Har kombinerad konditions- ochstyrketräning en hämmande effekt påutvecklingen av muskelstyrka jämfört medenbart styrketräning? EXAMENSARBETE

(1)

EXAMENSARBETE

Har kombinerad konditions- och styrketräning en hämmande effekt på utvecklingen av muskelstyrka jämfört med

enbart styrketräning?

En systematisk litteraturstudie

Stefan Ryberg Ida Johansson

2013

Sjukgymnastexamen Sjukgymnast

(2)

Luleå Tekniska Universitet Institutionen för hälsovetenskap Sjukgymnastprogrammet, 180hp

Kurs: S0001H Termin: VT 13

Har kombinerad konditions- och styrketräning en hämmande effekt på utvecklingen av muskelstyrka jämfört med enbart styrketräning?

En systematisk litteraturstudie

Does concurrent endurance and strength training have an

inhibitory effect on the development of muscle strength compared to strength training only?

A systematic review

Stefan Ryberg Ida Johansson

(3)

Författarna vill rikta ett stort tack till Inger Jacobson för handledning, värdefulla synpunkter och goda råd under arbetets gång.

~

Författarna vill även tacka examinator Katarina Mikaelsson och

studiekamrater för feedback och upplyftande kommentarer.

(4)

Abstract

Introduktion: Under de senaste tre decennierna har forskare försökt nå konsensus kring frågan om den möjliga hämmande effekten av kombinerad konditions- och styrketräning avseende utveckling av muskelstyrka jämfört med enbart styrketräning. Senaste meta-

analysen inom området fastställdes 2012 och har kartlagt forskningsresultat fram till 2008, där konklusionen påvisar att forskningsresultaten är tvetydiga. Syfte: Att genomföra en

systematisk litteraturstudie i form av en aktuell kunskapssammanställning över den forskning som bedrivits inom området för kombinerad konditions- och styrketräning för att undersöka om kombinerad träning har en hämmande effekt på utvecklingen av muskelstyrkan. Metod:

Studien är en litteraturgenomgång där data samlats in via de medicinska databaserna;

PubMed, Web of science, CINAHL, Scopus, AMED, Cochrane library och Physical education index. De sökord och sökordskombinationer som användes var; Concurrent

training AND Endurance training AND Combined, Concurrent training AND Physical fitness AND Resistance training och Concurrent training AND endurance training AND Resistance training. Totalt inkluderades tolv artiklar som samtliga skattades enligt PEDro-scale och omvandlades sedan enligt SBU:s graderingssystem för studiers bevisvärde. Resultat: Fyra studier påvisade signifikanta skillnader på muskelstyrkan mellan kombinerad träning och styrketräning, sex studier fann inga signifikanta skillnader, och två studier påvisade oklara samband mellan samma träningsinterventioner. Konklusion: Kombinerad konditions- och styrketräning kan ha en hämmande effekt på utvecklingen av muskelstyrka, men ingen konsensus råder inom forskningsområdet. Fler studier behövs således för att fastställa vilken effekt kombinerad träning har på muskelstyrkan.

Nyckelord: Kombinerad träning, konditionsträning, muskelstyrka, styrketräning.

(5)

Innehållsförteckning

1. Introduktion ... 5

1.1 Träningsfysiologi ... 5

1.2 Tidigare forskningsresultat ... 6

1.3 Teorier ... 7

2. Syfte ... 9

3. Material och metod ... 9

3.1 Litteraturgenomgång ... 9

3.2 Inklusionskriterier ... 11

3.3 Exklusionskriterier ... 11

3.4 Artikelanalys ... 11

5. Resultat ... 12

5.1 Kombinerad träning har en hämmande effekt på muskelstyrkan ... 12

5.2 Kombinerad träning har ingen hämmande effekt på muskelstyrkan ... 14

5.3 Kombinerad träning har en delvis eller oklar hämmande effekt på muskelstyrkan ... 17

6. Diskussion ... 19

6.1 Metoddiskussion ... 19

6.2 Resultatdiskussion ... 20

6.3 Konklusion ... 22

Referenslista ... 23 Bilaga 1 - PEDro scale

Bilaga 2 - Studiers bevisvärde enligt SBU Bilaga 3 - Ordlista

(6)

1. Introduktion

Samtidigt utförande av olika träningsformer under samma träningstillfälle eller dag, kombinerad träning (för definitioner av olika termer, se bilaga 3), och dess

kompabilitetsförmåga har över tre decennier studerats och försökts att besvaras av flertalet forskare (Davis et al. 2008). Både hos elitidrottare och motionärer har man sett att den kombinerade träningsformer blir allt vanligare. Enligt Nader (2006) kan denna populära träningsform vara ett resultat av att vissa typer av idrotter ställer särskilda krav på främst uthållighet och styrka, där samtidig träning kan möjliggöra för idrottaren att nå sina specifika prestationskrav. Tillsammans med andra forskare ställer sig Nader (2006) frågan om det rimligtvis är optimalt med kombinationsträning, i synnerhet kombinerad konditions- och styrketräning, då de olika träningsformerna har fysiologiska effekter som skiljer sig från varandra: Styrketräning syftar främst till att förbättra muskelstyrka såväl som muskelvolym, medan konditionsträning syftar till att förbättra den kardiovaskulära kapaciteten (Ahtiainen et al., 2009).

1.1 Träningsfysiologi

Styrketräning definieras som en aktivitet med hög eller maximal ansträngning under en kort tidsperiod. Det som styr träningen är antalet repitioner och set (omgångar) där träning med tyngre vikter och få repitioner ger ökad styrka, medan lättare vikter med flera repitioner ger styrkeuthållighet. Under styrketräning utsätts muskeln för nedbrytning där typen av träning, intensiteten och längden av träningen har betydelse (Thomeé, 2008). Nybörjare inom en viss typ av träning får till en början en större muskelnedbrytning. Vid upprepning av samma typ av träning sker en mindre nedbrytning. Det som händer i muskeln vid denna nedbrytning är att närliggande stödjevävnad blir starkare samtidigt som den neuromuskulära inlärningen och synkronisering vid rekrytering av muskelfibrer förbättras. Efter cirka 6-8 veckor styrketräning sker en hypertrofering av muskelns celler vilket skapar styrka och större tvärsnittsarea i muskeln. Hypertrofering beror på den ökade proteintillverkningen i muskelcellen och uppstår efter muskelnedbrytningen. Ombyggnaden av muskeln börjar direkt efter träning och pågår i upp till 48 timmar (Mero et al., 2013; Schoenfeld, 2010; Ratamess, 2011; Tipton, 2006).

Konditionsträning definieras som en aktivitet som pågår under en längre tidsperiod, från minuter upp till flera timmar, men med varierande belastning. Syftet med träningen är att öka den kapacitet som syftar till att klara av repitivt högintensivt arbete med låg belastning samtidigt som den syftar till ökning av den maximala syreupptagningsförmågan (Forsberg et

(7)

al., 2002). En träningsperiod på veckor eller månader gör att musklerna ökar sitt antal i mitokondrier och får en större volym, kapillärtätheten i muskeln blir högre och

muskelfibrerna övergår till långsamma fibertyper (Zierath & Hawley, 2004).

