NATIONALEKONOMISKA INSTITUTIONEN Uppsala Universitet
Uppsats fortsättningskurs C Författare: Erik Trolin
Handledare: Anders Forslund Vårterminen 2005-05-26
Demografiska påfrestningar på välfärden
Abstract
De närmaste 20 åren står Sverige inför omfattande förändringar av sin befolkningsstruktur. Förändringar som kommer att påverka välfärden och tillväxten i Sverige. Arbetskraftsutbudet spås minska under denna period i.o.m pensioneringen av 40-talisternas årgång. Detta kommer att drabba de offentliga finanserna negativt då minskande skatteunderlaget följer av minskat arbetsutbud. En analys har därför gjorts av de lösningar som finns att tillgå idag, och resultatet är att arbetskraftsutbudet och produktiviteten måste växa samtidigt som det offentliga finansieringssystemet ses över.
1. Inledning... 1
2 Bakgrund ... 2
2.1 Demografiutveckling... 2
2.2 Försörjningskvoten... 3
2.3 Välfärdsstaten och tillväxt... 3
3. Problemanalys ... 6
3.1 Demografiska effekter i ett basscenario ... 7
3.2 Problemen i basscenariot... 8 4. Teori ... 11 4.1 Livscykelhypotesen ... 11 4.2 Välfärd/välstånd och Produktivitet... 11 5. Analys av lösningar ... 12 5.1 Välfärdens inkomstsidan ... 13 5.1.1 Höjda skatter ... 13 5.1.2 Ökade avgifter ... 14 5.2 Välfärdens utgiftssida... 15 5.3 Ökad tillväxt ... 18
5.3.1 Ökad tillväxt genom ökat arbetsutbud ... 18
5.3.2 Ökad tillväxt genom ökad produktivitet... 19
5.4 Alternativ finansiering... 20
6. Sammanfattning ... 22
7. Diskussion ... 25
1. Inledning
Sverige står inför en omfattande demografisk förändring de närmaste 50 åren. Allt färre skall försörja allt fler då 40-talisterna lämnar arbetsmarknaden inför pensionen.1 Proportionerna av omvälvningen har inte setts sedan 1930-talet då arbetskraften minskade dramatiskt. Det är framförallt de kommande 20 åren som kommer att avgöra hur väl samhället förmår hantera omvälvningarna på arbetsmarknaden, både inom privat och inom offentlig sektor. Välfärdstaten som vi uppfattar den idag, kommer med all sannolikhet att förändras. Generationen född på 1940-talet beräknas enligt SCB leva längre än föregående generationer, och kommer sannolikt att ta allt större resurser i anspråk. Hur omfattande förändringarna blir inom offentlig sektor och i vilken riktning avgörs av hur den ekonomiska tillväxten utvecklas framöver.
Debatten kring tillväxt har varit intensiv de senaste åren. Kommuner spås snart ställas inför omfattande förändringar av sina finanser och kommer därför att behöva se efter olika alternativ för finansiering av offentliga tjänster. I regeringsförklaringen 2002 slogs det fast att Sveriges välfärdspolitiska ambitioner skall utvecklas. Tillväxt och låg arbetslöshet menade statsministern skapar goda förutsättningar för en offensiv politik. Ansvaret för att nå dessa mål är gemensamt för berörda parter för såväl parterna på arbetsmarknaden som för individen.2 Uppmärksamheten kring dessa frågor har mynnat ut i en mängd utredningar, böcker och debatter kring tillväxten och välfärdens framtid.
1.1 Syfte
1.2 Disposition
Först görs en presentation över de demografiska förändringarna som Sverige står inför, för att sedan gå in på vilka effekter den framtida befolkningssammansättningen har på arbetskraften och försörjningskvoten3. Sedan visas specifikt vilka problem som kan förväntas uppstå i den ekonomiska delen av välfärden: den offentliga sektorn, där utgifter och inkomster varierar med sysselsättningsgraden och demografin. Ett scenario kommer därför att presenteras med oförändrad ekonomisk politik fram tills år 2020, där finansieringen av offentliga sektorn är likadan som idag, ett s.k. basscenario såsom den presenteras i LU 2004:19. På så sätt ges en överblick och bakgrund över vilka problem som står i fokus i litteraturen. En kortare teoridel tar upp viktiga aspekter att se till när lösningar ska presenteras. Återstoden av uppsatsen kommer sedan att behandla vilka lösningar till problemen som skulle uppkomma vid basscenariot, finns presenterade i den litteratur vi studerat. I samband med de olika lösningar som presenteras, kommer även kritik mot dessa lösningar att presenteras. Avslutningsvis sammanfattas samt diskuteras de problem och lösningar som lagts fram i uppsatsen.
2 Bakgrund
2.1 Demografiutveckling
Sveriges befolkning består idag av ca 9 miljoner människor, varav 5,28 miljoner är i arbetsför ålder (20 – 64 år) och 1,54 miljoner är i pensionsålder (över 65 år). Enligt en prognos från SCB kommer år 2050 befolkningen bli 10,6 miljoner. Den andel av befolkningen som klassas in i arbetskraften kommer då att bestå av 5,77 miljoner människor, medan personer i gruppen 65 år och äldre kommer att vara 2,45 miljoner.
På 46 år kommer alltså Sveriges befolkning att öka med 1,6 miljoner människor. Av dessa kommer pensionärerna att öka med ca 910 000 och de i arbetsför ålder med ca 490 000. Trenden pekar alltså mot en ökad andel äldre i befolkningen och en mindre andel i arbetsför ålder.4
Under perioden 2005 – 2013 kommer 40-talisternas pensionsavgångar att ta fart. Antalet personer som ingår i arbetskraften kommer då att öka med 160 000 individer till ca 5,3 miljoner människor. Under samma tidsperiod kommer antalet äldre (65 år och uppåt) att stiga
3
försörjningskvoten = Totalbefolkningen/Befolkning 20 – 64 år. 4
med ca 300 000 till 1,85 miljoner individer, alltså dubbelt så mycket som personerna som kan träda in i arbetsmarknaden.5
Det finns anledningar att kritisk granska prognoserna som görs angående befolkningens storlek på längre sikt, eftersom det är svårt att förutse hur de som föds idag kommer att bete sig om 20-25 år och hur deras ekonomiska och syn på familjebildande ser ut då. Det finns externa faktorer, som politiska initiativ som kan förändra systemen kring arbetsutbudet. Föräldraförsäkringen och arbetskraftinvandring är exempel på externa faktorer.
2.2 Försörjningskvoten
De demografiska förändringar som presenterats ovan, visar på att en minskande andel arbetskraft ska försörja en växande andel människor utanför arbetskraften. Med andra ord ska varje enskild arbetstagare, genom sin lön och inbetalad skatt, betala allt fler individers omsorg. Detta ses i ett mått som kallas försörjningskvoten eller försörjningsbördan. I försörjningskvoten räknas alltså även personer som är i gruppen 0 – 19 år (se fotnot 3).
