SAHLGRENSKA AKADEMIN ENHETEN FÖR FYSIOTERAPI
SAHLGRENSKAAKADEMIN
INSTITUTIONEN FÖR NEUROVETENSKAP OCH FYSIOLOGI
SEKTIONEN FÖR HÄLSA OCH REHABILITERING ENHETEN FÖR FYSIOTERAPI
SAHLGRENSKAAKADEMIN
INSTITUTIONEN FÖR NEUROVETENSKAP OCH FYSIOLOGI
SEKTIONEN FÖR HÄLSA OCH REHABILITERING ENHETEN FÖR FYSIOTERAPI
PATIENTERS ERFARENHETER AV FYSIOTERAPI VID
UTMATTNINGSSYNDROM
- En enkätstudie
Sofie Essermark och Måns Fritzell
Examensarbete: 15 hp
Program och kurs: Fysioterapeutprogrammet, FYS 304
Nivå: Grundnivå
Termin/år: Höstterminen 2017
Handledare: Med Dr, specialistfysioterapeut Anna-Karin Kroksmark Examinator: Med Dr, leg. fysioterapeut Eva Holmgren
Abstrakt
Examensarbete: 15 hp
Program: Fysioterapeutprogrammet, FYS 304
Nivå: Grundnivå
Termin/år: Höstterminen 2017
Handledare: Med Dr, specialistfysioterapeut Anna-Karin Kroksmark Examinator: Med Dr, leg. fysioterapeut Eva Holmgren
Nyckelord: Utmattningssyndrom, mental hälsa, primärvård, webbenkät, fysioterapeutisk behandling, kroppsmedvetandeträning, stress
Bakgrund:
Syfte:
Psykisk ohälsa är ett växande problem och utgör idag i Sverige en av de främsta orsakerna till sjukskrivning. Utmattningssyndrom utgör en betydande del av denna ohälsa. Fysioterapeutisk behandling är ett av flera alternativ som finns att tillgå.
Syftet med denna studie var att få ökad kunskap om patienters erfarenheter av fysioterapi vid utmattningssyndrom, vilken typ av fysioterapeutisk behandling som erbjudits, hur patienterna har upplevt effekten av behandlingen samt om det förekommer regionala skillnader i Sverige avseende detta.
Metod: En webbaserad enkätstudie där deltagare rekryterades genom att fysioterapeuter inom öppenvården delade ut informationsbrev till patienter med
utmattningssyndrom. Datamaterial bearbetades i SPSS genom icke-parametrisk statistik.
Resultat:
Konklusion :
Samtliga 42 deltagare, från Västra Götalandsregionen och Stockholms läns landsting, ansåg att fysioterapeutisk behandling haft effekt och skulle rekommendera andra med utmattningssyndrom att träffa en fysioterapeut.
Behandlingarna som erhållits var: Kroppsmedvetandeträning (n=38), Råd om fysisk aktivitet (n=28), Stresshanteringskurs (n=17), Smärtlindrande behandling (n=13), Konditionsträning (n=8), Styrketräning (n=6), Sömnskola (n=4) samt
"Annan behandling" (n=20) som var ett öppet svarsalternativ.
Kroppsmedvetandeträning var den behandlingsform som flest upplevt varit till mest nytta. En signifikant skillnad (p=0,021) fanns mellan regionerna avseende förekomst av Kroppsmedvetandeträning, dock inte för övriga behandlingar.
Totalt hade 38 av deltagarna fått flera typer av behandlingar.
Denna studie visade på positiva erfarenheter av fysioterapi vid
utmattningssyndrom men där många patienter upplevt att behandlingen påbörjats för sent. Studien visar också på behovet av ökad kunskap om fysioterapeutisk kompetens vid detta tillstånd hos patientgruppen samt andra vårdgivare.
Abstract
Bachelor thesis: 15 hp
Program: Physical therapist
Level: Bachelor
Term/year: Autumn 2017
Supervisor: Med Dr, RPT, Anna-Karin Kroksmark
Examiner: Med Dr, RPT, Eva Holmgren
Key words: Exhaustion syndrome, mental health, primary health care, web survey, physiotherapy treatment, body awareness therapy, stress
Background:
Aim:
Mental illness is a growing problem and is one of the main reasons for sick leave in Sweden today. Exhaustion syndrome constitutes a significant part of this illness. Physiotherapy treatment is one of several options available.
The aim of this study was to gather further knowledge about exhaustion syndrome patients' experience of physiotherapy treatment, what type of physiotherapy treatment that had been offered, the patients' experience of the effects of the treatment and if there are any regional differences in Sweden in this regard.
Methods: A web-based survey, where participants were recruited by physiotherapists in the primary care who handed out information sheets to patients with
exhaustion syndrome. Data processing was performed using SPSS for non- parametric statistics.
Results: All 42 participants, from Region Västra Götaland and Stockholm County Council, felt that the physiotherapy treatment had been effective and would recommend others with exhaustion syndrome to visit a physiotherapist. The treatments received were: Body awareness therapy (n=38), Advice on physical activity (n=28), Stress management program (n=17), Pain management techniques (n=13), Aerobic exercise (n=8), Resistance training (n=6), Sleep school (n=4) and "Other treatment" (n=20) which was an open-ended response. Body awareness therapy was the treatment that most people
considered to be most effective. There was a significant difference (p=0.021) between the regions regarding the incidence of Body awareness therapy, but
Conclusion:
not for other treatments. A total of 38 participants had received several types of treatments.
This study has shown positive experiences of physiotherapy by patients with exhaustion syndrome, however many patients felt that the treatment started too late. This study also demonstrates the need for increased knowledge about physiotherapy skills for this condition among this patient group and other healthcare providers.
Bakgrund
Psykisk ohälsa ett växande problem och utgör i Sverige idag en av de främsta orsakerna till sjukskrivning (1). Enligt Försäkringskassans socialförsäkringsrapport från år 2015 har långtidssjukskrivningar (minst 60 dagar) i Sverige ökat under de senaste åren, mycket beroende på att psykiatriska sjukdomar har blivit mer förekommande (2).
Prevalens
Psykiatriska sjukdomar utgjorde totalt 34,7 % av långtidssjukskrivningarna i Sverige år 2014, där majoriteten var män och kvinnor mellan 30-49 år (2, 3). Mellan år 2010-2015
rapporterade Försäkringskassan de psykiatriska sjukdomarna som den vanligaste orsaken till sjukskrivning längre än 14 dagar i Västra Götaland bland både män och kvinnor (4). Inom diagnosgruppen psykiatriska sjukdomar finns diagnosen Utmattningssyndrom, som enskilt utgör en av de största undergrupperna inom denna diagnosgrupp (2) och är sedan år 2012 en av de diagnoser som ökar mest (4). En individ med utmattningssyndrom har ofta en lång sjukskrivningstid och mellan år 2012-2015 låg medianlängden i Västra Götaland på ca ett halvår, som även är det län i Sverige med störst andel psykisk ohälsa (4). Ofta medför denna diagnos dock att patienterna är sjukskrivna i minst ett år, ibland längre, och för att uppnå full återhämtning kan det ta flera år (1). Glise (5) redogör för hur den typiska personen att drabbas av utmattningssyndrom är en högutbildad kvinna i 40-årsåldern. Vidare rapporterar hon om en undersökning gjord på 2683 arbetande män och kvinnor som visade att en av sex personer uppfyllde kriterier för självrapporterad utmattning, vilket indikerar på hur vanligt
utmattningssyndrom är.
