alls varit den jag är idag”
En kvalitativ studie om identitet hos människor med bipolär sjukdom
Rebecca Eklund
Psykologi, kandidat 2020
Luleå tekniska universitet
Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle
Abstract
The purpose of this study was to investigate how bipolar disorder affects a person’s identity. In this qualitative study ten in-depth interviewes were conducted. The interviews were seperated into pieces that were assigned a specific code and a thematic analysis was performed. Four themes were identified: perception of identity, acceptance, parenting and the impact of the illness on life.
The majority of the participants stated that the disease is part of their identity, which contradicts previous research. Acceptance is stated to occur in various stages and simplifies life once the disease is well accepted, reasearch supports this finding. Participants described a fear that the disease will affect parenthood or that the disease has already affected parenthood. Several participants stated that the disease has led to failed parenting which, according to previous research, can lead to inferiority complex.
The disease is predominantly affecting life negatively and creating disability. Several participants stated that the disease has been an obstacle in their career and according to research this can also have a negative impact on the participants’ perception of their own value. In this study, bipolar disorder is considered to have a strong negative impact on identity. Continued research should focus on “mixed-methods” studies with quantitative correlations between for example type of bipolar disorder and level of disability.
Keywords: Bipolar disorder, Identity, Bipolar disease, Mental health
Sammanfattning
Syftet med studien var att undersöka hur bipolär sjukdom kan påverka en människas identitet.
Tidigare forskning har föreslagit att människor med bipolär sjukdom kan ha svårt att identifiera vem de verkligen är och att de kan ha en mindre utvecklad identitet. I denna kvalitativa studie genomfördes tio djupintervjuer som sedan kodades. En tematisk analys utfördes. Fyra teman identifierades: Uppfattning om identitet, acceptans, föräldraskap och sjukdomens påverkan på livet. En övervägande del av respondenterna uppgav att sjukdomen är en del av deras identitet, detta motsäger tidigare forskning. Acceptans uppges ske i olika steg och förenkla livet när sjukdomen väl är accepterad, forskning stöder detta fynd. Respondenterna beskriver en rädsla att sjukdomen ska påverka föräldraskap eller att sjukdomen redan har påverkat föräldraskapet. Flera respondenter uppger att sjukdomen har lett till ett misslyckat föräldraskap vilket, enligt tidigare forskning, kan leda till mindervärdeskomplex. Sjukdomen anses i övervägande del påverka livet negativt och skapa en funktionsnedsättning. Flera respondenter uppgav att sjukdomen har varit ett hinder i deras arbete och enligt forskning kan även detta påverka respondenternas uppfattning om eget värde negativt. Bipolär sjukdom anses i denna studie påverka identiteten kraftigt och i största mån negativt. Fortsatt forskning bör fokusera på ”mixet-method” studier med kvantitativa
korrelationer mellan till exempel typ av bipolär sjukdom och grad av funktionsnedsättning.
Nyckelord: Bipolär sjukdom, Identitet, Diagnos, Psykisk ohälsa
Inledning
Bipolär sjukdom innebär att en människa pendlar mellan mani och depression. Humör,
aktivitetsnivå och energi blir kraftigt påverkade (American Psychiatric Association [APA], u.å).
Bipolär sjukdom är en kronisk sjukdom och har ett periodiskt förlopp. Sjukdomsbilden ser mycket olika ut hos olika individer. En människa kan ha kraftiga manier med psykotiska inslag medan en annan människa kan ha lindriga hypomanier (Fahlén, 2004). Anhöriga till människor med bipolär sjukdom blir också påverkade av sjukdomen. Ofta är sjukdomen uttröttande även för
familjemedlemmar och deras mentala och fysiska hälsa påverkas negativt (Lekoadi, Temane, Poggenpoel & Myburgh, 2019).
Cirka 2–5% av befolkningen drabbas av bipolär sjukdom (Persson et al., 2017; Fahlén, 2004).
Enligt Chengappa et al. (2003), refererad till av Inder et al. (2008), är den vanligaste åldern för utbrytande av bipolär sjukdom har identifierats som mellan 15–19 år (Chengappa et al., 2003 se Inder et al., 2008). Enligt Persson et. al. (2017) är samsjukligheten med andra psykiska sjukdomar hög. Samsjukligheten med ADHD hos vuxna med bipolär sjukdom uppskattas till 16% (Persson et. al., 2017). Orsaken till bipolär sjukdom är ännu inte helt klarlagd. Forskare har funnit att det kan handla om att G-proteinerna i hjärnan är bristfälligt fungerande. Det är tydligt att livshändelser kan utlösa sjukdomen men ärftligheten anses vara den viktigaste orsaken till sårbarheten. En studie har visat att det är 10% risk att barn till en person med bipolär sjukdom också utvecklar sjukdomen (Fahlén, 2004). Det forskas mycket kring gener och bipolär sjukdom just nu. Det har funnits svårigheter i att finna orsaker till att ärftligheten är så hög. Enligt Hjärnfonden (u.å) har forskning funnit flera genvarianter som tillsammans med miljö utgör en sårbarhet (Hjärnfonden, u.å).
Det är viktigt att få tidig och rätt behandling då maniska perioder kan försätta människor i riskfyllda situationer och depressiva perioder kan framkalla självmordshandlingar (1177 Vårdguiden, 2018). Med rätt behandling kan människor med bipolär sjukdom vara utan skov i längre perioder. Att vara utan skov innebär att människan återfår normalt stämningsläge och funktionsnivå (Persson et. al., 2017). Om effektiv behandling inte sätts in kan sjukdomen utvecklas och bli än mer svårhanterlig. Perioderna kan bli tätare och svårare. Forskare har
beskrivit det som att nervsystemet blir mer sårbart av varje sjukdomsperiod och sedan mer känsligt för sådant som kan få stämningsläget att svänga (Fahlén, 2004). Bipolär sjukdom behandlas med
läkemedel, patientutbildning och terapi (Region Stockholm, u.å). Eftersom bipolär sjukdom ofta bryter ut under ungdomsåren är det intressant att undersöka hur sjukdomen påverkar identiteten (Inder, 2008).
