Sammanställning av myndigheternas och kommunernas redovisning av genomförda åtgärder 2015

(1)

Sammanställning av myndigheternas och kommunernas

redovisning av genomförda åtgärder 2015

(2)

Utgiven av: Vattenmyndigheterna i samverkan Ansvarigt distrikt: Norra Östersjöns vattendistrikt

Författare: Malin Willför, Åse Eliasson, Helene Lager, Malin Naess, Hanna-Mari Pekkarinen Rieppo, Stina Welander

Layout Vattenmyndigheterna

Webbenkät / kartbilder: Dennis Lindgren och Mathias Cramér Foto framsida: Turbinbron i Västerås, Karin Broman

Upplaga: Endast digital utgåva

(3)

Inledning

Sveriges fem vattendelegationer beslutade i december 2009 om Åtgärdsprogram för att uppnå miljökvalitetsnormerna för vattenförekomster. Programmet innehåller åtgärder som genomförs av myndigheter och kommuner inom sina respektive ansvarsområden.

Den första åtgärden i Åtgärdsprogrammet säger att myndigheter och kommuner varje år ska rapportera föregående års genomförda åtgärder till vattenmyndigheterna.

Sammanställningen ska underlätta för läsaren att skapa sig en övergripande bild av hur långt myndigheter och kommuner har kommit i åtgärdsarbetet. Sammanställningen summerar 2015 års åtgärdsarbete och jämför utvecklingen sedan 2014. I likhet med rapporteringen för 2010, 2011, 2012, 2013 och 2014 läggs de fullständiga svaren från myndigheterna upp på vattenmyndigheternas webbplats, www.vattenmyndigheterna.se.

I sammanställningen redovisas svaren från berörda nationella myndigheter, alla länsstyrelser och för de 262 av landets 290 kommuner som rapporterat. För

länsstyrelserna och kommunerna har goda exempel lyfts fram i syfte att öka kunskap och sprida framgångsrika modeller för hur åtgärdsarbete kan bedrivas.

Slutsatser

Återrapporteringen från nationella myndigheter visar att 8 åtgärder är färdigställda och 18 åtgärder är pågående. Alla myndighetsåtgärder har påbörjats. Många av de åtgärder som inte har slutförts är av löpande karaktär. Exempel på det är Naturvårdsverkets åtgärd 5 eller Trafikverkets åtgärder 13 och 27 som alla innebär att ta fram förbättrat kunskapsunderlag inom myndighetens expertområden.

Flera nationella myndigheter som primärt inte arbetar med vattenfrågor skriver att åtgärdsprogrammet har lett till att frågan har lyfts och medvetenheten om

vattenförvaltningen inom den egna myndigheten har ökat. Även samverkan mellan myndigheter har blivit bättre.

Åtgärdsarbetet hos länsstyrelserna är pågående då samtliga åtgärder riktade till länsstyrelserna kräver kontinuerligt arbete. Återrapporteringen visar att

vattenförvaltningen är en del av den dagliga verksamheten i högre grad än tidigare.

Beslutsprocesser och strategier för att uppnå mål och prioriteringar finns framtagna.

Några länsstyrelser menar att arbetet även effektiviserats genom samverkansgrupper, flera länsstyrelser lyfter dock att resurser saknas.

Många länsstyrelser lyfter att arbetet med åtgärdsprogrammet har bidragit till en ökad samverkan på flera plan, med kommunerna kring vattenfrågor, med andra länsstyrelser, samt med andra intressenter, bl. a genom vattenorganisationerna. Ett ökat fokus på avrinningsområden istället för enskilda vatten kan ses.

I 2015 års återrapportering har 262 av landets 290 kommuner svarat och ingår i sammanställningen. Antalet kommuner som rapporterar har ökat varje år under vattenförvaltningscykeln vilket i sig visar på ett ökat arbete kring vattenfrågorna. Det märks att åtgärdsarbetet hos kommunerna går framåt. Ett exempel är åtgärd 33 där 159 kommuner anger att de fastställt områden med hög skyddsnivå för enskilda avlopp, vilket är en ökning med 46 kommuner jämfört med 2014. Jämfört med förra året är det många fler kommuner som anser att det finns vattenskyddsområden med otillfredsställande skydd. Flera kommuner rapporterar att arbetet med att fastställa vattenskyddsområden försvåras på grund av resurs- och prioriteringsfrågor på länsstyrelserna som ger långa handläggningstider.

(4)

Innehåll

Inledning ...3

Slutsatser ...3

Innehåll ...4

Åtgärdernas betydelse i arbetet med vattenfrågor ...5

De centrala myndigheternas rapportering ...7

Naturvårdsverket (NV) och Havs- och vattenmyndigheten (HaV) ...7

Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) ... 13

Trafikverket ... 17

Boverket ... 21

Jordbruksverket ... 23

Kammarkollegiet ... 28

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) ... 30

Riksantikvarieämbetet ... 31

Skogsstyrelsen ... 33

Livsmedelsverket (SLV) ... 35

Statistiska Centralbyrån (SCB) ... 36

Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut (SMHI) ... 37

Länsstyrelsernas rapportering ... 40

Kommunernas rapportering ... 51

(5)

Åtgärdernas betydelse i arbetet med vattenfrågor

I 2015 års enkäter för återrapportering ställdes en extra fråga till alla myndigheter, länsstyrelser och kommuner med anledning av att 2015 var det sista året i innevarande förvaltningscykel.

Frågan löd:

Hur har åtgärderna riktade till myndigheten/länsstyrelsen/kommunen i

Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram bidragit till att driva ert arbete med vattenfrågor framåt?

