Arkeologi i massmedia Welinder, Stig Fornvännen 92:1, 19-32 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1997_019 Ingår i: samla.raa.se

Arkeologi i massmedia Welinder, Stig

Fornvännen 92:1, 19-32

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1997_019 Ingår i: samla.raa.se

Arkeologi i massmedia

Av Stig Welinder

Welinder, S. 1997. Arkeologi i massmedia. (Archaeology in the mäss media.) Forn- vännen 92. Stockholm.

The content of the main daily newspaper in Sweden, Dagens Nyheter, in 1994 is compared with that of 1985. The obvious differences concern the view ofarchae- ology as subject to ordinances designed to preserve Sweden's cultural heritage and a less manifest emphasis on field work and the Viking Age.

Dagens Ny heter seems to regard its task as concerns archaeology as educational vis-ä-vis its readers, not as critically observing, analysing, and commenting on vari- ous archaeological activities. Archaeology is news and entertainment, and only rarely a subject for public debate.

Generally, the same is true of Forskning och Framsteg, the leading populär sci- entific journal in Sweden. As compared wilh Dagens Nyheter the archaeology of this journal is more international, and more marginal in relation to the mainstream of archaeological research in Sweden. The latter is due to the dependence of Forskning och Framsteg on its financiers.

Stig Welinder, Institutionen för humaniora, Mitthögskolan, SF.-831 25 Östersund, Sweden.

För tio år sedan publicerade j a g en studie av h u r arkeologin såg ut i norska och svenska dagstidningar. Artikeln byggde på en excerpe- ring (gjord m e d hjälp av Barbro J o h n s e n ) 1985. En av avsikterna var att se vad samhället r u n t o m k r i n g d e n professionella arkeologin uppfattar av verksamheten, diskussionen och forskningsresultaten (Welinder 1987).

Dagstidningarna innehåller såväl uppriktigt välmenande reportage från arkeologins muse- ala och antikvariska verksamhet, i synnerhet d e n fältinriktade, som å t m i n s t o n e ambitiöst m e n a d e referat av forskningsresultaten sådana de presenteras i artiklar och avhandlingar. Am- bitionen är större än förmågan. Dagstidning- a r n a innehåller emellertid också en m ä n g d stoff, som har sin upprinnelse i en allmän kun- skap om förekomsten av förhistoria och histo- ria. Det handlar om allusioner till arkeologi i nationalistiska, kommersiella, idrottsliga och en mängd a n d r a s a m m a n h a n g . En fråga som 1985 års studie väckte var, om den allmänna ar- keologisynen präglas av idéer, som har sitt ur- sprung i samtidens professionella arkeologi, el-

ler om den präglas av en dåligt känd, grumlig underström av konservativa idéer med ett dun- kelt u r s p r u n g en eller ett par generationer till- baka.

Frågor av detta slaget blir viktiga i analyser av arkeologins relation till samtidens kulttir- och samhällsdebatt. Vilka slags attityder kon- serverar den arkeologiska verksamheten och förmedlingen? Vilka slags progressiva attityder befrämjar den? Exempel kan vara min analys av arkeologins ansvar för dagens rasism (Welin- d e r 1994) eller Bente Magnus' analys av kul- turmiljövårdens indirekta påverkan på jämlik- hetsdebatten (Magnus 1994).

Vid mitten av 80-talet skapades arkeologins image i massmedia av utgrävningen på Helge- a n d s h o l m e n och o p i n i o n s k a m p a n j e n för ett ineddtidsmiiseum, och av Dag Stålsjö och stri- den kring Västgötaskolan och Birka. Detta var några av symbolerna, som visade att historia och arkeologi, enkelt sagt, låg i tiden. Natur- ligtvis passerade svensk arkeologi ett antal in- tellektuella lågvattenmärken i sin oförmåga att möta tankeströmningarna i tiden och mera ex-

Fomvännnen 92 (1997)

plicit intresset för arkeologin (Welinder 1991), låt vara att intresset k u n d e ta sig en del över- raskande uttryck (Nilsson 1983).

1980-talet och början av 1990-talet har varit en tid av administrativ utbyggnad av svensk ar- keologi. Ny lagstiftning och en ny decentrali- serad organisation, stora tillskott av resurser i form av personer, lokaler, u t r u s t n i n g och pengar inom kiilturmiljövården, och en tillväxt i både museal förmedling och akademisk un- dervisning har gjort svensk arkeologi mång- dubbelt större än någonsin. Idag är svensk ar- keologi väl integrerad i grundskolan, massme- dia och samhällsförvaltningen. Arkeologin syns och är en icke-försmnbar d d av det p å g å e n d e samhällsbygget.

Det är inte så länge sedan, som svensk arkeo- logi strävade efter att över huvud taget synas, och som all förmedling var berättigad bara ge- n o m sin existens. »Den kan leda till att intres- set ökar», sade man. Idag behöver det inte sä- gas. Strävan idag måste vara förmedling av god kvalitet.

Vid mitten av 1990-talet skapas svensk arkeo- logis image i massmedia av »Den Svenska His- torien», ö p p n a n d e t av »Svenska Folkets Guld- rum» vid Statens Historiska Museum, och - gu- nåss - Birka. H u r många gånger har j a g svarat på frågan »Har d u grävt på Birka?» de senaste åren? Återigen har ett antal intellektuella, och d e n n a gång också moraliska, lågvattenmärken passerats (Baudou 1993, Welinder 1994 s.

208-211, Petersson 1994), alla ambitioner om skapandet av historisk identitet, förmedling av viktig och korrekt historia och u p p r ö j n i n g bland historiska myter till trots (Ambrosiani 1991, Lindqvist 1993, Knape 1994).

Mycket är sig likt, mycket har förändrats i svensk arkeologi u n d e r det gångna decenniet sedan 1985 års studie av arkeologi i dagstid- ningar. Det kan vara skäl nog att studera hur ar- keologin ser ut i tidningarna idag.

Val av källmaterial

Denna gång har det inte lyckats mig att få forsk- ningsrådsmedel för en m e r a omfattande tid- ningsläsning, utan m e d Barbro J o h n s e n s hjälp har endast en begränsad e x c e r p e r i n g av Da- gens Nyheter ägt r u m .

Dagens Nyheter (DN) valdes inte bara som ett av landets större och m e r a inflytelserika opi- nionsbildande massmedier, utan mest för att tidningen u n d e r mitten av 1980-talet b e d r e v e n planlagd arkeologikampanj m e d inslag som Helga H o l m (Hallen 1985), Flatenprojektet (Knutsson 1992) och i tidningen tryckta ku- ponger, som berättigade till gratis inträde på Statens Historiska Museum. Vilken h a r den långsiktiga effekten på tidningen själv blivit?

Härutöver har vi sett på årgångarna 1 9 9 3 - 1994 av tidskriften Forskning och Framsteg. Önsk- värt h a d e varit att se på TV. Det har vi besparat oss. Avsikten m e d studien av Forskning och Framsteg är, att se h u r Dagens Nyheter förhål- ler sig till en tidskrift med helt a n d r a ambitio- n e r m e d avseende på vad publiken får i sin hand.

Några avgränsningar

Excerperingen 1985 tog fasta på allt i tidning- arna, som k u n d e associera till arkeologi. Efter bortsortering av otaliga dubletter ledde detta fram till en samling av 944 olika urklipp ur Da- gens Nyheter. Excerperingen 1994 har endast tagit fasta på urklipp av A-typ enligt följande definition:

Det arkeologiska temat är urklippets hu- vudtema, framförandet av detta t e m a är ur- klippets avsikt (definitionerna är utförligt be- h a n d l a d e i Welinder 1987 s. 6 6 - 6 8 ) .