Mani
Symptom på mani kan vara att tala snabbare än vanligt, vara extremt lycklig, irritabel, impulsiv och risktagande (American Psychiatric Association [APA], u.å). Energinivån är mycket högre än normalt. En människa som har en mani startar ofta många olika projekt som de driver passionerat och med beslutsamhet. En känsla av inspiration infinner sig och självkänslan ökar kraftigt. Den som är manisk har ett snabbt tankeförlopp som omgivningen har svårt att följa. Omgivningen ser risker i projekten och den maniskas bristande självkritik. Behovet av sömn minskar och
sömnbristen bidrar till att manin ökar i intensitet. Kraftiga manier har psykotiska symptom såsom vanföreställningar, förvirring och ibland hallucinationer (Fahlén, 2004).
Hypomani
En hypoman period är en mycket lindrig manisk period. En hypoman period är mindre allvarlig i sina konsekvenser. Ekonomisk äventyrlighet och omdömeslöshet består men beteendet är inte lika extremt som vid en mani. Hypomanierna kan upplevas behagliga och positiva men många
beskriver även negativa konsekvenser såsom att de gör för mycket, bränner ut sig, tar på sig mer än vad som är möjligt att slutföra och får bristande konsekvenstänk (Fahlén, 2004).
Depression
Depression kan innebära en känsla av ledsenhet och hopplöshet, låg självkänsla,
koncentrationsstörning och självmordstankar (American Psychiatric Association [APA], u.å).
Depressioner kännetecknas ofta av oföretagsamhet, nedsatt energi, sänkt självkänsla och oförmåga att känna glädje. Depressioner kan ses som motsatsen till mani (Fahlén, 2004).
Bipolär sjukdom typ 1
Det finns två typer av bipolär sjukdom, typ 1 och typ 2. Typ 1 innebär svåra manier samt depressioner som kräver sjukhusvård (1177 Vårdguiden, 2018). Vid bipolär sjukdom typ 1 utvecklas en manisk period ofta tidigt i förloppet. Den maniska perioden kännetecknas ibland av
psykotiska symptom och kan därför felaktigt uppfattas som schizofreni. Sjukdomen bedöms vara mycket allvarlig. De maniska perioderna kan rasera den sociala situationen, relationer, ekonomin och arbetsförmågan. Depressionerna kan bli långvariga och mycket allvarliga. Cirka 10–15% tar sina liv (Fahlén, 2004). Bipolär sjukdom typ 1 medicineras i första hand med Litium (Persson et.
al., 2017).
Bipolär sjukdom typ 2
Typ 2 innebär att människan pendlar mellan hypomanier och depressioner (1177 Vårdguiden, 2018). Gränsen mellan att ha bipolär sjukdom typ 1 och bipolär sjukdom typ 2 är flytande. Ofta utvecklas aldrig hypomanierna till egentliga manier men om detta skulle ske ändras diagnosen till typ 1. När någon söker hjälp för bipolär sjukdom typ 2 är detta oftast på grund av depressionerna.
Vården uppfattar oftast inte hypomanierna och patienterna ser dem som positiva och omnämner dem då inte. Detta kan leda till feldiagnostisering. Enligt Fahlén (2004) är det är viktigt att få en korrekt diagnos då bipolära depressioner skiljer sig från andra depressioner och kräver behandling därefter . Till exempel är antidepressiva läkemedel mindre effektiva vid bipolära depressioner och ger en ökad risk för mani/hypomani. Det finns mindre forskning om medicinering för bipolär sjukdom typ 2 än för bipolär sjukdom typ 1 (Persson et.al., 2017). Många med bipolär sjukdom har depressioner med inslag av ångest. Människor med bipolär sjukdom typ 2 upplevs ofta som känslomänniskor med labilt stämningsläge. De blir lätt entusiastiska och lätt nedstämda samt har snabba och intensiva känslokast (Fahlén, 2004).
Identitet
Nationalencyklopedin definierar identitet som ”medvetenhet om sig själv som en unik individ”
(Nationalencyklopedin, u.å). Enligt Erik H. Eriksson, refererad till av Hwang, Lundberg och Smedler (2012), så är sökandet efter identiteten ett mänskligt behov likt mat, trygghet och sexuell tillfredställelse. Identitetssökande är lika viktigt som de tidigare nämnda behoven. Eriksson menar att sökandet efter identiteten främst sker under tonåren. Hur väletablerad identiteten blir beror på hur väl tonåringen löser kriser. Utan positiv krislösning utvecklas inte grundläggande tillit, självständighet, initiativförmåga och verksamhetslust. De tidigare nämnda egenskaperna är avgörande för en stabil identitets utveckling. Enligt Eriksson är identitet en subjektiv upplevelse om vem man är och den består av tre delar; biologisk identitet, psykologisk identitet och social
identitet. Det är främst psykologisk identitet som berörs i denna studie. Psykologisk identitet hänvisar till våra unika känslor, tankar, intressen och försvarsmekanismer (Hwang, Lundberg, &
Smedler, 2012).
Identitet kan ses som ramverket där individer interagerar med omvärlden. Det ger människor ett sätt att anpassa sig och sätta sig in i roller som i sig är självdefinierande (Wilkinson-Ryan &
Westen, 2000, Inder et al., 2008). I ungdomsåren påverkas stora delar av människan. Biologiska, kognitiva, känslomässiga och sociala förändringar förändras som i sin tur till stor del påverkar etableringen och känslan av identitet och självbild (Erikson, 1959, se Inder et al., 2008). Självet består enligt Harter (2003), refererad till av Inder (2008), av kognitiva och sociala konstruktioner som i ungdomsåren påverkas och förändras. I den processen får människan en mer etablerad bild av sitt eget själv och detta är nödvändigt för att forma en identitet (Harter, 2003, se Inder et al., 2008). Identiteten formas i sociala kontexter såsom skola, arbete och relationer. Dessa faktorer har stor påverkan på identitetens utveckling (Grotevant, 1992 se Inder et al., 2008). Eftersom bipolär sjukdom ofta bryter ut under tonåren så är dess påverkan på utveckling av identitet intressant. Det har tidigare funnits mycket lite forskning på hur bipolär sjukdom påverkar identiteten (Inder at al., 2008).
Tidigare forskning
En bipolär sjukdomsdiagnos hos vuxna är sammankopplat med lägre självkänsla, förlorat självförtroende och hinder i relationer (Browne, Hemsley, & St John, 2008; Klik et al., 2019;
Proudfoot et al., 2009 se Smyth & Salloum, 2019). Vuxna med bipolär sjukdom har beskrivit en känsla av att känna sig utom kontroll över sin sjukdom och sin identitet. Vidare uppger Crowe et.
al. (2012) att människor med bipolär sjukdom har uppgivit att sjukdomen förändrar deras identitet negativt på grund av symptombilden (Crowe et al., 2012 se Smyth & Salloum, 2019).
