Vad skådar mitt norra öga?Om Gerry Johanssons fotografier av norra Sverige

LINKÖPINGS UNIVERSITET

Institutionen för kultur och kommunikation (IKK) Konstvetenskap och visuell kommunikation B-uppsats

Vad skådar mitt norra öga?

Om Gerry Johanssons fotografier av norra Sverige

VT 2015 Författare: Jesper Larsson Handledare: Gary Svensson

Innehållsförteckning

1. Inledning

1.1 Presentation...3

1.2 Frågeställning...3

1.3 Teori och metod...4

1.4 Avgränsning...5

1.5 Tidigare forskning och litteratur...6

1.5.1 Om Gerry Johansson...6

1.5.2 Om norrlandsskildringar...7

2. Analys

2.1 De nordliga bilderna...13

2.2 De sydliga bilderna...16

2.3 Komparativ analys...18

2.3.1 Likheter...19

2.3.2. Skillnader...19

3. Slutdiskussion

4. Käll- och litteraturförteckning

1. Inledning

1.1 Presentation

Gerry Johansson (f. 1945) är en svensk konstfotograf från Skånska Höganäs.¹ Han har framför allt blivit uppmärksammad för sina svartvita bilder i kvadratiskt format föreställande mänskligt påverkade miljöer. Med tanke på denna stilbeskrivning är det inte särskilt långt gånget att placera Johansson i den nytopografiska stiltraditionen, inom vilken framför allt fotografer som velat visa den mänskligt påverkade världen verkat (till skillnad från t.ex. rena natur- eller

arkitekturfotografer), tydliga paralleller kan dras från Johansson till exempelvis Robert Adams, Frank Gohlke och paret Bernd och Hilla Bechers fotografier², något som också görs i ett antal texter om fotografen.³

I sin fotobok Sverige⁴ från 2005 Johansson valt att publicera bilder tagna i Sverige under perioden 1988-2005. Boken innehåller totalt 160 fotografier varav samtliga bär titel efter platserna på vilka de är tagna. Med tanke på de många bildernas namn efter byar, småorter, tätorter och städer är en utgångspunkt jag redan nu vill fastställa att Johansson verkar göra anspråk på att vara ett slags sverigeskildrare. Själv har han hävdat att hans fotograferande är ”...ett bildsamlande utan långsiktiga mål.”⁵ Detta kanske är sant, men det tar inte bort det faktum att han valt att ge ut ett antal av dessa bilder i bokform med den anspråksfulla titeln Sverige.

1.2 Frågeställning

Uppsatsens frågeställning kretsar kring Johanssons regionsskildringar, och de eventuella regionala skillnader som kan finnas mellan dessa. Mitt intresse riktar sig framför allt mot den del av Sverige som kallas för Norrland⁶, de 58 procent landyta som utgör norra Sverige. Det finns en stark tradition

1 Gerry Johansson, ”CV”, http://www.gerryjohansson.com/styled-9/index.html, hämtad 19/5-15.

2 Exempel tagna från antologin Reframing the New Topographics, The center for American Places at Columbia College Chicago, Chicago, 2013

3 t.ex. Leif Wigh, ”Gerry Johansson i ljuset!”, Mellan verkligheter. Fotografi i Sverige 1970-2000, Bokförlaget Arena, Lund, 2014, s.245

4 Gerry Johansson, Sverige, Byggförlaget, Stockholm, 2005

5 Stefan Nilsson, ”En märkbar frånvaro”, Bildkonstnärsfonden Stora stipendium 2012 har tilldelats Gerry Johansson, Konstnärsnämnden, Stockholm, 2012

6 Jag vill redan nu distansera mig från begreppet 'Norrland', även om jag fortsättningsvis blir tvungen att använda det ofta. Begreppet används i regel mycket frekvent och på ett helt annat sätt än de motsvarande regionindelningarna Svealand och Götaland, som i princip bara hörs i väderleksrapporter. Användandet av Norrland för att beskriva hela norra Sverige utan hänsyn till de landskap som finns där kan liknas vid användandet av ordet Afrika. Båda orden uttalas oreflekterat för att beskriva stora landytor, trots att landytorna består av många andra indelningar med stora

av olika typer av lättkategoriserade norrlandsbilder, av vilka många vi dagligen ser rör sig i ett stereotypt bildlandskap. Min huvudfrågeställning blir således huruvida Johansson skildrar hela Sverige på ett likvärdigt sätt där Hasslarp, Hedemora och Helsingborg är svåra att särskilja utan bildtitlarnas hjälp, ett intryck man lätt får vid en första läsning av Sverige p.g.a. den utpräglade estetiska inriktningen, eller om han väljer att skildra Norrland på ett annat sätt än resten av Sverige, vilket inte sällan är fallet. Reproducerar han en stereotyp bild av Norrland, eller skapar han sin egen?

1.3 Teori och metod

Min teoretiska utgångspunkt ligger inom ramen för postkoloniala studier, och hämtas i huvudsak ur Madeleine Erikssons avhandling (Re)producing a periphery⁷. Avhandlingen har postkolonial teori om framför allt skapande och reproduktion av bilden av 'den andra'⁸ som utgångspunkt, och har applicerat detta på norrlandsskildringar. Tidigare har postkoloniala studier framför allt riktat in sig på dikotomin 'öst-väst' medan Eriksson, och jag i hennes efterföljd, har 'nord-syd' som

intresseområde. Min uppsats utgår från denna teoribildning för att undersöka om Johanssons

fotografier bär spår av traditionellt koloniala tanke- eller handlingsmönster. Centralt för min uppsats är begreppet 'rumslig andrafiering' och hur bilden av den 'rumsliga andra' upprätthålls, vilket

formuleras i Madeleine Erikssons bok. Andrafiering används i regel vid diskussion om människor och socialt konstruerade skillnader mellan dessa, men här används begreppet för att beteckna en bild av en plats, i det här fallet Norrland, som skiljer sig från den önskvärda eller normativa bilden av hur platser är och representeras. Således, 'rumslig andrafiering' i den svenska diskursen rör sig framför allt om bilder som visar motsatsen till den önskvärda urbant normativa staden⁹, exempelvis smutsig och förfallen glesbygd eller orörd vildmark. Eriksson menar samtidigt att den 'andra platsen' inte alltid behöver vara det som visas som det sämre, vildmarken kan naturligtvis användas i t.ex. marknadsföringssyfte. Viktigt är att denna bild i regel förhåller sig till bilden av staden, och är till för människorna som bor där, samt att bilden sällan leder till något önskvärt för den som

befinner sig i den avbildade periferin.

skillnader sinsemellan.