I muskeln finns två olika typer av muskelfibrer; långsamma och snabba. Dessa namnges beroende på de olika hastigheterna vid maximal sammandragning i fibern. De fibrer som framfört allt tränas under styrketräning är de snabba fibrerna, som även kallas för typ II-fiber.

Typ II-fibrer delas upp i två undergrupper, typ IIa och IIb. Typ IIb är den mest kraftfulla och snabbaste av alla fibertyper, men tröttas ut mycket snabbt. Typ IIa fibern är lite långsammare i sin kontraktionsförmåga jämfört med typ IIb, men är samtidigt mer uthållig. Typ II fibrerna används framförallt vid snabba och kraftfulla rörelser. Vid konditionsträning så är det framför allt de långsamma fibrerna, även kallad typ I-fibern, som tränas. Dessa fibrer är de mest uthålliga fibrerna i muskeln men har inte lika stor och snabb kontraktionsförmåga som typ II- fibrerna. (Neunhäuserer et al., 2011; Ratamess, 2011).

1.2 Tidigare forskningsresultat

Wilson et al. (2012) har sammanställt tidigare forskning i en meta-analys som främst behandlar forskningsresultat före 2008 vid kombinerad konditions- och styrketräning.

Författarna till den ovannämnda meta-analysen menar att forskningsresultat inom området inte är entydiga, och att en enhällig konsensus inte nåts, och menar att det finns tre

huvudsakliga resultat- och indelningskategorier inom forskningsområdet för kombinerad träning: forskning som påvisar att kombinerad konditions- och styrketräning har en hämmande effekt på muskelstyrka, forskning som påvisar att kombinerad konditions- och styrketräning inte har en hämmande effekt på muskelstyrka, samt forskningsresultat som menar att oklara effekter eller inga kontraindikationer finns vid kombinerad konditions- och styrketräning.

Nelson et al. (1990), Dudley, GA & Djamil R (1985) och Hickson (1980) påvisade i deras studier att samtidig styrke- och konditionsträning är kontraproduktiv för

konditionsutvecklingen. Efter mer än elva veckors träning såg de i samtliga studier att den maximala syreupptagningsförmågan sjönk, liksom antalet oxidativa enzymer, vilket innebär att kroppens förmåga att ta upp syre liksom att producera användbar energi till fysiskt arbete sjönk.

(8)

(2012) hävdar att detta kan bero på bland annat att proteinsyntesen och muskelfibrernas karaktär förändras beroende på om man styrketränar eller konditions tränar. Detta innebär i det här sammanhanget att den fysiologiska processen som avser förmågan att reparera och skapa ny muskelvävnad försämras, liksom de egenskaper som avgör hur stark, uthållig eller stor en muskel är.

Andra forskare hävdar att kombinationstränings inte har en korrelativ, negativ påverkan, och att de negativa effekterna av denna kombinerade träningsform som vissa forskare hävdar existerar, inte går att påvisa. Shaw et al. (2009) genomförde en jämförande studie där de kollade styrkeutvecklingen för en grupp som tränade kombinationsträning, kontra en grupp som enbart styrketränade. Resultatet efter 16 veckor visade inga styrkeskillnader mellan interventionsgrupperna, och fastställde därför en slutsats till fördel för kombinationsträning.

1.3 Teorier

Det finns framförallt två framstående teorier som diskuteras i samband med träning och dess möjliga hämmande påverkan på muskelstyrka. Dessa teorier kretsar kring den kroniska- och akuta hypotesen. Den kroniska hypotesen främst belyser överträning och förändringar i rekryteringsprocessen av motoriska enheter (Leveritt et al., 1999). När konditions- och styrketräning kombineras vid framförallt högintensiv och högfrekvent träning, innebär den kroniska hypotesen att de motoriska enheterna i musklerna har svårt att adaptera sig och att ett stresstillstånd i musklerna uppstår, vilket resulterar i större skelettomuskulära vävnadsskador än vid träning av enskild träningsform (Wilson et al., 2012). Utöver rekryteringen av

motoriska enheter, består den kroniska hypotesen även av teorier om överträning som möjlig orsak till hämmande effekt på muskelstyrka vid kombinerad träning. Nosaka et al. (2003) menar att det finns ett samband mellan träningsvolym och muskelnedbrytning, där

muskelnedbrytningen ökar i samband med att träningsmängden och träningsintensiteten ökar.

Detta överträningsfenomen tros vara av större betydelse, och ha större effekt, hos oerfarna idrottare (Ratamess, 2009).

Den akuta hypotesen, som är en annan populär förklaringsteori när hämmande fenomen vid träning diskuteras, innefattar träningens ordningsföljd. Docherty och Sporer (2000) menar att den hämmande effekten som kan uppstå när två olika träningsformer utförs direkt efter varandra, beror på en kvarvarande trötthet från den först utförda träningen. Denna kvarvarande trötthet kan resultera i minskad utföringskvalité, och muskelns förmåga att utveckla full kraft och precision, om framförallt konditionsträning föregår ett

(9)

styrketräningspass. Dessa teorier och förklaringsmodeller om kombinationsträningens hämmande effekt på muskelstyrka, jämfört med enbart styrketräning, har dock ifrågasatts av andra forskare (de Souza et al., 2011).

En gemensam slutsats inom området verkar i dagsläget vara obefintlig då forskning påvisar olika resultat, där Wilson et al. (2012) menar att forskning inom området fram till 2008 fortfarande är splittrad i sin konklusion. En aktuell kunskapssammanställning med forskning från 2008 fram till maj 2013 har därför genomförts, för att undersöka om forskningsresultaten inom området de senaste åren fortfarande differerar från varandra. Det är av stor betydelse som forskning inom området för kombinerad träning bedrivs, då det skapar möjligheten för oss sjukgymnaster att på ett så optimalt sätt ordinera ett så effektivt träningsupplägg som möjligt. Särskilt viktigt kan det tyckas vara för de idrottare som är aktiva på elitnivå, då även de minsta marginalerna har betydelse när de kommer till deras prestationsförmåga att prestera på bästa möjliga sätt. Förståelse för sambandet mellan kombinerad konditions- och

styrketräning är därför av stor vikt, som kan nyttjas för olika syften avseende bland annat rehabilitering och prestationsmässigt för idrottare.

(10)

2. Syfte

Att genomföra en systematisk litteraturstudie i form av en aktuell kunskapssammanställning inom området för kombinerad konditions- och styrketräning för att undersöka om kombinerad träning har en hämmande effekt på utvecklingen av muskelstyrkan.

3. Material och metod 3.1 Litteraturgenomgång

Artikelsökningen genomfördes mellan 28/1-2013 och 15/4-2013 i följande databaser:

PubMed, Web of Science, CINAHL, Scopus, AMED, Cochrane Library och Physical Education Index. Sökningen i samtliga databaser utgick ifrån tre kombinationer av sökord;

Concurrent training AND Endurance training AND Combined, Concurrent training AND Physical fitness AND Resistance training och Concurrent training AND endurance training AND Resistance training (tabell 1). De uttagna sökorden valdes efter lämpliga medicinska sökord som föreslagits i MeSH och utifrån lämpliga sökord från studier som behandlar området och studiens syfte.