Forskning av Ironside, Johnson och Carver (2019) har föreslagit att människor med bipolär sjukdom sätter högre mål och fortsätter att söka dessa i större utsträckning än andra. Detta gäller även innan sjukdomens utbrytande. Forskning pekar på att människor med bipolär sjukdom baserar sitt eget värde på deras åstadkomanden (Ironside, Johnson & Carver, 2019). Människor med bipolär sjukdom har beskrivit att pendlandet i humöret leder till en förvirring.
Humörförändringarna skapar olika upplevelser av vem de är som människor och detta leder till att de känner sig inkonsekventa. Det har beskrivits att pendlandet i humöret förändrar allt. Hur de ser på världen och åsikter skiftar. Det försvårar för människor att se sina egentliga tankar och sin sanna åsikt (Inder et al., 2011). Att bli sedd som att vara bipolär, känna sig dömd av omgivningen och att känna skam bidrar till förvirringen (Inder et al., 2008).
Hurmörstillståndet är en stark faktor som leder till en utveckling av olika självbilder. Självbilderna kan ibland vara motsägande. Det finns även en svårighet i att skilja på självet och sjukdomen vilket resulterar i en förvirring kring den ”riktiga” identiteten. Den sjuke kan då ha svårt att sätta ord på vem hen verkligen är. Detta sammantaget leder till en dåligt utvecklad känsla om vem den sjuke anser sig vara. Forskning av Inder et al. (2008) har visat att en acceptans av diagnosen kan motverka de tidigare nämnda negativa faktorerna på identiteten (Inder et al., 2008). Ofta utvecklar människor med bipolär sjukdom en ambivalent acceptans. Acceptansen är ambivalent då de fortsatt ifrågasätter diagnosen. Faktorer som ökar ambivalensen är om diagnostiseringen på något sätt förändras, en avsaknad av tillit till läkaren och om bieffekter av medicinering uppstår.
Ambivalensen ökar även om personen i fråga är symptomfri under en längre period (Inder et. al., 2010). Många av de som är sjuka i bipolär sjukdom har svårt att identifiera sitt riktiga själv, detta leder till en sämre utvecklad identitet. Det har även beskrivits, av människor med bipolär sjukdom, att de saknar kontinuitet. Det har även påtalats att de saknar kontroll och känner en känsla av skam (Dyga, 2019).
Vissa individer med bipolär sjukdom antar en identitet i att vara patient. Detta för att förstå vem de är i förhållande till diagnosen. Det upplevs ge en riktning för deras behandling och deras roll i behandlingen. Genom att göra detta ger de sig själva en kredibilitet som diagnostiserad med bipolär sjukdom då upplevelsen är att psykisk ohälsa inte är lika uppmärksammat som fysisk ohälsa. Genom dessa upplevelser lär sig individerna att beskriva sig som ”sjuk” och som ”patient”
(Fernandez, Breen & Simpson, 2014). Människor med tidigt utbrytande bipolär sjukdom har beskrivit en upplevelse av att deras tankar blev förändrade på grund av sjukdomen. De kan känna sig skadade, defekta eller annorlunda jämfört med friska individer (Smyth & Salloum, 2019). En deltagare i Smyth och Salloums (2019) studie uppgav att hon hade en känsla av att förlora sin identitet när de tidiga första symptomen bröt ut. En deltagare i studien har även beskrivit att
processen att anpassa sig efter bipolär sjukdom har varit den största utmaningen i hennes vuxna liv. Alla deltagare i studien upplevde en stark emotionell reaktion på sin diagnos när de blev diagnostiserade. Känslorna inkluderade rädsla, ledsamhet och skuld. Även förvirring och sorg har beskrivits som reaktion på diagnosen (Smyth & Salloum, 2019).
En studie av Folstad och Mansell (2019) med 103 deltagare har visat att 73% av dessa skulle permanent ta bort sin sjukdom om de hade chansen. De flesta av dessa ansåg dock inte att
sjukdomen är en del av deras identitet. 48% av deltagarna skulle stänga av deras sjukdom tillfälligt och de flesta av dessa rapporterade ett positivt synsätt på manierna (Folstad & Mansell, 2019).
Bipolär sjukdom har en signifikant inverkan på individers identitet. Deras egen uppfattning av identitet blir diffusare av sporadiska pendlingar i humöret. Det är då viktigt för människor med bipolär sjukdom att bevara aspekter av sig själv. Samtidigt ska de foga sig efter sin sjukdom på ett sätt som gör att sjukdomen inte tar över deras identitet (Fernandez, Breen & Simpson, 2014).
Syfte
Syftet med studien är att undersöka hur bipolär sjukdom påverkar en människas identitet. Följande frågeställningar kommer att besvaras:
• Hur upplever individerna sin egen identitet i relation till sjukdomen?
• Vilka faktorer påverkar identiteten i relation till sjukdomen?
Studien har avgränsats från psykisk ohälsa till bipolär sjukdom. Andra typer av diagnoser kommer därför inte att beaktas i studien. Endast tio intervjuer genomfördes på grund av tidsbegränsning.
Metod
Val av metod
Intervjuguiden bestod av öppna frågor kring ett ämne och bildades inte kring en teori. Koderna var därför inte förutbestämda. Tio djupintervjuer genomfördes för att kartlägga individers egna tankar och reflektioner om deras identitet i relation till sin diagnos. Djupintervjuerna kan ge ett bredare perspektiv då intervjupersonen tillåts tala fritt (Howitt, 2019). En djupintervju genomfördes först för en pilotstudie sedan utfördes de nio andra cirka två månader senare. Pilotstudien bidrog till utvärdering av metod och intervjuguide för eventuell justering vilket även utfördes.
Urval av data
Då studiens syfte var att kartlägga hur bipolär sjukdom kan påverka identiteten begränsades urvalsgruppen till de som var diagnostiserade med bipolär sjukdom. Information om studiens syfte och förfrågan om medverkande skickades ut till studenter vid Luleå tekniska universitet via mail samt olika facebooksidor. Mailadresser till studenterna beställdes av Luleå tekniska
universitets studenttorg och det var cirka 500 mailadresser. Av cirka 30 svar på mailet/inlägget så valdes en av dessa ut till pilotstudien och nio andra till studien. Dessa valdes genom ett
bekvämlighetsurval.