SCB har i sin rapport ”Sveriges Framtida befolkning” (SCB 2003) kommit fram till att försörjningskvoten kommer att öka den närmaste framtiden, från dagens kvot på 0,7 personer utanför arbetskraften för varje arbetare (räknad i antal 20-64 åringar), till den absoluta toppen på 0,86 om 35 år6. Detta kan jämföras med perioden 1960 – 2002, då försörjningskvoten har varit relativt konstant. I SCB:s beräkningar är det främst ökningen i gruppen pensionärer som påverkar ökningen i försörjningskvoten.
2.3 Välfärdsstaten och tillväxt.
Före industrialismen var den offentliga sektorn begränsad till några få kollektiva nyttigheter som försvar och rättsväsen. I spåren av industrialismen där allt mer resurser och ett ökat välstånd bland de bredare folklagren skapades, växte behoven av offentligt producerade tjänster. Framförallt tjänster som vi idag tar för givna som sjukvård, barnomsorg, utbildning och äldreomsorg. Dessa tjänster är de som i denna uppsats uppfattas som välfärden.
I Sverige är en hög andel av dessa tjänster finansierade via skatter. Alternativet till detta skulle vara att finansiera dessa tjänster genom avgifter eller försäkringar i privat regi.
5
SCB (2004) s.7 6
Finansieringsformen är betydelsefull för i vilken utsträckning medborgarna i samhället omfattas av tjänsterna. Kollektiv skattefinansiering medför i regel att de flesta medborgarna kan ta del av de offentligt producerade tjänsterna och det sociala skyddsnätet. Välfärdssystemet i Sverige har karakteriserats av att dess utbyggnad finansierats via skatter (Se figur 1). Detta har lett till att Sverige har ett relativt högt skattetryck, och att finansiering via ytterligare skattehöjningar är begränsade.7
Figur 1. Skattekvoten (andel av BNP) och utgiftskvoten
Källa: LU2004:19 s.20
Det sociala skyddsnätet består av transfereringar i form av bl.a. sjukpenning, arbetslöshetsunderstöd och pension. Tjänster som utförs i privat regi och finansieras via avgifter och försäkringar tenderar att komma färre medborgare till del om inte samhället står för en del av finansieringen. I Sverige utförs de flesta tjänsterna inom offentlig regi. Därför kan vi definiera den välfärd som många förknippar med den svenska modellen, som kollektiv skattefinansierad offentlig sektor. Dessutom har vi ett brett socialt skyddsnät som utgörs av kollektiva försäkringar.
I Södersten (2000 s.309) karaktäriseras välfärdsstaten enligt Sandmo (1991), av att samhället garanterar en minimistandard oavsett medborgarnas förmåga; skydd mot förlorad arbetsinkomst i form av ett socialt skyddsnät; medborgaren får del av en mängd nyttigheter oberoende av inkomst och betalningsförmåga. Välfärden i Sverige beror på så vis av ett långtgående fördelningssystem av de resurser som skapas. Den offentliga konsumtionen är
7
den största utgiftsposten i välfärdspolitiken som förbrukar mer än hälften av den offentliga sektorns resurser och utgör ca 30% av BNP.
Offentlig konsumtion är vad vi brukar förknippa med välfärdstjänster och som i huvudsak utförs av kommuner och landsting. Utgifterna för vård, utbildning och omsorg är relativt jämt fördelade trots att den demografiska strukturen är ojämnt fördelad. Störst del tar sjuk- och hälsovård men följs tätt av utbildningssystemet och där efter del av barn- och äldreomsorg.8 Offentlig konsumtion som andel av BNP har ökat från 1970 talet till idag (Figur 2).
Figur 2. Offentlig konsumtion, del av BNP
Källa:LU2004:19 s.18
Bruttonationalprodukten, BNP, mäter värdet av den samlade produktionen av varor och tjänster i ett land under ett år. Vidare är BNP per capita en variabel som approximativ ger en bild av levnadsstandarden i ett land. Om resurserna ökar definierar vi det som ekonomisk tillväxt. Ökningen blir på så sätt viktigt för inom vilka ramar välfärden tillåts verka. Nivån påverkar utrymmet och omfattningen av den budget Sveriges riksdag låter regeringen förfoga över. En betydande del av det utrymme som ekonomisk tillväxt skapar beror i stor utsträckning på hur många ur den arbetsföra befolkningen som bidrar till produktionen av varor och tjänster. Arbetskraftsutbudets storlek avgörs av befolkningens storlek och struktur. Ju mer människor i arbetsför ålder, de mellan 20-64 år som deltar på arbetsmarknaden desto
8
större möjlighet att finansiera den välfärd som majoriteten i riksdagen beslutar om. Arbetskraftsutbudet påverkas således av den demografiska strukturen i Sverige9.
3. Problemanalys
Arbetskraften i Sverige kommer således att minska i förhållande till andelen befolkning som är utanför arbetskraften. Följden av detta är att försörjningsbördan ökar på arbetskraften, då enligt livscykelhypotesen, människor övergår från att finansiera offentliga sektorn till att konsumera skattefinansierade offentliga tjänster i pensionsålder. I och med att en stor del av befolkningen på det sättet övergår från att vara försörjare till konsumenter av offentlig konsumtion, kommer detta att ha effekter på välfärdens inkomst och utgiftssidor. Effekterna kommer att bestå av att arbetskraftsutbudet, och därmed inkomstsidan, kommer att ha en tendens att minska. För att motverka detta kommer antingen mer arbetskraft att erfordras, eller att högre skatter tas ut från dem som redan arbetar. Utgiftssidan kommer att ha en tendens att öka, då offentliga tjänster kommer att efterfrågas av en större andel människor som behöver dem. Uppdelningen som görs i detta kapitel för välfärdens finansieringsinstrument är på inkomstsidans skatter och avgifter, medan utgiftssidan består av transfereringar, konsumtion och investeringar.