Sammanlagt gav sökningen 664 träffar. Efter titel- och abstraktgranskning utifrån våra exklusions- och inklusionskriterier kvarstod 42 artiklar som bedömdes som relevanta för vidare granskning. Av dessa var 22 artiklar dubbletter, och avser de artiklar som redan inkluderades till en andra granskning men sedan förekom i någon av de andra databaserna.

Samtliga dubbletter exkluderades tills det kvarstod 20 artiklar. Efter granskning i fulltext av samtliga 20 artiklar inkluderades 9 artiklar. Ytterligare 3 artiklar inkluderades efter

referenslistagranskning hos de redan inkluderade artiklarna (tabell 1).

(11)

Tabell 1 – Utfall av databassökning

Databas/Sökord Totala träffar Relevanta

(Dubbletter)

Inkluderade

PubMed

Concurrent training AND Endurance training AND Combined 28 11 (9) 2

Concurrent training AND Physical fitness AND Resistance training 20 3 (2) Concurrent training AND endurance training AND Resistance

training

63 4 (1) 1

Web of science

Concurrent training AND Physical fitness AND Resistance training 26 0 Concurrent training AND endurance training AND Resistance

training

116 6 (2) 1

CINAHL

Concurrent training AND Physical fitness AND Resistance training 5 0 Concurrent training AND endurance training AND Resistance

training

20 0

Scopus

Concurrent training AND Physical fitness AND Resistance training 25 2 (0) Concurrent training AND endurance training AND Resistance

training

96 3 (1) 1

AMED

Concurrent training AND Endurance training AND Combined 3 1 (1) Concurrent training AND Physical fitness AND Resistance training 1 0 Concurrent training AND endurance training AND Resistance

training

3 0

Cochrane library

Concurrent training AND Endurance training AND Combined 14 1 (1) Concurrent training AND Physical fitness AND Resistance training 8 0 Concurrent training AND endurance training AND Resistance

training

23 1 (1)

Physical education index

Concurrent training AND Physical fitness AND Resistance training 29 1 (0) 1 Concurrent training AND endurance training AND Resistance

training

35 2 (2)

Totalt 664 42 (22) 9

(12)

3.2 Inklusionskriterier

 Studier skriva på svenska eller engelska

 Studier gjorda på friska människor utan sjukdomsdiagnos

 Studier som jämfört styrketräning med kombinerad konditions- och styrketräning

 Studier som innehåller muskelstyrka som mätvariabel

3.3 Exklusionskriterier

 Reviews och litteraturstudier

 Studier publicerade före 2008

3.4 Artikelanalys

Samtliga artiklar som inkluderades i studien analyserades och granskades utifrån PEDro scale (Physiotherapy Evidence Databse, PEDro); (bilaga 1). PEDro scale tar inte hänsyn till

interventionseffektens storleksgrad, utan används således enbart för att utvärdera studiernas kvalitet avseende intern och extern validitet, samt för att undersöka om studierna innehåller bidrar med tillräckligt mycket statistisk information så att dessa blir tolkningsbara. PEDro scale består 11 kriterier, där varje uppfyllt kriterium ger 1 poäng. En artikel kan endast få 10 som högst på totala poängsumman, då kriterium 1 exkluderas. PEDro scale anses av Maher et al. (2003) ha en fullgod tillförlitlighet när det kommer till kvalitetsbedömning av RCT-

studier. Båda författarna av studien poängbedömde, var för sig, samtliga inkluderade artiklar enligt PEDro scale för att minimera risken för felbedömning av artiklarna. Om författarna var oeniga vid PEDro-granskningen av någon artikel, granskades dessa tillsammans. När

utvärderingen av de enskilda artiklarna hade genomförts, och poängsatts enligt PEDro scale, omvandlades poängsumman till SBU:s graderingssystem för studiers bevisvärde (bilaga 2).

(13)

5. Resultat

De inkluderade studierna, som presenteras nedan, har delats in i tre resultatgrupper; 5.1.

Kombinerad träning har en hämmande effekt på muskelstyrkan (tabell 2). 5.2. Kombinerad träning har ingen hämmande effekt på muskelstyrkan (tabell 3). 5.3. Kombinerad träning har en delvis eller oklar hämmande effekt på muskelstyrkan (tabell 4).

5.1. Kombinerad träning har en hämmande effekt på muskelstyrka.

Fyra av de tolv inkluderade studierna, samtliga med medelhögt bevisvärde enligt SBU, menar att kombinerad träning har en signifikant hämmande effekt primärt avseende på muskelstyrka jämfört med enbart styrketräning (Jones et al., 2013; Gergley, 2008; Chtara et al., 2008;

Rønnestad et al., 2012). Jones et al. (2013) menar att storleken av den hämmande effekten kan påverkas genom mängden konditionsträning som implementeras i samband med styrketräning, och att förhållandet mellan konditionsträning och styrketräning alltså är proportionerligt. Gergley (2008) menar att alla former av konditionsträning har en hämmande effekt på utvecklingen av muskelstyrkan när den kombinerad med styrketräning, men menar att alla typer av konditionsträning har olika inverkningar på hur stor den hämmande effekten blir vid kombinerad träning. Gergley (2008) påvisar ett resultat som talar för att cykling har en mindre hämmande effekt på muskelstyrkan jämfört med löpning vid kombinerad träning.

Chtara et al. (2008) studerade ordningsföljden av de olika träningsformerna vid kombinerad träning men kunde inte påvisa signifikanta skillnader på den hämmande effekten oavsett om konditionsträning i intervallform utfördes innan eller efter styrketräning.

Samtliga studier i den presenterade resultatgruppen menar att det optimala resultatet för maximal styrkeutveckling uteblir när andra träningsformer genomförs i samband med

styrketräning, där Rønnestad et al. (2012) menar att detta har stor betydelse för idrottsutövare på elitnivå.

(14)

Tabell 2 – Studier som påvisar att kombinerad träning har en hämmande effekt på muskelstyrka jämfört med enbart styrketräning.

Författare

(år) Design Duration Deltagare Träningsmetoder Primära

Mätmetoder Hämmad Kommentar PEDro /SBU Jones et al.

(2013)

RCT 6 veckor S = 6 SE1 = 6 SE2= 6 K = 6

S = 3 ggr/v. 80±5% av 1 RM SE1 = S = 3 ggr/v. 80±5% av 1RM.

K = 1 ggr/v. 30±5% av 1 RM, 30 min.

SE2 = S = 3ggr/v. 80±5% av 1RM.

K = 3 ggr/v. 30±5% av 1RM, 30 min.

K = Ingen träning

1RM isometrisk styrka (KE, KF).

Ja Muskelstyrka hämmas

proportionerligt till den mängd

uthållighetsträning som implementeras.

6/10 Medel

Rønnestad et al. (2012)

CT 12 veckor S = 7 SE = 11

S = 2 ggr/v. (V. 1-3) = 3x10RM. (V. 4-6) = 3x8RM. (V. 7- 12) = 3x6RM.

SE = Cykling 9,9± 1,1 h/v. S = I samband med cykling och enl. samma protokoll som S-gruppen.

1RM (KB, BP, VH).

Ja Kombinerad träning kan vara

kontraproduktivt för vältränade atleter.

4/10 Medel

Gergley (2009)

RCT 9 veckor S = 10 SE1 = 10 SE2 = 10

S = 2 ggr/v. 8-12 reps x 3 set.

