TILLVÄXT- OCH ÅTGÄRDSSTUDIE AV DEN INVASIVA ARTEN
REYNOUTRIA JAPONICA, PARKSLIDE
GROWTH AND ACTION METHOD STUDY OF THE INVASIVE
SPECIES REYNOUTRIA JAPONICA, JAPANESE KNOTWEED
Examensarbete inom huvudområdet biovetenskap Grundnivå 30 Högskolepoäng
VT-2020
Josefin Holm b17josho@student.his.se
Handledare: Jenny Lennartsson Jenny.Lennartsson@his.se Examinator: Niclas Norrström Niclas.norrstrom@his.se Institutionen för biovetenskap Högskolan i Skövde
Högskolevägen, Box 408 541 28 Skövde
Sammanfattning
Hoten mot den biologiska mångfalden är många men kan delas in i tre huvudkategorier:
biotopförstörelse, överexploatering och införsel av främmande arter. Främmande eller invasiva arter är arter som introducerats till en plats av människan och som orsakar stora problem för den inhemska biologiska mångfalden som redan existerar på platsen. Parkslide (Reynoutria japonica) är en av de arter som idag räknas som mest invasiv och skapar stora problem för den biologiska mångfalden och samhället. Parkslide har ett aggressivt rotsystem som sprider sig över stora ytor och snabbt utplånar allt som växer i anslutning till den.
Syftet med studien var att i samarbete med Örnborg Kyrkander biologi & miljö AB, utarbeta åtgärdsmetoder mot Parkslide samt att studera hur stora rhizomfragment av arten behövde vara för att tillväxa. Studien delades upp i Studie A och B, där studie A undersökte rhizomfragmentens tillväxt. Studie B utförde åtgärdsförsök på Parkslide med hjälp av åtgärdsmetoderna: salt, ättika (24%) samt såpa. Resultatet för studie A visar att det finns skillnad i tillväxt mellan rhizomfragment på 1 cm och rhizomfragment på 3 cm, där 1 cm tillväxte 0% och 3 cm tillväxte 100%. Resultaten hos Studie B visade att salt var överlägsen som åtgärdsmetod och såpa minst effektiv.
De resultat som studien lyckats få fram på kort tid bidrar på sikt till att en reducering av Parkslide skulle kunna vara möjlig, vilket kan vara till stor hjälp i skyddandet av de habitat som är speciellt viktiga för många arter och i slutändan för den biologiska mångfalden.
3
Abstract
Threats to biodiversity are many but can be divided into three main categories: habitat destruction, excessive exploitation and the entry of invasive species. Invasive species are flora or fauna that are consciously or unconsciously introduced by humans and cause large problems for the biodiversity present originally. The Japanese knotweed (Reynoutria japonica) is counted among the most invasive species in both Europe and America, causing big problems for the biodiversity and society. R japonica has a very aggressive root system which spreads through big surfaces, destroying everything growing nearby and thereby threatens to reduce the biodiversity.
The aim of this study is to, in cooperation with Örnborg Kyrkander biologi & miljö AB, develop action methods against R. Japonica and study how big root fragments from the plant need to be to grow. The study was divided into Study A and Study B, where Study A studied the growth of root fragments. Study B performed experiment on planted Japanese knotweed (R. japonica) in a laboratory at the University of Skövde. The experiment included experiments with three action methods: salt, vinegar and soap. The results of study A showed that there was a clear line between 1 cm and 3 cm, where the 1 cm had a 0% growth and the 3 cm had a 100% growth.
Study B showed that salt was superior as an action method while the soap was least effective.
The knowledge and results from this study can be a big help in future work towards reduction of R. japonica and in the long run protect habitats, important species and biodiversity.
4
Innehållsförteckning
Inledning ... 5
Syfte ... 8
Frågeställningar ... 9
Begrepp och beskrivningar ... 9
Metod ... 9
Litteraturstudie... 9
Studie A: Tillväxtstudie ... 9
Studie B: Åtgärdsstudie ... 10
Åtgärdsförsök ... 11
Analys ... 12
Efterarbete och etiska aspekter ... 13
Resultat... 13
Studie A - Tillväxtstudie ... 13
Studie B - Åtgärdsstudie ... 14
Diskussion ... 19
Studie A - Tillväxtstudie ... 19
Studie B - Åtgärdsstudie ... 19
Tack! ... 24
Källförteckning... 25
Bilaga 1 ... 27
5
Inledning
Enligt FN:s konventionen om biologisk mångfald definieras biologisk mångfald som
"variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive från bland annat landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex, i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem"
(Naturvårdsverket, 2020d). Sverige är ett av 190 länder som har valt att underteckna den internationella konventionen om biologisk mångfald och undertecknandet innebär att Sverige har förbundit sig att vårda och värna om landets biologiska mångfald samt nyttja den på ett uthålligt sätt, vilket i praktiken innebär att den inte får förstöras eller ta slut. Exempelvis ska skogen brukas så att alla organismer som finns där kan fortsätta leva kvar, jordbruket ska bedrivas så att alla mikroorganismer och ryggradslösa djur som sköter nedbrytningen i jorden inte riskerar att försvinna (Sveriges lantbruksuniversitet, 2020). Fisket måste bedrivas så att fisken inte tar slut och städer ska planeras så att många djur- och växtarter kan leva i vår närhet (Sveriges lantbruksuniversitet, 2020). En viktig punkt att komma ihåg är att biologisk mångfald inte bara handlar om antal arter på en plats utan den går att se på ur flera olika perspektiv och utifrån olika taxonomiska nivåer, exempelvis variation av habitattyper och familjer (Eklund, 2020). En annan viktig uppgift gällande bevarandet av biologisk mångfald är bevarande av de ekologiska processer som naturen bidrar med. Ekologiska processer kan till exempel vara pollinering av bin, fotosyntes i gröna växter eller vattenreglering i skogslandskapet. Dessa processer kallas med ett annat ord för ekosystemtjänster och är något som människan är beroende av för sin överlevnad samt välfärd (Naturvårdsverket (2017e).
Hoten mot den biologiska mångfalden är många men kan grovt delas in i tre huvudkategorier gällande ett globalt perspektiv: biotopförstörelse, överexploatering och införsel av främmande arter och genotyper (Sveriges lantbruksuniversitet, 2020). Främmande eller invasiva arter är arter som medvetet eller omedvetet introducerats till en plats av människan och som orsakar stora problem för den inhemska biologiska mångfalden som redan existerar på platsen. Det gör arterna bland annat genom att konkurrera om resurser, sprida sjukdomar eller utföra predation (Naturvårdsverket, 2020d). Den vanligaste uppfattningen idag är att invasiva arter delar vissa gemensamma drag, exempelvis tidig uppkomst under växtsäsong samt snabb tillväxt, vilket bidrar till att de snabbt kan etablera sig på en plats (Gloria & Osborne, 2010).
Exempel på invasiva arter som finns i Sverige är Jättebalsamin (Impatiens glandulifera), Blomsterlupin (Lupinus polyphyllus), Mink (Neovison vison) och Parkslide (Reynoutria japonica) (Naturvårdsverket, 2020d).
Parkslide är en av de arter som idag räknas som mest invasiv och som skapar stora problem i samhället samt för den biologiska mångfalden (Stefanowicz, Stanek, Nobis & Zubek, 2016).
Artdatabanken har sammanställt en rapport där de rangordnat främmande arter utifrån deras nuvarande samt potentiella effekt på den biologiska mångfalden i Sverige. I rapporten hamnar Parkslide under den mest kritiska kategorin; severe impact. Enligt rapporten hamnar ”arter med stor eller potentiellt stor ekologisk effekt som har potential att etablera sig över stora områden”
i den här kategorin (Strand, Aronsson, & Svensson, 2018).
Trots att arten utgör ett hot mot den biologiska mångfalden är arten inte uppsatt på EU:s lista över invasiva, främmande arter (Europeiska kommissionen, 2019), vilket är något som ifrågasatts av bland annat European Environmental Bureau. En anledning till att arten inte är med på listan är den inte uppfyller ett av kriterierna som måste uppfyllas för att bli antagen på
6
listan. Kriteriet lyder: ”det är sannolikt att uppförandet på unionsförteckningen effektivt kommer att förhindra, minimera eller mildra de negativa effekterna av dem”. Eftersom arten inte är uppsatt på EU-listan innefattas den därmed inte heller av de bestämmelser som gäller för listade invasiva arter. Naturvårdsverket uppmanar dock att förhindra spridning samt plantering och försäljning av arten (Eklund, 2020).
