Europeiska unionens råd
Bryssel den 10 april 2017 (OR. en)
8066/17
FISC 74 ECOFIN 269 Interinstitutionellt ärende:
2017/0078 (NLE)
FÖRSLAG
från: Jordi AYET PUIGARNAU, direktör, för Europeiska kommissionens generalsekreterare
inkom den: 7 april 2017
till: Jeppe TRANHOLM-MIKKELSEN, generalsekreterare för Europeiska unionens råd
Komm. dok. nr: COM(2017) 169 final
Ärende: Förslag till RÅDETS GENOMFÖRANDEBESLUT om bemyndigande för Republiken Italien att tillämpa en särskild åtgärd som avviker från artiklarna 206 och 226 i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt
För delegationerna bifogas dokument – COM(2017) 169 final.
Bilaga: COM(2017) 169 final
SV
SV
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 7.4.2017 COM(2017) 169 final 2017/0078 (NLE)
Förslag till
RÅDETS GENOMFÖRANDEBESLUT
om bemyndigande för Republiken Italien att tillämpa en särskild åtgärd som avviker från artiklarna 206 och 226 i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för
mervärdesskatt
MOTIVERING
I enlighet med artikel 395.1 i direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (nedan kallat mervärdesskattedirektivet) får rådet enhälligt på kommissionens förslag bemyndiga varje medlemsstat att genomföra särskilda åtgärder som avviker från bestämmelserna i det direktivet för att förenkla uppbörden av skatt eller för att hindra vissa slag av skatteundandragande eller skatteflykt.
Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionen den 16 februari 2017 ansökte Italien om ett bemyndigande om att få fortsätta avvikelsen från artiklarna 206 och 226 i mervärdesskattedirektivet när det gäller betalning av mervärdesskatt och faktureringsreglerna för leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster till offentliga myndigheter. Italien har också ansökt om att få utvidga tillämpningsområdet för bemyndigandet och tillämpa avvikelsen från artiklarna 206 och 226 i mervärdesskattedirektivet när det gäller leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster till företag kontrollerade av centrala och lokala offentliga myndigheter och en förteckning över företag som är börsnoterade. Genom en skrivelse av den 15 mars 2017 underrättade kommissionen, i överensstämmelse med artikel 395.2 i mervärdesskattedirektivet, övriga medlemsstater om Italiens ansökan. Genom en skrivelse av den 16 mars 2017 underrättade kommissionen Italien om att den hade alla nödvändiga uppgifter för att kunna behandla ansökan.
1. BAKGRUNDTILLFÖRSLAGET
• Motiv och syfte med förslaget
Efter införandet av ett system med statistiska kontroller upptäckte Italien att det förekom omfattande mervärdesskattebedrägerier i samband med leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster till offentliga myndigheter. För att stoppa detta missförhållande ansökte Italien under 2014 om att mervärdesskatt inte längre ska utbetalas till leverantören när det gäller leveranser till offentliga myndigheter, utan till ett separat och spärrat bankkonto hos skattemyndigheterna.
Avvikelsen godkändes genom rådets genomförandebeslut (EU) 2015/14011 till och med den 31 december 2017. Det gav Italien rätt att avvika från artikel 206 i mervärdesskattedirektivet vad gäller betalning av mervärdesskatt och från artikel 226 i mervärdesskattedirektivet vad gäller reglerna om fakturering.
Italien ansökte om avvikelsen för en begränsad tidsperiod för att göra det möjligt för landet att organisera och genomföra tillräckliga kontrollstrategiåtgärder och till fullo utnyttja de tillgängliga uppgifterna via elektronisk fakturering. Genomförandet av kravet på elektronisk fakturering för leveranser till offentliga myndigheter, som ger möjlighet till realtidskontroll av enskilda transaktioner och av det exakta mervärdesskattebelopp som offentliga myndigheter ska betala för sina inköp, bör göra det möjligt för Italien att granska den berörda sektorn med hjälp av konventionell kontrollteknik, utan att behöva avvika från mervärdesskattedirektivet.