Det är vidare av vikt att skilja mellan under- hållning och information. Underhållningsur- klipp h a n d l a r inte om händelser i verklighe- ten, m e d a n informationsurklippen handlar om en timad, p å g å e n d e eller k o m m a n d e verklig- het. Informationen kan vara av tre olika slag i tidningen: nyhetsurklipp skildrar en nyligen ti- mad eller p å g å e n d e händelse; reportageurklipp skildrar något som inte är b u n d e t i tid nära tid- ningens utgivningsdag; reklamurklipp m e d re- klam för varor eller tjänster, urklipp m e d an- nonsering av k o m m a n d e händelser.

U n d e r 1994 har vi endast excerperat nyhets- och r e p o r t a g e u r k l i p p m e d information. Är

1985 fanns sådana av nio olika slag, m e d föl- j a n d e n u m m e r ur en lista av 17 typer av olika

slags innehåll i urklippen:

1. Nyhetsurklipp om arkeologiska utgräv-

ningar, nygjorda fynd, laborativa u p p t ä c k t e r och experimentell arkeologi.

2. Nyhetsurklipp o m förmedling till allmän publik och elever i form av publikarrange- mang, föreningssammankomster, föreläsningar och kurser; museer, hembygdsrörelsen, före- ningar, k o m m u n a l a och statliga kulturinstan- ser.

3. Nyhetsurklipp och reportageurklipp o m antikvarisk verksamhet: kulturminnesvård, byg- g a n d e och underhåll av museer, köp och stöld av föremål.

4. Nyhetsutklipp om arkeologiska forsk- ningsresultat och symposier.

5. R e p o r t a g e u r k l i p p m e d kulturellt eller kulturhistoriskt tema.

6. Nyhetsurklipp och reportageurklipp o m utställningar, böcker, radio- och TV-program, film, teater, konst och arkitektur; recensioner, anmälningar, förhandsbeskrivningar, diskus- sion.

7. Reportageurklipp om resor och resmål.

8. Reportageurklipp innehållande samhälls- debatt: politisk, ekonomisk, social, etisk, kul- turpolitisk; forskningsvillkor, utbildning (både artiklar och karikatyrteckningar).

10. Nyhetsurklipp om personer i anknytning till dödsfall, bemärkelsedagar, utnämningar, sti- p e n d i e r och belöningar.

Dessa tre g r u p p e r av definitioner skall göra d e t möjligt, dels att enkelt ge en överblick över det arkeologiska innehållet i en tidning, dels jämföra olika tidningar. Det senare avser i det här fallet Dagens Nyheter från 1985 och 1994.

En fjärde definition kominer att användas:

m e d »lokalt stoff» i Dagens Nyheter avses ur- klipp, vars innehåll refererar till verkligheten i Stockholm och Stockholms län. - Dagens Ny- heter har eljest ambitionen att vara en rikstid- ning med stoff från hela landet och resten av världen (Welinder 1987 s. 6 9 - 7 0 ) .

Översikt över källmaterialet

Det är svårt för oss att själva överblicka, om vi excerperat och klassificerat efter samma prin- ciper m e d tio års mellanrum. Det har varit vår strävan, men rimligtvis har vi inte lyckats. Såväl vi som tidningen och arkeologin bar förändrats u n d e r de g å n g n a å r e n . De i fortsättningen

1994

1985 J F M A M J J A S O N D

Fig. 1. Den arkeologiska förmedlingens fördelning över året (procentandelen urklipp av A-typ per må- nad i Dagens Nyheter 1985 och 1994).

meddelade siffrorna får därför betraktas m e d lagom misstänksam försiktighet.

Är 1985 fanns i Dagens Nyheter 205 nyhets- och r e p o r t a g e u r k l i p p av A-typ m e d informa- tion. År 1994 hade antalet sjunkit till 137. Av dessa kan 42 procent uppfattas som lokalt stoff.

D e n n a andel var 1985 22 procent. Det ser ut, som om Dagens Nyheters bevakning av arkeo- logi minskat i omfång och kommit att bli mera inriktad m o t d e n lokala arkeologin i Stock- h o l m s o m r å d e t Slutsatsen är högst preliminär.

Den torde vara mycket b e r o e n d e av vår excer- peringsinriktning. Ett intryck är, att vi 1994 satt en snävare gräns r u n t arkeologin än 1985, då m e r a generell antikkunskap, religionskunskap och kulturhistoria blev saxat ur t i d n i n g a r n a . Fältarbetet sätter en viss prägel på Dagens Nyheters arkeologi, dock m i n d r e än man kan- ske k u n d e vänta sig. Både 1985 och 1994 skedde en märkbar ökning av m ä n g d e n arkeo- logistoff i tidningen i maj. En motsvarande nedgång på hösten var däremot inte uppenbart märkbar n å g o t d e r a året (fig. 1). Arkeologin syntes mest i tidningen 1994 u n d e r novem- b e r - d e c e m b e r och u n d e r 1985 i oktober.

I november 1994 förekom flera notiser o m en vandaliserad r u n s t e n i tidningens Stock- holmsbilaga, och en debatt o m det förhisto- riska matriarkatet avsatte åtskilliga artiklar. De- batten fortsatte u n d e r december, m e n fram- förallt trycktes d e n m å n a d e n en rad artiklar om Birka, vikingarnas lekar och idrotter och o m runinskrifter. I oktober 1985 var inget tema m e r a framträdande i den j ä m n a strömmen av nyheter och reportage. Arkeologi är ingalunda

Fomvännnen 92(1997)

199A

1985

1 2 3 4 5 6 7 8 10

Fig. 2. Den arkeologiska förmedlingens innehåll (procentandelen urklipp av typerna 1-8 och 10 en- ligt definitioner i texten i Dagens Nyheter 1985 och 1994).

äldre stenåldern och, framförallt, på vikingati- den och tiden därefter. Bland enbart urklippen av A-typ var stenåldern mera accentuerad än i hela samlingen (fig. 3). För vikingatiden gällde det omvända. G e n o m den flitigt använda vi- kingasymboliken inom reklam och sport var d e n n a period helt d o m i n e r a n d e i samlingen som h e l h e t Bland urklippen av A-typ var vi- kingatiden, medeltiden och den efterreforma- toriska tiden mest vanliga. Tiden mellan m e s o liticuin och vikingatiden var helt obetydligt re- presenterad.

Den kronologiska sammansättningen h a d e delvis förändrats 1994 (fig. 3). Andelen urklipp från vikingatiden och tiden därefter har mins- kat från 76 till 57 procent. Motsvarande ökning har främst kommit neoliticum ocb bronsåldern till del. Den kronologiska spridningen har där- med blivit j ä m n a r e . Speciellt ökningen av neo- liticum från 1 till 13 procent är anmärknings- värd. Dagens Nyheters arkeologi är emellertid fortfarande kronologiskt snedvriden jämfört

bara sonmiarutfyllnad i Dagens Nyheter. Så är m e r a fallet i de m i n d r e lokaltidningarna.

Att Dagens Nyheters arkeologi inte bara är sommarvikariernas räddningsplanka u n d e r ny- hetstorka framgår av att andelen nyhetsurklipp av typ 1 har minskat från 34 till 27 procent (fig.

2). Det absoluta antalet har nästan halverats.