Nedan ges en sammanfattning av svaren.

För Sveriges geologiska undersökning och Havs- och vattenmyndigheten har själva åtgärdsprogrammet haft mindre betydelse då de är föreskrivande myndighet för genomförandet av ramdirektivet för grundvatten respektive ytvatten. Däremot skriver SGU att åtgärdsarbetet inneburit en välkommen anledning för myndigheten att bygga upp erfarenheter och åtgärda tidigare kunskapsbrister avseende grundvattenberoende ekosystem och utbytet mellan grundvatten och ytvatten samt att arbetet lett till ett utökat kontaktnät.

Naturvårdsverkets arbete med vattenfrågor är till stor del av pågående karaktär såsom deltagande i regeringsuppdrag, samverkan med andra myndigheter, deltagande i prövningar och så vidare. Åtgärderna riktade till Naturvårdsverket kan här lyfta fram och tydliggöra de insatser som behövs för att uppnå god ekologisk status. Ett exempel är att inom miljöövervakning av farliga ämnen i vattenmiljön har flera undersökningar specifikt anpassats eller utformats utifrån de krav som ställs i åtgärdsprogrammet.

Kammarkollegiet skriver att åtgärderna har gett möjlighet att dels strukturera upp arbetet med myndighetens eget arbete, dels gett myndigheten en ökad möjlighet att dela kollegiets kunskaper och erfarenheter med andra myndigheter, kommuner och

intresseorganisationer. Kammarkollegiet ser en ökad förståelse hos länsstyrelser och kommuner för att tillsyn är en väsentlig del av åtgärdsarbetet för att få normerna operativa.

Boverket uppger att åtgärden har stärkt vattenfrågornas position inom verket. Boverket har formerat en intern vattengrupp och deltar aktivt i flera olika myndighetsnätverk med koppling till vattenfrågor. Åtgärden har bidragit till att Boverket dels har bidragit till finansiering av länsstyrelsens vägledningsmaterial och dels till att Boverket har tagit fram eget vägledningsmaterial om till exempel dagvattenhantering i detaljplan.

Riksantikvarieämbetet skriver att åtgärden har medvetandegjort det stora behovet av kunskap om kulturmiljöer vid vatten för genomförandet av åtgärdsprogrammet.

Inom Skogsstyrelsen har åtgärderna bidragit till en utveckling av verktyg och arbetssätt, ett ökat fokus på vattenfrågor samt ett stort engagemang från hela sektorn.

SMHI skriver att åtgärdernas övergripande nivå har stakat ut målsättningen med

myndighetens arbete inom vattenförvaltningen. Åtgärdsprogrammet har således fungerat som kravställare på SMHI:s insatser inom vattenförvaltningen och signalerat

Vattenmyndigheternas intresse i fortsatt arbete.

För Trafikverket har det utpekade ansvaret i åtgärdsprogrammet tillsammans med omvärldstryck, kunskapsuppbyggnad och utökad nationell samverkan inom

vattenförvaltningen påtagligt drivit myndighetens arbete med vattenfrågor framåt.

(6)

Vattenfrågor har i allt högre grad fått en mer naturlig plats, både i planering, i investeringsskedet liksom vid underhållsåtgärder.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap poängterar att myndigheten inte är en operativ myndighet i dessa frågor men att en del påverkan kan ha skett vid myndighetens utbildningsorter i form av en ökad medvetenhet när det gäller vattenskyddsfrågor.

Flera länsstyrelser lyfter att arbetet med åtgärdsprogrammet har bidragit till en ökad samverkan på flera plan, med kommunerna kring vattenfrågor, med andra länsstyrelser, samt med andra intressenter, bl. a genom vattenorganisationerna.

Likaså beskriver flera länsstyrelser att vattenfrågorna har bidragit till en ökad samverkan internt mellan enheter och avdelningar och gett en mer enhetlig syn på vattenfrågor på länsstyrelserna, samt ett ökat fokus på avrinningsområde istället för enskilda vatten.

Åtgärderna, statusklassningen och miljökvalitetsnormerna anges som en viktig grund för prioritering av länsstyrelsernas ordinarie arbete med exempelvis tillsyn, prövning och planering. Som exempel nämns åtgärd 20 och 30, som har bidragit till konkreta insatser som sannolikt inte skulle ha genomförts annars. Åtgärderna och åtgärdsprogrammet har varit en drivkraft till samverkan kring ansökningar av gemensamma åtgärdsinriktade projekt från exempelvis LIFE-fonden.

Många kommuner lyfter fram att åtgärderna har satt fokus på vattenfrågorna och att det i viss mån har blivit lättare att få gehör politiskt för arbetet. Några kommuner uppger till och med att man har fått ökade personella resurser för att kunna jobba med åtgärderna i åtgärdsprogrammet. Samtidigt skriver andra kommuner att åtgärderna visserligen lyft vattenfrågorna men att resursbristen utgör ett hinder för arbetet.

Även om åtgärderna ligger inom kommunens ansvarsområde och problemen varit kända sedan tidigare så har åtgärdsprogrammet bidragit till att göra det tydligt och mer synligt.

Vattenförvaltningen har blivit en naturlig del i bland annat planarbetet och åtgärderna i åtgärdsprogrammet ger extra tyngd till arbetet med att få med vattenfrågorna i

kommunens arbete.

Andra effekter som lyfts är att åtgärderna lett till fördjupad dialog kring

miljökvalitetsnormer för vatten, både inom kommunen och externt, bättre samarbete mellan förvaltningar och bolag och samordning mellan olika aktörer.

