Examensarbete på avancerad nivå
Independent degree project second cycle
Omvårdnad AV, Vetenskapligt arbete, Specialistsjuksköterskeutbildning, 15 hp Nursing AV, Scientific work, Specialist nursing, 15 credits
Distriktssköterskans upplevelse av hälsosamtal till 40-, 50- och 60 åringar -en kvalitativ intervjustudie.
A primary district nurse’s experiences of Health dialogues for 40-, 50- and 60 year old’s -a qualitative interview study.
Josefine Davén
Moa Simola
MITTUNIVERSITETET Institutionen för Omvårdnad
Examinator: Kenneth Asplund, kenneth.asplund@miun.se Handledare: Britt Bäckström, britt.backstrom@miun.se
Inga-Lena Westling Sjöström, inga-lena.westling-sjostrom@miun.se Författare: Josefine Davén, joda0104@student.miun.se
Moa Simola, mosi1301@student.miun.se
Utbildningsprogram: Omvårdnad AV, Vetenskapligt arbete specialistutbildning 15 hp Huvudområde: Omvårdnad
Termin, år: Ht, 2014
Abstrakt
Landstinget Västernorrland erbjuder hälsosamtal till 40-, 50- och 60 åringar i syfte att öka medvetenhet om sambandet mellan levnadsvanor och ohälsa, samt att behandla de individer som har hög risk för sjukdom. Syftet med denna studie var att belysa distriktssköterskors upplevelse av att utföra hälsosamtalen inom primärvården. Material insamlades genom semistrukturerade, personliga intervjuer med distriktssköterskor som var utförare av hälsosamtal och som arbetade på hälso- och vårdcentraler i länet. Totalt genomfördes åtta intervjuer. Intervjuerna spelades in, skrevs ner ordagrant och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att distriktssköterskorna upplevde att hälsosamtalet var positivt, även uppskattat av patienterna samt att det sammanföll med distriktssköterskornas eget intresse. Innehållet i hälsosamtalet medför goda möjligheter till dialog men bör anpassas till patientens önskemål och behov. Distriktssköterskorna växlar mellan olika samtalsstrategier i hälsosamtalet för att på bästa sätt kunna främja livsstilsförändringar.
Upplevelsen av manualen var övergripande positiv, men då distriktssköterskorna beskrev otydligheter i manualen fanns utrymme för framtida förbättringar. Resultatet kan addera ny kunskap om hälsosamtalets genomförande, innehåll, förutsättningar och hinder. Resultatet kan även ge en hänvisning att distriktssköterskorna använder en patientcentrerad strategi under hälsosamtalet.
Nyckelord:
Distriktssköterska, hälsopromotion, hälsofrämjande, hälsosamtal, innehållsanalys, primärvård.
Abstract
The county of Västernorrland offers health dialogues for 40-, 50- and 60 year old´s with the aim to increase awareness of the relation between lifestyle and illness, and to treat those individuals with high risk of illness. The aim of this study was to depict primary district nurse´s experiences by performing health dialogues in the primary health department.
Material was collected through semi structured, personal interviews with primary health nurses who were performers of health talks, and who worked at health care centers in the county. In total, eight interviews were carried out. Interviews were recorded, written down precisely and analyzed with qualitative content analysis. The results showed that primary district nurses experienced the health dialogues as positive, also appreciated by patients and that it was in concordance with the district nurses’ personal interest. The content in the health dialogue entails proper opportunities to create dialogues, but requires adapting to the patient´s own needs and requests. The primary district nurses alternates between different communication strategies in the health dialogue in order to create optimum lifestyle change.
The experience of using a manual was positive, but there is room for improvement, as the district nurses commented on some unclear sections in the manual. The results of this study may add knowledge about the health promoting dialogue´s implementation, content, opportunities and difficulties. The result also indicates that primary district nurses are using a patient-centered strategy during the health dialogue.
Keywords:
Content analysis, health dialogues, health promotion, health promoting, primary district nurse,
primary care.
Innehållsförteckning
Bakgrund ... 1
Problemformulering och syfte ... 3
Frågeställningar ... 4
Metod ... 4
Kontext och urval ... 4
Tabell 1; sociodemografiska variabler över inkluderade distriktssköterskor
... 5
Intervjuer ... 5
Etiska överväganden ... 5
Innehållsanalys ... 6
Tabell 2; ett exempel på analysprocessen
... 6
Resultat ... 6
Tabell 3; domän, kategori och underkategori
... 7
Distriktssköterskornas upplevelse av att genomföra hälsosamtal ... 7
Distriktssköterskornas upplevelse av hälsosamtalets innehåll ... 10
Distriktssköterskornas upplevelse av manualen ... 13
Diskussion ... 14
Resultatdiskussion ... 14
Metoddiskussion ... 19
Slutsats och vidare forskning ... 21
Referenslista ... 22
Bilagor ...