Respondenter
Av tio respondenter var tre män och sju kvinnor. Den genomsnittliga åldern på respondenterna var 35 år och de befann sig mellan åldrarna 27 år till 56 år. I Tabell 1 redovisas information för varje enskild respondent. Alla respondenter, med ett undantag, medicinerade vid intervjutillfället.
Några respondenter hade andra diagnoser utöver bipolär sjukdom.
Tabell 1. Information om varje enskild respondent.
Respondent Kön Typ Ålder Ålder vid utbrytande
1 Kvinna 2 27 13
2 Man 1 33 21
3 Kvinna 2 28 16
4 Kvinna 2 43 38
5 Kvinna 2 29 16
6 Kvinna 2 36 8
7 Man 1 44 19
8 Man 2 56 50
9 Kvinna 1 28 16
10 Kvinna 2 55 30
Insamlingsmetod
En semistrukturerad intervjuguide konstruerades inför intervjun. Intervjuguiden inleddes med inledande frågor angående namn, ålder, typ av bipolär sjukdom och dylikt. Intervjuguiden
avslutades med några slutna frågor. Intervjuguiden finns bifogad som bilaga 1. Efter pilotstudien var avslutad reviderades intervjuguiden. Den nya intervjuguiden innehöll fler frågor om vilka känslor som uppstod relaterade till sjukdomen. Dessa ändringar utfördes för att justera fokuset till den egna upplevelsen. Intervjun till pilotstudien utfördes i ett grupprum i Luleå tekniska
universitets lokaler. De resterande intervjuerna utfördes via Skype på grund av rådande
omständigheter med Covid-19. Intervjuerna spelades in för att förenkla framtida transkribering.
Bearbetning och analys av data
Vald transkriberingsmetod är sekreterarstil då fokus låg på vad som är sagt och inte hur det har sagts. Vald analysmetod är tematisk analys då den sammanfattar stora mängder data genom informationsrika teman (Howitt, 2019). Utförandet av kodningen gick till så att stycken av data fick koder bestående av ett par ord som representerade vad respondenten pratade om i det stycket.
Samtliga data kodades. Koderna skrevs sedan ut i pappersform och grupperades in i färger relaterat till ämne. De koder som berörde samma ämne fick samma färg. I detta steg framstod teman. Den data som framstod som relevant var den data som på något sätt påverkade deltagarnas identitet. Följande teman framstod: Uppfattning om identitet, acceptans, föräldraskap och
sjukdomens påverkan på livet.
Kvalitetsvärdering och etiska överväganden
Innan intervjuerna utfördes informerades samtliga respondenter om studiens syfte.
Respondenterna informerades om att deras deltagande är frivilligt och att de får avbryta intervjun samt välja att inte svara på enskilda frågor. Respondenterna fick även information om att data från studien endast kommer användas för forskning. Efter att intervjuerna var transkriberade raderas inspelningarna för att bibehålla konfidentialitet. Transkriptionerna var anonymiserade. Dessa åtgärder vidtogs för att upprätthålla vetenskapsrådets forskningsetiska principer;
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Resultat och analys
Efter den tematiska analysen framstod följande fyra teman. Dessa fyra teman sammanfattar innehållet i intervjun. Temana anses även påverka respondenternas identitet i relation till sjukdomen. De fyra teman som framkom var: uppfattning om identitet, acceptans, föräldraskap
och påverkan på livet. Temat uppfattning om identitet innefattar information om hur individerna själva uppfattar att deras identitet påverkas. Acceptans handlar om processen att acceptera sjukdomen. Föräldraskap hänvisar till hur respondenternas föräldraskap har påverkats av
sjukdomen. Påverkan på livet beskriver hur stark funktionsnedsättning sjukdomen har bidragit till.
Uppfattning om identitet
Sju av respondenterna svarade att sjukdomen är en del av deras identitet. En av dessa menade även att den är en del av hennes sons och hennes mammas identitet. Tre respondenterna menade att den av olika anledningar inte är det men vissa av dessa respondenterna menar att den är det ibland. Två av respondenterna skulle ha tagit bort sjukdomen endast om de hade kunnat ta bort den vid
tidpunkten för utbrytandet. Respondenterna hänvisade till att sjukdomen nu har påverkat dem till så stor grad att de inte vet vem de skulle varit utan den. Trots detta menade hälften av
respondenterna att de skulle tagit bort sjukdomen om de hade haft möjligheten. Vissa av
respondenterna ansåg att sjukdomen var en del av identiteten men upplever att livet ändå skulle ha varit lättare utan den. Respondent 9 ansåg att sjukdomen hade bidragit till vem hon är. ”Men den bidrar till att forma mig, hade jag inte haft den hade jag nog inte alls varit den jag är idag”.
Respondenterna har beskrivit en rad olika sätt som sjukdomen har påverkat dem negativt. Mest framträdande var att sex respondenter uppgav att de ifrågasätter sig själva i hög grad.
Respondenterna ifrågasätter sina tankar och känslor samt handlingar. De uppgav att de alltid är på vakt efter symptom och att de övervakar sig själva. Respondenterna uppgav även att de kan i vissa lägen ha svårt att lita på sina känslor och på hur de uppfattar saker. Respondent 10 ansåg att vaksamheten på sig själv är slitsam.
Vad jag har tänkt på är att man är så övervaksam på sig själv. Folk har ju dåliga och bra dagar. Har jag en dålig dag funderar jag på om det är början på tre månaders helvete. Har jag en bra dag tänker jag om det är adekvat att vara såhär glad eller håller jag på att spinna iväg nu? Ständiga
vaksamheten på sig själv är ganska slitsam.
Övriga känslor som beskrevs är sorg över sjukdomen, en negativ inställning till sig själv och att de identifierar sig som patient i vården. Några respondenter uppgav att sjukdomen fick dem att känna sig begränsade, att identiteten blivit svagare och att de känner en orättvisa av att just de drabbades.
Enskilda respondenter beskrev även en känsla av skam, en känsla av att vara bräcklig, ett mindervärdeskomplex och att sjukdomen påverkar tankar och känslor samt att sjukdomen är
opåverkbar. Några respondenter beskrev även positiva följder av sjukdomen. Respondenterna uttryckte att deras självinsikt har förbättrats, att diagnosen blev en förklaring, att identitet och självbild har blivit starkare och att viljan att leva har blivit starkare.
Acceptans
Sex av respondenterna berörde ämnet acceptans. Flera respondenterna uppgav att de hade någon form av acceptans. De menade att det var svårt att acceptera diagnosen till en början. Respondent 5 beskrev att acceptansen kom i olika steg. Först accepterades det faktum att hon hade den, sedan accepterades den på ett djupare plan.