7 Madeleine Eriksson, (Re)producing a periphery – popular representations of the Swedish North, Department of Social and Economic Geography, Umeå, 2010

8 Förmodligen mest känt genom filosofen, författaren och feministen Simone de Beauvoirs Det andra könet där teorin om 'den andra' blir ett feministiskt analysverktyg. I regel handlar begreppet om hur människor distanserar sig från andra människor genom motsatsförhållanden. 'Den andra' får, eller har fått, ofta epitet som t.ex. 'dum' och 'ociviliserad', medan den som 'andrafierar' ser sig som smart och civiliserad.

9 Denna norm beskrivs förutom hos Eriksson även i t.ex. Kobra, ”Stad och land, del 1”, Svt, 28/4 -15

Jag kommer att applicera min teori i undersökningen om Johanssons konst genom att genomföra två analyssteg. Ett första steg där jag kortfattat undersöker varje bild för sig, för att ta reda på vad som utmärker dem och se vad det är de visar. Det andra steget är en komparativ analys där bilden av norra Sverige jämförs med bilden av södra Sverige. Detta för att kunna applicera min teoretiska utgångspunkt, genom att jämföra bilden av ett icke-koloniserat centrum med bilden av en tidigare koloniserad periferi. Jämförelsens huvudsyfte är att se om Johansson konstruerat bilden av ett 'andra rum', eller om hans bilder rör sig inom samma jämlika rum.

1.4 Avgränsning

Sverige innehåller 160 bilder vilket i sin helhet inte är ett rimligt studiematerial inom ramen för en grunduppsats. Av bokens bilder är tolv tagna i Lappland. Att beskriva och analysera dessa tolv har jag bedömt vara genomförbart. Anledningen till att Lappland valts, och inte bilder från något annat av de norrländska landskap som finns representerade, är att landskapet ligger längst norrut rent geografiskt. Det är dessutom det landskap som oftast nämns i litteratur om Norrland, och även Norrlands största. Lappland får således, i min uppsats, representera hela den del av landet vi kallar för Norrland. Jag medger att detta urval kan och bör kritiseras, men jag vill hävda att det för syftet är en rimlig lösning för att nå ett resultat. Att enbart välja ett av de norrländska landskapen, och inte ett urval, beror på min studies beskaffenhet. Eftersom jag vill se hur Johansson väljer att skildra någonting förhållandevis specifikt, bedömer jag att det är bättre att analysera helheten av hur han fotograferat ett av de norrländska landskapen, än ett urval av bilder från olika landskap. Ytterligare en anledning är för jämförelsens skull. Att helt sonika jämföra bilder från platser med bilder från andra platser skulle inte ge samma möjlighet till analys som att jämföra flera fotografier av ett specifikt landskap med fotografier av andra specifika landskap.

Materialet för min jämförande analys är valt på samma vis. Sverige innehåller sju bilder tagna i Södermanland, och tre bilder tagna i Östergötland. Södermanland har valts eftersom de städer som ligger där, exempelvis delar av Storstockholm, vanligen ses och upplevs som ett centrum till vilket resten av landet måste, eller bör, förhålla sig. Således får detta landskap representera centrum, medan Lappland får stå för periferi. Östergötland är valt i egenskap av ett slags mellanting. Ett landskap som både kan ses som centrum och periferi, beroende på vem man frågar. Dels finns där stora förhållandevis glest befolkade jordbrukslandskap, men samtidigt innehåller det två växande medelstora städer, Norrköping och Linköping, vilka båda ligger längs vägen mellan Stockholm och Göteborg. Tillväxtregion och avfolkningsbygd inom ramen för ett landskap

1.5 Tidigare forskning och litteratur

De texter jag kommer att använda mig av är framför allt litteratur som behandlar hur bilden av norra Sverige skapas och upprätthålls. Mycket har skrivits om Norrland, men om den konstnärliga bildens skildringar har inte särskilt mycket skrivits, varför jag även kommer att bearbeta studier som behandlar litterär framställning och reklam. Inledningsvis kommer jag dock att koncentrera mig på ett fåtal av de tryckta texter som skrivits om Johansson.

1.5.1 Om Gerry Johansson

Texter om Gerry Johansson med akademiska anspråk är sällsynta. Ett av undantagen är en text i Niclas Östlunds avhandlingsprojekt Mellan verkligheter. Fotografi i Sverige 1970-2000 där Leif Wigh skriver ett kapitel med namnet ”Gerry Johansson i ljuset!”. Wigh vill framför allt, vilket titeln avslöjar, göra betraktaren uppmärksam på Johanssons ljusbehandling. Wigh påtalar att det i

”Johanssons senare fotografier finns en medvetenhet om och en stark känsla för dagsljusets indirekta belysning av motivets skilda element.”¹⁰ Tycka vad man vill om Johanssons ljusbehandling, men det är inte, för min uppsats, det mest intressanta i Wighs text. Viktigare förefaller hans placering av Johansson i den tidigare nämnda nytopografiska rörelsen. Han skriver bland annat att Johansson inspirerats av exempelvis Robert Adams och Stephen Shore, men hävdar också att det inte är omöjligt att Johansson inspirerat dem. Om det kunde ledas i bevis att det förhåller sig på detta sätt skulle Johansson kanske ha en större läsekrets. Inte minst då det nytopografiska fotografiet förefaller ha ett högt anseende just nu.¹¹ Anledningen till att denna stilplacering är viktig för min studie är att de som ingick i utställningen New Topographics¹² verkar ha haft en delvis ny inställning till den fotografiska bilden, där den mänskligt påverkade miljön, i huvudsak fri från människan, blev central. Detta gör Gerry Johansson extra intressant att studera ur det teoretiska perspektiv jag utgår från.

