/
OM UNDERVISNING I MODERSMÅLET.
A k a d e m i s k A 111 a n d l i n g ,
s o m m e d v id tb e rö m d a Filosofiska F a k u lte te n s i U p sala s a m ty c k e t
t i l l o f f e n t l i g g r a n s k n i n g f r a m s t ä l l e s
a f
MAG. THOR F R I T H I O F GR A F S T R ÖM
E . O. A m a n u e n s v id A k a d . B ib li o t h .
och
N I L S D A V I D A U G U S T I N
a f N o r r l a n d s L a n d s k a p .
Pii G ustavianska L ärosalen den 1 5 October 1853 kl. 10 f. m.
D e l. 1.
U P S A L A ,
C . A . L E F F L E K , 1853.
D e t to rd e icke gifvas e tt säkrare kännetecken på ett folks sjelfständiga odling än utbildningen af dess modersmål. O m ock sp rå k e ts m aterial stå r i e tt nödvändigt sam m anhang m ed de fysiska förhållanden, som tillhöra det land, der det talas;
om h ård a konsonantm öten eller lena vokalljud, ett sträft eller e tt m ju k t uttal af o rd e n , på visst sätt bero af landets ber
giga eller flacka n a tu r , af dess läge vid större vattendrag eller fjerran derifrån; så ä ro dock de särskilta språkljudens nog
gran n a bestäm ning till sin betydelse och skarpa åtskilnad sins
em e lla n , eller ordens och m eningarnas afvägda förhållande till och följdriktiga u tv eck lin g ur h v arand ra, en frukt a f bildnin
gens in v erk an på e tt folk, som söker ordna sina tan k ar och på sam m a gång deras sinliga uttry ck . D erfö re, om äfven d e t inflytande och den un d erv isning, som meddelas e tt folk, stående på en ännu låg bildningsgrad, af e tt an n at, hvilket genom egen k raft eller g y n nande om ständigheter kom m it på en högre, u ta n tvifvel m edföra en helsosam ansträngning a tt m ottaga de b ildningens sk a tte r, som erbjudas; så blir dock den erhållna b ild n in g en , så länge d e n , m eddelad i en frem m ande språk
fo rm , icke i den inhem ska och fosterländska om flyttas och u tv e c k la s , oftast y tlig , vacklande och föga u tb red d , eller, om jem förelsen tillåtes, en utländsk p rak tv ex t, som m ed möda
1
v å rd a s och u ppdrages på en jo rd , u r hvilken den icke h e m - ta r sin egentliga näring.
L ärda m än kunna visserligen äfven u nder sådana förhål
landen u p p s tå , m e n , då d e t språk, de för sina arb eten be
g a g n a , icke är d eras m odersm ål, blifva deras mödor i de flesta fall af ringa fru k t för d eras fädernesland. Den lä rd o m , de e rb ju d a , kunna blott några få lillegna sig och d e s s a , vana a tt i e tt främ m ande sp råk s form er om kläda sin k u n sk a p , se icke sällan m ed förakt ned på d et tu n g o m ål, so m , tro ts sin u n d e rlä g se n h e t, borde vara dem k ä rast af alla.
D et dröjer dock vanligtvis icke län ge, förrän e tt folk, som en gång erhållit väckelse till andlig odling, äfven söker göra sitt eget sp råk m ottagligt för de nya tan k ar som fram m anats. O m äfven d etta i början en d ast ofullkom ligt kan v e rk s tä lla s, om d e t obildade sp rå k e t en d ast tv u n g et och mö
dosam t fogar sig efter en konstnärlig behandling, så tilltager dock dess böjlighet och dess bestäm dare m otsvarighet för ta n ken m ed hvarje allvarligare an strängning a tt tvinga d e t dertill, och h u ru rå tt och o tym pligt d e t än v a rit, fram visar d et innan k o rt, då d e t g å tt u r en m ästares h a n d , e tt behag i u ttry ck och en n oggrannhet i b estäm n in g , hvarigenom d et ibland öfriga s p r å k , som tolka m ensklig bildning, eg er a tt intaga e tt fullt b e - rä ttig a d t rum . O ch då ä r d e t e tt u ttry c k , icke blott a f från frem m ande håll h em tad o dling, eller af de lärdes högre ve
tan d e och v id sträck tare forskningar, utan af det sjelfstandiga s ä t t, på hv ilket denna odling blifvit u p p tag en , u tb ild ats och m ed egendom liga företeelser genom ström m at e tt folks hela lif.
Men äfven för den enskilde b ö r väl det m odersm ål, som ä r den form , i hvilken allt hans vetande från början funnit
s itt u t t r y c k ; som i sin d rä g t o m k lä d e r och fö rk larar de frem m ande s p r å k , h a n in h e m ta r ; so m ä r d en n ä rm a ste to lk en för alla sto ra o c h h elig a ta n k a r, h v ilk a födas i d ju p e t a f h a n s b rö s t; äfven för honom b ö r väl d e tta m o d ersm ål så h afva sa m m a n v u x it m ed hela h a n s u p p fa ttn in g , a tt h a n s fä rd ig h e t a tt i tal och sk rift b ehandla d e t b lir den s ä k ra s te m å ttsto c k på d en bildning h an v u n n it.
F ö rm å r h a n n em lig en a tt m ed k la rh e t b ru k a s itt sp rå k , då ä r h a n ä fv e n m ä k tig a f k lara ta n k a r, fö rm å r h a n a tt m ed b e s tä m d h e t fördela och på p a ssa n d e stä lle b ru k a d ess sk iftan d e u t t r y c k , d å h a r h a n lä rt sig a tt n o g g ra n n t fatta sin a b e g rep p o ch a t t r e d ig t sa m m a n stä lla d e m , och förm år han a tt i s itt tal o ch i sin s k rift in g ju ta k ra ft och v ä r m a , då ä r h a n s v e ta n d e ic k e d e n d ö d a b o k s ta fv e n s , u ta n en le fv a n d e , hela h a n s vä
s e n d e g e n o m trä n g a n d e , bildnings.