Enligt de uppgifter som lämnats in av Italien gavs skattemyndigheterna, genom införandet av elektronisk fakturering för leveranser till offentliga myndigheter, omfattande information om flödet av fakturor som möjliggör kontroll av transaktioner och motsvarande
1 EUT L 217, 18.8.2015, s. 7.
SV
3SV
mervärdesskattebelopp. En annan del av det effektiva kontrollsystemet – skyldigheten att meddela uppgifter om alla fakturor som utfärdats och tagits emot hos skattemyndigheterna – infördes först från och med den 1 januari 2017. Det befinner sig fortfarande i inledningsskedet och mycket mer tid krävs för att åtgärden ska vara effektiv och för att på ett effektivt sätt uppmuntra skattebetalarna att förbättra sin efterlevnad av skatteskyldigheterna. Följaktligen kommer inte Italien att vara i stånd att slutföra organisationen och genomförandet av lämpliga kontrollstrategiåtgärder före utgången av den nuvarande avvikelseåtgärden, dvs. den 31 december 2017. Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionen den 16 februari 2017 ansökte Italien om att få förlänga den nuvarande avvikelsen från artiklarna 206 och 226 i mervärdesskattedirektivet för leveranser till offentliga myndigheter fram till och med slutet av 2020.
Dessutom upptäckte Italien skatteundandragande i sektorn för leveranser till företag som kontrolleras av offentliga myndigheter och till en liten grupp på 40 företag som är börsnoterade. För att kunna bekämpa denna skatteflykt och säkerställa att offentliga intäkter inte utsätts för fler mervärdesskatteförluster ansökte Italien, genom en skrivelse som registrerades hos kommissionen den 16 februari 2017, om att få utvidga tillämpningsområdet för avvikelsen från artiklarna 206 och 226 i mervärdesskattedirektivet till att omfatta leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster till ovannämnda enheter, som av Italien anses vara lika tillförlitliga som offentliga myndigheter. Dessa enheter består både av företag som kontrolleras av centrala och lokala offentliga myndigheter och av en förteckning över cirka 40 företag som är börsnoterade och som uppgår till totalt cirka 2 400 företag. Italien förväntar sig kunna hantera skatteundandragandet i form av utebliven betalning av mervärdesskatt från leverantörerna till de berörda enheterna genom att utvidga åtgärden med uppdelad betalning till att omfatta dessa företag och därigenom öka mervärdesskatteintäkterna.
I juni 2016 lade Italien fram en rapport i enlighet med artikel 3.2 i rådets genomförandebeslut (EU) 2015/1401. Enligt denna rapport ökade den åtgärd med uppdelad betalning, som infördes i Italien, mervärdesskatteintäkterna och denna ökning var högre än de uppskattningar som gjordes vid den tidpunkt då åtgärden infördes. I rapporten anges dessutom att åtgärden inte hade någon negativ inverkan på leverantörernas mervärdesskatteåterbetalningar. Den har enligt Italien visat sig vara en effektiv åtgärd för att i grunden ta itu med varje form av skatteundandragande som följer av leverantörers uteblivna mervärdesskattebetalningar till offentliga myndigheter.
Enligt de uppgifter som Italien lämnat tillämpas från och med den 1 januari 2017 ytterligare kontrollåtgärder i Italien. Dessa består av det frivilliga redovisningssystem som kallas
”elektronisk fakturering” och en skyldighet att till skattemyndigheterna rapportera utfärdade och inkomna fakturor som ska tillämpas på de företag för vilka man ansöker om en utvidgning av tillämpningsområdet för avvikelsen och till deras leverantörer. De kommer att göra det möjligt för de italienska skattemyndigheterna att dubbelkontrollera de olika transaktioner som deklarerats av operatörerna och övervaka gjorda mervärdesskatteinbetalningar. Dessa kontrollåtgärder befinner sig i ett inledningsskede och mer tid krävs för att bedöma deras effektivitet för att uppmuntra skattebetalarna att fullgöra sina skattskyldigheter. Under de påföljande åren kommer dessa åtgärders ändamålsenlighet att bedömas av Italien, samt behovet av en fortsatt tillämpning av avvikelseåtgärden.
En av effekterna av åtgärden är det faktum att leverantörer som är beskattningsbara personer inte kan kompensera den mervärdesskatt de har betalat på sina insatsvaror med den mervärdesskatt som de tagit emot för sina leveranser. De kan befinna sig i en kreditposition
och kan behöva ansöka om en faktisk återbetalning av denna mervärdesskatt från skattemyndigheterna. Å andra sidan tillåter Italien dessa leverantörer att på vissa villkor kompensera för den mervärdesskatt som de inte har tagit emot från sina kunder med andra skatter som ska betalas i Italien och därigenom begränsa det kassaflödesproblem som annars kan uppstå för företag som är skattskyldiga i Italien.