Det är tydligt att Wigh är fascinerad av Johanssons konstnärskap, och därav den i huvudsak hyllande biografiska texten. Avslutningsvis beskriver han, smått obegripligt, att fotografens bilder

”...framvisar ensamhetens gemenskap (om uttrycket tillåts) genom betraktarens varsamma

beaktande av bildens innehåll.”¹³ Dessa abstrakta resonemang kring vad som utmärker Johanssons

10 Wigh, Mellan verkligheter. Fotografi i Sverige 1970-2000, s. 244

11 Ett exempel är vårutställningen ”Constructing Worlds” på Arkitektur- och Designcentrum i Stockholm (den har tidigare visats i London) där bland andra Stephen Shore samt Bernd och Hilla Becher har funnits representerade.

12 Den stilbildande utställningens hela namn var New Topographics: Photographs of a Man-altered Landscape och den visades i New York 1975.

13 Wigh, Mellan verkligheter. Fotografi i Sverige 1970-2000, s. 246

konstnärskap är inte någon ovanlighet i texter om fotografen. Han verkar vara svårfångad.

År 2012 blev Johansson tilldelad ett stipendium från Bildkonstnärsfonden. En katalog tryckt i samband med detta innehållande ett urval av hans bilder innehåller även en text av Stefan Nilsson kallad ”En märkbar frånvaro”. Även Nilsson vill koppla Johansson till New Topographic-rörelsens bildvärld. Intressantare i Nilssons text är dock att hans påstående att Johansson ”...fotograferar världen och tingen som om han själv inte var närvarande eller ens existerade.”¹⁴ Detta är centralt för min uppsats, då den syftar till att ta reda på om påståendet är riktigt. Är det sant att Johansson fotograferat Sverige på ett sätt som inte speglar hans, eller samhällets, föreställningar om regionala skillnader? Går detta att göra?

1.5.2 Om norrlandskildringar

Antologin Regionernas bilder¹⁵ innehåller ett antal forskares texter om bilden av 'det nordliga'.

Bokens inledning handlar om hur regioner skapas och upprätthålls. Författarna påtalar att regioner är ett mer otydligt och flytande begrepp än 'nationer' och att de skapas på andra sätt. Gemensamt för regionen som begrepp är den är en del av något större, och att gränserna kan vara oklara och

vandrande. Detta stämmer exempelvis in på Norrland. Vad människor menar när de använder begreppet är sällan självklart.¹⁶ Vidare hävdar författarna att vikten av att diskutera och granska hur dessa regioner byggs upp och visar sig för oss, vilket är en bärande tanke genom hela antologin.

Centrala är historikerna Simon Schamas teorier. ”Varken områden, platser eller regioner har ju någon inneboende betydelse utan blir betydelsefulla genom våra föreställningar och projektioner”¹⁷ är författarnas tolkning av en av huvudteserna i Schamas bok Skog – Landskap och minne¹⁸. Schama själv uttrycker det så här, vilket också finns citerat i antologin:

...när väl en viss idé om landskapet, en myt, en vision, blivit etablerad på en fysisk plats har den en förmåga att sudda ut gränserna mellan kategorierna, att göra metaforerna verkligare än referenterna, att i realiteten bli en del av natursceneriet¹⁹

14 Nilsson, Bildkonstnärsfondens Stora stipendium 2012 har tilldelats Gerry Johansson, 2012

15 Red. Heidi Hansson, Maria Lindgren Leavenworth och Lennart Pettersson, Regionernas bilder – Estetiska uttryck från och om periferin, Institutionen för språkstudier, Umeå, 2010

16 Eriksson, (Re)producing a periphery – popular representations of the Swedish North, s.28-30

17 Hansson, Lindgren Leavenworth och Pettersson, ”Inledning”, Regionernas bilder – Estetiska uttryck från och om periferin, s.9

18 Simon Schama, Skog. Landskap och minne. En civilisationshistoria, övers. Gunilla Lundborg, Gedins Förlag, Stockholm, 1997

19 Schama, Skog. Landskap och minne. En civilisationshistoria, s.82-83

Bokens första kapitel, det för min uppsats viktigaste, Heidi Hanssons text ”Isbjörn i snöstorm – bilder av regionen Norr” utgår bl.a. från Michel Foucaults begrepp 'diskursiv formation', i detta fall betydande att regioner och bilder av dem skapas genom tidigare representationer av dessa regioner, men Hansson exemplifierar också från Schamas bok, och här blir det tydligt att Hansson på egen hand, precis som i inledningen, vill göra gällande att landskap och bilden av dessa konstrueras genom representationer vi tidigare tagit del av.

De bilder som förmedlas är inte några direkta återspeglingar av landskapet utan produkter av gängse estetiska, sociala och politiska förståelsemodeller, projiceringar av författarens eller konstnärens jag, effekter av genreförutsättningar och genrekrav och strävanden efter att möta publikens eller läsekretsens förväntningar.²⁰

Hanssons text är framför allt en studie om ett antal textskildringar om 'regionen norr'. Intressant är att hon hittat exempel där författare de facto beskrivit resor till Norrland på ett sätt som de själva och läsarna förväntat sig, trots att det är uppenbart att deras upplevelser inte alls stämt överens med dessa förväntningar. Jag bär med mig frågan huruvida detta på något sätt överensstämmer med Gerry Johanssons fotoskildringar.

Ett flertal av antologins kapitel berör Norrlands koloniala historia, något som inte heller kan förbises i en uppsats som gör anspråk på att diskutera denna del av landet. Ofta berörs endast europeiska stormakters kolonier i t.ex. gängse gymnasieundervisning, eventuellt med undantag för ön Saint-Barthélemy. Att svenska staten, sedan lång tid, använt och betraktat Norrland som en koloni är välbelagt²¹, och fortfarande görs anspråk på ursprungsbefolkningens marker trots vad som borde vara en nutida postkolonial medvetenhet. Det utgör ytterligare en laddning i varje försök att skildra Norrland. Heidi Hansson har detta i åtanke när hon skriver om skildringar av 'regionen norr' som visar på tomhet, eller vad som till synes är tomhet.²² Hansson hävdar att denna tomhet blir en del av människors medvetande, och kanske skulle detta kunna utgöra en delförklaring till

exploatering av samers renbetesmarker. En diskussion om denna tomhet kan alltså också vara viktig vid analys av Johanssons norrlandskildringar.