Typ 1 utgörs väsentligen av bilder och text från p å g å e n d e utgrävningar.

f stället har en påtaglig relativ ökning skett av r a p p o r t e r i n g e n från den antikvariska och museala verksamheten. Andelen urklipp av ty- p e r n a 2 - 3 har ökat från 20 till 32 procent.

Andelen urklipp av typerna 4 - 6 har minskat från 33 till 23 procent. Dessa urklipp speglar den arkeologiska forskningen mera långsiktigt g e n o m nyhetsnotiser om forskningsresultat och reportage om symposier, böcker och kul- turhistoriska teman. Speciellt kan dock näm- nas att urklipp av typ 4, som är nyhetsurklipp om forskningsresultat och symposier, har ökat från 1 till 6 p r o c e n t

Urklippssamlingen från 1985 hade en kro- nologisk fördelning m e d tyngdvikten på den

199A

1985

o u i

E

LL n

O 0)

^.

•n m

•o

: Q

^

• O

• a

a:

•o

: Q

o

Fig. 3. Den arkeologiska förmedlingens kronologiska fördelning (procentandelen urklipp per period en- ligt NAA:s indelning i Dagens Nyheter 1985 och 1994).

Fornvännnen 92(1997)

m e d den i fackböcker och facktidskrifter pu- blicerade arkeologin. Medan vikingatiden m e d 23 p r o c e n t är mest synlig i Dagens Nyheter, upptar perioden endast 13 procent i fackpub- likationerna (NAA 1986-1990). Den senare p r o c e n t a n d e l e n är för övrigt också den orim- ligt stor.

Sammantaget har således skett en förskjut- ning i innehållet i Dagens Nyheters arkeologi från 1985 till 1994. Arkeologin syns mera som en allmän, mångsidig samhällsverksamhet Ut- grävningarna, fynden och vikingatiden är inte lika framträdande längre som tidigare. Det blir a n l e d n i n g att fördjupa och förtydliga detta längre fram.

Arkeologin är emellertid fortfarande en i ringa utsträckning samhällsdebatterande kraft i Dagens Nyheter, som är ett av landets ledande o p i n i o n s b i l d a n d e organ. Andelen urklipp av typ 8 har ökat från 1 till 4 procent. Ö k n i n g e n b e r o r på den redan n ä m n d a serien av debatt- inlägg om det förhistoriska m a t r i a r k a t e t Mera om den senare.

Forskning och Framsteg År en av flera populärve- tenskapliga tidskrifter, som u t k o m m e r i Sve- rige. Den p r e s e n t e r a r väsentligen, m e n inte uteslutande, forskning, som utförs av svenska forskare. De senare är m e d få u n d a n t a g pro- fessionella forskare vid universiteten, forsk- ningsråden eller a n d r a statliga forskningsinsti- tutioner. Tidskriften har ekonomiskt stöd från

»Stiftelsen Forskning och Framsteg», bakom vilken står en lång rad forskningsråd, akade- mier, fonder m e d flera, och från ytterligare en mängd stiftelser och fonder som allmänt stö- der forskning.

Forskning och Framsteg kan sägas vara det populärvetenskapliga organet för den etable- rade forskningen i Sverige. Den har ett högt a n s e e n d e för vederhäftighet och kvalitet. Det senare gäller både innehåll och layout.

I tidskriftens 16 n u m m e r u n d e r 1993-1994 fanns sammanlagt 146 artiklar, intervjuer och debattinlägg om minst två hela sidor. Av dessa h a n d l a d e tio, fördelade på åtta olika n u m m e r , om arkeologi. Det är inte alldeles lätt att säga, om delta skall uppfattas som mycket eller litet Uppsala universitet omfattar 120-150 olika in-

stitutioner, b e r o e n d e på b u r man räknar. O m alla skulle göra anspråk på att synas lika ofta i Forskning och Framsteg, så är naturligtvis 7 procent artiklar om arkeologi och det faktum, att arkeologin syns i vartannat n u m m e r , helt orimligt

Dagens Nyheter och Forskning och Fram- steg har det gemensamt, att arkeologin fyller o p r o p o r t i o n e r l i g t mycket spaltutrymme j ä m - fört m e d flertalet universitetsdiscipliner. Detta gäller förutom arkeologin också medicin, ast- ronomi och kanske några discipliner till.

Arkeologi är p o p u l ä r t . Detta vet redaktö- rerna i såväl dagspressen, här representerad av Dagens Nyheter, som i den seriösa populärve- tenskapliga pressen, här r e p r e s e n t e r a d av Forskning och Framsteg. Mot den b a k g r u n d e n är det intressant att konstatera, att den preli- minära slutsatsen av de ovan presenterade enk- la statistiska jämförelserna pekar mot, att Da- gens Nyheters arkeologibevakning i vissa avse- e n d e n h a r blivit m i n d r e förenklande och populistisk sedan 1985. Urklippen från 1994 speglar en b r e d a r e och mångsidigare arkeo- logi.

Jag skall fortsättningsvis göra ett försök att granska d e n n a preliminära slutsats och leta ef- ter orsaker och s a m m a n h a n g .

Forskn ingsprocessen

Det finns egentligen inget skäl till, att dags- pressen skall återspegla den arkeologiska forsk- ningsprocessen i hela dess k o m p l e x i t e t Det gör den inte heller.

O m man tänker sig arkeologisk forskning på enklast möjliga sätt som 1) datainsamling, ofta i form av utgrävningar, 2) tolkning och 3) re- dovisning av resultat, så återspeglas d e n n a p o sitivistiskt rätlinjiga process i urklipp av typerna

1 och 4 respektive 5-6. Därtill kan man m e d

naturvetenskapernas språkbruk tänka sig en

tillämpad arkeologi i form av museiteknisk, museipedagogisk och antikvarisk v e r k s a m h e t D e n n a återspeglas i urklippen av typerna 2 - 3 . Dagens Nyheters arkeologi bar sin tyngd- punkt i början och slutet av den rätlinjiga forsk- ningsprocessen (fig. 4). Många urklipp handlar om datainsamlingen: utgrävningar och labora- liv arkeologi. Många urklipp handlar också om

Fornvännnen 92(1997)

1994

6

3 5

L " " 1 ₁₉₈₅

Fig. 4. En rätlinjig forskningsprocess' återspegling i den arkeologiska förmedlingen (procentandelen ur- klipp av typerna 1-6 enligt definitioner i texten i Da- gens Nyheter 1985 och 1994).

de färdiga resultaten. Dessa urklipp utgörs av reportage m e d kulturhistoriska, på den a r k e o logiska forskningens resultat baserade artiklar, eller av artiklar om arkeologiska böcker och ut- ställningar. Från 1985 till 1994 har tyngdpunk- ten förskjutits mot processens början. Artik- larna om utgrävningar har blivit proportionsvis flera.

Den största förändringen u n d e r de tio åren gäller emellertid d e n tillämpade arkeologin.

Den intar idag en f r a m t r ä d a n d e plats i tid- ningen (fig. 4). Arkeologen som museitjänste- m a n och kulturmiljövårdare syns idag långt mera än för tio år sedan.

l ä s a r n a har d ä r e m o t svårigheter att se, var- för d e n arkeologiska kunskapen förändras både på så sätt att den totala kunskapsmäng- den tillväxer och att äldre kunskap ersätts av ny . Förklaringen till detta k o m m e r läsaren att uppfatta som att den ligger i nya utgrävningar

och i u p p f i n n a n d e t av nya laborativa metoder.

Detta är som bekant bara delvis riktigt.

