitel presenteras studiens valda metoder för insamling av material och analys. Här nämns tankegångar kring de valda metoderna, urvalet, reflexivitet, tillvägagångssättet, validitet, reliabilitet och etiska ställningstaganden.
4.1 Semistrukturerade intervjuer
Metoden som använts för denna studie är semistrukturerade intervjuer. Att intervjuerna är semistrukturerade innebär att en intervjuguide finns till hands och används under intervjuerna med förberedda frågor och teman (Bryman, 2018, s. 563). Intervjuguiden måste inte följas till punkt och pricka, ordningen kan brytas och frågor som inte ingår i guiden kan också ställas.
Med denna metod öppnar man upp för att fokusera extra mycket eller gå djupare in på sådan information som uppkommer under den specifika intervjun, alltså sådant som intervjudeltagaren tar upp eller något som upplevs som extra intressant att gå in på (Bryman, 2018, s. 563).
Denna intervjumetod är vald för att vi anser att den på ett bra sätt kommer kunna bidra till att svara på de valda frågeställningarna, då kontexten sätts i relation med intervjupersonernas handlingar och åsikter. Fördelen med den semistrukturerade intervjumetoden är att den skapar möjligheter för att nå insikter om hur intervjudeltagaren uppfattar världen, genom förhållandevis specifika teman. Detta är anledningen till varför inte ostrukturerade intervjuer valdes då dessa tenderar att bli allt för generella utan någon generell riktning (Bryman 2018, s. 562). En nackdel med metoden är att det finns en risk för att förhållningssättet till intervjuguiden blir alltför strikt, vilket medför hinder för att skapa sig en riktig uppfattning om intervjudeltagarens faktiska världsbild (Bryman 2018, s. 564).
4.2 Intervjuguide
Under utformningen av intervjuguiden har råd från Bryman (2018) använts. Bryman (2018) menar att det bör finnas ett visst mått av ordning i de teman som valts och att frågorna följer
varandra på ett bra sätt (Bryman 2018, s. 565). Samtidigt ska flexibiliteten vara stor och ordningen i intervjuguiden ska kunna ändras under intervjun. Därför har intervjuguiden till denna studie fem tydliga teman, alla med olika typer av frågor som kan ställas i valfri ordning beroende på varje intervjusituation. Bryman (2018) menar också att intervjufrågorna ska formuleras på ett sätt som underlättar svar på studien frågeställningar, utan att göra frågorna allt för specifika. Frågorna har därför skapats utifrån våra valda frågeställningar och då frågorna inte ska vara för specifika har inte frågeställningarna använts som direkta intervjufrågor (Bryman 2018, s. 566). Istället har exempelvis studiens frågeställning om drivkrafter i en ultrasgrupp genererat frågor som “Vad betyder supporterskapet för dig?”,
“Vad får du ut av att vara med i en ultrasgrupp?” och “ Vad känner du när ni blir motarbetade och hur hanterar du det? ”. Dessa frågor ska leda till svar som är öppna för en djupdykning av följdfrågor i det specifika temat, som i sin tur ska ge svar på studiens frågeställningar. Vidare menar Bryman (2018) att frågor om bakgrundsfakta är en viktig del för att kunna sätta in de övriga svaren i ett sammanhang (Bryman 2018, s. 566). Med anledning av detta fokuserar det första temat i studiens intervjuguide på just bakgrundsfakta kring intervjudeltageren, utan att för den sakens skull riskera deltagarnas anonymitet. Syftet med detta är, utöver det som Bryman (2018) nämner, att kunna bidra till att identifiera möjliga subkulturteoretiska aspekter i deltagarnas liv, exempelvis deras socioekonomisk bakgrund. Intervjuguiden går att se i bilaga 1.
4.3 Kvalitativ innehållsanalys
Analysmetoden för det transkriberade materialet har varit en kvalitativ innehållsanalys.
