VID ÅTERKÖPSAVTAL MED GARANTERADE RESTVÄRDEN

(1)

T ILLGÅNGSRECOGNITION

VID ÅTERKÖPSAVTAL MED GARANTERADE RESTVÄRDEN

2020: VT2020CE21 Examensarbete – Civilekonom

Företagsekonomi Emelie Rutgersson Matilda Andersson

(2)

Förord

Vi vill börja med att uttrycka vår tacksamhet till Kjell Johansson, jur. dr. och universitetslektor i företagsekonomi, som med stort engagemang väglett oss genom den intressanta tid som skrivandet av studien inneburit. Johansson har med sin kunskap och värdefulla synpunkter bidragit till en lärorik uppsatsprocess med många insiktsfulla diskussioner. Vi vill också tacka familj och vänner för uppmuntring och stöd.

BORÅS 2020-06-05

________________________ ________________________

Emelie Rutgersson Matilda Andersson

(3)

Svensk titel: Tillgångsrecognition – vid återköpsavtal med garanterade restvärden Engelsk titel: Asset recognition – repurchase agreements with residual value guarantee Utgivningsår: 2020

Författare: Emelie Rutgersson och Matilda Andersson Handledare: Kjell Johansson

Abstract

We examine asset recognition for repurchase agreements with guaranteed residual values, and how buyers can account for the transaction for a tangible fixed asset when the contract contains a repurchase option. The study deals with the issue of control over the asset, the consequences of symmetry and asymmetry for the usefulness of financial reports and whether the accounting reflects the financial substance of repurchase agreements. We conduct a content analysis to systematically map out the buyer's different accounting options. Furthermore, typical cases are used to enable analysis of identified standards and guidelines. We find that IFRS lacks transaction-specific guidelines that target the buyer. The standards and guidelines that are available for interpretation in the principle-based accounting system are vague in that they leave room for differences in assessments, which in turn have a negative effect on comparability and usefulness in financial reports. Furthermore, the study identifies the lack of clear guidelines as a risk of deliberate manipulation and the occurrence of earnings management.

This paper is written in Swedish.

Keywords: Asset recognition, repurchase agreement, residual value guarantee, symmetry, control

(4)

Sammanfattning

Vi undersöker tillgångsrecognition vid återköpsavtal med garanterade restvärden, och hur köpare kan redovisa transaktionen för en materiell anläggningstillgång när avtalet innehåller en återköpsoption. Studien behandlar frågan om kontroll över tillgångar, konsekvenser av koherens respektive inkoherens för finansiella rapporters användbarhet, samt huruvida redovisningen reflekterar återköpsavtals ekonomiska substans. Vi genomför en innehållsanalys för att systematiskt kartlägga köparens olika redovisningsalternativ. Vidare används typfall för att möjliggöra analys av identifierade standarder och riktlinjers tillämpning. Vi finner att IFRS saknar transaktionsspecifika riktlinjer som riktar sig mot köparen. De standarder och riktlinjer som i det principbaserade redovisningssystemet finns tillgängliga för tolkning är vaga, i den bemärkelse att de lämnar utrymme för olikheter i bedömningar, vilket i sin tur har en negativ effekt på finansiella rapporter jämförbarhet och användbarhet. Vidare identifierar studien bristen på tydliga riktlinjer som en risk för medveten manipulation och förekomst av earnings management.

(5)

Förkortningslista

EU Europeiska unionen

FAR Föreningen Auktoriserade Revisorer FASB Financial Accounting Standards Board IAS International Accounting Standards IASB International Accounting Standards Board IFRS International Financial Reporting Standards IL Inkomstskattelag (SFS 1999:1229)

LTV Lägsta tillåtna skattemässiga värde för en tillgång SEC Securities & Exchange Commission

U.S GAAP United States Generally Accepted Accounting Principles

(6)

Innehåll

1 Inledning ... 10

1.1 Bakgrund ... 10

1.2 Problemdiskussion ... 11

1.3 Forskningsfrågor ... 15

1.4 Syfte ... 15

1.5 Avgränsningar ... 15

1.6 Terminologi ... 15

1.7 Ämnets relevans ... 16

1.8 Studiens disposition ... 16

2 Metod ... 17

2.1 Inledning ... 17

2.2 Forskningsansats ... 17

2.3 Forskningsstrategi ... 17

2.4 Datainsamlingsmetod ... 18

2.5 Datamaterial ... 19

2.6 Urval ... 19

2.7 Antaganden och förtydliganden ... 19

2.8 Reliabilitet ... 20

2.9 Validitet ... 21

2.10 Källkritik ... 21

2.11 Etisk reflektion ... 22

3 Teoretisk referensram ... 23

3.2 Positiv redovisningsteori ... 23

3.3 Intressentteorin ... 24

3.3.1 Nyckeltal för lönsamhet och betalningsförmåga ... 25

3.4 Earnings management ... 26

3.5 IASB:s konceptuella ramverk ... 26

3.5.1 Finansiella rapporters element ... 26

3.5.2 Kontroll ... 28

3.5.3 Kvalitativa egenskaper ... 28

3.6 Den internationella redovisningsrättens rättskällelära ... 29

(7)

3.7.1 Civilrättslig äganderätt av lös egendom ... 31

3.7.2 Redovisningsrättslig äganderätt av materiella anläggningstillgångar ... 31

3.8 Inkomstskattelagen och skattemässiga värdeminskningsavdrag ... 32

3.8.1 Värdeminskningsavdrag vid leasing ... 32

3.9 Återköpsavtal ... 33

4 Redovisningsstandarder ... 34

4.2 IAS 16 Materiella anläggningstillgångar ... 34

4.3 IFRS 15 Intäkter från avtal med kunder ... 34

4.4 IFRS 16 Leasingavtal ... 36

5 Empiri ... 38

5.2 Modifierad intressentmodell ... 38

5.3 Innehållsanalys ... 39

5.3.1 Resultat ... 39

5.3.2 Analys ... 40

5.4 Typfall ... 44

5.4.1 Gemensamma förutsättningar... 44

5.5 Typfall 1 ... 45

5.5.1 Förutsättningar ... 45

5.5.2 Tillämpning av redovisningsmetod ... 46

5.5.3 Analys ... 48

5.6 Typfall 2 ... 52

5.6.3 Analys ... 54

5.7 Typfall 3 ... 56

5.7.3 Analys ... 58

5.8 Typfall 4 ... 61

5.8.3 Analys ... 63

6 Diskussion och slutsats ... 64

(8)

6.2 Diskussion ... 64

6.3 Slutsats ... 66

6.4 Studiens praktiska bidrag och förslag på vidare forskning ... 67

Litteraturförteckning ... 68

(9)

Figurförteckning

Figur 1: Modifierad intressentmodell 38

Figur 2: Översikt typfall och redovisningsmetod 44

Tabellförteckning

Tabell 1.0 Översikt möjliga bedömningsutfall i kontrollfrågan 43

Tabell 1.1 Förenklad balansräkning år 1 45

Tabell 2.0 Resultaträkning Fraktservice AB Typfall 1 46 Tabell 2.1 Resultaträkning Biltillverkarna AB Typfall 1 46 Tabell 2.2 Balansräkning Fraktservice AB Typfall 1 47 Tabell 2.3 Balansräkning Biltillverkarna AB Typfall 2 47

Tabell 2.4 Nyckeltal redovisning av nyttjanderätt 48

Tabell 2.5 Förenklad resultaträkning nyckeltal nyttjanderätt 48 Tabell 3.0 Resultaträkning Fraktservice AB Typfall 2 52 Tabell 3.1 Resultaträkning Biltillverkarna AB Typfall 2 52 Tabell 3.2 Balansräkning Fraktservice AB Typfall 2 53 Tabell 3.3 Balansräkning Biltillverkarna AB Typfall 2 53

Tabell 3.4 Nyckeltal redovisning av köp 54

Tabell 4.4 Nyckeltal redovisning av nyttjanderätt 58

Tabell 5.4 Nyckeltal redovisning av köp 63

Tabell 5.5 Förenklad resultaträkning nyckeltal nyttjanderätt 63

(10)