SE1 = S = 2 ggr/v. 8-12 reps x 3 set. E = 2 ggr/v. Cykel, 65%

av maximal syreupptagningsförmåga. Separata dagar.

SE2 = S = 2 ggr/v. 8-12 reps x 3 set. E = 2 ggr/v. Löpband, 65% av VO2 max.

1RM (BP). Ja Typ av

konditionsträning kan ha en inverkande effekt på storleken av den hämmande effekten.

6/10 Medel

Chtara et al.

(2008)

CT 12 veckor S = 9 E = 10 SE1 = 10 SE2 = 10 K = 9

S = 2 ggr/v. 30 min. (V. 1-6) = uthållighetsstyrka. (V. 7-12)

= explosiv styrka.

E = 2 ggr/v. Intervallöpning.

SE1 = 2 ggr/v. S + E enligt samma protokoll, med S innan E.

SE2 = 2 ggr/v. S + E enligt samma protokoll, med E innan S.

K = Ingen träning.

1RM (KB, VH, HK).

Ja Ordningsföljden påverkar inte den hämmande effekten.

5/10 Medel

(15)

5.2. Kombinerad träning har ingen hämmande effekt på muskelstyrka jämfört med enbart styrketräning.

Sex av de tolv inkluderade studierna, samtliga med medelhögt bevisvärde enligt SBU, kunde inte påvisa signifikanta skillnader mellan kombinerad träning och styrketräning avseende muskelstyrka (Silva et al., 2012; Holviala et al., 2012; Karavirta et al., 2011; Ahtiainen et al., 2009; Sillanpää et al., 2008; Shaw et al., 2009). Silva et al. (2012) studerade en kvinnlig population där inga signifikanta skillnader avseende maximal styrka kunde påvisas mellan styrketräning och kombinerad träning. Författarna till samma studie menar ändå att duration, intensitet och frekvens kan vara nyckelfaktorer för den hämmande effekten som påvisats i andra studier. Holviala et al. (2012); Karavirta et al. (2011); Ahtiainen et al. (2009) och Sillanpää et al. (2008) studerade enbart äldre män där den gemensamma konklusionen var att kombinerad konditions- och styrketräning inte har en hämmande effekt på muskelstyrka. Inga signifikanta skillnader mellan styrketräning och kombinerad träning innebär att kombinerad träningsform bör föreslås som förstahandsval när träning implementeras i ett rehabiliterande eller preventivt syfte. Shaw et al. (2009) som studerade en yngre manlig population menar att ordningsföljden av de olika träningsformerna kan ha betydelse för den hämmande effekten på muskelstyrka som påvisats i andra studier, men menar att styrketräning innan

konditionsträning inte har en hämmande effekt (tabell 3).

(16)

Tabell 3 - Studier som påvisar att kombinerad träning inte har en hämmande effekt på muskelstyrka jämfört med enbart styrketräning.

Författare

Mätmetoder Hämmad Kommentar PEDro /SBU Silva et al.

(2012)

RCT 11 veckor S = 12 SE1 = 10 SE2 = 11 SE3 = 11

S = 2 ggr/v. (V. 1-2) = 15-18RM. (V. 3-5) = 12-15RM. (V.

6-8) = 10-12RM. (V. 9-11) = 8-10RM.

SE1 = 2 ggr/v. Löpning följt av S enligt samma protokoll.

SE2 = 2 ggr/v. Intervallöpning följt av S enligt samma protokoll.

SE3 = 2 ggr/v. Cykel följt av S enligt samma protokoll.

1RM dynamisk styrka (CP, BP, KE).

Nej Ingen hämmande effekt hos aktiva, unga kvinnor.

5/10 Medel

Holviala et al. (2012)

RCT 21 veckor S = 30 E = 26 SE = 30 K = 21

S = 2 ggr/v. 60-90 min. (V. 1-7) = 40-60% av 1RM. (V.8-14)

= 60-80% av 1RM. (V. 15-21) = 70-85% av 1RM.

E = 2 ggr/v. Cykel. (V.1-7) = 30 min. (V. 8-14) = 45-60 min intervall. (V. 15-21) = 60-90 min.

SE = 4 ggr/v. Följde protokollet för S och E och utfördes på separata dagar.

K = Fortsatt daglig aktivitet.

1RM dynamisk + isometrisk styrka och muskelkraft (BP).

Nej Kombinerad träning bör föreslås som träningsform för äldre män då inga

signifikanta skillnader mellan S och C kunde påvisas.

5/10 Medel

Karavirta et al. (2009)

RCT 21 veckor S = 25 E = 25 SE = 30 K = 16

S = 2 ggr/v. (V. 1-7) = 40-60% av 1RM, 12-20 reps x 3 set.

(V. 8-14) = 60-80% av 1RM, 5-12 reps x 2-4 set. (V. 15-21)

= 70-85% av 1RM, 5-8 reps x 2-4 set.

E = 2 ggr/v. (V. 1-7) = 30 min låg intensitet. (V. 8-14) = 35 min + 10 min intervall. (V. 15-21) = 60 min hög intensitet.

K = Ingen träning.

1RM dynamisk och isometrisk styrka (KE, CP).

Nej Inga signifikanta skillnader avseende muskelstyrka.

6/10 Medel

(17)

Författare

Mätmetoder Hämmad Kommentar PEDro /SBU Shaw et al.

(2009)

RCT 16 veckor S = 13 SE = 13 K = 12

S = 3 ggr/v. 60% av 1RM, 15 reps x 3 set.

SE = 3 ggr/v. S = 60% av 1RM, 15 reps x 3 set. E = 60% av maxpuls, 22 min cykel/rodd/steppbräda efter avslutat styrkepass.

K = Ingen träning.

10RM (CP, BP, KE, KF).

Nej Ordningsföljden av respektive

träningsform kan påverka resultatet.

6/10 Medel

Ahtiainen et al. (2009)

RCT 21 veckor S = 10 E = 9 SE = 7

S = 2 ggr/v. (V. 1-7) = 40-60% av 1RM, 15-30 reps. (V. 8- 14) = 60-80% av 1RM, 6-12 reps. (V. 15-21) = 70-90% av 1 RM, 5-8 reps.

K = 2 ggr/v. Cykel. (V. 1-7) = 30 min. (V. 8-14) = 45 min intervall. (V. 15-21) = 30 min + 30 min intervall.

C = 4 ggr/v. enligt samma protokoll som S och E.

1RM (KE, BP) Nej Inga signifikanta skillnader avseende muskelstyrka.

4/10 Medel

Sillanpää et al. (2008)

RCT 21 veckor S = 13 E = 14 SE = 15

S = 2 ggr/v. (V. 1-7) = 40-60% av 1RM. (V. 8-14) = 60-80%

av 1 RM. (V. 15-21) = 70% av 1RM.

K = 2 ggr/v. cykel (V. 1-7) = 30 min. (V. 8-14) = 45 min intervall. (V. 15-21) = varierad intervall.

C = S + E enligt samma protokoll.

1RM dynamisk styrka (BP). 1RM isometrisk styrka (CP).

Nej Träningsspecifika resultat, men ingen signifikant skillnad mellan S och SE.