M en för a tt e rn å e n fä rd ig h e t a tt väl b egagna m o d e rs - d e r s m å le t t a r f v a s , liksom för h v ilk e n a n n an färd ig h et som h e l s t , u n d e rv is n in g o ch öfning. Väl h a r m a n a n s e tt , a tt s ä rs k ild h a n d le d n in g d e ru ti ä r ö fv erflö d ig , och sa m m a n b u n d it d e n m e d u n d e rv is n in g e n i k lassisk a s p r å k , h v ilk a , alld e n stu n d d e fö rst till oss ö fv e rfö rt b ild n in g en s håfvor, a f g am m al häfd b e tr a k ta ts e n s a m t v ä rd a en o m so rg sfu llare b ehandling. O c h d e n n a k u n d e och b o rd e , m e n a d e m a n , m ed d en sorgfällighet å v ä g a b r in g a s , a tt m o d e rs m å le t på sa m m a g å n g tillräc k lig t b e ly s te s . M en a n d ra d e re m o t h afva p å m o d ersm å let g ru n d a t all s p r å k u n d e rv is n in g o c h h å llit fö re, a tt g ra m m a tik a n s îeg lo r lä t
ta r e p å e tt b e k a n t, ä n på e tt o b e k a n t tu ngom ål a f lärju n g en s k u lle k u n n a tillä m p a s; och om d e än m e d g ifv it, a tt , för en h ö g re och sä k ra re g r a m m a tis k k u n s k a p , k ä n n e d o m ta rfv a s i m e r ä n e t t s p rå k , b a f v a d e d o c k , v id v a le t a f d e s s a , icke e n g å n g fö re d ra g it d e k lassisk a fram för a n d ra.
A tl u p p v is a n ö d v ä n d ig h e te n a f u n d e rv is n in g s å i k lassi
s k a s p rå k so m i m o d e rs m å le t, s a m t fö rh å lla n d e t d e m e m e lla n , sk a ll blifva v å r t s y fte i d e t fö lja n d e , m en vi h a fv a a n s e tt n ö d ig t a t t fö ru tsk ic k a e n h isto ris k ö fv e rs ig t a f d e n o lika s tä ll
n in g i a llm ä n h e t och s ä rs k ilt inom s k o l a n , so m m o d e rs m å le t å e n a sid a n o ch L a tin e t, d e t m e s t fra m s tå e n d e a f d e k las sisk a s p r å k e n , å d e n a n d r a , u n d e r tid e rn a s lo p p m o t h v a r a n d r a in n e h a ft. Vi h å lla fö re , a t t d e rig e n o m sk a ll lä tta s t in se s ic k e a lle n a s t d e s e d n a re s sto ra v ig t för en g ru n d lig b ild n in g u ta n ä fv e n d e n sje lfs tä n d ig a p l a t s , so m d e t fö rra inom sk o la n b ö r in ta g a . S e d a n vi d e r e f te r i a llm ä n n a d r a g a n ty d t d e t lä ro — s ä t t , e n lig t h v ilk e t u n d e rv is n in g e n i m o d e rs m å le t b ö r o r d n a s , för a t t d e s s u p p g ift ä n d a m å ls e n lig a s t m å lö s a s , sk o la vi a f - s lu ta v å r b e h a n d lin g a f e t t ä m n e , so m v i v is s t ic k e a n se o ss k u n n a u ttö m m a , m e n h v a r till vi h o p p a s lem n a e t t o m ä n rin g a b id rag .
K ro s s a d t a f d e v ild a fo lk sta m m a r, so m v id m e d e ltid e n s b ö rja n ö fv e rs v ä m m a d e E u r o p a , sö n d erfö ll d e t R o m ers k a r i k e t ; m e n d e s s s p rå k q v a r le f d e , o k u fv a d t o c h s e g ra n d e . D ock v a r r e d a n fö ru t d e tta s p rå k d e la d t i tv e n n e s in se m e lla n o lik a : e t t t a ls p r å k , s o m , a llt m e r och m e r f ö rv ild a d t, p å d e s e d - n a r e R o m e rs k a fö rfa tta rn e s s k r if te r v is a r e t t m e n lig t in f ly ta n d e , m e n inom k o rt u ts lo c k n a r o ch e f te r tr ä d e s a f d e u r b å d e R o m e rs k a o ch G e rm a n is k a k ä llo r h ä rle d d a R o m a n s k a s p rå k e n ';
o ch e tt s k r if s p r å k , so m d e re m o t fo rtle fd e g e n o m flere å r h u n d r a d e n ick e a lle n a s t inom sa m m a g rä n s o r, so m h a d e in n e s lu tit d e t R o m e rs k a v ä ld e t, u ta n ä fv e n u to m d e s a m m a . F le ra fo lk , h v ilk a R o m s s e g ra n d e s v ä r d ic k e h a d e n å t t , n å d d e s d o c k a f d e s s s p r å k o c h , om d e ä n m ä k ta d e h å lla s i t t e g e t , s j e lf - s tä n d ig t u tb ild a d e , m o d e rs m å l i d e t h u fv u d s a k lig a o b e s m itta d t
a f d e tta s p r å k s in fly ta n d e , n ö d g a d e s d e d o c k a t t d e rje m te u p p ta g a d e t, såso m en m e r o d iad o c h fu lls tä n d ig a re u t try c k s fo rm .
T ill d e tta fö rh ållan d e b id ro g o flere o r s a k e r . H a n d i h a n d m e d C h ris te n d o m e n g ick d e t tu n g o m å l, i h v ilk e t d e R o m e rs k a B isk o p a rn e h a d e s a m m a n f a tta t o c h v ille m e d d e la d e n s a m m a . V u lg a ta g ä lld e såso m d e t u p p e n b a r a d e b ib e lo rd e ts k a n o n is k t b e s tä m d a u ttry c k s fo rm , och h v a r h e ls t e n s e g e r v a n s å t C h ris te n d o m e n , v a n s p å s a m m a g å n g en s e g e r å t L a tin e t. P å d e tta s p rå k v a r d e n k y rk lig a r itu a le n a f la tta d o ch på d e tta s ö k te d e n s k o la stis k a filosofin a t t v e te n s k a p lig t b e s tä m m a k y r k a n s lä ro b e g re p p . U p p k o m s te n a f d e t T y s k t- R o m e r s k a R ik e t o ch d e n R o m e rs k a la g e n s s tö r r e u tb r e d a n d e s ta d f ä s ta d e ä n n u m e r L a tin e ts v äld e.