Den arkeologiska diskussionen syns knap- p a s t Arkeologins människosyn och kunskaps- teori, liksom diskussionen kring dessa, förblir okänd för tidningsläsarna. Läsarnas syn på ar- keologisk kunskap och kunskapsförändring blir banal. En orsak till detta är, att arkeologin väsentligen figurerar på nyhets-, reportage- och söndagsläsningssidorna. Den är nästan helt frånvarande på kultur- och debattsidorna.

Det förhistoriska matriarkatel

På hösten 1994 inträffade ett ovanligt u n d a n - tag. I sammanlagt sju artiklar debatterades sam- hällsvisioner på antropologisk och arkeologisk g r u n d . Totalt fem författare engagerade sig, el- ler engagerades, i debatten, innan Dagens Ny- heters redaktion satte streck. Debatten blev ett m ö t e mellan god vilja och kritisk vetenskap.

Debatten inleddes den 1 november m e d att Tore Håkansson på »Tredje sidan» presente- rade Marija Gimbutas och h e n n e s bok The Language of the Goddess (1989).

Bokens huvudtes är, att före ungefär 4000-2500 f.Kr. rådde en a n n a n tid i Mellersta Östern och sydöstra Europa. Marija Gimbutas kallade d e n för »den gylaniska tidsåldern».

Den karaktäriserades av frånvaron av hierarki och dualism. Det fanns inga rika och fattiga, inga förtryckta och härskande. Det r å d d e en spontan jämvikt i n d i a n k ö n e n , och icke-våld och ekologi är b e g r e p p som är belysande för den dåtida samhällsandan.

En självskapande m o d e r g u d i n n a var fokus i ritual, religion och ideologi. Fadersbegreppet var okänt, både socialt och sexuellt.

Den gylaniska tidsåldern föll i grus och spill- ror vid en förhärjande invandring av indoeu- ropeiska ryttarfolk från öster. Dessa var a n d r o kratiska och patrilinjärt organiserade.

Marija Gimbutas byggde sin samhällsrekon- slmktion på tolkningen av tempelbyggnader, kollektivgravar, skulptur och ornamentik. Cen- tral var också h e n n e s läsning av äldre religiösa och mytberättande källskrifter. Tore Håkans- son b e n ä m n e r h e n n e s forskning » a r k e o m y t o logi».

Tore Håkansson refererade Marija Gimbu-

tas bok i positiv anda och avslutade sin anmälan med att teckna en vision av en ny tidsålder, som skulle bygga på de gamla idealen. En ny tide- räkning för d e n nya tidsåldern skulle k u n n a börja m e d år noll, som skulle ersätta vårt snart infallande år 2000.

Dagen därpå, den 2 november, anmälde Eva Moberg Riane Eislers bok The Chalice and the Blade (1987) på samma sida. Till skillnad från Marija Gimbutas torde d e n n a författarinna vara i det närmaste helt okänd bland svenska arkeologer.

Riane Eislers huvudtes liknar Marija Gim- butas. Den bygger också delvis på h e n n e s forsk- ning. Före ett systemskifte ungefär 4 000-1 000 år f.Kr. rådde ett balanstillstånd mellan könen.

Det var varken matriarkat eller patriarkat, utan det var ett fredligt, långvarigt stabilt samhälle, som var materiellt och kulturellt högt utvecklat.

Eva M o b e r g för ett intressant r e s o n e m a n g kring h u r den m o d e r n a arkeologin, m e d hjälp av sina naturvetenskapliga dateringsmetoder, har k u n n a t omvärdera kulturutvecklingen, se- dan tanken, att utvecklingen går från lägre mot högre, inte längre är ett g r u n d l ä g g a n d e postu- lat, som gör dateringar och kulturhistoriska re- konstruktioner möjliga. H o n skriver om »en ny och överraskande bild av förhistorien».

Det äldre skedet präglades av en tro på liv- givande g u d i n n o r och av egalitäritet Detta samhälle gick u n d e r i vad som Eva Moberg skildrar närmast som en apokalyps av krig, våld- täkt och på pålar spetsade stadsbefolkningar.

H e n n e s anmälans rubrik är: »Inga fästningar, inga vapen, inga härskare. En gång i tiden do- minerades livet av en e n d a inspirerande kraft, kulten av den stora gudinnan.» G e n o m olika folkgruppers i vågor k o m m a n d e invasioner ska- pades ett nytt samhälle, där manliga härskare och krig var institutionaliserade. Ur kaos upp- stod »vår kulturs så kallade vaggor», vars bästa drag var överlevande relikter från det gamla samhället.

Eva Moberg inledde sin artikel med en i r o nisk släng till d e m , som saknar framtidsvisio n e r i vår tid. Sin anmälan låter hon utmynna i en framtidsvision på feministisk g r u n d , vilken h ä m t a r sin näring från det gamla matrilinjära samhället. Det nya samhället skall bygga på en

ny global etik, vars g r u n d d r a g är h a r m o n i med n a t u r e n och identifikation m e d levande och k o m m a n d e generationer.

Det är svårt att inte k ä n n a sympati för de b å d a artiklarnas framtidsvisioner. Frågan är snarare, om deras utgångspunkt i en arkeolo- gisk rekonstruktion av ett neolitiskt samhälle i Mellersta Östern och sydöstra E u r o p a före c.

2500 f.Kr. håller måttet. Två kritiker av tanken släpptes fram i spalterna av Dagens Nyheters redaktion. Huruvida detta var s p o n t a n a eller av r e d a k t i o n e n beställda reaktioner, vet j a g inte.

Tore Håkansson använde b e g r e p p s p a r e t inatrilinjär-patrilinjär. Eva Moberg introduce- rade därtill de båda b e g r e p p e n matriarkat och patriarkat. Detta är slitna, mångtydiga och vär- d e l a d d a d e b e g r e p p . I sin replik d e n 17 n o vember tog J a n Ovesen fasta på detta. H a n ägnar sig åt b e g r e p p e n s historia och åt be- greppsklargöring. Intresset för ett forntida ma- triarkat skulle enligt h o n o m bero på, att 1800- talsantropologin inte begrep att en mängd folk- g r u p p e r s myter om ett forntida kvinno- d o m i n e r a t samhälle var j u s t myter. J o h a n n J a k o b Backofen skrev 1861 boken Das Mutter-

recht och sedan dess har inånga trott på ett i verkligheten existerande forntida matriarkat.

J a n Ovesen önskar skilja mellan vetenskap- liga rekonstruktioner, på vilka bestämda san- ningskrav kan ställas, och förklaringsmyter som legitimerar eller kritiserar ett nutida tillstånd.

Han m e n a d e i sin artikel att både Tore Hå- kansson och Eva Moberg inte u p p r ä t t h å l l e r d e n n a skillnad. Han ställde sig emellertid i av- slutningen av sin artikel tolerant till myter, u t o pier och visioner. Freja r e k o m m e n d e r a s . Man får bara inte förväxla myter och vetenskap, även om Jan Ovesen är väl medveten om att ve- tenskapen är s a m t i d s b e r o e n d e och d ä r m e d

»ofta kan ha vissa mytiska drag». Detta proble- matiserar han dock inte.

Härutöver gav Jan Ovesen flyhänt en rad be- lägg för arkeologiska fyndplatser, vars topografi och kronologi motstrider Marija Gimbutas re- konstruktion av förändringen från det fredliga till det krigiska, från d e t jämlika till det hierar- kiska, samhället c. 2500 f.Kr. J a n Ovesen för- fäktar en komplex, multilinjär kulturhistoria, i

Fornvännnen 92(1997)

vilken förändring inte kan förstås utifrån enkla invandrings- och erövringsförklaringar.