1 Inledning

1.1 Bakgrund

I diskussionen om principbaserade redovisningssystem, i förhållande till regelbaserade redovisningssystem, framkommer att frågan om redovisares professionella bedömningsutrymme tagit plats. I reservationerna mot principbaserade redovisningsstandarder nämns nämligen att det tolkningsutrymme som en sådan ansats förser redovisare med kan ge upphov till skillnader i tillämpning. Dessa skillnader befaras i sin tur leda till försämrad jämförbarhet mellan finansiella rapporter (Agoglia, Doupnik, & Tsakumis 2011, s. 748). Medan det främsta normgivande organet inom redovisning och revision i Europa, International Accounting Standards Board (IASB), utgår från en principbaserad ansats i tillämpningen av dess standarder har den amerikanska motsvarigheten, Financial Accounting Standards Board (FASB), gjort det motsatta (Agoglia, Doupnik, & Tsakumis 2011, s. 748 ; Doupnik, Finn, Gotti

& Perera 2019, ss. 102-103). Den principbaserade ansatsen innebär att generella redovisningsprinciper förser standarder med krav för recognition, mått och rapporteringskrav för de transaktioner som standarden avser (Agoglia, Doupnik, & Tsakumis 2011, s. 750 ; Doupnik et al 2019, s. 77). FASB:s regelbaserade ansats har till skillnad från IASB:s International Financial Reporting Standards Foundation (IFRS) utvecklat omfattande riktlinjer för hur amerikanska redovisningsstandarder ska tillämpas. U.S Generally accepted accounting principles (U.S GAAP) tillstår således i stor utsträckning med guidning och regler för specifika situationer (Agoglia, Doupnik, & Tsakumis 2011, ss. 749-750 ; Doupnik et al.

2019, s. 28).

Historiskt har diversiteten mellan redovisningsstandarder och dess tillämpning orsakat problem för både producenter och användare av finansiella rapporter. Olikheter i terminologi och presentation av finansiell information har gett upphov till förvirring hos läsare (Doupnik et al.

2019, ss. 23-27). Redovisande enheter med verksamhet i flera jurisdiktioner, vilka antagit olika uppsättningar av redovisningsstandarder, har erfarit problem med förberedandet av finansiella rapporter, likväl som tillgången till utländska kapitalmarknader (Doupnik et al. 2019, ss. 34- 35). För investerare och kreditgivare har diversiteten mellan redovisningsstandarder varit särskilt problematisk i förhållande till dess beslutsfattande då olikheterna lett till bristande jämförbarhet och kvalité i finansiella rapporter (Doupnik et al. 2019, ss. 35-36). Både jämförbarhet och konsekvens i tillämpning av redovisningsstandarder är ett krav för att finansiell information ska vara relevant och tillförlitlig. När olika företag redovisar samma transaktion på olika sätt leder det till problem för den finansiella informationens jämförbarhet (Subramanyam 2014, ss. 13-14, 76). Som ett led i att förbättra kvalitén och jämförbarheten i internationell redovisning ingick FASB och IASB 2002 ett avtal med varandra som kom att heta The Norwalk Agreement (FASB 2016 ; Doupnik et al. 2019, s. 87).

När en transaktion inte längre avser en renodlad försäljning blir dess redovisning mer komplicerad (Lundqvist, Overud & Stralström 2016, s. 1). Redovisningskomplexitet innefattar svårigheter med att förstå hur transaktioner ska föras in i finansiella rapporter. Komplexiteten i sig härleds till såväl transaktioners natur som redovisningsstandarder vilket i kombination kan innebära utmaningar för redovisningen (Peterson 2012, s. 73). Allt mer sofistikerade affärstransaktioner, där exempelvis kundspecifika kontrakt och överenskommelser förekommer, kan vara svåra att förstå (Peterson 2012, s. 73 ; Securities & Exchange Commission 2008, s. 17). Återköpsavtal med garanterade restvärden är exempel på komplexa försäljningar där åtaganden bakas in i avtal mellan två parter (Lundqvist, Overud & Stralström 2016, ss. 1, 4). Ett återköpsavtal innebär att det finns en option som vid inlösen förbinder

(11)

säljaren att köpa tillbaka en såld vara från dess köpare och därför menar Paterson (1993, s. 57) att transaktionen inte avser en konventionell försäljning. Lundqvist, Overud & Stralström (2016, s. 4) belyser säljares utmaningar vid redovisning av återköpsavtal och uppger att varje individuellt fall kräver professionell bedömning. Vidare framhävs att köparens sida av samma transaktion är en helt egen fråga som bör behandlas separat (Lundqvist, Overud & Stralström 2016, s. 1). Givet den redovisningskomplexitet ett återköpsavtal innebär för säljare bör det rimligtvis öppna upp för möjligheten att även köparens redovisning av samma transaktion blir utmanande.

Redovisningsstandarder bör utformas så att största möjliga koherens uppstår mellan företag som redovisar samma transaktion. Företeelsen syftar till att parter i ett avtal redovisar en transaktion på ett sätt som motsvarar varandra (Biondi., Bloomfield., Glover., Jamal., Ohlson., Penman., Tsujiyama. & Wilks. 2011, s. 864 ; Johansson 2010, s. 85). Olika tolkningar av redovisningsstandarder kan leda till inkoherens vilket har en negativ inverkan på finansiella rapporters jämförbarhet (Biondi et al 2011, s. 863 ; Subramanyam 2014, ss. 12-14). Koherens är således av vikt för finansiella rapporters användbarhet då jämförbarhet och konsekvens i tillämpning är kvalitativa egenskaper som krävs för att finansiell information skall vara relevant och tillförlitlig (Subramanyam 2014, s. 76). Vid redovisning av materiella anläggningstillgångar är det önskvärt att tolka det internationella redovisningssystemet som en enda sammanhängande enhet. På så vis bör redovisning enligt IFRS, i största möjliga mån, leda till att bara en ägare existerar till en materiell anläggningstillgång (Johansson 2010, s. 127).

Komplexiteten med transaktioner avseende återköpsavtal, vikten av koherens för jämförbarhet i finansiella rapporter och IFRS sparsamhet med riktlinjer för standarders tillämpning leder oss till att problematisera köparens möjliga redovisning av återköpsavtal med garanterade restvärden.

1.2 Problemdiskussion

I takt med att företagsmodeller utvecklas blir avtal och redovisning av dem allt mer komplicerad (Lundqvist, Overud & Stralström 2016, s. 1). Den information som finansiella rapporter innehåller ska på ett korrekt sätt spegla underliggande transaktioner och beroende på hur avtal utformas, så överensstämmer inte alltid den ekonomiska innebörden med vad som framgår av en juridisk transaktion eller annan händelse (Johansson 2010, s. 56). I redovisning tillämpas substance over form när den ekonomiska innebörden, vilken är av vikt för finansiell information, får företräde gentemot den juridiska formen (Johansson 2010, s. 56).

Normgivande organs olika syn på redovisning har lett till skillnader i finansiell rapportering länder emellan vilket i sin tur resulterat i problem med kvalité, jämförbarhet och användarvänlighet (Doupnik et al 2019, ss. 34-36). IFRS tillstår i regel inte med transaktionsspecifika riktlinjer. Istället uppmuntra att professionellt omdöme används i tillämpningen av de generella principbaserade standarderna, på ett sätt som är lämpligt för den redovisande enheten eller branschen den är verksam i (Doupnik et al. 2019, s. 77). I principbaserade system är de avgörande rekvisiten ofta vaga medan regelbaserade system förknippas med tydliga rekvisit och tydlig rättsföljd. Vidare kan vaga rekvisit resultera i flera olika redovisningslösningar under en och samma regel (Johansson 2010, s. 77). Principbaserade system speglar i större utsträckning transaktioners verkliga ekonomiska substans och redovisare anses vara i den bästa positionen att identifiera den mest passande redovisningsmetoden (McCarthy & McCarthy 2014, ss. 23-24). Bristen på riktlinjer kan dock leda till inkonsekvent tillämpning och samtidigt som utövare förväntas hålla en jämn nivå likväl som hög professionalitet i sina bedömningar ser det inte alltid så ut i verkligheten (McCarthy &

McCarthy 2014, ss. 23, 39-41). Ju mer komplex redovisning är desto större sannolikhet är det

(12)

att felbedömningar görs, både genom oavsiktliga misstag och avsiktlig manipulation, vilket sedermera leder till rättelser (Peterson 2012, ss. 75-76, 92). Principbaserade system anses i regel kräva mer av redovisare med anledning av att det ställer högre krav på dess professionella omdöme och expertis (Agoglia et al. 2011, s. 750 ; McCarthy & McCarthy 2014, s. 23).