Stress - grunden till utmattningssyndrom
Glise hävdar i sin avhandling att det inte finns några uppenbara skillnader i symptom vad gäller kön eller ålder men att det finns ett samband mellan återhämtning och självrapporterad symptomlängd (5). Båda könen har en likartad risk att utveckla utmattningssyndrom om deras arbetsuppgifter är desamma, statistiskt sett är det dock mer förekommande bland kvinnor.
Detta kan härledas till att de är överrepresenterade inom yrken som innebär pressade
situationer samt låg kontroll och där belöningen inte möter ansträngningen (exempelvis inom skola samt vård- och omsorg) (2, 6).
Även om utmattningssyndrom inte är synonymt med arbetet, uppstår det ändå ofta inom yrkeslivet. För att inte drabbas av utmattningssyndrom, speciellt inom vårdyrken som ligger i riskzonen, menar Todaro-Franceschi i sin bok Samvetsstress och utmattningssyndrom inom omvårdnad, att det är betydelsefullt att vara ödmjuk mot sig själv, att våga erkänna sina känslor och inte ignorera en ogynnsam arbetssituation (7). En viktig del i detta är att se till att umgås med vänner och familj och att ha ett socialt stöd, såväl på fritiden som på arbetet (8).
Jonsdottir et al. (9) beskriver att stress är en skyddande funktion som människan behövt genom åren ur ett evolutionärt perspektiv för att överleva. Författarna förklarar att hjärnan inte fullt anpassats till hur dagens samhälle ser ut och en alarmreaktion ser därför idag
annorlunda ut och utlöses av mildare påfrestningar. Reaktionen är mer utdragen och följs ofta av en otillräcklig återhämtning. Jonsdottir et al. menar vidare att kroppen svarar fysiologiskt på denna alarmreaktion med bland annat ett förhöjt blodtryck, ökad puls och obalans i hormonsystemen med exempelvis ökad halt av fett och glukos i blodet. Inte sällan medför denna reaktion känslor av ilska och frustration som tenderar att kvarstå. Sker dessa
alarmreaktioner för ofta och tätt inpå varandra kommer det så småningom uppstå en långvarig stressreaktion som negativt påverkar den psykiska och fysiska hälsan.
Den primära källan till att utveckla utmattningssyndrom är att en person har utsatts för långvarig stress (ett minimum om sex månader men ibland flera år) och karaktäriseras av att såväl psykisk som fysisk utmattning infinner sig (1). Symptomen är högst varierande från individ till individ men leder till emotionella, kognitiva och somatiska funktionsnedsättningar (10).
Kriterier för utmattningssyndrom
Enligt Socialstyrelsen ska samtliga kriterier A-F uppfyllas för att kunna fastställa diagnosen utmattningssyndrom (1). Utmattningssyndrom kan både vara en primär- eller sekundär diagnos. I de fall då personen i fråga redan har en psykiatrisk diagnos bör
utmattningssyndrom ses som en tilläggsdiagnos (1, 11). Socialstyrelsens kriterier för att uppfylla diagnosen lyder:
A. Fysiska och psykiska symtom på utmattning under minst två veckor. Symtomen har utvecklats till följd av en eller flera identifierbara stressfaktorer vilka har förelegat under minst sex månader.
B. Påtaglig brist på psykisk energi dominerar bilden, vilket visar sig i minskad företagsamhet, minskad uthållighet eller förlängd återhämtningstid i samband med psykisk belastning.
C. Minst fyra av följande symtom har förelegat i stort sett varje dag under samma tvåveckorsperiod:
1) Koncentrationssvårigheter eller minnesstörning.
2) Påtagligt nedsatt förmåga att hantera krav eller att göra saker under tidspress.
3) Känslomässig labilitet eller irritabilitet.
4) Sömnstörning.
5) Påtaglig kroppslig svaghet eller uttröttbarhet.
6) Fysiska symtom såsom värk, bröstsmärtor, hjärtklappning, magtarmbesvär, yrsel eller ljudkänslighet.
D. Symtomen orsakar ett kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.
E. Beror ej på direkta fysiologiska effekter av någon substans (t.ex. missbruksdrog, medicinering) eller någon somatisk sjukdom/skada (t.ex. hypothyreoidism, diabetes, infektionssjukdom).
F. Om kriterierna för egentlig depression, dystymi eller generaliserat ångestsyndrom samtidigt är uppfyllda anges utmattningssyndrom enbart som tilläggsspecifikation till den aktuella diagnosen. (1, s.9)
Behandling vid utmattningssyndrom
Socialstyrelsen upplyser om att randomiserade kontrollerade studier kring
utmattningssyndrom är en bristvara, vilket gör det svårt att veta vilka behandlingar som har egentlig effekt vid utmattningssyndrom (1). Det finns alltid en placeboeffekt samt ett spontant tillfrisknande som kan påverka patientens sjukdomsförlopp (1). Det går idag inte att
identifiera en specifik behandlingsmetod som kan bota ett utmattningssyndrom men det går i många fall att förebygga genom att exempelvis mobilisera åtgärder på arbetsplatser (11). Som behandlingsåtgärder nämns till exempel psykoterapi, arbetsplatsintervention, samtalsterapi, råd om livsstilsförändring samt olika former av fysioterapi och där viss evidens finns för att behandling i grupp har positiv effekt (1, 11).
Fysisk aktivitet kan vara fördelaktigt vid minnesstörningar, som är vanligt förekommande vid utmattningssyndrom, utifrån den effekt som hjärnan erhåller (12). Genom fysisk träning kan hjärnans funktioner öka i kapacitet och bidra till att limbiska strukturer kan växa i storlek,
vilket genererar en bättre kognitiv förmåga då hjärnan får ökad blodförsörjning (13, 14).
Genom framförallt aerob träning kan hjärnans positiva effekter även sitta kvar efter avslutad träning (14). Nagamatsu et al. (13) belyser i en studie hur forskning visat att fysisk träning bidrar till ökade halter av BDNF i hippocampus, ett protein som är involverat vid celltillväxt.
Tillsammans med ett förhöjt blodflöde och expanderad hippocampus, kan dessa faktorer bidra till en förbättrad minnesfunktion och nybildning av nervceller. Detta kan vara viktiga aspekter vid fysioterapeutisk behandling av utmattningssyndrom där många troligen blir fysiskt inaktiva på grund av sitt tillstånd. Fysioterapeuten arbetar utifrån vetenskaplig grund med fysisk aktivitet och rörelse för en god hälsa, där hela människan sätts i fokus oberoende av diagnos (15). Mental hälsa är ett specialistområde inom fysioterapin där fysioterapeuten bland annat arbetar med att hjälpa patienten att förstå kroppens reaktioner vid psykisk ohälsa (16).
Ekstedt et al. kom i en intervjustudie fram till betydelsen av att patienter med
utmattningssyndrom erbjuds individanpassad behandling och betonar vikten av att ta hänsyn till hela patientens livspussel (17). Korczak et al. (18) belyser att fysioterapi inte visat sig vara bättre än någon annan behandling och att åtgärder för utmattningssyndrom totalt sett är otillräckligt forskat kring. Dessa författare menar dock att kognitiv beteendeterapi är den behandlingen som flertalet studier visat ge en förbättring gällande den emotionella aspekten.