Genom att använda en kvalitativ innehållsanalys kan en systematisk beskrivning av materialet göras (Schreier, 2012, s. 3). Vad som skiljer den kvalitativa innehållsanalysen från andra kvalitativa analysmetoder är att den inte beskriver den fulla meningen av det insamlade materialet, fokuseringen hamnar istället på de valda forskningsfrågorna. Detta innebär att störst vikt läggs på specifika delar av materialet som kan kopplas till forskningsfrågorna.
Således bidrar den kvalitativa innehållsanalysen till en lättare hantering av det stora material som kvalitativ forskning kan skapa (Scherier, 2012, s. 4).
Det är kodningsschemat som filtrerar materialet och ser till att endast specifika aspekter och teman hamnar i fokus (Scherier, 2012, s. 58-59). I denna studie har kodningsschemat byggts upp på ett koncept- och datadrivet sätt, dvs. en kombinerad strategi (Schreier, 2012, 89-90).
Detta betyder att delar ur kodningsschemat är baserat på sådant som framkommit i intervjuerna (data-driven) medan andra delar är baserade på redan känd fakta såsom teori eller forskningsfrågor (koncept-driven) (Schreier, 2012, s. 84-87). Huvudkategorierna i kodningsschemat är baserade på studiens forskningsfrågor medan subkategorierna är baserade på det faktiska materialet. Kodningsschemats delar kan ses i bilaga 2.
En fördel med den kvalitativa innehållsanalysen är det som nämnts ovan. Metoden skapar ett tydligt fokus i det annars enorma materialet. Den bidrar till att man inte tappar bort sig av att försöka ta sig an och hålla koll på minsta lilla aspekt av materialet (Schreier, 2012, s. 4, 58-59,80).
Fokuseringen och filtreringen på specifika relevanta delar i materialet har dock även negativa aspekter. Genom filtreringen tas delar av materialet bort och får då ingen plats i analysen.
Detta kan betyda att viktiga delar ses som irrelevanta vilker gör att studiens analys kan gå miste om viktig information och kunskap (Schreier, 2012, s. 7-8, 59, 62, 81-82).
4.4 Urval
Urvalsmetoden i studien är ett snöbollsurval. Det kännetecknas av att man tar kontakt med ett fåtal relevanta personer för studiens tema som sedan tipsar om nya individer som kan vara passande intervjudeltagare (Ahrne & Svensson 2015, s. 41; Bryman, 2018, s.s 245). I samband med den första intervjun efterfrågas namn på andra personer som kan ge ytterligare information och synpunkter. På detta sätt hittas nya intervjudeltagare tills tillräckligt med information samlats in. Denna urvalsmetod är bra om man vill undersöka en specifik händelse eller företeelse, som exempelvis den svenska ultraskulturen. En nackdel med urvalsmetoden är att det aldrig går att veta för vilken population stickprovet är representativ för (Bryman 2018, s. 245). Detta gör att resultatet blir omöjligt att generalisera, vilket är metodens svaghet och problematik. Detta är dock en kvalitativ studie och inom kvalitativa
studier ligger inte ett lika stort fokus på att studierna ska vara generaliserbara och ha en hög extern validitet (Bryman 2018, s. 245). Mängder av kvalitativa studier använder därför snöbollsurvalet när det krävs, exempelvis i de fall där det inte finns någon tillgänglig urvalsram för populationen utifrån vilken man ska dra sitt stickprov (Becker 1963, s. 46).
Då urvalet baseras på att individer ska föreslå andra möjliga intervjupersoner finns risken att de föreslagna intervjupersonerna är vänner till de intervjuade. Det kan till och med vara så att flera av de föreslagna individer ingår i samma umgänges- eller ultrasgrupp, vilket är problematiskt. Detta innebär att intervjupersonerna förmodligen delar uppfattningar, normer och värderingar då dessa är vänner och rör sig i samma kretsar vilket kan resultera i att intervjuerna tenderar att likna varandra (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015, s. 41). För att förhindra detta har vi använt flera “ingångar” till olika ultrasgrupper när vi sökt intervjudeltagare. Alla som deltagit i studien har förövrigt varit män.