Då d e tta s p r å k a f k y r k a n s , v e te n s k a p e n s och s ta te n s m ålsm ä n s tä d s e för d e r a s sk iljd a ä n d a m å l b e g a g n a d e s , m å s te d e t fo rtfara a t t v a r a lefv a n d e, d. v . s. a t t tillsk a p a n y a u t tr y c k för d e n y a b e g r e p p , so m e n fö rä n d ra d v e rld s å s k å d n in g och o m b y tta s e d e r och b r u k fra m k a lla d e . M en d e r a f följde m e d n ö d v ä n d ig h e t, a t t d e t m e r o ch m e r a flä g sn a d e s från sin k la s sisk a förebild. D e n s k o la stis k a filosofins fra m s tä lln in g a r s k u lle k n a p p a s t h a fv a f ö rs tå tts a f en C icero e lle r e n S e n e c a ') o ch d e L a tin s k a k y r k o h y m n e r , h v ilk a f ra m m a n a d e s a f tid e n s , p å d e t religiösa fö re trä d e s v is r i k ta d e , ly n n e o c h h v ilk a k u n n a r ä k n a s till d e t y p p e r s ta , d e n L y ris k a p o ësin f r a m b r a g t, m å s te d o c k , å tm in s to n e i s p rå k lig t a fs e e n d e , s å s o m b ristfällig a o ch
1) T . ex. sådana o rd b ild n in gar: h æ cceita s, su p p o sita lita s, och en så
dan ordföljd: resp eclu s aptitu d in alis ad p ra x in , si rectitu d o en tis fundatur in a liq u ita te. S e I l a u m e r G eschich te der P æ d a g o g ik T . I. sid. ‘2.
ofu llk o m lig a, u td ö m a s , om d e s ä tta s vid s id an a f d e m ö n s te r , so m en H o ra tiu s e lle r e n O v id iu s e f te rle m n at.
D e ssa o ch a n d r a m ä s ta r e s v e r k , fö rfa tta d e u n d e r d e n R o m e rs k a R e p u b lik e n s e lle r K e js a re d ö m e ts lys a n d e d a g a r, lä s te s föga u n d e r d e n n a tid . D e v o ro g lö m d a , m en b e v a r a d e i k lo s tr e n , d e r d e b lo tt a f få fö rs to d o s , m e n af d e m i a fs k rifte r m ån g fa ld ig a d es . D å d e s lu tlig e n b lefv o m e r a a llm ä n t k ä n d a , u p p e n b a r a d e s v id je m fö re lse n m ed d e m b a r b ar is m e n i L a tin e ts s e d n a re u tb ild n in g , o c h d e tta s p rå k e rh ö ll s it t s tö r s ta v ä rd e i sin o m fa ttn in g a f d e n k las sisk a litte r a tu r e n .
D e m ä n , so m fram fö r a n d ra p å sin tid v o ro n itisk a a t t s a m la , o rd n a o ch o ffen tlig g ö ra d e ssa fo rn tid e n s litte r ä r a q v a rle fv o r, v o ro p å s a m m a g å n g d e , s o m fö rst till s k r if t
s p r å k u tb ild a d e s itt m o d e r s m å l, o ch d e rig e n om för fö rsta g å n g e n a llv a rs a m t s k a k a d e L a tin e ts e n v ä ld e . F ä n g n a i sin tid s å s i g t, v o ro d e d o c k o m e d v e tn a om d e t s tor a in f ly ta n d e , för k o m m a n d e tid e r, so m d e ra s v e r k s a m h e t s k u lle m ed fö ra .
E m e lla n v u lg a r is elocutio o c h g ra m m a tic a elocutio g jo rd e D a n te d e n s k illn a d , a t t d e t fö rra ä r mo d e r s m å le t, so m g e n o m e fte ra p n in g a f a m m a n u ta n alla re g lo r in lä r e s , m e n a t t d e t s e d n a re ä r L a t i n e t , e tt u tb ild a d t o ch re g e lb u n d e t s p r å k , so m e n d a s t u n d e r lån g läro tid k an in h e m ta s *). E t t L a tin u m vu lg a re s ö k te n u D a n te b ild a a f d e t I ta lie n s k a f o lks p r å k e t, so m s k ifta d e i 14 s ä rs k ilta d ia le k te r. H a n v a r o c k så d e n fö r
s t e , so m m e d f r a m g å n g 2) lö ste d e n n a u p p g ift, o ch d e t s p r å k , J) D a n t e «de vu lgari eloq u en tia» åberopad af R a u m e r i G esch. d.
P . T h. I. sid. 10.
2) Vid H ohenstau fern Fredrik II:s S icilian sk a Ho f hade äfven förut försök till u tb ild n in g a f Italien sk t skriftspråk blifvit gjorda. S i s in o n d i D e la litteràtu re du m idi de l’F u ro p e T . I. sid. 34 7 ff.
so m h a n i b ö rjan ej a k ta d e v ä r d ig t e n k o n s tn ä rlig b e h a n d l i n g ’ ' , g jo rd e h an m o tta g lig t, ick e a lle n a s t för p ro s a n s b å d e e n k e lt b e s k rifv a n d e o c h v e te n s k a p lig t b e v is a n d e f ra m s tä lln in g , u ta n ä f v e n för e tt s t o r t s k a ld e v e r k s k o n s trik a b y g g n a d 2).
S i t t n a m n och s itt r y k te tr o d d e sig P e tr a r c a h a fv a n e d la g t o c h å t e f te r v e r ld e n b e v a r a t i e t t s to r t e f te r V irgilii m ö n s t e r f ö r f a tta d t E p o s , k a lla d t A frica. E fte rv e rld e n h a r v is s e r
lig en b e v a r a t d e tta n a m n och d e tta r y k t e , m e n f ä s te r ej d e r - v id m in n e t a f d e n n a d ik t, u la n a f d e n sa m lin g s å n g e r, i h v ilk a d e n n e s k a ld lä t m o d e rs m å le t v isa e n n y sid a a f sin fo rm rik e d o m .
