Europeiska unionens råd Bryssel den 29 mars 2017 (OR. en) Jordi AYET PUIGARNAU, direktör, för Europeiska kommissionens generalsekreterare

7791/17 /sk

DG E2B

SV

Europeiska unionens råd

Bryssel den 29 mars 2017 (OR. en)

7791/17

TELECOM 76 COMPET 226 MI 288

FÖLJENOT

från: Jordi AYET PUIGARNAU, direktör, för Europeiska kommissionens generalsekreterare

inkom den: 23 mars 2017

till: Jeppe TRANHOLM-MIKKELSEN, generalsekreterare för Europeiska unionens råd

Komm. dok. nr: COM(2017) 134 final

Ärende: MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Europeiska interoperabilitetsramen – genomförandestrategi

För delegationerna bifogas dokument – COM(2017) 134 final.

Bilaga: COM(2017) 134 final

SV

SV

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 23.3.2017 COM(2017) 134 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT

REGIONKOMMITTÉN

Europeiska interoperabilitetsramen – genomförandestrategi {SWD(2017) 112 final}

{SWD(2017) 113 final}

2 1 INLEDNING

En av kommissionens tio prioriteringar som lades fram av ordföranden Jean-Claude Juncker¹ är att avlägsna hindren för en inre digital marknad i Europa. Den offentliga sektorn, som står för över en fjärdedel av den totala sysselsättningen och bidrar till ungefär en femtedel av EU:s BNP genom offentlig upphandling, har en central funktion på den inre digitala marknaden som myndighet, tjänsteleverantör och arbetsgivare.

Medlemsstaterna digitaliserar sina offentliga förvaltningar för att spara tid, minska kostnaderna, öka insynen och förbättra både kvaliteten på data och tillhandahållandet av de offentliga tjänsterna. Digitala offentliga tjänster har dock ännu inte förverkligats i EU, vilket framgår av 2016 års index för digital ekonomi och digitalt samhälle för e-förvaltning². När det gäller gränsöverskridande tjänster i unionen är situationen till och med mer problematisk, eftersom det fortfarande finns hinder för tillträde till gränsöverskridande tjänster³.

Det finns fortfarande stora möjligheter att ytterligare förbättra de offentliga tjänsterna genom en genomgående integrering och automatisering, bättre utnyttjande av tillförlitliga informationskällor och öppet redogörande för offentliga uppgifter, samtidigt som medborgarnas och företagens uppgifter behandlas i enlighet med dataskyddsbestämmelserna för att öka tilliten och förtroendet. Nationella offentliga tjänster bör vara sammanlänkade och kopplas samman över de nationella gränserna med liknande tjänster på EU-nivå och därigenom bidra till den inre digitala marknaden. För att detta ska ske krävs samordning på alla nivåer när lagstiftning utarbetas, när de offentliga förvaltningarna organiserar sina verksamhetsprocesser, när information hanteras och när it-system utvecklas för att genomföra offentliga tjänster. Annars kommer den befintliga digitala fragmenteringen att öka, vilket skulle äventyra tillhandahållandet av sammankopplade offentliga tjänster i EU.

Interoperabilitet är avgörande för en digital omvandling. Den möjliggör elektroniskt utbyte av meningsfull information mellan förvaltningsenheter och mellan förvaltningsenheter och medborgare eller företag på sätt som förstås av alla parter. Den berör alla aspekter som inverkar på tillhandahållandet av digitala offentliga tjänster i EU, bland annat

• rättsliga frågor, exempelvis genom att se till att lagstiftningen inte skapar omotiverade hinder för vidareutnyttjandet av uppgifter inom olika politikområden,

• organisationsaspekter, exempelvis genom att begära formella överenskommelser om villkoren för samverkan mellan organisationer,

1 En ny start för EU: Mitt program för sysselsättning, tillväxt, rättvisa och demokratisk förändring – Politiska riktlinjer för nästa Europeiska kommission, öppningsanförande vid Europaparlamentets plenarsammanträde, Strasbourg, den 15 juli 2014.