Sett till att IFRS lägger stor vikt vid förbättrad jämförbarhet i finansiella rapporter så är inkonsekvens i standarders tillämpning ett problem (IASB 2018 p. 2.24). Konsekvens i hur standarder tillämpas är ett krav för ökad jämförbarhet vilket Du, Alford och Smith (2016, s.

1675) understryker i sin komparativa studie, mellan IFRS och U.S GAAP, om införandet av den gemensamma standarden för intäktsredovisning. Vidare vill vi belysa tolkningsutrymmet IFRS lämnar i förhållande till det uppenbara med att företag som redovisar enligt förordningen gör det med olika länder som hemvist. Gray (1988, s. 14) presenterade på 80-talet sin teori om att nationell kultur influerar länders antagande av redovisningssystem och värderingar. Nobes (1998, ss. 182-183) som studerat jämförbarheten i finansiella rapporter instämmer med Gray men menar att kultur snarare är en bakomliggande faktor för mer direkta orsaker till skillnader i internationell redovisning. Istället lyfter Nobes (1998, s. 183) länders finansieringssystem som den primära orsaken till konstaterade olikheter. Beroende på om finansiella rapporter riktar sig mot aktieägare, banker, staten eller familjer som finansiärer påverkas dess innehåll på grund av att nämnda intressentgrupper har olika informationsbehov (Nobes 1998, ss. 167-170).

McCarthy & McCarthy (2014, ss. 38-39) konstaterar, i sin jämförande studie mellan IFRS och U.S GAAP, att redovisare inte alltid lever upp till den önskade nivån av professionalitet och kompetens som krävs. För principbaserade redovisningssystem bör därför normgivare tillstå med mer omfattande riktlinjer gällande tillämpning samt ge vägledande exempel (McCarthy &

McCarthy 2014, ss. 33, 39).

Sätts IFRS principbaserade ansats till redovisning i kontrast till syftet om ökad jämförbarhet i finansiella rapporter tycks regelverket stå inför ett paradoxalt problem. Motståndare till harmonisering av redovisningsstandarder på internationell nivå menar att olika länder, på grund av miljömässiga faktorer, har olika förutsättningar vilket innebär att skillnader i redovisning är nödvändigt (Doupnik et al 2019, s. 79). Olika nationers användning av ett gemensamt redovisningssystem kräver alltså flexibilitet samtidigt som systemets syfte är att skapa jämförbarhet och harmonisering. Olikheter i förutsättningar och tillämpning av redovisningsstandarder kan alltså få en negativ inverkan på den ökade jämförbarhet som är en stor del av harmoniseringens syfte (Doupnik et al 2019, s. 78). Vår belysning av jämförbarhet i redovisning på ett generellt plan är inte på något vis en insinuation om att vår studie behandlar de övergripande utmaningarna med principbaserade system. Problematiseringen är snarare ett försök att iscensätta den miljö som redovisare verkar i och vilka verktyg de har, eller inte har, till sitt förfogande för redovisning av komplexa transaktioner.

Vid försäljningen av en produkt som är förenad med ett återköpsåtagande finns det en option, av olika slag, vars inlösen innebär att säljaren vid en förutbestämd tidpunkt köper tillbaka varan.

I dessa fall ska säljaren, enligt IFRS 15 som behandlar intäktsredovisning, göra en bedömning om huruvida kontrollen över tillgången övergått till köparen (IFRS 15 p. 34). Även om köparen har varan i fysisk besittning under den avtalade tiden så menar IFRS att köparen, på grund av återköpsavtalet, kan vara begränsad i sin förmåga att kontrollera resursen och därför inte får kontroll över tillgången (IFRS 15 p. B66). I de fall där säljaren bedömer att köparen inte får kontroll över tillgången så hänvisar IFRS 15 till IFRS 16 som behandlar redovisning av leasingavtal. Enligt regelverket ska då säljaren redovisa transaktionen som om det vore leasing (IFRS 15 p. B66a). Det är därmed kontrollen över tillgången som är avgörande för om säljaren får ta upp hela intäkten vid försäljningstillfället (IFRS 15 pp. 31, 34).

(13)

I samband med diskussionen om de utmaningar ett återköpsavtal genererar för säljaren, i dennes redovisning, framkommer att köparens sida av samma transaktion är en helt egen fråga för bedömning (Lundqvist, Overud & Stralström 2016, s. 1). Därför ser vi anledning att undersöka den redovisningsmässiga aspekten ur köparens perspektiv. Den part som i en transaktion köper en resurs, vilken uppfyller kriterierna för en materiell anläggningstillgång, ska vid tidpunkten då utgiften uppkommer göra en bedömning ifall utgifterna ska kapitaliseras (IAS 16 p. 10).

Frågan gällande om, och i sådana fall även när, recognition av materiella tillgångar ska ske bör rimligtvis bli mer komplex vid återköpsavtal än en konventionell försäljning. Johansson (2010, s. 126) belyser att IFRS saknar normer som anger när köparen av en tillgång, redovisningsmässigt, ska anses vara ägare till tillgången. Den ekonomiska äganderätten som Johansson syftar till är en fråga som berör tillgångsredovisning i stort. Sett till den komplexitet ett återköpsavtal resulterar i för säljaren i dennes redovisning (Lundqvist, Overud och Stralström 2016, s. 1), borde rimligtvis även köparen erfara detsamma som motpart för samma transaktion. På så vis skulle tillgångsredovisningen av en materiell resurs, införskaffad med återköpsavtal, innebära ytterligare försvårande omständigheter i bedömningen om en kapitalisering ska ske eller inte. Koherens är inte ett krav enligt IASB:s konceptuella ramverk för finansiella rapporter (2018 pp. 2.16-2.17), men som tidigare nämnts blir frågan relevant att lyfta givet dess inverkan på finansiella rapporters jämförbarhet. Om IFRS i egenskap av ett principbaserat system lämnar utrymme för olika bedömningar i frågan om vilken part som äger en tillgång, blir därför en fråga för diskussion.

Som tidigare nämnt ska säljaren av en vara med återköpsavtal göra en bedömning om huruvida kontrollen över tillgången övergår till köparen. Vid vissa optioner är det köparens incitament till att vilja sälja tillbaka tillgången som är avgörande för säljarens bedömning (IFRS 15 p.

B70). Till hjälp för att utvärdera köparens incitament till inlösen anger IFRS 15 tillgångens marknadspris, i relation till återköpspris, som enda uttalade faktor. Vidare hänvisar riktlinjerna till att företag ska ta hänsyn till olika faktorer i sin bedömning (IFRS 15 p. B71), men ger inga andra exempel på vad dessa kan utgöra. Om köparen löser in optionen eller inte, bör sannolikt vara förknippat med ifall det är ekonomiskt fördelaktigt för köparen att behålla tillgången i sin verksamhet. Johansson (2010, s. 366) lyfter exempelvis skattekrediter som anledning till att vilja ta upp tillgångar i balansräkningen. Givet att säljarens insikt i köparens ekonomi sannolikt är begränsad vill vi därför lyfta det rimliga i att säljaren kan sakna information om andra faktorer. Om parternas uppfattningar av incitament till återköp skiljer sig kan det generera olika bedömningar om kontroll över tillgången överförts från säljare till köpare. I sin behandling av redovisningsrättslig äganderättsövergång för materiella anläggningstillgångar menar Johansson (2010, s. 130) att både köpare och säljare bör göra samma bedömning i frågan för att IFRS, i egenskap av redovisningssystem, ska uppfattas som koherent. Om olika bedömningar görs av parterna blir resultatet att det redovisningsrättsligt uppkommer två ägare till samma tillgång (Johansson 2010, s. 130). Inkoherens mellan redovisande enheter, där säljarens bedömning av överförd kontroll inte motsvaras av köparens, kan leda till bristande jämförbarhet och inkonsekvens i redovisningen (Biondi et al. 2011, s. 868). Vidare kan olikheter uppstå även köpare emellan om företag som bedriver liknande verksamheter gör olika bedömningar för liknande transaktioner. Ur ett investerarperspektiv kan sådana olikheter resultera i att två företag, som i grund och botten har samma förutsättningar, ter sig finansiellt olika (Öztürk &

Serçemeli 2016, s. 155). Jämförbarheten mellan företag är ett verktyg för intressenter i dess utvärdering av både lönsamhet och kreditrisk. I finansiella analyser görs därför ofta justeringar för att eliminera förvrängningar och risker i finansiella rapporter som stör jämförbarheten och det ekonomiska innehållet (Subramanyam 2014, ss. 12-13). Beroende på om, var och hur inkoherens uppstår så kan det alltså tänkas få konsekvenser för olika intressentgrupper. Ur ett skattemässigt perspektiv kan exempelvis inkoherens vid leasingtransaktioner leda till att två

(14)

parter anser sig ha kontroll över en tillgång och därmed gör anspråk på skattemässiga värdeminskningsavdrag för samma tillgång (Johansson 2010, ss. 364-365).