6/10 Medel

(18)

5.3. Kombinerad träning har en delvis eller oklar hämmande effekt på muskelstyrka jämfört med enbart styrketräning.

Två av de tolv inkluderade studierna, samtliga med medelhögt bevisvärde enligt SBU, påvisade en oklar hämmande effekt av kombinerad konditions- och styrketräning där

författarnas konklusion var tvetydig (Karavirta et al., 2011; Cadore et al., 2010). Karavirta et al. (2011) undersökte både män och kvinnor, men kunde inte påvisa en generaliserbar effekt av kombinerad träning, då deltagarnas individuella resultat differerade signifikant från varandra. Ålder och könsmässiga skillnader diskuteras som möjliga faktorer till hur väl en individ adapterar till en särskild träningsform. Cadore et al. (2010) studerade äldre män där signifikanta skillnader mellan styrketräning och kombinerad träning endast kunde påvisas i benstyrka, men inte i bröststyrka. Ordningsföljden av de olika träningsformerna tas upp som en möjlig faktor, där konditionsträning efter styrketräning verkar ha en mindre hämmande effekt än om konditionsträningen hade skett innan styrketräningen. Individuella

neuromuskulära adaptioner och hormonella testosteronnivåer menar författarna också är faktorer som påverkar träningsresultaten, och således hur stor eller obefintlig den hämmande effekten av kombinerad träning blir (tabell 4).

(19)

Tabell 4 – Studier som hävdar att kombinerad träning har en delvis hämmande effekt på muskelstyrka jämfört med enbart styrketräning.

Författare

Mätmetoder Hämmad Kommentar PEDr o/SBU Karavirta et

al. (2011)

RCT 21 veckor S = 48 E = 43 SE = 53 K = 31

S = 2 ggr/v. (V. 1-7) = 40-60% av 1RM, 12-20 reps x 3 set.

(V. 8-14) = 60-80% av 1RM, 5-12 reps x 2-4 set. (V. 15-21)

= 70-85% av 1RM, 5-8 reps x 2-4 set.

E = 2 ggr/v. (V. 1-7) = 30 min låg intensitet. (V. 8-14) = 35 min + 10 min intervall. (V. 15-21) = 60 min hög intensitet.

K = Ingen träning.

1 RM isometrisk styrka (BP).

Ja/Nej Individuella träningsprogram föreslås för att uppnå optimala resultat för ändamålet.

6/10 Medel

Cadore et al. (2010)

RCT 12 veckor S = 8 E = 7 SE = 8

S = 3 ggr/v. (V.1-2) = 18-20RM. (V. 3-4) = 15-17RM. (V. 5- 7) = 12-14RM. (V. 8-10) = 8-10RM. (V. 11-12) = 6-8RM.

E = 3 ggr/v. Cykling 20-30 min.

SE = 3 ggr/v. S + E enligt samma protokoll, med S innan E.

1RM (CP, KE). Ja/Nej Signifikanta styrkeökningar mellan S och SE i benstyrka, men ingen signifikant skillnad i bröststyrka mellan S och SE.

5/10 Medel

(20)

6. Diskussion

6.1 Metoddiskussion

Den valda studiedesignen och metodiken att utföra en systematisk litteraturstudie ansågs av författarna vara den mest relevanta för att svara och arbeta utifrån det syfte som tidigare presenterats.

Litteratursökningen genomfördes i sju internationella medicinska databaser med tre olika sökordskombinationer utifrån förslagna MESH-termer och vanligt förekommande sökord som användes i de inkluderade studierna. Litteratursökningen resulterade i, och genererade många sökträffar och således dubbletter, då flertalet sökordskombinationer och databaser användes.

Antalet databaser och sökordskombinationer, tillsammans med granskning av referenslistor, ansågs av författarna vara av högst väsentlighet för att en mättnad av det valda

undersökningsområdet skulle kunna uppnås. Mättnad uppnåddes när inga nya artiklar förekom vid sökningarna, där antalet dubbletter indikerar att området var väl avsökt.

Då antalet sökträffar översteg 600 i antal, gjordes ett första urval genom titel- och

abstraktgranskning då fulltextgranskning av samtliga artiklar skulle vara för tidskrävande. De valda inklusions- och exklusionskriterierna användes sedan vid en ytterligare granskning, fulltextgranskningen, för att urskilja och precisera relevanta artiklar. Författarna hade som primär begränsning att endast inkludera studier publicerade från 2008 fram till april 2013 för att få en aktuell kunskapsöversikt, då Wilson et al. (2012) redan genomfört en meta-analys som behandlar studier publicerade före 2008. De artiklar som inte fanns tillgängliga i fulltext beställdes via universitetsbiblioteket i Luleå. Förseningar av artikelleveranserna var

obefintliga, och påverkade således inte sammanställningsprocessen.

Efter den slutgiltiga urvalsprocessen kvalitetsgranskades och poängsattes samtliga

inkluderade artiklar utifrån PEDro scale (Physiotherapy Evidence Databse, PEDro; bilaga 1).

Författarna granskade, var för sig, samtliga artiklar för att med mer säkerhet minimera risken för feltolkning. De artiklar som författarna var oeniga om och där poängsättningen enligt PEDro score differerade, granskades tillsammans för att säkerställa att varje studie hade en mer korrekt poängsättning. Dessa poäng överfördes sedan till SBU:s graderingssystem (tabell 2), ”studiers bevisvärde”, baserat på tolkningen av Juhlin et al. (2006). Problemet med denna poängöverföring är att PEDro scale har 11 kriterier, som teoretiskt bör resultera i 11 poäng.

Men då kriteriet för extern validitet exkluderas, kan den högsta poängsumman enligt PEDro scale inte överstiga 10 poäng, vilket inte översättningen enligt Juhlin et al. (2006) verkar ta

(21)

hänsyn till i deras överföringssystem. Detta, tillsammans med interventionernas svårigheter att blinda deltagare och ledare i studierna då deltagarna är väl medvetna om vad de utför för typ av träning, försvårar möjligheten för studier att uppnå högt bevisvärde. En standardiserad och mer korrekt mall för direktöverföring av poängsumman enligt PEDro scale till SBU:s graderingssystem bör därför utformas enligt författarna. Genom att använda redan befintliga skattningsmetoder, försäkrade sig författarna till denna studie att fritolkningar avseende artiklarnas bevisvärde undveks.

Resultatavsnittet utformades och valdes att presenteras i tre kategorier, där varje enskild kategori representerar en specifik effekt vid kombinerad träning. Detta för att lättare jämföra och analysera studier mot varandra, och samtidigt skapa en mer sammanhängande struktur.

6.2 Resultatdiskussion

Utifrån resultatet i den här litteraturstudien är forskare fortfarande oense kring frågan om kombinerad konditions- och styrketräning har en hämmande effekt på muskelstyrka eller inte.

Att dra en generell slutsats med de befintliga resultatfynden i denna litteraturstudie går därför inte att göra, då redan befintlig forskning och dess forskningsresultat skiljer sig avsevärt från varandra. Forskningen inom området står alltså kvar i det stadie den gjort de senaste 30 åren, med en ouppnådd konsensus (Wilson et al., 2012; Leveritt et al., 2009).