Parkslide (R. japonica) introducerades i Norra USA och Europa under 1870-talet som en dekorativ snabbväxande trädgårdsväxt, då dess snabbväxande egenskaper uppskattades framförallt vid större planteringar av till exempel häckar. Arten har sitt ursprung i Asien där den är inhemsk (Skinner, Van Der Grinten & Gover, 2012). I centraleuropa har växten även använts som foderplanta samt i Nordamerika för att förhindra erosion (Beerling, Bailey & Conolly 1994).
Arten är en perenn geofyt, vilket innebär att dess överlevnad under vintern sker i växtens underjodiska delar. Växtdelarna ovan jord vissnar ner under hösten och sedan bildas nya skott under våren (Eklund, 2020). De underjordiska delarna fungerar som ett kolhydratlager under vinterperioden, vilket håller växten vid liv fram till våren (CABI, 2018).
Parkslide kännetecknas av de 2-3 meter höga bambulika stammarna som täcks av decimeterlånga gröna blad. Blommorna blommar i september till oktober, sitter i klasar och är vita med rödaktiga inslag. Växten har en släkting som heter Jätteslide (Fallopia sachalinensis) men arterna är enkla att skilja åt då Jättesliden blir ännu större samt har blad som blir flera decimeter långa. Båda arterna benämns som invasiva men Parkslide dominerar i sin utbredning samt tillväxer snabbare än Jätteslide (F. sachalinensis) (Naturskyddsföreningen, 2020). Arten sprider sig inte via sexuell reproduktion, alltså med hjälp av könsceller, utan använder sig av asexuell förökning. Den här metoden är vanligt förekommande hos invasiva arter och ger upphov till genetiskt identiska avkommor som sprider sig snabbt (Bímová, Mandák & Pyšek 2003).
Idag skapar Parkslide stora problem bland annat längs med järnvägar, bilvägar och vattendrag i stora delar av Nordamerika och Europa (Skinner, Van Der Grinten & Gover, 2012). Ett stort problem med att arten sprider sig längs vägar är att vägkanter ofta är väldigt artrika och viktiga för den biologiska mångfalden. De innehåller inte sällan en mängd rödlistade arter som snabbt utplånas när Parksliden sprider ut sig (Wissman, Norlin & Lennartsson, 2015). Vägkanterna fungerar även som spridningskorridorer till andra miljöer för de invasiva arterna och gör att de sprider sig snabbare (Eklund, 2020).
Parkslide har ett rotsystem som sprider sig över stora ytor snabbt och arten utplånar konsekvent allt som växer i anslutning till den (Stefanowicz et al. 2016). När arten etablerat sig på platsen slår den ut alla de arter som växer där genom kvävning, skuggning samt genom att ändra markkemin vilket gör marken ogästvänlig för andra arter att trivas i (Stefanowicz et al.
2016). En studie av Skinner et al. (2012) utförd i Storbritannien, visade att Parkslide trivs bäst i områden med mycket aktivitet samt i mellanliggande skogsområden med mycket solljus.
Områden med betande djur hade lägst rikedom av Parkslide då det är högst troligt att djuren betar och håller nere bestånden. Arten sprider sig dolt under jorden och har rötter som kan tränga igenom byggnader, vattenledningar samt asfalt. Då rötterna har dessa egenskaper kan det i extremfall vara så omfattande att hus tvingas rivas (Naturskyddsföreningen, 2020). I Storbritannien, där Parkslide är ett enormt problem, uppnår kostnaderna för att hantera arten och dess konsekvenser till 400 miljoner pund varje år (Martin, Shackelford, Bullock, Gallardo, Aldridge & Sutherland, 2020). I landet finns det speciella regler som säger att du vid försäljning
7
av hus eller mark måste uppge om du har Parkslide och banker eller mäklare kan, om så är fallet, neka dig sina tjänster (Naturskyddsföreningen, 2020).
De åtgärder som föreslås för att bekämpa arten är oftast ineffektiva men kan i vissa fall hålla mindre bestånd av Parkslide under kontroll. Föreslagna åtgärder kan exempelvis vara att gräva upp bestånd med rötterna, kapa växten vid markytan samt täcka över den med markduk av mörk färg under flera års tid. Oavsett vilken metod som används i bekämpningen av Parkside så är det viktigt att växtmaterialet inte slängs på kompost eller transporteras på öppna släp och därmed riskeras att spridas (Örnborg Kyrkander Biologi & Miljö AB, 2018).
En studie av bekämpningsmetoden kapning genomfördes av Seiger och Merchant (1997) då de ville utveckla åtgärder mot Parkslide utan att använda sig av herbicider. Det finns ett flertal herbicider som är mer eller mindre effektiva mot arten men det lämpar sig inte att använda sig av dessa i naturen då herbiciderna inte bara påverkar den invasiva arten utan även andra arter som lever där. Syftet med studien av Seiger och Merchant (1997) var att kapa av stammarna på växten för att reducera rhizomreserverna samt för att studera timingen av avkapningen och tidsintervaller mellan avkappningen. Resultatet visade att de avkapade plantorna hade mindre rhizomreserver kvar än vad de som inte kapades av hade. En regressionsanalys visade att ett minsta antal på fyra avkapningar per säsong skulle behövas för att hålla nere ett bestånd. De var dock noga med att poängtera att enbart avkapning inte bekämpar Parkslide utan endast håller nere beståndet medan avkapningen sker regelbundet (Seiger & Merchant, 1997). Det har även diskuterats i fall samplantering med inhemska starka, snabbväxande arter skulle kunna agera bekämpningsmetod mot Parkslide. År 2019 testade Dommanget et al. att utföra en studie i Frankrike där de samplanterade Parkslide med den snabbväxande inhemska arten Korgvide (Salix viminalis). Arterna tilläts att tillväxa under två säsonger och därefter kunde en jämförelse mellan Parkslide och Korgvide utföras. Det gick att se att även om Korgvide snabbt producerade ett tak över Parksliden, vilket begränsade ljustillgängligheten, kunde ändå arten fortsätta att tillväxa. Efter två säsonger visade resultatet att Korgviden inte påverkades negativt av Parksliden utan snarare dominerade i växtmassa, vilket är ovanligt då den invasiva arten brukar slå ut all växtlighet som växer i anslutning till den. Parkslidens tillväxt var reducerad av Korgviden och Dommanget et al. (2019) kunde därmed utse Korgvide som en god kandidat för att tävla mot Parkslide.
I en studie från Skinner et al. (2012) utfördes ett försök i att sanera ett stort område av Parkslide utanför Mansfield, USA. Studien ville kombinera användandet av herbicider samt återplantering av inhemska arter på den sanerade platsen. Bestånden av Parkslide avverkades och sedan sprayades området med Glysofat upprepade gånger innan återplantering med inhemska arter så som Rödhirs (Panicum virgatum), gräsarten Elymus virginicu samt Sengröe (Poa palustris) genomfördes. Resultatet visade dock att Parksliden återkoloniserade området och efter 37 månader hade arten en täckningsgrad på 83% inom området.
I Sverige finns arten i hela södra delarna av landet och sträcker sig upp till Dalarna. Enstaka fynd har hittats längs kusten upp mot Umeå (Naturvårdsverket, 2019a). Störst spridning har arten i Skåne, där den under de senaste 40 åren haft en utbredning på 75%. En anledning till den stora spridningen kan vara det milda klimatet samt att majoriteten av alla transporter från kontinenten passerar genom landskapet (Eklund, 2020).
8
Jätteloka (Heracleum mantegazzianum) är en annan invasiv art som har fått stor spridning i Sverige. Likt Parkslide blir arten flera meter hög och sprider sig snabbt via stora mängder frö.
Arten har även en saft som ger stora brännskador på huden i en reaktion med solljus. Det som skiljer sig mellan de båda arterna är att den ena sprider sig via frön och den andra via rhizom.
Det gör bekämpning enkel gällande H. mantegazzianum, då det endast krävs att fröställningarna avlägsnas för att arten inte ska återkomma nästkommande år. Hos Parkslide fungerar inte den metoden för att utplåna arten helt, utan håller endast nere beståndet en period, då dess kraft sitter i rhizomet som finns under jorden (Naturvårdsverket, 2019b).
