Engelbrekts gravskrift Ahnlund, Nils Fornvännen 1946, 281-289 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1946_281 Ingår i: samla.raa.se

Engelbrekts gravskrift

Ahnlund, Nils

Fornvännen 1946, 281-289

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1946_281

Ingår i: samla.raa.se

ENGELBREKTS GRAVSKRIFT

AV

N I L S A H N L U N D

R

ihjälslagen vid Göksholm 2 mil h ä r i f r å n , säges förvisst h ä r v a r a begraven», heter det i en för Svecia-verket avsedd rela-tion, som E r i k D a h l b e r g 1691 mottog från b o r g m ä s t a r e och råd i Örebro. Man hade nyligen gjort efterforskningar i s t a d s k y r k a n och sökt finna don a n t a g n a , m u r a d e graven, men u t a n resultat.1 E n

post i 1689 å r s k y r k o r ä k e n s k a p e r r ö r betalning åt en s n i c k a r e , som flyttat u n d a n stolar, n ä r m a n på detta sätt letade ofter » k o n u n g

Engolbrekts grav».2 A n n a n u t g å n g var heller icke att vänta. Någon

s k u l p t e r a d g r a v h ä l l fanns tydligen icke u t a n ersattes av en latinsk inskrift på inuren, och denna v a r långt tidigare avlägsnad. N ä r Mes-s e n i u Mes-s i den 1611 u t g i v n a Mes-skriften TuinbMes-se meddelade doMes-sMes-s avfattning, nödgades h a n upplysa, att den n u m e r a var försvunnen.3 F u l l s t ä n d i g a

lydelsen av inskriptionen hade emellertid enligt Tumba? varit d e n n a : E n g e l b e r t u s , nation© Suecus, p a r v u s corpore & multa prseclara complens opere, regem Ericuni P o m e r a n u m expulit de regno, vicit ciuitatom Stockholnienscm plenam Dacis & Thoutonicis, & fugavit illos de rogno, ac recuperaiiit amissa Reipublicae bona, ad debitum omnia statum viriliter reducens, a quodam Magno Benedicto Sueco, nialum pro bono referente, in bona fide nequiter occisus est. C u j u s a n i m a requiescat in perpelua pace.

C q u a t e r & semel M, q u a t e r X si bis duo demas E s t E n g e l b e r t u s Maji q u a r t a luce peremtus.

Messenii uppteckning överensstämmer vad prosatexten beträffar så Örebro 7 jan. 1691. Relationer till Suecia-verket. KB.

B. W a l d é n , Engelbrektsfejden. Ett femhundraårsminne (1934), s. ' »Deindo Örebrogiie in Ecclesia parochiali, illustris vir D. Engelbertus Sngelberti sepultus, hoc quondara illic innotuit opitaphio.» Inskriften

åtcr-- B. 384. E

2 8 2 N I L S A H N L U N D

fullständigt ined on något äldre dylik, att denna redan av detta skäl

kan misstänkas ha varit hans förlaga. Den härrör från kyrkoherden

i Örebro Esbjörn Petri Bose, morbroder till Johannes Rudbeckius,

och togs av honom 1594, när kyrkans inre skulle vitkalkas.

Inskrif-ten fanns på muren i lombardiska bokstäver eller munkstil och var

på grund av sin ålder — väl också genom sina abbreviationer —

ytterst svår att tyda. Emellertid ansåg sig Bose ha fått till stånd en

or-dagrann avskrift. Jämte hans tillhörande anteckning har denna

beva-rats genom samlaren Elias Palmsköld,

visserligen utan den avslutande

minnesversen, som ju hänsyftar på Engelbrekts dödsår 1436 i latinsk

skrivning. Minnesversen är känd också från andra källor. 1 det

me-deltida Strängnäskalendariet har den inskrivits med en hand, som

Grrandinson visat vara yngre än 1489, och i de stockholmska

gråbrö-dernas diarium av ingen mindre än Olaus Petri. Denne kan likaväl

ha haft sin kunskap härom från nyssnämnda kalendarium som från

inskriften i hemstadens kyrka, förutsatt att Messenius har rätt, när

han låter versen följa i omedelbart sammanhang med inskriptionen.