Det är ju jättejobbigt att leva med det på det stora hela. Jag kan få ibland så jävla ångest och panik och bara jag kan aldrig bli friskt. Nu måste jag leva med det här hela livet och visst, jag kan ta mediciner som gör det lättare att leva med och allt det där men jag kommer alltid ha det och det är så jävla jobbigt. Jag skulle ge vad som helst för att slippa. Jag avundas alla som i alla fall kan bli friska, det kan inte jag. Det skrämmer mig och det är jättejobbigt så jag försöker att inte tänka på det men ibland kommer det över en. Det tog väldigt lång tid innan jag, inte accepterade diagnosen, men fick insikt och accepterade. Det var lite såhär att ”ja okej då har jag det” men på ett djupare plan ta in det, det tog tid. Och att också acceptera att det inte kommer bli bra. Det är såhär det är, det är den lott jag fick. Det är så det är.
Andra respondenter uppgav svar som liknar detta, att acceptansen på ett djupare plan kom senare.
Respondent 1 uppgav att en utfrågning av sin läkare hjälpte henne att nå acceptans. Respondent 1 menade att acceptansen hjälpte. ”Det blev lättare den sekunden man hade accepterat det”.
Föräldraskap
Många respondenter uppgav att deras roll som förälder och deras föräldraskap påverkades av sjukdomen. Sjukdomen kunde även påverka tankar om ett framtida föräldraskap. Sex respondenter berör ämnet föräldraskap. Hälften av de sex respondenterna uppgav att de är rädda för ärftlighet.
Respondent 1 uppgav att hon nästan ser det som det värsta, att hennes eventuella barn kan ärva sjukdomen.
Så jag kan tycka att det är jobbigt att veta att mina barn, om jag skaffar barn, att de eventuellt får det. Men jag hoppas ju också att jag kan se det snabbare eftersom jag själv går igenom det och har det så. Men det tycker jag nästan är värst, det är medicinen och att mina framtida barn eventuellt har det.
Respondent 1 beskrev att hon redan innan har en stor ärftlighet inom familjen. Respondent 3 är även han orolig för att barnen ska ärva sjukdomen. Respondent 7 uppgav liknande svar.
Resterande tre respondenter var oroliga över att det ska påverka deras föräldraskap alternativt känner sorg över att det har påverkat rollen som förälder. Respondent 10 beskrev att hon har haft en mycket dålig kontakt med sin 25 åriga dotter. Hennes dotter har upplevt sorg för sin barndom.
Respondent 10 uppgav dock att hon ibland kan känna att hon gjorde sitt bästa. ”Det tämligen misslyckade föräldraskapet är jättesvårt att leva med”.
En respondent uppgav att han är rädd att sjukdomen ska störa barnen. Respondent 9 talade om att hon ansåg sig vara en mycket misslyckad mamma tidigare. Nu, när sonen är äldre, beskrev hon en känsla av att hon ändå har lyckats uppfostra sonen rätt.
Det man inser när man tittar sig omkring är att jag har gjort ett jättebra jobb, jag kan titta på min son och se att han är väluppfostrad och är väldigt med och klarar sig bra i skolan. Allting funkar och han tycker om att vara med mig och han hatar mig inte och sånna saker tror jag har gjort jättemycket med mitt självförtroende och också min syn på min sjukdom. Att det inte behöver förstöra mitt liv och alla andras liv utan det går faktiskt att kontrollera.
Sjukdomens påverkan på livet
Sjukdomen har haft stor negativ inverkan på flera respondenters livssituationer. Flera respondenter var arbetslösa, jobbade deltid eller hade en historia av långa sjukskrivningar på grund av
sjukdomen. Flera respondenter uppgav att sjukdomen även påverkade relationer till familj och till eventuella partners negativt. Respondenter uppgav att sjukdomen är begränsande i vardagen.
Respondent 3 uppgav att hon är rädd att behöva byta jobb i framtiden, trots att hon älskar sitt jobb, på grund av sjukdomen. Detta på grund av att jobbet kräver hög närvaro och att sjukdomen orsakar längre sjukskrivningar. Respondent 1 upplevde stora relationella konflikter innan hon blev
diagnostiserad på grund av sin sjukdomsbild. Hon kunde hamna i bråk med utomstående och hade en kraftig konflikt med sin syster innan hon blev diagnostiserad.
Jag och min syster hade ingen relation överhuvudtaget innan diagnosen. Det var där, min relation till henne var ju totalförstörd. Troligtvis på grund av oss båda men jag tror min diagnos spelade stor roll. Hon har ju mycket mer förståelse av mig nu, typ om jag säger att jag inte orkar eller om jag inte vill så tvingar hon mig inte till det liksom.
Respondent 4 hade en framgångsrik karriär innan hon blev sjuk. Hon upplever nu att hela hennes yrkesroll är förstörd. Tidigare fick hon ständiga erbjudanden om arbete men nu upplever hon sig vara oönskad på arbetsmarknaden. Respondent 4 uppgav att hon nu är sjukskriven på 50% och arbetssökande på 50%. Hon beskriver sjukdomen som en hjärnskada och en funktionsnedsättning.
Respondent 10 upplever att hon inte har kunnat göra karriär alls på grund av sin sjukdom. Som ung var hon bäst i klassen. Hon uppgav att hennes intelligens har försämrats med årens gång på grund av sjukdomen. Respondent 10 har även erfarenhet av långa inläggningar på sjukhus, sjukskrivningar och relationella konflikter. Respondent 10 har nekats att ta försäkringar på grund av att det är en så hög risk att hon avlider. Hon beskriver att en självmordshandling vore det slutliga misslyckandet.
Så att min intellekt är ju inte riktigt var det en gång var. Jag har svårt att klara mitt jobb. Ska jag se över hela livscykeln så har inte jag gjort någon karriär överhuvudtaget. Jag har lyckats på grund av att jag har en bra arbetsgivare hålla mig kvar på arbetsmarknaden men det är klart att jag har haft begränsningar. Långa och återkommande sjukskrivningar. Perioder där jag tagit på mig hur mycket som helst och sedan inte kunnat leverera för då har jag hunnit komma ner innan det är dags för leverans. Så det har påverkat mycket. Privat också, jag har en dotter som är 25 idag, nu har vi ganska hyfsad kontakt, men vi har haft väldigt dålig kontakt för hon har varit så ledsen över sin barndom för jag orkar ju inte alltid att vara den mamma jag borde va. Hon märkte ju att när hon hade den här jätteroliga mamman så var ju inte det rätt heller. För jag var ju inte mig själv.