Bakgrund
I Landstinget Västernorrland genomförs ett hjärt-, kärl- och diabetesprogram, “Ett friskare Västernorrland”, där ett av insatsområdena inom programmet är gratis hälsoundersökning och hälsosamtal som erbjuds för 40-, 50- och 60 åringar genom primärvården (Landstinget Västernorrland, 2014). Detta utförs av distriktssköterskor på hälso- och vårdcentraler, och har erbjudits sedan februari 2012. Enligt Landstinget Västernorrland (2011) är syftet med hälsosamtalet att öka medvetenheten om sambandet mellan levnadsvanor och insjuknande i diabetes och hjärt- kärlsjukdom, samt att behandla de individer som har hög risk för sjukdom.
Därför är hälsosamtalet en viktig del i folkhälsoarbetet (Landstinget Västernorrland, 2014).
Denna studie är en del av uppföljningen till programmet "Ett friskare Västernorrland", och har som avsikt att belysa distriktssköterskors upplevelse och erfarenhet av att vara utförare av hälsosamtal för 40-, 50- och 60 åringar.
Det finns anledning till oro för den framtida hälsoutvecklingen (Norberg & Danielsson, 2009, s. 202-203). Dödligheten i hjärt- och kärlsjukdom har ökat i Sverige under lång tid, därför startade Västerbottens Landsting år 1984 ett program som innefattar hälsoundersökning och uppföljande hälsosamtal, där syftet var att stödja mer hälsosamma vanor och därmed minska ohälsa (Norberg, Wall, Boman, & Weinehall, 2010). Västerbottens andsting har genom programmet l ckats minska ins uknandet i diabetes, h ärt- och kärls ukdom i länet (Landstinget Västernorrland, 2014). Modellen för hälsoundersökning och hälsosamtal har anammats av övriga län i landet (Norberg et al., 2010), inklusive Västernorrlands län där en stor andel vuxna lever med övervikt, fetma, diabetes och högt blodtryck (Landstinget Västernorrland, 2014). Primärvården har en möjlighet att nå individer genom kontaktytan med befolkningen, vilket innebär att primärvården har goda förutsättningar för att arbeta hälsofrämjande och har en viktig uppgift i att förebygga sjukdomar i samhället (Socialstyrelsen, 2005).
Hälso- och sjukvården har stor betydelse för den långsiktiga hälsoutvecklingen, och ett av de elva målområden som Sveriges regering fastställt för folkhälsan är ett mer hälsofrämjande arbetssätt (Socialdepartementet, proposition 2002/03:35). Ordet hälsopromotion är en översättning av engelskans “health promotion” där motsvarande begrepp på svenska är
“hälsofräm ande” (Korp, 2004 s.19). Ordet “främ a” har bet delsen “bevara” eller “förbättra”
och begreppet “hälsa” innebär flera definitioner, från hälsa som en medicinsk status till hälsa
som ett upplevt välbefinnande (Korp, 2004 s.24). Begreppen hälsopromotion och hälsofrämjande har samma betydelse och hädanefter kommer begreppet hälsofrämjande att användas. Distriktssköterskor tolkar begreppet hälsofrämjande arbete som en livsstils- och beteendeförändring (Irvine, 2007; Keleher & Parker, 2013) och att distriktssköterskor är den profession som är mest lämplig att arbeta med hälsofrämjande insatser (Wilhelmsson &
Lindberg, 2009).
Inom det hälsofrämjande arbetet används olika typer av samtalsformer och strategier. Det ställs dessutom höga krav på att skapa goda relationer, samt att samtalet ska vara effektivt och leda fram till ett resultat (Hilmarsson, 2012, s.12). Samtalsformerna har dels en edukativ funktion utifrån att hälsoråd förmedlas, och dels en funktion i att åstadkomma en förändringsprocess (Bergstrand, 2004, s.83). Stödsamtal är den vanligaste formen av samtal inom primärvården och innebär att främja och stärka patientens resurser och styrkor. Detta genom att exempelvis belysa situationer där patienten hanterat utmaningar på ett bra sätt, eller för att lyfta fram förmågor hos patienten som denne inte är medveten om själv (Holmquist, 2012, s.73). Problemlösningssamtal innebär att föra en dialog som leder framåt steg för steg, och samtalsformen coaching är en metod för att skapa förändring eller utveckling genom patientens uppsatta mål (Hilmarsson, 2012, s.246- 262). Stages of Change-modellen (SOC) är en patientcentrerad samtalsform som används vid livsstilsförändringar och bygger på förståelse för att individens förändringsarbete är en lång process genom stadier; det förmedvetna, medvetande, förberedelse, aktivitetsstadiet och slutligen vidmakthållandet. En annan samtalsform är Motiverande samtal [MI] som underlättar individens förflyttning mellan stadierna (Svensk sjuksköterskeförening, 2008). MI fokuserar på att lösa patientens inre ambivalens och på att framkalla patientens inre motivation, inte till att påtvinga förändring som inte överensstämmer med patientens egna värderingar och uppfattningar (Miller &
Rollnick, 2010 s.52). MI som samtalsform är ett arbetssätt som distriktssköterskor uppmanas att använda i hälsosamtalet för 40-, 50- och 60 åringar (Hörnsten, Lindahl, Persson &
Edvardsson, 2014). MI som metod anses bland distriktssköterskor vara ett värdefullt verktyg
för hälsofrämjande arbete (Brobeck, Odencrants, Bergh & Hildingh, 2011; Miller & Beech,
2009; Östlund, Wadensten, Häggström & Kristofferzon, 2013), samtidigt är det en krävande
metod för dem att använda (Brobeck et al. 2011; Noordman, van der lee, Nielen, Vlek, van
der Weijden & van Dulmen 2012; Östlund et al. 2013).