Palmskölds avskrift saknar som sagt denna vers.

Något tvivel om inskriptionens äkthet kan icke vara liefogat. En

sak för sig blir sedan, om den i allo är riktigt återgiven av Esbjörn

Petri Bose. Hans liekännelse om sin möda vid tolkningen kan väcka

vissa tvivel härvidlag. Vad som förefaller mindre troligt är särskilt,

att en gravskritt över Engelbrekt Engelbrektsson, tillkommen icke

alltför långt efter hans död, har direkt och med namns nämnande

ut-pekat hans bancman. Även sammansättningen »Ericus Pomeranus»

tyckes mig knappast vara äkta 1400-talsspråk.

Under dessa omständigheter har det sitt intresse att konstatera

inskriftens förekomst i en klart medeltida källa. Den föreligger

näm-ligen i sin helhet, något olika texten härovan, i on fragmentariskt

be-varad handskrift med blandat teologiskt och historiskt innehåll, en

oklavvolym på pergament med nitid skrift från 1400-lalets förra del.

som på sin tid tillvaratogs av Martin Aschanseus (+ 1641) och med

4

ralmsköldska saml. 289, s. 729 ff., UUB. »Circa annum vero Christi

94. tempore nempc Sigismund! R. B.», slutar anteckningen, »dum templum

intcrius reparandum esset dealbatione, valde diffieilis lectu, ob vetustatem,

hmc erat inscriptio inuri, recte tamen vorbotenus exscribore tiiravi.»

•'• K. G. G r a n d i n s o n. Vilken var Engelbrekts dödsdag? Historisk

Tillskrift 1933, s. 181 ff.

E N G E L B R E K T S G li A V S K Ii 1 F T 2 8 3

h a n s s a m l i n g a r h a r gått till eftervärlden, ombunden i ett av de för honom s å k a r a k t e r i s t i s k a banden jämte en del inhäftade antecknings-blad.7 T y v ä r r ges ingen u p p l y s n i n g om proveniensen. Till det

inle-dande partiet av originalhandskriften, vilket u t g ö r e s av begynnelse-kapitlen i Bedas »De t e r r a promissionis», h ö r ett u r s p r u n g l i g e n tomt försättsblad av handskriftens vanliga snitt. H ä r finnas på första sidan två olika stycken, som uppenbart i n s k r i v i t s vid olika tillfällen, det e n a upptill om Engelbrekt, det a n d r a nedtill om K a r l K n u t s s o n . B a k s i d a n ä r blank och liksom framsidans nedre del, där den s e n a r e

anteckningen börjar, fint upplinjerad.8 V a d som i y t t r e måtto skiljer

d e s s a a n t e c k n i n g a r ä r mindre stilen, som trots skiljaktigheter i penn-föringen k a n v a r a densamma, än bläckets helt olika färg. Stycket om E n g e l b r e k t visar en mera u r b l e k t skrift och överensstämmer i fråga om bläcket med en ovantill a n b r a g t boksirat, ett s l a g s a x l i k n a n d e b l o m k l a s a r i g u l b r u n t . Detta s å l u n d a framhävda stycke torde få a n s e s u r s p r u n g l i g a r e i handskriften än det följande, som visserligen b ö r j a r med linjeringen men företer en mindre omsorgsfull stil med m ö r k a r e bläck. E n datering till 1449 följer i detta fall g a n s k a säkert av innehåll och formulering. Anteckningen ä r i motsats till den förra u t p r ä g l a t annalistisk till sin typ. Den h a r till ämne K a r l K n u t s -s o n -s val till k o n u n g 1448 men framför allt det -s a m m a å r inledda Gotlandståget. Att detta företag ligger den nationellt sinnade förfat-t a r e n myckeförfat-t n ä r a i förfat-tiden visar h a n s hänförelse över s v e n s k a r n a s i n t r ä n g a n d e i V i s b y natten till den 4 december, S:ta B a r b a r a s d a g : »pro quo l a u d a n d u s deus in secula seculoruin gloriosus». Visserli-gen framträder i fortsättninVisserli-gen oro för d a n s k a r n a s r ä n k e r ,0 men en

jämförelse med a n d r a k ä n d a a n t e c k n i n g a r i s a m m a ämne visar bäst. att det för s v e n s k a r n a olyckliga avgörandet om Gotland ä n n u icke hade fallit, n ä r allt detta skrevs.1 0 Med stöd av det a n f ö r d a tvekar

7 F b 23, KB. Aschanocus har åsätt volymen huvudtiteln »Cronica Bedc

Do quatuor summis rebus gestis extraneis» och antecknat »In fine deest aliquid». Åtskilligt saknas emellertid, ej endast på slutet.