N ä s ta n o m e d v e te t led d e s d e s s a m ä n , o a k ta d t d e n för
k ä rle k d e h y s te fö r k lassisk lit t e r a tu r o ch k las sisk a s p r å k , a t t p å m o d e rs m å le t fra m s tä lla sin a y p p e r s ta s k a p e ls e r. E f te r d e r a s tid ö k a d e s v is s e rlig e n m ed a llt s tö r r e o ch s tö r r e liflig h et d e n lu s t för s tu d iu m a f f o r n å ld e r n , so m d e h a d e u p p v ä c k t , m e n d e rig e n o m fö rla m a d e s b e h a n d lin g e n a f m o d e rs m å le t m e r ä n d e n b e f o r d r a d e s 3). M an a k ta d e ej a t t fullfölja o d lin g en a f e tt n y t t tu n g o m å l, a t t r ik ta d e t m ed s k r i f t e r , so m s to d e i n a tu r lig t fö rh å lla n d e till n y a s e d e r o ch n y a t ä n k e s ä t t , m a n b ly g d e s till och m e d d e r ö fv e r ; m e n d e re m o t e f te r s tr ä f v a d e m a n in g e n tin g h ö g re ä n a t t s la fv is k t h ä rm a d e k la s sisk a fö re b ild e rn a o ch in b illa d e s ig , a t t , d å m a n b e g a g n a d e s a m m a s p r å k so m R o m s s to ra f ö r f a tta r e , m an ä fv e n s k u lle e rh å lla d el a f d e r a s o d ö d lig a ä r a 4). E n e f te r v e r l d , h v a r s b ild n in g
1) H an började ” C om oedia D iv in a ” pa L atinsk H ex a m eter. B o t t i g e r : Om den Italienska poesien s första u p p k om st. Frcy 1843.
2) I ”la V ita n u o v a ”, i ”C on vito” och ”C om oedia D iv in a .”
3) S i s m o n d i T . II. sid. 2 3 .
4) En viss B a riu s, som skrifvit en bok pa L atin om I ta lie n , förban
nad e på förhand, och tog G ud till v ittn e af sin förban nelse, hvar oeh en,
h v ila r p å k la ssisk g r u n d , b ö r d o c k a ld r ig fö rg ä ta d e t n it a t t rä d d a h v a d a f R o m ersk o ch G re k is k l it t e r a t u r tid e n s fö rstö relse le m n a t ö frigt, s a m t d en ifver a tt tolka och ge
n o m d e n n y lig e n u p p fu n n a b o k try c k a rek o n ste n fö rd u bbla de s a m la d e s k rifte rn a , h v ilk e n u tm ä rk te d enna tid s lärd e. — Innan k o rt å te r v a n n o ck m o d e rs m å le t s itt a n se e n d e . O d la d t o ch r ik ta d t a f sto ra m ä s ta re , blan d a n d ra a f A riosto, som förgäfves u p p m a n a d e s a tt p å L atin fram ställa sin »O rlando F u rio so » 1), intog s n a r t d e t Ita lie n s k a s p rå k e t vid sid an a f fo rn tid en s en sjelf—
s tä n d ig p lats.
D e n n y v ä c k ta ifv ern för k lassisk odling m ö tte s a f e tt s k a r p t m o ts tå n d från k y rk a n s sid a och frå n u n iv e rs ite te rn a s , d e r d e n sk o la stisk a filosofin ä n n u q v arlefd e. R e d a n P e tr a rc a h a d e a f k y rk a n , h v a rs tje n a re h a n var, b lifv it k lan d rad för s in ih ä rd ig a s y s s e ls ä ttn in g m ed h ed n isk a s k rifte r; ja han be
s k y lld e s för tro lld o m , som genom d e t träg n a stu d iu m a f V irgilius o ch e n o aflåten sk a ld e v e rk sa m h e t sk u lle v a ra å d ag alag d . D e lä rd e , so m in su g it a n d a n af forn tid en s en k la och k lara fram s tä lln in g s s ä tt, k u n d e ej a n n a t än m ed fö rak t affurda skola
s tik e n s s p e ts fu n d ig h e te r och b a rb arisk a id io m ; h v ilk e t ådrog d e m a f d e n n a sk o la stik s rå a och okunniga sa k fö rare till och m e d v å ld sa m m a fö rfö lje ls e r2). K y rk a n a n a d e in s tin k tlik t d e n för s i t t b e stå n d m enliga fru k t, som u r d e tta n y a v e ten sk ap lig a lif sk u lle u p p v e x a . O c h s ä k e rt ä r, a tt d e a fv ä g a r, h v ilk a
som sk u lle våga öfversälta den på Italienska. Han ville ej att hans verk sk u lle derigenom kom m a i förgätenhet — ty böcker, skriCna på moders
m å le t, sk u lle snart förgås — utan att det skulle kom m a i händerna på lärde hland alla folk och blifva odödligt. ’’So faselt der verschollene, ster
bliche Landsm an des unsterblichen D ante.” R a u m e r G. d. P . III. 50.
1) R a u m e r G . d. P. I. 58.
2) R a u m e r G. d. P. I. 80.
k y rk o lä ra o c h k y rk o b ru k u n d e r tid e rn as lopp b e trä d t, aldrig b a d e k u n n a t u p p tä c k a s , så fram t icke genom de gam la sp råk ens s tu d iu m en k u n s k a p om den H eliga S k rift u r sjelfva g ru n d k ällo rn a e rh å llits.