För att reda ut vidden av de förändringar som måste göras i välfärdens inkomst och utgiftssidor, är det därför viktigt att se vilka effekter den demografiska utvecklingen får om ingenting händer med de olika finansieringskanalerna. Långtidsutredningen 2004:19 har genom att simulera ett basscenario, där inga nyckelfaktorer för finansiering av välfärden förändras, fått fram de effekter som den demografiska utvecklingen har på tillväxten och välfärden. I detta scenario antas efterfrågan på välfärdstjänster öka i framtiden, som följd av inkomstförbättringar.10
En central faktor som välståndsutvecklingen kretsar runt är produktivitetstillväxten, dvs. att vid en given arbetsutbud så ökar produktionen av tjänster eller varor. Vid ett minskat arbetskraftsutbud blir denna faktor än viktigare för att ekonomin ska kunna tillhandahålla de tjänster och varor som kommer att efterfrågas i framtiden.11
3.1 Demografiska effekter i ett basscenario
I Långtidsutredningen presenteras ett basscenario där den ekonomiska utvecklingen fram till år 2020 följer samma trend som perioden fram tills idag. Storleken på arbetskraften följer den prognos som presenterats i kapitel 2 i denna uppsats. I basscenariot antas det att den utlandsfödda delen av befolkningen i arbetsålder förbättrar sin situation på arbetsmarknaden, och nästan ensamt står för ökningen i antal personer i arbetskraften. En annan faktor som bromsar minskningen i arbetsutbud är mindre antal sjukskrivningar. 12
Standarden på offentlig verksamhet kommer i basscenariot att vara densamma som idag, dvs. den håller samma kvalité och personaltäthet som idag, vilket innebär att mer personal kommer att behöva rekryteras till offentliga sektorn då efterfrågan på tjänster antas öka. En produktionsökning antas motsvara av en lika stor ökning av antalet timmar, då produktiviteten antas vara oförändrad. Rekryteringsbehovet kommer därför att växa. Efterfrågan på verksamheterna anpassas i basscenariot till befolkningsförändringen. Den totala konsumtionen (offentlig och privat) ökar i basscenariot då skattesatsen antas vara oförändrad. Konsumtionsökningen förväntas bli större för privat än för offentlig konsumtion.
Antalet arbetstimmar per person tros minska samtidigt under den prognostiserade tiden. Mängden inträden i arbetslivet kommer inte att kunna uppväga denna minskning. Arbetsutbudet får därför en svag utveckling (Se figur 3).
Figur 3. Arbetsutbudet i basscenario 2002 - 2020
Källa: LU 2004:19 s.40
12
De offentliga tjänsterna uppdelade på varje invånare kommer inte att öka i någon mån i basscenariot, medan efterfrågan på offentliga tjänster i sin helhet kommer att öka med 7,2 procent13. För pensionärer kommer efterfrågan på äldreomsorgen för varje individ att först minska pga. bättre hälsa i framtiden. Den vårdkrävande delen av äldreomsorgen förskjuts då längre fram i åldersstegen, detta beräknas ske fortlöpande efter år 2020, då stora delar av 40-talisternas generation uppnår en hög pensionsålder på 80+ år (se Figur 4).
Figur 4. Verksamhetsvolym uppdelade i olika kommunala och landstingskommunala sektorer.
Källa: LU2004:19 s.45
3.2 Problemen i basscenariot
Utgifterna. Offentlig konsumtion och transfereringar är stora kostnadsposter i välfärden. Dessa utgifter består av diverse tjänster som kommer att efterfrågas av en åldrande befolkning, som sjukvård och äldrevård. Samtidigt ökar utgifter i form av transfereringar till hushållet genom olika ersättningar för uteblivet arbete, som a-kassa, föräldraförsäkring, friår osv. Dessa utgifter har även ett samband med det sviktande arbetsutbudet som kännetecknar framtiden i scenariot. Sambanden mellan t.ex. sjukskrivningar och konjunkturer är starkt. Vid tider av hög arbetslöshet tenderar sjukskrivningar att gå upp. Det är således viktigt att hitta sambanden för vad som orsakar sjukskrivningar, då detta påverkar arbetsutbudet.
Arbetsutbudet. Ett ökat arbetsutbud är ett måste för att välfärden och tillväxten ska kunna upprätthållas. En närmare titt på de senaste årens utveckling av arbetade timmar pekar dock
13
mot att arbetsutbudet minskar. Krav på kortare arbetsdagar, friår och längre föräldraledighet är exempel på orsaker till det minskade utbudet. Detta kan hämna tillväxten i framtiden och därmed välfärden.
Ett ökat arbetsutbud skulle enligt utredningen däremot leda till högre tillväxt i ekonomin. Att fler människor kan arbeta skulle leda till en större skattebas, och därmed skulle statens inkomster öka i proportion till att fler arbetar. Samtidigt skulle ett större arbetsutbud innebära mindre utbetalningar av olika ersättningar till icke-arbetande.14
Utan ett större arbetsutbud kan varken mer inkomster till välfärdssystemet dras in genom skatter, eller produktionen i näringslivet öka i större utsträckning. Särskilt inom offentlig sektor är detta viktigt, då den är arbetsintensiv och produktiviteten antas bero på antalet arbetade timmar15. Den negativa utvecklingen av arbetsutbudet kan även förklaras av alltför generösa bidragssystem och andra faktorer som beslut om friår, föräldraförsäkringar, krav om förkortad arbetstid osv. Då mindre arbetstimmar finns till hands, leder detta till att produktiviteten hamnar i fokus, då mer måste bli gjort på färre timmar.16
Produktivitet. En ökad tillväxt genom produktivitet leder till ökade löner och därmed en ökad skatteintäkt, i likhet med större arbetsutbud. I basscenariot är tillväxten i produktiviteten svag, i kontrast mot den starka produktivitetstillväxten under 1990-talet. Jämfört med 1990-talet är produktivitetstillväxten svagare nu pga att den stora produktivitetsökningen då var av engångskaraktär. Denna svaga utveckling i framtiden beror främst på en efterfrågeförskjutning mot mer tjänster. Komplikationerna med denna förskjutning diskuteras vidare i kapitel 5.3.2.
Om produktiviteten ökar, har det andra effekter på tillväxt och välfärd än ett ökat arbetsutbud. Ökade löner i allmänhet innebär att även den offentliga sektorn måste höja sina löner, vilket är likgiltigt med större utgifter. En lönehöjning i offentlig sektor är svår att undvika, då mer konkurrens kommer att finnas om den befintliga arbetskraften. Antagligen kommer produktiviteten att fortsätta öka enligt vad andra rapporter förutsäger, det som kritiskt ska granskas i denna rapport är att i vissa fall är produktiviteten svår att mäta, t.ex. tjänsters produktivitet. Mellan 60 – 70 procent av ekonomin utgörs av tjänster. Vidare är det svårt att
förutse hur mycket service och vård som kommuner kommer att kunna tillhandahålla i framtiden.17
Skattesystemet har redan i dagsläget svårt att finansiera välfärdssystemet. Större skatteintäkter måste dras in i framtiden för att tillhandahålla välfärdstjänster till en tänkt framtida efterfråga18. Den tunga bördan som skatter har på arbetet idag är till nackdel för en positiv utveckling av arbetsutbudet i framtiden. Med en tung skattebörda minskar incitamenten till att arbeta mer och att uppnå högre lönenivåer, då skatter äter upp det mesta av lönerna19. Historiskt har skattesatserna successivt höjts för att anpassa utbyggnaden av den offentliga sektorn. Tendenser finns därför för att skattehöjningar kan komma som en lösning för de offentliga finansieringsproblemen.
