Herr Johannes signet
Ahnlund, Henrik
Fornvännen 60-63
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1968_060
Ingår i: samla.raa.se
Migration period were in use in Gotland well into the Vendel era and that the specific Gotlandic bracteates came into existence towards the end of its Period I or the beginning of Period II,
Translated by Richard Cox
Herr Johannes signet
Sedan nägra är tillbaka bedriver stadsmuseet omfattande arkeologiska arbeten i trakten av Spånga kyrka. Bakgrunden härtill är naturligtvis det pågående exploa-teringsarbetet av Järvafältet och dess omgivningar. Bland de mänga fornlämningar, som under sommaren och hösten 1966 blev föremål fiir undersökning, var ocksä en förmodad stensättning ca 300 meter norr om kyrkan. Den visade sig under arbetets gäng dock knappast förete bilden av en gravanläggning. Visserligen inne-höll den litet sot och kol; spikar och järnfragment saknades inte heller. I anlägg-ningen hittades dessutom också nägot som i första ögonblicket säg ut som en flat bronsknapp.1 Vid närmare granskning visade det sig emellertid vara en ovanligt
väl bevarad medeltida signet med en diameter om ca 2,7 cm. Fyndet bestyrkte det omedelbara intrycket att anläggningen inte var en förhistorisk grav utan nägot annat, kanske en grund till en byggnad.
Åtskilliga hundra signeter frän medeltiden är bevarade till våra dagar. Ganska få är emellertid i ett så gott skick som fyndet från Spånga. Redan av den anled-ningen var det av stort värde. Men fyndet fick ytterligare en dimension niir de gotiska minuskleriia hade tolkats på det spegelvända fotonegativet. Längs kanten omgiven av pärlringar stod att läsa: + s : dni : ioh : is : de : spangum. Alltså: Herr Johannes i Spånga sigill. Att så nära kyrkan hitta ett skriftligt belägg pä namnet Spänga frän medeltiden var verkligen ganska häpnadsväckande. Stilistiskt pekade mycket pä en datering till senare delen av 1300-talet, ett antagande som
1 Rapport i Stockholms stadsmuseum. Fornlämning nr 73.
Fig. 1 a). Stampen spegelvänd, stamp. 3/5.
T h e stamp reversed. 3/5. b) Stampen rättvänd. — T h e
senare bestyrktes av expertis p ä Riksarkivet. A t t d e t var socknens präst som för-lorat sitt sigill var ocksä ett a n t a g a n d e som läg n ä r a till h a n d s . Frägan o m n å g o n k y r k o h e r d e m e d n a m n e t J o h a n n e s verkat u n d e r senare delen av 1300-talet i Spänga
mäste naturligtvis o m e d e l b a r t besvaras. Att så varit fallet framgick snart vid s t u d i u m av tillgängliga källor frän tiden. Den 14 o k t o b e r 1375 u t f ä r d a d e i Spånga kyrka k a n i k c n i U p p s a l a och d o m p r o s t e n i L i n k ö p i n g J o h a n Karlsson (Färla) en skuldförbindelse ät U p p s a l a d o m k y r k a fiir goo floriner av Kölnsk vikt. Som p a n t ö v e r l ä m n a d e h a n samtidigt tre m a r k l a n d j o r d i R i s e n ö (dvs. Rissne) i Spånga, dock m e d r ä t t för h a n s arvtagare att återlösa fastigheten i n o m ett är. E t t flertal b ö n d e r i Spånga h a r såsom fastemän fått sina n a m n n ä m n d a i h a n d l i n g e n . När-v a r a n d e När-vid breNär-vets a När-v f a t t a n d e När-var äNär-ven n a t u r l i g t nog k y r k o h e r d e n h e r r fohan.'-H a n s p a t r o n y m i k o n ger oss en u r k u n d frän den 9 j u l i 1377 skriven i U p p s a l a . Det är en v i d i m i n a t i o n a n g å e n d e ä g a n d e r ä t t e n till en g ä r d som biskop Sigfrid i Skara skänkt till d e k a n a t e t i U p p s a l a och som beseglats av ärkebiskop Birger, d o m k a p i t l e t , d o m p r o s t e n J o h a n och k a n i k e n R o t c h e r . Som v i t t n e n stär }olian Nilsson, präst i S p å n g a , liksom J o h a n T h o r v a s t s o n , präst i Sankt Pers kyrka i U p p -sala.3 H e r r J o o n i Spånga är veterligen sista g ä n g e n n ä m n d i cn h a n d l i n g från >385.4
N ä r skuldförbindelsen avfattades i Spänga kyrka d e n 14 o k t o b e r 1375 beseg-lades d e n ocksä av flera adelsmän b l a n d d e m en framstående r e p r e s e n t a n t fiir en högfrälse ätt m e d r ö t t e r i södra U p p l a n d , den m e d drotsen Bo Jonsson (Grip) n ä r a lierade Finvid Finvidsson cl. ä. (f ca 1380).•"' H a n tillhörde d e n s.k. Frössviks
2 SRP 1181. Sigillen saknas. 3 SRP 1281
' SRP 2182
5 Om Frössviksätten se Gillingstam SBL 16, och där cit. litteratur. Ätterna Oxenstierna
och Vasa under medeltiden, Stockholm 1952-1953: Frössviksätten, Äldre svenska frälse-släkter, h. 1, Stockholm 1957.