Vi har valt att använda snöbollsurvalet då ultraskulturen och ultrasgrupper är tämligen stängda för personer utifrån. Studien är ett examensarbete vilket innebär att det finns begränsat med tid för att genomföra studien. Vi har även kunskap om enstaka individer som befinner sig inom dessa kretsar och allt detta öppnar upp för att snöbollsurvalet är ett passande val för denna studie.
Urvalet finns presenterat under bilaga 3 där ålder och antal år i gruppen redovisas. I bilaga 4 kan informationsbrevet till deltagarna ses.
4.5 Reflexivitet i metoden
De intervjuer som genomförts i denna studie har en reflexiv ansats. Att ha en reflexiv ansats i en undersökning innebär ett ständigt ifrågasättande, ingenting är självklart och allt går att ifrågasätta om och om igen. I intervjusituationen är det viktigt då samtalet ständigt påverkas av andra faktorer än enbart det som sägs (Thomsson 2010, s. 39). En reflexiv intervjuare ska exempelvis ta i beaktning hur miljön kan påverka intervjusituationen.
I och med rådande COVID-19 togs ett tidigt beslut i att alla intervjuer skulle ske genom videosamtal. Ur en reflexiv synvinkel kan detta har både för- och nackdelar och påverka intervjuerna på olika sätt i jämförelse med en intervju som är ett riktigt möte. Problematik som kan finnas med att göra en intervju över internet är exempelvis att dålig internetuppkoppling kan leda till att ord, meningar och åsikter kan misstolkas, alternativt försvinna helt (Thomsson, 2010, s.88). I denna studie skedde ovanstående vid ett fåtal gånger vilket resulterade i att intervjudeltagarna fick upprepa sig. Detta kan i sig leda till att ett annat uttryck än det ursprungliga dokumenteras. Huruvida detta påverkar studien negativt är således svårt att veta då vi inte vet om det upprepade överensstämt med den ursprungliga meningen. Däremot kan sägas att dessa uppkopplingsproblem oftast skedde i inledningen av samtalen där information om studien och deltagarnas bakgrund var de aktuella samtalsämnena.
En aspekt som Thomsson (2010) diskuterar om reflexivitet och som är relevant för denna studie med videointervjuer är att miljön har en påverkan på intervjusituationen (Thomsson, 2010, s. 85-86). Att intervjuerna görs via internet och med video möjliggör för intervjudeltagarna att befinna sig på egen önskad plats utan mer direkt påverkan från oss som intervjuare än att beslutet är taget att det sker över internet. Att intervjupersonerna valt platsen själv som i dessa fall blivit det egna hemmet, då det varit det mest naturliga för situationen med en videointervju, kan ha en positiv inverkan på deltagaren (Thomsson, 2010, s. 85-86). Thomsson (2010) menar nämligen att när en intervjuperson intervjuas på en plats där hen känner sig trygg och ostörd på, kan hen öppna upp sig mer än i andra situationer (Thomsson, 2010, s. 85-86).
4.6 Tillvägagångssätt
En pilotintervju har först genomförts med en sedan tidigare känd person inom ultraskulturen.
Syftet med intervjun var att se hur intervjuguiden togs emot och vilka svar som genererades av frågorna som ställdes. En fråga som fick en ny plats var den om deltagarens egna syn på kriminalitet, vilket vi uppfattade var något känslig för deltagaren att svara på. Därför flyttades
frågan från början av intervjun till slutet, för att minimera dess påverkan på samtalet. Denna intervjudeltagare har inte deltagit på något annat sätt i studien än för just detta ändamål.
Vi har sedan kontaktat individer inom supporterkulturen som vi känner för att hitta lämpliga individer att intervjua. När den utpekade personen intervjuats har denna fått samma fråga för att peka ut nästa möjliga intervjuperson. Detta har upprepats tills att åtta personer intervjuats.