I T y s k la n d , d e r d en n a u p p tä c k t slu tlig en gjordes, hade trä g n a k la s s is k a s tu d ie r s a m t ifriga strä fv an d e n för bibelns ö f v e rs ä tta n d e d e ls på m o d ersm ålet, dels på klassisk L atin från V u lg a ta s fö rsä m ra d e 1), fö rb ered t R eform ationen och u n d erlättat L u th e rs b ib e lö fv e rs ä ttn in g . M ed d e tta jä tte v e r k sö n d e rrefs på e n g å n g d e n v äfnad a f L a tin et, såsom d en religiösa ku ltens nöd
v ä n d ig a u ttr y c k s m e d e l, och a f V ulgata, såsom lärans enda ofelbara to lk , h v a rm e d C h risten d o m e n en lång tid v a rit om klädd. R eform a
to re rn a , s je lfv a sto ra filologer, insågo också vigten af e tt n o g - g r a n n t s tu d iu m a f d e g am la sp rå k en , för a tt hålla öppen allt fra m g e n t v ä g e n till B ib elo rd ets g ru n d k ä llo r, i h v ilk a allena h a lte n a f a ll m en sk lig u p p fa ttn in g a f läran kan b e d ö m a s2).
O c h m a n v å g a r u ta n tv ifv e l sä g a , a t t e fte r d e ra s tid e tt m e ra ih ä r d ig t filologiens stu d iu m tillh ö rt d e P ro te s ta n tisk a lä n d e rn a i a llm ä n h e t och d e ras h e m lan d i sy n n e rh et.
G e n o m L u th e rs b ib e lö fv ersättn in g och fö rfattarev erk sam h et i ö frig t u n d a n trä n g d e s d e olika T y sk a m u n artern a och e tt all
m ä n t s k rifs p rå k u p p k o m 3). D e lä rd a s a m fu n d , so m e fte r I ta lie n s k t m ö n s te r till b e fo rd ra n d e a f k lassisk b ildning och v i tt e r h e t b lifv it re d a n lån g t före R eform ationen stiftade i alla
1) R a u n ie r G. d. P. I. 68, 69.
2) T yd ligt visar denna up p fattn in g, hvad Luther betriifTar, i hans
»Schrift an die R athsherren aller Städte D eutschlands, dass sie Christliche S ch u len aufrichten u n d halten sollen. A nno 1524.» som oafkortad finnes införd i R a u i n e r G. d. P. I. 150— 169.
3) B a r t h o l d G esch ich te der F ruchtbringende G esellschaft, sid. 8.
T y s k la n d s d e la r, h a d e v ä l, g en o m ö f v e rs ä ttn in g a r *) Irå n R o m e rs k a o c h G re k is k a fö rfa tta re , ä fv e n d e, b id ra g it till odling a f T y s k t s p rå k . Ja sje lfv a L a tin e t, so m g en o m d e s s a sa m fu n d b lifv it a llm ä n n a re b e k a n t, b e fo rd ra d e ej lite t u p p k o m s te n a f T y s k a n så so m s k r if s p r å k , a lld e n s tu n d d e t i m å n g a n a tio n a lite te r s k ifta n d e T y s k a fo lk et h a d e v ä n jt sig a t t b eg ag n a ett s p rå k . M en d e s s a s a m fu n d g in g o vid R e fo rm a tio n e n u n d e r, och d å , g en o m d e n n a s to ra tilld ra g e ls e , n a lio n a l- a n d a n v a r ä n n u m e ra v ä c k t, u p p k o m m o n y a s ä lls k a p e r, so m u te s lu ta n d e s y s s e ls a tte sig m ed T y s k s p rå k fo rsk n in g ^ och lit t e r a tu r , s a m t sö k te a t t m o t f r e m m a n d e in fly ta n d e h ålla m o d e rs m å le t r e n t och o b e s m i t t a d t 2).
D ock v a r T y s k a n ä n n u till v e te n s k a p lig a b e te c k n in g a r så föga läm p a d , a t t t. e x . K e p p ler, d å h an på d e tta s p r å k 1 6 1 6 u tg a f e n M a th e m a tisk a f h a n d lin g , n ö d g a d e s p å L a tin b i
foga e n fö rk larin g ö fv e r d e b e g a g n a d e T y sk a u t tr y c k e n 3) ; h v a rfö re o ck L a tin e t, så so m d e n e g en tlig a lä rd o m e n s to lk , b ib eh ö ll e tt h e r ra v ä ld e , so m m a n u n d e r k a s ta d e sig villigt.
D e t fo rtfo r ä fv e n a t t v a ra s t a te r n a s m e d d e ln in g s s p rå k s in s em e lla n 4), e h u r u d e t i d e n n a e g e n s k a p från s l u t e t a f 1 5 :d e
t) T . ex. Från H o m eru s öfversatte R eu clin P aris’ och M en ela i strid ; andra tolk ad e D em osth en es, S allu stiu s, o. s. v. Dessa sam fu n d sö k te till en början n oggran n t spåren efter det R om ersk a R ik et på T y sk t om rå d e;
öfvergången derifrån till forsknin g i T ysk F ornk unskap och T y sk t språk låg ej aflägsen. B a r t h o l d p. fl. st. sid. 99.
2) E tt a f dessa var «d ie F ru ch tb rin gan d e G esellschaft«, hvars H isto ria B arthold skrifvit.
3) T . ex. «L änge» b etyd er L o n g itu d o , «B reite» latitu d o, « R a u m » S p a tiu m o. s. v. R a u m e r G. d. P . sid. 2 7 1 .
4 ) Ä fven här inträffade sam m a förhållande, sotn vi anm ärk t om S k o la stik en s Latin och som alltid rnåstc inträffa, då det b egagnas såsom lefv a n d e språk, a tt nem l. dess utb ild an d e blir ett fortskridande barbari. T . ex . h ö g t- eller högstbem älde återgafs m ed alte- eller sum m e m em oratus, g a ra n ti med
å r h u n d ra d e t, d å Ö s te r r ik e g en n m b e s ittn in g e n a f B u rg u n d k o m m it i n ä r m a r e b e rö rin g m e d F r a n k r ik e , b ö rja t a llt m e r och m e r u n d a n tr ä n g a s a f F r a n s y s k a n , so m u n d e r L u d v ig X lV :s tid e h v a r f b e m ä k tig a d e sig d e s s p lats.