En studie som påträffades under litteraturstudien till projektet var en studie utförd vid Lyons universitet (Rouifed, Byczek, Laffray & Piola 2012). Studien var i synnerhet intressant då den testade Parkslides eventuella resistens mot salt, vilket var en av det här projektets tilltänkta experimentåtgärdsmetoder. Studien utfördes 2009 och har många likheter med det här projektet. Rhizom planterades i 30 krukor och gavs därefter cirka 2 månader att tillväxa i ett laboratorium med växtlampor. De 30 plantorna mättes och delades in i fem grupper med sex plantor i varje grupp. Varje grupp tilldelades slumpmässigt en saltlösning med varierande saltkoncentration. De olika saltlösningarna varierade från 0 g/liter, 6 g/liter, 30 g/liter, 120 g/liter och 300 g/liter. Varje planta vattnades därefter varje dag i tre veckor med 200 mL kranvatten och 200 mL saltlösning. Resultaten visade att de plantor som vattnats med de högre koncentrationerna hade vissnat ner medan de andra grupperna var opåverkade. Studien vägde även rhizomen efter avslutade experiment och resultaten visade att de som behandlats med 30 g/liter och 120 g/liter hade kraftigt reducerat rhizom. Regeneration blev fördröjd men resultaten visade att totalt 60% av plantorna regenererade (Rouifed et al. 2012).
Syfte
Syftet med projektet var att i samarbete med Örnborg Kyrkander biologi & miljö AB, utarbeta åtgärdsmetoder mot den invasiva arten Parkslide (R. japonica) samt att studera hur stora rhizomfragmenten av arten behövde vara för att börja tillväxa.
Det finns väldigt lite forskning om hur stora rhizomfragmenten från Parkslide behöver vara för att börja tillväxa, men Bímová et al. (2003) hänvisar till en studie som kom fram till att rhizomfragment så små som 0.7 gram kan börja tillväxa. Projektet delades in i studie A - Tillväxtstudie och studie B - Åtgärdsstudie som fokuserade på olika delar. Studie A var ett mindre experiment som utfördes för att studera hur stora, i centimeter, som rhizomfragmenten behöver vara för att börja tillväxa. Studie B utarbetade åtgärdsmetoderna mot Parkslide genom att experiment utfördes på planterad Parkslide i ett laboratorium på Högskolan i Skövde under vintern 2019/2020. Örnborg Kyrkander biologi & miljö AB utförde det här projektet på uppdrag av Lerums kommun. Eftersom Parkslide sprider sig snabbt och redan är ett stort problem i samhället och för den biologiska mångfalden kan de resultat som framkom under det här projektet vara till stor hjälp i bekämpningsarbetet och forskningsarbetet mot den invasiva arten, då det idag saknas en effektiv metod. Om åtgärder inte sätts in snarast riskerar arten att påverka och på sikt reducera den biologiska mångfalden kraftigt i Sverige och andra länder (Wissman et al. 2015). Konsekvenserna av de skador som Parkslide medför blir även en stor omkostnad för samhället i det långa loppet.
9
Frågeställningar
Vilken/vilka åtgärdsmetoder är effektivast mot den invasiva arten Parkslide (R. japonica)?
Hur stora måste rhizomfragment från Parkslide (R. japonica) vara för att börja tillväxa?
Begrepp och beskrivningar
Rhizom: Är en sort av rotstam som finns hos vissa växter som t.ex. ingefära (Zingiber officinale), Parkslide (R.japonica), asp (Populus tremula) eller bambu (Bambusoideae). Dessa rotstammar är mycket motståndskraftiga och växer aggressivt i alla riktningar (CABI,2018).
Metod
Litteraturstudie
Parallellt med åtgärdsförsöken har en litteraturstudie genomförts i syfte att hitta jämförbara studier, artiklar och information för att studien och rapporten ska få tyngd, trovärdigt underlag samt källor. Litteratursökningar har genomförts i följande databaser: Academic Search Elite, Google scholar, Scopus och Web Of Science med hjälp av sökorden: Parkslide, Japanese knotweed, Reynoutria japonica, Action Japanese knotweed, Action Reynoutria japonica, Reynoutria japonica Rhizom, Fallopia japonica, Invasive plant management, Invasive species, invasive plant Reynoutria japonica, Japanese knotweed action plan, Biologisk mångfald, Diversity, Biodiversity och Alien plant species.
Studie A: Tillväxtstudie
I november 2019 insamlades rhizom från Parkslide på allmän mark i Alingsås kommun genom att gräva upp rötter från ett bestånd. Därefter togs rhizom med till ett utvalt laboratorium på Högskolan i Skövde för plantering. Planteringen skedde, av säkerhetsskäl, i stängt laboratorium för att minska risken för spridning.
Replikat A1
För att undersöka hur stora rotfragment behöver vara för att återhämta sig och tillväxa delades det ovannämnda rhizomfragmentet upp i 1, 2 respektive 3 cm stora bitar och planterades 1 cm under ekologisk planteringsjord. Två representanter för varje längd planterades i totalt sex olika krukor (16 cm i diameter) med markeringspinnar i olika färger, där gul representerade 1 cm, rosa representerade 2 cm och blå representerade 3 cm (se figur 1). Plantorna vattnades rikligt och lämnades i laboratoriet för att tillväxa. Laboratoriet var utrustat med växtlampor som reglerades enligt inställt tidsschema programmerat att efterlikna en dygnsrytm. Plantorna bevattnades med tredagarsintervaller och eventuell tillväxt dokumenterades i tillväxtloggbok samt genom fotografier.
10
Figur 1. Visar krukor med markeringspinnar där gul representerar 1 cm rhizom, rosa representerar 2 cm rhizom och blå representerar 3 cm rhizom.
Replikat A2
Den 28 februari 2020, cirka 70 dagar efter plantering av replikat A1 planterades en andra omgång av rhizomfragment för att ge ett större underlag. Planteringen gick till på samma sätt som replikat A1 (se ovan).
Studie B: Åtgärdsstudie
Den huvudsakliga delen av projektet bestod av försök att ta fram åtgärder mot Parkslide. Tre olika åtgärdsmetoder testades för att undersöka deras effektivitet mot arten: salt, ättika (24%) samt såpa.
Replikat B1
Den 18 december 2019 påbörjades studie B med att en plantering av replikat B1 genomfördes.
Rhizomet som användes under planteringen var från samma individ som användes i studie A.
För att garantera en lyckad tillväxt användes stora rhizomfragment (5-6 cm). Fragmenten placerades 1 cm under ekologisk planteringsjord i 16 cm stora krukor. Totalt blev antalet 12 krukor, vilket innebär fyra för varje åtgärdsmetod. Varje kruka bevattnades rikligt med kranvatten och lämnades i labratoriet för att tillväxa under cirka 70 dagar. På samma sätt som i studie A användes växtlampor med en programmerad dygnsrytm. Plantorna vattnades rikligt var tredje dag samt bands efterhand upp på blompinnar för stöd. Även dessa plantors tillväxt dokumenterades genom mätning varje tredje dag samt genom fotografering.
Replikat B2
Den 28 februari 2020, cirka 70 dagar efter plantering av replikat B1, genomfördes ännu en plantering med syfte att utföra samma åtgärdsmetoder på planteringsomgången och därefter kunna utföra en jämförelse mellan de två olika replikaten. Detta för att ge mer underlag för varje åtgärdsmetod samt undersöka om åtgärdernas effektivitet beror av när under tillväxten de sätts in. Genomförande av plantering skedde på samma sätt som i replikat B1.
11
Åtgärdsförsök
Replikat B1
Den 28 februari 2020 initierades åtgärdsförsök mot replikat B1 som fått tillväxa i cirka 70 dagar.
Replikatet delades in i fyra plantor per åtgärdsmetod (tre åtgärdsmetoder) varav en av dessa agerade kontrollplanta. Det gav tre experimentplantor och en kontrollplanta per åtgärdsmetod, totalt nio experimentplantor och tre kontrollplantor.
Innan åtgärdsförsök påbörjades mättes samt märktes varje planta med en siffra mellan ett och fyra per åtgärdsmetod, för att underlätta vid mätning samt för att kunna dokumentera varje planta korrekt vid datainsamling. För att dokumentera tillväxten korrekt uppfördes en tillväxtloggbok där varje planta samt dess siffra antecknades och därefter fördes noggranna anteckningar över samtliga plantors tillväxt med tredagarsintervaller. Plantorna mättes med hjälp av linjal och dokumenterades med mobilkamera.
Efter att samtliga plantor dokumenterats påbörjades åtgärdsförsök (se tabell 1 för mer detaljerad information angående varje åtgärdsmetod). Åtgärdsmetoderna var tre till antalet och innebar att 1 dl salt hälldes ovanpå jorden, 0.5 dl ättika (24%) hälldes i jorden respektive att 10 ml såpa hälldes i jorden. Varje åtgärdsmetod utfördes enbart en gång per planta under studien.
