SAMMANFATTNING
Bakgrund: Genom god kommunikation kan kontakt etableras mellan patienten och sjuksköterskan vilket lägger grunden till en adekvat anamnes samt dokumentation kring patienten. Smärtbehandling av patienter som söker för akuta buksmärtor kan påverkas av bristande kommunikation och dokumentation. Idag råder delade meningar om hur
smärtbehandling av dessa patienter skall gå till. Syfte: Studiens syfte var att följa patienter som sökt för akuta buksmärtor, från akutmottagningen vidare till kirurgisk vårdavdelning. Studien fokuserade på sjuksköterskans dokumentation som omfattar bedömningar, åtgärder och utvärderingar i samband med patientens smärtproblematik. Metodbeskrivning: Studien har en kvantitativ ansats med en retrospektiv deskriptiv design där urvalet bestod av 58 patienter vars journaler granskades. Resultat: Smärtbedömning av patienterna utgjordes för de allra flesta av en smärtanamnes medan smärtskattning enligt Visuell analog skala (VAS) utfördes på knappt hälften av dessa patienter på akutmottagningen. På vårdavdelningen utfördes smärtskattning i större utsträckning. På akutmottagningen erhöll patienterna oftast opioider som smärtstillande läkemedel medan vårdavdelningen administrerade paracetamol i kombination med opioider. Utvärdering av given smärtbehandling utfördes sällan både på akutmottagningen och vårdavdelningen. På akutmottagningen och vårdavdelningen utfördes endast ett fåtal smärtlindrande omvårdnadsåtgärder. Slutsats: För att patienten skall bli optimalt smärtlindrad krävs tydliga riktlinjer för smärtbehandling både på akutmottagningen och vårdavdelningen. Arbetet underlättas även om dokumentation sker enhetligt och
strukturerat i patienternas journaler. Dokumentation av smärtskattning och smärtbehandling med påföljande utvärdering är bristfällig vilket kan ha en negativ inverkan på patientens smärtbehandling.
ABSTRACT
Background: Through good communication a relationship between the patient and the nurse can be established, which is essential for an adequate anamnesis and documentation. Pain management of patients seeking acute abdominal pain may be affected if communication and documentation is inadequate. Today there are differences in directives on how pain
management of these patients should proceed. Objective: The aim of the study was to follow patients who searched for acute abdominal pain, from the emergency department on to the surgical ward. The study focused on nurse’s documentation including assessments, actions and evaluations related to the patient’s pain problems. Method: The study had a retrospective quantitative descriptive approach where the sample consisted of 58 patients whose medical records were reviewed. Results: The majority of patients had a detailed pain medical history while pain assessment according to visual analogic scale (VAS) was performed on almost half of these patients in the emergency department. At the surgical ward VAS was performed in a greater extent. In the emergency department, patients received mostly opioid pain medications while at the surgical ward paracetamol was combined with opioids. Evaluation of given pain treatment was rarely performed both at the emergency department and surgical ward. Few alternative nursing interventions were performed in the emergency department or in the surgical ward. Conclusion: Clear guidelines is required to enable adequate pain management both in the emergency department and surgical ward. The work is also facilitated if
documentation is made uniform and structured in the patient’s medical records.
Documentation of pain assessment and pain management with subsequent evaluation is insufficient, which can have negative impact on the patient’s pain management.
Keywords: acute abdomen, pain management, pain assessment, communication.
