Om anmeldelser : et svar til Stig Welinder Blankholm, H. P http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1997_062 Fornvännen 1997, s. 62-63 Ingår i: samla.raa.se

Om anmeldelser : et svar til Stig Welinder Blankholm, H. P

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1997_062 Fornvännen 1997, s. 62-63

Ingår i: samla.raa.se

62 Debatt

förandet av Expedition H o l m g å r d . Som d e n epistemologiskt starkt engagerade Westerdahl säkert också kan tänkas medge, kan en falsifie- ring av en hypotes ur vetenskapens synpunkt vara minst lika intressant som en verifiering.

Referenser

Edberg, R. 1995. Låt det gunga om båtarkeologin.

Några erfarenheter från Expedition Holmgård.

Fornvännen 90.

— 1996. Vikingar mot strömmen. Några synpunkter pä möjliga och omöjliga skepp vid färder i hem- mavattnen och i österled. Fornvännen 91.

Westerdahl, Ch. 1994. Synpunkter på nybyggen av gamla fartyg. Fornvännen 89.

— 1996. Martitim arkeologi - båtarkeologi - i gung- ning? Kommentar till Rune Edbergs artikel »Låt det gunga om båtarkeologin» i Fornvännen 1995.

Fornvännen 91.

Rune Edberg Sigtuna Museum, Box 13, 193 21 Sigtuna sim-re@nordm.se

Om anmeldelser. Et svar til Stig Welinder

Når j e g nå ber o m å få plass til å skrive i Forn- vännen er det for å k o m m e n t e r e en type an- m d d d s e som forhåpendig ikke k o m m e r til å sette standard for ettertiden. Det dreier seg om Stig Welinders a n m d d d s e i vol. 1 9 9 6 / 3 av min bok On the Track of a Prehistoric Economy. Magk- mosian Subsistence in Early Postglacial South Sean- dinavia (Aarhus Universitetsförlag 1996).

I titgangspunktet må alle b0ker, inklusive mine e g n e , nattniigvis vaere å p n e for debatt.

Det er en del av d e n faglige prosess og det skulle bare mangle a n n e t Problemet i d e n n e s a m m e n h e n g er imidlertid at Stig Welinder r a m m e r långt förbi målet samtidig som han omtaler en rekke av sine fagfeller på en rett så diskriminerende mate.

F0rst og fremst har man h e r et klassisk til- felle hvor anmelderen ikke har fokusen på den tekst som faktisk er skrevet, m e n på det han selv m e n e r ikke er skrevet. Det tinnes intet kon- sist om hvordan boka er innholdsmessig og te- matisk organisert og i alle fall virker a n m e l d d - sen ikke som n o e n veloverveid kritikk basert på g r u n d i g lesing. Jeg finner det i det hele tätt vanskelig å b r u k e en så overfladisk og useri0s a n m d d d s e som utgångspunkt for en förnuftig debatt.

Siden Stig Welinder i j a n u a r 1995 ble tilsatt på åremål for 5 år som Professor II ved a r k e o

logiseksjonen h e r i T r o m s 0 har han på intet tidspunkt selv h e n v e n d t seg til meg for å dis- kutere hverken samler-jeger arkeologi generell eller sor-skandinavisk mesolitikum spesifikt og han har på intet tidspunkt s0kt å drofte de as- pektene ved min bok som han tar för seg i an- meldelsen. Han har ikke heller omtalt eller vist d e n n e a n m d d d s e til m e g på n o e tidspunkt.

Flere av hans misforstådser k u n n e formodent- lig vaere u n n g å t t hvis han h a d d e kontaktet meg.

Helt på siden av a l m i n n d i g etikette er fol- g e n d e utsagn (s. 180):

... även om det inte alltid är lätt att inse vid anblicken av de år för år litel mera flintskalliga och knlmagade personer, som år efter år dominerer de mesolitiska kongresserna och publikationarna. Ungdomen sö- ker sig på annat håll, eller strävar själv efter att bli flintskallig och knlmagad.

J e g må på det skarpeste ta avstånd fra d e n n e diskriminasjon av meg selv og flere av m i n e naere kolleger og personlige venner. Utseende som i m a n g e tilfdler skyldes arvelighet eller sykdom har selvsagt intet m e d folks faglighet eller kompetanse å gJ0re og fi0rer ingen ste- d e r hjemme - verken i anmeldelser eller an- netsteds! Meget tyder ganske enkelt på at Stig Welinder har inistet peiling på både hva som er

Fornvännen 92(1997)

Debatt 63

»comme il faut» i a l m i n n d i g h e t og hva som ro- rer seg i samler-jeger forskningen i S0r-Skandi- navia og Nordvesteuropa i s a e r d d e s h e t

I Troms0 finnes det et bra, gjensidig stimu- lerende og respekterende arkeologmilj0, her- iblandt n o e n av N o r d e n s tyngste teoretikere.