Distriktssköterskans arbete ska bygga på ett holistiskt hälsofrämjande arbetssätt för att stödja och stärka den enskilda individen (Distriktssköterskeföreningen i Sverige, 2008). Detta kan liknas med ett salutogent perspektiv som fokuserar på vilka faktorer som orsakar och vidmakthåller hälsa, mer än vad som orsakar sjukdom, kallat patogenes (Antonovsky, 2007, s.31). Antonovsky ger uttryck för att en individ ständigt rör sig på ett slags spektrum mellan hälsa-ohälsa där flera faktorer kan påverka individens rörelse mot den friska eller sjuka polen på det spektrumet, men att ett salutogenetiskt synsätt främjar rörelse mot den friska polen (Antonovsky, 2007, s.28-31). Antonovsky menar att begreppet känsla av sammanhang (KASAM) är centralt för att människor är, blir och förblir friska och syftar till tre komponenter i en individs copingstrategi; begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet (Antonovsky, 2007, s.43). En person med stark KASAM är mer motiverad att se en uppgift som en positiv utmaning, föra in struktur och söka ändamålsenliga resurser för att klara det (Antonovsky, 2007, s. 238). Detta kan jämföras med Dorothea Orems omvårdnadsteorier, där målet med omvårdnad bör vara att främja patientens förmåga till egenvård för att leda denne till förändring (Orem, 2001, s.40). Egenvård definieras som utförandet av aktiviteter som individen på eget initiativ utför för att bevara hälsa och välmående (Orem, 2001, s.43).
Egenvården syftar till att tillgodose individens egenvårdsbehov som definieras som individens insikter om handlingar som är nödvändiga för funktion och utveckling (Orem, 2001, s.47).
Enligt Kirkevold beskriver Orem att egenvården är beroende av individens mentala, psykologiska och fysiska egenskaper, och när det uppstår obalans mellan egenvårdsbehov och förmågan att utföra egenvård skall sjuksköterskan träda in för att hjälpa patienten (Kirkevold, 2000, s.153). Både Antonovskys och Orems teorier talar för vikten av att stärka en individs resurser för att lyckas med livsstilsförändring.
Problemformulering och syfte
Flera studier beskriver hälsofrämjande arbete och hur distriktssköterskor upplever det
(Brobeck, Odencrants, Bergh & Hildingh, 2013; Irvine, 2007; Wilhelmsson & Lindberg,
2009). Däremot har tidigare utförda studier av samtal mestadels fokuserat på samtal mellan
patient och läkare, och studier av samtal mellan sjuksköterska och patient förekommer
sparsamt (Bergstrand, 2004, s.61). Tidigare forskning om distriktssköterskors erfarenheter av
att utföra hälsosamtal för 40-, 50- och 60 åringar är mycket begränsad. Därför är det av vikt
att beskriva distriktssköterskans upplevelse av att utföra hälsosamtal för en ökad förståelse för
distriktssköterskans hälsofrämjande arbete, samt för att åskådliggöra eventuella
förbättringsmöjligheter. Syftet med studien är därför att belysa distriktssköterskors upplevelse
av att utföra hälsosamtal inom primärvården till 40-, 50- och 60 åringar inom Västernorrlands län.
Frågeställningar
Hur upplever distriktssköterskor genomförandet av hälsosamtalet?
Hur upplever distriktssköterskor innehållet i hälsosamtalet?
Hur upplever distriktssköterskor manualen för hälsosamtalet?
Metod
I studien valdes kvalitativ innehållsanalys (Polit & Beck, 2008, s.517-518) med induktiv ansats (Elo & Kyngäs, 2007) för att identifiera vilka mönster och teman som framträdde utifrån det insamlade materialet. Analysen baserades på intervjupersonernas unika upplevelser och erfarenheter av hälsosamtal samt att genom kvalitativ innehållsanalys beskriva variationer genom att identifiera skillnader och likheter i textinnehåll (Lundman & Hällgren Graneheim, 2008, s.160-162).
Kontext och urval
Studien genomfördes vid hälso- och vårdcentraler inom Västernorrlands län på uppdrag av
folkhälsoplanerare i Västernorrlands läns andsting som en del i pro ektet “Ett friskare
Västernorrland”. Ett brev skickades ut från folkhälsoplanerarna till berörda verksamhetschefer
via e-post och ett brev bifogades (bilaga 1) med en förfrågan om tillåtelse att rekrytera
distriktssköterskor till studien. Distriktssköterskorna kontaktades i sin tur via e-post och
telefon för att få ett informationsbrev om studien (bilaga 2). Inklusionskriterierna var att de
hade specialistsjuksköterskeexamen som distriktssköterska samt var utförare av hälsosamtal. I
Västernorrlands län finns 32 hälso- och vårdcentraler, tio av dessa exkluderades på grund av
det geografiska avståndet i förhållande till studiens tidsplan. Slutligen tillfrågades
verksamhetschefer på 22 olika hälso- och vårdcentraler i länet, varav fyra var privatägda. Av
de 22 tillfrågade verksamhetscheferna tackade tre nej. En distriktssköterska tackade nej. Fem
chefer, och fem distriktssköterskor svarade aldrig på förfrågan. Sammanlagt resulterade
förfrågningarna i att åtta intervjuer utfördes på de olika hälso- och vårdcentralerna under
september och oktober 2014, varav en av dessa var en pilotstudie som senare inkluderades i
studien. Alla deltagande distriktssköterskor var kvinnor mellan 44 och 61 års ålder. De hade
arbetat som distriktssköterskor mellan 5 och 25 år. Distriktssköterskorna hade genomfört
mellan 50 till 400 hälsosamtal, och av de åtta inkluderade hade sex utbildning i MI.