I antologin berörs också frågor om tolkningsföreträde. Är det den som bor i Norrland som visar sin bild eller den som kommer utifrån? Även här blir kolonialhistoria viktig att ha i åtanke. Begreppet är kanske mest aktuellt inom debatter om feminism och rasism, men uppenbart är att begreppet även kan appliceras när det kommer till vem som skildrar en sedan tidigare marginaliserad plats. Viktigt

20 Heidi Hansson, ”Isbjörn i snöstorm – bilder av regionen norr”, Regionernas bilder – Estetiska uttryck från och om periferin, s.16

21 Beskrivs t.ex. i Nils Arell, Kolonisationen av lappmarken, Esselte Studium, 1979 22 Hansson, Regionernas bilder – estetiska uttryck från och om periferin, s. 15-16

att klargöra är dock att Johansson är fri att fotografera Norrland hur han vill, men att han i samband med detta måste vara beredd på att bli granskad.

Madeleine Erikssons avhandling (Re)producing a periphery syftar till att analysera olika former av norrlandskildringar med utgångspunkt i postkolonial teori. Eriksson använder sig av ett antal begrepp som kommit att bli centrala för min uppsats. Det bör inledningsvis påpekas att Eriksson i huvudsak rör sig inom samma teoribildning som flera av författarna till den ovan beskrivna boken.

Hon menar att”...it is important to point out that representations of places and people är not neutral, but suggest certain ideas and views of the world.”²³ Hon ställer sig således frågande till Stefan Nilsson, och mitt eget första intryck av Sverige som neutral och likriktad.

Ett av de mest centrala begreppen i Erikssons bok är den 'rumsliga andra'. Detta begrepp har stora beröringspunkter med ett klassiskt begrepp använt framför allt vid diskussioner om kolonialism och rasism, men också om könsdiskriminering, nämligen 'den andra'. Eriksson menar att Norrland framstår som den 'rumsliga andra' i förhållande till resten av Sverige. Precis som bilden av 'den andra' präglats av ord som exotisk, naturlig och obildad och skapats genom rasistiska och koloniala strukturer, menar hon att Norrland genom sin koloniala historia och perifera ställning i förhållande till Sveriges makttunga södra del blir till den 'rumsliga andra', alltså 'den andra platsen'. Folket som lever där, låt vara samer eller icke-samer, blir således, med Erikssons begreppsapparat, de 'interna andra' inom ramen för nationens gränser.

Centralt för denna 'andrafiering' är skapandet av motsatsförhållanden som meningsskapare.²⁴ Eriksson tänker sig det som att exempelvis den i Stockholm boende ekonomiskt starke ger mening åt sin identitet genom att se sig som en del av kultur, urbanitet och modernitet, medan den i Dorotea boende i detta maktförhållande kan ses av stockholmsbon som en del av natur, landsbygd,

traditionalitet och konservatism. Dessa senare epitet behöver inte vara något negativt, men sett i ljuset av samhällsutvecklingen blir dessa beskrivningar mindre önskvärda. Den som inte verkar vara en del av moderniteten, och den urbanisering som följt i dess spår, bidrar inte med tillväxt på samma sätt som den som följer rådande samhällsnorm.²⁵

Erikssons studier av bl.a. mediebilden och bilden av Norrland förmedlad genom film leder fram till några viktiga slutsatser. Genom undersökningar av Norrland i nyhetsmedier kommer hon till slutsatsen att den nyhetsbild som förmedlas i stor utsträckning handlar om glesbygdsproblematik, och att den generella bild som skapas således sätter Norrland i samband med problem och med

23 Eriksson, (Re)producing a periphery – popular representations of the Swedish North, s.1 24 Ibid, s.5

25 Ibid, s.147

negativa människor som inte vill anpassa sig till den moderna världsbilden.²⁶ Eriksson påpekar att de nyheter som förmedlar en annan bild, eventuellt med undantag för tillväxtregionen Umeå²⁷, tenderar att hamna i skymundan. Min uppsats har visserligen inte som syfte att undersöka just mediebilden av Norrland, men då Gerry Johansson inte står helt fri från en dokumentär bildtradtion bör hans bilder av Norrland vara intressanta att studera på detta sätt.

Det bör emellertid påpekas att Eriksson ser att det finns ett flertal återkommande stereotypa bilder av Norrland bortsett från den ovan nämnda. Ett ord som återkommer vid studerandet av t.ex.

marknadsföring och filmrepresentation är 'autentisk', hur norrlänningen inte anpassat sig eller gått förlorad i en ytlig postmodern värld.²⁸ Detta kan dock kopplas till en 'inre exotism' i kolonisationens kölvatten, och ord som 'naturlig' och 'obildad' vilka jag ovan skrivit om.

Po Tidholms essäsamling Norrland har visserligen inga uttalade vetenskapliga anspråk, men då Tidholm anses vara något av en auktoritet på området anser jag att den kan vara viktig i

sammanhanget. Tidholm ger dock en tämligen nedslående bild av Norrland, dess framtid och människorna som bor i de många landskap som finns där. Viktigt att påpeka här är att varken Tidholm, eller för den delen de ovan nämnda författarna, är fullkomligt neutrala i sina texter, men kanske allra minst Tidholm då essäer, och särskilt essäer skriva inom ramen för tidningar med uttalade politiska riktningar²⁹, i regel har andra krav på uppenbar objektivitet än avhandlingar och andra texter med vetenskapliga anspråk.

Vad som framför allt är intressant i Norrland är författarens erfarenhet av icke-norrlänningars syn på landsdelen. ”Be en vanlig svensk blunda och han kommer prata om skogar, myggor, fjäll och raksträckor. Möjligen tänker hon också på döende centralorter.”³⁰ Kanske går Tidholm här väl långt i sina generaliseringar, men med tanke på vad som skrivits om Norrlandslänen i andra böcker kan han inte ha helt fel.

Också Tidholm berör vad Eriksson kallar den 'interna andra'. ”...Norrlandsbilden är en konsekvens av nationalstatens behov av en motpol i berättelsen om den moderna, urbana nationen. Medan städerna växer och gläds växer svårmodet som sly i de norrländska vägkanterna.”³¹ Visserligen kan Tidholm här kritiseras för att bli allt för politisk i sin kritik mot nationalstaten, men bortsett från detta är det viktigt att bilden av den meningsskapande dikotomin framhålls av flera.