I >;« 1 don li-OT ' : t,!-. « ! '/■ v;| ..••/ n ,
D e tta s p r å k b le f fa rlig t ick e b lo tt för L a tin e t, u ta n h a d e ä fv e n , å tm in s to n e i d e n d e l a f T y s k la n d , so m o m fa tta t C alv in s R e fo rm a tio n , v u n n it e tt för m o d e rs m å le t m e n lig t in fly ta n d e ; h v a rtill b id ra g it, a tt, g e n o m P a r i s e r - u n i v e r s i te t e t s u p p b lo m s trin g u n d e r F r a n s I, a d e ln i d e t v e s tr a T y s k la n d h a d e lo ck a ts till F r a n k r ik e a t t d e r h e m ta sin b ild n in g o ch lära sig rid d erlig a i d r o t t e r ') . I l u r u lå n g t d e tta in fly ta n d e s tr ä c k te s ig , k a n b lan d a n n a t sk ö n ja s d e ra f, a t t m e d le m m a rn a a f e tt s ä lls k a p , s tif ta d t för b e v a r a n d e a f » d e t u rg a m la T y sk a h je lte s p rå k e t» 2), sk re fv o till h v a r a n d r a i s ä lls k a p e ts a n g e lä g e n h e te r p å F r a n s y s k a 3).
L ik v ä l v e r k a d e d e tta s ä lls k a p je m te a n d r a , s tifta d e för sa m m a ä n d a m å l, s a m t u t m ä r k t e m ä n s b e m ö d a n d e nA) s å m y c k e t för T y s k s p rå k - o d lin g , a tt , d å s e d n a re T y s k la n d s s to ra s k a ld e r u p p s to d o , v a r d e r a s m o d e rs m å l b e r e d t o c h g jo rd t m o tta g lig t fo r d e ra s s k a p e ls e r ; o ch e fte r u p p k o m s te n a f e n v ä rd e rik fo s te rlä n d s k l it t e r a t u r v a r fa ra n a f h v a r je fre m m a n d e tu n g o m å ls in fly ta n d e för a lltid u n d a n rö jd .
L a tin e t n ö d g a d e s s lu tlig e n ä fv e n in o m d e t v e te n s k a p lig a o m rå d e t ry g g a tillb a k a . T h o m a siu s fö re lä s te i H alle för fö rsta
q u a ra n tia , q u itto med quietatio, intresserade m ed intcresati. G c i j c r Sand.
S k . I. 4. sid. 343.
1) B a r t h o l d sid . 11.
2) D et förr näm nda »Fruch tb rin gen d e G esellsch aft.»
3) B a r t h o l d sid. 111.
4) A tt m otverka F rank rikes in steg ifrade äfven L eib n itz för stiftandet nf e tt T ysk t sp råk in stitu t.
g å n g en p å T y s k a o ch flere s k y n d a d e a t t följa h a n s ex em p el.
Vi h a fv a v is a t, h u r u K e p p le r för e t t lä r t a r b e te b ö rjad e b e g a g n a T y s k a n ; g en o m K a n t v a r filosofin för m o d e rs m å le t v u n n e n , o ch a t t på d e t v e te n s k a p lig t to lk a T heolo g ien v a r g en o m p re d ik n in g a r o ch p o p u lä ra s k r if te r f ö r b e r e d t och b le f je m fö re lse v is lä tta r e a t t v e rk s tä lla .
A tt u p p v is a h u ru i d e ö frig a E u ro p a s b ild a d e s ta te r , p å s a m m a s ä t t so m i d e tv å , om h v iik a vi ta la t, m o d ers
m åle n u p p v e x t v id sid a n a f L a tin e t; h u r u d e i b ö rja n , liksom sp ä d a p la n to r, v a r it ö fv e rs k y g g a d e o ch n ä ra fö rq v äfd a a f d e ss u t s tr ä c k ta g r e n a r , h u r u d e sm å n in g o m u tv e c k la t sig o ch s l u t ligen e r n å t t e t t a llm ä n t e r k ä n d t b u r s k a p a t t to lk a d e n n y a r e tid e n s o d lin g , a n s e vi för v å r t ä n d a m å l m in d re beh ö flig t.
H v a d o ss S v e n s k a r b e trä ffa r, h a r v isse rlig e n v å r t s p r å k u r a n d r a ä n R o m e rs k a k ä llo r sje lfs tä n d ig t u tv e c k la t sig . D o ck h a fv a ä fv e n vi m ed C h ris te n d o m e n m o tta g it d e s s d å v a r a n d e k y rk o s p rå k , L a tin e t, liksom ock v å r litte r a tu r före re fo rm a tio n e n till s tö rs ta d e le n i d e tta tu n g o m å l fö rv a ra s, m en e fte r d e n s a m m a o ch e f te r b ib e lö fv e rs ä ttn in g e n h a r ä fv e n h o s o ss m o d e rs m å le t b ö rja t a llm ä n n a re o d las. K ä n n e d o m e n om d e n k la s sisk a f o r n - v e rld e n s k u ltu r h a r, g en o m a t t till ly s a n d e fö re b ild e r b e k a n t
g ö ra re d a n u p p a r b e ta d e , re g e lb u n d n a o ch fo rm sk ö n a s p rå k , o ch g e n o m a t t m ed e n sid ig fö rk ä rle k fästa sig v id d e ssa s å so m ta n k e n s e n d a fu llt v ä rd ig a u ttr y c k s m e d e l, på en g å n g h ä m m a t o ch b e fo rd ra t d e n n a odlin g . M ot a n d r a fre m m a n d e tu n g o m å ls m en lig a in ste g h a fv a ä fv e n vi k ä m p a t o ch k ä m p a ä n n u , m en en fo s te rlä n d s k M o n ark h a r fö ro rd n a t e n e g e n a k a d e m i till v ä k ta r e ö fv e r S v e n s k a s p r å k e ts r e n h e t, och i odö d lig a s k a p e ls e r h a fv a v å r a s to ra sn ille n u p p v is a t d e s s sje lfs tä n d ig h e t, kraft>
rik ed o m o ch v ä llju d . O c h s e d a n L a tin e t u n d e r e n lå n g tid
v a r it lä rd o m e n s n ä s ta n e n d a m e d d e ln in g sfo rm , b eg ag n a v å ra v e te n s k a p s m ä n n u m e ra fö re trä d e s v is för sin fra m stä lln in g m o d e rs m å le t, så a t t e n i e g e n tlig m en in g fo ste rlä n d sk v e te n sk a p lig l i t t e r a tu r ä fv e n hos oss u p p b lo m s tra t.