Tabell 1, sociodemografiska variabler över inkluderade distriktssköterskor
Ålder i år 49 44 60 51 52 61 56 48
Kön K K K K K K K K
Antal verksamma år som distriktssköterska 14 5 25 5 13 20 14 10
Antal genomförda hälsosamtal totalt sedan
start 50 60 60 200 70 400 250 300
Utbildning i MI ja nej ja ja ja ja ja nej
Intervjuer
Studien bygger på semistrukturerade intervjuer (Jfr. Polit & Beck, 2008, s.394). Intervjuerna påbörjades genom att studiens syfte presenterades och information om konfidentialitet och rätten att avbryta deltagandet delgivits. Distriktssköterskorna gav ett informerat samtycke till deltagande i studien muntligen och skriftligen. Intervjuerna följde en frågemall med tre ämnesområden, upplevelsen av genomförande, innehåll och manual (bilaga 3). Intervjuerna inleddes med samma öppningsfråga, och frågorna ställdes med öppna frågor (Jfr. Polit &
Beck, 2008, s.414). Intervjuerna pågick mellan 30 och 50 minuter och spelades in via diktafon och skrevs sedan ut ordagrant. Intervjuerna genomfördes av båda författarna. Inför varje intervju utvaldes en att vara ansvarig ledare för intervjun och den andra var mer lyssnande, iakttagande och gjorde korta inlägg om något saknades eller behövde undersökas mer utifrån frågemallen. Intervjuerna genomfördes på samma sätt vid varje tillfälle, men rollen som intervjuansvarig växlade vid intervjutillfällena.
Etiska överväganden
Lagen om etikprövning avseende forskning på människor (SFS 2003:460) syftar till att
skydda den enskilda människan och människovärdet skall respekteras. I paragraf 16 (SFS
2003:460) står att deltagaren skall ges information om bland annat övergripande mål och syfte
med studien. Verksamhetschefer och deltagande distriktssköterskor blev skriftligt informerade
via informationsbrev om studiens s fte och tillvägagångssätt, samt delgavs
kontaktinformation till författare och handledare. Inför intervjun informerades deltagarna i
studien muntligen och skriftligen om att deltagandet var frivilligt och att de hade rätt att
avbryta medverkan. Vidare kan forskning endast utföras om deltagande dokumenteras (SFS
2003:460 § 17), deltagarna fick därför skriva på ett informerat samtycke till medverkan. Det
inspelade materialet förvarades endast tillgängligt för författarna och både datamaterial och de
medverkandes identiteter behandlades konfidentiellt.
Innehållsanalys
Analysprocessen genomfördes i flera steg med stöd av Graneheim och Lundman (2004). Till en början lästes alla intervjuer igenom för att få en helhetsbild. Därefter reflekterade författarna gemensamt över det huvudsakliga innehållet. Hela texten lästes igen och delades upp utifrån de delar av innehållet som sammanföll med de tre frågeområdena i frågemallen, vilka sedan utgjorde tre domäner. Vidare sorterades texten upp i meningsenheter utifrån delar och stycken av text som hörde ihop genom innehåll och sammanhang och som svarade mot syftet med studien. Meningsenheterna kondenserades nära textens innehåll och kodades (Jfr.
Lundman & Hällgren Graneheim, 2008, s.165). Processen fortsatte genom att koderna med liknande innehåll sorterades och sammanfördes in i underkategorier och kategorier. Processen karaktäriseras av att jämföra och urskilja liknande begrepp (Jfr. Graneheim & Lundman, 2004). Oklarheter som uppstod under processen löstes genom ständig dialog, diskussioner och jämförelser av åsikter mellan författarna för att uppnå trovärdighet (Jfr. Polit & Beck, 2008, s.
539).
Tabell 2; ett exempel på analysprocessen Meningsenhet Kondenserad
mening
Kod Underkategori Kategori Jag tycker det är
givande, att det är intressant att jobba med friska
Givande och intressant att jobba
med friska En givande,
intressant och rolig arbetsuppgift
Rolig och intressant arbetsuppgift
Att fyllas av en positiv
känsla Ja det är väldigt roligt
att jobba med det här, jag skulle inte vilja släppa det
Roligt att jobba med det här och vill inte sluta
Ja jag har ju valt det själv så jag tycker det är positivt, jag har själv alltid tyckt att jag vill göra det här
Valt det
s älv…positivt, vill göra det här
Det finns ett eget intresse och vilja
för arbetsuppgiften
Intresse som stämmer med egna värderingar
…uppgiften t cker ag känns bra eftersom det är min inriktning och jag vill jobba med dom här frågorna
Känns bra, det är min
inriktning…vill jobba med det här
Resultat
Under innehållsanalysen framstod sju kategorier och 17 underkategorier. Dessa är
presenterade i tabell 3. Kategorier och underkategorier förklaras närmare i löpande text och
underkategorierna skrivs kursivt. Citat från de transkriberade intervjuerna används för att
beskriva kategorierna, och är numrerade för att på ett konfidentiellt sätt refereras till en enskild distriktssköterska.