Vid tidpunkten för ansökan om den befintliga avvikelsen, reformerade Italien sitt system för återbetalning av mervärdesskatt2. I den rapport som lades fram i juni 2016, i enlighet med artikel 3.2 i rådets genomförandebeslut (EU) 2015/1401, anger Italien att dess system för återbetalning av mervärdesskatt fungerar korrekt och att även om det inte är möjligt att exakt beräkna den genomsnittliga återbetalningstiden, kan det rimligen sägas att den genomsnittliga tiden för återbetalning av mervärdesskatt inte överstiger tre månader. Enligt uppgifter som lämnats av Italien omfattas leverantörer till offentliga myndigheter av ett prioriterat förfarande som gör återbetalningstiden ännu kortare. Enligt Italien förväntas de nya regler som varit i kraft att korrekt hantera en eventuell ökning av mervärdesskatteåterbetalningar.
Med tanke på det bredare tillämpningsområdet för avvikelsen och företagens farhågor vad gäller återbetalning av mervärdesskatt är det viktigt att säkerställa att det sker en nödvändig uppföljning inom ramen för denna avvikelse och framför allt åtgärdens inverkan på nivån av mervärdesskattebedrägerier och situationen vad gäller mervärdesskatteåterbetalning för beskattningsbara personer som omfattas av avvikelsen. Italien uppmanas därför att lämna en rapport om systemet för återbetalning av mervärdesskatt när det gäller situationen för leverantörer (beskattningsbara personer) som omfattas av avvikelsen femton månader efter det att systemet har trätt i kraft. Denna rapport bör framför allt tillhandahålla statistik när det gäller den genomsnittliga tid som behövs för att faktiskt återbetala mervärdesskatt till dessa beskattningsbara personer och beskriva särskilda problem som kan ha uppstått i detta sammanhang. Denna rapport bör även innehålla uppgifter om vidtagna åtgärders ändamålsenlighet för att bekämpa skatteundandragande i samband med de leveranser som omfattas av avvikelsen.
Det föreslås att avvikelsen ska godkännas från och med den 1 maj 2017 till och med den 30 april 2020.
• Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området
I enlighet med artikel 206 i mervärdesskattedirektivet ska den beskattningsbara person som är betalningsskyldig för mervärdesskatt betala nettobeloppet av denna skatt när denne ger in mervärdesskattedeklarationen. Genom att begära att mervärdesskatt på leveranser betalas av kunder (offentliga myndigheter, organ som styrs av centrala och lokala offentliga myndigheter och företag som är börsnoterade) är det nödvändigt att avvika från denna artikel.
Samtidigt är det nödvändigt att avvika från artikel 226 i mervärdesskattedirektivet i fråga om högsta antal uppgifter på fakturan som kan begäras från skattskyldiga leverantörer så att man kan införa en särskild ytterligare kommentar på fakturan som säger att mervärdesskattebeloppet ska betalas in på det separata kontot och inte till leverantören.
Avvikelsen kan tillåtas på grundval av artikel 395 i mervärdesskattedirektivet i syfte att förenkla uppbörden av mervärdesskatt eller för att förhindra vissa former av skatteundandragande eller skatteflykt. Italien ansökte om avvikelseåtgärden för att motverka
2 Det italienska systemet för återbetalning av mervärdeskatt reformerades med anledning av överträdelseförfarande nr 2013/4080 som fortfarande pågår, eftersom vissa frågor inte lösts, som t.ex.
återbetalning av garantikostnader.
SV
5SV
skatteundandragande inom sektorerna för leveranser till offentliga myndigheter, företag som kontrolleras av centrala och lokala offentliga myndigheter och företag som är börsnoterade.
På grundval av de uppgifter som Italien lämnat framgår att avvikelsen är förenlig med befintliga bestämmelser.
2. RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH
PROPORTIONALITETSPRINCIPEN
• Rättslig grund
Artikel 395 i mervärdesskattedirektivet.
• Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)
Mot bakgrund av den bestämmelse i mervärdesskattedirektivet som ligger till grund för förslaget avser det ett område där unionen har exklusiv befogenhet. Subsidiaritetsprincipen är därför inte tillämplig.
• Proportionalitetsprincipen
Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen av följande orsaker:
Beslutet avser ett bemyndigande som beviljats en medlemsstat på dess egen begäran och utgör därför ingen skyldighet.