Några myndigheter och kommuner skriver att själva återrapporteringen till

vattenmyndigheterna har utgjort ett tillfälle att stämma av läget internt och att på ett samlat sätt förankra och informera ledningen om sådant som görs kopplat till

vattenförvaltningen. Den årliga rapporteringen ger en återkommande aktualisering av frågorna.

(7)

De centrala myndigheternas rapportering

Naturvårdsverket (NV) och Havs- och vattenmyndigheten (HaV) I samband med bildandet av HaV juli 2011 övergick vissa ansvarsområden från Naturvårdsverket och Fiskeriverket till Hav. HaV är sedan bildandet ansvariga för åtgärderna 3, 4 och 7.

Åtgärd 2 (Naturvårdsverket)

Naturvårdsverket behöver, efter samråd med länsstyrelserna, ta fram underlag för, och utveckla föreskrifter och/eller andra styrmedel så att utsläppen av kväve och fosfor från avloppsreningsverk reduceras till de ytvattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status på grund av övergödning.

Naturvårdsverket rapporterar att åtgärden är pågående.

Naturvårdsverket rapporterar att en ny föreskrift har varit ute på remiss och att den ska fastställas under våren 2016 och träda i kraft under årsskiftet 2016/2017. Länsstyrelserna har deltagit i samrådet och har även varit representerade i den referensgrupp som varit kopplad till framtagandet av föreskriften.

Naturvårdsverket deltar främst i prövningar som gäller större avloppsreningsverk, med en belastning på över 100 000 pe, mestadels genom skriftliga yttranden till

tillståndsprövande instans. I yttrandena beaktas aktuella miljökvalitetsnormer och avstämningar görs med berörd länsstyrelse. Under 2015 har det endast varit någon enstaka prövning.

Under 2015 har Naturvårdsverket inte fått några nya regeringsuppdrag kopplat till åtgärden. Däremot har arbete pågått med två olika regeringsuppdrag kopplade till utsläpp till vatten och avloppsreningsverk. Dessa uppdrag gäller: Screening av miljögifter och Mikroplaster.

Hur anser ni att arbetet med åtgärden har bidragit till att förbättra förutsättningarna för att följa miljökvalitetsnormerna för vatten?

Naturvårdsverket har åter fått bemyndigande om att föreskriva om rapportering av bräddningar från avloppsledningsnät. Det nya bemyndigandet är kopplat till ledningsnät som är anslutna till en avloppsreningsanläggning vilken är tillståndspliktig enligt

miljöprövningsförordningen. Det ger ökade möjligheter för uppföljning och åtgärder kopplade till bräddning av avloppsvatten och därmed förbättrade möjligheter att uppnå miljökvalitetsnormerna.

Åtgärd 3 (Havs- och vattenmyndigheten)

Havs- och vattenmyndigheten behöver, efter samråd med Naturvårdsverket och länsstyrelserna, ta fram underlag för, och utveckla föreskrifter och/eller andra styrmedel så att utsläppen av kväve och fosfor från enskilda avlopp reduceras till de ytvattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status på grund av övergödning.

HaV bedömde i 2013 års rapportering att åtgärden var färdigställd.

Förslag på föreskrift och ekonomiska styrmedel lämnades i slutrapporteringen till regeringsuppdraget Enskilda avlopp i september 2013.Ärendet är fortfarande under

(8)

beredning hos Miljö- och energidepartementet. I regeringsuppdraget identifierades även effektiv tillsyn som ett styrmedel som skulle kunna öka åtgärdstakten. Under 2014 tog HaV fram en vägledning för effektiv tillsyn och under 2015 har den spridits till kommunerna. HaV har under 2015 utlyst medel för projekt som kan underlätta tillsyn och prövning av enskilda avlopp/små avloppsanläggningar. Utlysningen resulterade i att 12 projekt fick dela på ca 3,9 miljoner kr. Projekten kommer att presenteras på HaV:s webbplats under våren 2016.

HaV har bidragit till att förbättra förutsättningarna för att följa miljökvalitetsnormerna genom att i vägledningen för effektiv tillsyn av små avloppsanläggningar ge förslag på hur man kan prioritera tillsynen med avseende på vattenförekomsternas status.

I utlysningen av medel har projekt som syftar till att underlätta prioritering av

tillsynsobjekt och bedömning av skyddsnivå vid prövning av nya avloppsanläggningar fått stöd.

Havs- och vattenmyndigheten behöver i samråd med Naturvårdsverket ta fram underlag för, och utveckla föreskrifter och/eller andra styrmedel för vattenrelaterad miljöövervakning och recipientkontroll så att all sådan övervakning uppfyller tydliga och gemensamma krav med avseende på kvalitet, tillgänglighet, spårbarhet och jämförbarhet samt för vad som i övrigt krävs enligt förordning (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön.

HaV bedömer åtgärden som pågående.

Regeringen kommer att ge uppdrag till HaV och Naturvårdsverket att under 2016 jobba vidare med de förslag som presenterades i regeringsuppdrag angående

verksamhetsutövarnas recipientkontroll. HaV har fått ett regeringsuppdrag om att ge förslag på en organisation som långsiktigt ska säkerställa en god datatillgänglighet.

Naturvårdsverket kommer att som en del i sin ordinarie verksamhet få i uppdrag att titta på möjligheten att utöka kraven på inrapportering av belastningsdata och möjlighet att genomföra en vattenkontrollavgift.