2 E-förvaltningens andel är 55,4 %, och skillnaden är stor mellan medlemsstaten med högst respektive lägst andel.

3 Enligt resultattavlan för den inre marknaden 2014 med avseende på de gemensamma kontaktpunkterna.

3

• datafrågor/semantiska frågor, exempelvis genom att säkerställa användningen av gemensamma beskrivningar av de data som utbyts,

• tekniska utmaningar, exempelvis genom att skapa den informationssystemsmiljö som krävs för ett oavbrutet flöde av bitar och byte.

Kommissionen fastställde behovet av interoperabilitet mellan offentliga förvaltningar redan 1999⁴ och har sedan dess stött program som utvecklar, främjar och använder interoperabilitetslösningar i EU. År 2010 antog den meddelandet⁵ Interoperabilitet för europeiska offentliga tjänster med den europeiska interoperabilitetsstrategin⁶ (EIS) och den europeiska interoperabilitetsramen⁷ (EIF) i bilaga. Sedan dess har den europeiska interoperabilitetsramen fungerat som referens i och utanför unionen och legat till grund för de flesta nationella interoperabilitetsramarna (NIF) och strategierna. För att bygga vidare på denna framgång är det nu dags att uppdatera och utvidga den nuvarande europeiska interoperabilitetsramen för att införliva nya eller reviderade interoperabilitetskrav som följer av unionens politik och program eller genomförs av offentliga förvaltningar, samtidigt som man tar hänsyn till den tekniska utvecklingen.

I detta sammanhang påminns det om att interoperabilitet i meddelandet om en strategi för en inre digital marknad i Europa,⁸ av den 6 maj 2015, erkänns som en förutsättning för ”effektiva anslutningar över gränserna, mellan samhällen och mellan offentliga myndigheter och tjänster”. I meddelandet efterlyses en översyn och utökning av den befintliga europeiska interoperabilitetsramen.

2 NULÄGE OCH VÄG FRAMÅT NÄR DET GÄLLER INTEROPERABILITET

Programmet för att uppnå lösningar för interoperabilitet mellan europeiska offentliga förvaltningar (2010–2015)⁹ och dess efterföljare, ISA²-programmet (2016–2020),¹⁰ är de huvudinstrument genom vilka den nuvarande europeiska interoperabilitetsstrategin och den europeiska interoperabilitetsramen har genomförts. Detta har omfattat en rad åtgärder för att förbättra det digitala samarbetet mellan offentliga förvaltningar i Europa.

4 År 1999 inledde kommissionen ett interoperabilitetsinitiativ: Europaparlamentets och rådets beslut nr 1719/1999/EG av den 12 juli 1999 om en rad riktlinjer, innefattande fastställande av projekt av gemensamt intresse, för transeuropeiska nät för elektroniskt datautbyte mellan förvaltningar (IDA).

5 KOM(2010) 744 slutlig, Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Interoperabilitet för europeiska offentliga tjänster, Bryssel, 16.12.2010.

6 KOM(2010) 744 slutlig, bilaga 1.

7 KOM(2010) 744 slutlig, bilaga 2.

8 COM(2015) 192 final, Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En strategi för en inre digital marknad i Europa, Bryssel, 6.5.2015.

9 Europaparlamentets och rådets beslut nr 922/2009/EG av den 16 september 2009 om lösningar för att uppnå interoperabilitet mellan europeiska offentliga förvaltningar (ISA).

10 Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2015/2240 av den 25 november 2015 om inrättandet av ett program för lösningar för interoperabilitet och gemensamma ramar för europeiska offentliga förvaltningar, företag och medborgare (ISA²-programmet) för modernisering av den offentliga sektorn.

4

Observationsorganet för nationella interoperabilitetsramar (Nifo), som inrättades av kommissionen inom ramen för genomförandet av ISA-programmet för att mäta framstegen och övervaka nuläget när det gäller interoperabilitet i unionen, har visat att de nationella interoperabilitetsramarnas anpassning till den europeiska interoperabilitetsramen 2014 i genomsnitt var 72 %¹¹. De nationella interoperabilitetsramarnas genomförande i konkreta nationella projekt var dock 45 % 2015, vilket visar att det fortfarande är svårt att genomföra de befintliga rekommendationerna i praktiken.