Individerna vi såg som relevanta personer för studien var de som är aktiva inom någon ultrasgrupp. Tillvägagångssättet resulterade i att fyra individer, som vi inte intervjuade, skickade oss vidare till en intervjudeltagare var. Dessa fyra kunde i sin tur bistå med ytterligare en intervjudeltagare var. Genom detta sätt kunde åtta personer nås där de enda kopplingarna fanns mellan individerna som föreslagit varandra. På detta sätt kunde kopplingen mellan deltagarna minskas i jämförelse med om bara en ingång använts då alla deltagare skulle haft en vänskap och ett band till varandra. Vi har båda deltagit vid samtliga intervjuer. I bilaga 4 redovisas kopplingarna mellan intervjudeltagarna mer noggrant.
Transkriberingen av intervjuerna har gjorts tillsammans för att kunna bestämma sättet som intervjuerna ska transformeras på, samtidigt som vi kunde säkerställa att det gick till på rätt sätt och att detaljer inte missades. För att få med så mycket av de ursprungliga svaren som möjligt togs beslutet att återge deltagarnas uttalanden ordagrant. Pauser, emotionella uttryck och betoningar skulle dokumenteras i den mån de kunde identifieras eller återminnas från den specifika intervjun. En fördel med att göra transkriberingen tillsammans är att se till att utskrifterna görs på ett överenskommet sätt. Detta minskar risken med att två likadana meningar får olika betydelser beroende på var exempelvis punkter eller kommatecken placeras (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 220-226). Vad som menas är att om transkriberingar sker på skilda platser eller av olika personer riskerar varje transkribering att tolkas på skilda sätt, vilket kan påverka betydelserna i texterna. En möjlig negativ aspekt av detta tillvägagångssätt är att det är väldigt tidskrävande jämfört med att dela upp transkriberingarna, vilket kan stjäla tid från andra delar av studien. Detta motiveras dock med att intervjumaterialet är en så pass viktig del för studien och därmed får vara tidskrävande, då det bidrar till en förbättrad och mer kvalitativ studie.
Därefter skulle allt material kodas. Processen i att skapa ett kodningsschema består av fyra steg (Schreier, 2012, s. 80). Det första steget bestod i att reducera materialet genom att ta bort irrelevanta delar. Detta gjordes separat till skillnad från transkriberingen. Syftet var att jämföra vad som sågs som relevant respektive irrelevant. I jämförelsen framkom både textdelar som stämde överens och textdelar som inte stämde överens. De textdelar som stämde överens fick antingen stanna kvar i materialet eller plockas bort beroende på om det markerats som relevant eller irrelevant. I de fall där det rådde delade uppfattningar om huruvida en textdel var antingen relevant eller irrelevant bestämdes textdelen vara relevant (Schreier, 2012, s. 82-83).
Det andra steget låg i att besluta om strukturen i kodningsschemat. Där bestämde vi att den skulle vara både koncept- och datadriven (Schreier, 2012, s. 84), vilket tidigare nämnts och förklarats under avsnitt 4.3 - Kvalitativ innehållsanalys. I praktiken innebar det att följande huvudkategorier kunde skapas: Ultraskulturen utifrån subkulturteori, Konflikten med polis och Drivkrafter inom ultraskulturen. Därefter har vi gått igenom det nya relevanta materialet för att kunna identifiera subkategorier till huvudkategorierna. Materialet tittades igenom och subkategorier lades till varefter de kunde hittas. Enligt Schreier (2012, s. 91) kan man sluta gå igenom sitt material när fortsatt läsning inte längre leder till nya insikter och nya subkategorier. Även detta gjordes separat och vi kunde jämföra våra subkategorier och revidera dessa till ett gemensamt resultat. Arbetssättet kan motverka förutfattade meningar, eventuell bias och samtidigt bidra till att upptäcka mer material och kategorier som annars kunde gått förlorat (Schreier, 2012, s. 90-91).
Det tredje steget bestod i att definiera de valda huvud- och subkategorierna. Detta görs för att kunna avgöra vad för slags material som ska hamna under specifik kategori (Schreier, 2012, s. 94-95). Precis som med de andra stegen har vi först gjort detta separat och sedan diskuterat gemensamt för att komma fram till en gemensam definition av kategorierna.