Tabell 3; domän, kategori och underkategori
Domän Kategori Underkategorier
Genomförande
Att fyllas av en positiv känsla
-En rolig och intressant uppgift
-Intresse som stämmer överens med egna värderingar -Positivt att se helheten
Upplevelsen av en uppskattad insats
-Patientens intresse för hälsa skapar dialog -Värdet av att arbeta hälsofrämjande
Förutsättningar för genomförande
-Samverkan skapar delaktighet, eftertanke och förändring -Hinder i samtalet
-Betydelsen av tid, utbildning och stöd från verksamheten
Innehåll
Ett öppet förhållningssätt främjar
helhetsperspektiv
-Innehåll som skapar bild av hälsa -Möjlighet att anpassa innehåll
Hälsosamtalet växlar mellan
samtalsstrategier
-MI som tankesätt -Övriga samtalsstrategier
Hinder i samtalets innehåll
-Känsliga samtalsämnen -Saknad av innehåll -Upplevd kunskapsbrist
Manual
Manualen har möjligheter och begränsningar
-Manualen som stöd -Otydligheter i manualen
Distriktssköterskornas upplevelse av att genomföra hälsosamtal
Att fyllas av en positiv känsla En rolig och intressant arbetsuppgift
Distriktssköterskorna upplevde att hälsosamtalet var en positiv, rolig och intressant arbetsuppgift som de inte skulle vilja släppa. En distriktssköterska betonade att de som kommer till hälsosamtalet inte är patienter, utan friska personer, vilket också upplevdes som positivt. Vidare framkom att distriktssköterskorna upplevde att hälsosamtalet var något som gav dem arbetsglädje.
“...idag känns den enbart positiv, det är det roligaste av jobbet nu faktiskt, för det blir väldigt, ehh, bra möten med… det är ju inte ens patienter, med personerna som kommer…”
(Intervju 6)
Intresse som stämmer överens med egna värderingar
Detta bygger på att arbetet med hälsosamtal sammanfaller med distriktssköterskornas eget intresse och vilja att arbeta hälsofrämjande. Distriktssköterskorna beskrev också att det personliga intresset för att arbeta med kost och hälsa var en förutsättning för arbetsuppgiften.
“...ja själva den uppgiften tycker jag känns bra eftersom det är min inriktning och jag vill jobba med dom här frågorna…” (Intervju 3)
“...jag tror att du måste ha ett visst personligt intresse… precis som alla andra områden när man jobbar inom vården så bör du ha ett visst intresse för det område du, du verkar i…” (Intervju 7)
Positivt att se helheten
Distriktssköterskorna gav uttryck för att både de själva och patienterna upplevde att hälsosamtalet har ett holistiskt perspektiv, där patienten blir sedd som en helhet. Detta beskrevs som något positivt.
“...när man börjar prata runt om då liksom, hur alla de här sakerna hänger ihop och förändrar man en så kan man förändra två då liksom, för att slutligen få ihop helheten… så, jaa, det är jättespännande…” (Intervju 4)
“...att bli sedd som en helhet, för så är det ju definitivt inte inom vården…” (Intervju 6)
Upplevelsen av en uppskattad insats Patientens intresse för hälsa skapar dialog
Distriktssköterskorna upplevde mötet med patienten som positivt, utifrån att patienterna oftast är intresserade och positivt inställda till hälsosamtalet. Distriktssköterskorna beskrev att många patienter har ett intresse för sin hälsa och redan äter bra och tränar, men kommer till samtalet för att få en bekräftelse och ett kvitto på att de sköter sig. De upplevde även att de fick en god kontakt med patienten under samtalet och att hälsosamtalet var uppskattat.
“De flesta som kommer tycker ju att det är väldigt väldigt bra och det tycker jag också att landstinget tittar på det som är friskt och hur ska vi få dem att fortsätta vara friska och det är dom glada för de som kommer.” (Intervju 5)
“...det är enbart positivt det här...vilket ju inte alla annan patientkontakt är, eftersom det är som det är va, vi har inte tider så det räcker åt alla, de får inte komma precis när de vill… //
...men nu är det en nöjd person som går härifrån.” (Intervju 6)
Värdet av att arbeta hälsofrämjande
Distriktssköterskorna upplevde att hälsosamtalet var något positivt för patienten, då
hälsorisker som till exempel höga blodfetter upptäcktes och var ett led i att minska
folkhälsosjukdomarna.