Intressanta och märkbara samband har påträffats av författarna vid sammanställningen av resultatet. Författarna vill dock att läsaren ska notera att dessa samband som presenteras inte ska ses som generell sanning eller fullständig slutsats, utan snarare användas som underlag till framtida studier eller diskussioner.

Ett av de mer intressanta sambanden enligt författarna är att ålder och kön möjligtvis kan vara en betydande och inverkande faktor, som eventuellt kan förklara varför kombinerad träning är hämmande för vissa, men inte alla. I tre av fyra studier som presenterats som påvisat att kombinerad träning har en hämmande effekt, har deltagarna varit män mellan

åldersintervallen 20-29 år (Jones et al., 2013; Rønnestad et al., 2012; Chtara et al., 2008).

Endast en av dessa studier undersökt både män och kvinnor (Gergley, 2009). Samtliga deltagare i de fyra studier där kombinerad träning påvisat ha en hämmande effekt, har varit män, medan kvinnorna i samma grupp inte påvisade hämmande påverkningar av kombinerad träning. I fem av sju studier som påvisat motsatsen, att kombinerad träning inte har en

(22)

Det kan alltså tyckas finnas ett märkbart ålders- och könsmässigt samband vissa studier emellan. Men slutsatsen att yngre män som utför kombinerad träning får en hämmande

utveckling av muskelstyrka kan inte med säkerhet fastställas då Shaw et al. (2009) undersökte yngre män mellan 17-33 år och påvisade att kombinerad träning inte har en hämmande effekt på muskelstyrkan. Inte heller slutsatsen att äldre män inte hämmas vid kombinerad träning går att fastställa, då Karavirta et al. (2011) och Cadore et al. (2010) menar att även äldre män mellan åldrarna 40-69 kan få en hämmad styrkeutveckling vid kombinerad träning. Intressant att notera är dock att samtliga kvinnor i de undersökta studierna, med varierande åldrar från 18-67, inte verkar påverkas negativt av kombinerad konditions- och styrketräning (Karavirta et al., 2011; Silva et al., 2009; Gergley, 2009).

Teoretiska förklaringsmodeller likt den kroniska- och akuta hypotesen som används för att förklara varför vissa personer hämmas, medan andra inte gör det, är svårapplicerade då de presenterade forskningsresultaten visar på skilda uppfattningar och konklusioner. Dessa teorier bör dock inte förkastas, utan studeras grundligare, då det kan tänkas vara möjliga förklaringar till den hämmande eller icke-hämmande processen. Att därför diskutera

hormonella, köns- och åldersmässiga skillnader, fibersammansättning, muskelns tvärsnittsyta och liknande faktorer är svårt att genomföra då inga av dessa faktorer och teorier har kunnat bevisas som sanning (Wilson et al., 2012; Leveritt et al., 2009). Trots detta kan överträning och återhämtningsfasen ha en betydande roll. Men överträningen i sig verkar inte vara den direkta orsaken eller förklaringen till varför kombinerad träning kan vara hämmande, då resultat vid utförande av enskild träningsform också hämmas vid överträning (Gergley et al., 2009). Även individuella skillnader diskuteras som möjliga faktorer, men vilka individuella variationer som påverkar har inte heller kunnat fastställas enligt Karavirta et al. (2011).

Förutom olika fysiologiska förklaringsmodeller och teorier, kan de differerande resultaten som presenteras förklaras utifrån de skillnader i träningsupplägg, träningsperiod och mätmetoder som valts i de olika studierna. Samtliga studier, utom en, mäter muskelstyrka enligt 1RM. Att mäta 1RM är lätt att genomföra, men författarna menar att det kanske inte alltid är den mest relevanta mätmetoden då den enbart mäter maximal styrka. Majoriteten av träningsuppläggen i studierna har fokuserat på träningsmodeller som i genomsnitt omfattar övningar med 8-12 repetitioner, och samtidigt utvärderat och testat maxstyrka enligt 1RM. Att därför utvärdera och testa styrkan utifrån samma repetitionsspann som träningsupplägget anses därför av författarna vara av större relevans, då det vi adapterar till den träningsmängd vi utför och utsätts för enligt Wernbom et al. (2007) och Annerstedt & Gjerset (2002).

(23)

Mer metodologiska interventionsupplägg med standardiserat träningsupplägg och mätmetoder bör konkretiseras och fastställas och appliceras på större grupper med större åldersintervaller.

Författarna anser även att det är ytterst viktigt att även få en jämn fördelning av män och kvinnor i framtida studier då majoriteten av forskningen fram till idag har fokuserat på män, vilket ytterligare försvårar en möjlig och tidigare konsensus.

Sjukgymnasten behöver ha en stor och uppdaterad kunskap om träning och dess effekter på kroppen, både ur ett rehabiliterings- och friskvårdsperspektiv. Man kan inte från studiernas resultat dra slutsatsen om kombinerad träning hämmar styrkeutvecklingen i muskeln eller inte, dock kan man från resultaten se att träning för individen oavsett om man kombinerar eller inte, är bättre än att inte träna överhuvudtaget.

6.3 Konklusion

Muskelstyrkan kan påverkas och hämmas vid kombinerad konditions- och styrketräning, men orsaksförklaringarna är oklara och har fram till idag inte kunnat fastställas. Mer omfattande studier med tydligare riktlinjer och metodologiska upplägg bör genomföras med hänsyn till ålder, kön och utvärderingsmetoder för att lättare kunna kartlägga förhållandet mellan

kombinerad träning och den möjliga hämmande effekten. Ingen säkerställd slutsats går därför att dra i dagsläget.

(24)

7. Referenslista

Annerstedt, C. & Gjerset, A. (2002). Idrottens träningslära. Farsta: SISU Idrottsböcker.

Ahtiainen, J.P., Hulmi, J.J., Kraemer, W.J., Lehti, M., Pakarinen, A., Mero, A.A., Karavirta, L., Sillanpaa, E., Selanne, H., Alen, M., Komulainen, J., Kovanen, V., Nyman, K., Häkkinen, K. (2009). Strength, endurance or combined training elicit diverse skeletal muscle myosin heavy chain isoform proportion but unaltered androgen receptor concentration in men. Int J Sports Med, 30: 879–887.

Britton, M. (2000). Så graderas en studies vetenskapliga bevisvärde och slutsatsernas styrka.

Läkartidningen, 97(40), 4414-4415

Cadore, E.L., Pinto, R.S., Lhullier, F.L., Correa, C.S., Alberton, C.L., Pinto, S.S., Almeida, A.P., Tartaruga, M.P., Silva, E.M., Kruel, L.F. (2010) Physiological effects of concurrent training in elderly men. Int J Sports Med, 31(10): 689-697.

Chtara, M., Chaouachi, A., Levin, G. T., Chaouachi, M., Chamari, K., Amri, M., Laursen, P.

B. (2008). Effect of concurrent endurance and circuit resistance training sequence on muscular strength and power development. J Strength Cond Res, 22(4): 1037-1045.

Davis, J.W., Wood, D.T., Andrews, R.G., Elkind, L.M., Davis, W.B. (2008) Concurrent training enhances athletes strength, muscle endurance, and other measures. J Strength Cond Res, 22, 1487 – 1552.

De Souza, E.O., Tricoli, V., Franchini, E., Paulo, A.C., Regazzini, M., Ugrinowitsch, C.