Vad gäller graden av utmattning och att risken för densamma ökar vid fysisk inaktivitet och långa arbetsdagar är något Hu et al. påvisar i en studie, där de fann ett samband mellan utmattning och låg fysisk aktivitetsnivå bland läkare (19). I en svensk studie av Kämpendahl (20) erhöll tio kvinnor i riskzonen för utmattningssyndrom en tioveckorskurs, som innehöll basal kroppskännedom, avslappning och diskussioner kring olika teman. Denna intervention visade sig minska kroppsliga symptom vid stress samt reducerade risken att drabbas av utmattningssyndrom. Gavelin et al. konstaterade i en randomiserad kontrollerad studie, med patienter som diagnostiserats för utmattningssyndrom, hur interventionsgruppen som
tilldelades successivt stegrad kognitiv träning kunde uppvisa såväl ett bättre korttidsminne som minskade nivåer av utmattningssymptom jämfört med kontrollgruppen (21). Stenlund et al. har i två olika studier utvärderat Qigong som behandling vid utmattningssyndrom (22, 23).
De kommer fram till att det är en behandlingsmetod som inte visat sig ge ytterligare effekt avseende såväl psykiska som fysiska variabler. Korczak et al. nämner även i sin studie att evidensen är bristfällig för Qigong som behandling vid utmattningssyndrom (18).
Naturbaserad rehabilitering är en annan behandlingsform som Sahlin et al. (10) har utvärderat hos patienter med stressrelaterade sjukdomar, däribland utmattningssyndrom, som avstannat i rehabiliteringsprocessen. Behandlingsgruppen fick vistas ute i trädgårdar, få guidade turer i naturreservat och avkoppling utomhus tillsammans i grupp, lett av ett multidisciplinärt team.
Resultatet visade att dessa deltagare fick ökat välbefinnande, minskad mängd av självskattad utmattning samt lägre nivåer av depression och ångest. Van Rhenen et al. (24) undersökte effekten av kognitiv beteendeterapi hos psykolog jämfört med avslappning hos fysioterapeut, som kombinerades med ett individuellt utformat program innehållande fysisk träning. Totalt deltog 130 arbetare med stressproblematik. Båda behandlingsinterventionerna visade
likvärdiga positiva effekter avseende psykiska besvär, utbrändhet och trötthet på såväl kort sikt som vid en sexmånaders uppföljning.
Jonas et al. (25) har i en studie från år 2016 utvärderat effekten av en fyra veckors lång internetbaserad behandling för deltagare med utmattningssyndrom och arbetsrelaterad stress.
En behandlingsgrupp fick veckovis chatta med en terapeut samt föra dagbok medan en kontrollgrupp inte erhöll någon behandling alls. Vid en uppföljning efter tre månader hade behandlingsgruppen lägre nivåer av emotionell utmattning, stress, ångest och skattade även högre nivåer av psykiskt välbefinnande.
Problemformulering
Utmattningssyndrom är ett ökande folkhälsoproblem och bidrar till många
långtidssjukskrivningar. Idag saknas tillräcklig evidens för vad som är den optimala behandlingen vid utmattningssyndrom (1). Det framgår inte heller vilken typ av
fysioterapeutisk behandling som bör tillämpas då det inte har gjorts tillräckligt med studier inom detta område, även om fysisk aktivitet har visat sig ha goda effekter på hjärnan för personer med nedsatta kognitiva funktioner (16-18). En legitimerad fysioterapeut har ansvar och skyldighet att arbeta utifrån evidensbaserad vetenskap men också beprövad erfarenhet (26). Det senare är förmodligen vad som mest ligger till grund för de fysioterapeutiska behandlingar av olika slag som idag tillämpas vid utmattningssyndrom.
Enligt studieansvarigas vetskap finns ingen tidigare forskning som belyser patienters erfarenheter av fysioterapi vid utmattningssyndrom och inte heller vilken fysioterapeutisk behandling som, utifrån patienten, skulle göra mest nytta. För att komplettera befintlig
forskning bidrar innevarande studie kring patienters erfarenheter av fysioterapi som behandlingsmetod vid utmattningssyndrom.
Syfte
Syftet med denna studie var att få ökad kunskap om patienters erfarenheter av fysioterapi vid utmattningssyndrom, vilken typ av fysioterapeutisk behandling som erbjudits, hur patienterna har upplevt effekten av behandlingen samt om det förekommer regionala skillnader i Sverige avseende detta.
Metod
Procedur
Utifrån syftet ovan valdes en kvantitativ metod i form av en webbaserad enkätstudie, då slutsatser önskades kunna dras kring fler personer än de som varit med i undersökningen.
Kvantitativ metod anses mest lämpat för större undersökningar när siffror används vid resultathanteringen och för att få en bredare uppfattning av studiedeltagarnas erfarenheter kring det som efterfrågas i studien (27). Svarsrekryteringen pågick under totalt 24 dagar genom en egenutformad webbenkät via enkätprogrammet Enalyzer, som besvarades anonymt av deltagarna. Inklusionskriterier för deltagande i studien: Patient med valfri könstillhörighet, mellan 18-65 år, diagnostiserats med utmattningssyndrom (ICD-10-kod: F43.8A) och som pågående får fysioterapeutisk behandling eller nyligen avslutat behandling, inom öppenvården i Sverige för sitt utmattningssyndrom.
Innan studien påbörjades, gjordes en pilotstudie på 14 friska personer (fem män och nio kvinnor) mellan 18-70 år, som testade enkäten och gav feedback. Detta gjordes för att testa enkätens omfattning samt för att utforska om det fanns några oklarheter kring frågorna och om de kunde vara svåra att förstå. Efter feedback omarbetades enkäten, svarsalternativet ”Vet ej” lades till på vissa frågor, samt att ett öppet svarsalternativ inkluderades på
flervalsfrågorna. Dessutom reducerades antalet frågor. Enligt Hultåker är det viktigt att begränsa mängden frågor i en webbaserad enkät då respondenten ej kan få en uppfattning om enkätens omfattning jämfört med om det varit en postal enkät (28). Efter detta färdigställdes sedan den slutgiltiga enkäten (Bilaga 1).
Fysioterapeuter verksamma inom öppenvården i Västra Götalandsregionen, vid såväl privata mottagningar som enheter anslutna till Vårdval Rehab, kontaktades via mejl. Dessa
mejladresser hittades genom allmänna sökningar via sökmotorn Google under oktober och november 2017. De flesta av de privata mottagningarna hade en inriktning mot psykisk ohälsa utifrån beskrivningar på deras hemsidor. Specialister inom Mental Hälsa verksamma i Västra Götalandsregionen kontaktades genom en erhållen pdf-fil från professions- och fackförbundet Fysioterapeuterna från augusti 2017 efter att ha sökt på ”specialistkompetenser
fysioterapeuter” via Google. Fysioterapeuter som hade en tydlig inriktning mot något annat än psykisk ohälsa kontaktades inte.
Mejlkontakt med fysioterapeuter påbörjades 2017-10-20. Totalt kom 25 mottagningar samt 97 fysioterapeuter på deras personliga mejladresser att kontaktas. Till dessa skickades ett mejl där enkätstudien presenterades samt förfrågan om att medverka för att nå den tänkta studiegruppen (Bilaga 2). Totalt 15 fysioterapeuter bekräftade att de tagit del av
informationen och meddelade att de ville delta i studien. Detta mejl innehöll ett bifogat informationsbrev (Bilaga 3) som fysioterapeuterna delade ut till patienter som uppfyllde inklusionskriterierna. I informationsbrevet fanns en direktlänk till en webbaserad,
egenutformad enkät som deltagarna fyllde i genom valfri webbläsare för att kunna svara på frågorna. Enkäten öppnades 2017-10-23. Efter 14 dagar hade elva svar samlats in, varav ett påminnelsemejl till berörda fysioterapeuter hade skickats efter sju dagar.