Tabell 1. Visar och beskriver de tre olika åtgärdsmetoderna salt, ättika (24%) samt såpa som använts på replikat B1 och B2 samt hur dessa har genomförts.
Åtgärdsmetod Åtgärdsbeskrivning
Såpa 10 ml såpa hälldes ovanpå samt i jorden vid ett tillfälle. Bevattning med kranvatten skedde med tredagasintervaller. I samband med bevattning mättes plantorna noggrant för att avgöra om tillväxt skett.
Ättika 0,5 dl 24% ättika hälldes ovanpå jorden vid ett tillfälle. Bevattning med kranvatten skedde med tredagasintervaller. I samband med bevattning mättes plantorna noggrant för att avgöra om tillväxt skett.
Salt 1 dl salt placerades uppe på jordytan vid ett tillfälle. Bevattning med vanligt kranvatten skedde med tredagsintervaller. I samband med bevattning mättes plantorna noggrant för att avgöra om tillväxt skett.
12 Replikat B2
Den 20 mars 2020 initierades åtgärdsförsök mot replikat B2 som fått tillväxa i cirka 21 dagar.
Syftet med ett andra replikat var att kunna göra en jämförelse mellan replikaten samt dokumentera om det fanns en skillnad i när åtgärdsmetoden sattes in under tillväxtfasen.
Förberedelser och genomförande av åtgärdsmetoder skedde på samma sätt som replikat B1 (se beskrivning ovan samt tabell 1).
Analys
All data för studie A sammanställdes med hjälp av programvaran Word 2016 till en tabell med eventuell tillväxt i procent. Inga utförligare analyser utfördes på studien.
Efter avslutade åtgärdsförsök sammanställdes all längddata (i centimeter) för studie B i ett
”sheet” i programvaran Excel 2016. Grafer för varje åtgärdsmetod samt replikat togs fram med hjälp av Python 3 (se bilaga 1 för bifogad kod). Det resulterade i sex olika grafer. De statistiska analyser som utfördes genomfördes i programvaran Excel 2016 samt i programvaran R 4.0.0.
Statistisk analys
Eftersom plantorna skiljde sig nämnvärt i både storlek och tillväxt i centimeter utfördes analysen på procentuell tillväxt per dag. Detta torde ge en mer rättvis jämförelse mellan plantor av olika storlek. Den procentuella tillväxten per dag, kallad P, togs fram via
där är plantans längd i centimeter vid insättning av åtgärd, är plantans längd i centimeter vid sista mätdatum och är antalet dagar mellan och .
I samtliga statistiska test sattes signifikansnivån till 0.05 och arbetade efter en alternativ hypotes samt en nollhypotes. Nollhypotesen innebar att det inte finns någon signifikant skillnad mellan replikaten eller åtgärdsmetoderna medan den alternativa hypotesen innebar att det finns en signifikant skillnad mellan replikaten eller åtgärdsmetoderna.
För att kunna uppvisa en eventuell signifikant skillnad mellan de tre olika åtgärdsmetoderna i varje replikat utfördes ett ANOVA-test per replikat i programvaran R. Syftet med ett ANOVA-test är att jämföra medelvärden mellan olika grupper genom att analysera varians. I den här analysen utfördes testerna på procentuell tillväxt per dag (P), vilket inte brukar vara normalfallet vid sådana tester.
För att ta reda på emellan vilka åtgärdsmetoder den signifikanta skillnaden fanns utfördes därefter Tukey HSD-test i programvaran R på varje replikat. De två replikaten jämfördes alltså inte med varandra i det här steget.
Syftet med att plantera två olika replikat med olika tidsintervall var att göra en jämförande analys mellan dessa. För att kunna jämföra replikaten med varandra utfördes en serie T-test mellan varje åtgärdsmetod i replikat B1 och dess tvilling i replikat B2.
13
Ovanstående statistiska test genomfördes på replikat som fått tillväxa under olika lång tid efter insättning av åtgärderna (53 respektive 32 dagar). För att kunna göra en mer rättvis jämförelse mellan de två replikaten utfördes därefter kompletterande statistiska test. Tidigare datapunkter valdes ut så att tillväxtperioden för replikat B1 (tidigare 53 dagar) kortades ner så att det mellan åtgärdsmetodens insättning och sista längddatapunkt endast var 32 dagar. Med jämförbara replikat innehållande 32 dagar vardera utfördes ett ANOVA test: Two-Factor With Replication i programvaran R. ANOVA test: Two-factor With replication valdes för att projektet innehåller fler än ett replikat. Ett sådant test jämför samtliga replikat i ett test och beräknar om det finns någon signifikant skillnad inom åtgärdsmetoderna i varje replikat samt mellan replikaten. Även de kompletterande testen utfördes på procentuell tillväxt per dag (P)
På samma sätt som för de tidigare testen utfördes därefter ett sammanfattande Tukey HSD-test för att ta reda på emellan vilka åtgärdsmetoder som en eventuell signifikant skillnad fanns.
Efterarbete och etiska aspekter
Då studien arbetade med en invasiv växtart blev de etiska aspekterna till mestadels inriktade på konsekvenserna under och efter arbetet. Den viktigaste konsekvensen för projektet var hantering av avfall under och efter projektet samt hur det arbetade med att undvika spridning under arbetets gång. Då Parkslide är en invasiv art som sprider sig extremt lätt bör det undvikas med speciella skyddsåtgärder (Skinner et al. 2012). Avfallet, såsom överblivna rhizomfragment och nedklippta växter, hanterades därför som farlig avfall och det var även projektets ansvar att göra sig av med det på lämpligt vis (Naturvårdsverket, 2020c). Växtavfallet samt den kontaminerade jorden lämnades efter avslutat arbete till Stena recycling för förbränning under kontrollerade former. För att undvika att avfallet spreds hade ingen annan än projektets medlemmar tillgång till laboratoriet och ingen utomstående städning skedde under projektets gång. Förutom avfallshanteringen skedde även all plantering och åtgärdsförsök, av samma etiska skäl, i det stängda laboratoriet för att hindra spridning av den invasiva växten. Projektet tog enbart rhizom från en individ av Parkslide för att hindra att stimulera onödig tillväxt på ett flertal platser.
Resultat
Studie A - Tillväxtstudie
Resultaten av tillväxtstudien (studie A) sammanfattas i tabell 2 för både replikat A1 och A2. Inga av de fyra rhizomfragmenten på 1 cm (gul) tilltog (0% tillväxt) under tillväxtperioden 18 dec 2019 till 21 april 2020. Av de 2 cm långa rhizomfragmenten tilltog en av fyra plantor (25%
tillväxt) medan alla fyra av rhizomfragmenten på 3 cm växte till sig (100% tillväxt).
Som jämförelse kan det nämnas att rhizomfragmenten i Studie B mätte 5 - 6 cm per planta och även här tillväxte 100% inom ovannämnda tidsperiod, se figurer 2-4.
14
Tabell 2. Tabellen visar studie A1 och A2s sammanslagna tillväxt i procent. Gulmarkerade krukor med 1 cm rhizomfragment hade vid projektets slut ingen tillväxt. I rosamarkerkade krukor med 2 cm rhizomfragment tillväxte 1 av 4 (25%). Blåmarkerade 3 cm stora
rhizomfragment hade en tillväxt på 4 av 4 krukor, alltså 100%.
Rhizomfragment tillväxt
1 cm (gul) 0 %
2 cm (rosa) 25%
3 cm (blå) 100%
Studie B - Åtgärdsstudie
Resultaten för replikat B1 ättika (se figur 2a) visar att alla plantor tillväxer men avstannar i tillväxt i samband med att 0.5 dl ättika tillsätts. Det går sedan att se att samtliga plantor återhämtar sig cirka 30 dagar efter åtgärdsmetoden och fortsätter sin tillväxt hela vägen till sista mätdatum (21/4-2020). Kontrollplantan fortsätter som förväntat stadigt att tillväxa.
I replikat B2 (se figur 2b) går det tydligt att se att samtliga plantor tillväxer men sedan avstannar i tillväxt i samband med åtgärdsmetoden. I detta fall förblir dock samtliga experimentplantor avstannade fram till sista mätdatum medan kontrollplantan fortsätter stadigt att tillväxa. Notera att experimentplantorna i replikat B2 dog till följd av ättikan, medan plantorna i replikat B1 återhämtade sig efter en tid.
Figur 2. Dokumenterad tillväxt i centimeter hos experimentplantor för åtgärdsförsöket ättika för plantorna i replikat B1 (a) samt replikat B2 (b). Grå markering visar datumet för insättning av åtgärdsmetod ättika på experimentplantorna.