De offentliga förvaltningarna behöver konkretare riktlinjer om hur de kan förbättra styrelseformerna för sitt interoperabilitetsarbete, upprätta förbindelser över organisationsgränserna, rationalisera processerna för digitala tjänster ända ut till slutanvändarna och se till att befintlig och ny lagstiftning inte äventyrar interoperabilitetsinsatserna. Dessa riktlinjer läggs fram i form av uppdaterade rekommendationer om interoperabilitet i den europeiska interoperabilitetsramen (se bilaga 2 till meddelandet).

Dessa rekommendationer bör hjälpa de offentliga förvaltningarna att

• förbättra sina nationella styrelseformer för interoperabilitetsarbetet,

• använda gemensamma operativa modeller för att utveckla bättre digitala offentliga tjänster och ta hänsyn till allmänhetens och näringslivets behov i andra EU- medlemsstater,

• hantera sina uppgifter i gemensamma semantiska och syntaktiska format för att underlätta offentliggörande på portaler och sammanställa, utbyta och vidareutnyttja dem.

De uppdaterade interoperabilitetsrekommendationerna utvecklas för att ta hänsyn till EU:s politik, såsom det omarbetade direktivet om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn,¹² Inspire-direktivet¹³ och e-idas-förordningen¹⁴.

Nya EU-initiativ, exempelvis det europeiska initiativet för molnbaserade tjänster,¹⁵ EU:s handlingsplan för e-förvaltning för 2016–2020¹⁶ och planerade initiativ som en gemensam

11 State of Play of Interoperability in Europe – Report 2014 (Interoperabilitetssituationen i Europa – rapport 2014).

12 2003/98/EG, omarbetat genom direktiv 2013/37/EU.

13 Direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire).

14 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG.

5

digital ingång,¹⁷ beaktas också så att de uppdaterade interoperabilitetsrekommendationerna bidrar till deras genomförande.

Behovet av att omarbeta den europeiska interoperabilitetsramen bekräftades under samråden¹⁸ med alla berörda intressenter, nämligen medlemsstaternas offentliga förvaltningar, allmänheten, näringslivet och andra berörda parter såsom EU:s institutioner och organ.

3 BEHOVET AV EN NY EUROPEISK INTEROPERABILITETSRAM

För att ta itu med de fastställda utmaningarna på interoperabilitetsområdet lägger kommissionen härmed fram en ny europeisk interoperabilitetsram och en strategi för att genomföra den.

I den nya europeiska interoperabilitetsramen läggs större tonvikt på hur interoperabilitetens principer och modeller ska tillämpas i praktiken och beaktas nya politikrelaterade och tekniska behov. Antalet rekommendationer har ökat från 25 till 47. Rekommendationerna är mer specifika för att bli lättare att genomföra. De har en starkare inriktning på öppenhet och informationshantering, uppgiftsportabilitet, styrelseformer för interoperabilitetsarbetet och integrerad tjänsteleverans¹⁹.

Genomförandet av den europeiska interoperabilitetsramen vägleds av följande vision:

”Offentliga förvaltningar bör tillhandahålla viktiga användarcentrerade och interoperabla digitala offentliga tjänster för företag och privatpersoner, på nationell nivå och unionsnivå, vilka främjar den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och uppgifter i hela unionen.”

Denna vision har fått brett stöd²⁰ av de konsulterade medlemsstaternas företrädare i ISA- och ISA²-kommittéerna, offentliga förvaltningar och övriga intressenter.

Meddelandet åtföljs av en handlingsplan för interoperabilitet (se bilaga 1), som är uppdelad i fem strategiska fokusområden. Den bygger på interoperabilitetsprioriteringar som ska främja genomförandet av den europeiska interoperabilitetsramen under 2016–2020.

15 COM(2016) 178 final, Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Europeiskt initiativ för molnbaserade tjänster – Att skapa en konkurrenskraftig data- och kunskapsekonomi i Europa.

16 COM(2016) 179 final, Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – EU:s handlingsplan för e-förvaltning för 2016–2020 –

Snabbare digital omvandling av förvaltningar.