I mars 2015 redovisade HaV regeringsuppdrag om hur verksamhetsutövares egenkontroll av vattenrecipienten bättre kan samordnas med den regionala och nationella

miljöövervakningen, ”Vattenanknuten recipientkontroll Redovisning av

regeringsuppdrag M2014/1605/Nm”. Fem olika förslag på fortsatt arbete lades fram.

Dessa handlade om åtgärder för att 1) öka datatillgängligheten, 2) uppdatering av undersökningstyperna i syfte att specificera kvalitetskrav kopplat till

verksamhetsutövarnas kontroll av recipienten samt för kontroll av miljökvalitetsnormer, 3) utveckling av vägledning om egenkontroll av vattenrecipienten, 4) se över behov av utökade krav på inrapportering av belastningsdata samt 5) att regeringen tillsätter utredning angående möjligheten att genom vattenkontrollavgift finansiera kontroll av uppfyllande av miljökvalitetsnormer för vatten.

Under 2015 har även extra medel tilldelats de nationella datavärdarna Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) , Sveriges geologiska undersökning SGU) och Sveriges meterologiska och hydrologiska institut (SMHI) för att utveckla datavärdskapen med syfte att öka kapaciteten att ta emot och tillgängliggöra data från bland annat

(9)

recipientkontrollen. En annan viktig pusselbit i arbetet med ett förbättrat dataflöde är att skapa ett nationellt stationsregister med unika identifierare för respektive station.

Ett kontinuerligt arbete pågår med att revidera och anpassa den nationella

miljöövervakningen till vattenförvaltningens behov. Arbetet utgår från plan presenterad i rapporten Nationell akvatisk miljöövervakning 2015-2020. Under 2015 presenterades ett nytt program för mjukbottenfauna i marin miljö. I förslaget har ett samordnat program presenterats som omfattar så väl den samordnade recipientkontrollen, regional och nationell övervakning. Under 2015 har diskussioner förts med länsstyrelser för att få till en anpassning av den regionala miljöövervakningen samt recipientkontrollen.

För att samordna arbetet med anpassning av dagens övervakning till

vattenförvaltningens behov har en nationell strategisk grupp bildats med representanter från Vattenmyndigheterna, HaV, SGU och Naturvårdsverket. En operativ grupp har fått i uppgift att ta fram en plan för det kommande arbetet. En viktig del i detta arbete kommer att vara att ta fram övervakningsprogram som kan uppfylla

vattenförvaltningens behov. Därefter kan arbete påbörjas med att anpassa dagens övervakning, bland annat verksamhetsutövarnas recipientkontroll.

Arbetet syftar till att få till en övervakning och tillgängliggöra data så att en tillförlitlig bedömning kan göras av tillståndet i yt- och grundvatten. Detta är grunden till att kunna ställa krav på åtgärder som leder till att miljökvalitetsnormerna kan uppfyllas.

Förutsättningarna för detta har ökat, men ännu inte lett till konkreta resultat i form av en förändring i befintlig övervakning eller genom en ökad datatillgänglighet.

Förhoppningen är att konkreta resultat ska ses under de kommande åren.

Naturvårdsverket behöver, efter samråd med Kemikalieinspektionen, Sveriges Geologiska Undersökning, Fiskeriverket, Skogsstyrelsen och Jordbruksverket, förbättra kunskapsunderlaget om de prioriterade ämnenas förekomst och miljöeffekter samt de särskilda förorenande ämnenas förekomst och effekt på den ekologiska statusen för att utveckla föreskrifter och/eller andra styrmedel för att minska effekterna av dessa ämnen, särskilt i de vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå god kemisk status eller god ekologisk status.

Naturvårdsverket bedömer åtgärden som pågående.

Arbetet med att ta fram ett förbättrat kunskapsunderlag om förekomst av prioriterade ämnen och särskilda förorenande ämnen sker fortlöpande. Nedan några exempel på projekt som har genomförts under 2015:

 Under 2015 har Naturvårdsverket, tillsammans med en lång rad andra myndigheter, däribland Länsstyrelserna som spelat en särskilt viktig roll, påbörjat

regeringsuppdraget Screening av miljögifter, vilket ska rapporteras senast 1 april 2016.

 Till följd av förbättrade analysmetoder för flamskyddsmedel med högre känslighet har ett uppdrag avseende analys av flamskyddsmedel i vattendragsproverna som

(10)

insamlades för screeningen av Poly- och perfluorerade alkylsubstanser (PFAS) och flamskyddsmedel 2013 lagts ut.

 Ett uppdrag avseende kompletterade mätningar av filtrerad halt metaller parallellt med de ordinarie mätningarna i omdrevssjöar har påbörjats.

 Under hösten 2015 har en förtätning av den löpande insamlingen av blåmussla genomförts vilken medför möjlighet till analys och statusbedömning av bland annat halt av Polycykliska aromatiska kolväten (PAH) vid fler lokaler än de tre som ingår i den löpande miljöövervakningen.

När det gäller förbättrat kunskapsunderlag om de prioriterade ämnenas miljöeffekter så har EU-arbetet med att ta fram den första bevakningslistan för prioämnesdirektivet (2013/39EU) avslutats under året. Revidering av listan över prioriterade ämnen pågår.

Naturvårdsverket deltar även i HaV:s arbete med att ta fram en vägledning avseende klassificering av status för miljögifter.

Under året har tre uppdrag lagts ut:

1. ett uppdrag avseende utvärdering av potentiell påverkan på bentiska organismer till följd av användning av växtskyddsmedel, där bottenfauna i delar av de vattendrag som provtagits avseende växtskyddsmedel inom regeringsuppdraget ”Screening av miljögifter” undersöks.