Sammanfattning av problemen
För att sammanfatta problemanalysen så räcker inte den nivå på resurser som finns idag för att finansiera den offentliga sektorn och därmed välfärden. Utgångspunkten som Långtidsutredningen tar är att fler tjänster kommer att efterfrågas av en åldrande befolkning, och att den nivå som finns idag på offentliga tjänster inte kommer att kunna upprätthållas20. I Basscenariot ökar även privat konsumtion i förhållande till offentlig konsumtion. De större privata löneintäkterna som ger grunden för denna utveckling kan dock inte skattevägen finansiera de ökade behoven av de tjänster och transfereringar som den offentliga sektorn tillhandahåller. Med en viss sannolikhet så kommer denna inkomstökning leda till en större efterfrågan på offentliga tjänster. Vad detta beror på, är att en stor del av befolkningen kommer att befinna sig i en livsfas där skattefinansierade tjänster kommer att efterfrågas För att förstå varför detta förhåller sig så, är det viktigt att veta hur konsumtionen ser ut för en individ under olika faser i arbetslivet. En teori som beskriver detta är livscykelhypotesen. Det är även intressant att se vad som i teorin betecknas välfärd och tillväxt.
4. Teori
Valet av teorier har gjorts för att dels ge en förståelse för hur en förändrad befolkningssammansättning påverkar behoven i välfärdssamhället, och dels ekonomisk teori som pekar på effektiva vägar som finns för att nå målen kring välfärd och tillväxt med de medel som finns idag.
4.1 Livscykelhypotesen
Lindh (2000) beskriver de olika livsfaserna ser ut i grova drag fram till idag, och framåt som stabila mönster. Yngre försörjs av sina föräldrar för att sedan gradvis träda in på arbetsmarknaden med till en början låga inkomster. Sedan stiger inkomsterna i takt med att erfarenheten och kunskapsnivån inom arbetslivet ökar. Kring 30-årsåldern börjar gruppen konsumera kapitalvaror och skuldsätter sig för att investera i bostad och bil i samband med familjebildning. Kring medelåldern går livscykeln in i sin ekonomiskt mest fördelaktiga fas med lönetopp och låg skuldsättning då lånen på bostad- och bilinvesteringarna amorterats ned. Men framförallt så har barnen flyttat hemifrån. Denna fas kännetecknas av ökat sparande genom investeringar i finansiella tillgångar, inför perioden efter pensionen. Fasen efter pensioneringen lever man på sin pension (som till största delen ännu utgörs av arbetskraftens skatteinbetalningar) och sparkapital. Gruppen påverkar det ekonomiska systemet negativt genom att inte bidra till produktionen utan i stället konsumera allt mer av omsorgs- och vård tjänster. Det ökade vårdbehovet kommer inte direkt i samband med pensionen, utan snarare ett decennium senare då man passerat en ålder av 75 år. Därifrån ökar vårdbehovet i takt med åldrandet. En ökad livslängd gör att behovet sträcker sig över en längre tid.
4.2 Välfärd/välstånd och Produktivitet
I centrum för tillväxtstudier anknyts BNP per capita som en central del för att förklara ett lands välstånd/välfärd. BNP per capita kan beskrivas enligt följande modell, hämtad från Erixons uppsats i ämnet21:
C WP WP N N N N H H Y C Y × × × × = * *
där Y är BNP, C befolkningens storlek, H antalet arbetade timmar, N antal sysselsatta, N* arbetskraften och WP antalet människor i arbetsför ålder.
21
Studier om välstånd/välfärd i olika länder visar att en hög BNP per capita oftast innebär en bättre standard för ekonomiskt utsatta personer inom ett land. Detta är dock svårt att bevisa, då resultaten beror på vilka faktorer man räknar in i välstånd och välfärd. Sverige är t.ex. rankad tvåa i FN:s ”human development index”, där olika välfärdsindikatorer är medräknade. Vissa välfärdsindikatorer som utbildning och hälsa kan även ses som medel för att höja ett lands välfärd, därav svårigheten med mätningar av ett lands välstånd/välfärd.22
Samband mellan välstånd och arbetsproduktivitet är även ett föremål att uppmärksammas. Med antagandet att BNP per capita har ett samband med välfärd/välstånd kan även arbetets och produktiviteten samband till dessa anknytas. Studier enligt denna modell visar att Sveriges eftersläpning i tillväxt mot andra länder beror på ett minskat utbud av arbetskraftsdeltagande (N*/WP) samt en låg produktivitetstillväxt23. Det är utifrån dessa eftersläpningar i arbetskraftsdeltagande och produktivitetstillväxt som problemanalysen byggts i denna uppsats. En del av lösningarna inriktar sig därför i att antingen öka dessa faktorer, eller öka intäkterna genom högre skatter om inte dessa ökar.
5. Analys av lösningar
Analysen av lösningarna till basscenariot delas upp i följande delar;
• Öka inkomsterna till offentlig sektor • Minska utgifterna inom offentlig sektor • Ökad tillväxt
• Alternativ finansiering
Inkomstsidan består nästan av två tredjedelar skatt, en sjättedel avgifter och resten andra inkomster24. Att öka skatter och avgifter skulle således leda till en större inkomst, som diskuteras nedan.
Utgiftssidans lösningar baseras på att en del verksamhet privatiseras eller försvinner helt.
De delar som analyseras är transfereringar och offentlig konsumtion, de utgiftsposter som är störst.
5.1 Välfärdens inkomstsidan
5.1.1 Höjda skatter
Lösning
Ett alternativ att öka inkomsterna till offentlig sektor är att höja skatter. Med högre skatter skulle mer intäkter kunna tas in till den offentliga sektorn och finansiera välfärden. Detta skulle ge reformutrymme för att förändra välfärden att passa till framtida behov.25
Kritik
Vad som talar emot skattehöjningar är dödviktskostnaden, där en skattekil skapar en skillnad mellan den samhällsekonomiska och privatekonomiska avkastningen på arbete, det som kallas skatters marginalkostnader. Vad detta innebär är att inkomster efter skatt minskar och därmed leder det till en tendens att minska arbetsutbudet. Även produktiviteten påverkas negativt av att inkomster sjunker, då incitament att göra ett bättre jobb minskar.26
Redan idag är systemet med skattefinansiering ansträngd, så med en oförändrad skattepolitik kommer kvalitetsnivån i framtidens välfärd att försämras, då mer tjänster kommer att efterfrågas än i dagens läge som resultat av högre inkomster (givet att skatter inte ökar i relativ lika omfattning)27. Kommunerna har de senaste åren höjt sina skatter då efterfrågan på offentliga tjänster ökat, så det är möjligt att även i framtiden kommer kommuner att möta den större efterfrågan med höjda skatter28. Om detta skulle vara fallet, skulle skatterna så småningom bli orealistisk höga (Se figur 5).