8 Så även några andra blad i början av handskriften.

9 Längst nedtill på sidan har samma hand yttermera tillagt orden

»In-fidelibus Dacis noli credere»,

1(1 Jfr särskilt den av häftig missräkning färgade notisen vid 1448 i

SRS 1:1, s. 88, on serie anteckningar slutande med 1450 och uppenbart tillkomna detta iir. Danskarna bära här ännu skulden; först senare vändes anklagelserna åt annat håll. E. L ö n n r o t h , Sverige och Kalmarunionen

2 8 4 N 1 L S A H N L U N D

jag icke att datera det övre stycket om Engelbrekt till tiden före 1450.

Att Aschanaeus uppfattur detta stycke som Engelbrekts

»epita-fium» är icke förvånande, då han uppenbarligen kände till den forna

inskriften i Örebro. Han återger texten på ett av sina inhäftade nya

blad men råkar därvid i en detalj följa Bose eller Messenius mot

handskriften {reduceus i st. f. redactis). Övriga avvikelser har han

med ett oväsentligt undanlag rätt återgivit, l i k s o m hos Messenius

möter också här den kronologiska minnesversen som avslutning.

Nedan följer anteckningen med angiven radindelning.

Engilbertus nacione Swectis, parvus corpore et multa preclara

/complens opere, regem Ericiim expulit do regno/ vicit ciuitatem

Stocholm plenam Dacis et Theuthonicis/et fugauit eos de regno

et recuperauit mediam Seaniam/bonis rei publice ad debitum

sta-tum viriliter redactis a quodam/Sweco retribuenti mahim pro

bono nequiter

in bona fide/occisus est. Cujus anima requiescat

in perpetua pace. Amen.

C quater et semel M. quater X si bis duo demam

est Engilbertus quarta may luce peremptus.

Vid en jämförelse med parallelltexten ur Tumbas ter sig denna

språkligt bättre accentuerad och sakligt mera övertygande, särskilt

genom att den utesluter Måns Bengtssons namn och nöjer sig med

en omskrivning. Att epitetet »Ponieranus» saknas är likaså i sin

ord-ning. Märklig är i synnerhet en skiljaktighet, som utan tvivel —

se närmare här nedan — ger oss den äkta lydelsen av

gravinskrif-ten. Det heter om Engelbrekt, att han återtog halva Skåne (mediam

Scaniam), icke rikets förlorade ägodelar (amissa . . . bona). Den

när-mast följande satskonstruktionen, som i den förut kända

uppteck-ningen onekligen ljuder ganska matt, får sedan karaktären av en

ablativus absolutus med temporal Innebörd, i verkningsfull

anknyt-ning till slutorden om den död som blev lönen för ett sådant verk.

Också rninnesversens form uppvisar flera olikheter.

I och för sig

oväsentliga leda de över till en fortsatt jämförelse av större vikt.

Strängnäskalendariet har versen i exakt samma form som här, men

därjämte vid Engelbrekts dödsdag den 4 maj en annotation, som ur

r».

11 Aschanaius återger detta ord felaktigt med »iniquiter;.

12 Alltså 1. demam i st. f. demas, 2. quarta may i st. f. Maji quarta ooh 3.

^ _ _ _ _ ^ E N G E L B R E K T S G R A V S K R I F T 2 8 5

det s a k l i g a innehållets s y n p u n k t slående överensstämmer med in-skriften vid h a n s grav. fullt riktigt återgiven, m e n a r j a g , på den Aschanseus tillhöriga h a n d s k r i f t e n s första sida. Kalenderanteck-ningen i fråga publicerades r e d a n av L a n g e b e k efter en avskrift av Örnhielm1 3 men sönderfaller, som G r a n d i n s o n klargjort,1 4 i tvenne

sammanfogade delar. T v å s k r i v a r h ä n d e r ha varit verksamma. De få ord i början som h ä r r ö r a från den tidigare av dem k u r s i v e r a s i av-trycket h ä r nedan.