På grund av ett lågt deltagarantal kontaktades 2017-11-07 öppenvårdsmottagningar från totalt tolv landsting/regioner i Sverige. Fråga 3 i enkäten som först löd ”I vilket område ligger den rehabmottagning som du fått behandling vid? Fyrbodal, Göteborg, Skaraborg, Södra Bohuslän eller Södra Älvsborg” korrigerades till ”I vilket landsting/regioner ligger den rehabmottagning som du fått behandling vid?” för att passa in på samtliga deltagare i studien (Bilaga 1). De första elva inkomna svaren på fråga 3 kom därför att omregistreras som svarsalternativ
”Västra Götalandsregionen”.
Informationsmejlet, som tidigare presenterat studien för fysioterapeuter i Västra
Götalandsregionen, modifierades för att passa fysioterapeuter verksamma inom öppenvården i Sverige (Bilaga 2). Mejlet skickades ut till nio mottagningar samt 112 fysioterapeuters
personliga mejladresser, efter allmänna sökningar på rehabmottagningar med kopplingar till psykisk ohälsa via Google. Tolv fysioterapeuter från Västra Götalandsregionen samt
Stockholms läns landsting gav responsen att de erhållit informationen och ville medverka i studien.
Enkäten hölls därefter öppen i ytterligare tio dagar där ett påminnelsemejl skickades ut efter fyra dagar samt efter åtta dagar, för att öka chanserna till en högre svarsfrekvens. När enkäten avslutades 2017-11-15 hade totalt 42 svar samlats in. Svarsfrekvensen har varit svår att beräkna, då information ej kunnat fås från samtliga fysioterapeuter angående antalet patienter som tillfrågats att delta i studien. Utifrån den återkoppling som fåtts från de kontaktade fysioterapeuterna har informationsbrevet delats ut till 104 patienter, vilket skulle ge en svarsfrekvens på 40 %.
Enkäten bestod av 19 frågor, innehöll såväl öppna som slutna frågor och besvarades anonymt.
Majoriteten av frågorna var obligatoriska där respondenten på vissa frågor gavs möjlighet att fylla i mer än ett svarsalternativ.
Statistisk analys
Efter avslutad enkätinsamling överfördes automatiskt datamaterialet ifrån det webbaserade enkätprogrammet Enalyzer till Microsoft Excel 2013, för att kunna bearbetas i
statistikprogrammet Statistical Package for Social Science (SPSS) version 24. På detta sätt förblev datamaterialet intakt och svaren blev också mer lättöverskådliga. Svaren
konverterades om till siffror och då det fanns ett öppet svarsalternativ som var ”annat/annan”
på ett flertal frågor analyserades dessa svar som en kategori men behandlades även var för sig utanför SPSS.
Den statistiska beräkningen kom att ske genom icke-parametrisk statistik med icke-parade test, eftersom grupperna som jämfördes var små (29). Chitvåtest användes för att pröva om det fanns en signifikant skillnad mellan två olika grupper på nominalskalenivå och
ordinalskalenivå. För att beräkna korrelationen mellan två variabler på ordinalskalenivå användes Spearmans rangkorrelationskoefficient. Munro har definierat korrelationernas grad av styrka enligt bestämda intervall (30), vilket har använts i innevarande studie (Tabell 1).
Som signifikansnivå valdes p< 0,05.
Tabell 1. Tabell som beskriver graden av korrelation enligt Munro (30).
Mycket låg r = 0,00 – 0,24
Låg r = 0,25 – 0,49
Moderat r = 0,50 – 0,69
Hög r = 0,70 – 0,89
Mycket hög r = 0,90 – 1,00
Resultat
Deltagaröversikt
Enkäten besvarades av totalt 42 deltagare (Tabell 2). Det hade för 4,8 % av deltagarna gått mellan 0-3 månader sedan de fått diagnosen utmattningssyndrom, 42,8 % uppgav att det gått mellan 4-19 månader medan det för övriga 52,4 % hade gått 20 månader eller mer. Samtliga deltagare hade fått fysioterapeutisk behandling inom öppenvården i antingen Västra
Götalandsregionen eller Stockholms läns landsting. En jämförelse gjordes sedan mellan dessa två regioner gentemot vilken typ av fysioterapeutisk behandling som patienterna erhållit, vilken behandlingstyp patienterna upplevt varit till mest nytta samt om individuell- och/eller gruppbehandling erbjudits. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan regionerna avseende kön (p=0,188), ålder (p=0,332) eller hur lång tid det gått sedan deltagaren fått diagnosen utmattningssyndrom (p=0,440).
Tabell 2. Deltagaröversikt för den totala studiepopulationen samt uppdelat i behandlad region.
Antal deltagare Kön Ålder Samtliga deltagare 42 Kvinnor: 35
Män: 6 Annan: 1
20-64 år Median 42 år Mv 43,6 år Västra
Götalandsregione n
23 (54,8 %) Kvinnor: 18 Män: 5 Annan: 0
20-63 år Median 44 år Mv 42,8 år Stockholms läns
landsting 19 (45,2 %) Kvinnor: 17 Män: 1 Annan: 1
27-64 år Median 42 år Mv 44,5 år Mv=Medelvärde
Vetskap om att fysioterapeutisk behandling erbjuds vid utmattningssyndrom
Sammanlagt hade 92,9 % sedan tidigare ingen kännedom om att fysioterapeuter erbjuder behandling vid utmattningssyndrom, varav 38,5 % av dessa uppgav att de tagit kontakt med fysioterapeut på eget initiativ.
Kontakt med andra vårdprofessioner
Det var 88,1 % som först kom i kontakt med läkare för sitt utmattningssyndrom och 7,1 % som först fick träffa psykolog. Det var enbart en deltagare där fysioterapeut var den
vårdprofession som hen först fick träffa för sitt utmattningssyndrom. En av deltagarna valde det öppna svarsalternativet ”annan” på frågan om vilken vårdprofession deltagaren träffade första gången för sitt utmattningssyndrom och gav följande svar:
”Väldigt svårt att svara på, eftersom detta byggts upp under många år. Symptom som jag sökt för har funnits under flertalet år, men jag skulle säga att det första var läkare och sedan fysioterapeut”.
På frågan om deltagaren har fått hjälp av annan vårdprofession samtidigt som hen träffat en fysioterapeut uppgav 78,6 % att de parallellt varit i kontakt med läkare medan 71,4 % svarade att de samtidigt träffat psykolog. Vidare hade 19,0 % träffat arbetsterapeut, 16,7 % hade träffat kurator och 4,8 % svarade att de enbart träffat fysioterapeut. En deltagare hade samtidigt träffat sjuksköterska. Ett öppet alternativ var ”annan” där tre deltagare var för sig skrev KBT-utbildad socionom, samtalsterapeut och beteendevetare.
Kontakt med fysioterapeut
Totalt 40,5 % av deltagarna meddelade att de på eget initiativ tagit kontakt med fysioterapeut för sitt utmattningssyndrom medan 45,2 % av deltagarna blivit hänvisade av läkare. Sex deltagare svarade med ett öppet svar att de hade blivit hänvisade av annan vårdprofession, varav två av dessa var psykolog, en psykiatrisjuksköterska, en behandlare inom psykiatrin, en från rehabakademin samt ett mer utvecklat svar från en deltagare:
”Blev hänvisad av läkaren i det modala team jag tillhörde, men det var en förfärlig sjukgymnast som bara arbetade med fysiska åkommor, hade ingen förståelse för att jag inte orkade ta i, var ljud- och ljuskänslig osv…
Så jag letade med ljus och lykta upp själv och till slut hamnade jag hos två stycken olika som arbetar med bland annat trauma/tinnitus och den andra med basal kroppsmedvetande träning, dessa två har räddat mitt liv!”.