26 Ibid, s.147

27 Ex. Po Tidholm, Norrland, Teg Publishing, Luleå, 2014, s.314-325

28 Eriksson, (Re)producing a periphery – popular representations of the Swedish North, s.150 29 Tidholm har exempelvis skrivit för den vänsterinriktade tidningen Arena

30 Tidholm, Norrland, s. 320 31 Ibid, s.10

Avslutningsvis kommer en annan röst få höras, en röst som rör sig inom en mer konstnärlig diskurs och som gör sitt för att nyansera bilden av Sveriges norra del.. I tidningen Konstperspektiv³² skriver Anders Olofsson om att en negativ och illavarslande bild fortfarande ligger kvar över Norrland, och detta trots att tillväxtregioner finns även där, och trots att det i tidningen förmedlas en bild av att konstlivet i allra högsta grad lever.

32 Anders Olofsson, ”Ledaren”, Konstperspektiv, nr 4 2008, s.3

2. Analys

För att på ett givande sätt kunna se hur Johansson skildrat norra Sverige krävs något att jämföra med. Jag har, som ovan nämnts, valt tolv bilder tagna Lappland vilka behandlas i delen ”De nordliga bilderna”, och tio bilder tagna i Södermanland och Östergötland vilka behandlas i delen

”De sydliga bilderna”. Inget av de två senare landskapen skulle nog ses som direkt 'sydligt' i traditionell mening, men då jag i min uppsats utgår från norr får dessa landskap i sammanhanget ändå betraktas som sydliga. Varje bild kommer att beskrivas genom en kortfattad innehållsanalys.

Det som kommer beröras är enbart vad bilderna uppenbart föreställer. Johanssons ljusbehandling, kompositionsteknik eller kamerainställningar kommer endast i undantagsfall att behandlas, då jag bedömer dessa, och liknande förhållanden, irrelevanta för min studie. Efter varje del kommer de sydliga respektive de nordliga bilderna att sammanfattas var för sig, och därefter kommer en jämförande diskussion att föras.

Då antalet bilder är förhållandevis stort kommer jag för enkelhetens och begriplighetens skull att tillämpa ett kategoriseringssystem med utgångspunkt i Erikssons binära motsatsförhållanden³³. Kategoriseringarna i sig kan naturligtvis kritiseras för att vara subjektiva, godtyckliga och

stereotypa, men jag bedömer de fem kategorierna som viktiga för att kunna sätta ord på landskapen.

Jag kommer att koppla varje bild till ett nyckelord, baserade på en skala som sträcker sig från urbanitet till känsla av vildmark, för att beskriva vad som präglar bilden. Urbanitet, suburbanitet, industrialitet, ruralitet och naturalitet. Med dessa menas att bilderna upplevs tagna i storstadsmiljö, förortsmiljö, industrimiljö, lantbruksmiljö eller naturmiljö. Syftet med detta är att utreda vad Johansson riktat kameran mot. En invändning som redan nu kan riktas mot min resonemang är att Lappland de facto har en lägre befolkningstäthet än Södermanland varför exempelvis det urbana landskapet inte på samma sätt går att hitta där. Detta är förvisso sant, men det betyder inte att den som fotograferar landskapet måste välja bilder från rurala eller naturala områden. Det finns trots allt många tätorter även i Lappland.

33 Eriksson, (Re)producing a periphery, s.5

2.1 De nordliga bilderna Arvidsjaur³⁴

Bilden tagen i Arvidsjaur föreställer någon form av tvåvåningsbyggnad framför vilken ett plank, en papperskorg och två lyktstolpar står placerade. I bildens förgrund finns en gräsmatta, eller vad som verkar ha varit en gräsmatta, den är mycket gles och jord har kommit fram. Kanske är byggnaden en skola, mina egna bilder av skolor och skolgårdar verkar stämma överens med vad bilden visar.

Bilden präglas i huvudsak av urbanitet och suburbanitet.

Dorotea

Bilden, vilken har en mer komprimerad komposition än många av bokens andra bilder, föreställer delar av någon form av tågvagn ämnad att frakta last. Att döma av hur vagnen ser ut är den till för att frakta timmer. I bakgrunden syns delar av ett hus. Huset har räfflat plåttak och en port. Porten ser sliten och trasig ut.

Bilden präglas av industrialitet.

Karesuando

I bildens förgrund finns tunna grenar, vilka betraktaren måste titta igenom. Grenarna är, beroende på kamerans skärpedjup, oskarpa. På resten av bildytan finns gräs, buskar och träd. I bakgrunden skymtar någon form av upphöjd i landskapet. I mitten av bildytan står en träkonstruktion som ser sliten ut. På konstruktionen ligger vad som ser ut som hö. Kanske är det en höhässja, till för att torka hö, även om höet nu rasat ner och ligger oregelbundet i en hög.

Bilden präglas av ruralitet.

Kiruna

I fotografiet från Kiruna syns ingen mark. Kameran är riktad uppåt mot en tornliknande byggnad.

34 Då Johanssons bok inte innehåller någon sidnumrering, alla bilder är istället ordnade i bokstavsordning, kommer jag fortsättningsvis inte källhänvisa till varje bild. Jag kommer inte heller kapitelindela varje fotografi, då även jag valt att skriva om dem i bokstavsordning.

Byggnadens fasad ser ut att bestå av sliten betong. De tolv fönster som finns är alla igentäckta inifrån. Från byggnadens högra sida försvinner någonting ut. Detta ser ut att vara till för transport av någonting, varför byggnaden kanske är ämnad att användas inom industri eller jordbruk.

Bilden präglas framför allt av industrialitet.

Kuttainen

Bilden från Kuttainen är en av de bilder i Sverige som till synes visar på mycket liten mänsklig påverkan. I förgrunden finns, från vänster, någon form av buske eller några låga träd, en ledning eller lina som diagonalt går från förgrunden och ut ur bildytans övre kant samt en låg stolpe. I bakgrunden syns en ojämn äng vilken försvinner i dimma.

Bilden präglas av ruralitet och naturalitet.