Vidare vill vi problematisera återköpsavtal om köparen, i enlighet med IFRS 15 hänvisning, väljer att tillämpa IFRS 16 Leasingavtal. Det skulle innebära att även köparen redovisar transaktionen som om det vore ett leasingkontrakt. Eftersom den nya leasingstandarden, som trädde i kraft 1 januari 2019, inte längre tillåter operationell leasing för leasetagaren betyder det att köparen ska redovisa transaktionen på ett sätt som är snarlikt den tidigare klassificeringen av finansiell leasing (IFRS 2016, s. 3). Klassificeringen medför att all leasing, bortsett från undantag om korttidsleasing och avtal som avser mindre belopp (IFRS 16 p. 5), ska tas upp i balansräkningen som en nyttjanderätt på tillgångssidan med en motsvarade skuld till leasegivaren på skuldsidan (IFRS 16 p. 22). Här vill vi belysa att den huvudsakliga beståndsdelen i ett finansiellt leasingavtal är kreditgivning (Johansson 2010, s. 358). Vi ser det som motstridigt om återköpsavtal, där hela försäljningspriset för en tillgång betalas av köparen vid ingången av avtalet, ska behandlas på samma sätt som en kreditbaserad transaktion. Därför ställer vi oss frågande till om återköpsavtal varit en del av den tilltänkta målgruppen för den nya leasingstandardens reglering.

Off balance sheet transactions syftar till aktiviteter som händer bortom ett företags balansräkning. Under vissa omständigheter exkluderas transaktioner med hänvisning till att de exempelvis avser operationell leasing, alternativt en händelse som ännu inte inträffat (Paterson 1993, s. 3). Dessa transaktioner gör att företagets redovisning inte reflekterar verksamhetens aktiviteter till fullo. Vid operationell leasing minskar tillgångar och skulder gentemot vad de egentligen är i verkligen, vilket ofta leder till att finansiella rapporter och nyckeltal förskönas (Paterson 1993, s. 3 ; Subramanyam 2014, s. 146 ; Öztürk & Serçemeli 2016, s. 156). Studier har visat att chefer opportunistiskt utnyttjar standarder för att få bort skulder från balansräkningen (Biondi et al 2011 s. 864 ; Jamal & Tan 2010 s. 1325). Både regelverkets ansats såväl som revisorns syn sin funktion i förhållandet till klienten spelar roll för huruvida företagsledare tenderar att föra skulder off balance. Det finner Jamal & Tan (2010, s. 1344) vars studie visar att ett principbaserat regelverk, leder till en lägre nivå av off balance transaktioner jämför med ett regelbaserat. Detta kan dock motverkas om revisorn har en klientbaserad approach som präglas av viljan att göra klienten nöjd. Det främsta syftet med den nya leasingstandarden har presenterats som en åtgärd för att täppa till de kryphål som tidigare möjliggjort för leasetagare att strategiskt hålla tillgångar off balance (Biondi et al 2011, s. 863).

I IFRS 16 är det inte längre tillåtet för leasetagaren att klassificera leasing som operationell men för leasegivaren finns fortfarande alternativet. IASB och FASB får redan i samband med publiceringen av ett exposure draft 2010, avseende en gemensam leasingstandard, kritik från flera håll angående just avlägsnandet av operationell leasing för leasetagaren. American Accounting Association’s Financial Accounting Standards Committee har invändningar mot bristen på konsekvens, i relation till samarbetets syfte om ökad jämförbarhet i internationell redovisning, och hävdar det är anmärkningsvärt att samma transaktion tillåts klassificeras på olika vis av leasegivaren och leasetagaren (Biondi et al 2011, s. 864). Även redovisande företag och etablerade redovisningsbyråer uttalar sig kritiskt om standarden och menar att den inte tar hänsyn till olika typer av verksamheter och leasingkontrakt. En enda modell för redovisning av samtliga leasingavtal, det vill säga kapitalisering av nyttjanderätt, ses som olämpligt givet att alla leaseingavtal inte utgörs av en finansieringslösning för leasetagaren (Bunea 2017, s. 257).

Genom att kapitalisera utgifter och ta upp dem i balansräkningen som en tillgång är det möjligt för företag skjuta upp kostnader och på så vis att öka sitt resultat, jämfört med om de kostnadsför transaktionen direkt (Subramanyam 2014, ss. 108-111). Å andra sidan kan det också vara så att

(15)

företag på grund av avtal med kreditgivare vill hålla tillgångar och skulder utanför balansräkningen i syftet att inte överstiga avtalad gräns för skuldsättningsgrad (Subramanyam 2014, s. 152 ; Deegan & Unerman 2011, ss. 45-46). Positiv redovisningsteori visar att människor nyttomaximerar och styrs av egenintressen i val av redovisningsmetoder.

Företagsledare kommer, när de ges tillfälle, välja den strategi som ökar den egna välfärden mest (Watts & Zimmerman 1986, ss. 7, 14). Ofta är ersättningar förknippade med verksamheters resultat (Subramanyam 2014, ss. 109-110) och på så vis kopplas företagsledares nyttomaximering till vad som anses lönsamt för företaget. Med earnings management ingriper företagsledare avsiktligt i fastställandet av verksamheters resultat (Schipper 1989, s. 92).

Handlingen sker genom val av redovisningsmetoder och utövandet av manegerial discretion där handlingsutrymmet som befattningen inbegriper utnyttjas (Subramanyam 2014, ss. 12-13).

På så vis kan bedömningar användas i manipulativt syfte. Givet principbaserade systems förutsättningar och historiken med nyttjandet av tillgångsredovisning anser vi det relevant att beakta parternas möjliga bedömning av kontroll även ur ett earnings management perspektiv.

Med grund i ovan ser vi det som en lämplig fråga för analys att undersöka det bedömningsutrymme som köpare har vid återköpsavtal med garanterade restvärden. Vi har i diskussionen behandlat flertalet problematiska områden som leder fram till forskningsfrågor i avsnitt 1.3.

1.3 Forskningsfrågor

• Vilka möjliga bedömningar kan en köpare göra i frågan om kontroll över en tillgång som införskaffas genom ett återköpsavtal?

• Vilka konsekvenser har koherens respektive inkoherens för finansiella rapporters användbarhet ur ett intressentperspektiv?

• Reflekterar redovisningen återköpsavtalets underliggande ekonomiska substans?

1.4 Syfte

Med denna studie syftar vi till att identifiera vilka standarder och riktlinjer i IFRS som är tillämpbara för en köpares redovisning av återköpsavtal.Vidare undersöks i vilken utsträckning identifierade standarders tillämpning är förenligt med de kvalitativa egenskaperna i IASB:s konceptuella ramverk som avser användbarhet, jämförbarhet och redovisningen av en rättvisande bild ur ett intressentperspektiv.

1.5 Avgränsningar

Studiens syfte avgränsas till fordonsindustrin och försäljning av lastbilar. Vidare förhåller vi oss till regelverket IFRS där IFRS 15, IFRS 16, IAS 8 och IAS 16 beaktas samt rådande konceptuella ramverk från IASB ur ett svenskt perspektiv. Framställningen avspeglar rättsläget 2020-05-18.

1.6 Terminologi

I syftet att underlätta för läsaren av studien har vissa terminologiska ställningstaganden gjorts.