“...vi ska ju… påvisa eventuella hälsorisker och förändringar, det är ju hela tanken med det här…//...så varje liten insats tror jag kan ha betydelse…” (Intervju 3)
Förutsättningar för hälsosamtalets genomförande Samverkan skapar eftertanke, delaktighet och förändring
Distriktssköterskorna upplevde att det blev ett bra genomförande av samtalet när patienten var motiverad, nyfiken och intresserad, vilket skapade en känsla av samverkan. Patientens delaktighet ansågs meningsfullt för samtalet, att de genom samtalet fick en tankeställare och blev medvetna om vad de själva kan påverka gällande sina levnadsvanor.
Distriktssköterskorna upplevde det som en fördel att de själva utförde provtagningen vid ett tillfälle innan hälsosamtalet, för att få en första kontakt och att patienten då var mer öppen och avslappnad vid det senare samtalet. Distriktssköterskorna upplevde att när båda parter samverkade i samtalet skapades förutsättningar att patienten reflekterade över sina hälsovanor.
“...jag kommer ju inte få alla att sluta röka… så är det ju, men jag kanske kan väcka tanken i att de börjar fundera runt det i alla fall…” (Intervju 4)
“För man vill ju att de ska vara så delaktiga som… att det inte blir det här med att man mässar om och talar om att si och så och så och så… utan att man själv… att dom själv får tänka till om hur, vad kan jag, vad har jag för möjligheter att påverka…” (Intervju 1)
Hinder i samtalet
Distriktssköterskorna beskrev att vissa patienter kunde komma till samtalet och vara avvaktande, slutna och att de var anti. Distriktssköterskorna gav uttryck för att de då upplevde en känsla av att inte nå fram, och att en omotiverad, negativ patient försvårade genomförandet av hälsosamtalet. Några distriktssköterskor upplevde att det kunde bero på rädsla eller osäkerhet att patienten inte visade intresse eller var negativ till samtalet. Det framkom även att distriktssköterskorna upplevde att det mestadels var män som var negativa till samtalet.
“...framförallt ett par män som jag tror, som jag är osäker på varför dom kom...för redan från starten så utstrålas det nån anti på något sätt…// jag kom aldrig in i något bra
samtal…//… det kändes i luften… det var något försvar på vad jag… på vad vi sa...nä sådär gör jag minsann inte och nänänä, det där spelar ingen roll och nänänä det där… ingenting som var värt nått att prata om fast det fanns ett och annat där på stjärnan…” (Intervju 3)
Betydelsen av tid, utbildning och stöd från verksamheten
Distriktssköterskorna upplevde att det var ett tidskrävande arbete på grund av alla moment
som skall innefattas i samtalet. De beskrev att hälsosamtalet var en uppgift som skall passa in
i resten av verksamheten och att tiden för arbetet på hälso- och vårdcentralerna redan var pressad.
“...det tar mycket tid, mycket planering, tar mycket tid på lab, man ska ta blodtryck och man ska ta fasteprover och de ska vägas och midjan och hå och hej och allting… det tar väldigt mycket tid från personalen.” (Intervju 2)
Distriktssköterskorna upplevde att det fanns brist på utbildning inför uppgiften att genomföra hälsosamtal och beskrev också att det fanns lite tid att ta till sig ny kunskap om exempelvis nya rekommendationer eller forskning i det hälsofrämjande arbetet. De upplevde även en frånvaro av fortlöpande utbildning som berörde hälsosamtalet, som till exempel fördjupning av blodfetter.
“...för det är ju oftast så, att det är på fritiden man får läsa om man är intresserad… det är ju få arbetsplatser som… där det finns tid avsatt för att gå igenom forskningen…” (Intervju 1)
“...just det här med att man kastades in i någonting som man inte hade utbildning för, vi skulle lära oss enkäterna själva, man fick läsa på, det är först efteråt som vi fått...// kontaktdagar eller ja kontaktpersoner.” (Intervju 7)
Distriktssköterskornas upplevelse av stöd från chefer och ledning på arbetsplatsen beskrevs som en förutsättning för att kunna genomföra arbetsuppgiften. Distriktssköterskorna upplevde att det har blivit mer fokus på hälsofrågor än vad det var tidigare utifrån att det idag genererar pengar till verksamheten.
“...livsstilsfrågor har alltid kommit i sista hand…och det tycker jag är jättebra nu att det ger pengar, för det har blivit att…gjort det intressant och det sätter fokus på frågorna och alla vet att de är viktiga…” (Intervju 3)
Distriktssköterskornas upplevelse av hälsosamtalets innehåll
Ett öppet förhållningssätt främjar helhetsperspektivet Innehåll som skapar bild av hälsa
Distriktssköterskorna upplevde att hälsosamtalets innehåll omfattade de viktigaste delarna, och att det breda innehållet gav en helhetsbild av patientens hälsa vilket ansågs utgöra en bra grund för samtalet.
“...eftersom den riktar sig mot hjärt- kärlsjuka, om man tänker sig diabetes, blodfetter, motion, rökning, alkohol, tobak...alltså den är väl heltäckande, tycker jag” (Intervju 7)
“...det är ju en helhetsbild… och just det här med att se möjligheter och vad man har för möjligheter för att förändra saker och ting till det bättre…” (Intervju 1)
Möjligheten att anpassa innehåll efter patient
Distriktssköterskorna beskrev att hälsosamtalets innehåll kunde anpassas utifrån patienten och
vad patienten själv valde att tala om. Distriktssköterskorna upplevde att deras uppgift var att
synliggöra hälsoläget, men också att patienten skulle erbjudas möjlighet att påverka innehållet i samtalet.