Malmberget

Bilden tagen i Malmberget föreställer ett antal byggnader. Till vänster ses hörnet av en

tegelbyggnad med ett kors på. I bakgrunden står ett högt flerfamiljshus. Det skyms delvis av någon form av garagebyggnad, men det går att räkna till minst åtta våningar. I förgrunden finns en

asfalterad väg.

Bilden präglas framför allt av urbanitet.

Merasjärvi

Fotografiet förställer en äldre bil stående på gräs med mörka träd i bakgrunden. Bilen är i mycket dåligt skick. Hela karossen är väldigt bucklig och vissa delar av den saknas, och bilens nedbuktande tak verkar göra det i princip omöjligt att sitta i den. På bilens sida finns otydliga bokstäver i vitt sprejade. Bilen bär flera nyanser av grått. Av de två däck som kan ses är båda utan luft.

Bilden präglas av ruralitet.

Moskosel

Fotografiet från Moskosel visar en miljö med olika typer av träd. Elledningar sträcker sig via stolpar genom landskapet. Till vänster ses delar av ett staket, och i bakgrunden skymtar genom träden en ljus tvåvåningsbyggnad.

Bilden präglas av ruralitet.

Nedre Sopporo

I bilden från Nedre Sopporo kan i förgrunden två vita balar ses, varav plasten på den ena delvis gått sönder och ligger på marken. I bakgrunden finns ett trähus som med balarna och miljön i åtanke verkar vara en lada. Bakom balarna sticker en stolpe upp, från vilken en fågelkropp ser ut att hänga i något slags metalltråd.

Bilden präglas av ruralitet.

Voumajärvi

Bilden tagen i Voumajärvi är den enda bilden i boken, bortsett från framsidebilden, som inte uppenbart verkar visa spår av mänsklig påverkan. I förgrunden ser vi ett antal grenar från låga träd eller buskar. Grenarna är skarpa, och oskarpt i bakgrunden syns en sjö, och bortom sjön vidare ett landskap med träd och buskar.

Bilden präglas av naturalitet.

Åsele

Åselebilden visar en garagelänga. Det går att se, eller skymta, sju garageportar. Bakom dessa sticker radhus upp. Vi ser endast en våning, men det går inte att avgöra om radhusen har en eller två våningar. I förgrunden finns endast asfalt.

Bilden präglas av suburbanitet.

Övertorneå

Huvudfokus på bilden från Övertorneå är något slags medelhögt bilsläp med fönster på alla sidor.

Släpet står på oklippt gräs, bredvid en grusväg. Vid sidan av släpet ser vi en stolpe, och bredvid stolpen skymtar ett trähus. Den omgivande miljön verkar bestå av högt gräs och träd och i bakgrunden syns vad som ser ut att vara ett hus i skogskanten.

Bilden präglas av ruralitet.

Sammanfattning

När man tittat närmare på de tolv bilder som tagits i Lappland kan en del konstateras. En

förhållandevis stor del, femtio procent av bilderna, bär helt eller delvis en känsla av lantbruks- och glesbygdslandskap. Endast två av bilderna konnoterar urbanitet respektive suburbanitet, och samma antal bilder bär spår av industri. Naturen, eller naturaliteten, finns framför allt närvarande i två av fotografierna.

2.2 De sydliga bilderna

Alberga

Fotografiet från Alberga förställer delar av ett staket och delar av ett hus. Staketet av olackerat trä finns i förgrunden, och i bakgrunden syns ett trähus. Det ligger plankor på marken innanför staketet, och husets fasad är ojämn. Mot väggen står en stege lutad. Det verkar som om fasaden håller på att bytas ut.

Bilden präglas av framför allt suburbanitet.

Boxholm

I bilden från Boxholm syns många byggnader. I förgrunden syns ett litet trähus med blindfönster.

Det är oklart vad det lilla huset är till för. I bakgrunden står vad som verkar vara byggnader ämnade åt industri eller jordbruk. I bakgrunden står också, på en ställning, något slags behållare från vilken ett rör löper in i en närliggande byggnad.

Bilden präglas av industrialitet.

Fittja

Bilden från Fittja verkar vara tagen från en gångbro, eller liknande. I förgrunden syns ett räcke, och framför räcket finns en högre del. Vi ser genom den högre räckesdelen, men det som finns bakom blir mörktonat. Nedanför bron skymtas en väg, och längs med vägen en betongbyggnad. Bakom denna stora betongbyggnad med regelbundna rektangulära fönster sticker flera höghus upp.

Bilden präglas av urbanitet.

Järna

Fotografiet taget i Järna visar en rund byggnad omgiven av träd. Vad den runda, kanske tre våningar höga, byggnaden är till för är mycket oklart. Framför byggnaden passerar en grusväg, och i bilden nedre del syns några stenblock, en låda och en modern lyktstolpe.

Bilden präglas av suburbanitet och ruralitet.

Mjölby

Bilden från Mjölby är en av bokens minst av föremål innehållsrika bilder. I förgrunden ligger en stor sten på ett underlag av grus. Bakom stenen tar en gräsmatta vid, och bakom gräsmattan ett räcke. Vid räcket står en lyktstolpe.

Bilden präglas av suburbanitet, även om den med mitt kategoriseringssystem är svårbeskriven.

Nyköping

Nyköpingsfotografiet föreställer ett flerfamiljshus i fyra våningar. Hela husets främre fasad verkar synas framför vilken en cykel- och gångbana löper. Framför huset står ett trafikljus och en stor vägskylt som vi bara ser baksidan av. En liten del av en asfalterad väg går också att se i bildens förgrund.

Bilden präglas av urbanitet.

Oxelösund

I bilden från Oxelösund ser vi ett stort oregelbundet föremål, stående på grus eller sand. Vad föremålet är till för, eller vad det är gjort av, är svårt att avgöra. Antingen är det en skulptur, eller någon form av leksak i en lekpark. Bakom föremålet skymtar buskar och ett fyrvåningshus.

Bilden präglas av suburbanitet.

Prostökna

Bilden tagen i Prostökna föreställer en vagn omgiven av träd, stående på en grusplan. Vi ser endast vagnens bakre del. Den har grova däck och sidorna är tillverkade av trä. På vagnen ligger två stockar, och på dessa ligger vad som ser ut att vara en stor rund behållare fastspänd med rep.

Behållaren ser sliten ut.

Bilden präglas av ruralitet.