(2007). Acute effect of two aerobic exercise modes on maximum strength and strength endurance. J Strength Cond Res, 21, 1286-1290.

Docherty, D. & Sporer, B. (2000) A proposed model for examining the interference

phenomenon between concurrent aerobic and strength training. Sports Medicine, 30, 385-94.

Dudley G.A., Djamilj R. (1985). Incompatibility of endurance- and strength-training modes of exercise. J. Appl. Physiol, 59, 1446–1451.

(25)

Forsberg, A. Holmberg, HC., Woxnerud, K. (2002). Träna din kondination. Farsta: SISU Idrottsböcker AB.

Gergley, J. C. (2009). Comparison of two lower-body modes of endurance training on lower- body strength development while concurrently training. J Strength Cond Res, 23(3), 979-987.

Gjerset, A., Annerstedt, C. & Svendsen, T.M. (red.). (1997). Idrottens träningslära. Farsta:

SISU idrottsböcker.

Hickson, R.C. (1980) Interference of strength development by simultaneously training for strength and endurance. Eur. J. Appl. Physiol, 215, 255–263.

Holviala, J., Kraemer, W.J., Sillanpää, E., Karppinen, H., Avela, J., Kauhanen, A., Häkkinen, A., Häkkinen, K. (2012). Effects of strength, endurance and combined training on muscle strength, walking speed and dynamic balance in aging men. Eur J Appl Physiol 112 (4): 1335- 1347.

Jones, T.W., Howatson, G., Russel, M., French, D.N. (2013). Performance and

neuromuscular adaptions following differing ratios of concurrent strength and endurance training. J Strength Cond Res.

Juhlin, M., Smeds-Isaksson, Y. & Tano-Nordin, A. (2006). Effekter av

helkroppsvibrationsträning på muskelfunktion, balans och bentäthet: systematisk litteraturöversikt. Examensarbete. Institutionen för hälsovetenskap, avdelningen för sjukgymnastik. Luleå tekniska universitet.

Karavirta, L., Häkkinen, K., Kauhane,n A., Arija-Blázquez, A., Sillanpää, E., Rinkinen, N., Häkkinen, A. (2011). Individual responses to combined endurance and strength training in older adults. Med Sci Sports Exerc, 43(3), 484-490.

Karavirta, L.L., Häkkinen, A.A., Sillanpää, E.E., García-López, D.D., Kauhanen, A.A., Haapasaari, A.A., & ... Häkkinen, K.K. (2011). Effects of combined endurance and strength training on muscle strength, power and hypertrophy in 40-67-year-old men. Scandinavian Journal Of Medicine & Science In Sports, 21(3), 402-411.

Leveritt, M., Abernethy, P.J., Barry, B.K., Logan, P.A. (1999). Concurrent strength and endurance training. A review. Sports Med, 28, 413–427.

(26)

Maher, C.G., Sherrington, C., Herbert, R.D., Moseley, A.M., & Elkins, M. (2003).

Reliability of the PEDro scale for rating quality of randomized controlled trials. Physical Therapy, 83(8), 713-721.

Mero, A. A., Hulmi, J. J., Salmijärvi, H., Katajavuori, M., Haverinen, M., Holviala, J. &

Selänne, H. (2013). Resistance training induced increase in muscle fiber size in young and older men. European journal of applied physiology, 113(3), 641-650.

Nader, G. (2006). Concurrent strength and endurance training: from molecules to man.

Medicine & Science In Sports & Exercise, 38(11), 1965-1970.

Nelson, A., Arnall, D., Loy, S., Silvester, L., & Conlee, R. (1990). Consequences of combining strength and endurance training regimens. Physical Therapy, 70(5), 287.

Neunhäuserer, D., Zebedin, M., Obermoser, M., Moser, G., Tauber, M., Niebauer, J., et al.

(2011). Human skeletal muscle: Transition between fast and slow fibre types. Pflügers Archiv - European Journal of Physiology, 461(5), 537-43.

Nosaka, K., Lavender, A., Newton, M., & Sacco, P. (2003). Muscle damage in resistance training. International Journal of Sport and Health Science, 1(1), 1-8

Ratamess, A.N., Alvar, A.B., Evetoch, K.T., Housh, J.T., Kibler, B., Kraemer, J.W & Triplett N.T. (2009). Progression Models in Resistance Training for Healthy Adults. Medicine &

Science in Sports & Exercise, 41(3), 687-708

Ratamess, N. (2011). ACSM´s Foundations of Strength Training and Conditioning. Williams and Wilkins. Michigan, St. USA.

Rønnestad, B.R., Hansen, E.A., Raastad, T. (2012) High volume of endurance training impairs adaptations to 12 weeks of strength training in well-trained endurance athletes. Eur J Appl Physiol 112 (6): 2341-2352.

SBU – Statens beredning för medicinsk utvärdering. (2006). Metoder för behandling av långvarig smärta: en systematisk litteraturöversikt. V. 1. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU).

Schoenfeld, B. (2010). The mechanisms of muscle hypertrophy and their application to resistance training. Journal of Strength & Conditioning Research, 24(10), 2857-2872.

(27)

Shaw, B., Shaw, I., Brown, G. (2009). Comparison of resistance and concurrent resistance

and endurance training regimes in the development of strength. Journal of Strength and Conditioning Research 23 (9), 2507-2514.

Sillanpää, E., Häkkinen, A., Nyman, K., Mattila, M., Cheng, S., Karavirta, L., Laaksonen,

D.E., Huuhka, N., Kraemer, W.J., Häkkinen, K. (2008). Body composition and fitness during strength and/or endurance training in older men. Med Sci Sports Exerc 40 (5): 950-958.

Silva, R.F., Cadore, E.L., Kothe, G., Guedes, M., Alberton, C.L., Pinto, S.S., Pinto, R.S.,

Trindade, G., Kruel, L.F. (2012). Concurrent training with different aerobic exercises. Int J Sports Med 33 (8): 627-634.

Thomeé, R., Holl, T., & Dahlström, A. (2008). Styrketräning: för idrott, motion och rehabilitering. SISU idrottsböcker.

Tipton, C M. (2006). ACSM’s Advanced Exercise Physiology. Lippincott Williams and Wilkins. Baltimore, MD. USA.

Wernbom, M., Augustsson, J., Thomeé, R. (2007). The influence of frequency, intensity, volume and mode of strength training on whole muscle cross-sectional area in humans. Sports Med 37 (3): 225-264.

Wilson, J. M., Marin, P. J., Rhea, M. R., C., Loenneke, J. P., & Anderson, J. C. (2012).

Concurrent training: A meta-analysis examining interference of aerobic and resistance exercises. Journal of Strength & Conditioning Research (Lippincott Williams & Wilkins), 26(8), 2293-2307.

Zierath, J.R., Hawley, J.A. (2004). Skeletal muscle fiber type: influence on contractile and metabolic properties. Public Library of Science Biology, 2, 1523-152.

(28)

Bilaga 1 – PEDro scale

(29)

Notes on administration of the PEDro scale:

All criteria Points are only awarded when a criterion is clearly satisfied. If on a literal reading of the trial report it is possible that a criterion was not satisfied, a point should not be awarded for that criterion.