Respondent 2 är sjukskriven sedan tre år tillbaka. Han har boendestöd och lider av bestående depressiva symptom i vardagen. Respondent 2 önskar mer social kontakt men han upplever att han har utvecklat social fobi. Respondent 7 har bipolär sjukdom typ 1 och påverkas starkt när han insjuknar. Vardagen, relationer, arbete och personligheten påverkas.
Under en manisk episod så förändrar det min personlighet nått otroligt. Man går in i en helt annan roll. Jag skulle tänka att nån gång skulle jag vilja släppa en musikskiva, det skulle vara jättekul, men jag har inte sån kapacitet att göra det. Eller så har jag lite kapacitet men så tänker jag att det ska bli stort, och jag ska släppa den på en gång. Jag hade planer att släppa en skiva och jag skulle till Stockholm dagen efter och spela in den. Få nån med sportbil att få mig att köra mig till studion i Stockholm och det var ju, allting är på riktigt och jag kommer ihåg allting som har hänt under de episoderna. Det är ju ännu konstigare, det borde va som en fylla när allt försvinner men jag
kommer ju ihåg allt jag gjort. Jag kommer ju ihåg att jag ringt vissa personer och gjort vissa grejer och min personlighet den bara går in i en roll, nu är jag en stjärna!
Diskussion
Syftet med studien var att undersöka hur bipolär sjukdom påverkar en människas identitet.
Följande frågeställningar besvaras:
• Hur påverkas identiteten av bipolär sjukdom?
• Vilka faktorer påverkar identiteten i relation till sjukdomen?
Resultatdiskussion
Identiteten anses starkt påverkas av bipolär sjukdom i många fall. Respondenterna i denna studie påtalar att de behöver övervaka sig själva och att de ibland tvivlar på sig själva. Detta kan bero på att de uppfattar händelser och konversationer olika i olika sinnestillstånd (Inder et al., 2011).
Några känslor som deltagare beskrev var att de kan identifiera sig som patient, känna sig begränsade, känna att de har en svag identitet och känna en orättvisa över att de drabbades. En känsla av maktlöshet och opåverkbarhet beskrevs även. En känsla av att ha en svag identitet kan handla om en svårighet i att sära på självet och sjukdomen (Inder et al., 2008). En svag identitet kan även vara relaterat till en känsla av att förlora sin identitet vilket återfinns i tidigare forskning (Smyth & Salloum, 2019). Att identifiera sig som patient är ett tema som återfinns även i tidigare forskning. Detta beror troligtvis på att deltagaren försöker förstå vem de är i förhållande till diagnosen. Det är även relaterat till att psykisk ohälsa är tabu i samhället och att de vill få en kredibilitet som sjuk (Fernandez, Breen & Simpson, 2014). I en studie av Smyth och Salloum (2019) var rädsla, ledsamhet, skuld, förvirring och sorg relaterat till diagnosen. Jag anser att detta bekräftar mina fynd även om det formulerades med andra begrepp. Jag anser att känslorna Smyth och Salloum (2019) beskriver ligger relativt nära till de känslor som respondenterna i denna studie beskriver.
Tidigare forskning av Folstad och Mansell (2019) visar att 73% skulle ta bort sin diagnos om det var möjligt. Studien visar även att respondenterna till stor del inte såg sin sjukdom som en del av identiteten (Folstad & Mansell, 2019). I denna studie anser en övervägande del av respondenterna att sjukdomen är en del av identiteten. Detta talar emot Folstad och Mansells (2019) studie då de
fann att människor med bipolär sjukdom i hög grad inte ser sin sjukdom som en del av identiteten.
Trots detta ville hälften av respondenterna ta bort sin diagnos, detta resultat är relativt likt Folstad och Mansells (2019). Det är motsägelsefullt att respondenterna identifierar sig med sjukdomen och ser den som en del av dem själva men ändå skulle ta bort den. Detta skulle kunna bero på en förvirring i identiteten eller att sorgen överväger att ge bort en del av sin identitet (Smyth &
Salloum, 2019).
De faktorer som ansågs påverka identiteten mest i mina data var föräldraskap, acceptans och sjukdomens påverkan på respondenternas liv. Flera respondenter i studien uppger att de känner sig misslyckade som föräldrar. Med den problematik som bipolär sjukdom tillför är det inte svårt att föreställa sig att det påverkar föräldraskapet. Barn är ständigt närvarande och rollen som förälder består även som sjukskriven på grund av depression eller mani. Sjukdomsbilden skapar en funktionsnedsättning, uppger respondenter, och detta påverkar föräldraskapet. Att misslyckat föräldraskap leder till ett mindervärdeskomplex och en känsla av att känna sig misslyckad överensstämmer med Ironside, Johnson och Carvers (2019) studie. De påpekade att människor med bipolär sjukdom baserar sitt eget värde på åstadkomanden. Att lyckas som förälder kan anses som ett åstadkommande.
Trots att sex respondenter berörde ämnet acceptans så var det bara en respondent som faktiskt påpekade att den förbättrade tillvaron. Att de självständigt berör ämnet acceptans kan tolkas som att det har varit en viktig del i deras liv. Enligt Inder et al. (2008) motverkar acceptans förvirring kring den egna identiteten. Studiens respondenter upplevdes fortfarande känna förvirring kring sin identitet relaterat till sjukdomen. Det är möjligt att förvirringen som upplevdes hos respondenterna överensstämmer med begreppet ambivalent acceptans som Inder et al. (2010) myntade.
I vilken grad sjukdomen har haft bestående funktionsnedsättande egenskaper varierar. Vissa respondenter har sjukdomen påverkat starkt när det handlar om funktion och vissa betydligt mindre. Respondent 4 upplever att hon tappat en del av hennes identitet, hennes yrkesroll. Detta återfinns i Smyth och Solloums (2019) studie. Att flera respondenter känner sig misslyckade på grund av funktionsnedsättningen återfinns i tidigare forskning. Ironside, Johnson och Carvers
(2019) studie fann att människor med bipolär sjukdom baserar sitt eget värde på åstadkomanden.
Att respondenterna har misslyckats i karriären sänker då deras uppfattning om deras eget värde.