25 LU2004:19 s.63 26 Holmlund m.fl. s.137-139 27
Svenska Kommunförbundet, ”Kommunernas ekonomiska läge” s.7-8 28
Figur 5. Kommunal skattesats 1955 - 2095
Källa: LU2004:19 s.70
Skattehöjningar kan därför inte vara en långsiktig lösning för att finansiera välfärdssystemet. Ett alternativt sätt att finansiera bör därför studeras, ett av dessa system är avgiftsfinansiering.
5.1.2 Ökade avgifter
Lösning
Förutom skatter som intäktskälla för offentlig verksamhet, finns det även möjligheten att förändra avgiftssystemet. Finansiering via avgifter är idag relativt litet (se tabell 1), och det finns därför utrymme att genom ökade eller nya avgifter finansiera välfärden.
Tabell 1. Kommuners intäkter från avgifter år 2002
Källa: LU2004:19 s.137
till större kostnader. Exemplet från sjukvården kan även tillämpas på flera olika avgiftsfinansierade tjänster, som barnsomsorgen. Det har dock observerats att betalningsförmågan för avgifter har höjts pga bättre inkomster. Utrymmen finns därför för att höja avgifter29.
Kritik
En nackdel med ökade avgifter är att en marknad för försäkringar skulle uppstå, om så skulle vara fallet så skulle den rationella individen välja att försäkra sig istället för att betala en hög avgift. Om fallet med vårdtjänster används igen, skulle överkonsumtion av vårdtjänster komma att återuppstå. Idag är individer på ett vis redan försäkrade genom den skattefinansierade vården, med avgifter som självrisk.
Ytterligare ett argument mot ökade avgifter är att detta kan inverka negativt på arbetsutbudet. Som exempel är maxtaxan i barnomsorgen skapat för att främja arbetsutbudet. En höjning i avgiften skulle påverka arbetsutbudet negativt, och därmed förstöra grundidén med barnsomsorgen. Höjda avgifterna medför således att efterfrågan av tjänsten i fråga kan minska, och således minska arbetsutbudet indirekt, då mer tid går åt från arbetet till att utföra tjänsten själv.30
5.2 Välfärdens utgiftssida
Medborgarkonton
Wetterberg (2004) presenterar alternativa lösningar som kan lätta på socialförsäkringarnas ekonomiska börda. Wetterberg lägger tyngdpunkten på att flytta ansvaret från makronivå till ett mer individuellt plan. En sådan idé är medborgarkonton, där skillnaden mot det nuvarande systemet skulle vara att varje medborgare skulle bokföra sina sociala avgifter i ett eget konto. På så sätt skulle varje medborgare själv kunna bestämma i vilken utsträckning han vill satsa på de tjänster som socialförsäkringarna tillhandahåller. Wetterberg anser att denna lösning bl.a. skulle bromsa de ökade kostnaderna som går till sjukersättningar, och ge människor mera frihet när det gäller dispositionen över sina sparade tillgångar inom bl.a. pensionssystemet.32
Sjukfrånvaro
Antalet sjukfrånvarotimmar har ökat stadigt sedan en lägsta notering år 1997 (se figur 6). Denna form av ökad frånvaro från arbetsmarknaden har inneburit en utgiftspost som växt sig allt större i nästan alla kommuner i Sverige. En än viktigare aspekt är det minskade arbetskraftsutbudet som följer av den växande sjukfrånvaron, och det har även diskuterats om sjukskrivningar har ett samband med de förtidspensioneringar som observeras idag.
Figur 6.Sjukfrånvarotimmar
Källa: SCB AKU 2004
Inför den stundande arbetskraftsbristen, är det nödvändigt att bryta denna trend med minskande arbetskraftsutbud och belastning på socialförsäkringssystemet. Kommunförbundet har i rapporter och utredningar fokuserat på sjukförsäkringssystemet och på vilka svagheter
32
som finns i det. Särskilt inom kommunerna har det konstaterats att sjukfrånvaron bland de egna anställda är större än genomsnittet.33
Denna höga sjukfrånvaro kommer, om inte åtgärdad, vålla problem för de kommunala verksamheterna, vars produktion är arbetsintensiv. Svenska Kommunförbundet hävdar dock att det är just den arbetsintensiva produktionen som leder till att sjukfrånvaron är högre i de kommunala arbetsplatserna. Dessutom domineras den kommunala arbetskraften av kvinnor, som kännetecknas av högre sjukfrånvaro än män, något som ytterligare kan minska arbetsutbudet och därmed produktionen.34
Det finns även ett samband mellan sjukfrånvaro och konjunkturer. Kommunförbundet har uppmärksammat att det är speciellt korttidssjukskrivningar (mindre än en vecka) som ökar med en högkonjunktur. Detta även fast sjukersättningen har gått ner från nära 100 % i början av 1990-talet till 80 procent i början 1998. Det är därför mer komplicerat att hitta samband mellan sjukförsäkringens utformning och antal sjukfrånvarotimmar enligt Svenska Kommunförbundet. Det finns dock studier som pekar på att sjukfrånvaron påverkas av sjukersättningsnivån.35
Bakom de ökade utgifterna till sjukfrånvaron finns även administrativa orsaker som legat bakom dessa ökningar. En tendens har skönjts i att sjukfrånvarande blivit kvar hos arbetsgivaren innan de beviljats förtidspension. Detta är ett resultat av misslyckande med att rehabilitera sjukskrivna under en rimlig tid. En lösning för dessa problem skulle vara effektivare rehabilitering av sjukskrivna, som därmed snabbare skulle kunna återvända till arbetsmarknaden.36
Finansdepartementet har genom en utredning kommit till slutsatsen att dagens system med sjukförsäkringar inte är tillräckligt flexibla för att klara av att reagera på de ökade utbetalningarna. Istället borde sjukförsäkringssystemet bli mer restriktivt och lägga mer resurser på förebyggande åtgärder som förhindrar sjukskrivningar37. Den utformning sjukförsäkringen föreslås få, är utanför den offentliga budgeten och karakteriserad av en mer
försäkringsmässig struktur, där man tydligare skulle kunna se att sjukförsäkringen används till det ändamål den är menad till.38
Att få ned sjukfrånvaron skulle på så sätt ha en dubbelverkan. Dels skulle utgifter i form av utbetalningar minska, och dels skulle arbetsutbudet kunna växa och hjälpa fram en ökning i tillväxten.
5.3 Ökad tillväxt
Det finns två olika sätt att se på tillväxtens möjligheter i framtiden. Det första går ut på en tillväxt genom sysselsättning, eller mer arbetade timmar. Det andra alternativet fås tillväxten genom produktivitetsökningar i näringslivet. Det har visat sig att första alternativet har en mer positiv effekt på välfärden, då vissa kostnader kan försvinna i och med arbetsutbudets ökning. Denna ökning kan bl.a. ske till förmån för at viss understöd för arbetslösa eller sjukskrivingar minskar. I fallet med ökad produktivitet, finns även problemet med ”Baumols sjuka”, vilket presenteras nedan.