17 Ett initiativ för en inre digital marknad inom ramen för e-förvaltningsåtgärderna.

18 SWD(2017)113 avseende översiktsrapporten om samrådsverksamheten visar att medlemsstaterna och EU- institutionerna tog upp behovet av en ny europeisk interoperabilitetsram för att i) ta hänsyn till den senaste tekniska utvecklingen (73 %), ii) lämna praktiska och mer specifika riktlinjer för genomförandet av interoperabilitetskraven (73 %) och iii) beakta utvecklingen av EU-strategier, särskilt strategin för en inre digital marknad (65 %).

19 SWD(2017)112 om översyn av den europeiska interoperabilitetsramen – analys, innehåller närmare uppgifter om ökningen av antalet rekommendationer och uppdateringarnas mervärde.

20 SWD(2017)113 avseende översiktsrapporten om samrådsverksamheten visar att 87 % av uppgiftslämnarna instämde i denna vision.

6

Handlingsplanen för interoperabilitet bör vägleda genomförandet av den europeiska interoperabilitetsramen. Dessutom förväntas medlemsstaterna komplettera åtgärderna på EU- nivå (enligt handlingsplanen för interoperabilitet) genom nationella åtgärder för att säkerställa samstämmighet, vilket är avgörande för en framgångsrik tillämpning av interoperabilitet inom unionens offentliga sektor. Handlingsplanen för interoperabilitet är inriktad på frågor som rör fastställandet av hållbara mekanismer för styrning av interoperabiliteten på nationell nivå och över gränserna, samarbete mellan organisationer, intressenters deltagande och information om interoperabilitetens fördelar. Den avser även utvecklingen, förbättringen och främjandet av nyckelfaktorer och stödinstrument för interoperabilitet, samtidigt som slutanvändarnas behov och prioriteringar beaktas.

4 FOKUSOMRÅDEN

4.1 Säkerställa styrelseformer för samt samordning och utbyte av interoperabilitetsinitiativ

För att interoperabilitet ska kunna förverkligas inom offentlig förvaltning krävs styrelseformer och samordningsorgan samt förfaranden för planering, genomförande och användning av interoperabilitetslösningar, både nationellt och på unionsnivå.

I detta sammanhang har kommissionen och medlemsstaterna två viktiga uppgifter:

i. Förvalta, samordna och dela med sig av alla interoperabilitetsinitiativ²¹ på nationell nivå och unionsnivå för att se till att offentliga förvaltningar följer den europeiska interoperabilitetsramens principer och rekommendationer.²²

ii. Främja bättre samarbete på den offentliga förvaltningens alla nivåer i unionen och bryta ned kvarvarande organisatoriska och digitala barriärer.

Kommissionen och medlemsstaterna bör genomföra den europeiska interoperabilitetsramen.

Kommissionen ska övervaka genomförandet av den europeiska interoperabilitetsramen genom ISA²-programmet²³.

ISA²-programmet kommer att ha en viktig funktion när det gäller att utarbeta, införa, utveckla, använda, vidareutnyttja, förbättra och främja interoperabilitetslösningar som underlättar samarbetet mellan offentliga förvaltningar. Kommissionen ska med hjälp av ISA²-

21 Med ”interoperabilitetsinitiativ” menas åtgärder och lösningar (dvs. ramar, tjänster och verktyg) som bidrar till en förbättrad samverkan mellan europeiska offentliga förvaltningar på alla nivåer, däribland informations- och kunskapsutbyte mellan organisationer. Dessa initiativ bör omfatta samtliga interoperabilitetsnivåer: rättsliga, organisatoriska, semantiska och tekniska.

22 Proportionalitetsprincipen begränsar EU:s åtgärder till vad som krävs för att uppnå överenskomna politiska mål. Det innebär att EU väljer lösningar som ger medlemsstaterna största möjliga frihet.

23 Beslut (EU) 2015/2240 om ISA², artikel 1.2.

7

programmet säkerställa lämpliga styrelseformer för interoperabilitetsarbetet, klassificera och främja interoperabilitetslösningar och samordna EU:s olika interoperabilitetsinitiativ²⁴.

4.2 Ta fram lösningar för organisatorisk interoperabilitet

Näringslivet och allmänheten ska kunna dra nytta av interoperabla offentliga tjänster baserade på en bättre integrering av verksamhetsprocesser och informationsutbyte mellan offentliga förvaltningar i unionen.