2. ett uppdrag avseende utvärdering av metallhalter i omdrevssjöar, för att dessa resultat bättre ska kunna utnyttjas vid klassificering av kemisk och ekologisk status.

3. Ett uppdrag avseende mätningar av filtrerade metallhalter parallellt med de ordinarie mätningarna i ett urval omdrevssjöar har påbörjats.

Under 2015 har Naturvårdsverket bland annat tagit fram två nya föreskrifter inom bekämpningsmedelområdet. Det är dels föreskrifter om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel, dels föreskrifter om spridning av vissa biocidprodukter. De nya föreskrifterna har tagits fram som ett led i en generell anpassning till gällande EU-rätt och till förordningen om bekämpningsmedel.

Övervakning av farliga ämnen i vattenmiljön genomförs utifrån många olika syften och kravställare, där vattenförvaltningen är en. Många av de undersökningar som gjorts under perioden skulle troligen ha genomförts även utan denna specifika åtgärdspunkt.

Åtgärdspunkten har dock medfört att det genomförts en lång rad studier som har anpassats när det gäller val av ämnen, provtagningslokaler, provmatriser och

provtagningstillfällen utifrån de krav som ställs utifrån vattenförvaltningen. Det har vidare genomförts ett antal undersökningar specifikt utformade utifrån dessa krav.

Naturvårdsverket behöver utveckla det nationella systemet med datavärdar så att de omfattar de kvalitetsfaktorer och den påverkansdata som är av betydelse för vattenförvaltningen.

Naturvårdsverket bedömer åtgärden som pågående

Liksom tidigare år rapporterar Naturvårdsverket att denna åtgärd är beroende av närmare direktiv från HaV då det är de som kommer stå för den huvudsakliga drift- och

(11)

förvaltningskostnaden för både insamling av data och utökade vattenrelaterade datavärdskap.

Istället har Naturvårdsverket fortsatt utvecklingen av en fristående och gemensam valideringstjänst för miljödata samt ett gemensamt stationsregister för alla

övervakningsstationer i Sverige. Under 2015 startades ett projekt mellan Naturvårdsverket och HaV samt berörda datavärdar med syfte att etablera ett Stationsregister under 2016.

Naturvårdsverket har även arbetat med ett register över alla kemiska parameternamn m.m. som nås via en webbtjänst.

Havs- och vattenmyndigheten behöver, efter samråd med länsstyrelserna, ta fram underlag för, och anpassa den nationella kalkningsplanen till att omfatta de vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status på grund av antropogent orsakad försurning.

HaV bedömde åtgärden i 2013 års rapportering som genomförd.

Genom att HaV granskar länsstyrelsernas åtgärdsplaner, kommunicerar resultaten och ger förbättringsförslag åstadkommer HaV en nationell styrning mot mer ändamålsenlig och effektiv kalkning. Samverkan med länsstyrelser sker på de årliga

kalkhandläggarträffarna.

HaV har vid uppföljning och granskning av länsstyrelsernas regionala åtgärdsplaner påpekat brister i effektuppföljningen och den vattenkemiska måluppfyllelsen i kalkade vatten. Detta bör ha bidragit till ökade insatser för att upprätthålla eller uppnå pH-målen vilket i sin tur bör ha bidragit till förbättrade förutsättningarna att följa

miljökvalitetsnormerna.

Naturvårdsverket behöver i sitt arbete med bidrag till att åtgärda föroreningsskadade mark- och vattenområden särskilt prioritera de områden som läcker prioriterade ämnen eller särskilda förorenande ämnen, till vattenförekomster som därför inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god kemisk status eller god ekologisk status.

Naturvårdsverket bedömer åtgärden som pågående.

Naturvårdsverket fortsätter arbeta med att fördela medel till förorenade områden med hjälp av en nationell plan. Syftet med planen är att se till att åtgärder vidtas i de mest prioriterade förorenade områdena. Som beskrivits i tidigare rapporteringar utgår fördelningen av bidrag från flera prioriteringsgrunder där risken att förorena en vattenförekomst är en av dessa. För att förstå hur prioriteringen görs och vilka

prioriteringsgrunder som används av Naturvårdsverket kan man läsa mer i den nationella planen för efterbehandling.

När det gäller vägledning av länsstyrelserna så har några av projekten under 2015 haft mer koppling till vatten och bland dem tar Naturvårdsverket upp följande:

(12)

 Kommunerna kring Mälaren samt Gotland och Dalarna inbjuds årligen till träffar som syftar till kompetensutveckling, erfarenhetsutbyte och vägledning vad gäller

förorenade områden. Under 2015 lyftes bland annat organiska miljögifters påverkan på ytvatten för de drygt 100 deltagarna.

 I Västra Götalands län pågår projektet Uppställningsplatser för småbåtar med målsättningen att ge kommunerna praktisk vägledning för att kunna arbeta effektivt med tillsyn av båtuppställningsplatser. Sådana uppställningsplatser är oftast kraftigt förorenade och pågående spridning till närliggande skyddsvärda akvatiska miljöer är påvisad.

 I Västerbotten pågår ett projekt om att utveckla tillsynen inför och vid

efterbehandling av gruvor. En förbättrad tillsyn bedöms kunna bidra till ett minskat läckage av metaller från gruvor till recipienter.