Med tanke på att avvikelsen är begränsad i tiden och begränsad till den offentliga sektorn, till företag som kontrolleras av staten och börsnoterade företag, riktas tillämpningsområdet till en sektor som gett upphov till betydande problem när det gäller skatteundandragande. Därför står den särskilda åtgärden i proportion till det mål som eftersträvas, nämligen att bekämpa skatteundandragande.
För att komma till rätta med företagens farhågor när det gäller återbetalning av mervärdesskatt begärs det att Italien ska lämna en rapport om systemet för återbetalning av mervärdesskatt vad gäller situationen för leverantörer (beskattningsbara personer) som omfattas av avvikelsen femton månader efter det att den har trätt i kraft. Italien försäkrade också att leverantörer som omfattas av avvikelsen kan använda ett prioriterat förfarande för återbetalningar. Ingående information och statistiska uppgifter bör lämnas om antalet ansökningar om återbetalning från beskattningsbara personer som omfattas av denna avvikelse samt den tid det tog för dessa personer att faktiskt erhålla återbetalningen.
Slutligen håller Italien kontakt med kommissionen angående återbetalning av mervärdesskatt och ett antal åtgärder för att förbättra återbetalningsförfarandet har redan vidtagits av Italien och håller på genomföras. Italien försäkrade kommissionen om att situationen för leverantörer som omfattas av den uppdelade betalningen är av särskilt intresse för de italienska myndigheterna.
• Val av instrument
Föreslaget instrument: Rådets genomförandebeslut.
I enlighet med artikel 395 i mervärdesskattedirektivet är en avvikelse från de gemensamma mervärdesskattereglerna bara möjlig om rådet ger ett enhälligt bemyndigande på grundval av
ett förslag från kommissionen. Ett genomförandebeslut från rådet är den lämpligaste regleringsformen, eftersom det kan riktas till en enskild medlemsstat.
Eftersom tillämpningsområdet och tidsperioden för den avvikelse som begärs skulle överlappa den nuvarande avvikelse som Italien beviljats genom rådets genomförandebeslut (EU) 2015/1401, kommer det sistnämnda att upphävas och ersättas med detta nya genomförandebeslut.
3. RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDAPARTEROCHKONSEKVENSBEDÖMNINGAR
• Konsekvensbedömning
Förslaget till rådets genomförandebeslut syftar till att förlänga tillämpningen av avvikelsen från artiklarna 206 och 226 i mervärdesskattedirektivet för leveranser till offentliga myndigheter med ytterligare tre år. Dessutom syftar det till att utvidga avvikelseåtgärdens tillämpningsområde för leveranser till företag som kontrolleras av centrala och lokala myndigheter och en förteckning över cirka 40 börsnoterade företag, vilka uppgår till sammanlagt cirka 2 400 företag. Den förlängda åtgärden med ett utvidgat tillämpningsområde omfattar omkring 640 000 leverantörer. Genom att föreskriva att mervärdesskatten ska betalas till ett separat bankkonto hos skattemyndigheterna syftar förslaget till rådets genomförandebeslut i första hand till att motverka leverantörernas skatteundandragande i form av utebliven betalning av mervärdesskatt till de förtecknade enheterna. Den åtgärd som för närvarande tillämpas av Italien för leveranser till offentliga myndigheter förefaller vara ett effektivt instrument för att nå detta mål.
Men eftersom leverantörer som omfattas av detta system inte erhåller mervärdesskatt från sina kunder kommer de allt oftare att behöva begära en faktisk återbetalning av mervärdesskatten, om de inte kan kompensera denna mervärdesskatt med andra skatter som ska betalas i Italien.
För att undvika negativa följder för dessa beskattningsbara personer, ännu mer så om leverantörerna inte är etablerade i Italien, är det viktigt att återbetalningssystemet fungerar korrekt och i rätt tid. Enligt Italien fungerar dess system för återbetalning av mervärdesskatt korrekt och den genomsnittliga tiden för återbetalning av mervärdesskatt överstiger inte tre månader. Vidare förväntas de nya regler som varit i kraft att korrekt hantera en eventuell ökning av återbetalningar av mervärdesskatt. Enligt uppgifter som lämnats av Italien omfattas leverantörer till offentliga myndigheter av ett prioriterat förfarande som gör återbetalningstiden ännu kortare än de tre månader som nämns ovan.
4. BUDGETKONSEKVENSER
Åtgärden kommer inte att ha någon negativ inverkan på den del av unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt.