Metoddiskussion
Semistrukturerade kvalitativa intervjuguider är bra för att samla in data kring hur människor tänker och känner. Det kan vara en begränsning hos mig som inte ställde tillräckligt med följdfrågor. Följdfrågor hade möjliggjort en djupare förståelse. Intervjuguiden avslutades med slutna frågor vilket var en framgång. Det insamlade tydliga svar och eftersom intervjun
avslutades med dem så påverkade dem inte de tidigare svaren. Efter intervjuguidens revidering blev den mer saklig och svaren framstod som mer relevanta. Vid framtida studie skulle frågor tilläggas rörande ämnet acceptans. Urvalsgruppen var begränsad till människor som lider av bipolär sjukdom. Då psykisk ohälsa är tabubelagt kan det ha varit en begränsande faktor i
sökandet efter respondenter. Respondenter uppsöktes dock framgångsrikt med hänvisning till att det endast behövdes tio respondenter.
Innan studiens start hade jag mycket god kunskap om bipolär sjukdom. Jag är själv
diagnostiserad med bipolär sjukdom typ 2. Deltagarna var dock inte medvetna om att jag har bipolär sjukdom, till min vetskap, vid intervjutillfället. Jag har gått på bipolärskola som innebär en tio veckors utbildning om sjukdomen. Jag har även ett stort intresse för sjukdomen och har läst mycket om den. Jag anser att förkunskapen hjälpte mig i utformningen av intervjuguiden då jag hade insyn i vilka frågor som var aktuella. Förkunskapen gav mig en förståelse för området innan intervjuernas start. Erfarenheten kan ha påverkat studien positivt då kunskapen i området har varit heltäckande och att jag haft en förståelse för hur sjukdomen påverkar identiteten. Erfarenhet kan även ha påverkat studien negativt då uppfattningen av diagnosen kan ha färgat resultat och analys. Jag kan ha påverkat objektiviteten negativt. Jag anser dock inte att det har påverkat studien negativt då målet har varit fullständig objektivitet. Då området som är undersökt är mycket känsligt och personligt så har vetenskapsrådets rekommendationer förtydligats. Det har varit viktigt att lägga extra tyngd på detta. För att uppnå det har tid lagds i början av intervjun till att förklara innebörden i vetenskapsrådets rekommendationer.
Vad gäller validiteten finns en konflikt. Det är oklart om diagnosens faktiska påverkan på identiteten har mätts. Det kan vara en möjlighet att deltagarnas uppfattning av deras identitet i relation till diagnosen istället har blivit mätt. Detta kan ha färgat studien. Dock anses ändå frågeställningarna besvarade genom analysen av data. Det som kan vara en begräsning för
reliabiliteten är att endast tio deltagare återfinns. Högre reliabilitet hade åstadkommits genom fler deltagare. Kvalitativa studier anser att undersöka människors tankar och känslor och dessa är mycket individuella. Denna studie är svår att generalisera då endast tio intervjuer genomfördes.
Slutsatser
Studien framställer att bipolär sjukdom påverkar identiteten kraftigt och i största mån negativt.
Respondenter beskriver hur sjukdomen påverkat självkänsla, arbetsförmåga och relationer i negativ riktning. Bipolär sjukdom påverkar identiteten genom deras egen uppfattning om identitet i form av att respondenterna ifrågasätter sina tankar och känslor samt är ständigt vaksamma på sig själva efter symptom. Acceptans påverkar identiteten då studien har visat att acceptans kan hjälpa för att motverka många av de negativa påverkningar sjukdomen kan ha på identiteten.
Föräldraskap påverkar identiteten då flera deltagare nämner att de har ett misslyckat föräldraskap eller är rädda att få det. Sjukdomens påverkan på livet avser i vilken grad sjukdomen är
funktionsnedsättande och en stark funktionsnedsättning tillför en känsla av misslyckande vilket i sin tur inger en identitet i att vara misslyckad.
Fortsatt forskning
I fortsatt forskning bör man expandera till fler deltagare och gärna genomföra en ”mixed-method”
studie. Detta för att få både tydlig statistik och att fånga in deltagarnas egna reflektioner.
Eventuella korrelationer mellan till exempel typ av bipolär sjukdom och grad av funktionsnedsättning kan då framstå vilket är omöjligt att uppnå i en kvalitativ studie.
Referenser
American Psychiatric Association. (u.å). Recognizing the signs of bipolar disorder. Hämtad 2020-05-12 från: https://www.apa.org/topics/recognizing-bipolar-disorder
Dyga, K. (2019). Bipolar disorder and identity. Systematic review. Psychiatriapolska, 53(3), 691–
707. doi: 10.12740/PP/92014
Fahlén, T. (2004). Bipolär sjukdom. D.1 & D.2. Solna: GlaxoSmithKline (GSK).
Fernandez, E. M., Breen, J. L., & Simpson, A. S. (2014). Renegotiating Identities: Experiences of Loss an Recovery for Woman With Bipolar Disorder. Qualitative Health Research, 24(7), 890–
900. doi: 10.1177/1049732314538550
Folstad, S., & Mansell, W. (2019). ”The button Question”: A mixed-methods study of whether patients want to keep or remove bipolar disorder and the reasons for their decision. Journal of affective disorders, 245(2019), 708–715. doi: 10.1016/j.jad.2018.11.025
Howitt, D. (2019). Introduction to qualitative research methods in psychology: putting theory into practice (4. ed.). Harlow: Pearson education limited.
Hjärnfonden. (u.å).Vad är bipolär sjukdom? Hämtad 2020-02-23 från:
https://www.hjarnfonden.se/om-hjarnan/diagnoser/bipolar-sjukdom/
Hwang, P., Lundberg, I., & Smedler, A. (2012). Grunderna I vår tids psykologi (1., uppl.).
Stockholm: Natur och kultur.