Tillsynsarbetet är ett viktigt styrmedel för att ställa krav på åtgärder för förorenade områden, i de fall det finns en ansvarig verksamhetsutövare. Naturvårdsverket arbetar med att effektivisera tillsynen, där en grundläggande fråga är att klargöra tillsynsansvaret mellan länsstyrelser och kommuner.

I Naturvårdsverkets prioritering för att bevilja medel för efterbehandling till förorenade områden är påverkan på vatten en prioriteringsgrund. Efterbehandlingsarbetet handlar inte bara om att uppnå miljökvalitetsmålet ”Giftfri miljö” utan bidrar även till att bland annat miljökvalitetsmålen ”Levande sjöar och vattendrag” och ”Hav i balans samt levande kust och skärgård” kan uppnås. När efterbehandling av förorenade områden sker bidrar detta till att förutsättningarna för att nå miljökvalitetsnormerna för vatten förbättras.

(13)

Sveriges Geologiska Undersökning (SGU)

Åtgärd 9

Sveriges Geologiska Undersökning behöver ta fram kartunderlag som anger åkermarkens erosionskänslighet och risken för höga förluster av fosfor, särskilt vid vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status.

SGU bedömde i rapportering för 2014 åtgärden som genomförd.

Nedan beskrivs arbete kring kartunderlag för fosforerosion samt sulfidjordar. För mer info se myndighetens svar på vattenmyndigheternas websida.

Åkermarkens kornstorlekssammansättning (textur) är av stor betydelse vid bedömning av risk för fosforerosion från åkermark. Genom att kombinera texturkartor med

högupplösande höjddata kan det vara möjligt att identifiera områden där det finns risk för fosforerosion.

Under 2015 har SLU i Skara tagit fram en högupplösande karta som redovisar matjordars lerhalter för all jordbruksmark i södra Sverige. SGU bedömer att de detaljerade kartor som SLU tagit fram ger bra förutsättningar att identifiera platser där det finns risk för fosforerosion.

Från ungefär 2/3 av svensk åkermark har SGU tagit fram relativt detaljerade

jordartskartor för skala 1:50 000. Merparten av övrig åkermark omfattas av översiktligare kartor för skala 1:100 000. För en mindre andel av åkermarken saknas moderna

jordartskartor. I de områden där jordartskartor saknas eller är av översiktlig karaktär är därför de texturkartor som kan användas för att bedöma risk för fosforerosion sannolikt sämre. De översiktliga kartorna uppgraderas dock kontinuerligt för att kunna redovisas i skala 1:50 000. Därmed kommer det framledes vara möjligt att uppdatera befintliga kartor som redovisar åkermarkens textur. Under senare år har dessutom flera av SGUs äldre jordartskartor (i skala 1:50 000) uppdaterats med hjälp av Lantmäteriets höjddata, i syfte att förbättra kartornas noggrannhet.

Övrigt

För att säkrare identifiera områden med sulfidhaltiga jordar och sura sulfatjordar har SGU under 2012 och 2013 undersökt förekomster av dessa jordar i Norrbotten och Västerbotten. Dessa undersökningar har nu utvärderats och under 2015 presenterades resultaten i en SGU-rapport (Sohlenius m.fl. 2015). Under 2015 påbörjades två treåriga Interreg-projekt där SGU deltar. Projekten syftar till att ta fram åtgärder som kan användas för att minska de negativa effekter som sura sulfatjordar har på vissa kustnära vatten. De två projekten utförs i samarbete med Finland och i Sverige fokuseras arbetet på avrinningsområden i Norrbotten och Västerbotten där vattnets kvalitet påverkas negativt av sura sulfatjordar. Projekten leds av Länsstyrelsen i Norrbotten samt Närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Österbotten. SGU karaktäriserar jordarna på de platser där åtgärder testas samt karterar förekomster av sura sulfatjordar i de

huvudavrinningsområden där dessa platser är belägna.

SGU har bidragit till att det idag finns kartunderlag som kan användas som ett verktyg för att identifiera områden där det finns risk för erosion av fosfor. Dessa underlag ger

(14)

bättre förutsättningar för att sätta in åtgärder på rätt platser och därmed signifikant minska mängden fosfor som når sjöar och vattendrag.

Åtgärd 10

Sveriges Geologiska Undersökning behöver ta fram hydrogeologiskt kartunderlag, av relevans för vattenförvaltningens behov, som anger grundvattenförekomsternas flödesförhållanden och utbytet mellan grundvatten och ytvatten, särskilt för områden med vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god kemisk status eller god ekologisk status.

SGU bedömde att åtgärden är pågående.

Utgångspunkten för åtgärd 10 är Sveriges grundvattenmagasin, som alla är karterade, även om underlagsmaterial och metodik vid karteringen har varierat. Nedan följer ett förklarande resonemang om den kunskapsvariation som förekommer.

Kunskapen om grundvattnets samspel med ytvattnet är generellt sett låg och

utredningsarbete som fokuserar på att lyfta denna fråga har länge varit eftersatt. I likhet med tidigare års verksamhet anknyter åtgärden till den löpande kartläggningen av grundvatten vid SGU med användning inom en rad samhällsinriktningar.

I uppdatering av kartläggningen av grundvatten ingår beskrivning av huruvida ett signifikant utbyte mellan yt- och grundvatten är att förvänta samt i vilken riktning detta sker; från grund- till ytvatten eller tvärtom. Nytillskott vad gäller kartlagt område i fält är dock förhållandevis begränsat. Störst karteringsarbete under året, både vad gäller area och antal karterade objekt, har utförts i Södra Östersjöns vattendistrikt tätt följt av Västerhavets vattendistrikt.