S a m m a n f a tta s n u k o rtlig e n d e t fö reg åen d e, så tro vi oss d e r u ti h a f v a v isa t, a t t L a tin e t, i sa m m a m ån e tt n o g g ra n n a re s tu d iu m a f d e s s litte r a tu r från d en tid, d å d e t i sa n n m en in g v a r le fv a n d e , u p p k o m m it och fo rtg å tt, a llt m e r och m e r för
lo ra t sin e g e n s k a p a f a tt v a ra d e t e n d a rä ttm ä tig a u ttr y c k e t för ä fv e n e n n y a r e tid s odlin g , och a t t å a n d ra sid a n i s a m m a m å n d e n y d a n a d e E u ro p eisk a tu n g o m å len , h v a r t inom s i t t o m rå d e , ö f v e rta g it d e ss b e stä m m e lse .
A tt d e n n a fö rä n d rin g h a ft in fly ta n d e på d e n u n d e rv is n in g , so m i L a tin och i m o d ersm å l m e d d e la ts och b ö r m e d d e la s, lig g e r i fö rä n d rin g e n s eg en n a tu r såso m en gifv en följd.
E n k o rt ö fv e rs ig t a f d e n h isto risk a u tv e c k lin g e n a f d e n n a u n d e r v is n in g sk a ll k la ra re fram stä lla d e tta fö rh ållan d e.
D e n fö rsta a f d e tv e n n e k u rs e r, som sk u lle g en o m g ås i e n M e d e ltid e n s sk o la , e lle r d e t s. k. T riv iu m , b e sto d u ti g r a m m a tik , rh e to rik o ch dialectik, o ch n a tu r lig tv is a fse d essa sp rå k lig a ö fn in g a r e n d a s t och a lle n a st L a tin e t. In g e n u n d e r v is n in g m e d d e la d e s i m o d e rsm å let, h v ilk e t a f a m m a n tillrä c k lig t k u n d e in h e m ta s , e n lig t h v a d en a f d e stö rs te s k riftstä lla re på n y b ild a d t tu n g o m å l b e te c k n a n d e y t t r a t *).
G e n o m k u n s k a p e n om d e n R o m ersk a fo rn tid e n s litte r a tu r d ro g s e n s k a r p lin e a e m e lla n d e t k la s sisk a L a tin e t och M edeltids—
1) Se sid. 6.
L a tin e ts fö rv ild a d e idiom . Ifra rn e för k la s s ic ile t v ille väl till tal o ch s k rift b e h ålla d e tta s p rå k , m en s a tte , så so m b å lv e rk för u r a rta n d e t, d e n s tr ä n g a lagen, a t t m ih il v e te r i L atio in a u d itu m» sk u lle få b e g a g n a s, h v a r a f följde, a tt all fö rfa tta re v e r k s a m h e t in s k rä n k te s till en sla fv is k e f te r h ä r m n in g af till o in s k rä n k t la g s tiftn in g u p p h ö jd e fö rfa tta re s v e rk . E j en g å n g v a le t em e lla n flera k la s sisk a m ö n s te r tillä ts ; so m C ice ro v a r b lan d fö rfa tta re a llm ä n t e rk ä n d d e n fö rn äm s te , så s k u lle h a n och in g en a n n a n e fte rh ä rm a s . F å fä n g t h ö jd e sig m o t d e n n a en sid ig a fo rm alism u tm ä r k te lä rd e s v a r n a n d e r ö s te r ; E ra s m u s g issla d e s k a r p t C ic e ro n ia n e rn a e lle r, såso m d e s je lfv e k a lla d e sig , »C icerones» *),; m en d e r a s å s ig t fo rtle fd e. Ä n n u i en s e d n a re tid g ä lld e s a ts e n : »N il analogice tr ib u im u s , si a u cto rita s a b sit» 2) o ch på fu llt a llv a r g afs rå d e t, a t t m an , för a t t ej b e g å fel m o t k la s s ic ite te n , s k u lle s k rifv a e n d a s t ö fv e r ä m n e n , so m ej a fle d d e från d e t R o m e rs k a u t tr y c k s s ä t te t i).
Till följe a f d e n n a å sig t b lef sk o la n s s y fte m å l a t t u p p - d rifv a lä rju n g a rn a till fu llk o m lig fä rd ig h e t i R o m e rs k v ä l
ta lig h e t, d. v. s. till n o g g ra n n »im itatio n » a f d e n k la s si
s k a m ö n s te rb ild e n . E n m å n g å rig s k o lk u r s , so m å s id o s a tte a lla a n d ra l ä r o ä m n e n , so m n e d tr y c k te m o d e rs m å le t till d e n g ra d , a t t d e t a n s å g s s k a m lig t a t t i s k o la n b e g a g n a d e t, som u p p b jö d alla m ed e l o ch s tr ä n g t fullföljde g å n g e n
1) Om den ofta löjliga öfverdrift, till hvilken desse »C icerones» gjorde sig skyldiga, finnes en om stän d lig beskrifnin g i R äu m ers ofta åb eropade verk III. 4 6 IT.; äfvensom I. 96 IT., der E rasm i D ia lo g : «C iceronianus siv e de optim o dicendi genere» (innes i utdrag m eddelad.
2) Cellarii r eg e l; R a u m e r III 51.