15
Åtgärdsmetoden salt visade sig vara effektiv för både replikat B1 (figur 3a) och replikat B2 (figur 3b). Samtliga experimentplantor dog helt i samband med tillsats av 1 dl salt. Vid sista mätdatum (21/4-2020) visade inga av experimentplantorna något tecken på liv. Båda kontrollplantorna fortsatte sin tillväxt utan anmärkning.
Figur 3. Dokumenterad tillväxt i centimeter hos experimentplantor för åtgärdsförsöket salt för plantorna i replikat B1 (a) samt replikat B2 (b). Grå markering visar datumet för insättning av åtgärdsmetod salt på experimentplantorna.
Såpa visade sig inte vara en effektiv åtgärdsmetod. I Figur 4 går det att utläsa att i princip alla experimentplantor påverkades relativt lite. Enbart planta 1 i replikat B2 (mörkgrön, figur 4b) dog som följd av åtgärden. Planta 3 i replikat B1 (lila, figur 4a) avstannade i sin tillväxt vid insättning av åtgärdsmetoden, 10 ml såpa, för att sedan återuppta sin tillväxt cirka 30 dagar senare. Planta 2 i replikat B1 (ljusgrön, figur 4a) vissnade ner lite, men överlevde. Det är sannolikt att den kommer att återuppta sin tillväxt efter sista mätdatum (21/4-2020).
Resterande experimentplantor har en tillväxt som är i linje med kontrollplantorna i respektive replikat.
16
Figur 4. Dokumenterad tillväxt i centimeter hos experimentplantor för åtgärdsförsöket såpa för plantorna i replikat B1 (a) samt replikat B2 (b). Grå markering visar datumet för insättning av åtgärdsmetod såpa på experimentplantorna.
Statistisk analys
För att kunna uppvisa en eventuell signifikant skillnad mellan de tre olika åtgärdsmetoderna utfördes, som beskrivits i metoddelen ovan, ett ANOVA-test per replikat i programvaran R.
Testen utförs på procentuell tillväxt per dag (P). Resultatet visade på värden under 0.05 för både replikat B1 och B2 vilket visas i tabell 3. Eftersom båda p-värdena var under 0.05 går det att säga att det, med >95% konfidens, finns en signifikant skillnad mellan åtgärdsmetoderna inom de två olika replikaten.
Tabell 3. Tabellen visar p-värden för ANOVA-test på replikat B1 och B2. Båda p-värdena visar ett värde på under 0.05 vilket innebär att nollhypotesen kan förkastas.
p-värden
Replikat B1 0.021
Replikat B2 0.040
Eftersom resultaten på ANOVA-testen indikerade en signifikant skillnad var det lämpligt att gå vidare med Tukey HSD-test för båda replikaten för att se mellan vilka åtgärdsmetoder som den signfikanta skillnaden fanns. Resultatet i replikat 1 visade på att det fanns en signifikant skillnad mellan Ättika – salt med ett p-värde på 0.023, men inte mellan de övriga jämförelserna. Se tabell
17
4 för samtliga resultat från Tukey HSD-test. Resultaten för replikat 2 visade att det inte fanns någon signifikant skillnad alls mellan de tre olika åtgärdsmetoderna, se tabell 5 för samtliga p- värden.
Tabell 4. Tabellen visar resultaten på det efterföljande Tukey HSD-test som utfördes på vardera replikat. P-värdena visar på en signfikant skillnad mellan Ättika – salt men inte mellan de två andra jämförelserna.
Replikat 1 p-värden
Ättika - salt 0.023
Ättika - såpa 0.054
Salt – såpa 0.076
Tabell 5. Tabellen visar resultat på efterföljande Tukey HSD-test som utfördes på vardera replikat. P-värdena för replikat 2 visar på p-värden på över 0.05 för samtliga jämförelser, vilket innebär att det inte finns någon signifikant skillnad mellan någon av dessa.
Replikat 2 p-värden
Salt – såpa 0.059
Ättika – salt 0.099
Ättika – såpa 0.068
Syftet med att plantera två olika replikat med olika tidsintervall var att göra en jämförande analys mellan dessa. För att kunna jämföra replikaten med varandra utfördes t-test mellan varje åtgärdsmetod i replikat B1 och dess tvilling i replikat B2. Testet mellan ättika-ättika gav ett p- värde på 0.037, vilket indikerar att det finns en signifikant skillnad i när åtgärdsmetoden ättika sätts in. Detta går även att se i Figur 2, där det är uppenbart att ättikan är mer effektiv på de yngre plantorna i replikat B2. Mellan de andra två åtgärdsmetoderna salt-salt (okänt p-värde) och såpa-såpa (p = 0.078) påvisade testen ingen signifikant skillnad mellan replikaten.
Det kompletterande ANOVA-testet (two-factor with replication) som utfördes på plantdata med lika lång tillväxtperiod efter åtgärdsinsatsen (32 dagar) utrönade både ifall det fanns en signifikant skillnad mellan replikaten samt mellan åtgärdsmetoderna inom replikaten. Testet visade ett p-värde på 0.041 mellan de två replikaten, vilket tyder på att det finns en signifikant skillnad mellan replikat B1 och B2. P-värdet emellan åtgärdsmetoderna visade på 0.017 vilket tyder på en signifikant skillnad mellan åtgärdsmetoderna i båda replikaten. Testet undersökte även om det fanns en synergieffekt mellan replikat och åtgärdsmetod, till exempel ifall en
18
åtgärdsmetod var mer effektiv i något av de båda replikaten. p-värdet för denna hypotes var 0.019, vilket tyder på att det finns en interaktion mellan replikat och åtgärdsmetod.
Till följd av dessa resultat utfördes ett Tukey HSD-test för att ta reda på mellan vilka åtgärdsmetoder inom och mellan replikaten som den signifikanta skillnaden fanns. Testet utfördes mellan åtgärdsmetoderna på de båda replikaten samtidigt. De mest intressanta resultaten går att observera i tabell 6 nedan. Alla beskrivna p-värden indikerar på att det finns en signifikant skillnad mellan nämnda åtgärdsmetoder mellan och inom de båda replikaten.
Resterande p-värden från testet låg över 0.05 vilket innebär att nollhypotsen inte kan förkastas och det finns därmed ingen signifikant skillnad.
Tabell 6. Tabellen visar de jämförelser som hade en signifikant skillnad i det efterföljande Tukey HSD-testet.
Jämförelser p-värden
Såpa rep. 2 – ättika rep. 1 0.016
Såpa rep. 2 – salt rep. 1 0.013
Såpa rep. 2 – såpa rep. 1 0.015
Såpa rep. 2 – ättika rep. 2 0.013
Såpa rep. 2 – salt rep. 2 0.013
19
Diskussion
Studie A - Tillväxtstudie
Studie A innefattade ett experiment som enbart fokuserade på huruvida de olika stora rhizomfragmenten tillväxte eller inte. Då det sen tidigare finns väldigt lite forskning relaterat till detta ämne kändes det som en intressant aspekt att utföra experiment på. Resultaten visade att rhizomfragmenten på 1 cm inte tillväxte alls medan rhizomfragment på 2 cm tillväxte 25% och fragment på 3 cm tillväxte 100 %. Resultatet kan därmed bidra med viktig kunskap till framtida saneringsarbeten då det kan vara en indikator på hur noggrant saneringsarbetet måste utföras samt hur mycket rotfragment som kan lämnas kvar i marken efter avslutad sanering. I början av projektet var det tänkt att enbart utföra ett replikat och studera resultaten på detta men efter en tid insåg projektet att det behövdes minst två replikat för att få någon form av betydelsefullt samt sanningsenligt resultat. I efterhand kan det konstateras att det hade varit ännu bättre med fler replikat med fler representanter för varje längd för att få ett mer säkrare och rättvist resultat. I projektet planterades rhizomfragment som mättes upp till 1, 2 och 3 cm stora bitar, vilket i en framtida studie hade kunnat bytas ut till att både mäta samt väga upp varje rotfragment till exempelvis 0.2 gram, 0.3 gram och 0.4 gram, för att få ett likt startfält som möjligt. Det har tidigare gjorts studier (Bímová et al. 2003) som visar på att rhizomfragement under 0.7 gram inte tillväxer, men i det här projektet provvägdes ett av rhizomfragmenten som hade börjat tillväxa och resultatet visade på 0.6 gram. Det här resultatet hade varit mycket spännande att gå vidare och utforska mer. Det hade även varit lämpligt att plantera replikat från olika individer för att kunna göra en jämförelse om någon individ tillväxer bättre eller sämre än någon annan. En fördel med studien är att den var enkel att genomföra och att den i framtida studier hade kunnat expanderas och utföras i större skala utan större svårigheter. I det presenterade resultatet går det att utläsa att det finns en klar gräns mellan 1 cm och 3 cm, då 1 cm tillväxte 0 % medan de på 3 cm hade en tillväxt på 100%. Här visar alltså resultaten att det borde vara godkänt att lämna kvar 1 cm stora bitar efter avslutat saneringsarbete medan bitar på 3 cm absolut måste saneras bort. Dock är projektet alldeles för litet för att något sådant antagande ska kunna kungöras. För att stödja resultatet till den här studien skulle mer omfattande och längre studier på samma ämne behöva genomföras.