Utöver bedömningen av utbytet mellan grund- och ytvatten som beskrivits ovan så utgör även tillrinningsområden till grundvattenförekomster en viktig parameter för att börja få förståelse för vattenbalanser mellan ytvatten och grundvatten. Lite drygt 10procent av landets grundvattenförekomster är nu fältkarterade med sina respektive gällande tillrinningsområden.

SGU har utvecklat metoder och rutiner för att i GIS-miljö generera tillrinningsområden till grundvattenförekomster och kontaktzoner mot akvatiska och terrestra system genom s.k. flödesackumulation med hjälp av den nationella höjdmodellen, NH. Metoden kan särskilja grundvattentillrinningen i relation till uppströms ytavrinning som kan erhållas genom SMHIs modellering av Sveriges samtliga delavrinningsområden. Därmed kan t.ex.

information ges om vattenbalans mellan grundvatten och ytvatten vid de grundvattenberoende akvatiska systemen. Tillrinningsområden till alla

vattenförvaltningens grundvattenförekomster har genererats i GIS-miljö. Underlaget finns hos Vattenmyndigheten.

Ett arbete har inletts att ta fram rutiner för ett konceptuellt arbetssätt där vattenbalans sätts i fokus och lyfter frågor som styr hur utbyte kan tänkas ske mellan och

grundvattenmagasin och ytvatten. Metoden ska omfatta en systematisk genomgång av viktiga lokala faktorer som nederbörd, geologi, topografi, lagerföljd mm. som styr grundvattenbildning, strömning och uppehållstid samt en diskussion hur dessa faktorer påverkar grundvattnet kvantitativt och kvalitativt. Arbetssättet kommer att presenteras vid en workshop med Vattenmyndigheterna och Länsstyrelser under våren 2016.

(15)

Arbetet med utbyte mellan yt- och grundvatten samt arbetet med grundvattenberoende ekosystem, framförallt akvatiska system, har bidragit till att sätta fokus på ekologiska värden vid bedömning av miljökvalitetsnormerna.

Åtgärd 11

Sveriges Geologiska Undersökning behöver fortsätta arbetet med att insamla information om befintliga vattentäkter med ett uttag större än 10 m³/dygn eller som försörjer fler än 50 personer samt avgränsa betydande grundvattenförekomster.

SGU bedömer åtgärden som pågående/delvis genomförd.

SGU har byggt upp ett system för insamling, förvaltning och tillhandahållande av information om kommunala vattenverk och vattentäkter (yt- och grundvatten) med tillhörande vattenkvalitetsdata. Informationen lagras i databasen Vattentäktsarkivet vid SGU. Åtgärden omfattar insamling av information för två typer av

vattenproduktionsanläggningar, (1) allmänna anläggningar med kommunala huvudmän och (2) större enskilda anläggningar med privat ansvar. Insamlad information utgörs dels av information om själva anläggningen och dels av information om vattnets kvalitet.

Systemet för informationsinsamling är idag frivilligt och bygger på att

vattenproducenterna registrerar och levererar data. Det är viktigt att länsstyrelser och vattenmyndigheter, använder Vattentäktsarkivet och inte gör egna parallella system.

Uppföljningen av åtgärden föreslås i följande tre delar:

a) Allmänna vattenproduktionsanläggningar – Förutom en årlig uppmaning till Vattenproducenterna att uppdatera anläggningsinformation i Vattentäktsarkivets webbtjänst hann endast en riktad insats påbörjas 2015 vars arbete fortgår 2016.

2014 gjordes en grov kontroll av mängden analysdata varvid en större datalucka för råvatten upptäcktes. Upptäckten har resulterat i att SGU utvecklat ett verktyg som kontrollerar inkommet analysdata från laboratorierna och som kan detektera större databortfall från kommuner och län. Det saknade råvattendatat från 2014 har inte

kommit in till SGU trots flertaliga kontakter med det aktuella laboratoriet. Ytterligare ett försök kommer att göras att få in de saknade proverna i nästa års leverans från

laboratorierna.

b) Större enskilda vattenanläggningar – En rimlig målambition med dagens resurser är att det ska finnas ett system att lagra och tillhandahålla information om större enskilda vattentäkter samt en metodik för hur insamlingen ska gå till. Den åtgärden är uppfylld.

SGU saknar resurser för att genomföra en systematisk insamling av större enskilda vattentäkter. Åtgärden engående metodik är pågående, men inte aktiv.

c) Avgränsning av betydande grundvattenförekomster – Åtgärden pågår, se även åtgärd 10.

Vattentäktsarkivet används som underlag i vattenmyndigheternas arbete med risk- och statusbedömning och är ett betydande bidrag till den kontrollerande övervakningen. I många grundvattenförekomster är data från Vattentäktsarkivet den enda

informationskällan. Det ökar förutsättningarna för att sätta lämpliga miljökvalitetsnormer och bedöma grundvattnets status.

(16)

Åtgärd 12

Sveriges Geologiska Undersökning behöver, efter samråd med länsstyrelserna, ta fram underlag om grundvatten som visar på påverkan på terrestra och akvatiska ekosystem, särskilt för områden med vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status.

SGU bedömer att åtgärden är pågående.

SGU har i vissa delar tagit över det projekt som drogs igång inom vattenförvaltningen som berört grundvattenberoende terrestra ekosystem kopplat till Natura 2000-områden.