Sammanlagt 7,1 % av deltagarna fick kontakt med en fysioterapeut inom en månad efter att de fått sitt utmattningssyndrom och 16,7 % 1-2 månader efter erhållen diagnos (Figur 1). Lika många kom att vända sig till en fysioterapeut efter 3-4 månader. Vidare uppgav 40,5% att de fick kontakt med en fysioterapeut senare än sex månader. Närmare hälften av samtliga deltagare angav att de tyckte de fått fysioterapeutisk behandling för sent medan 4,8 % ansåg att behandlingen påbörjades för tidigt. Slutligen upplevde 35,7% att den fysioterapeutiska behandlingen sattes in vid rätt tidpunkt i förhållande till när de fått sitt utmattningssyndrom medan 11,9 % inte hade någon uppfattning gällande detta.
0 2 4 6 8 10 12
Påbörjades för tidigt Påbörjades vid rätt tidpunkt Påbörjades för sent
Ingen uppfattning
Antal deltagare
Figur 1. Visar hur snart deltagarna (n=42) efter att de fått diagnosen utmattningssyndrom kom i kontakt med en fysioterapeut och om de upplevde att den fysioterapeutiska behandlingen påbörjades vid rätt tidpunkt.
Angående antalet tillfällen som deltagarna i studien träffat en fysioterapeut för sitt
utmattningssyndrom svarade 14,3 % 1-6 gånger och 16,6 % 7-12 gånger. Slutligen uppgav 69,0 % att de träffat en fysioterapeut 13 gånger eller fler Av deltagarna som angivit att de träffat en fysioterapeut 13 gånger eller fler, upplevde 82,8 % att den fysioterapeutiska behandlingen gett stor effekt eller mycket stor effekt för deras utmattningssyndrom. Vidare skattade 13,8 % måttlig effekt medan en deltagare meddelade att behandlingen gett en liten effekt. Det fanns en låg korrelation (r=0,446), som också var signifikant, mellan upplevd effekt av fysioterapeutisk behandling och antalet gånger en deltagare träffat en fysioterapeut för sitt utmattningssyndrom (p=0,003).
Individuell behandling gentemot gruppbehandling
Utifrån studieresultatet erhöll 28,6 % enbart individuell behandling hos fysioterapeut för sitt utmattningssyndrom medan 14,3 % enbart erhållit gruppbehandling. Av deltagarna hade 57,1
% fått både individuell behandling och gruppbehandling. Sett till samtliga 30 deltagare som fått gruppbehandling ansåg 80,0 % att det varit givande att behandlas tillsammans med andra.
Övriga 20,0 % tyckte tre av dessa att det inte varit givande medan resterande tre svarade ”Vet ej”.
Enbart en eller flera typer av fysioterapeutisk behandling
Av samtliga deltagare uppgav 9,5 % att de enbart hade fått en typ av behandling medan resterande 90,5 % hade fått flera typer av behandlingar (Figur 2). En majoritet av deltagarna upplevde stor effekt eller mycket stor effekt av fysioterapeutisk behandling, varav 96,6 % av dessa hade fått flera typer av behandlingar. Ingen av deltagarna kryssade för alternativet
”Ingen effekt” på frågan över hur stor effekt behandlingen haft för deras utmattningssyndrom.
Fått flera typer av fysioterapeutiska behandlingar0 2
4 6 8 10 12 14 16
Liten effekt Måttlig effekt Stor effekt Mycket stor effekt
Antal deltagare
Figur 2. Jämförelse mellan deltagare som fått flera typer av fysioterapeutiska behandlingar (n=38) och deltagare som enbart fått en typ av fysioterapeutisk behandling (n=4), gentemot deltagarnas upplevda effekt av den fysioterapeutiska behandlingen för deras utmattningssyndrom.
Typ av fysioterapeutisk intervention
Vilken typ av behandling som erhållits hos en fysioterapeut vid utmattningssyndrom gav spridda svar hos studiedeltagarna (Tabell 3). Dock utmärkte sig kroppsmedvetandeträning och råd om fysisk aktivitet avseende behandlingsfrekvens från de övriga behandlingstyperna.
Totalt uppgav tjugo deltagare ett öppet svar angående svarsalternativet ”annan behandling”.
Av dessa var det 25,0 % som meddelade att de behandlats med mindfulness, 20,0 % hade erhållit någon form av terapeutiskt samtal, 20,0 % massage och 15,0 % svarade medicinsk yoga. Övriga behandlingar som uppgavs under ”annan behandling” var: balansträning,
hållningsträning, psykomotorik, tips kring sömn och balans i vardagen, traumabehandling, utbildning om neurosomatik samt yrselbehandling.
Tabell 3. Översikt över frekvensen av fysioterapeutisk behandling samt skillnader mellan Västra Götalandsregionen och Stockholms läns landsting.
Fysioterapeutisk behandling (testvariabel)
Samtliga deltagare (n=42)
Västra
Götalandsregionen (n=23)
Stockholms läns landsting
(n=19)
P-värde
Kroppsmedvetande- träning
38 (90,5
%)
23 (100 %) 15 (78,9 %) 0,021*
Råd om fysisk aktivitet
28 (66,7
%)
16 (69,6 %) 12 (63,2 %) 0,661
Annan behandling 20 (47,6
%)
12 (52,2 %) 8 (42,1 %) 0,516
Stresshanteringskur s
17 (40,5
%)
10 (43,5 %) 7 (36,8 %) 0,663
Smärtlindrande behandling
13 (31,0
%)
10 (43,5 %) 3 (15,8 %) 0,053
Konditionsträning 8 (19,0 %) 5 (21,7 %) 3 (15,8 %) 0,625 Styrketräning 6 (14,3 %) 4 (17,4 %) 2 (10,5 %) 0,527
Sömnskola 4 (9,5 %) 1 (4,3 %) 3 (15,8 %) 0,209
*=statistiskt signifikant (p=0,05)
Totalt hade 38 deltagare fått fler än en typ av behandling och besvarade frågan gällande vilken av dessa behandlingar de upplevt varit till mest nytta. Av dessa ansåg 55,3 % att kroppsmedvetandeträning varit till mest hjälp, 10,5 % uppgav stresshanteringskurs och lika många smärtlindrande behandling. Råd om fysisk aktivitet och styrketräning svarade en deltagare vardera. Sju deltagare valde ”annan behandling” varav tre av dessa menade att mindfulness varit till störst nytta medan två deltagare vardera svarade: balansträning och mediyoga. Slutligen var det två deltagare som inte kunde välja enbart en behandling och gav mer utvecklade svar:
”En viss portion av alltihopa känns nödvändigt – går ej att välja ut en behandling. Att kunna gå in i sig själv och kunna fokusera tankarna, stanna upp och vara här och nu och inte hela tiden vara på G”.
”Stöttningen i att det är okej att inte orka lika mycket som tidigare. Fick hjälp med mer förståelse kring att jag var sjuk, hur jag fungerade och sen såklart en blandning av ovanstående. Prata hjälpte mig mycket. Prata om kroppens signaler och symptom, lära känna signaler och liknande. Så viktigt”.
Fysioterapeutisk intervention – på vilket sätt har den hjälpt?
Samtliga 42 deltagare uppgav att det har varit till hjälp för deras utmattningssyndrom att träffa en fysioterapeut och skulle även rekommendera andra med utmattningssyndrom att vända sig till en fysioterapeut.
Tabell 4. Erhållna svar angående frågan:
”På vilket sätt har den fysioterapeutiska behandlingen hjälpt dig?”