H e r er det skikkdig romslighet og takhoyde.

Personlig foler j e g dette milj0et veldig inspire- r e n d e . Dialog er en vesentlig ting i et sådant

milj0. Selv tror j e g på dialogen. Stig Welinder har ikkewVx dialogen og hans fremferd i d e n n e saken i 0vrig k u n n e gjerne ha vaert annerledes.

Hvis Stig Welinder v i r k d i g 0nsker å fremme sine rent faglige synspunkter må det nok en an- nen pedagogikk til.

H. P. Blankholm Institutt for arkeologi, Universitetet i Tromsö

Dendrokronologin och Gotlands kyrkor

D e n d r o k r o n o l o g i n (årsringsdatering) är inte någon ny m e t o d för att datera byggnader eller a n d r a byggnadsverk av trä. Den var i bruk re- dan vid sekelskiftet i Nordamerika, men slog igenom i Europa först på 1940-talet Nu tilläm- pas m e t o d e n i ett stort antal länder. I vårt land finns nu årsringskronologier på ek och tall av ca 1 500 års längd. Det har inneburit att dend- rokronologin fått en allt större betydelse vid dateringen av äldre byggnader; eftersom skrift- liga källor i stort sett saknas från förhistorisk tid och tidig medeltid är d e n n a dateringsme- tod av mycket stort värde.

På Gotland har vi länge väntat på de dend- rokronologiska dateringar, som skulle hjälpa oss att tidsfästa de många bevarade medeltida b y g g n a d e r n a i Visby och på landsbygden, främst här kyrkorna. Hittills har kyrkobyggna- d e r n a m e d stenskulptur, kalkmålningar, glas- målningar och inventarier daterats på stilhis- toriska grunder. Vi har visserligen haft några invigningsår att stödja oss på, m e n dessa är allt- för få och heller inte helt säkra eftersom det kan vara svårt att fastställa vilken etapp i kyr- kans byggnadshistoria som invigningsåret av- ser.

J o h n n y Roosval, Gotlandskyrkornas store ut- forskare, lämnade redan 1911 i sin bok Die Kir- chen Gotlands en väl g e n o m t ä n k t kronologi för kyrkorna och d e n n a har vi sentida efterföljare i stort sett k u n n a t följa. Men det har känts mycket angeläget att m e d d e n d r o k r o n o l o g i n s

hjälp få exaktare besked o m kyrkornas till- komsthistoria.

Den bok som h ä r anmäls, Dated wood from Golland and the diocese of Skara, förlaget Hikuin 1995, författad av lektor Alf Bråthen, har alltså länge emotsetts m e d stor förväntan. Nu äntli- gen skulle vi inte längre behöva tveka om de gotländska kyrkornas datering. Fler än ett tu- sen prover har tagits i kyrkornas takstolar, i bjäl- kar i t o r n e n och i kvarlämnat ställningsvirke från byggnadstiden. Trots de m å n g a proven, har Bråthen insett att det gotländska materialet är svårt att datera dendrokronologiskt eftersom t r ä d e n har olikartad tillväxt, vilket b e r o r på markens beskaffenhet, närheten till andra träd, deras olika utsatthet för väder och vind etc.

Dessa reservationer är uppenbarligen berätti- gade, vilket man snart inser när m a n tar del av översikten av de dateringar som n u erhållits.

Bråthen inleder sin översikt m e d t o r n e n .

Här finner man till sin h ä p n a d att de romanska

t o r n e n i Hörsne, När och N o r r l a n d a dateras

till gotisk tid: Hörsne 1289, När 1301 och Norr-

landa 1324. Dessa tornbyggnader har alla tidi-

gare förts till 1200-talets förra hälft. Norrlan-

d a t o r n e t har t.ex. tidigare på goda g r u n d e r da-

terats till 1200-talets början, alltså 100 år

tidigare än vad Bråthen anger. I dessa fall kan

det naturligtvis inte vara fråga om trädens olika

tillväxt eller dylikt. Det virke som givit date-

ringen 1324 för N o r r l a n d a t o r n e t , har troligen

lagts in i d e n översta delen av t o r n m u r e n när