5.3.1 Ökad tillväxt genom ökat arbetsutbud
Lösning
Skulle tillväxten ske genom ett ökat arbetsutbud skulle detta innebära att skattebasen skulle breddas utan att en motsvarande ökning i kostnader (genom t.ex. löner) skulle ske. Ett ökat arbetsutbud skulle även innebära att individer som förut levde på socialförsäkringar, skulle ha sin inkomst från ett arbete. På så vis skulle trycket på socialförsäkringssystemet minska.39
För att se hur stor effekt ett ökat arbetsutbud skulle ha på tillväxten har långtidsutredningen byggt resonemang kring olika scenarion. I det ena scenariot skulle arbetsutbudet, mätt som antalet arbetade timmar, vilket är lika med arbetsutbudet, öka med 3,6 procent från år 2002 till 2020, jämfört med basscenariot (där den är nästan konstant). Med detta scenario skulle sysselsättningsgraden nå 80 procent år 2020. Detta skulle leda till en större BNP-tillväxt och en ökning i skatteintäkter jämfört med basscenariot. Den offentliga sektorns finanser skulle här förbättras som ett resultat av det minskade antalet utbetalningar genom socialförsäkringar.40 Resultaten av arbetsledd tillväxt blir alltså övervägande positiva.
Kritik
Problemet idag är att antalet arbetade timmar minskar istället trendmässigt idag och kommer att göra det i framtiden, pga. av bl.a. krav på arbetstidsförkortning, friårsförsök och andra åtgärder som minskar antalet arbetstimmar totalt41. Detta bekräftas i LU:s basscenario, där ökningen av arbetsutbudet är endast totalt 0,5 procent under hela den prognostiserade perioden mellan åren 2002 och 2020.
Slutsatsen blir att trenden med minskande arbetsutbud måste brytas och istället vändas till en ökning. Perspektivet borde därför ligga på hur få fler människor att arbeta fler timmar. Denna uppfattning delas av arbetsmarknadens parter (LO och Svenskt Näringsliv). Svenskt Näringsliv lägger även tonvikt på arbetskraftsutbudets betydelse för investerares intressen i kommuner. Utan arbetskraft finns inte viljan att investera i nya jobb och därmed kan en ond cirkel uppstå, där mindre arbetskraft leder till förlorade företagsinvesteringar på kommuner42.
5.3.2 Ökad tillväxt genom ökad produktivitet
Lösning
I teorin är högre löner, som ett resultat av högre produktivitet i privat sektor ett bra sätt att finansiera den offentliga sektorn, då mer inkomstskatt betalas till staten. Högre produktivitet kan fås genom en större satsning på humankapital och sektorer för forskning. På så sätt skulle arbetskraften kunna producera mer och få mer lön för sina jobb. Således skulle detta leda till större beskattningsbara inkomster som skulle kunna finansiera den offentliga sektorn.43
Kritik
Emellertid finns problemet med ”Baumols sjuka”. Baumols sjuka uppstår då ökad produktivitet i den varuproducerade sektorns ger utrymme för löneökningar. Löneökningarna i tjänstesektorn tenderar att följa industrins men utan att sektorn kan uppnå samma produktivitetsökning. Tjänsterna inom offentlig sektor blir av denna anledning dyrare44. Nettoeffekten är trots en ökning av skatteunderlaget i takt med löneökningarna att det inte räcker för att finansiera det ökade behovet av välfärdstjänster. Det kommer därför krävas andra insatser för att finansiera en ökad efterfrågan på offentliga tjänster. 45
Om tillväxten sker genom produktivitetsökningar spås alltså resultaten att inte bli lika positiva som i arbetsledd tillväxt då problemet kring Baumols sjuka uppstår som nämnts ovan. Det finns även andra aspekter som måste ses över vid en produktivitetsstyrd tillväxt. Ett av dessa är kravet på bättre humankapital, för att produktivitetsökningen ska vara möjlig.
Kravet på humankapitalets storlek har en tendens att öka i takt med produktivitetstillväxten inom framförallt varuproduktion. Investeringar i realkapital för att öka kapitalstocken för med sig att den teknologiska nivån höjs och med den även kravet på kompetensnivån. Här måste investeringar följas av satsningar på humankapitalet för att hålla nivån på produktiviteten uppe. Här spelar utbildningspremien roll för försörjningen av god utbildad arbetskraft. Studier visar att det finns skillnader mellan Sverige och andra länder vad gäller avkastningen på utbildning i form av löner. Svenskar som utför sina studier i Sverige kan för sin utbildning få högre lön i utlandet, något som lockar bort välutbildad arbetskraft från den svenska arbetsmarknaden. Lönen som ekonomiskt incitament och informationskanal till unga att söka sig till verksamheter med störst produktivitet genom att utbilda sig är låg i Sverige. Högutbildade studenter skulle i den svenska arbetsmarknaden ha stor betydelse för produktivitetsutvecklingen inom grundforskning och spetsområden inom framtidsbranscher.46 En högre kompetens är även viktigare för att kunna förbättra produktiviteten inom offentlig sektor. Detta skulle kunna motverka den ökade belastningen som den offentliga sektorn möter i framtiden.
5.4 Alternativ finansiering
Välfärdstjänster idag är till stor del finansierade av skatter, så att alla ska kunna få exempelvis vård efter behov, och inte efter betalningsförmåga. För att generera fler välfärdstjänster i framtiden utan att höja skatterna till orimliga nivåer, kommer därför alternativ till detta system att behöva diskuteras.
Lösningar
Regeringen presenterar två alternativa vägar för finansiering av offentliga tjänster. Ett alternativ som diskuteras är finansiering genom avgifter istället för eller som komplement till skatter. Ett annat alternativ som tas upp och som även debatteras i media, är möjligheten till privatiseringar av vissa delar eller hela den offentliga sektorn. I Långtidsutredningen ser man
46
detta som en möjlighet som kan öppnas för en högre andel finansiering genom premier, och på så sätt frigöra skatteinkomster åt andra verksamheter. Privatiseringsalternativet innebär att var och en själv får betala sin del av de tjänster som offentliga sektorn idag tillhandahåller.
Privatiseringsförslagen är riktade dels mot socialförsäkringar, dels mot ett ökat inslag av privat finansierade välfärstjänster. Detta betyder att vissa delar av den offentliga sektorns tjänster helt enkelt privatiseras eller försvinner helt. Det blir här en fråga om prioriteringar, om vilka system som kan tänkas påverka vissa grupper mycket negativt om de försvinner eller bekostas med egna pengar. De tjänster som anses som inferiösa skulle i så fall bortprioriteras till förmån för en högre skattefinansiering till prioriterade områden. Med andra ord skulle samma skatteunderlag kunna finansiera färre tjänster, som skulle få större resurser. 47 Områden som skulle kunna privatiseras är bl.a. socialförsäkringar.