Samtliga deltagare (n=42)
Mer kontakt med kroppen 32 (76,2 %)
Ökad avspänning 22 (52,4 %)
Minskade kroppsliga stressymptom (värk, magbesvär, yrsel, huvudvärk etc.)
20 (47,6 %)
Bättre förmåga hantera stress 17 (40,5 %)
Minskad oro 10 (8,7 %)
Mer energi 6 (5,7 %)
Annat 5 (11,9 %)
Bättre sömn 2 (4,8 %)
Bättre koncentrationsförmåga 1 (2,4 %)
Huruvida studiedeltagarna upplevde sig hjälpta av den fysioterapeutiska behandlingen skilde sig detta åt (Tabell 4). Majoriteten uppgav att de fått mer kontakt med kroppen och närmare hälften svarade ökad avspänning samt minskade kroppsliga stressymptom (värk, magbesvär, yrsel, huvudvärk etc.). Fem deltagare svarade det öppna svarsalternativet ”annat”, där två enskilda svar var upplevd minskad yrsel samt ökad kunskap kring stressreaktioner och hur tillvaron påverkar. Resterande tre deltagare skrev följande:
”Lärt mig andas (tidigare uppe i bröstkorgen då jag haft svår smärta). Rekommenderar verkligen MediYoga. De uppmärksammade hur min nacke spändes vad jag än gjorde (lyfte ben, pratade mm). Har synfel och
whiplashskada – äntligen någon som såg… Har sökt hjälp för nackvärk under drygt 20 års tid… först nu, jag har fått bra hjälp”.
”En större förståelse för varför jag levt med självmordstankar så gott som hela mitt liv, mindre rädsla och
”Har hjälpt mig bygga upp mina muskler igen så jag orkar röra mig och börja arbeta lite (förskola) utan att få ont i leder eller helt tappa orken”.
Skillnader mellan regionerna
Vid en jämförelse mellan Västra Götalandsregionen och Stockholms läns landsting avseende vilken typ av fysioterapeutisk behandling som tillämpas var det en statistisk signifikant skillnad angående Kroppsmedvetandeträning (p=0,021), i övrigt visade jämförelserna inga signifikanta skillnader (Tabell 3). Vad gäller smärtlindrande behandling visade den
jämförande analysen ett p-värde som låg strax över signifikansgränsen (p=0,053).
Det framkom inte heller någon signifikant skillnad mellan regionerna avseende om deltagarna erbjudits grupp-, individuell-, eller kombinerad behandling vid utmattningssyndrom
(p=0,406).
Ingen signifikant skillnad mellan regionerna gällande vilken behandling de ansåg varit till mest nytta (p=0,886) eller avseende upplevd effekt av behandlingen (p=0,171). Majoriteten inom båda grupperna framförde att Kroppsmedvetandeträning var den behandling som varit till mest hjälp då mer än hälften i såväl Västra Götalandsregionen som i Stockholms läns landsting ansåg detta.
Diskussion
Resultatdiskussion
Innevarandes studies resultat talar för mycket positiva erfarenheter av fysioterapi vid utmattningssyndrom då samtliga deltagare uppgett att behandlingen haft effekt och skulle rekommendera andra med utmattningssyndrom att träffa en fysioterapeut. Samtidigt hade merparten sedan tidigare ingen kännedom om att fysioterapi är en behandlingsform som finns att tillgå vid utmattningssyndrom. Detta var något som stämde överens med hypoteserna på förhand, då uppfattningen enligt studieansvarigas varit att gemene man inte haft vetskap om den breda kompetens som en fysioterapeut besitter och därför först kontaktar en fysioterapeut när det är ett mer påtagligt besvär som gäller rörelseapparaten.
Enligt Socialstyrelsen finns det ingen randomiserad kontrollerad studie kring fysioterapeutisk behandling vid utmattningssyndrom (1) och enligt de studieansvarigas kännedom råder det brist kring kvantitativa studier som undersöker fysioterapeutiska interventioner vid
utmattningssyndrom. Detta gör att det har blivit svårt att dra jämförelser mellan denna studies resultat och andra liknande studier.
Det är framförallt kvinnor som drabbas av utmattningssyndrom (1), mycket beroende på att de jämfört med män i högre grad är representerade bland yrken där stress är vanligt. Den här studien bekräftar den bilden då en övervägande del av studiepopulationen var kvinnor. Det framkom även i ett öppet svar att en av dessa kvinnor var verksam inom förskola, vilket är ett yrke som kan innebära en pressande miljö (6). Angående medianåldern bland studiedeltagarna var denna 42 år med ett åldersspann på 20-64 år. Detta visar på att vem som helst kan drabbas oavsett ålder men att den typiska personen att drabbas ändå är i medelåldern, vilket också försäkringskassan belyser (2-3).
Deltagarna i innevarande studie hade fått behandling inom två olika regioner, trots att studien vände sig mot totalt tolv regioner i landet. Av de erhållna svaren hade samtliga fått
behandling inom Västra Götalandsregionen eller Stockholms läns landsting, vilka samtidigt är Sveriges två största regioner avseende befolkningsmängd (31). En klar majoritet av de
fysioterapeuter som kontaktades var verksamma i dessa regioner vilket påverkar varifrån deltagarna rekryterades men det kan även vara så att utmattningssyndrom är vanligare i storstadsregioner. En annan aspekt kan vara att specialiserade mottagningar riktade mot stress och psykisk ohälsa i större utsträckning är representerade i de mer tätbefolkade regionerna.
Vilka behandlingar patienterna har tagit del av och kan uttala sig om, beror till stor del på rehabmottagningarnas resurser och vilka behandlingstyper som erbjudits vid dessa.
Fysioterapeuternas egna erfarenheter och intressen samt eventuella vidareutbildningar inom ett visst område, kan också ha påverkat vad patienterna fått för behandling.
Enligt vår studie hade närmare hälften av deltagarna gått stresshanteringskurs. Om det är detta som erbjuds vid mottagningarna har inte patienterna några valmöjligheter vad gäller
behandling och svaren blir därefter. Hur många deltagare som fått behandling från samma mottagning framgår inte heller i resultatet vilket också kan haft en inverkan på hur
svarsfördelningen såg ut. Den här studien är dock för liten för att kunna dra några generella slutsatser angående vilka fysioterapeutiska behandlingar som främst erbjuds i Sverige vid utmattningssyndrom.
Utifrån studiens resultat framkom det att flertalet av deltagarna träffat läkare som första vårdprofession för sitt utmattningssyndrom, samtidigt som knappt hälften av deltagarna tyckte att den fysioterapeutiska behandlingen påbörjades för sent. Då en så stor del som 45,2 % av studiens deltagare blev hänvisade till fysioterapeut av läkare, visar resultatet på att många patienter som först träffat läkare inte fått träffa fysioterapeut så snart som de hade önskat.
Frågan är hur vetskapen inom läkarprofessionen ser ut angående att fysioterapeutisk behandling finns att tillgå vid utmattningssyndrom. Hade läkare tidigt informerat sina patienter med utmattningssyndrom om fysioterapeutens roll för denna patientgrupp, kanske chanserna skulle öka till att de i ett tidigare stadie får påbörja fysioterapeutisk rehabilitering.