Det fjärde steget handlar om att gå igenom kodningsschemat och bestämma om vissa kategorier kan läggas ihop till en eller om något ska tas bort eller läggas till (Schreier, 2012, s. 104). I detta steg gjordes inga ändringar och arbetssättet har varit som för övriga steg.
Kodningsschemat behövde sedan pilottestas. Med pilottestet kunde kodningsschemat utvärderas och en intervjudeltagares transkribering valdes ut. Vi gjorde pilottestet separat med ett fokus på en huvudkategori åt gången. Varje huvudkategori och dess subkategorier har alltså testats två gånger (Schreier, 2012, s. 154). Testet visade på små skillnader som vi diskuterade och kunde förklara i tolkningsfrågor. Resultatet av detta blev en tydligare förklaring för vad som skulle ingå i varje kategori (Schrerier, 2012, s. 160-161).
Därefter påbörjades den riktiga kodningen som gick till på så sätt att vi delade upp varje transkribering i delar om fem sidor. Den ena av oss har kodat dem första fem sidorna och den andra av oss har kodat följande fem sidor. Följande fem sidor därefter har kodats av oss båda för att kunna jämföras och se till att vi håller oss inom våra riktlinjer (Schreier, 2012, s. 198).
Därefter har processen startat om tills allt material gåtts igenom.
4.7 Validitet och Reliabilitet
Validitet och reliabilitet är två begrepp som används flitigt inom den vetenskapliga forskningen för att få en bild över kvalitén på forskningen. Validitet handlar om huruvida det som analyseras i en studie verkligen är relevant för syftet. Reliabilitet kan beskrivas som ett mått för studiens pålitlighet och följdriktighet (Bryman 2018, s. 207-208), med andra ord, skulle studien få samma resultat även om den utfördes av en annan forskare?
Dessa kriterier är vanliga i kvantitativ forskning för att mäta kvalitén i undersökningen, men det råder skepsis kring hur väl dessa begrepp är relevanta för kvalitativa undersökningar.
Validitet definieras väldigt mycket av olika mätningar och eftersom mätning oftast inte är det viktigaste för en kvalitativ forskare blir begreppet validitet något betydelselöst i kvalitativa undersökningar (Bryman 2018, s. 465).
Begreppen validitet och reliabilitet förutsätter att det är möjligt att komma till en absolut sanning kring den sociala verkligheten, vilket många forskare ställer sig kritiska till (Bryman 2018, s. 467). Med anledning av detta har ett antal forskare föreslagit andra alternativa kriterier föra att bedöma kvalitén i kvalitativ forskning. Det grundkriterium som används i denna studie är tillförlitlighet, som i sig består utav fyra delkriterier: trovärdighet,
överförbarhet, pålitlighet samt möjlighet att styrka och konfirmera (Bryman 2018, s.
467-470). Nedan presenteras dessa delkriterier tillsammans med hur de har behandlats i studien.
Trovärdighet – Om det kan finnas många olika beskrivningar av en social verklighet är det trovärdigheten i forskarens förklaring som avgörs hur acceptabel den är för andra. För att säkerställa trovärdigheten i en undersökning är det viktigt att forskningen genomförts i enlighet med alla regler och att resultatet återrapporteras till de individer som studerats för att kontrollera att man som forskare uppfattat saker på rätt sätt (Bryman, 2018, s. 467). I denna studie har varje intervjudeltagare givits möjlighet att läsa igenom transkriberingen efteråt för att säkerställa att vi som intervjuare uppfattat alla svar på ett korrekt sätt.
Överförbarhet – Liknar det som inom kvantitativ forskning kallas generaliserbarhet. Hur pass överförbart är resultatet av studien i en annan miljö? Här efterfrågas fylliga och täta beskrivningar i studien av dem kvalitativa forskarna som ska förse andra forskare med en slags databas för att kunna bedöma hur pass överförbara resultaten är i en annan miljö (Bryman, 2018, s.468). I denna studie har beskrivningen av genomförandet vara utförlig men studien kan dock inte generaliseras med anledning av urvalsmetoden.