Inder, L. M., Crowe, T. M., Joyce, R. P., Moor, S., Carter, D. J., & Luty, E. S. (2010). ‘‘I Really Don’t Know Whether it is Still There’’: Ambivalent Acceptance of a Diagnosis of Bipolar Disorder. Psychiatr Q, 81, 157–165. doi: 10.1007/s11126-010-9125-3
Inder, M., Crowe, M., Moor, S., Carter, J., Luty, S., & Joyce, P. (2011). ’It wouldn’t be me if I didn’t have bipolar disorder’: managing the shift in self-identity with bipolar disorder. Journal of
nursing and healthcare of chronic illness, 2011(3), 427–435. doi: 10.1111/j.1752- 9824.2011.01117.x
Inder, L. M., Crowe, T. M., Moor, S., Luty, E. S., Carter, D. J., & Joyce, R. P. (2008). ”I Actually Don´t Know Who I am”: The impact of Bipolar Disorder on the Development of Self. Psychiatry, 72(2), 123–133. Hämtad 2020-05-12 från:
https://browzine.com/libraries/1221/journals/35060/issues/6394341?showArticleInContext=doi%
3A10.1521%2Fpsyc.2008.71.2.123
Ironside, L. M., Johnson, L. S., & Carver, S. C. (2019). Identity in bipolar disorder: Self-worth and achievement. Journal of personality, 2020(88), 45–58. doi: 10.1111/jopy.12461
Lekoadi, G. R., Temane, A. M., Poggenpoel, M., & Myburgh, H. P. C. (2019). Lived Experiences of Family Members Caring for Individuals Living with Bipolar Disorder. Africa Journal of Nursing and Midwifery, 21(1), 1-19. doi: 10.25159/2520-5293/5819
Nationalencyklopedin. (u.å). Identitet. Hämtad 2020-06-15 från:
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/identitet
Persson, C., Kardell, M., Annerbrink, K., Isgren, A., Karanti, A., & Landén, M. (2017).
Läkemedelsriktlinjer för bipolär sjukdom följs i hög utsträckning. Läkartidningen, 2017(114), 1-4.
Hämtad 2020-06-12 från: https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/artiklar-
1/originalstudie/2017/01/lakemedelsriktlinjer-for-bipolar-sjukdom-foljs-i-hog-utstrackning/
Region Stockholm. (u.å). Behandling av bipolär sjukdom. Hämtad 2020-06-11 från:
https://psykiatri.sll.se/om-oss/vart-
arbetssatt/behandling/bipolar/#:~:text=F%C3%B6r%20dig%20som%20har%20bipol%C3%A4r, KBT)%20%C3%A4r%20den%20vanligaste%20behandlingen.
Smyth, M. K., & Salloum, A. A. (2019). Secrecy, adaption, and liminality in early-onset bipolar disorder: reflections from a sample of emerging adults. Social Work in Mental Health, 17(6), 723–743. doi: 10.1080/15332985.2019.1666079
1177 Vårdguiden. (2018). Bipolär sjukdom. Hämtad 2020-02-23 från:
https://www.1177.se/Orebrolan/sjukdomar--besvar/psykiska-sjukdomar-och- besvar/depression/bipolar-sjukdom/
Bilagor
Bilaga 1: intervjuguide
Inledning
• Tack för att du har valt att delta
• Jag heter Rebecca Eklund och jag går tredje året på psykologi kandidat på LTU
• Syftet med intervjun är att göra en studie till min C-uppsats och då undersöker jag hur en bipolär sjukdom-diagnos kan påverka en människas identitet. Flera djupintervjuer
kommer att genomföras för att få en uppfattning om hur sjukdomen påverkar identiteten.
• Intervjun kommer att ta cirka 1-1,5 h
• Har du några frågor?
• Vetenskapsrådets rekommendationer (läses ej upp, informerar endast innebörd):
Informationskravet
Forskaren skall informera uppgiftslämnare och undersökningsdeltagare om deras uppgift i projektet och vilka villkor som gäller för deras deltagande.
Samtyckeskravet
De skall därvid upplysas om att deltagandet är frivilligt och om att de har rätt att avbryta sin medverkan. De som medverkar i en undersökning skall ha rätt att självständigt bestämma om, hur länge och på vilka villkor de skall delta.
Konfidentialitetskravet
All personal i forskningsprojekt som omfattar användning av etiskt känsliga uppgifter om enskilda, identifierbara personer bör underteckna en förbindelse om tystnadsplikt beträffande sådana uppgifter. Alla uppgifter om identifierbara personer skall antecknas, lagras och avrapporteras på ett sådant sätt att enskilda människor ej kan identifieras av utomstående.
Nyttjandekravet
Uppgifter om enskilda, insamlade för forskningsändamål, får inte användas eller utlånas för kommersiellt bruk eller andra icke-vetenskapliga syften.
• Det finns inga rätt eller fel svar
• Är det ok att spela in?
Inledande frågor o Vad heter du?
o Hur gammal är du?
o Vad jobbar du med?
o Vad är du utbildad som?
o Vilken typ av bipolär sjukdom har du? Typ 1/Typ 2?
o När fick du diagnosen bipolär sjukdom/ hur många år var du då?
o När utlöstes de första symptomen på diagnosen om du tänker tillbaka?
Intervjuguide
o Beskriv vad det innebär för dig idag att ha bipolär sjukdom.
o Vad är positivt med att leva med bipolär sjukdom?
o Vad är negativt med att leva med bipolär sjukdom?
o Vad är svårast med att leva med bipolär sjukdom?
o Hur påverkas din vardag av att ha bipolär sjukdom?
o Hur påverkar din diagnos hur du ser på dig själv?
o Om du tänker på när du först fick diagnosen, vilka känslor uppstod?
o Vilka känslor känner du som mest när du tänker på din diagnos?
o Vad upplever du har varit till störst hjälp för dig under dina sjukdomsperioder?
o Hur upplever du att vården har påverkat din syn på dig själv i relation till din diagnos?
o Hur har ditt sätt att se på dig själv påverkats sedan du fick diagnosen?
o Vilka skillnader upplever du är mest framträdande om du jämför tiden före diagnosen och tiden efter diagnosen?
o Vad har du för förhållningssätt till din sjukdom/hur ser du på din sjukdom?
o Hur upplever du att det är att leva med en livslång sjukdom?
o Vad hade du för kunskap om bipolär sjukdom innan du fick diagnosen?
o Vad upplever du att omvärlden har för kunskap om bipolär sjukdom?
o Hur påverkas du av omvärldens syn på bipolär sjukdom?
o Hur har din syn på dig själv förändrats under tiden du har vart diagnoserad med bipolär sjukdom?
o Hur upplever du att diagnosen påverkar din personlighet?
o Hur upplever du att diagnosen påverkar din identitet/självbild?
o Hur upplever du att diagnosen påverkar din uppfattning om ditt eget värde?
Avslutande slutna frågor
o Om du fick välja, skulle du ha kvar eller ta bort din bipolära sjukdom?
- Varför?
o Om du fick välja att klicka på en knapp som tog bort din daignos tillfälligt, skulle du trycka?
- Varför?
o Är din diagnos en del av din identitet?
o Ser du på dig själv som sjuk?
o Har du bipolär sjukdom eller är du bipolär?