Totalt 40,5 % av studiedeltagarna uppgav att de på eget initiativ hade tagit kontakt med en fysioterapeut, samtidigt som merparten förmedlade att de sedan tidigare inte hade vetskap om att en fysioterapeut kan behandla patienter med utmattningssyndrom. Sedan 1990-talet krävs i Sverige ingen remiss från läkare för att träffa fysioterapeut (26). Huruvida deltagarna faktiskt på eget initiativ tagit kontakt med fysioterapeut eller blivit hänvisade av annan
vårdprofession, kan ha missuppfattats då samtliga i praktiken själva kontaktat en fysioterapeut eftersom ingen remiss krävs. Eventuellt valde många svarsalternativet ”Har tagit kontakt på eget initiativ” av den anledningen, även om de initialt blivit rekommenderade en fysioterapeut av annan vårdprofession. Detta svarsalternativ kan ha misstolkats och hade eventuellt kunnat förhindras genom mer information samt en tydligare formulering av frågan och
svarsalternativen. Kanske hade då antalet svar ”Har tagit kontakt på eget initiativ” blivit färre.
En negativ erfarenhet av fysioterapi vid utmattningssyndrom hade en av den här studiens deltagare som i ett öppet svar skrev att hens fysioterapeut bara arbetade med fysiska åkommor och inte hade någon förståelse för att hen inte orkade ta i och var ljud- och ljuskänslig. En fysioterapeut inom öppenvården möter ett brett spektrum av patienter och däribland patienter med utmattningssyndrom. Detta visar på att fysioterapeuter inte alltid har tillräcklig kunskap för att jobba med denna patientgrupp, då det krävs viss specifik kunskap kring stressrelaterade besvär och i synnerhet utmattningssyndrom. Vid en typisk fysisk åkomma består ofta den fysioterapeutiska behandlingen av någon form av fysisk träning och är en metod som kan tillämpas på de flesta patienter. Dock är det viktigt att som fysioterapeut inte slentrianmässigt dela ut ett träningsprogram och framförallt inte till den här patientgruppen då
utmattningssyndrom är ett komplext tillstånd som kan kräva andra tillvägagångssätt.
De typiska patienterna att drabbas av utmattningssyndrom är ofta ambitiösa och drivna personer som också satsar mycket hårt på sitt arbete (1). Det är därmed viktigt att fysioterapeuten inte pressar dessa patienter för mycket i träningen, utan istället lägger behandlingen på en individuellt anpassad nivå för att inte provocera utmattningen. I många fall bör kanske fysioterapeuten inta en mer bromsande roll i behandlingen, speciellt när många av patienterna sedan tidigare är högpresterande och har svårt att begränsa sig. I den här studien tyckte en majoritet att kroppsmedvetandeträning var den behandlingsmetod som varit till mest nytta för deras utmattningssyndrom. Detta överensstämmer med Jingrots avhandling från år 2010, där det framkom att patienter med utmattningssyndrom upplevde att de tappat kontakt med den egna kroppen och kroppsmedvetandeträning beskrevs således som en viktig del i behandlingen (32). En deltagare i innevarande studie ansåg att styrketräning varit till mest nytta, däremot var det ingen som tyckte konditionsträning. Detta visar på att mer fysiska interventioner kanske inte är de mest prioriterade behandlingsmetoderna för dessa patienter, även om det är högst individuellt. Dock var studiepopulationen liten vilket gör att resultatet inte blir generaliserbart och att det som tidigare nämnt inte går att dra några större slutsatser.
Kroppsmedvetandeträning var den behandling som flest deltagare ansett varit till mest nytta för deras utmattningssyndrom. Samtidigt ansåg en övervägande del att de genom erhållen behandling fått mer kontakt med kroppen och närmare hälften svarade att de fått minskade kroppsliga stressymptom. Detta överensstämmer med en studie av Kämpendahl där deltagare som befann sig i riskzonen för utmattningssyndrom fått basal kroppskännedom, som beskrivs som en form av kroppsmedvetandeträning, och efter erhållen behandling uppvisade minskade kroppsliga symptom vid stress (20,33). Landsman-Dijkstra et al. (34) har i en annan studie undersökt patienter med psykosomatiska symptom. Dessa fick ett tredagarsprogram med kroppsmedvetandeträning. Vid två och tolv månaders uppföljning hade denna intervention bidragit till en beteendemässig förändring med en mer aktiv livsstil samt bättre förmåga att hantera stress och psykosomatiska besvär. Detta stärker bilden av att
kroppsmedvetandeträning kan ses som en lämplig behandlingsform vid stressrelaterade besvär som utmattningssyndrom och är någonting som svenska öppenvårdsmottagningar kan ha i beaktning vid behandling av dessa patienter.
Kunskapen om att fysioterapeuter behandlar patienter med utmattningssyndrom ser ut att vara låg bland denna patientgrupp, då merparten i denna studie inte sedan tidigare hade vetskap om
studenter vid Göteborgs universitet om huvudvärksrelaterade besvär. Det framkom att 74 % av 267 respondenter ej hade någon kännedom om att det går att vända sig till fysioterapeuter vid huvudvärk. Detta tyder på att det råder en viss okunskap kring att fysioterapeutisk behandling finns att tillgå vid olika tillstånd av mer stressrelaterad karaktär och inte typiska fysiska åkommor.
I innevarande studie hade fem av dessa deltagare fått mindfulness som behandling där en majoritet också uppgett att denna behandlingsform varit till mest nytta. Detta överensstämmer med en studie av Moody et al. (36) som undersökte effekten av mindfulnessbehandling avseende utmattning, upplevd stress samt depression.. Vid en kvalitativ analys i studien framkom det att gruppen som erhållit mindfulness efteråt upplevde minskad stress, en större inre frid, större medkänsla och glädje. De upplevde också bättre fokus, självmedvetenhet och mindre kroppsliga symptom. Detta visar på att mindfulness är en behandlingsform som skulle kunna erbjudas för patienter med utmattningssyndrom i större utsträckning, än vad som utifrån innevarande studie verkar vara fallet.
Samtliga deltagare i den här studien uppgav att det varit till hjälp för deras
utmattningssyndrom att träffa en fysioterapeut samt att de skulle rekommendera andra med utmattningssyndrom att träffa en fysioterapeut. En reflektion är att enkätsvaren i innevarande studie till stor del påverkats av vilken fysioterapeut som behandlat patienten i fråga.
Eventuellt har fysioterapeuten som person haft en större inverkan på patientens upplevelse mer än vad själva behandlingsformen haft. Vid rekrytering av deltagare till studien
kontaktades fysioterapeuter för att nå den tänkta studiepopulationen. Troligtvis har patienter som varit under behandling deltagit i studien och patienter som avslutat eller valt att avbryta behandling har förmodligen inte tillfrågats om deltagande i studien. Möjligen hade detta varit en grupp som varit mer negativt inställda till den fysioterapeutiska behandlingen och på grund av detta blev kanske de positiva patienterfarenheterna överrepresenterande i denna studie. En ytterligare aspekt kring det hela är att de fysioterapeuter som varit mer benägna att ta del av innevarande studie, haft ett större intresse och därför varit mer angelägna om att informera sina patienter om innevarande studie. Dessa patienter kan av den anledningen också vara mer nöjda med sin behandling då deras behandlare har en stor kompetens kring psykisk ohälsa och således också utmattningssyndrom.
Tjugonio av deltagarna hade träffat en fysioterapeut 13 gånger eller mer och av dessa svarade en majoritet att den fysioterapeutiska behandlingen haft stor eller mycket stor effekt för deras utmattningssyndrom. De som träffat en fysioterapeut under längre tid är troligtvis nöjda med den fysioterapeutiska behandlingen och kanske även mer benägna att svara på enkäten. Hade de inte upplevt att fysioterapin varit givande på något sätt, skulle de sannolikt också avslutat den fysioterapeutiska behandlingen tidigare.