Studie B - Åtgärdsstudie
Studie B var den huvudsakliga delen som fick ta störst plats och tid under projektet. De resultat som studie B frambringade svarade klart och tydligt på de frågeställningar som projektet arbetat fram i början av projektet. Resultaten visade att den åtgärd som var mest effektiv som åtgärdsmetod mot Parkslide var salt. Dessa resultat gällde både för de äldre replikatet B1 samt det yngre replikaten B2. Såpa visade sig vara minst effektiv och bör därför inte användas som åtgärdsmetod. Den sista åtgärdsmetoden ättika visade sig vara effektiv mot det yngre replikatet B2 medan den enbart försvagade replikat B1.
När projektet påbörjades planterades enbart ett replikat med 16 plantor som var tilltänkta för fyra olika åtgärdsmetoder: salt, såpa, ättika och kokande vatten. När plantorna fått tillväxa ett par veckor konstaterades det att det skulle vara nödvändigt att plantera ett replikat till för att kunna utföra jämförande analyser mellan replikaten samt för att studera om åtgärdsmetoderna
20
hade mer eller mindre effekt beroende på när i tillväxtperioden de sattes in. Replikat B2 planterades även med 16 plantor med tanke att få samma behandling av åtgärdsmetoder. När replikat B2 hade fått tillväxa 21 dagar och experimenten av åtgärdsmetoder skulle påbörjas bestämdes det att åtgärdsmetoden kokande vatten skulle utslutas ut projektet, därav att metoden inte nämnts i varken inledning-, metod– eller resultatdel. Åtgärdsmetoden kokande vatten innefattade att stammen på plantan kapas av och i det hålrum som finns inuti stammen hälls kokande vatten ner för att försvaga växten. Åtgärdsmetoden togs bort på grund av av att den inte var möjligt att genomföra på replikat B2 då plantorna var alldeles för små för att ha bildat det viktiga hålrummet inuti stammen. För att göra resultaten likvärdiga tog åtgärdsmetoden även bort för replikat B1. I en framtida större studie hade det varit spännande att inkludera denna typ av åtgärdsmetod då det hade varit intressant att se huruvida den haft effekt på plantorna.
Resultaten för studie B visade att salt var den åtgärdsmetod som var överlägset bäst gällande båda replikaten, därefter kom ättikan och minst effektiv var såpan som inte hade någon som helst effekt på plantorna. När det kommer till de statistiska resultaten så visade ANOVA-testen för replikat B1 att det fanns en signifikant skillnad mellan åtgärdsmetoderna i replikatet. Att gå vidare med Tukey HSD-test var därför lämpligt och testen visade på en signifikant skillnad mellan salt och ättika, vilket i praktiken är rimligt då saltet var väldigt effektivt som åtgärdsmetod i replikat B1 medan ättika inte var effektivt. Det statistiska underlaget stödjer därmed de grafiska resultaten (figur 2-4) om att salt är överlägset bäst som åtgärdsmetod inom replikat B1. ANOVA-testet för replikat B2 indikerade även detta på att det fanns en signifikant skillnad mellan åtgärdsmetoderna i replikat B2. När Tukey HSD-test genomfördes visade detta att det inte fanns någon signfikant skillnad mellan de olika åtgärdsmetoderna. Dock låg ett av p- värdena väldigt nära med ett värde på 0.059. Det kan därför diskuteras huruvida det ska tolkas som en signifikant skillnad eller inte, då det ligger precis på gränsen till ett värde som skulle räknas som signifikant (under 0.05). Det här p-värdet blir extra intressant eftersom det ligger mellan salt och såpa, vilka är de åtgärdsmetoder som har absolut störst skillnad i effektivitet enligt resterande resultat som framkommit i projektet. Eftersom resterande resultat i studien stödjer salt som den mest effektiva åtgärdsmetoden så valdes det att tolka p-värdet som varken signifikant eller inte. Trots att det inte finns tillräckligt med statistiskt underlag i replikat B2 så går det ändå att utläsa i samtliga resterande resultat att det finns en åtgärdsmetod (salt) som är bättre och en som är sämre (såpa) och i det här fallet så värderas den kunskapen, samt vad projektets medlemmar observerat under studien, större än det statistiska underlaget.
De statistiska resultaten i ANOVA-test: two factor with replication på replikaten med likvärdiga dagar visade på intressanta resultat. Alla de resultat som fick stöd av den alternativa hypotesen innehöll den minst effektiva åtgärdsmetoden såpa och någon av de mer effektiva åtgärdsmetoderna salt och ättika. Att resultaten visar på att det finns en signifikant skillnad mellan den minst effektiva åtgärdsmetoden såpa samt de mest effektiva salt och ättika rimmar väl med de andra grafiska resultat (figur 2-4) som projektet kommit fram till samt ger ett starkt statistiskt stöd.
Saltet visade sig ha störst effekt på plantorna i båda replikaten och resultaten visar att det inte spelar någon roll när i tillväxtperioden som saltet tillsätts (se figur 3). Det var lika effektivt både på unga plantor som på lite äldre plantor. Den saltmängd som tillsattes var 1 dl, en gång, under experimentperioden, vilket i praktiken skulle kunna bli en väldigt stor mängd salt om den skulle utföras på större bestånd. Studien utförde en liten odokumenterade sidostudie där de åtta
21
plantor som skulle blivit behandlade med åtgärdsmetoden kokande vatten inkluderades. Inom varje replikat behandlades 2 plantor med 0.25 dl salt och 2 med 0.1 dl salt. Resultaten visade på att de plantor som behandlats med 0.25 dl direkt avstannade i tillväxt i båda replikaten och de plantor som behandlats med 0.1 dl salt tillväxte ett par dagar men avstannade sedan helt i tillväxt och dog. Den här sidostudien var som sagt, enbart enbart en avstickare men visar på att en större studie av detta slag hade varit en bra uppföljning på de resultat som Studie B gav gällande salt. Salt verkar därmed vara effektivt även i mindre skala och det skulle i praktiken vara mer praktiskt att behöva använda sig av en mindre mängd salt vid bekämpning av både lite äldre och yngre bestånd. En annan sak gällande salt som bör diskuteras är hur en större mängd salt skulle kunna påverka markkemin och de växter som lever i anslutning till Parkslide. Det skulle eventuellt krävas ett saneringsarbete efter avslutad saltbehandling. Därmed bör nämnas att Parkslide även denna ändrar markkemin och gör den ogästvänlig för andra arter att trivas i (Stefanowicz et al. 2016), vilket även det påverkar arterna som lever i anslutning till den. Så en övervägning angående vilken ”behandling” (salt eller parkslide) som är bäst för de omkringliggande arterna bör göras.
Ättika som åtgärdsmetod visade sig vara väldigt effektivt på det yngre replikatet B2, vilket var replikatet som fått tillväxa kortast tid (21 dagar) under projektet. Här går det tydligt att se att ättikans effektivitet på plantorna beror helt på när i tillväxtperioden som den adderas. Om den adderas i rätt tid är den väldigt effektiv men adderas den för sent har den bara en försvagande effekt. Utifrån detta går det att konstatera att ättika inte kommer att vara effektiv som åtgärdsmetod i bekämpning av större etablerade bestånd men att det kan vara effektivt i behandlingen av helt nya bestånd som bara fått tillväxa ett par veckor. Eventuellt skulle metoden kunna användas effektivt i kombination med någon annan åtgärdsmetod (exempelvis mindre mängd salt) då resultaten ändå visar att den har en försvagande effekt. En eventuell framtida studie angående ättika skulle kunna innehålla försök med en större mängd ättika som appliceras under ett antal tillfällen istället för endast en gång.
Såpan var den åtgärdsmetod som hade absolut minst effekt på något av replikaten. Det går att se i resultat (se figur 4) att den hade effekt på enbart en av plantorna, men det är svårt att säga ifall det var på grund av såpan som plantan avstannade i tillväxt eller om det berodde på något annat.