Allt tyder på att h a n var u p p l ä n n i n g . Sin grav fick h a n i Skokloster. H a n s m a k a h e t t e Kristina M ä n s d o t t e r . H o n b o d d e 1361 p å Stockby p ä L i d i n g ö n . 1364 ingick h o n i Klara Kloster. Finvid Finvidssons syster h e t t e Birgitta. H o n var gift m e d r i d d a r e n H å k a n M a g n u s s o n ( M a g n u s Marinassons ätt). Efter sin makes b o r t g å n g ingick h o n i S:ta Klara Kloster 1361 och blev d ä r abedissa. Som sådan omtalas h o n 1364-66. I s a m b a n d m e d sitt i n t r ä d e d o n e r a d e h o n 4 m a r k l a n d och 4 örtug-land jord i L i n t a i B r o m m a till klostret.6
Som v a p e n förde Finvid Nilsson en d e l a d tresidig sköld m e d övre vänstra fältet kluvet. H a n d l i n g a r n a med h a n s sigill är bevarade. Skölden omges av e-n båglinje m e d pilspetsar. Sonens v a p e n var u t f o r m a d e på s a m m a sätt.7
D e n n a s k e n b a r t o v i d k o m m a n d e u t v i k n i n g av ä m n e t förtjänar n u en förklaring. D e t märkliga är n ä m l i g e n att F i n v i d s v a p n e t återfinns pä h e r r J o h a n s signei. D ä r o m r a d e r inte d e t minsta tvivel. T . o. m. pilspetsarna är synliga. Båglinjeu h a r emellertid ersatts av en v a n l i g p ä r l r i n g . E n jämförelse m e l l a n h e r r Johans signet och ett bevarat sigillavtryck av Finvid Finvidssons sigill från år 1339 pä ett p e r g a m e n t s b r e v är ä n n u m e r a u p p l y s a n d e . De b a d a sigillen h a r varit n ä r m a s t identiska till sin storlek och u t f o r m n i n g . T r o l i g e n h a r d e graverats av samma mästare. H e r r J o h a n h a r alltså tillhört Frössviksätten. H a n s n ä r v a r o i Spänga kyrka vid u t f ä r d a n d e t av skuldsedeln 1375 kan alltså ha varit b e t i n g a d av r e n t personliga skäl, även o m d e t är m i n d r e troligt. Att sä var fallet med Finvid Finvidsson är d ä r e m o t högst s a n n o l i k t . H a n d l i n g e n h a r beseglats av p e r s o n e r som stod i n ä r a släktskapsförhållande m e d J o h a n Karlsson (Färla). Det h a r alltså rört sig o m s.k. bördsbesegling. Av en h a n d l i n g frän den 30 m a j 1364 kan framgå a t t släkten r e d a n då h a d e affärer m e d d o m p r o s t e n J o h a n Karlsson.s Birgitta
Fin-v i d s d o t t e r e r k ä n n e r n ä m l i g e n att h o n aFin-v M a g n u s Tyrgilsson u p p b u r i t nära 49 m a r k p e n n i n g a r i gängse m y n t , varav 1 m a r k 6 öre gå pä en m a r k silver, vilket han ( M a g n u s Tyrgilsson) h a d e återlöst av h e r r J o h a n Karlssons p a n t .
Det är naturligtvis vanskligt att ge sig hän ät s p e k u l a t i o n e r beträffande
even-0 SD 6504
7 B. E. Hildebrand, Svenska medeltida sigiller, Stockholm 1872, gtlje serien. Pl. 20. nr 341.
SD 2516. RPB 1339. Sköldens nedre fält torde ha varit blått, det övre högra i silver och det vänstra rött (Gillingstam, Frössviksätten, Äldre svenska frälsesläkter, s. 48).
tuella s l ä k t f ö r h å l l a n d e n . H e r r J o h a n n e s b ö r ha tillhört samma g e n e r a t i o n som Finvid Finvidsson d. ä. M a n n o t e r a r m e d visst intresse att n a m n e t Nils före-k o m m e r .9
H e n r i k A h n l u n d
Summary
I n t h e course of exeavation n e a r t h e Spånga c h u r c h in U p p l a n d , a small seal of 2.7 cm in d i a m e t e r was found. A c c o r d i n g to its inscription it h a d belonged to the parish priest, J o h a n n e s . T h e a u t h o r has investigatcd the series p a s l o r u m of the parish a n d expresses t h e o p i n i o n that this J o h a n n e s is identical with a J o -h a n n e s Nilsson m e n t i o n e d in a record of 1375. T -h e coat of a r m s on t-he seal s-hows t h a t the b e a r e r belonged t o a Swedish noble family of i m p o r t a n c e in t h e 141b century, the Frössvik family.
T r a n s l a t e d by R i c h a r d Cox
9 I detta sammanhang kan det kanske vara värt att nämna att en sigillstamp med
unge-fär motsvarande vapen finns i Staten Historiska museums samlingar sedan obekant tid-punkt och utan ätkomsthandlingar. Texten lyder: s'x henricix f (? filii) nico:isen (blad-ornament). Troligen rör det sig dock om ett danskt sigill.