A n n o domini M C D X X X VI interfectus fuit E n g e l b e r t u s Engel-brichtzson, princeps regni Swecie, in q u a d a m p a r v a i n s u l a in stagno quod dicitur J a l m e r in Nericia, qui in d u o b u s a n n i s s u b i u g a u i t sibi Sueciam et expulit regem Ericuin et oinnes alieni-g e n a s de castris, qui etiam primo vicit ciuitatem Stocholm et mediam S k a n i a m et reformauit leges patrie et multa alia bona pro coramuni utilitato o p e r a t u s est, c u i u s a n i m a requiescat in pace perpetua.

Härtill h ö r vidare den förut anförda versen, av brist på utrymme placerad i bladets överkant. D å den h i n d r a n d e notisen i kalendaric-texten hänför sig till året 1489, slöt G r a n d i n s o n med all rätt, att h a n d e n B, som alltså s v a r a r för tilläggen, varit verksam först efter detta år. H a n d e n A däremot ä r enligt h a n s iakttagelser densamma som i k a l e n d a r i e t inskrivit biskop T o m a s ' a n n i v e r s a r i e r d e n 26 ja-n u a r i och deja-n 20 m a r s , vilket eja-nligt ett ä ja-n ja-n u bevarat brev skedde före den 13 juli 1443 eller senast då. F r å n kalendariet i S t r ä n g n ä s h a r s å den k o r t a anteckningen om E n g e l b r e k t s död s a n n o l i k t övergått till g r å b r ö d r a k l o s t r e t s i Stockholm »diarium»,1 5 där O l a u s P e t r i till sist

tillökade den med minnesversen. «• SRD IV (17 . . ) , s. 622.

14 A. a., s. 183.

15 Samma hand har där, tydligen före 1448, gjort on annan kalendarisk

anteckning, vars datum blivit midsommardagen den 24 juni, om Engel-brcktsfcjdens utbrott: »Anno domini MCDXXXIIII oxierunt Vallenses cum suo principe Engilberto». Båda notiserna äro bland de för gråbrödradiariet och de nu så livligt dryftade »Annales Holmienses 845—1463» före 1448 gemensamma (SRS I I I : 1, s. 21 ff.). Se härom J. R o s é n , Studier i Stock-holms gråbrödraklosters diarium (Vetenskaps-Societoten i Lund, Årsbok 1940), s. 112 ff., och G. W o s t i n. Historieskrivaren Olaus Petri (1946), s. 361 ff. Den anförda anteckningen vid 24/6 återkommer som begynnelse-ord, med följande olika utformning, i flera annaler och annalfragment.

12.SH N I L S A H N L U N D

N ä r den utfyllande anteckningen i kalendariet visar sig v a r a så ung, k a n den icke h a legat, till g r u n d för gravinskriften på m u r e n i Örebro k y r k a . F ö r h å l l a n d e t måste v a r a det omvända. F ö r ledande andliga k r e t s a r i stiftsstaden S t r ä n g n ä s v a r u t a n tvivel denna in-skrift välbekant. Något egentligt verbalt beroende ä r det visserligen ej fråga om, men huvudmomenten i E n g e l b r e k t s g ä r n i n g uppfattas på alldeles s a m m a s ä t t : k o n u n g E r i k s och f r ä m l i n g a r n a s fördri-vande, Stockholms s t a d s intagande och erövringen av h a l v a Skåne. F r a m f ö r allt delta identiskt lika, u p p r e p a d e uttryck, som man a n n o r -städes aldrig möter, »mediam Scaniam». t a l a r för ett synnerligen n ä r a förhållande mellan d e s s a källor, av vilka B-handens anteck-n i anteck-n g i kaleanteck-ndariet utaanteck-n all fråga ä r deanteck-n y anteck-n g r e . Med t a anteck-n k e på utsa-g o r n a i F r i h e t s v i s a n av 1439 om vallfärder redan då till E n utsa-g e l b r e k t s g r a v1 0 måste m a n nog också finna dot uteslutet, att denna g r a v u n