SV
7SV
2017/0078 (NLE) Förslag till
RÅDETS GENOMFÖRANDEBESLUT
om bemyndigande för Republiken Italien att tillämpa en särskild åtgärd som avviker från artiklarna 206 och 226 i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för
mervärdesskatt
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt3, särskilt artikel 395.1,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och av följande skäl:
(1) Genom rådets genomförandebeslut (EU) 2015/14014 bemyndigas Italien att kräva att mervärdesskatt på leveranser till offentliga myndigheter betalas av sistnämnda till ett separat och spärrat konto hos skattemyndigheterna. Åtgärden utgör en avvikelse från artiklarna 206 och 226 i direktiv 2006/112/EG när det gäller betalning av mervärdesskatt och faktureringsregler.
(2) Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionen den 16 februari 2017 ansökte Italien om en förlängning av detta bemyndigande. Samtidigt begärde Italien att få utöka tillämpningsområdet för den avvikelse för leveranser av varor och tillhandahållande av tjänster som görs till företag kontrollerade av centrala och lokala offentliga myndigheter och en förteckning över företag som är börsnoterade.
(3) Kommissionen informerade de övriga medlemsstaterna om Italiens ansökan i en skrivelse av den 15 mars 2017. Genom en skrivelse av den 16 mars 2017 underrättade kommissionen Italien om att den hade alla uppgifter som den ansåg sig behöva för att kunna handlägga ärendet.
(4) De ytterligare kontrollåtgärder som Italien införde kommer att göra det möjligt för skattemyndigheterna att dubbelkontrollera de olika transaktioner som deklarerats av operatörerna och övervaka gjorda mervärdesskatteinbetalningar på de spärrade kontona. Dessa kontrollåtgärder befinner sig i ett inledningsskede och mer tid krävs för att bedöma deras effektivitet för att uppmuntra skattebetalarna att fullgöra sina skattskyldigheter. Följaktligen kommer inte Italien att vara i stånd att slutföra
3 EUT L 347, 11.12.2006, s. 1.
4 Rådets genomförandebeslut (EU) 2015/1401 av den 14 juli 2015 om bemyndigande för Italien att införa en särskild åtgärd som avviker från artiklarna 206 och 226 i direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 217, 18.8.2015, s. 7).
organisationen och genomförandet av lämpliga kontrollstrategiåtgärder före utgången av genomförandebeslut (EU) 2015/1401, dvs. före den 31 december 2017. Därför ansökte Italien om en förlängning av denna avvikelse.
(5) Italien upptäckte bedrägerier när det gäller leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster till andra enheter som kontrolleras av centrala och lokala offentliga myndigheter och ett antal börsnoterade företag. För att komma till rätta med leverantörernas skatteundandragande i form av utebliven betalning av mervärdesskatt till de berörda enheterna ansöker Italien om att få avvika från artikel 206 i direktiv 2006/112/EG och att kräva att också mervärdesskatt på leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster till dessa företag, som kontrolleras av centrala och lokala offentliga myndigheter och de 40 börsnoterade företagen, betalas av dessa enheter till ett separat och spärrat konto hos skattemyndigheterna. Det är dessutom nödvändigt att avvika från artikel 226 i direktiv 2006/112/EG för att möjliggöra en särskild kommentar på fakturan om att mervärdesskatt ska betalas in på det särskilda kontot.
(6) En av effekterna av åtgärden är det faktum att leverantörer som är beskattningsbara personer inte kan kompensera den mervärdesskatt de har betalat på sina insatsvaror med den mervärdesskatt som de tagit emot för sina leveranser. Denna typ av beskattningsbara personer kan befinna sig i en ständig kreditposition och kan komma att behöva begära en faktisk återbetalning av denna mervärdesskatt från skattemyndigheterna. I den rapport som lades fram i juni 2016, i enlighet med artikel 3.2 i rådets genomförandebeslut (EU) 2015/1401, visade Italien att dess system för återbetalning av mervärdesskatt fungerar korrekt och att den genomsnittliga tiden för återbetalning av mervärdesskatt inte överstiger tre månader. Enligt uppgifter som lämnats av Italien omfattas leverantörer till offentliga myndigheter av ett prioriterat förfarande som gör återbetalningstiden ännu kortare. Enligt Italien förväntas de nya regler som varit i kraft att korrekt hantera en eventuell ökning av återbetalning av mervärdesskatt.