Pålitlighet – Kan beskrivas som en motsvarighet till reliabilitet inom den kvantitativa forskningen. För att en studie ska bedömas ha hög kvalité gällande pålitligheten krävs det att man som forskare antar ett granskande synsätt. Det är av central vikt det skapas är komplett redogörelse över alla moment i den process som studien genomförts i (Bryman, 2018, s. 468).
Denna studie har varit väldigt tydlig i tillvägagångssättet, där allt från urval till genomförande redogjorts på ett korrekt och transparent sätt.
Möjlighet att styrka och konfirmera – Eftersom det inte finns någon helt objektiv sanning i samhällelig forskning ska kvalitativa forskare kunna säkerställa att de agerat i god tro. Det ska vara tydligt att forskarna inte låtit sina egna värderingar eller åsikter påverkat vare sig genomförandet eller slutsatserna i en undersökning (Bryman, 2018, s. 470). I denna studie har en rad åtgärder vidtagits för att detta ska hållas. Intervjuerna utförs exempelvis av bägge författare för att säkerställa att intervjuerna går till på ett korrekt sätt och att ingen intervju påverkas av diverse lagsympatier. Vi har även varit tydliga med vår förförståelse i ämnet.
4.8 Etiska ställningstaganden
I samband med studien har etiska överväganden genomförts utifrån Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska principer. Vid forskning av detta slag ställs forskningskravet och individskyddskravet mot varandra. Kan den förväntade nyttan i kunskapen överväga de eventuella riskerna som forskningen medför i form av negativa konsekvenser för intervjudeltagare i undersökningen? Detta är en övervägning som alltid måste göras inför vetenskapliga undersökningar, där forskaren förväntas ta såväl kortsiktiga som långsiktiga konsekvenser i beaktning (Vetenskapsrådet 2002, s. 5).
Forskningskravet innebär att det finns ett krav från samhället och dess medborgare att forskning ska bedrivas kring väsentliga frågor. Forskningen kan också bedrivas utan allmänhetens krav då forskarens nyfikenhet är tillräckligt motiv för forskning. Det centrala är dock att det hela tiden måste finns en avvägning mellan nytta och skada i forskningen.
Individskyddskravet är till för att skydda individer från att utsättas för psykiskt eller fysisk skada, förödmjukelse eller kränkning. Det är uppbyggt genom fyra allmänna huvudkrav:
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
I denna studie har samtliga krav tagits på största allvar där informationskravet beaktats redan vid första kontakten med intervjudeltagarna. Vi har varit tydliga med vilka villkor som gäller för deras deltagande och vilken uppgift de haft i studien. Vi har upplyst deltagarna om att deltagandet varit frivilligt och att de haft all rätt att vägra svara på specifika frågor samt att avbryta sin medverkan, utan några som helst konsekvenser (Vetenskapsrådet 2002, s. 7). I samband med detta har hänsyn till samtyckeskravet tagits där deltagarna först och främst givit ett tydligt samtycke till intervjun. Här har vi varit noga med att ge intervjudeltagaren en riktigt bild av vilken typ av undersökning som görs. Vidare har studien innehållit ett arbetssätt som skapat en trygg miljö för intervjudeltagarna, då deras berättelser haft ett delvis känsligt innehåll, både för dem själva och personer i deras närhet. Konfidentialitetskravet säger att alla personer som ingår i en undersökning ska ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna ska förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem (Vetenskapsrådet 2002, s. 12). I genomförandet av transkriberingarna har inga riktiga namn nämnts, oavsett om det gällt individer eller klubbar, detta har gjorts för deltagarnas säkerhet.
Deltagarna har därefter givits möjligheten att läsa igenom transkriberingen av intervjun för att
ge den ett sista samtycke. Slutligen har samtliga uppgifter vi erhållit om varje deltagare förvarats på ett säkert sätt utan risk för utomstående att ta del av uppgifterna. I enlighet med nyttjandekravet, kommer de uppgifter som insamlats endast att användas för detta forskningsändamål och inget annat. (Vetenskapsrådet 2002, s. 14).