Utmattningssyndrom är ett sjukdomstillstånd som det kan ta lång tid att tillfriskna ifrån (1). I innevarande studie fanns en låg korrelation (r=0,446) mellan upplevd effekt av
fysioterapeutisk behandling och antalet gånger deltagaren träffat en fysioterapeut för utmattningssyndrom, vilket visar på att det kan krävas en längre fysioterapeutisk behandlingsperiod vid utmattningssyndrom.
Metoddiskussion
Ordet ”erfarenheter” finns i titeln till innevarande studie och går att diskuteras då det ligger nära en kvalitativ forskningsmetod. Den här studien är kvantitativ men då patienters
erfarenheter efterfrågas, kan detta tolkas mer som att det är en kvalitativ studie. För att nå patienters erfarenheter kring något, kan det behövas mer utförligare svar och där tid och möjligheter ges för att mer djupgående beskriva sina svar än vad som blir fallet i nuvarande enkätstudie. Studiens syfte är brett och för att kunna besvara detta, krävs det trots allt att patienter har någon grad av erfarenhet av fysioterapi vid utmattningssyndrom för att
exempelvis kunna ha en uppfattning om det haft effekt och vilken behandlingstyp som varit till mest nytta. För att ändå ge utrymme för deltagarna att ge utförligare svar har ett flertal frågor i enkäten haft ett öppet svarsalternativ.
Till den här studien valdes en kvantitativ forskningsmetod för att få en bredare bild av
patienters erfarenheter av fysioterapeutisk behandling vid utmattningssyndrom. Då urvalet av studiens deltagare bestod av patienter, som kan vara svåra att rekrytera till en studie, var antalet inklusionskriterier i studien få till antalet. Angående inklusionskriteriet gällande åldersintervallet 18-65 år valdes detta för att rekrytera deltagare i arbetsför ålder, samt för att inte behöva involvera vårdnadshavare till omyndiga patienter. Detta beslut togs då
studieansvariga ansåg att arbetet ofta har en koppling till utmattningssyndrom. Ålderspannet
som det också kan finnas andra stressorer i livet som leder till utmattningssyndrom. Enligt Socialstyrelsen är inte utmattningssyndrom något som drabbar ett specifikt kön (6). Således inkluderades deltagare i studien oavsett könstillhörighet och deltagare söktes inom
öppenvården, som är tillgänglig för alla och är ofta första vårdinstans med ett brett spektrum av patienter och däribland patienter med stressrelaterade besvär. Dit behövs inte heller någon remiss och vårdtagare behöver inte vara listade hos en viss mottagning för att träffa en fysioterapeut.
Ett annat kriterium var att deltagarna skulle ha diagnostiserats för utmattningssyndrom, ICD- 10-kod F43.8A, enligt Socialstyrelsens klassifikation (6). Detta för att kunna besvara syftet då
”stressrelaterad ohälsa” i sig är ett väldigt brett ämne som inkluderar många diagnoser.
Ovannämnda kriterium kändes därför nödvändigt att ha för att kunna dra slutsatser om just utmattningssyndrom. Det går dock inte att säkerställa om studiens deltagare haft denna diagnoskod eller inte. Då studien lämnats över till fysioterapeuter som informerat patienter har således studieansvariga överlämnat ansvar för att nå den rätta patientgruppen, samt att deltagarna fått ta del av informationsbrevet om studien. Detta blir följaktligen en svaghet i studien, då en osäkerhet finns i om deltagarna faktiskt haft den korrekta ICD-koden. Ofta är det läkare som primärt ställer diagnos, även om all hälso- och sjukvårdspersonal har rätt att ställa en viss diagnos och sätta diagnoskoder, så länge de har lämplig kompetens inom området (37). Det råder samtidigt delade meningar om fysioterapeuter är lämpliga att ställa diagnoser vilket diskuteras i en debattartikel av Jutterdal et al. (38).
Under studiens gång har det framkommit från ett antal verksamma fysioterapeuter att det föreligger en osäkerhet som fysioterapeut att sätta psykologiska diagnoser och att ICD-10- koden för utmattningssyndrom oftast dokumenteras om patienten först fått den av läkare.
Dessa fysioterapeuter har då känt sig osäkra på om de kunnat bidra med patienter till studien.
En av de kontaktade fysioterapeuterna meddelade att hon med ett flertal andra på deras mottagning vanligtvis nyttjar ICD-10-koden Z73.3 Stress som ej klassificeras annorstädes, samt att de använder sig av ett självskattningsformulär för utmattningssyndrom för att konstatera att patienten drabbats av detta. Möjligtvis hade fler patienter kunnat rekryteras till studien ifall nuvarande ICD-10-kod uteslutits som kriterium och studieansvariga enbart efterfrågat ”patienter med utmattningssyndrom”, samt eventuellt kompletterat med Socialstyrelsens kriterier för utmattningssyndrom (1) i mejlet till fysioterapeuter. För att i
någon utsträckning försöka säkerställa att deltagarna haft berörd diagnos, kunde en fråga i enkäten berört det faktum om respondenterna faktiskt erhållit diagnosen utmattningssyndrom.
Samsjuklighet har accepterats i studien, då studieansvariga ansåg att rekryteringen av deltagare till studien skulle bli svår om patienterna enbart tilläts ha utmattningssyndrom.
Studiedeltagarna har därmed tillåtits ha denna diagnos som primär eller sekundär diagnos, detta har dock inte tydligt framgått vid kontakt med fysioterapeuterna och kan ha skapat en otydlighet för dem när de hjälpt till vid rekryteringen av patienter.
Mejlkontakt med fysioterapeuter togs för att nå den aktuella studiegruppen. Då studien var beroende av dem var det av största vikt att initialt väcka deras intresse kring studien. Såväl informationsbrev till studiens deltagare som presentationsmejl till fysioterapeuterna hölls därför kort för att fånga deras uppmärksamhet och vilja delta. Även studiens syfte och deltagarnas anonymitet framfördes i informationen gällande studien. Däremot framgick det inte i klartext att studiedeltagarnas nuvarande eller framtida vård inte skulle komma att påverkas av om de valde att medverka i studien eller ej, samt hur de valde att svara i enkäten.
Detta kan ha påverkat respondenterna i form av att vissa möjligtvis känt en rädsla för att delta och kan även vara en anledning till att deltagarna inte blev fler till antalet. De som ändå svarat har möjligtvis uppgett övervägande positiva svar, då studiedeltagarna kanske inte vågat vara kritiska mot den fysioterapeut som delade ut informationsbrevet och som de har pågående behandling hos. Då enkäten var webbaserad och samtliga svar registrerades anonymt fick dock aldrig patienternas fysioterapeut ta del av de personliga enkätsvaren. En styrka med studien var att fysioterapeuterna nyttjades som en länk mellan de ansvariga för studien och studiedeltagarna, vilket stärkte deras anonymitet.
Enkäten som användes i denna studie var egenutformad och inte testad avseende reliabilitet och validitet. Olsson et al. menar att om ett redan utformat validerat frågeformulär finns bör detta tillämpas framför att utforma ett eget testinstrument (39). Ett sådant frågeformulär hade varit att föredra. Enligt de studieansvarigas vetskap finns dock i dagsläget inte någon testad enkät som hade kunnat tillämpas utifrån studiens syfte och frågeställningar, varför det blev en egenutformad enkät. Dock testades enkäten i en pilotstudie på 14 deltagare och med deras återkoppling på enkäten, minskade risken för missuppfattningar och bidrog på så sätt till en högre grad av reliabilitet (27).