Kritik
Problemet är dock hur socialförsäkringarna skall skötas i privat regi. Argumenten mot en privatisering av socialförsäkringar, är att verksamheten skulle prioritera vinster, och därmed skulle grupper med hög risk för arbetsfrånvaro fara illa av systemet. Ett annat argument som är emot en ändring i socialförsäkringssystemet är att de skatteinkomster som genereras genom privatiseringar är av engångsnatur, medan gradvis ökning av välfärdstjänster skulle kräva ett tillskott som växer över tiden.
Privatiseringen av vissa områden, som utbildning och sjukvård, är av ideologiska skäl även förknippade med andra problem,. Dessa områden har ju varit symbolen och kärnan välfärdstatens garanti till allas rätt till utbildning och vård oavsett förmåga. Men problemet är att det är just dessa institutioner som är mest beroende av skattefinansiering och därmed också mest utsatt för de framtida omvälvningarna. Det blir därför frågan om det finns möjligheter att privatisera delar av dessa områden. I Långtidsutredningen visas dock att är det är just de mest kostnadskrävande områden som är svårast att prioritera bort. Ett alternativ som lagts fram är att skattefinansieringen ska räcka till att täcka ett visst basutbud, och de individer som vill utnyttja tjänsten utöver denna gräns, ska bekosta den själv. På så sätt så skulle ett minimum av vissa tjänster kunna tillhandahållas för alla, utan att skatter skulle behöva höjas. 48
47
LU 2004:19 (kapitel 7) 48
Vad dessa förslag innebär är dock att själva kärnan i välfärdsstaten försvinner, då tillgången till välfärdstjänster avgörs av var och ens betalningsförmåga. Likvärdigheten och jämlikheten kan komma att ta skada av sådana alternativa finansieringar och resultera i social ojämlikhet. Likväl måste detta ses som ett alternativ, om inte tillväxten i offentliga sektorn sker på annat sätt än genom högre finansiering.49
6. Sammanfattning
Huvuddelen av de teser som presenterats i denna uppsats är förlagd till en nära framtid, trots att prognoserna kring framtidsscenarierna sträcker sig längre än så. Perioden från 2005 till 2020 är speciellt känslig då generationen som föddes på 1940-talet lämnar arbetsmarknaden i samband med pensionen. En högproduktiv och konsumtionsstark generation lämnar arbetslivet och kommer enligt livscykelhypotesen att förändra sitt ekonomiska beteende i takt med att de åldras.
Generationen 40-talister går från att ha bidragit till tillväxten och skatterna med sitt arbetskraftsutbud och genom sin långa erfarenhet stärkt produktiviteten med sitt humankapital, till att i stället med stigande ålder konsumera allt mer av de offentliga välfärdstjänsterna.
Finansieringen av den framtida offentliga sektorn är en viktig fråga. Skattesystemet har här en central roll. Detta är inte oproblematiskt då de demografiska förändringar som vi står inför medför att färre skall försörja fler. Olika alternativ för hur större resurser ska dras till den offentliga sektorn har därför diskuterats i denna uppsats.
Höjda skatter skulle enligt nationalekonomiska teorier resultera i negativa samhällskostnader i form av bl.a. mindre arbetsutbud, och därför skulle skatteintäkterna i slutändan vara oförändrade eller t.o.m. kunna minska. Då de demografiska förändringarna kommer att medföra en ökad efterfrågan på offentliga tjänster framöver, måste i stället skattebasen sannolikt göras större.
49
Två sätt finns för att öka BNP och därmed skattebasen: ökat arbetskraftsutbud eller/och ökad produktivitet.
Prognoser pekar på att arbetsutbudet, mätt i antal arbetade timmar, trendmässigt faller. Med denna utveckling kommer det att krävas en ökad produktivitet hos arbetskraften, för att uppehålla tillväxten. Produktiviteten är central i välfärdsanalysen.
Ökad produktivitet erbjuder en möjlighet för färre att producerar mer och skapar på så sätt förutsättningar för förbättrad välfärd i framtiden. Produktivitetstillväxt genom att utnyttja det insatta realkapitalet och humankapitalet bättre kan tillgodoses om sparande, investeringar samt utbildning lönar sig. Då kan tekniska framsteg tas tillvara och möjlighet ges att nå en högre tillväxttakt i den endogena tillväxtmodellen.
Den ökade produktiviteten leder sannolikt till högre löner, och trender pekar på en stadig löneökning i framtiden. Det positiva med stigande inkomster är att även skatteinkomsterna ökar. Med större inkomster kan även mer konsumeras, sparas och investeras inom framförallt privat men även inom offentlig sektor. Ett problem med ökad produktivitet inom varuproduktion är att den inte motsvaras av lika stor ökning av produktiviteten i tjänsteproduktionen. Därför medför en ökad produktivitet inom varuproduktionen löneökningar inom den tjänstedominerande offentliga sektorn så att skatteinkomsterna till stor del går åt till löneökningar i stället för att ge mer resurser till ökad offentlig tjänsteproduktion. Detta problem benämns Baumols sjuka.
Därför måste arbetskraftsutbudet öka om nettot av att endast öka produktiviteten är litet då löneökningarna tar stor del av de ökade resurserna som skatterna ger. Så ökat arbetskraftsutbud ger ett större skattetillskott som inte äts upp av stora löneökningar. De kostnadsökningar i form löneökningar i samband med att konkurrensen kring arbetskraften ökar när färre står till buds, motsvaras av en minskning i utbetalningar av t.ex. A-kassa och andra former av understöd och ersättningar. Resultatet bli därför positiv i dubbel bemärkelse, då utgiftsposten minskar samtidigt som inkomsterna ökar.
långtidssjukskrivna och förtidspensionerade har kan bli viktigt. Reserverna i form av de utanför arbetskraften är dock begränsade, så en ökad produktivitet är därför nödvändig för att i framtiden fortsätta tillhandahålla de tjänster och varor som efterfrågas.
Trenden med fallande medelarbetstid måste brytas genom att öka incitamenten för att arbeta mer och längre upp i åldrarna.
Det tredje alternativet går ut på att öka produktiviteten inom den offentliga tjänstesektorn. Det finns argument som talar för ett bättre utnyttjande av de offentliga tjänsterna. Detta skulle kunna ske genom framsteg inom medicin, teknologi, bättre administration och större konkurrens. Begränsningar finns i form av den individuella anpassningen av tjänsten samt den som utför tjänsten. Dessa begränsningar kan även förstärkas av brist på utbildad personal. Det finns alltså utrymme för produktivitetsökning inom den offentliga sektorn, men denna utveckling är mycket begränsad, så detta alternativ kan inte ensam svara för de ökade behoven av offentliga tjänster.