Kåre Fagerströms debattinlägg trycktes den 22 november. H a n framträdde i detta som skeptiker, källkritiker och beläst u n d e r rubri- ken »Ingen vet om kvinnorna satt vid makten.

Och kanske fanns det inte ens någon makt att sitta vid u n d e r d e n tidiga stenåldern.» Efter- följd av en kavalkad av n a m n som J o h a n n Ja- kob Bachofen en gång till, James G. Fraser, Sig- m u n d Freud, T. S. Elliot, Garl Gustaf J u n g , Ro- bert Graves, Erich N e n m a n och Colin Renfrew formulerade Kåre Fagerström sin, och enligt h o n o m en inom den m o d e r n a forskningen fö- r e k o m m a n d e , uppfattning orn h u r de tidiga j o r d b r u k s s a m h ä l l e n a u p p k o m och förändra-

des.

Befolkningstillväxt ledde till resursknapp- het, vilket i sin tur ledde till odling och senare till boskapsskötsel. Tekniska innovationer ledde till ytterligare befolkningstillväxt och där- med till ytterligare resursknapphet och inten- sifiering av j o r d b r u k e t De nya j o r d b r u k s m e t o - d e r n a var effektivare m e n tyngre. M ä n n e n övertog arbetet, som tidigare h a d e varit j ä m n t fördelat mellan könen. Samtidigt ledde resurs- k n a p p h e t e n till territoriehävdande, konflikter och krig. Ett matriarkat, som det enligt Kåre Fagerström inte finns några belägg för att det någonsin skulle ha funnits, skulle sålunda, ifall det har existerat, ha sönderfallit inifrån.

Den 6 d e c e m b e r skrev Elisabeth Hermods- son till Tore Håkanssons och Eva Mobergs försvar, eller snarare till försvar för tanken om fredliga matriarkala samhällens existens. H o n fördjupade en vetenskapsteoretisk diskussion, som några av de föregående artiklarna h a d e antytt existensen av. H o n skisserade de veten- skapliga ideal, som har sina rötter kanske tydligast i 1930-talets Wienerpositivism: »ob- jektivitet, värderingsfrihet, exakt kunskap, in-

tresselöshet, kunskapssökandets frihet från ekonomiska och politiska intressen etc.»

I'(ifrån de positivistiska idealen, som vanli- gen kallas bara »vetenskap», är det självklart att historieforskning och kvinnosak inte kan blan- das samman, och det är självklart att sträva ef- ter att rensa bort myter om ett forntida para- disiskt samhälle ur historieskrivningen. Elisa-

beth Hermodsson visar emellertid, h u r den ve- tenskapliga, alltså den positivistiska, positionen leder till a n d r a myter. Den legitimerar på ett konservativt sätt det bestående, i det här fallet det patriarkala, m a n s d o m i n e r a d e samhällets principer.

Den feministiska forskningen vill peka på, att det patriarkala samhället inte är någon själv- k l a r h e t Historieforskningen, till exempel Ma- rija Gimbutas arbeten, visar att det finns alter- nativ. Elisabeth Hermodsson avslutade sin arti- kel med tesen, att all historieforskning är myter i den betydelsen, att de är b e r o e n d e av sin tids ideal eller ideologi. H o n skriver, men antyder inte h u r det skall gå till, att man måste skilja mellan bra och dåliga myter. J a n Ovesen och Kåre Fagerström h a d e kanske k u n n a t hålla en föreläsning om den positivistiska vetenskapens redskap för ä n d a m å l e t O m inan inte accepte- rar d e m , och det är inte nödvändigt, så ställer sig saken svårare. Vad är forskning, och vad är skönlitteratur? Varför skall nian tro på vad Eli- sabeth Hermodsson har att skriva om de för- historiska samhällena, medan det är u p p e n b a r t att »Disa Nilssons visor» är just dikt och ...?

Också Elisabeth Hermodsson har sitt batteri av auktoriteten J e r r y Meander, Rolf von Ehren- fels, Göran Burenhult och så vidare till Emilia F o g d k l o u och Elin Wagner.

Debattens slutrepliker den 8 d e c e m b e r av Eva Moberg och Tore Håkansson innehöll inte diskussion och kompromiss, men däremot kan- ske klargörande av deras egna ståndpunkter.

Dessa visade sig handla om forskningssociologi:

Problemet är inte att »feministisk» forskning försöker förvrida sanningen, utan att den etablerade veten- skapen så länge vägrat se även det uppenbara. (Eva Moberg)

Det gäller att förneka och undertrycka det som av- viker frän den etablerade vetenskapen. [...] Det är meningslöst att argumentera med vetenskaplig fun- damentalism. (Tore Håkansson)

Båda vidhöll därtill, att ett äldre fredligare och jämlikare samhälle h a d e existerat. Så är det Utom varje tvivel. Tore Håkansson beskrev, bur han själv har varit m e d och grävt fram det i n o r r a Indien. Orsakerna till att detta samhälle gick u n d e r kan man däremot, enligt Eva M o

berg, diskutera. H o n beskriver h u r hon själv ä n d r a d e åsikt från en som liknade Kåre Fager- siröms till Marija Gimbutas för någon tid se- dan.

Ingen fackutbildad eller professionellt verk- sam arkeolog deltog i d e n n a debatt. Det är mig okänt o m någon blev refuserad. Arkeologisk teoribildning spelade d ä r e m o t en central roll.

Debatten visade, att den arkeologiska kunska- pen bygger på urval av data och på tolkningar m e d skiftande bakgrund, eventuellt med bak- g r u n d i olika ideal. Det senare k u n d e ha blivit bättre belyst. Elisabeth Hermodsson kom när- m a s t Jan Ovesens och Kåre Fagerströms försök att reda ut forskningshistoria, begreppsförvir- ring och kriterier för acceptabel vetenskap föll på hälleberget. Deras akademiska position och kriiiskt-analytiska inställning blev stämplad som etablissemang och fundamentalism.

Det är inte tacksamt att försöka vara objektiv i en debatt, där alla vet att objektivitet är omöj- lig. Några försöker utreda detta, a n d r a försö- ker göra en dygd av det oundvikliga, ytterligare a n d r a är ovetande om saken.

För övrigt fanns debatten m e d redan i 1985 års urklippssainling. Den 28 april skrev Birgitta Onsell i Dagens Nyheter på sidan »DN Debatt»

u n d e r rubriken »Dags att göra u p p med mans- guden»: »Det finns en förbindelse mellan mans- gud, kvinnokroppsförakt och porrindustri.»

En av forskningens uppgifter är att visa att vår typ av samhälle inte är den e n d a möjliga och bästa tänkbara. En a n n a n är att visa på me- kanismerna i h u r samhällen upprätthålls och förändras. Detta är naturligtvis uppgifter, som är omöjliga, eftersom forskningen själv är en föränderlig d d av samhället Forskningen på- verkar därtill hela tiden sin omgivning g e n o m förmedlingen av forskningsresultaten, till ex- empel g e n o m förmedlingen i dagstidningarna och tidskrifterna. O m d e n n a dualism bar na- turvetenskaperna formulerat Heisenbergs osä- kerhetsprincip. Samhällsvetenskaperna och hu- maniora har skrivit några hyllmeter filosofi om saken sedan skrivkonsten uppfanns.