3) R a u m e r III. 52. D er finnes anfördt följande yttran de a f |e C lerc:
Ceux qvi ne pensent pas tan t aux choses, q u ’aux m ots, réu ssissen t so u v e n t m ieux en ces sortes d ’ecrits.
a f u n d e rv is n in g e n u te s lu ta n d e för d e tta m ål, k u n d e dock icke h in n a d e t. E n a llm ä n k lag an ö fv e r k la s sic ite te n s förfall h ö rd e s re d a n u n d e r s e x to n d e å r h u n d ra d e t och h a r fo rtfarit till v å ra d a g a r.
O r s a k e n h ä rtill tro d d e m an sig slu tlig e n h afva fu n n it i s k o lu n d e rv is n in g e n s fö rv än d a m eto d . M an a n så g n e m iig en o rim lig t a t t börja in lä ra n d e t a f L a tin e t m ed e n G ra m m a tic a , s o m sje lf v a r på d e tta sp rå k aflfattad ; d e t vore, m en a d e m an, a t t in lära »ignotum p er ceque ig n o tu m», o ch lad e i s tä lle t såsom g r u n d för u n d e rv is n in g e n läro b ö ck er, som på m o d ersm å let a f - h a n d la d e g r a m m a tis k t d e t frä m m a n d e tu n g o m å le t. Vid i n - h e m ta n d e t a f e t t r ik t o rd fö rråd fästad e m an ä n n u a lltid d en h ö g sta v ig t, o ch , för a t t i m öjligast stö rs ta m ån v in n a d e tta , u ttä n k te m a n en m ä n g d olika s ä tt ').
I s ju tto n d e å rh u n d ra d e t u p p trä d d e tv e n n e m än, R a tic h o ch C o m en iu s, h v ilk a ifrad e för en fu llstä n d ig re fo rm a f sk o l
u n d e rv is n in g e n , och h v ilk a fram b u ro till d e ss fö rb ä ttrin g m ånga fö rsla g , so m e fte r d e ra s b o rtg å n g le m n a ts u ta n afsee n d e, m en
1) N ågra a f dessa, välm enan de, m en någon gång löjliga, m å efter R a u m e r G. d. P . I. 367 IT. jfr. III. 70 fl‘. i en no t anföras. — L atin borde på sam m a sätt som m odersm ålet inläras, ansåg M ontaigne.
In n a n han änn u kunde tala n ågot språk, hade han erhållit en lärare, som ö fvad e hon om att tala endast L atin, och redan vid 7 års ålder voro Ovidii M étam orp hoser hans käraste läsning. Så inläres väl Fransyska, sade en a n n a n , m en tilläde b ek la g a n d e: am m or, som tala flytande klassisk L atin, efterskrifvas ej så lätt som de Fransyska. D e lta förslag låter svårligen verk ställa sig med hvart barn särskilt, m enade en tredje, men om flere p å en gång uppfostrades i ett strängt tillslu tet kloster, der alla öfver- och u n derlärare och hela beljen in gen tillh öllos a tt ej uttrycka sig på annat än ren Latin, borde änd am ålet vinnas. En fjerde förordade stiftelsen af en L atinsk koloni, o c h , då man insåg overkställbarheten af dylika förslag, ön sk a d e man dock allttid, a tt det sk u lle finnas ett folk, som talade L atki, ty v ä g en att säkrast lära delta språk vore då funnen.
ä fv en a n d ra , som i v å ra d a g a r blifvit m y ck e t fö ro rd ad e och till en del i sk o lo rn a införda.
B å d a ä ro v isse rlig e n e n se om , a tt all u n d e rv isn in g bör från m o d e rs m å le t u tg å, m en ringa u p p m ä rk sa m h et fästa de i sjelfv a v e r k e t v id d e tta läro äm n e. R a tic h a n se r, a tt k ä n n ed o m om G ra m m a tik a n s s. k. P a rte s O ra tio n is, om d e t som ä r g e m e n s a m t för alla tu n g o m å l, lä tta re kan a f e tt k ä n d t sp råk ä n a f e tt o k ä n d t inläras, m en, se d a n han m ed d elat lärjungen d e n n a fö rb e re d a n d e och o b e ty d lig a k u n sk ap , lå te r h an honom ö fv e rg å till e g en tlig a s p rå k s tu d ie r, o rd n a d e e fte r sp råkföljden i d e n B ib lisk a g ru n d te x te n , först H e b re isk a , se d a n G rek isk a, till h v ilk a slu tlig e n lägges L atin . C o m en iu s lik n a r d e n , so m vill u n d e rv is a i e tt fre m m a n d e tu n g om ål, innan lärjungen ä r m äk tig s itt e g e t, vid d en , som vill lära sin son a tt rid a, in n an h an k a n gå ; m en h a n s ifv e r för L a tin e t, h v ilk e t han, för a tt h in d ra d e n B a b y lo n isk a sp rå k fö rb is trin g e n , vill hafva u tb re d t ö fv e r h ela jo rd e n , h a r fö rm å tt honom , a tt m ed de g ra m m atisk a , d ia
le k tisk a o ch rh e to ris k a ö fn in g ar, so m h a n fö ro rd a r och till L atin sk o la n fö rläg g er, in g alu n d a afse m o d ersm ålet, e h u ru äfven d e t inom d e t h ö g re lä ro v e rk e t icke h e lt och h ållet försum m as.
F ö r ö frig t lägga b å d a stö rsta v ig t u p p å a tt före d en g r a m m a tis k a u n d e rv is n in g e n m e d d e la s lä rju n g e n n åg o n k ä n n e d o m om s p rå k e ts o rd fö rråd , so m b ö r in h e m ta s genom läsning af fö rfa tta re e lle r a f s ä rs k ilta för d e tta ä n d am ål sam m an sk rifn e lä ro b ö c k e r ’).
1) C om enius u tg a f till följe deraf och enligt sin åsigt, alt studium af realia skulle på det närm aste förenas med det a f språk, den s. k. Orbis pictu s, en lärobok i tailor, som i m ångfaldiga upplagor fortlefvat till våra dagar. A tt han äfven härutinnan ick e lem nad e ur sig te sin m en in g, att L atin borde blifva universalspråk, visar sig deruti, att han på detta tu n go
m ål återger, naturligtvis m ed tvu n get om ej sjelfvilligt åsidosättande a f all