(7) Under 2014 införde Italien ett krav på elektronisk fakturering för leverans av varor och tillhandahållanden av tjänster till offentliga myndigheter. Detta bör möjliggöra en korrekt framtida kontroll av den berörda sektorn när en lämplig kontrollstrategi kommer att ha utvecklats och börjat användas på grundval av tillgängliga elektroniska uppgifter. Från och med den 1 januari 2017 tillämpas ytterligare kontrollåtgärder i Italien. Dessa är det frivilliga redovisningssystemet (så kallad elektronisk fakturering) och en skyldighet att till skattemyndigheterna rapportera utfärdade och inkomna fakturor som ska tillämpas på företag för vilka en avvikelse begärs och till deras leverantörer. De kommer att göra det möjligt för de italienska skattemyndigheterna att dubbelkontrollera de olika transaktioner som deklarerats av operatörerna och övervaka gjorda mervärdesskatteinbetalningar. När systemet väl börjar användas helt och hållet, bör det inte finnas ytterligare behov av att avvika från direktiv 2006/112/EG. Därför har Italien lämnat garantier för att landet inte kommer att ansöka om förlängning av avvikelseåtgärden.
(8) Den begärda avvikelsen ska vara begränsad i tiden, så att det kan göras en bedömning av om den särskilda åtgärden är ändamålsenlig och effektiv.
(9) För att garantera att det sker en nödvändig uppföljning inom ramen för denna avvikelse och framför allt inverkan på situationen vad gäller återbetalning av mervärdesskatt från beskattningsbara personer som omfattas av avvikelsen, bör Italien
SV
9SV
bli skyldig att inom 15 månader efter det att avvikelseåtgärden träder i kraft i Italien avge en rapport till kommissionen om den övergripande situationen, särskilt den genomsnittliga tid som behövs för återbetalning av mervärdesskatt till beskattningsbara personer och om hur ändamålsenliga de åtgärder är som infördes för att minska skatteundandragandet i de berörda sektorerna. Italien bör fortsätta med reformerna för att säkerställa ett smidigt och snabbt förfarande för återbetalning av mervärdesskatt.
(10) Avvikelseåtgärden står därför i proportion till de eftersträvade målen, eftersom den är tidsbegränsad och begränsad till en sektor där avsevärda problem förekommer när det gäller skatteundandragande. Avvikelseåtgärden leder dessutom inte till någon risk för att bedrägerier skulle flyttas över till andra sektorer eller medlemsstater.
(11) Avvikelsen kommer inte att ge upphov till någon negativ inverkan på den totala skatteuppbörden i sista konsumtionsledet eller på unionens egna medel som härrör från mervärdesskatt.
(12) Genomförandebeslut (EU) 2015/1401 bör upphöra att gälla.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Genom avvikelse från artikel 206 i direktiv 2006/112/EG bemyndigas Italien att föreskriva att mervärdesskatten på leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster till följande enheter ska betalas av mottagaren till ett separat och spärrat konto hos skattemyndigheten:
– Offentliga myndigheter,
– företag som kontrolleras av offentliga myndigheter i den mening som avses i artikel 2359 i den italienska civillagen (Codice civile),
– företag som är börsnoterade, över vilka en förteckning kommer att offentliggöras av Italien i Republiken Italiens officiella tidning (Gazzetta Ufficiale) efter det att detta beslut har trätt i kraft och ses över årligen om så är nödvändigt.
Artikel 2
Genom avvikelse från artikel 226 i direktiv 2006/112/EG bemyndigas Italien att kräva att fakturor som gäller leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster till de enheter som förtecknas i artikel 1 innehåller en särskild kommentar om att mervärdesskatt ska betalas till ett separat och spärrat konto hos skattemyndigheterna.
Artikel 3
Italien ska underrätta kommissionen om de nationella åtgärder som avses i artiklarna 1 och 2.
Inom 15 månader efter ikraftträdandet i Italien av de åtgärder som avses i artiklarna 1 och 2 ska Italien lämna en rapport till kommissionen om den övergripande situationen för återbetalning av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som berörs av dessa åtgärder,
särskilt vad gäller den genomsnittliga tiden för återbetalningsförfarandet och denna åtgärds ändamålsenlighet vad gäller att minska undandragande av mervärdesskatt i de sektorer som berörs.
Artikel 4
Genomförandebeslut (EU) nr 2015/1401 ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 maj 2017.
Artikel 5
Detta beslut ska tillämpas från och med den 1 maj 2017 till och med den 30 april 2020.
Artikel 6 Detta beslut riktar sig till Republiken Italien.
Utfärdat i Bryssel den
På rådets vägnar Ordförande