Svensk professionell arkeologi bar egentli- gen aldrig i m o d e r n tid diskuterat ett eventuellt förhistoriskt matriarkat i den i Dagens Nyhe- ters debatt figurerande m e n i n g e n . En kort

k o m m e n t a r av Tove Hjorungdal är ett sällsynt undantag (Hjorungdal 1985). Forskning kring könsroller och könsmakt har däremot blivit allt vanligare. D e n n a forskning bar inte en uppen- bart feministisk framtoning. Det är en forsk- ning från ett genderperspektiv m e d allmängil- tiga samhällsanalytiska och vetenskapsteore- tiska ambitioner (KLAN 12).

För den som vill läsa ytterligare en förfat- tare, som k o m m e n t e r a r matriarkatet, rekom- m e n d e r a s Ann Oakley (1981 s. 310-315), inte bara för att h e n n e s n a m n i s a m m a n h a n g e t är vitsigt.

Den arkeologi i Östeuropa, som använde sig av en ortodox marxism och Friedrich Engels som historiskt rättesnöre, h a d e också mycket att skriva om matriarkat och patriarkat (Neu- stupny 1991).

H a r attityderna till förhistorien förändrats?

O r d som »matrilinjär», »matrifokal», »matriar- kat •> och »modersrättslig» är vaga eller mång- tydiga. De är också värdeladdade. En debatt, i vilken dessa ord flitigt används, blir lätt n o g oklar. O r d är emellertid viktiga. O r d e n är a s s o cierade m e d attityder.

Urklippssamlingen från 1985 försökte j a g analysera utifrån det använda språket för att finna vilka attityder som tidningarna, rimligt- vis omedvetet, visade fram för sina läsare (We- linder 1987 s. 86—96). Attityder syns dock också i val av teman och i valet av fakta att presentera om temana.

Mycket av 1985 års retorik finns också med 1994. Det framstår som viktigt ibland ined en dragning åt sökandet efter prestige, att fram- hålla att något är först eller äldst. Detta gäller främst i reportage från stenåldersutgrävningar, m e n Dagens Nyheter har också valt att syste- matiskt bevaka forskningen kring människans u r s p r u n g . I d e n n a läggs större vikt vid biolo- gisk än kulturell förändring.

Skildringarna av stenåldern är inte heller fria från framhållandet av primitivitet, ibland som b e t o n a n d e t av det a n n o r l u n d a , som inan kan förundras av eller förfasa sig över, ibland som romantik och nostalgi. Den 1985 väl syn- liga jaktfixeringen var d ä r e m o t 1994 betydligt n e d t o n a d .

1'ninrännnen 92 (1997)

Arkeologins förhistoria blir i tidningen också en konstrast mellan å ena sidan det upp- seendeväckande och gåtfulla, å a n d r a sidan de exakta sakuppgifterna, ofta med en befängd sif- feranvändning. Fjompighet i form av ordlekar, anspelningar, schabloner och hugskott saknas inte heller: »Ulf Stålbom ser sig således inte som en Indiana J o n e s på jakt efter den heliga kalken» (DN 25.9.1994).

Ett ofta framhållet förhållande i 1985 års ar- tiklar var, att man redovisade en helt ny kun- skap om förhistorien. Detta gjordes i entusias- tiska ordalag m e d ett avståndstagande till den gamla, förlegade kunskapen, som sågs på m e d ett visst överseende. Ett exempel var beto- ningen av vad j a g i 1987 års r a p p o r t kallade

»Den gräslundska stenåldern» (Welinder 1987 s. 96—99), efter d e n u p p e n b a r a genomslags- kraft, som Bo Gräslunds artiklar från 1970-talet h a d e haft b å d e inom universitetsundervis- ningen och arkeologiförmedlingen i museer och tidningar (Gräslund 1974, 1980). D e n n a attityd syns inte i 1994 års tidningsförmedling.

Ett intryck är, att arkeologiförmedlingen 1994 var sakligare. Den innehåller m e r a ut- g r ä v n i n g s r a p p o r t l i k n a n d e beskrivningar. Bil- d e r n a förställer oftare utgrävningobjekten, mindre ofta utgrävarna, än 1985. Felaktigheter och galenskaper har blivit m i n d r e vanliga.

Detta har j o u r n a l i s t e r n a lyckats med, utan att arkeologireportagen har blivit tråkigare.

Dagens Nyheters läsare kan allt efter tycke och smak förstrött ögna igenom rubriker och bildtexter till reportagen från arkeologins dag- liga strävan eller som söndagsläsning fördjupa sig i färghdsidor med kulturhistoriska teman.

Birka förekom naturligtvis 1994. De medeltida städerna, k o g g a r n a och H a n s a f ö r b u n d e t i N o r d e u r o p a beskrevs u n d e r r u b r i k e n »Här stod EU:s vagga för 900 år sedan». Andra re- portage gällde de norska stavkyrkorna, ring- m u r e n r u n t Visby och bronsåldersboplatsen Pryssgården utanför Norrköping. Temana var inte tillfälligt valda. De återgår på upptagandet av Visby på Unesco:s världsktilturlista, det sven- ska Norgekomplexet och Europarådets brons- åldersår, det sista möjligen omedvetet för re- daktionen. Artikeln om Hansastäderna var en d d av Dagens Nyheters kampanj för svenskt

EU-inträde, och om Birka vågar n u m e r a inga tidningar låta bli att skriva, även om de värsta excesserna har försvunnit.

Ett annat tidens tecken i arkeologireporta- gen är 1990-talets lågkonjunktur. Den gäller som bekant inte fältarkeologin. Detta har Da- gens Nyheter upptäckt och framhåller det i flera reportage, t.ex. följande rubriker: »Staten givmild i sämre tider» (DN 12.7.1995) eller

»Guldålder för arkeologer» (DN 25.9.1995).

Tidningens journalister har också blivit in- satta i sambandet mellan exploatering, lagstift- ning och fältarkeologi. Till skillnad mot u n d e r 1985 betonades ofta 1994 d e n n a bakgrund till de pågående utgrävningarna, t.ex. följande ru- briker: »Stadsmuseet övervakar utgrävningar»

(DN 18.6.1995) och »Vägverket får betala»

(DN 25.9.1995).

Reportaget från utgrävningen av J o r d b r o - gravfaltet söder om Stockholm kan tjäna som ett litet k o m p e n d i u m över mycket av d e n arkeologiattityd, som 1994 förmedlades g e n o m Dagens Nyheter. Reportaget u p p t o g ungefär en halvsida med fem spalters bredd. Det bestod av fem färgbilder och en halvmeter spalttext.

l i c av b i l d e r n a föreställer a r b e t s m o m e n t på gravfältet, ett av d e m dock ganska konstlat.

Den fjärde föreställer en av utgrävningsledarna och den femte är en specialtillverkad teckning m e d kartor för h u r man hittar fram till utgräv- ningen, pedagogiska skisser över »olika grav- typei» och en rekonstruktion av en gravlägg- ningsceremoni. Rubriker och inledningen till reportaget lyder (DN 24.6.1994):

Stressig jakt på forntidens gåtor: Gravfält vid Jordlrro med över 200 gravar från den äldre järnåldern utforskas.

Arkeologerna vid Jordbrogravfälter märker inte när pendeln mot Västerhaninge dundrar förbi bara några meter bort. De har grävt sig ner lill en tid då så- dana oljud knappast existerade. Dessutom har de bråttom. Om två veckor ska grävningarna vara klara.

Sedan väntar andra grävarbeten på fältet dä utbygg- naden av Nynäsbanan sätter igång.