-d e r s å l å n g ti-d skulle ha fått vänta på -den minnesinskrift, äkta medeltida till sin prägling, som fanns k v a r på E s b j ö r n P e t r i Boses tid — visserligen i sådant skick att det icke lyckades honom att fullt

uppfälla innehållet.1 7 Mindre troligt ä r dessutom i själva verket, att

intagandet av Stockholm på detta sätt skullo skjutits i förgrunden, om ett s t ö r r e antal å r förflutit mellan E n g e l b r e k t s b o r t g å n g och inskriftens avfattning. U n d e r den n ä r m a s t e tiden efteråt h a r däremot säkerligen d e n n a händelse, h a n s sista s t o r a insats, kraftigt vädjat till minnet, s å s n a r t det gällde att i korthet u p p r ä k n a h a n s bragder.1 8

Det s y n e s mig i n g a l u n d a v a r a u t a n fog, som Bertil W a l d é n g i s s a r Så i årsboken 1298—1473 (SRS 1:1, s. 96), vars handskrift från mitten av 1500-talet (D 29 b. 9, KB) företer en utraderad men ännu skönjbar an-teckning av Messenius: »Cancel. restituendum» — sannolikt visande att den tillhörde Axel Oxenstierna personligen.

la Underverk vid graven omtalas ju även, dock som rykten utifrån (ut

dicitur), i Vadstenadiariets bekanta anteckning vid 1434. Att denna har förelegat färdig senast 1446 visar en jämförelse mod klosterbrodern Karl Anderssons sagda år gjorda extrakt ur diariet, varur han bl. a. hämtat den märkliga satsen »regnavit Engilbricht tribus annis». SRS I: 1, s. 151 och s. 231.

17 Vissa omkastningar i ordföljden kunna tänkas medvetet gjorda.

18 Att märka är, att skildringen i Karlskrönikans förra del av

Engel-brekts ledande roll vid Stockholms intagande i januari 1436 på en del punkter visar sig ha reviderats till Karl Knutssons förmån vid omredi-geringen av krönikepartiet. Flera nyare författare ha observerat och tagit hänsyn till detta.

E N G E L B R E K T S G R A V S K R I F T 2 8 7

på biskop Tomas såsom varande författaren av miniiesinskriptionen.

Nikolaikyrkan i Örebro, framhåller han, var ju stiftets förnämsta

helgedom näst etter domkyrkan i Strängnäs. Vid en så betydelsefull

tilldragelse som invigningen av ett gravkapell därstädes bör

bisko-pen ha tagit verksam del i de förberedelser som krävdes. Enligt

Wal-déns mening har elt särskilt Engelbrektskupell en gång funnits och

utgjorts av en nu helt omdanad tillbyggnad, vars 1898 delvis

blot-tade väggmålningar på jämförelsens väg låta datera sig troligen till

1430-talets andra hälft, senast till 1440-talet. Dessa sedermera

vit-1 immade målningar, behandlande lämpliga bibliska och legendariska

motiv, kunna mycket väl vara inbegripna i Boses allmänt hållna

upp-gifter om kyrkans överkalkning 1594. Minnesskriftens »klangfulla

stilistiska utformning» motsäger icke heller, menar Waldén,

anta-gandet av en sådan medverkan från biskop Tomas' sida.

Att

grav-platsen småningom bortglömdes förklaras troligen därigenom, att

det forna kapellet länge tjänade som gudstjänstlokal fiir

landsför-samlingarna vid Örebro.

Det finns i verkligheten mellan inskriften och Frihetsvisan flera

likheter. En sådan, vanemässigt lätt förbisedd, är parallellen »then

litzla man» och »parens corpore». Uppgiften om Engelbrekts ringhet

till växten återkommer som bekant hos Ericus Olai men är

främ-mande för andra källor, och vi ha dock icke så alldeles få

annalis-tiska notiser hörande till Engelbrekt och hans framträdande, såväl

tryckta som ännu otryckta, delvis utförliga nog.