Studien utgår till stor del från engelsk litteratur vilket i vissa fall föranleder översättning och tolkningar av begrepp. IASB:s Conceptual Framework for Financial reporting benämns i uppsatsen som konceptuellt ramverk. Vidare används engelskans recognition för att beskriva den process i vilken det bestäms om en tillgång, skuld, intäkt eller kostnad ska inkluderas i finansiella rapporter. Motsvarande avser derecognition processen för vilken nämnda poster inte längre uppfyller kriterier för recognition, och därmed avlägsnas från rapporterna. Med tillgångsrecognition avses således processen i vilken en tillgång tas upp i ett företags balansräkning. Som framkommer av titeln behandlar studien återköpsavtal med garanterade

(16)

restvärden. Avtalsformen avser en situation där ett företag säljer en vara men samtidigt ingår ett avtal om att återköpa varan vid ett senare tillfälle, till ett fastställt återköpspris. I studien används nästan uteslutande begreppet återköpsavtal av pedagogiska skäl men ska då alltid förstås som att avtalet innefattar ett garanterat restvärde. Slutligen redogörs redovisningsstandarder och organisationer i en förkortningslista då dess benämningar i regel är omfattande och kan upplevas som betungande för läsarens textbearbetning.

1.7 Ämnets relevans

Under utbildningen på Högskolan i Borås har vi i flertalet kurser behandlat intäktsredovisning och komplexiteten i de bedömningar som, i vissa fall, föregår transaktioner där intäkter ska redovisas över tid. Vi har även fått till oss att intäktsredovisning för återköpsavtal med garanterade restvärden inom fordonsindustrin är just en sådan typ av transaktion som anses komplex. I samband med informationen om återköpsavtalens utmaning för säljaren i dess redovisning väcktes vårt intresse för köparens sida av samma transaktion. I initialt informationssökande fann vi att fordonstillverkaren Scania under 2018 ingick cirka 11 700 nya avtal med återköpsåtagande samt att ca 13% av de fordon som koncernen levererar sker med återköpsåtaganden (Scania 2019, ss. 57, 73). Dessa redovisas som operationella leasingavtal där intäkter redovisas fördelat över återköpsavtalets löptid. Vid utgången av 2018 redovisade Scaniakoncernen åtaganden för återköp till ett värde av 19 405 mkr (Scania 2019, s. 57) samt förutbetalda intäkter för återköpsavtal om 5 596 mkr (Scania 2019, s. 97). Likaså Volvokoncernen redovisade 2018 en del av företagets intäkter som operationella leasingtransaktioner till följd av avtal med återköpsåtaganden. Dessa intäkter uppgick till ett värde av 5 278 mkr (Volvo 2019, s. 137) och i balansräkningen redovisade koncernen tillgångar i operationell leasing om 16 548 mkr hänförliga till återköpsavtal (Volvo 2019, s. 145). För varje försäljning som sker där säljaren redovisar återköpsavtal finns det en köpande motpart som antingen ska kostnadsföra eller kapitalisera utgifterna för ett köp. Givet omfattningen av återköpsavtal i fordonstillverkarnas årsredovisningar finner vi det därför relevant att undersöka köpares sida av transaktionernas redovisning.

1.8 Studiens disposition

Studien disponeras fortsättningsvis enligt följande. Kapitel 2 redogör för vald forskningsansats, forskningsstrategi, datainsamlingsmetod och datamaterial. Vidare behandlas kvalitetskriterier i förhållande till studien samt etik och källkritik. Kapitel 3 utgör den teoretiska referensramen utifrån vilken resultat analyseras. Kunskap om IFRS redovisningsstandarder är en förutsättning för läsarens förståelse. Därför redogörs i kapitel 4 för de redovisningsstandarder som studien behandlar. Kapitel 5 presenterar innehållsanalys och typfall med empiri, resultat och analyser.

Därefter följer i kapitel 6 en diskussion kring undersökningens fynd samt en redogörelse för studiens slutsatser där forskningsfrågor besvaras. Det 6:e och sista kapitlet avslutas med att behandla studiens praktiska bidrag samt förslag på vidare forskning.

(17)

2 Metod

2.1 Inledning

Följande kapitel introducerar valda forskningsmetoder och redogör för arbetsprocessen gång.

Undersökningens forskningsansats presenteras för att vidare beskriva datainsamlingsmetoder samt urval. Därefter följer en reflektion kring analysmetod där reliabilitet, replikerbarhet och validitet behandlas. Avslutningsvis förs en etisk reflektion kring undersökningen och arbetsprocessen.

2.2 Forskningsansats

De identifierade riktlinjer som i IFRS berör återköpsavtal tillkom i regelverket vid publiceringen av IFRS 15 Intäktsredovisning för avtal med kunder. Vidare infördes klassificeringen av samtliga leasingavtal som nyttjanderätter med den nya leasingstandarden IFRS 16. Då IFRS 15 trädde i kraft 1 januari 2018 och IFRS 16 den 1 januari 2019 behandlar studien riktlinjer som i redovisningssammanhang är förhållandevis nya. Material har samlats in utan förutfattade hypoteser och slutsatser har dragits från de observationer som gjorts.

Forskning är sällan av rent induktiv eller deduktiv karaktär. Istället för att skarpt åtskilja de två strategierna är det bättre att se dem som tendenser (Bryman & Bell 2017, s. 45).

Undersökningens forskningsansats är således abduktiv, det vill säga men inslag av båda, men där vi menar att den induktiva karaktären är övervägande. Detta då särdrag för den induktiva processen är att genom observationer dra slutsatser vilket leder till att resultatet kopplas tillbaka till teori (Bryman & Bell 2017, s. 45). Undersökningens typfall, vilka bygger på det insamlade materialet, har konstruerats för att ligga till grund för de analyser som resultatet genererat. Dessa har i sin tur bidragit till dragna slutsatser.

Undersökningen syftar till djup och insiktsfull analys av möjliga redovisningsmetoder för köpare i frågan om återköpsavtal med garanterade restvärden. Studiens typfall begränsas till antal och förutsättningar för att premiera en mer djupgående analys. Detta leder till att resultaten inte kan generaliseras eller ligga till grund för teoribildning i någon större utsträckning. Många induktiva studier leder inte nödvändigtvis till teoribildning men bidrar med intressanta och upplysande resultat (Bryman & Bell 2017 s. 45).

2.3 Forskningsstrategi

Studiens undersökningsansats är kvalitativ då vi syftat till att skapa en djupare förståelse för det valda området. En kvalitativ ansats till forskningsstrategin är lämplig i de fall ämnet är relativt outforskat och där problemställningen får växa fram i det flexibla upplägget (Jacobsen 2002, s.

145). En forskningsstrategi som tillåter ett öppet och nyanserat förhållningssätt till ämnet (Jacobsen 2002, s. 142), har därför varit en förutsättning för undersökningens genomförande.

Processen i studien har varit av iterativ karaktär. Detta innebär en ständig revidering av datainsamling och analyser skapat klarhet i det valda ämnet (Bryman & Bell 2017, s. 45).

Den kvalitativa forskningsstrategin förknippas ofta med induktiv teorigenerering och påverkas av interpretativismen, vilken vänder sig till forskningen av den sociala verkligheten (Bryman

& Bell 2017, ss. 49-50). IFRS som principbaserat redovisningssystem lägger stor vikt vid redovisares omdöme och expertis (Agoglia et al. 2011, s. 750 ; McCarthy & McCarthy 2014, s.

23). För att tolka hur redovisare och chefer använder det bedömningsutrymme som ges i IFRS har vi antagit ett interpretativistiskt perspektiv, vilket är förenligt med studiens intentioner att undersöka köparens bedömningsutrymme vid redovisning av återköpsavtal. En undersökning som belyser unika drag hos ett specifikt fall, vars förutsättningar är föränderliga, har enligt

(18)

Bryman & Bell (2017, s. 87) ett idiografiskt synsätt. Givet att lagar och regler kan komma att förändras är innehållsanalysen och typfallen kopplade till tid och rum. Därav tillämpas ett idiografiskt perspektiv i studien.

2.4 Datainsamlingsmetod

För att svara på forskningsfrågorna har datamaterial samlats in i tre steg. Inledningsvis söktes vetenskapliga artiklar fram via databaser för att kartlägga tidigare forskning samt paradigm för det valda syftet. Vidare genomfördes en kvalitativ innehållsanalys av redovisningsstandarder för att identifiera vilka riktlinjer köpare av fordon med återköpsavtal har att förhålla sig till samt vilka utfall dessa kan leda till avseende tillgångsrecognition. Utfallen har i studiens tredje steg använts som underlag för att konstruera en uppsättning typfall.