Gåtorna, sakuppgifterna, lokalfärgen, exploa- teringssituationen ... Reportaget är faktiskt ovanligt välskrivet och informativt Det är inte bara ett k o m p e n d i u m över typisk tidningsar- keologi. Det är också ett u t m ä r k t litet kom- Fornvännnen 92 (1997)

p e n d i u m över utgrävningen för mig som fack- arkeolog.

J a g p å m i n n e r om, att den gjorda analysen enbart bygger på urklipp av A-typ. Dagens Ny- heter ger också sina läsare en bild av förhisto- rien m e d andra, antagligen oavsiktliga medel.

Vem styr förmedlingen ?

Källorna och initiativtagarna till arkeologiny- h e t e r n a och arkeologireportagen i Dagens Ny- heter är relativt lätta att se. Det är väsentligen fyra stycken. De behandlas i tur och ordning, dock ej i någon slags b e t y d d s e o r d n i n g , i det följande.

Statens Historiska Museer, Riksantikvarie- ämbetet, Sjöfartsmuseet och en uppsjö r e g i o nala och lokala museer och andra arkeologiska institutioner kallar n u m e r a till presskonferen- ser, o r d n a r pressvisningar och sänder ut press- m e d d e l a n d e n . Journalisterna k o m m e r villigt Detta torde vara en viktig orsak till att inoin- husarkeologin syns proportionsvis betydligt mera 1994 än 1985. De förmedlande arkeolo- g e r n a har lärt sig att utnyttja pressen.

Eftersom Dagens Nyheter är en Stock- holmstidning, skulle det ligga nära till bands, att det vore i första h a n d Stockholmsområdets arkeologi, som syns i tidningen. Så är det också i någon m å n . Av de urklipp av A-typ, som har en bestämd geografisk anknytning, avser 32 procent Stockholmstrakten. Av landets 24 land- skap är tolv representerade. Uppland, Gotland och Sörmland syntes oftast i n ä m n d ordning.

Bland d e m , som inte syntes alls, finns till ex- empel Värmland, Ö l a n d och Lappland.

Arkeologin i a n d r a länder än Sverige dyker u p p i tidningen främst g e n o m de internatio- nella telegrambyråerna. Arkeologiförmedling i massmedia är inget svenskt fenomen. Dagens Nyheter tar in allehanda telegram om a r k e o l o giska u p p t ä c k t e r r u n t o m k r i n g i världen, ibland vikliga, ibland kuriösa, alltid ett högst tillfälligt urval.

Samspelet mellan h u r arkeologerna lockar journalisterna att skriva och hur journalisterna

uppsöker arkeologin, därför att de anser det vara av läsarna efterfrågat stoff, går inte att ut- reda bara g e n o m att läsa tidningen. Där finns artiklar av journalister som aktivt bar uppsökt

arkeologin. Det är signerade artiklar baserade på besök på utgrävningsplatser och utställ- ningar eller på tidskriftsläsning. Intrycket är, att det rör sig om lokalreportrar, fredance-joiir- nalister och radbetalda skribenter, som ser ar- keologi som ett av b å d e r e d a k t i o n e n och lä- sarna önskat spaltstoff.

H ä r finns emellertid u p p e n b a r l i g e n också en avsiktlig planering från redaktionens sida, som k o m m e r till uttryck i helsidor m e d kultur- historiska teman och i artiklar på kultur- och debattsidorna. Det senare gäller i huvudsak an- mälningar av böcker. F ö r u t o m de r e d a n n ä m n d a två böckerna om det förhistoriska mat- riarkatet innehöll Dagens Nyheter 1994 an- mälningar av ytterligare nio böcker, som kan sägas representera arkeologi. Sex av dessa var skrivna av professionella svenska arkeologer el- ler personer m e d nära anknytning till den eta- blerade arkeologin, t.ex. Ebba Durings bok om besättningsmännen på Wasa, Guldets magi och Östersjöns sjunkna skepp — en marinarkeologisk tids- resa. M å h ä n d a m e r a överraskande är valet av Frithjof Hallmans Das Rätsel der Labyrinthe. Re- ferat m e d färgbilder av Vikingarnas lekar, vi- kingen som idrollare fyllde sportsidorna, m e d a n idrotten låg nere u n d e r j u l e n .

Dagens Nyheter är en icke-partibunden tid- ning m e d en liberal ideologi i politiska, e k o nomiska och sociala frågor. En självklar tanke att pröva är, om d e n n a liberala ideologi präglar arkeologiförmedlingen eller om arkeologiför- m e d l i n g e n avsiktligen används som ett led i förmedlingen av tidningens ideologi. J a g har redan gett ett exempel på det senare i Dagens Nyheters kampanj för svenskt EU-inträde.

En a n n a n ständig kampanj gäller jämlikhe- ten mellan könen. Valet att anmäla Marija Gim- butas och Riane Eislers böcker skall förstås i be- lysning av det, m e n härutöver gör tidningen ingen analys av könsroller och könsmakt inom arkeologin, som förvisso har sina drag av mans- d o m i n a n s b å d e som social verksamhet och inom forskningens resultat. Tidningen har el- jest en journalistkår, som är skicklig i att analy- sera mekanismer i samhället. Utifrån dess libe- rala ideologi analyseras ekonomiska strukturer, politiskt spel och sociala roller. U n d e r åren se- dan 1985 har journalisterna lärt sig arkeologins

Fmnriinnnen 92(1997)

och kulturmiljövärdens organisation, lagstift- ning och sakbehandling. Man har inte längre en e n b a r t naivt å s k å d a n d e inställning. För- hoppningsvis k o m m e r Dagens Nyheter snart att granska a n v ä n d n i n g e n av statliga m e d e l , förutsättningarna för lagar och regleringar, uppkomsten av en k o n k u r r e r a n d e privat mark- n a d inom den tillämpade arkeologin och så småningom kanske också universitetsarkeolo gins ideologi och attityder. Det är något att se fram e m o t

Arkeologins ekonomiska betydelse för turis- m e n har Dagens Nyheter pekat på i reportage om Unesco:s lista över världskulturarvet. I det fallet både granskar Dagens Nyheter markna- d e n s spel och ekonomiska m e k a n i s m e r och deltar själv g e n o m det ena reportaget efter det a n d r a om intressanta turistmål med arkeolo- gisk anknytning.

Journalisterna i Dagens Nyheter framställer g ä r n a förhistoriens m ä n n i s k o r som icke-ma- n i p u l e r a d e människor, som i h a r m o n i m e d omgivningen skötte sig själva och byggde en försörjningsekonom] utan utifrån påbjudna regleringar och skatter. Är detta en liberal dröm?

Dagens Nyheter har med avseende på a r k e o logi tagit på sig en pedagogisk roll. Huvudin- trycket är, att tidningen önskar lära ut arkeo- logi, förhistoria och medeltid till sina läsare.

Vid mitten av 1980-talet gjordes det g e n o m de i inledningen beskrivna, av tidningen organi- serade, k a m p a n j e r n a . N u m e r a går det i en j ä m n lunk. J o u r n a l i s t e r n a skriver den arkeo-

logi, som de på statliga och k o m m u n a l a insti- tutioner verksamma arkeologerna berättar och som standardläroböcker och uppslagsverk in- nehåller. Det är ingen provocerande eller upp- seendeväckande arkeologi. Tidningen har inte tagit på sig uppgiften att kritiskt frågande gran- ska arkeologin. Ibland utnyttjar den arkeolo- gin för att underbygga sin egen liberala ideo- logi, m e n den slår inte n e r på motsatta ten- d e n s e r inom arkeologin. Tvärtom, den k o m m e r snällt och skriver snällt, när »Den Svenska Historien» eller »Svenska Folkets Guld- rinn» skall visas fram m e d eller utan kunglig närvaro.