I detta sammanhang innebär organisatorisk interoperabilitet att verksamhetsprocesser över organisationsgränserna integreras eller anpassas till varandra och att förbindelserna mellan tjänsteleverantörer och konsumenter av europeiska offentliga tjänster formaliseras.

4.3 Engagera intressenter och öka kunskapen om interoperabilitet

Varje interoperabilitetsinitiativ bör bygga på en särskild affärsplan som visar att interoperabilitet är en lönande investering och att användarnas behov bättre tillgodoses när informationssystemen kan kommunicera med varandra.

I detta sammanhang bör de offentliga förvaltningarna

i. mäta och informera om de viktigaste fördelarna med en tillämpning av den europeiska interoperabilitetsramens principer och rekommendationer,

ii. främja tillämpningen av den europeiska interoperabilitetsramen och dess föreslagna lösningar.

Som slutanvändare bör företag och privatpersoner även medverka i utformningen, analysen, bedömningen och utvecklingen av europeiska offentliga tjänster. Av detta skäl omfattar handlingsplanen för interoperabilitet en särskild åtgärd som rör användardeltagande, för att samla information om företagens och privatpersonernas (bland annat personer med funktionsnedsättning) åsikter och behov på ett sätt som bygger på deltagande och samarbete.

Kommissionen och medlemsstaterna bör i så stor utsträckning som möjligt vägleda utformningen och utvecklingen av offentliga tjänster enligt användarnas behov.

4.4 Utveckla, upprätthålla och främja nyckelfaktorer för interoperabilitet

För närvarande hanterar offentliga förvaltningar stora datamängder i olika format. De använder olika datahanteringsmetoder, har flera kopior i många olika databanker och offentliggör uppgifter på portaler i hela Europa utan harmonisering av innehåll och presentation. Det är förklaringen till att de endast vidareutnyttjar befintlig information om privatpersoner och företag i 48 % av fallen²⁵. Detta gör ofta tillhandahållandet av offentliga tjänster till privatpersoner och företag ohanterligt och tidskrävande. Det kan även påverka förtroendet när det gäller uppgiftsskydd.

24 Beslut (EU) 2015/2240 om ISA², artiklarna 1 och 3.

25 Se avsnitt 4.3.2 om e-förvaltning i strategin för en inre digital marknad (COM(2015) 192 final).

8

För att förbättra kvaliteten på de europeiska offentliga tjänster som tillhandahålls digitalt till slutanvändarna bör kommissionen och medlemsstaterna fastställa, utveckla, förbättra, använda, upprätthålla och främja nyckelfaktorer för interoperabilitet,²⁶ samtidigt som de utbytta uppgifternas säkerhet garanteras.

4.5 Utveckla, upprätthålla och främja instrument som stöder interoperabilitet Vid utformningen, genomförandet och användningen av interoperabilitetslösningar behöver medlemsstaterna stöd av praktiska instrument, dvs. verktyg, ramar, riktlinjer och specifikationer, som krävs för att uppnå interoperabilitet på nationell nivå och över gränserna.

Kommissionen och medlemsstaterna bör främja vidareutnyttjandet av befintliga instrument och fortsatt utveckling av nya instrument, särskilt följande:

• Den europeiska interoperabilitetsarkitekturen och den europeiska interoperabilitetskartografin²⁷.

• Sätt att bedöma IKT-konsekvenserna av unionsrätten²⁸ och kartläggning av brister i lagstiftningen som hindrar interoperabilitet²⁹.

• ”Ramen för gemensam användning och vidareutnyttjande av it-lösningar”, som har utarbetats inom ramen för ISA²-programmet, för att främja och förbättra de offentliga förvaltningarnas gemensamma användning, gemensamma utveckling och vidareutnyttjande av it-lösningar (däribland öppen källkod).

5 FINANSIELLA INSTRUMENT

Kommissionen kommer huvudsakligen genom ISA²-programmet att stödja, främja och övervaka genomförandet av handlingsplanen för interoperabilitet och den europeiska interoperabilitetsramen i allmänhet.

Planerade åtgärder kan också, helt eller delvis, finansieras genom andra instrument, exempelvis följande:

• Horisont 2020³⁰ kan stödja åtgärder för innovation i den offentliga sektorn³¹.