Stockholm

Stockholmsbilden föreställer något slags föremål stående i vatten. Att döma av föremålets placering verkar det vara en stor skulptur. I bakgrunden syns en del av en husfasad, bestående till stor del av glas. Några företagsnamn skymtas vid byggnaden markplan. I bilden finns också ett antal

människor. De står på marken framför byggnaden. Bilden är den enda av bokens 160 som uppenbart innehåller människor.

Bilden präglas av urbanitet.

Ödeshög

I fotografiet taget i Ödeshög syns sidan av ett ljust tvåvåningshus med sliten putsyta. Två av husets fönster syns, och båda är igentäckta. I husets trädgård står ett blommande träd. Framför huset passerar en lutande asfaltsväg, och i bildens absoluta förgrund syns två slags metallstaket.

Bilden präglas av suburbanitet.

Sammanfattning

Bland de sydliga bilderna bär fem av tio tydliga spår av suburbanitet, och tre kan tydligt kopplas till urbanitet. Ingen av bilderna verkar vara tagen i 'naturen', även om två kan kopplas till

jordbrukslandskap, alltså ruralitet.

2.3 Komparativ analys

Det är tydligt att det i de 22 bilderna finns skillnader mellan syd och nord. Väljer man att titta på min statistik finns det tydliga resultat av vad som i huvudsak präglar fotografierna från delarna av landet. Samtidigt är det uppenbart att många av fotografierna, var de än är tagna, bär på likheter.

2.3.1 Likheter

Att bilderna i sig har många likheter, det är uppenbarligen en riktigt påstående. Inledningsvis kan det konstateras att alla bilder går i gråskala, och en enhetlig sådan. Ljusa högdagrar eller mörka lågdagrar syns sällan då kontrasten hållits nere. Alla bilder är dessutom kvadratiska och har samma mått.

För att röra sig till de regionala likheterna är det tydligt att flera, egentligen de flesta, av bilderna skulle kunna vara tagna var som helst. Kanske är det bara stockholmsfotografiet som vid en första anblick avslöjar var det är taget, förutsatt att man har någon uppfattning om storleken på de av Sveriges städer vilka finns representerade i fotoboken, eller en förkunskap om hur Stockholm ser ut.

Resten av bilderna är onekligen svårplacerade. I en text i Svenska Dagbladet beskrivas hans bilder som tagna på ”svårbestämda ickeplatser”³⁵ och det är lätt att i sammanhanget förstå vad författaren menar.

2.3.2 Skillnader

Trots de ovan nämnda likheterna finns det också en hel del skillnader, något som inte minst min statistik pekar på, vilket är intressant med tanke på min teoretiska utgångspunkt. Bortsett från skillnaderna mina kategorier visar på bör också det sätt på vilket de olika kategorierna gestaltas diskuteras. Det är skillnad på förortsvilla och förortsvilla även om båda verkar placerade i en suburban miljö. Byggs den om, eller förfaller den? Den gängse bilden i nyhetsmedia skulle tala för att den villa som byggs om, eller till, är placerad söderut, medan den som förfaller, bildstatistiskt sett, troligen skulle ligga i Norrland.

Det statistiska belägget för att skillnader finns ligger i hur ofta kategorierna finns representerade i landskapen. En betydligt större del av bilderna från Södermanland och Östergötland visar urbana eller suburbana miljöer, medan fotografierna tagna i Lappland innehar en mycket större andel av de rurala och naturala miljöerna. Natur i vilken spår av människan knappt, eller inte alls, syns står enbart att finna i bilderna från Lappland. Lika slående är att den enda bild som i fotoboken visar människor är tagen i en storstad.

Angående hur byggnader och föremål i de olika Landskapen ser ut finns det också tydliga

skillnader. Bland bilderna tagna i syd är det få som visar på förfall, även om det finns t.ex. i bilden av den slitna vagnen i Prostökna och den mycket slitna fasaden på huset i Ödeshög. Bilden från

35 Erica Treijs, ”Betraktelser”, http://www.svd.se/kultur/gerry-johansson-cover-svd-1-c-010-kul-1-svdse_6681806.svd, 22/5-15

Alberga, vilken till en början kan se ut att visa ett förfallet hus, verkar istället visa ett hus under ombyggnad. I Lappland finns det däremot mycket som ser ut att förfalla. I Dorotea har en dörr gått sönder, i Karesuando har höhässjan säckat ihop, i Kiruna är fasaden tydligt sliten och huset verkar igenbommat, i Merasjärvi har en bil förstörts och i Nedre Sopporo har en bal gått sönder och ladan i bakgrunden verkar vara i behov av att målas om.

Hur ser det då ut med centralbegreppet 'rumslig andrafiering'? Eriksson beskriver att bilden av den 'rumsliga andra' i förhållandet nord-syd inom Sverige i regel skapas genom att visa på

glesbygdsproblematik och vildmark, trots att den även i norr finns städer och arbeten som liknar syd. Det är, vid sina tillfällen, mycket tydligt att Johansson faller inom begreppets ramar. Söder är hos Johansson framför allt en plats där människor vistas, en plats där det i huvudsak är rent och fräscht, en plats där byggnader finns och inte förfaller. Kanske låter det här som att Johansson ger en positiv bild av syd, men detta är tvivelaktigt. Hans fotografier beskrivs i regel som allt annat än optimistiska, men i förhållandet jag diskuterar är det tydligt att grader av optimism existerar även i Johanssons bildvärld. Norr är istället en plats där människor inte förekommer, där en stor del av bilderna är tagna i glesbygd där föremål och byggnader verkar ha de bästa åren bakom sig. Det är också bara i norr som den 'rena naturen' förekommer. Denna naturalitet verkar överensstämma med den 'tomhet' som Heidi Hansson beskriver i Regionernas bilder. Det landskap där inget byggts är med dagens logik outnyttjad potential, ett hål i samhällets plånbok, fritt att exploatera.

Hos Johansson är alltså Norrland annorlunda. Det 'rumsliga andra' är svårt att bortse från när en statistik har skapats. Det är viktigt att påpeka att denna 'andrafiering' av landskapet Lappland inte verkar vara närvarande i alla bilder. Bilderna från exempelvis Malmberget eller Åsele avslöjar knappast att de är tagna i Lappland, och min egen gissning, utifrån hur också min bild av Norrland konstruerats genom tidigare bilder jag sett, skulle snarare vara att bilderna är tagna i en medelstor stad i Svealand.