Rudolf Wall hade kanske bett August Strind-

b e r g skriva ett r e p o r t a g e m e d häpnadsväck- a n d e och fasansfullt innehåll.

Forskning och Framsteg

Dagens Nyheter skriver läsning för s t u n d e n , även om en del arkeologiartiklar kan vara värda att spara tills olika utgrävningar eller and- ra upptäckter publiceras i a n d r a s a m m a n h a n g . I Forskning och Framsteg trycks d ä r e m o t ori- ginalartiklar av b e s t å e n d e värde b å d e som

forskningsinformation och populärförmed-

ling. Det är i varje fall avsikten.

Arkeologin i Forskning och Framsteg är vitt- o m s p ä n n a n d e . Det är g e n o m g å e n d e svenska forskare som skriver, m e n geografiskt är te- m a n a förankrade m i n d r e i Sverige och mera överallt eljest i världen. Aren 1993-94 presen- terades stoff från Irak, Israel, Italien, Påskön, Ryssland, Sri Länka, Sydafrika, USA och kan- ske något land. som vi har förbisett. Detta är inte typisk svensk arkeologi, sådan den rutin- mässigt, eller som en normalvetenskap, bedrivs vid de statliga och k o m m u n a l a institutionerna eller ens oftast vid universiteten.

O m Forskning och Framstegs arkeologi skulle etiketteras bleve det bland a n n a t a r k e o astronomi, bibelarkeologi, kvinnoarkeologi och marinarkeologi. Allt bar bara enstaka fö- reträdare, som inte plöjer i huvudfårorna inom svensk arkeologi. Forskning och Framstegs ar- keologi har onekligen en viss dragning åt det exotiska: Chaco Canyon, Klasies River, Pom- peji, Sigiriya, Susa. Detta är emellertid inte bara exotism. Det handlar också, och i första hand, om en global vidsyn och om att väsentliga mänskliga förändringar inte har ägt r u m först och kälhnässigt tydligast inom Sverige. Det se- n a r e gäller människoblivandet och u p p k o m - sten av skriftspråk i de av oss excerperade artik- larna.

Det är inte helt oberättigat att säga, att Forskning och Framsteg flyttar arkeologins gränser åt den etablerade svenska arkeologin g e n o m sin internationella utblick. Självfallet vidgar tidskriften sina läsares vyer. Det känns dock inte som om detta var en uteslutande av- siktlig redaktionell politik. Snarare är det så, att det är forskningsrådens och a n d r a instan- sers beviljningar som styr. Det är i hälften av ar-

tiklarna forskare, som har fått medel från in- tressenterna i »Stiftelsen Forskning och Fram- steg», som skriver. Normalforskningen får m i n d r e ofta anslag. Den drivs av fornminnes- lagens betalningstvång.

Forskning och Framsteg ger inte ämnes- mässigt en typisk bild av svensk arkeologi. An- tagligen ger d e n sina läsare en n o g så spän- n a n d e bild, m e n redaktionen spelar delvis medvetet och delvis g e n o m sina intressenters styrning på spänningsskapande effekter, som gränsar till dagspressjournalistikens jakt på det uppseendeväckande och intressefångande.

Arkeologin är, som alla andra discipliner, en komplex vetenskap. Den kan ges minst föl- j a n d e fyra, varandra ingalunda uteslutande de-

finitioner:

1. Studiet av förhistoria. Förlängningen av studiet av människors historia före den skrift- historiska tiden. Helt naturligt k o m m e r h i s t o rien att förändra karaktär på g r u n d av det till- gängliga källmaterialets a n n o r l u n d a karaktär.

2. Utgrävningsteknik, arkeologi i l a b o r a t o riet, d e n arkeologiska analysen av det, oftast, jordgrävda källmaterialet

3. Arkeologi som k o m p l e m e n t till skrifthis- toria. Studiet av arkeologiskt källmaterial från en skrifthistorisk period kan säga något a n n a t om periodens människor och samhälle än det skrifthistoriska källmaterialet. Denna definition leder till beteckningar som meddtidsarkeologi,

industriarkeologi etc.

4. Det humanistiska studiet av m ä n n i s k o r och materiell kultur. Materiell kultur är en sam- lingsbeteckning för saker, fysiska miljöer, bygg- nader, avfall, dekor - allt som går att se och ta på. Tanken är, att människor i samspel med va- r a n d r a fungerar på ett a n n a t sätt när de an- vänder materiell kultur än när de använder tal och skrift

Forskning och Framstegs arkeologi innehål- ler arkeologi enligt de tre första definitionerna.

Inte minst den a n d r a m e d dess nära anknyt- ning till naturvetenskaperna synes fascinera re- daktionen. Data och m e t o d e r står i c e n t r u m . Det är dock resultatredovisning som d o m i n e - rar. Också här lyser den naturvetenskapliga modellen för forskningrapportering igenom:

data-metod-resiiltat-diskussion. Diskussion av

alternativa tolkningar förekommer, d ä r e m o t aldrig en diskussion, som går djupare in i tolk- ningarnas förutsättningar än appliceringen av olika m e t o d e r i analysen av olika, ofta g e n o m arkeologiskt fältarbete eller laboratoriearbete framtagna, källmaterial.

Schablonartat uttryckt k u n d e man säga, att Forskning och Framsteg och Dagens Nyheter har en positivistisk vetenskapssyn g e m e n s a m . En h e r m e n e u t i s k , frankfurterfilosofisk eller någon annan vetenskapssyn existerar därutöver inte i dessa båda medias arkeologi. D ä r m e d kan man också summera, att arkeologins kun- skapsteori existerar inte som något problema- tiskt eller något intressant att explicit diskutera.

Också Forskning och Framsteg ser sin upp- gift m e d avseende på arkeologi såsom peda- gogisk. Uppgiften är, att på ett tilltalande och lättsamt sätt framställa vad som h ä n d e r vid forskningsfronten. Med förbehållet, att forsk- ningsfronten i ganska stor utsträckning be- stäms av Stiftelsen Forskning och Framstegs intressenter, lyckas tidskriften med d e n n a upp- gift Att a n d r a uppgifter kan vara viktiga har man inte u p p t ä c k t

Om ytterligare etl decennium

F ö r h o p p n i n g e n är, att inpå 2000-talet skall pressen bli m i n d r e m e d l ö p a r e till arkeologin m e n istället mera granskare.

Referenser

Ambrosiani, B. 1991. Birka vikingaslndeu ... Vol. 1. Jak- ten på Svarta /ordens hemligheter har börjat! Stock- holm.

Baudou, E. 1993. Förord. Arkeologi i norr4/5.

Gräslund, B. 1974. Befolkning - bosättning - miljö.

Några synpunkter på det forntida jägarsamhället i Norden. Fornvännen 69.

— 1980. Perspektiv på vår äldsta historia. Stockholm.

Hallen, T. 1985. Helga Holm: Ett ske/i/i i del medeltida Stockholm. Stockholm.

Hjorungdal, T. 1985. Matriarkatet. Myt och vision - begränsning och möjlighet. Populär arkeologi 3:3 KAN = Kvinner i arkeohgi i Norge.

Knape, A. (red.) 1994. GuUiels magi i saga och verklig- hel. Slockholm.

Knutsson, K. 1992. Forskning - inlärning - förmed- ling. Riksantikvarieämbetets och Statens Historiska Museers årslmk 1989-91.

Fornvännnen 92 (1997)