“En del börjar ju redan när dom kommer på provtagningen o det är ju inte bara det som står i enkäten det kan vara familjesituationer o allt...sexuella problem ja allt kan komma under dom här hälsosamtalena...så att jag tror dom tycker det är bra att nu får jag gå dit o prata med nån...det hör ju inte alltid alls hemma där men det är ju ett hål o berätta...så ja allt o ingenting talas det om” (Intervju 5)
Anpassningen av hälsosamtalets innehåll bidrog också till att distriktssköterskorna var flexibla i mötet med patienten beroende på livssituation och ålder. Distriktssköterskorna upplevde att det fanns en generell skillnad på åldersgrupperna, där 40 åringar upplevdes som vältränade och intresserade av sin hälsa, och som sökte bekräftelse på att de levde hälsosamt.
Samtidigt upplevdes många 40 åringar som stressade, mitt uppe i livet, och att de hade svårare att ta tid för att komma till hälsosamtalet. Distriktssköterskorna upplevde att 50- och 60 åringar hade mer fokus på sin hälsa och större insikt i att de kunde bli sjuka. Detta påverkade samtalets innehåll.
“40 åringarna de har oftast barn fortfarande som är i väldigt aktiv ålder så de har, där kan man oftast se direkt på stress och sömn, ja börjar få en tendens eventuellt till högt blodtryck och sådär så man får liksom prata om de där sakerna… så det blir ett helt annat samtal…
//… ja men börjar man komma mot 50 och framförallt 60, ja då är det liksom fullt fokus på, då skulle man helst vilja gå igenom en magnetröntgen…” (Intervju 4)
Distriktssköterskorna upplevde att trots att de försökte anpassa innehållet till patientens önskemål eller livssituation, kunde det ändå vara svårt att nå fram beroende på hur mottaglig patienten var. Exempelvis upplevde distriktssköterskorna att det fanns patienter som kom till samtalet enbart för att få ta del av sina provsvar och att de tydligt visade att de inte var intresserade av ytterligare dialog kring hälsoläget.
“Dom som kommer fast dom inte är intresserad egentligen...det känns som man bara ger ett resultat o så blir de ingen mer diskussion...men ja då får man väl hoppas att dom är nöjd så med att höra resultatet fast det liksom inte blir någe mer då så att säga….fast dom egentligen skulle behöva...men dom kanske inte är mottagliga...det är svårt...” (Intervju 8)
Hälsosamtalet växlar mellan samtalsstrategier Motiverande samtal som tankesätt
Distriktssköterskorna upplevde att de använde MI som en samtalsmetod i hälsosamtalet.
Distriktssköterskorna ville skapa eftertanke och förändring i patientens livsföring genom MI, som för dem innebar ett förhållningssätt där patientens egna värderingar och villkor styr hälsosamtalets innehåll.
“Jag försöker ju att ha det här motiverande samtalet…att det inte är jag som sitter o säger...utan att jag visar och dom får dra någon slutsats...mitt uppdrag är ju att visa på de här sambanden...ja...motiverande samtal kan man väl kalla det” (Intervju 3)
Övriga samtalsstrategier
Även om distriktssköterskorna upplevde att de använde MI i hälsosamtalet så framkom att de även använde andra samtalsstrategier. De upplevde att de växlade mellan att ge råd, stöd och information till patienten och att hälsosamtalet även medförde en chans att undervisa, då de upplevde att en del människor hade bristande kunskaper om god hälsa.
“Jag växlar nog i hälsosamtalet, för att vissa saker så är det ju information… men man ställer ju alltid frågan vad vet du… vad känner du till om... men vet dem inte då måste jag ju liksom informera ja… så att, jag växlar nog” (Intervju 4).
Hinder i samtalets innehåll Känsliga samtalsämnen
Distriktssköterskorna upplevde att alkohol var ett svårt, laddat ämne att tala om, och att det alltid varit så. En distriktssköterska uttryckte att det kunde vara känsligt att prata om alkohol då det var osäkert vilken attityd patienten svarade med. Det upplevdes också svårt att påverka och förändra patienters alkoholvanor.
“Det är väl alltid det här med alkoholen som är ett problem...ja för att den som har sådana alkoholvanor att det kanske är lite för mycket är vana med dom och trivs med dom i regel och tänker inte...det är svårt att ändra på...så den delen kan vara lite svår ibland...tycker jag”
(Intervju 3)
Samtidigt upplevde distriktssköterskorna att det fanns en större öppenhet idag bland befolkningen att diskutera alkoholvanor. Distriktssköterskorna upplevde att eftersom hälsosamtalet efterfrågade alkoholvanor utifrån enkäten i manualen, var det enklare att visa på anledning till att ställa frågor kring det. De upplevde det också lättare att tala om alkohol när det var möjligt att visa på samband mellan exempelvis alkoholanvändning och högt blodtryck.