Viktigt att komma ihåg är att han i sin bok inte tar ställning för vad som är bäst, urbant, ruralt eller vad det än må vara. Det är samhällets normer och ekonomiska system som avgör detta, och det är svårt att utgå från någonting annat. Eriksson hävdar, tämligen politiserat, att det är en kapitalistisk 'centraliseringslogik' som skapar dessa normer³⁶, där staden i söder är tillväxt och utveckling, medan det mesta i norr blir problem och bakåtsträvande, eventuellt med undantag för gruvbrytning,

skogsbruk och elproduktion, vilket i kolonial anda framför allt sker i Norrland, ofta av ditresta veckopendlare³⁷, för att exporteras, tillsammans med stora delar av inkomsterna, söderut.

36 Eriksson, (Re)producing a periphery, s. 148 37 Tidholm, Norrland, s. 40-62

3. Slutdiskussion

Jag har i min uppsats undersökt Gerry Johanssons fotobok Sverige, och i samband med detta läst tidigare forskning om hur Norrland gestaltats i bl.a. konst, litteratur och nyhetsmedier. Jag har koncentrerat mig på att jämföra hans fotografier av Lappland med hans fotografier av

Södermanland och Östergötland utifrån frågeställningen om huruvida det finns skillnader eller inte, och om dessa eventuella skillnader eller likheter speglar en stereotyp norrlandsbild eller inte, med utgångspunkt i begreppet 'rumslig andrafiering'.

Efter att ha undersökt de 22 bilderna kan jag konstatera att det finns ganska stora regionala skillnader mellan landskapen i Gerry Johanssons fotografier. Lappland ser onekligen betydligt mycket mer slitet, förfallet och uppgivet ut än Södermanland och Östergötland, precis som man att döma av litteraturen om norrlandskildringar kunde vänta sig. Samtidigt är det också otvivelaktigt så att detta inte är sant i alla bilder, många förefaller vara tämligen regionsneutrala.

Den tomhet som beskrivs i Regionernas bilder finns också mycket riktigt till en större del

representerad bland de lappländska bilderna, gestaltad genom tomma naturlandskap där var och en verkar fri att göra som den vill. Norrland förefaller vara den 'rumsliga andra' när stad och urbanitet utgör en samhällelig norm. Vad skådar mitt södra öga? I huvudsak välbehållna städer och förorter.

Vad skådar mitt norra öga? En överrepresentation av jordbrukslandskap och förfall. Följaktligen är det också tydligt att 'rumslig andrafiering' i Madeleine Erikssons mening förekommer hos

Johansson.

Ett resonemang som skulle kunna riktas mot min studie är att Johansson kanske enbart praktiserat en form av realism. Att han hittat intressanta motiv i Norrland som sett ut på ett visst sett, men att dessa motiv inte funnits på samma sett i södra Sverige varför han valt att fotografera andra saker.

Detta går inte att veta något om, och faktum är att det finns natur och förfall även i syd, och att det finns nybyggnation även i Lappland. En av mina utgångspunkter, utifrån Eriksson och Regionernas bilder, är att fotografier delvis ser ut som de gör för att vi tidigare sett liknande representationer, och tydligt är att Johansson lever upp till vissa av de gängse förväntningarna på norrlandbilder. Hans motiv för fotografierna är i sammanhanget ointressant. Min studie har enbart koncentrerat sig på vad han de facto riktat kameran mot.

Poängen med uppsatsen eller mina resonemang är inte att 'anklaga' Johansson för att stereotypisera och därmed upprätthålla ett kolonialt förhållningssätt, det är ju dessutom så att det till stora delar verkar göras omedvetet, men det är naturligtvis så att frågan om hur Norrland representeras måste kunna diskuteras. Stereotyper riskerar att göra konsten tråkigare, varför de bör undersökas och ifrågasättas. Samtidigt är det viktigt att påpeka att det måste gå att fotografera landskap på det sätt man vill, utan ideologiska pekpinnar. Poängen har dock varit att titta på fotografens konstbilder och se om stereotyperna faktiskt finns även där. Konsten har ofta förmågan stå i framkant när det gäller mycket, inte minst ideologiskt, det är i konsten nya förhållningssätt kan och får tillåtelse att prövas, men det står ändå klart att konstfotografer som Johansson, trots sin egen lätt igenkännbara stil och originella bokpublikationer, delvis har lyckats reproducera en gammal invand bild av Norrland.

4. Käll- och litteraturförteckning

Otryckta källor

Erica Treijs, ”Betraktelser”, http://www.svd.se/kultur/gerry-johansson-cover-svd-1-c-010-kul-1- svdse_6681806.svd, 22/5-15

Kobra, ”Stad och land, del 1”, SVT, 28/4 -15 Tryckta källor

Bildkonstnärsfondens Stora stipendium 2012 har tilldelats Gerry Johansson, Konstnärsnämnden, Stockholm, 2012

Eriksson, Madeleine, (Re)producing a periphery – popular representations of the Swedish North, Department of Social and Economic Geography, Umeå, 2010

Foster-Rice, Greg och Rohrbach, John red. Reframing the New Topographics, The center for American Places at Columbia College Chicago, Chicago, 2013

Hansson, Heidi och Lindgren Leavenworth, Maria och Pettersson, Lennart, red. Regionernas bilder – Estetiska uttryck från och om periferin, Institutionen för språkstudier, Umeå, 2010

Johansson, Gerry, Sverige, Byggförlaget, Stockholm, 2005 Konstperspektiv, nr 4/2008

Loomba, Aina, Kolonialism/Postkolonialism – en introduktion till ett forskningsfält, övers. Oskar Söderlind, Tankekraft Förlag, Stockholm, 2005

Schama, Simon, Skog. Landskap och minne. En civilisationshistoria, övers. Gunilla Lundborg, Gedins Förlag, Stockholm, 1997

Tidholm, Po, Norrland, Teg Publishing, Luleå, 2014

Östlund, Niclas, red. Mellan verkligheter. Fotografi i Sverige 1970-2000, Bokförlaget Arena, Lund, 2014