För att etablera en teoretisk grund och narrativ för studiens analys har vi sökt fram tidigare forskning via databaser med kriteriet att de vetenskapliga artiklarna klassificerades som peer- reviewed. Detta gjordes för att säkerställa artiklarnas trovärdighet. Vidare har facklitteratur använts för att ytterligare befästa den teoretiska referensramen. Från både facklitteratur och vetenskapliga artiklar har ursprungskällor identifierats och samlats in.

För att identifiera köparens möjliga redovisning enligt IFRS utfördes en innehållsanalys av de principer i IFRS som berörde transaktionen i fråga. En kvalitativ innehållsanalys syftar till att identifiera underliggande teman i ett material (Bryman & Bell 2017, s. 290). Punkter i standarderna som varit av intresse har behandlats och kategoriserats enligt en kodningsmanual för att kunna dra slutsatser och identifiera möjliga redovisningsutfall för köparen. Med anledning av att IFRS lämnar utrymme för tolkning och professionell bedömning har en förutsättning för studiens kategorisering och analys varit att ta hänsyn till förordningarnas flexibilitet. Ansatsen till innehållsanalysen kan därför beskrivas som kombinerat etnografisk och hermeneutisk ansats. Ett etnografiskt förhållningssätt till kategoriseringen tillåter att de kategorier som inledningsvis styr undersökningen förfinas likväl som att nya kategorier utvecklas (Bryman & Bell 2017, ss. 529-530). Innehållsanalysen har på så vis följt en återkommande och reflexiv rörelse mellan de begrepp som utvecklats via urvalet och dess bearbetning. Vidare har den hermeneutiska aspekten i ansatsen möjliggjort en analys som beaktar de sammanhang och intentioner ur vilka standarder utvecklats och som redovisare har i dess tillämpning. Detta eftersom hermeneutik lyfter vikten av att tolka fenomen i sitt sammanhang (Bryman & Bell 2017, s. 49). Då innehållsanalysen ämnade att utröna vilken part som har kontroll över tillgången, när ett återköpsavtal föreligger, har temat för innehållsanalysen varit att identifiera standarder och punkter som direkt eller indirekt behandlar 1) Tidpunkten då kontroll över en ekonomisk resurs övergår från säljare till köpare 2) Kontroll av ekonomisk resurs 3) Återköpsavtal specifikt.

För att åskådliggöra de effekter och följder som tillämpningen av identifierade redovisningsstandarder har på ett företags finansiella ställning så konstrueras typfall. Med typfallsmetoden följer ett pedagogiskt upplägg i enlighet med Johanssons avhandling Substance over form från 2010. Fiktiva balans- och resultaträkningar för fiktiva bolag har därför sammanställts med avsikt att exemplifiera de möjliga redovisningsutfall som innehållsanalysen generat.

Vidare har räkningar upprättats för att underlätta den komparativa analysen och jämförelser mellan de olika redovisningsmetodernas effekt på köparens finansiella rapporter. Jämförelser har gjorts mellan köpare och säljare för att möjliggöra analys av koherens och inkoherens.

(19)

företeelse (Bryman & Bell 2017, s. 90). Uppgifter om avtalsvillkor och ekonomisk livslängd har inspirerats av uppgifter publicerade av fordonstillverkare för att underbygga de egenkonstruerade typfallens material. Likaså har proportioner mellan poster i förenklade resultat- och balansräkningar, från vilka finansiella nyckeltal beräknats, inspirerats av företag verksamma inom biluthyrnings- och logistikbranschen för att bättre representera information av branschspecifik karaktär. Vi vill dock betona att typfallen är fiktiva och gestaltningen av återköpstransaktionerna i kapitel 5 ska läsas i kontexten av att utgöra pedagogiska exempel.

2.5 Datamaterial

Sekundärdata är material som redan finns tillgängligt och som upprättats av andra (Jacobsen 2002, s. 153). De vetenskapliga artiklarna och litteraturen utgör således ett material att betrakta som sekundärdata. Nackdelen med sekundära källor är att materialet kan feltolkas eller i värsta fall vara bristfälligt (Jacobsen 2002, s. 188). För att säkerställa kvaliteten av de vetenskapliga artiklarna i studien samt dess tillförlitlighet har åtgärder vidtagits, mer om detta i avsnitt 2.9 som behandlar källkritik.

Den största delen av datamaterialet i studien utgörs av redovisningsstandarder och publikationer från IASB. Information som samlas in direkt från ursprungskällan faller under kategorin primärdata (Jacobsen 2002, ss. 152-153). Då studiens syfte ämnar identifiera möjliga redovisningsmetoder för köparen, vid försäljning avseende återköpsavtal, har materialet från IASB identifierats som primärdata. Då det saknas riktlinjer för köparen vid transaktioner gällande återköpsavtal har bearbetningen av IASB resulterat i ett material som identifierar möjliga utfall som är anpassat för studiens syfte. Fördelen med primärdata är just möjligheten att skräddarsy datainsamlingen för att passa en specifik problemställning (Jacobsen 2002, ss.

152-153). Detta har varit en mödosam process men har således genererat ett anpassat och relevant datamaterial. Innehållsanalysen resulterade i studiens typfall vilka är egenkonsturerade med det specifika ändamålet att kunna jämföra de olika utfallen. Typfallen beaktas därmed som primärdata.

2.6 Urval

Ett generiskt ändamålsenligt urval har använts med hänsyn till studiens forskningsfrågor där vi ämnar kartlägga de redovisningsalternativ, förankrat i bedömning av kontrollöverföring, som köpare av tillgångar med återköpsavtal har. Urvalet består av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 1606/2002 om internationella redovisningsstandarder där IASB´s normer antagits. Ett målstyrt urval, som anses vara relevant för studien, gynnar möjligheten att kunna svara på forskningsfrågor (Bryman & Bell 2017, s. 406). De enheter som granskats i studien utgörs av standarder från vilka vi anser en innehållsanalys kan utröna möjliga utfall. Då studien avgränsar sig till redovisning av fordon med återköpsavtal, granskades initialt enheten IAS 16 Materiella anläggningstillgångar. I bearbetningen av materialet, och med hänsyn till den etnografiska ansatsen, har det framkommit hänvisningar till andra standarder vilket lett till att innehållsanalysen omfattar fler enheter. De slutliga enheterna från urvalet består av IAS 16, IAS 8, IFRS 15 och IFRS 16.

2.7 Antaganden och förtydliganden

Vi vill uppmärksamma om att återköpsavtal med garanterade restvärden inte ska förväxlas med transaktioner som avser sale and leaseback. Vi vill också, givet att studien behandlat IFRS 16 Leasingavtal, förtydliga att återköpsavtal med termin-, köp- eller säljoptioner inte ska blandas ihop med leasingavtal där leasetagaren har en option att köpa den leasade tillgången till ett restvärde.

(20)

I frågan om innehållsanalysen vill vi nämna att vi beaktat de riktlinjer som finns gällande återköpsavtal i standarden IFRS 9, vilken behandlar finansiella instrument, men valt att inte inkludera dem. Om än standarden i frågan behandlar kontroll samt överföring av risker och fördelar ansåg vi att IFRS 15 lämpar sig bättre som grund för köparens redovisningsprincip eftersom den behandlar motsatt sida av samma transaktion. Vi såg en tydligare relation i redovisningen mellan köparen och säljaren för försäljningen av en fysisk produkt och menar att hänsyn borde tas till den underliggande egendomens civilrättsliga karaktär.

I konstruktionen av typfallen gjorde vi antagandet att säljaren för att undvika förluster, i bästa möjliga mån, beräknar det garanterade restvärdet så att det inte ska vara högre än marknadsvärdet vid tillfället för ett eventuellt återköp. Vi har även gjort antagandet att lastbilen som typfallen exemplifierar inte ökar i värde efter det ursprungliga försäljningstillfället.

Typfallen har därför utgått ifrån att det beräknade marknadsvärdet är lägre än det ursprungliga försäljningspriset och att det garanterade restvärdet inte märkbart avviker från marknadsvärdet vid tillfället för ett eventuellt återköp. Av denna anledning bortsåg vi från återköpsavtal vilka klassificeras som finansieringsavtal enligt IFRS 15 pp. B66b, B73. Vi antog även att pengars tidsvärde inte påverkar det garanterade restvärdet, i förhållande till försäljningspriset, i den mån att avtalet skulle komma att klassificeras som ett finansieringsavtal. Vidare har vi i typfallens beräkningar gjort antagandet att både köparen och säljaren strävar efter att göra skattemässiga värdeminskningsavdrag. Med studiens pedagogiska framställning i åtanke valde vi att utgå från huvudregeln enligt 18 kap 13§ första stycket IL (SFS 1999:1229).