Distriktssköterskorna upplevde även att vikt var ett svårt och känsligt samtalsämne, speciellt hos kvinnor.
“...men nu tycker jag att det är så enkelt i och med att vi har det här AUDIT ...//... och jag tror att vi inom vården har blivit bättre på att inbjuda till att prata om det här, för det är väldigt många som är väldigt väldigt öppna, tycker jag…mycket mer än för flera år sedan” (Intervju 6)
Saknad av innehåll
Distriktssköterskorna upplevde att det saknades innehåll som rörde frågor om hot och våld, och att det var ett ämne som antogs påverka hälsan i hög grad. Vidare upplevde distriktssköterskorna att det saknades frågor om stress och sömn.
“...jo kanske det här med om man varit utsatt för våld...om man har nån erfarenhet av våld...
det missar vi ju ofta. Det påverkar ju allt möjligt om man har varit med om våld det gör det ju, men då påverkar det ofta sömnen o stressen o psykiskt välbefinnande hela den biten...så hur får man fram det…” (Intervju 3)
Upplevd kunskapsbrist
Distriktssköterskorna beskrev svårigheter att tala om lipider. De upplevde att det var svårt att bedöma övriga riskfaktorers påverkan på lipidstatus, och att lipider mer var en fråga inom läkarens område.
“att prata lipider…vad som är högt och lågt, och hur det påverkar, alltså det kan jag tycka är svårt för det har jag ju inte fått någon utbildning på…//...just det här när patienterna har kringfrågor, när man känner att det här är inte, nu är jag ute på hal is för det här är inte mitt område riktigt” (Intervju 7)
Distriktssköterskornas upplevelse av manualen
Manualen har möjligheter och begränsningar Manualen som stöd
Distriktssköterskorna upplevde att manualen var ett övergripande bra stöd för att genomföra hälsosamtal.
“Ja, man behöver den ju… jag använder den ju inte så mycket nu, men från början behöver man ju den… jag använder den som stöd, för att du ska veta de här värdena och gränserna och när du ska hänvisa vidare och när du ska ta tillbaka och… så visst måste man väl ha en manual…” (Intervju 7)
Distriktssköterskorna upplevde manualens “st ärnprofil” m cket positiv, enkel och pedagogisk att använda i hälsosamtalet. De upplevde att stjärnprofilen tydliggjorde sammanhanget för patienten, och att även patienterna ansåg den vara ett bra instrument.
“den är bra den tycker jag är jättebra... enkel och tydlig och den är lätt att prata runt och visa på samband... jag tycker den är genialisk faktiskt” (Intervju 3).
Otydligheter i manualen
Distriktssköterskorna beskrev att manualens riktlinjer gällande blodfetter skiljde sig från landstingets referensvärden på så sätt att de var mer begränsade. De upplevde även att det var svårt att förhålla sig till läkares personliga åsikter om behandlingen av blodfetter, eftersom de kan skilja sig från manualens behandlingsrekommendationer. Dessa otydligheter skapade förvirring.
“Alltså den säger annat i manualen, utslaget är ju annat vinklat än mot system cross labmodul. Referenserna ser ju inte likadana ut...//...Manualen kan förbättras, jag tycker att man kan ge tydligare information i och med blodfetterna” (Intervju 2)
“jag tycker det är svårt för att då säger kanske jag först att jag ska prata med doktorn om det här och att det här värdet bör man behandla...och, ja, vad får jag sen för svar från
doktorn...så ska man tillbaks sen till patienten och tala om att nej, doktorn tyckte inte så...så då är det ju inte så lätt” (Intervju 1)
Det var även otydligheter gällande kost, där distriktssköterskorna upplevde att manualen var
gammalmodig och missvisande. De beskrev att det var för få frågor i enkäten kring kost för
att ge en helhetsbild. De beskrev att det inte togs hänsyn till födoämnesallergi, vilket innebar
att exempelvis en fisk- och skaldjursallergiker fick sämre resultat gällande matvanor. De upplevde att det inte fanns tydlig information om portionsstorlekar, vilket ansågs vara betydelsefullt för resultatet i stjärnprofilen. En distriktssköterska upplevde det problematiskt att de svenska matvanorna och rekommendationerna inte var likvärdiga andra kulturer, vilket medförde förvirring och begränsningar i samtalet.
“Eh, sen kan jag ju tycka att själva mallen är fantastiskt snedvriden ibland. Det är liksom, man får ju en halv udd om man inte äter fisk tre gånger i veckan eller mer, det är så skeva vinklingar där. Jag kan ju tycka att folk äter bra men, men det tycker inte stjärnprofilen”
(Intervju 2).
Vidare otydligheter berörde vardagsmotion, där distriktssköterskorna upplevde att patienter hade svårt att uppskatta och gradera sin vardagsmotion i enkäten, vilket ledde till att distriktssköterskorna fick problem att sedan tolka resultatet med hjälp av manualen. Det ansågs skapa fel bild av patientens hälsotillstånd.
“det är lite fyrkantigt en del frågor o särskilt den fysiska aktiviteten...många har ju väldigt svårt att svara på den också för att dom har svårt att räkna ut, dom har svårt att uppskatta sin egen vardagsmotion...” (Intervju 5)