Criterion 1 This criterion is satisfied if the report describes the source of subjects and a list of criteria used to determine who was eligible to participate in the study.

Criterion 2 A study is considered to have used random allocation if the report states that allocation was random.

The precise method of randomisation need not be specified. Procedures such as coin-tossing and dice-rolling should be considered random. Quasi-randomisation allocation procedures such as allocation by hospital record number or birth date, or alternation, do not satisfy this criterion.

Criterion 3 Concealed allocation means that the person who determined if a subject was eligible for inclusion in the trial was unaware, when this decision was made, of which group the subject would be allocated to. A point is awarded for this criteria, even if it is not stated that allocation was concealed, when the report states that allocation was by sealed opaque envelopes or that allocation involved contacting the holder of the allocation schedule who was “off-site”.

Criterion 4 At a minimum, in studies of therapeutic interventions, the report must describe at least one measure of the severity of the condition being treated and at least one (different) key outcome measure at baseline. The rater must be satisfied that the groups’ outcomes would not be expected to differ, on the basis of baseline differences in prognostic variables alone, by a clinically significant amount.

This criterion is satisfied even if only baseline data of study completers are presented.

Criteria 4, 7-11 Key outcomes are those outcomes which provide the primary measure of the effectiveness (or lack of effectiveness) of the therapy. In most studies, more than one variable is used as an outcome measure.

Criterion 5-7 Blinding means the person in question (subject, therapist or assessor) did not know which group the subject had been allocated to. In addition, subjects and therapists are only considered to be “blind”

if it could be expected that they would have been unable to distinguish between the treatments applied to different groups. In trials in which key outcomes are self-reported (eg, visual analogue scale, pain diary), the assessor is considered to be blind if the subject was blind.

Criterion 8 This criterion is only satisfied if the report explicitly states both the number of subjects initially allocated to groups and the number of subjects from whom key outcome measures were obtained.

In trials in which outcomes are measured at several points in time, a key outcome must have been measured in more than 85% of subjects at one of those points in time.

Criterion 9 An intention to treat analysis means that, where subjects did not receive treatment (or the control condition) as allocated, and where measures of outcomes were available, the analysis was performed as if subjects received the treatment (or control condition) they were allocated to. This criterion is satisfied, even if there is no mention of analysis by intention to treat, if the report explicitly states that all subjects received treatment or control conditions as allocated.

Criterion 10 A between-group statistical comparison involves statistical comparison of one group with another.

Depending on the design of the study, this may involve comparison of two or more treatments, or comparison of treatment with a control condition. The analysis may be a simple comparison of outcomes measured after the treatment was administered, or a comparison of the change in one group with the change in another (when a factorial analysis of variance has been used to analyse the data, the latter is often reported as a group × time interaction). The comparison may be in the form hypothesis testing (which provides a “p” value, describing the probability that the groups differed only by chance) or in the form of an estimate (for example, the mean or median difference, or a difference in proportions, or number needed to treat, or a relative risk or hazard ratio) and its confidence interval.

Criterion 11 A point measure is a measure of the size of the treatment effect. The treatment effect may be described as a difference in group outcomes, or as the outcome in (each of) all groups. Measures of variability include standard deviations, standard errors, confidence intervals, interquartile ranges (or other quantile ranges), and ranges. Point measures and/or measures of variability may be provided graphically (for example, SDs may be given as error bars in a Figure) as long as it is clear what is being graphed (for example, as long as it is clear whether error bars represent SDs or SEs).

Where outcomes are categorical, this criterion is considered to have been met if the number of subjects in each category is given for each group.

(30)

Bilaga 2 - Studiers bevisvärde enligt SBU

Figur 1 - Poäng enligt PEDro scale omsatta till bevisvärde enligt SBU

Not: Data i kolumn 2; ”studiers bevisvärde enligt SBU”, är hämtat från ”Faktaruta 1” av Britton (2002).

PEDro Scale Studiers bevisvärde enligt SBU

8 -11

Högt bevisvärde

Tillräckligt stor studie, lämplig studietyp, väl genomförd och analyserad. Kan vara en stor, randomiserad kontrollerad studie (RCT) när det gäller

utvärdering av en behandlingsform. För övriga områden: Uppfyller väl på förhand uppställda kriterier.

4 -7

Medelhögt bevisvärde

Behandlingseffekter: Kan vara stora studier med kontroller från andra geografiska områden, matchade grupper eller liknande. För övriga områden:

Uppfyller delvis på förhand uppställda kriterier.

0 -3

Lågt bevisvärde

Skall ej ligga som enda grund för slutsatser, t ex studier med selekterade kontroller (retrospektiv jämförelse mellan patientgrupper som fått respektive inte fått en viss behandling), stora bortfall eller andra osäkerheter. För övriga områden: Uppfyller dåligt på förhand uppställda kriterier.

(31)

Bilaga 3 - Ordlista

Adaptation = Strukturella anpassningar som påverkar organismens fysiska struktur.

Akut hypotes = Hypotes där man tror att träningens ordningsföljd kan vara en orsak till den hämmande effekten.

Fysiologiska processen = Ett förlopp i den levande organismen där något förändras och som hänger samman.

Kombinerad träning = Kombination av två eller flera olika träningsformer, exempelvis kondition- och styrketräning, under samma träningstillfälle eller dag.

Konditionsträning = Träningsform som syftar till att öka den kardiovaskulära kapaciteten.

Kronisk hypotes = Hypotes där man tror att överträning eller överbelastning kan leda till att musklerna har svårt att adaptera sig.

Maximal syreupptagningsförmåga = Ett mått på hur väl man kan tillgodogöra sig det syre man andas in. Syreupptagningsförmågan mäts i enheten ml/ (kg x min), det vill säga den maximala volymen syremilliliter som kan tillföras varje kilogram kroppsvävnad per minut.

Motoriska enheter = Muskeln kontraheras genom att en signal från hjärnan skickas via ryggmärgen till muskelfibrerna i den aktuella muskeln. Denna funktionella enhet kallas för motorisk enhet.

Muskelfibrer = Varje separat muskel innehåller ett antal muskelbuntar. Varje muskelbunt innehåller ett visst antal muskelceller, även kallat muskelfibrer. Muskelfibrer är indelade i tre grupper: Typ I, Typ IIA och typ IIB.

Muskelhypertrofi = Storleksökning av muskeln genom att cellernas volym ökar som ett svar vid ökad arbetsbelastning.

Muskelstyrka = Definieras som förmågan hos en muskel eller muskelgrupp att utveckla maximal kraft vid sammandragning av muskelfibrerna. Kraften beror på hur många muskelfibrer man har i muskeln och vilken typ av muskelfiber det är.

Muskelvolym = Muskelns tvärsnittsyta eller storlek.

Oxidativa enzymer = Syreföreningar som organismen själv producerat skadar cellen och organ.

(32)

PEDro-scale = En skala där man utvärderar studiers kvalitet. Består av 11 kriterium, där varje kriterium ger 1 poäng. Max 10 poäng då första kriteriet exkluderas.

Proteinsyntesen = En process i cellen som tillverkar proteiner.

Styrketräning = Träningsform som syftar till att förbättra muskelstyrka och muskelvolymen.

Överträning = Obalans mellan träning och återhämtning som resulterar i allvarliga och förlängda uttröttningssymptom.