Till sist finns alternativet med alternativ finansiering av den offentliga sektorn, som även den är tänkt att avlasta välfärdens utgifter. Genom privatiseringar skulle en del av de offentliga utgifterna kunna läggas över på den privata sektorn. Vinsterna från sådana avlastningar skulle dock vara av engångsnatur och skulle inte kunna täcka de långsiktiga behoven av tjänster som fortfarande skulle finansieras av den offentliga sektorn. Dessutom är det ur välfärdssynpunkt en nackdel att privatisera vissa delar av de tjänster som finansieras skattevägen. Exemplet med socialförsäkringar är ett sådant, som är en av de större utgiftsposterna i offentlig regi. Ur välfärdssynpunkt är det bättre om en sådan verksamhet fortsätter att vara i offentlig regi. Det är dock av vikt att minska på de utgifter som sjukförsäkringar utgör idag, så en mellanväg skulle kunna se ut så att varje individ styr över sitt eget ”medborgarkonto”. På så sätt skulle ansvarsnivån flyttas från makro- till mikronivå, så resultatet skulle förhoppningsvis bli att var och en skulle hålla tillbaks användningen av detta konto i alltför stor utsträckning, då detta skulle leda till mindre tillgångar för en själv i framtiden.
kostnaderna minimeras. Att öka arbetsutbudet lyfts fram som den viktigaste åtgärden då detta nästan uteslutande ger positiva resultat på både utgiftssidan och inkomstsidan. För att effekten av detta ska maximeras måste dock skatte- socialförsäkringssystemet ses över, förändringar i offentlig sektor göras för att utöka produktiviteten och humankapitalet utvecklas.
En gemensam faktor som vi kunnat se i alla slutsatser är incitamentet; incitament till att arbeta mer; utveckla humankapitalet; incitament att spara och investera; att inte utnyttja systemet med sjukförsäkringar; samt att vilja betala skatt. Finns inte incitament så blir de lösningar som lagts fram svåra att nå. En diskussion vore därför på sin plats för att se över vilka instrument som samhället har för att höja incitamentet i Sverige.
7. Diskussion
De problem som lagts fram i uppsatsen har sin grund i ett minskat arbetskraftsutbud. Av analysen framkommer det att flera alternativ till lösningar finns till hands, resultaten av dessa lösningar varierar, men i stora drag leder analysen till den slutsats att dagens finansieringssystem för offentliga sektorn är otillräcklig för framtiden. Vi drar slutsatsen att det är nödvändigt att redan idag börja skrida till handling med de lösningar som finns till hands.
Ökat arbetskraftsutbud är ett övervägande positiv alternativ till den framtida tillväxten som det framkommer i analys och sammanfattning. Det är även ett alternativ som kan lösas idag, genom att bl.a. höja incitament för att arbeta. Nödvändiga förändringar måste därför göras i sjukförsäkringssystemet och arbetslöshetsunderstöd, där en outnyttjad reserv av arbetskraft finns. I denna grupp finns även en stor del invandrad arbetskraft som är outnyttjad, därför att förutsättningar att anpassa sig till svenska arbetsmarknaden idag är begränsad. Genom att föra över dessa outnyttjade källor in till arbetskraften, skulle på så sätt arbetskraftsutbudet öka i Sverige, samtidigt som en stor utgiftspost i offentliga sektorn skulle minska i omfattning.
konkurrensen med övriga Europa, där stora skillnader i lön finns mellan länder för utbildad arbetskraft.
Incitament måste även finnas för att vilja arbeta så länge som möjligt, för att bryta trenden med ökade förtidspensioneringar. Som Wetterberg beskriver i sin bok, ska det kännas värdigt att arbeta fast man närmas sig pensionsålder. Arbetsgivare bör utnyttja denna tillgång av pensionärer med sina erfarenheter och kunnande genom att skapa möjligheter för denna grupp att bidra till ekonomin.
Incitamenten kan överhuvudtaget göras genom att göra skillnaden mellan att arbeta och att inte arbeta större. Idag är skillnaderna alltför små, vilket man ser på det ökade antalet korta sjukskrivningar i rapporter som sammanfattats i denna upptas.
I uppsatsen har förts fram att om humankapitalet ökas så kan man nå högre produktivitets tillväxt och därmed högre BNP-tillväxt i ekonomin. Men alla kan inte bli ingenjörer! Alla insatser som kan höja arbetsutbudet måste välkomnas oavsett kunskapsnivå.
Vår förhoppning är att läsningen av denna uppsats resulterar i en bättre förståelse för vilka framtida utmaningar vi står inför, och att läsaren själv kan komma med kritiska synpunkter på de lösningar som finns. Vi hävdar inte på något sätt att de lösningar som presenterats är de ”rätta”, utan hoppas istället på att vår genomgång kan bli en språngbräda för vidare diskussionen i ämnet.
8. Referenser
Andersson, Thomas (2002), Politik för Tillväxt –Internationella trender och den svenska utmaningen (A2002:007), Institutet för Tillväxtpolitiska Studier
Börjesson, Per-Lennart (2002) (red.), Kommunala framtider, Kommunförbundet Calmfors, L & Persson, M (1999), Tillväxt och ekonomisk politik, Studentlitteratur
Erixon, Lennart (2002), Uppsats; Nationalekonomins syn på tillväxtens bestämningsfaktorer, Nationalekonomiska Institutionen Stockholms Universitet
Fregert, K & Jonung, L (2003), Makroekonomi, Studentlitteratur
Holmlund, B, A Björklund, P-A Edin & E Wadensjö (2000), Arbetsmarknaden, SNS Förlag Kommunförbundet (red.) (2003), Kommunernas ekonomiska läge, Kommunförbundet
Olsson, Hans (2003), Hög kommunal sjukfrånvaro- en statistisk synvilla?, Svenska kommunförbundet
Statens Offentliga Utredningar, Långtidsutredningen (LU 2004:19) Statens Offentliga Utredningar, Långtidsutredningen (LU 2000:121)
Statistiska Centralbyrån (2004), Sveriges framtida befolkning 2004-2050, SCB
Statistiska Centralbyrån (2003), Sveriges Framtida befolkning, en framskrivning för åren 2003-2050, SCB
Södersten, B (red.) (2000), Marknad och politik, SNS Wetterberg, G (2004), Arbetet-välfärdens grundval, SNS
Wikner, Göran & Svensson, Ingvar (2003), Kris i befolkningsfrågan, arbetskraftsutbud om tio år kommun för kommun, Svenskt näringsliv
Tidningsartiklar:
DN (2004-04-10)
Digitala referenser