En annan likhet,

som åtminstone försvarar ett omnämnande, knyter sig till orden

i visan

han utdreff endogh alla the

som rikit wille argha

och inskriftens nära motsvarande energiska uttryck

fugauit eos de regno

Mest säger emellertid en verkligt genomförd överensstämmelse

både i tankegång och ordval, som först den nu fastställda och av allt

att döma riktiga läsarten ger oss tillfälle att fixera. Det gäller en

bekant strof, som jag här anför med några uteslutningar, likgiltiga

för sammanhanget.

19

W a 1 d é n, a. a., s. 373 ff., 382 ff. Bilder av de 1898 delvis uppdagade

mon förstörda målningarna s. 378—379.

288 N I L S A H N L U N D

T h a han hafde sva m a n l i g h a striit tha fik h a n thet til löna

tha w a r t h a n slaghen i godha tro, sva p l ä g a r m a n t r o s k a p r ö n a .

Man jämföre h ä r m e d den sista förtäljande s a t s e n i inskriften: — bonis rei publice ad debitum statum viriliter redactis, a qiiodam Sueco r e t r i b u e n t i malum p r o bono neqniter in bona fide occisus est.

Med h ä n s y n till de speciellt h i s t o r i s k a uppgifternas knappt till-mätta utrymme i F r i h e t s v i s a n s centrala p a r t i ä r detla mycket och fullt tillräckligt att r i k t a tanken mot T o m a s Simonsson, död i början av 1443, som upphovsman också till gravinskriften. D a l e r i n g e n blir d e n s a m m a som den W a l d é n på k o n s t h i s t o r i s k a g r u n d e r kommit till för kapellets tillkomst. Man k a n visserligen med gamle Sven L a g e r -bring invända, att inskriften i flera p u n k t e r ä r »lagom historisk», då Engelbrekt förvisso ej bragte till slutlig fullbordan allt vad h a n så-lunda r o s a s för, »fast h a n böd till».21 Men det h ö r j u n ä r a s a m m a n

med själva a r t e n av s å d a n a monument, att m a n vid d e r a s s k a p a n d e utan eftertankens blekhet vänder blicken mot de momentana höjd-p u n k t e r n a i den b a n a det gäller att hugfästa. Ett försök till n ä r m a r e a n a l y s a v d e s s a u t t r y c k i inskriften k a n för övrigt, s å vitt j a g för-står, endast leda till ott b e s t y r k a n d e av dateringen, som sammanfatt-ningsvis må så f o r m u l e r a s : icke långt efter E n g e l b r e k t s död.

Z U S A M M E N F A S S U N G N I L S A H N L U N D ; Engelbrechts Grabinschrift.

FAne lateinische Grabinschrift iiber den 1436 gemordeten Engclbrecht Engelbrechtsson, den Leiter der Volkserhcbung i Schweden gegen König Erich von Pommern, fand sich bis zum Jahre 1594 in der Stadtkirche von Örebro, wo er begraben wurde. Diese Mauerinschrift — leider äusserst undeutlich — wurde damals aufgezeichnet, bevor das Innere der Kirche uberkalkt wurde. Sie findet sich wiedergegeben in einer 1611

21 Svea Rikes Historia IV (1783), s. 134, där inskriften återges efter

E N G E L II li E K T S G li A V S K 11 1 F T 2 8 9

herausgekommencn anliquarischon Arbeit (S. 281). Verf. hat in einer mit-telalterlichen Handschrift in der Königl. Bibliothek zu Stockholm oine in der Hauptsache ubereiustimmende, in gewissen Einzelheiten indessen deutlich richtigere Aufzeichnung vorgefundon (S. 284), in der or glaubt. die echte Grabinschrift wieder gefunden zu haben. Sie zeigt grosse Ähn-lichkeiten mit den Engelbrecht gewidmeten Strophen in dem Gedicht von Schwedens Freiheit von Bischof Thomas von Strängnäs, goschriebon 1439. Ebenso wie frUher bereits Bertil Waldén (1934) nimmt Verf. an, dass Thomas, der 1443 starb, persönlich beim Zustandekommen dor Grabinschrift in dor Stadtkirche zu Örobro mitgewirkt hat.