Det fanns heller inga resultat som visade på att det var någon skillnad i när i tillväxtperioden som såpan sattes in och det går att konstatera att såpa inte är en effektiv åtgärdsmetod när det kommer till att bekämpa Parkslide Det känns därmed inte heller troligt att uppföljande studier skulle behöva genomföras just gällande såpa som åtgärdsmetod.
Det skulle även vara lämpligt att utföra en studie där rhizomet och dess tillväxt fick ta större plats. I ovannämnda studie från Lyons universitet (Rouifed et al. 2012) vägdes rhizomet efter avslutade experiment för att kunna avgöra ifall det blivit reducerat av behandlingen av saltlösning eller ej. Rhizomet är en del av växten där kraften (kolhydratlagret) sitter och därför skulle en sådan studie kunna ge ännu mer kunskap angående bekämpning. Att reducera rhizomet är det som i slutändan kommer att göra att växten drar sig tillbaka och förhoppningsvis dör ut. En adderande studie där rhizomet vägs innan åtgärdsmetoder och därefter behandlas med exempelvis salt och ättika skulle vara en uppföljande studie på det här projektet. Det fanns många likheter mellan studierna Rouifed et al. (2012) samt det här projektet men trots detta blev resultaten relativt olika. Salt visade sig vara mer effektivt på plantorna i Studie B än vad saltet var på plantorna i studien av Rouifed et al. (2012). Det kan bero på att studierna hade olika tillvägagångssätt angående att applicera saltet. Studie B
22
applicerade enbart en större mängd salt vid ett tillfälle medan Rouifed, et al. (2012) adderade en mindre mängd saltlösning vid ett flertal tillfällen. Plantorna i studien av Rouifed et al (2012) vissnade ner då de utsattes för de högsta koncentrationerna (120g/liter och 300 g/liter) men de regenererade efter 23-25 dagar. Något som inte påträffades alls under studie B på någon av replikaten, där de förblev döda. Studien av Rouifed et al (2012) påträffades efter att det här projektet hade avslutat åtgärdsexperimenten, men det var intressant att se att det fanns så många likheter mellan studierna. Något som bara ger stöd för det här projektet.
En viktig del i det här projektet var att alla åtgärdsmetoder som testades skulle vara miljövänliga och giftfria. Att använda sig av herbicider kan ibland vara effektivt men det medför också att andra arterna i anslutning till Parkslide blir påverkade av behandlingen (Seiger & Merchant, 1997). Att andra arter påverkas negativt av behandlingen kan på sikt leda till en reducering av den biologiska mångfalden och detta är något som projektet vill undvika. I studien utförd av Skinner et al.(2012) använde de stora mängder herbicider för att sanera områden med Parkslide men resultaten visade på att arten regenererade efter en viss tid hade passerat. Det känns därför inte lämpligt att använda sig av metoder som innehåller herbicider och forskning som det här projektet känns därför extra viktigt att bedriva. De resultat som påträffades i studien om kapning av Seiger & Merchant, (1997) kan eventuellt vara en bra kompletterande giftfri åtgärdsmetod till de effektiva åtgärdsmetoderna från det här projektet. Att kombinera kapning vid ett flertal gånger per säsong med att behandla med salt skulle kunna vara en god bekämpningsmetod mot yngre oetablerade bestånd.
Vid en större framtida större studie skulle det eventuellt behövas en större samt mer enskild lokal dit enbart studiens medlemmar fick tillgång. I det här projektet skedde det, trots uppmanande lappar och information om att ingen utomstående fick beträda laboratoriet, utomstående städning i början av projektet. Utomstående personer med lite kunskap om växten i laboratoriet ökade risken för spridning av växtmaterial. När det gäller studiens hantering kring växtmaterial har detta sköts på ett exemplariskt sätt men minimal eller ingen spridning av växtmaterial.
Sammanfattningsvis går det att säga att salt och ättika är det effektivaste åtgärdsmetoderna mot Parkslide och att det skulle det behöva utföras större studier gällande metoderna, där de båda testas på ännu större, äldre och mer etablerade bestånd. Då det redan finns många stora etablerade bestånd i hela landet behövs effektiva åtgärdsmetoder mot dessa också. Det här projektet har endast fokuserat på yngre, oetablerade bestånd, men en framtida studie skulle eventuellt kunna testa samma åtgärdsmetoder mot redan väletablerade och gamla bestånd. En framtida studie skulle eventuellt kunna innehålla andra tillvägagångssätt gällande appliceringen av åtgärdsmetoden, exempelvis injicering av saltvatten, ättika eller en mix av båda i stammen på Parkslide. Att rhizomfragment på 1 cm inte har någon tillväxt medan rhizomfragment har tillväxt på 100% behöver studeras i ännu större skala för att få ett ännu mer sanningsenligt resultat. En sådan studie skulle vara till stor hjälp inför framtida saneringsarbeten i både liten och stor skala. Därefter skulle en omfattande rhizomstudie med fokus på att reducera rhizomen behöva genomföras, då Parkslidens kraft sitter i själva rotsystemet.
Det här projektet har varit viktigt då det kan bidra med kunskap till den framtida forskning som kommer att behövas för att kunna utarbeta mer effektiva åtgärdsmetoder mot arten. Den kunskap och de resultat som projektet lyckats få fram på kort tid bidrar även på sikt till att en reducering av R.japonica skulle kunna vara möjlig, vilket skulle kunna vara till stor hjälp i
23
skyddandet av de habitat som är speciellt viktiga för många arter och i slutändan den biologiska mångfalden.
24
Tack!
Jag vill börja med att tacka min handledare Jenny Lennartsson för bra handledning, stöd och feedback under projektets gång. Därefter vill jag rikta ett stort tack till Örnborg Kyrkander Biologi & Miljö AB, främst Ann Bertilsson, för att jag fick vara en del av det här betydelsefulla och spännande projektet. Det har varit väldigt lärorikt och det ska bli spännande att ta del av
framtida resultat gällande bekämpning av Parkslide. Tack till min examinator Niclas Norrström för hjälp och tips under arbete med metod- och resultatdel. Mathilda Lundh för en fantastisk hjälp gällande delar av den statistiska analysen samt stöd under hela projektet. Sist men inte minst vill jag tacka min sambo Nils Odebo Länk samt mamma Anette Holm för korrekturläsning och tips under processen och arbetet med uppsatsen.
25
Källförteckning
Beerling, D. J., Bailey, J. P. & Conolly, A. P. (1994). Fallopia japonica (Houtt.) Ronse Decraene (Reynoutria japonica Houtt.; Polygonum cuspidatum Sieb. & Zucc.). Journal of ecology, vol. 82 (4), ss. 959–979. DOI: http://dx.doi.org/10.2307/2261459 Hämtad [2020-05-19]
Bímová, K., Mandák, B., & Pyšek, P. (2003). Experimental study of vegetative regeneration in four invasive Reynoutria taxa (Polygonaceae). Plant ecology, 166(1), 1-11. Tillgänglig på internet:
https://link.springer.com/content/pdf/10.1023/A:1023299101998.pdf Hämtad [2020-05-19]
CABI (2018). Fallopia japonica (Japanese knotweed). Tillgänglig på internet:
https://www.cabi.org/isc/datasheet/23875#todistribution Hämtad [2020-05-19]
Dommanget, F., André, E., Breton, V., Daumergue, N., Forestier, O., Poupart, P., Martin, M. &
LaureNavas. M. (2019). Fast-growing willows significantly reduce invasive knotweed spread.
Journal of Environmental Management, 231 (2), 1-9.
https://doi.org/10.1016/j.jenvman.2018.10.004
Eklund, E. ( 2020) Parkslide, Reynoutria japonica, i vägkanter - Var kan den växa och hur påverkas platsen? Examensarbete, Sveriges Lantbruksuniversitet, Alnarp. Tillgänglig på internet:
https://stud.epsilon.slu.se/15312/11/eklund_e_200129.pdf Hämtad [2020-05-19]
Europeiska kommissionen (2019). List of invasive alien species of Union concern. Tillgänglig på internet: https://ec.europa.eu/environment/nature/invasivealien/list/index_en.htm Hämtad [2020-05-19]
Gioria, M. & Osborne, B. (2010). Similarities in the impact of three large invasive plant species on soil seed bank communities. Biological Invasions, vol. 12 (6), ss. 1671–1683. Tillgänglig på internet: https://link.springer.com/content/pdf/10.1007/s10530-009-9580-7.pdf Hämtad [2020-05-19]
Martin, P. A., Shackelford, G. E., Bullock, J. M., Gallardo, B., Aldridge, D. C. & Sutherland, W. J.