5.0 Resultat och analys
I detta kapitel kommer resultatet för de åtta intervjuerna att presenteras. Varje avsnitt kommer inledas med en presentation av varje huvudkategori. Resultatet kommer även att analyseras.
5.1 Ultraskulturen utifrån subkulturteori
Under detta avsnitt kommer intervjuerna att kopplas till subkulturteori. Ultraskulturen utifrån subkulturteori handlar om att med hjälp av olika subkulturteorier försöka förklara ultraskulturen. Subkategorierna för denna huvudkategori är: Våld som statusmarkör i gruppen, Gruppen formas kring val av livsstil och Nyckelbegreppen.
5.1.1 Våld som statusmarkör i gruppen
Synen på våld inom ultrasgrupperna kommer på tal i samtliga intervjuer i olika former. Flera av intervjudeltagarna medger att våldet är en del av livet som ultrassupporter, där det värsta man kan göra är att backa ur ett slagsmål och lämna sina kompisar i sticket. Detta är normen som finns inom deras ultrasgrupper och en av intervjudeltagarna beskriver det på detta sätt:
”Om de kommer emot dig, om någon av dina polare drar eller väljer att inte slåss, asså alla vet att vi kommer att få stryk. Men om de väljer att gå därifrån istället för att ta stryk, då blir du kickad. Det är oerhört allvarligt om man inte hjälper sina vänner.”
Några av intervjudeltagarna ser dock inte våldet som en naturlig del av ultraskulturen, men medger att den bilden påverkas deras supporterliv. En av deltagarna är medlem i en grupp som inofficiellt kallar sig själva som ultras men som officiellt tar avstånd från den benämningen, eftersom de känner att de inte kan svara upp mot den kravbild som ultras-benämningen innebär.
”Vi känner så här, ska man kalla sig för Ultras så kommer det med en massa skyldigheter och förpliktelser, som typ aktivt förespråkande av pyroteknik eller våldsamma grupperingar.
Vi känner att vi inte kan möta upp det på ett värdigt sätt, därför kallar vi oss inte för Ultras utåt helt enkelt. Men inom gruppen har vi en kravbild på våra medlemmar att de ska vara ultrassupportrar, i alla fall enligt vår egen definition.”
Majoriteten av deltagarna medger att våldet har en tydlig plats inom ultraskulturen, något som också påverkar gruppen hierarkiskt. De personer som har någon form av ledarroll har ofta den utifrån sitt eget våldskapital. Det handlar dock inte om vem som är starkast eller bäst på att slåss, återigen är det viljan att aldrig backa ur som premieras i den hierarkiska trappan.
En intervjudeltagare säger så här:
”Det behöver inte vara världens tuffaste kille som är ledare. Typ som i vår grupp är det en ganska liten kille, men han har ett psyke som liksom, han skulle aldrig tacka nej till någonting. Han tvekar inte om det kommer en anabolatorsk liksom. Han har skapat den respekten själv, och han gör oftast rätt val. Och det gör att man lyssnar på en sån person”.
Att våld används som statusmarkör inom subkulturella gruppen har de tidiga subkulturella teoretikerna påvisat. Cohen (1955) menade att ett starkt våldskapital är ett tydligt exempel på normer som är accepterade inom subkulturella gruppen men inte accepterad i det konventionella samhället (Akers 2017, s. 185-186). Även Cloward och Ohlin (1960) använde våldet som exempel när de förklarade sin teori om conflict subculture, där status i gruppen skapas genom att vara tuff, våldsam och villig att slåss (Akers 2017, s. 187).
5.1.2 Gruppen formas kring val av livsstil
Det finns en stor variation hos intervjudeltagarna gällande deras socioekonomiska bakgrunder. Några har vuxit upp i villaområden från den övre medelklassen, andra i förorter och områden som ofta benämns som utsatta. Spridningen hos deltagarna är alltså relativt stor.
Intervjudeltagarna menar att deras ultrasgrupper inte styrs av någon form av samhällsfrustration från uppväxten utan att det gemensamma intresset är det som skapat