I frågan om återköpsavtal med köp- och säljoptioner har vi i studien gjort vissa antaganden gällande avtalsvillkor som vi ansåg rimliga i förhållande till innebörden av det bestämmande inflytandet över en options inlösen. Vid förekomsten av en köpoption, där säljaren är den part som innehar rättigheten att köpa tillbaka en tillgång om den så önskar, har studien utgått från att köparen inte kan sälja tillgången vidare till tredje part utan säljarens tillåtelse. För en säljoption däremot, där det är köparen som har det bestämmande inflytandet och innehar rättigheten att sälja tillbaka en tillgång, har studien utgått från att köparen är fri att sälja tillgången till en tredje part om den så önskar. Antagandet om säljoptionen stämmer överens med det säljoptionsavtal som i den teoretiska referensramen framkommer av rättsfall RÅ 2001 ref 7 vilket behandlats av Regeringsrätten.

2.8 Reliabilitet

En studies reliabilitet påvisar hur hög kvalité studien har och därmed hur trovärdigt resultatet är. Kvalitetskriteriets betydelse är dock främst förknippat med kvantitativa studier och mätning av kvantifierbara termer (Bryman & Bell 2017, s. 68). I kvalitativ forskning anpassas ofta begreppet utan att ändra dess grundläggande betydelse. Den främsta skillnaden är att mindre vikt läggs vid frågor som rör mätning medan fokus istället läggs på bedömningen av studiens pålitlighet (Bryman & Bell 2017, ss. 379-380). Genom att utföra en innehållsanalys har vi systematiskt bearbetat materialet utefter kriterier som fastställts av rådande regelverk. På så vis har innehållsanalysen genererat information om vilka standarder och riktlinjer i IFRS som är relevanta för studiens forskningsfrågor. Vidare är det en del av studiens syfte att undersöka de konsekvenser som redovisning av återköpsavtal får på företags finansiella rapporter. Med typfall har studien åskådliggjort hur tillämpningen sannolikt kan se ut, ur ett teoretiskt perspektiv, vilket gett insikt i de redovisningstekniska aspekterna av transaktionen såväl som möjliga effekter på företags finansiella information. Eventuella förändringar i IFRS kan komma att försämra studiens reliabilitet och relevans då en ny etnografiskt utformad kodningsmanual

(21)

blir nödvändig för att utröna möjliga utfall. I förlängningen påverkas också typfallens aktualitet då konstruktionen av dem baseras på IFRS standarder.

Bearbetning och diskussioner kring materialet har förts kontinuerligt då en homogen referensram eftersträvats i innehållsanalysens kodningsprocess. Likaså har diskussioner föregått bearbetningen av materialet i typfallen för att säkerställa en gemensam tolkning av redovisningsstandarders tillämpning. Således har åtgärder vidtagits i syftet att nå en hög intern reliabilitet.

2.9 Validitet

Precis som kriteriet om reliabilitet utgör validitet främst ett mått som avser kvalité i kvantitativa studier och behöver därför anpassas för bedömningen av kvalitativa studier (Bryman & Bell 2017, s. 68, 379). I syftet att säkerställa bäringen av studiens slutsatser, och för att skapa ett relevant och giltigt resultat, har begreppsvaliditet varit av största intresse. Urvalet i innehållsanalysen, som ligger till grund för typfallens konstruktion, har behandlats och bearbetats för att säkerställa att resultatet behandlar det material som studien avser att analysera.

Den teoretiska referensramen, sammantaget med bearbetningen av IFRS, främjar tillförlitligheten då det säkerställer att typfallen utformats enligt tillämpning av rådande regelverk. På så vis har typfallen konstruerats för det specifika ändamålet att kunna svara på forskningsfrågorna. Vidare har typfallens material avseende avtalsvillkor och ekonomisk livslängd baserats på information från fordonstillverkares finansiella rapporter och hemsidor.

Likaså har proportioner mellan poster i förenklade resultat- och balansräkningar, från vilka finansiella nyckeltal beräknas, inspirerats av företag verksamma inom biluthyrningsbranschen.

Då undersökningen utgått från vissa antaganden och premisser som är relativt specifika begränsas möjligheten att generalisera studiens resultat, på så vis kan därför den externa validiteten anses bristande. Detta är dock inget ovanligt för kvalitativa studier utan kan snarare ses som ett kännetecken. Kvalitativa studier tenderar att söka efter en djupare förståelse snarare än ett brett och generaliserbart resultat (Bryman & Bell 2017, s. 382). Den mer djupgående redogörelsen i studien kring bedömningsutrymmet i IFRS för försäljning med återköpsavtal, är fortfarande användbar i den mån att den bidrar till den övergripande forskningen kring principbaserade system. Kvalitativa studier syftar ofta till att just få grepp om ett fenomen snarare än att motivera att ett urval är representativt för en population (Jacobsen 2002, s. 266).

2.10 Källkritik

Den största delen av materialet i referensramen, som utgörs av kapitel tre och fyra, består av publikationer från IASB. Då IASB är ett etablerat och erkänt normgivande organ inom redovisning anser vi att kvaliteten i form av tillförlitligheten för dessa källor är hög. Webbsidor har nyttjats som källor i de fall det varit nödvändigt att bygga en djupare förståelse för specifika myndigheter eller organisationers utövande. Skatteverket och FASB:s webbsidor är exempel där information hämtats för att underbygga den teoretiska referensramen med källor som direkt behandlar en specifik fråga.

Vidare innehåller studien vetenskapliga artiklar där ett antal åtgärder har genomförts för att säkerställa att materialet håller hög kvalité. För att försäkra legitimiteten har endast artiklar som är peer-reviewed inkluderats. Sekundärdata bör som tidigare nämnt beaktas med försiktighet för att kritiskt se över trovärdigheten i materialet (Jacobsen 2002, s. 153). Även facklitteratur har använts för att underbygga teori kring det valda ämnet. Vi har med studiens kvalité i åtanke konsekvent gjort ansträngningar för att söka fram ursprungskällor i de fall teorier och information presenterats i andrahand.

(22)

För att skapa relevans i typfallen användes publika dokument utgivna av företag verksamma inom fordonsindustrin. Offentliga källor är i de flesta fall avsedda för att framställa en viss situation eller förmedla en viss ståndpunkt på ett specifikt sätt (Bryman & Bell 2017, s. 522 ; Jacobsen 2002, s. 209). Årsrapporterna som hämtades in från företagens hemsidor bedöms trots allt som pålitliga då de granskats av revisorer. Däremot, hölls ett kritiskt förhållningssätt till de finansiella rapporterna för att beakta företagens olika bedömningar och ställningstaganden som kan reflektera underliggande intressen.

De standarder som utgjort störst fokus för undersökningen är IFRS 15 och IFRS 16. Då dessa standarder bygger på den senaste utgåvan av det konceptuella ramverket har därför utgåvan från 2018 nyttjats. Ramverket är ännu inte översatt till svenska och har därför genererat en process där vi har översatt de punkter som blivit aktuella för studien. Av den anledningen har materialet behandlats med yttersta försiktighet för att begränsa feltolkning som kan få konsekvenser för studien.

Studier om återköpsavtal visade sig vara ett relativt outforskat område. Undersökningen har behandlat nya riktlinjer och standarder för återköpsavtal vilket kan vara en anledning till sparsamheten av forskning kring det specifika ämnet. Våra krav gällande artiklar som vetenskapliga och peer-reviewed lyftes till förmån för artikeln “Intäktsredovisning vid förekomsten av återköpsavtal och garanterat restvärde” i Tidningen Balans, som vi anser är av vikt för studien. Tidskriften som ges ut av Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) behandlar frågor inom redovisning, revision och skatt i Sverige. Efter att kritiskt ha granskat källan valde vi att ta med artikeln med motiveringen att den är en av de källor som behandlar återköpsavtal specifikt och att FAR är en pålitlig och trovärdig branschorganisation.