(2020). Management of UK priority invasive alien plants: a systematic review protocol.
Environmental Evidence, 9(1). https://doi.org/10.1186/s13750-020-0186-y
Naturskyddsföreningen (2020). Parkslide Fallopia japonica. Tillgänglig på internet:
https://skane.naturskyddsforeningen.se/parkslide/ [Hämtad 2020-02-26]
Naturvårdsverket (2017e). Argument för mer ekosystemtjänster. Tillgänglig på internet:
http://www.utslappshandel.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6736-6.pdf [Hämtad 2020-05-19]
Naturvårdsverket (2019a). Parkslide (Reynoutria japonica, tidigare Fallopia japonica). Tillgänglig på internet: https://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Vaxter-och-djur/Frammande- arter/Invasiva-frammande-arter/Arter-som-inte-ar-EU-reglerade/Parkslide/ [Hämtad 2020- 02-05].
Naturvårdsverket (2019b) Jätteloka (Heracleum mantegazzianum). Tillgänlig på internet:
https://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Vaxter-och-djur/Frammande-arter/Invasiva-
26
frammande-arter/Invasiva-frammande-arter-som-omfattas-av-EUs-forordning/Jatteloka/
[Hämtad 2020-02-06]
Naturvårdsverket (2020c). Hantering av farligt avfall. Tillgänglig på internet:
https://www.naturvardsverket.se/Stod-i-miljoarbetet/Vagledningar/Avfall/Farligt-avfall/
[hämtad 2020-02-06]
Naturvårdsverket (2020d). Biologisk mångfald. Tillgänglig på internet:
https://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Vaxter-och-djur/Biologisk-mangfald/
[Hämtad 2020-03-12]
Rouifed, S., Byczek, C., Laffray, D. & Piola,F. (2012). Invasive knotweeds are highly tolerant to salt stress. Environmental Management, vol. 50 (6), ss. 1027-1034. DOI:
https://doi.org/10.1007/s00267-012-9934-2 Hämtad [2020-05-19]
Seiger, L. A. & Merchant, H. C (1997). Mechanical control of Japanese knotweed (Fallopia japonica [Houtt.] Ronse Decraene): Effects of cutting regime on rhizomatous reserves. Natural Areas Journal, 17(4), 341-345.
Skinner, H., Van Der Grinten, M. & Gover A. E. (2012) Planting Native Species to Control Site Reinfestation by Japanese Knotweed (Fallopia japonica). Ecological Restoration, 30(3), 192-199.
Stefanowicz. A. M., Stanek. M. A., Nobis M. B. & Zubek. S. (2016). x Science of the Total Environment 574, 938–946. https://doi.org/10.1016/j.scitotenv.2016.09.120
Strand, M., Aronsson, M. & Svensson, M. (2018). Klassificering av främmande arters effekter på biologisk mångfald i Sverige – ArtDatabankens risklista. Tillgänglig på internet:
https://www.artdatabanken.se/globalassets/ew/subw/artd/2.-var- verksamhet/publikationer/29.-artdatabankens-
risklista/rapport_klassifisering_av_frammande_arter2.pdf Hämtad [2020-05-19]
Sveriges lantbruksuniversitet (2020). Biologisk mångfald. Tillgänglig på internet:
https://www.slu.se/centrumbildningar-och-projekt/centrum-for-biologisk-mangfald- cbm/biologisk-mangfald/ [hämtad 2020-03-12]
Wissman, J., Norlin, K. & Lennartsson, T. (2015). Invasiva arter i infrastruktur. Uppsala: Centrum för biologisk mångfald. (CBM:s skriftserie 98). Tillgänglig på internet:
https://www.slu.se/globalassets/ew/org/centrb/cbm/dokument/publikationer- cbm/cbmskriftserie/invasiva-arter-i-infrastruktur.pdf [2020-05-19]
Örnborg Kyrkander Biologi & Miljö AB (2018).Försiktighetsåtgärder mot Parkslide - Reynoutria japonica. Tillgänglig på internet: http://ornborgkyrkander.se/wp/wp- content/uploads/2018/10/forsiktighetsatgarder_mot_parkslide-
ornborg_Kyrkander_Biologi_Miljo_AB_2018-10-17.pdf [Hämtad 2020-03-12]
27
Bilaga 1
Bilagan innehåller den kod som användes för att ta fram figur 2-4.
import pandas as pd
import matplotlib.pyplot as plt import seaborn as sns
from pandas.plotting import register_matplotlib_converters register_matplotlib_converters()
def get_colorlist_and_legend(nr_kontroll):
# Definiera en färglista som börjar med svart
colorlist = ['#000000', '#008837', '#a6dba0', '#7b3294']
# Ordna om listan så att svart hamnar på platsen för kontrollplantan colorlist = colorlist[5-nr_kontroll:] + colorlist[:5-nr_kontroll]
# Definera en lista med etiketter till de olika plantorna legendlist = ['Planta 1', 'Planta 2', 'Planta 3', 'Planta 4']
# Lägg till ordet kontroll på etiketten för kontrollplantan legendlist[nr_kontroll-1] += ' (kontroll)'
return colorlist, legendlist
¨
def make_plot(filename, kontroll_nr, str_pos, str_text, fontsize=14, fig_label=None):
plt.clf();
# Läs in datan från excelblad
data = pd.read_excel(filename+'.xlsx', skiprows=1,
parse_dates=['datum']).set_index('datum')
# Skapa figur
fig, ax = plt.subplots(figsize=(9,5.5))
# Baserat på vilket nummer kontrollplantan har, hämtar vi etikettinfo och färginfo colorlist, legendlist = get_colorlist_and_legend(kontroll_nr)
# Skapa linjeplott med seaborn
chart = sns.lineplot(data=data, palette=colorlist, dashes=False, linewidth=2)
# tickmärkena ska vara datumen som strängar
# labels = list(data.index.strftime('%Y-%m-%d'))
labels = list(data.index.strftime('%d/').str.lstrip('0') + data.index.strftime('%m').str.lstrip('0'))
# Lägg till att första datumet svarar mot plantering # labels[0] = 'Plantering \n (' + labels[0] + ')'
# Sätt rätt namn på rätt datum plt.xticks(data.index, labels)
plt.yticks(fontsize=fontsize);
# Rotera texten med 60 grader så att det går att läsa chart.set_xticklabels(chart.get_xticklabels(), rotation=72,
horizontalalignment='center', fontsize=fontsize-4);
# Ta reda på vilket replikat det gäller från filnamnet (t.ex. b1) replikat = filename.split('_')[0].upper()
# Om inget annat angetts i anropet så skrivs replikatet in i figuren if fig_label is None:
fig_label = replikat
# text på figurens vänstersida
plt.text(0.04, 0.5, fig_label, transform=ax.transAxes, fontsize=fontsize+2);
# Rita in en avdelande linje vid datumet då försöken börjar (alltid första datumet efter planteringen)
28
plt.axvline(data.index[1], 0, 1, color='#BBBBBB')
# Skriv in text vid linjen som informerar om vad som har tillsatts
plt.text(str_pos[0], str_pos[1], str_text, transform=ax.transAxes, fontsize=fontsize);
# Definera labels, etiketter och titel plt.xlabel('Datum', fontsize=fontsize);
plt.ylabel('Längd (cm)', fontsize=fontsize);
plt.legend(legendlist, loc='upper left', fontsize=fontsize);
plt.title('Replikat '+replikat, fontsize=fontsize);
# Spara figuren
plt.savefig(filename, bbox_inches='tight')
return fig, ax
fig, ax = make_plot('b1_salt', kontroll_nr=2, str_pos=(0.44, 0.88), str_text='1 dl salt\ntillsätts', fig_label='(a)')
fig, ax = make_plot('b1_sapa', kontroll_nr=4, str_pos=(0.40, 0.88), str_text='10 ml såpa\ntillsätts', fig_label='(a)')
fig, ax = make_plot('b1_attika', kontroll_nr=4, str_pos=(0.40, 0.88), str_text='½ dl ättika\ntillsätts', fig_label='(a)')
fig, ax = make_plot('b2_salt', kontroll_nr=2, str_pos=(0.42, 0.88), str_text='1 dl salt\ntillsätts', fig_label='(b)')
fig, ax = make_plot('b2_sapa', kontroll_nr=4, str_pos=(0.415, 0.88), str_text='10 ml såpa\ntillsätts', fig_label='(b)')
fig, ax = make_plot('b2_attika', kontroll_nr=3, str_pos=(0.42, 0.93), str_text='½ dl ättika tillsätts', fig_label='(b)')