26 Enligt artikel 2.14 i det rättsliga beslutet om ISA² är ”centralt möjlighetsskapande för interoperabilitet”

lösningar för interoperabilitet (t.ex. tjänster och verktyg, standarder och specifikationer) som är nödvändiga för att förvaltningarna effektivt och ändamålsenligt ska kunna tillhandahålla offentliga tjänster.

27 Beslut (EU) 2015/2240 om ISA², artikel 3 f.

28 Beslut (EU) 2015/2240 om ISA², artikel 3 c.

29 Beslut (EU) 2015/2240 om ISA², artikel 3 d.

30 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1982/2006/EG, EUT L 347, s. 104, Bryssel, den 20 december 2013.

31 Samhällsutmaning 6, ”Europa i en föränderlig värld: inkluderande, innovativa och reflekterande samhällen”, i Horisont 2020.

9

• Fonden för ett sammanlänkat Europa³² kan stödja införandet och användningen av viktiga gränsöverskridande och utvecklade digitala tjänster såsom elektronisk identifiering, upphandling och interoperabla hälso- och sjukvårdstjänster.

• De europeiska struktur- och investeringsfonderna³³ kan stödja åtgärder för digital tillväxt genom utvecklingen av IKT-produkter och IKT-tjänster³⁴ och åtgärder för att förbättra de offentliga förvaltningarnas institutionella kapacitet och effektivitet³⁵.

• Stödprogrammet för strukturreformer³⁶ kan stödja de offentliga förvaltningarnas genomförande av den europeiska interoperabilitetsramens nationella dimension.

Andra finansiella instrument kan stödja genomförandet av handlingsplanen för interoperabilitet eller den europeiska interoperabilitetsramen genom riktade åtgärder inom bestämda politikområden.

6 ÖVERVAKNING OCH RAPPORTERING

Genomförandet av den europeiska interoperabilitetsramen, särskilt handlingsplanen för interoperabilitet, är endast möjligt genom att kommissionen och medlemsstaterna tar gemensamt ansvar. Kommissionen bör med hjälp av ISA²-programmet styra och samordna genomförandet och övervakningen.

Kommissionen kommer att upprätta en integrerad ram för övervakning, bedömning och rapportering om framstegen vid genomförandet av den europeiska interoperabilitetsramen och handlingsplanen för interoperabilitet. Observationsorganet för interoperabilitet kommer att ansvara för genomförandet av denna verksamhet inom ramen för ISA²-programmet med hjälp av resultatindikatorer och mätbara mål.

I slutet av 2019 ska kommissionen utvärdera genomförandet av den europeiska interoperabilitetsramen. Baserat på utvärderingsresultaten och i enlighet med principerna om bättre lagstiftning kan kommissionen bedöma om den europeiska interoperabilitetsramens särskilda rekommendationer bör ingå i ett obligatoriskt instrument.

7 SLUTSATS

Intressenterna är i allmänhet eniga om att den befintliga europeiska interoperabilitetsramen måste uppdateras. Om det inte vidtas några åtgärder kan det hända att medlemsstaterna i en strävan att snabbt bemöta de nuvarande utmaningarna väljer egna och skiljaktiga

32 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 283/2014 av den 11 mars 2014 om riktlinjer för transeuropeiska nät på området för telekommunikationsinfrastruktur och om upphävande av beslut nr 1336/97/EG.

33 http://ec.europa.eu/regional_policy/sv/information/legislation/guidance/.

34 ESI-fondernas tematiska mål 2.

35 ESI-fondernas tematiska mål 11.

36 http://ec.europa.eu/about/srss/index_en.htm.

10

interoperabilitetsstrategier. Detta skulle leda till lösningar som inte är förenliga med varandra, vilket kan öka den digitala fragmenteringen i EU och hindra förverkligandet av en inre digital marknad.

Den nya europeiska interoperabilitetsramen har utformats i nära samarbete med medlemsstaterna och efter ett brett samråd med alla övriga berörda intressenter. Alla aktörer, särskilt offentliga förvaltningar, måste aktivt engagera sig för att den framgångsrikt ska kunna genomföras. De planerade åtgärderna kommer att se till att den nya europeiska interoperabilitetsramen kan uppnå sitt slutmål, nämligen interoperabla användarcentrerade offentliga tjänster i EU.