2.11 Etisk reflektion

Insamlat material i studier kan i viss mån väcka etiska frågor kring huruvida materialet var tänkt att användas i ett forskningssyfte eller inte (Bryman & Bell 2017, s. 156). Med anledning att materialet i vår studie endast utgörs av publika dokument som finns tillgängliga för allmänheten, samt egenkonstruerade typfall, ansågs ingen större problematik uppstå kring materialets användning. Upphovsgivarna har redan vid publikationen av materialet öppnat upp för möjliga användningsområden. Däremot har källorna behandlats med försiktighet av just den anledningen att de är sekundära källor och inte producerats för studiens specifika forskningssyfte.

(23)

3 Teoretisk referensram

3.1 Inledning

I följande kapitel presenteras de teoretiska perspektiv som kommer agera analysredskap för bearbetningen av studiens empiri. Inledningsvis följer en redogörelse av positiv redovisningsteori, intressentteorin, earnings management och delar ur IASB:s konceptuella ramverk, följt av civil- och redovisningsrättslig äganderätt för lös egendom samt regler för skattemässiga värdeminskningsavdrag. Slutligen presenteras teorin bakom återköpsavtal som tillverkande företags marknadsföringsstrategi.

3.2 Positiv redovisningsteori

Positiv redovisningsteori syftar till att förklara och förutspå varför företagsledare väljer en viss redovisningsmetod framför en annan. Teorin som utvecklades av Ross Watts och Jerold Zimmerman (1986) grundar i antagandet från den klassiska nationalekonomisk teorin, att människor nyttomaximerar och styrs av egenintresse (Watts & Zimmerman 1986, s. 7). Med detta menar Watts och Zimmerman (1986, s. 14) att företagsledare alltid kommer välja den redovisningsstrategi som genererar störst ökning av ledarens egen välfärd fram till det att en mer användbar metod utvecklas. Vidare bygger positiv redovisningsteori på antagandet om effektiva marknader och individer drivs av egenintresse (Deegan & Unerman 2011, s. 254).

Genom antagandet att marknaden är effektiv förväntas kapitalmarknaden reagerar på ett opartiskt och effektivt sätt till tillgänglig information (Deegan & Unerman 2011, s. 259). Watts och Zimmerman (1986, s. 20) beskriver hur den hårda konkurrens som råder på kapitalmarknaden bidrar till att offentlig information snabbt ger utslag på marknaden. Företag kan alltså sällan, genom svepande redovisning, undanhålla finansiella situationer särskilt länge.

Detta då investerare och finansanalytiker söker och konkurrerar om såväl intern som extern information (Watts & Zimmer 1986, s. 20). Deegan och Unerman (2011, s. 262) beskriver det som att den effektiva marknader förväntas reversera följden av företagsledares redovisningsstrategi och genomskåda dessa strategiska val. Vidare bygger positiv redovisningsteori på kapitalmarknadsforskning. Det finns ett samband mellan redovisningen och aktiemarknadens pris, men finansiella rapporter är bara en av många källor till information tillgängliga för investerare (Ball & Brown 1968, s.174). Skillnaden mellan den förväntade och den faktiska avkastningen blir alltså den oväntade avkastningen som triggas av ny information på marknaden (Ball & Brown 1968, s. 162). Kapitalmarknadsforskningen pekar därför på att marknaden och aktiekursen anpassas, oberoende av vilken redovisningsmetod som väljs (Deegan 2011, s. 262).

För att kunna förklara varför företagsledare engagerar sig i vilka redovisningsmetoder som används utvecklas på 70-talets en agentteori. Teorin bygger på den intressekonflikt som uppstår när makt delegeras från en part till en annan (Jensen & Meckling 1976, s. 308). Problematiken ligger i antagandet att människor är egennyttiga i förhållande till att en agent handlar åt en principals räkning. Detta förhållande kan exempelvis ske mellan ägare och företagsledare eller bank och företagsledare (Watts & Zimmer 1986, s. 181). Principalen antar således att agenten troligtvis kommer agera självtjänande i de fall tillfälle ges att förbättra den personliga välfärden (Watts & Zimmer 1986, s.198). Agenters opportunistiska aktiviteter kan ske på bekostnad av principalens intressen och ekonomiska välfärd, detta benämns som agentkostnader (Deegan &

Unerman 2011, ss. 263-265). Det ligger därför i företagets intresse att minimera dessa kostnader så gott det går (Deegan 2011, s. 263). Då människor antas agera i egennytta kan ett alternativ vara att skapa en mekanism som försäkrar att aktiviteter som gynnar individen också gynnar

(24)

företaget (Deegan & Unerman 2011, s. 265) och på så vis minimera agentkostnaderna.

Mekanismen kan ta sig form i kontrakt som upprättas mellan principalen och agenten för att hantera relationen. Deegan och Unerman (2011, s. 303) lyfter dock att antagandet om nyttomaximering är en förenklad bild av människors handlande och att den positiva redovisningsteorin på så vis inte är helt värderingsfri. Även trovärdigheten i den underliggande ekonomiska teorin om en effektiv marknad har ifrågasatts menar Deegan och Unerman (2011, s. 305), inte minst efter finanskrisen.

3.3 Intressentteorin

Intressentteorin är en systemorienterad teori som behandlar olika frågor gällande organisationers relation till sin omvärld. Teorin behandlar företags affärsverksamhet som en del i ett bredare socialt system där organisationen påverkar, samt påverkas, av andra individer och grupper i samhället. Intressentteorin fokuserar på hur en organisation interagerar med dessa intressenter och ser förhållandena mellan respektive intressentgrupp som ett socialt kontrakt.

Till skillnad från legitimitetsteorin, som behandlar interaktionen med samhället som en helhet, menar intressentteorin att det finns flertalet sociala kontrakt (Deegan & Unerman 2011, s. 348).

Den breda definitionen av intressenter är enligt Freeman och Reed (1983, s. 91) en identifierbar grupp eller individ som kan påverka, eller påverkas av, en organisations målsättning. Detta innebär att ett företags intressenter utgörs av de generiska intressenterna, så som investerare och aktieägare, men också exempelvis konkurrenter och media. Freeman och Reed (1983, s.

91) belyser att en redogörelse, samt insikt, om intressenter i vid bemärkelse är nödvändigt för att uppnå en organisations målsättning. Clarkson (1995, ss. 106-107) identifierade två kategorier av intressenter, en primär- och en sekundär grupp. Den primära gruppen är de intressenter organisationen behöver för att överleva, exempelvis ägare. Det finns således en hög nivå av ömsesidigt beroende mellan företaget och den primära gruppen intressenter. Den sekundära gruppen utgörs av de intressenter som påverkar, alternativt påverkas, av organisationen. Denna grupp intressenter har inga direkta förbindelser till företaget och är inte av livsviktig karaktär för företagets fortsatta existens men kan ändå generera betydande skada om relationen brister (Clarkson 1995, s. 106).

Det finns vidare två grenar inom intressentteorin, ett etiskt normativt perspektiv och ett positivt manegementbaserat perspektiv (Deegan & Unerman 2011, s. 348). Den etiska grenen av intressentteorin beskriver att företagsledningen förväntas behandlar alla intressenter intresse likvärdigt. Ledningens huvudsakliga uppgift blir att balansera de olika intressentgruppernas intressen för att säkerställa företagets fortlevnad snarare än att maximera den finansiella framgången (Hasnas 1998, s. 26). Då företagsledningen tenderar att visa större hänsyn till inflytelserika intressenters intressen används det managementbaserade perspektivet för att försöka förklara och problematiserar fenomenet (Deegan & Unerman 2011, s. 352). Kritik som riktats mot intressentteorin är dock problematiken kring att identifiera intressenterna samt hur alla dessa intressenter ska hanteras. I ramverket konstateras dessutom att enskilda användare av de finansiella rapporterna kan ha olika informationsbehov såväl som motstridiga intressen (IASB 2018 pp. 1.6, 1.8). I enlighet med det konceptuella ramverket ska finansiella rapporter generera användbar finansiell information för befintliga samt potentiella investerare, långivare och andra kreditgivare (IASB 2018 p. 1.2). Ur ett normativt perspektiv har intressentgrupperna rätt till att förses med information om företaget. Företaget har på så vis en redovisningsskyldighet gentemot intressenterna för de handlingar de har ett ansvar att utföra (Deegan & Unerman 2011, ss. 350-351). Finansiella rapporter blir på så vis ett verktyg att förse intressenter med relevant information.