Vattenmyndigheternas arbetsgrupp tog fram en metodik för identifiering av kvantitativt påverkade ekosystem och en genomgång av samtliga naturtypers

grundvattennivåberoende. Naturtypernas känslighet ställdes även i relation till respektive naturtyps relativa värde utifrån hur stor total areautbredning naturtypen har (jämfört med total area med Natura 2000-skydd). Detta har gett möjligheten att prioritera arbetet till känsliga naturtyper som också är relativt sett ovanliga. SGU har i GIS-miljö valt ut de Natura 2000-områden som dels innehåller grundvattennivåberoende naturtyper och som också är belägna på eller nära en grundvattenförekomst och kontrollerat beroendet utifrån ett geologiskt och topografiskt perspektiv. Underlaget är levererat till Vattenmyndigheten.

Ett nära samarbete med Vattenmyndigheterna, HaV och länsstyrelsernas Natura 2000- handläggare blir nödvändigt för att samordna arbetet med att ta fram och revidera bedömningsgrunderna för yt- och grundvattnets kemiska respektive ytvattnets ekologiska status. Detta arbete har identifierats som viktiga aktiviteter under Vattenmyndigheternas föreslagna åtgärdsprogram för cykeln 2015-2021.

Som nämnts under Åtgärd 10 så har SGU under 2015 låtit sammanställa ett par relevanta rapporter. En syntesrapport om grundvattenberoende faktorer som påverkar

ekosystemen, både kvantitativt och kvalitativt, finns framme och kommer tidigt under 2016 att publiceras på SGUs hemsida (Werner, K. & Collinder, P. (2016).

Grundvattenkemiberoende ekosystem. Förslag på prioritering av svenska naturtyper inom nätverket Natura 2000. SGU Dnr 423-1298/2015). Vidare har SGU fortsatt att satsa interna FoU-medel för kunskapsuppbyggnad och omvärldsanalys kring

grundvattenberoende ekosystem. Kunskapsläget har sammanställts till en rapport i SGUs serie (Thorsbrink, M., Dahlqvist, P., Holgersson. B. & McCarty. J. Geologins betydelse för Grundvattenberoende ekosystem. Redovisning av ett internt kunskapsuppbyggande FoU- arbete vid SGU. SGU-rapport under framställning). Rapporten kommer att utgöra ett gott underlag för arbetet som kommer att fortsätta även under 2016.

Arbetet med utbyte mellan yt- och grundvatten samt arbetet med grundvattenberoende ekosystem, framförallt akvatiska system, har bidragit till att sätta fokus på ekologiska värden vid bedömning av miljökvalitetsnormerna. Naturvårdsverket och HaV har t.ex.

uppmärksammat att det finns beröringspunkter mellan bedömningsgrunderna för ekologisk ytvattenstatus och nyckeltalen för god bevarandestatus i angränsande Natura 2000-områden (jfr. prövningen av Mertainen gruvan). SGU ser att deras engagemang kring åtgärdspunkter 10 och 12 med vattenbalans och grundvattenberoende ekosystem kan komma att vara viktiga pusselbitar i detta arbete.

(17)

Trafikverket

Banverket och Vägverket blev i april 2010 sammanslagna till myndigheten Trafikverket.

Åtgärderna 13 och 27 övergick därmed till Trafikverket.

Åtgärd 13

Banverket behöver ta fram kunskapsunderlag och genomföra åtgärder för att undanröja eller motverka vandringshinder och dagvattens påverkan på yt- och grundvatten, särskilt i områden med vattenförekomster som inte uppnår eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status eller god kemisk status.

Se svar under åtgärd 27 nedan.

Åtgärd 27

Vägverket behöver ta fram kunskapsunderlag och genomföra åtgärder för att undanröja eller motverka vandringshinder och vägdagvattens påverkan på yt- och grundvatten, särskilt i områden med

vattenförekomster som inte uppnår eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status eller god kemisk status.

Vägverket behöver även verka för att andra väghållare tar fram motsvarande kunskapsunderlag och genomför åtgärder.

Trafikverket rapporterar genomförande av åtgärd 13 och 27 som pågående.

Åtgärder för vandringshinder

Trafikverket har arbetat med kartläggning av vandringshinder. Alla kontaktpunkter eller trummor kommer inte ha identifierats till 2016 varför Trafikverket inte kan svara

sammantaget på hur många konfliktpunkter som finns. De riktade åtgärder som har genomförts i olika vattensystem i Trafikverkets regioner under 2015 är totalt följande:

• 33 åtgärder vandringshinder fisk (väg och järnväg).

• 16 åtgärder vandringshinder utter (väg och järnväg).

Inom projekt Förbifart Stockholm har ett vandringshinder för fisk anlagts, för att skydda en population av vattensalamandrar från att ätas upp av fiskar.

Miljöwebb Landskap är ett IT-system med information om miljöföreteelser som finns i Trafikverkets anläggning. Miljöwebb Landskap samlar relevant information om förekomst och status för Trafikverkets miljöföreteelser. Information från Miljöwebb Landskap används för planering av underhåll och investering lokalt, regionalt och nationellt samt för analys av tillstånd och åtgärder av betydelse för Trafikverket.

I Miljöwebb Landskap finns information om följande miljöföreteelser, allé, ,artrik vägmiljö, artrik järnvägsmiljö, grod- och kräldjurspassage, väganknutet kulturminne, bevarandevärd bro, solitära träd, faunapassage för medelstora däggdjur,

vattenfaunapassage, faunapassage för stora däggdjur (under utveckling), och kulturväg (under utveckling).

AquaVia är en IT-lösning och en databas för vattenrelaterade frågor inom Trafikverket.

AquaVia utvecklas kontinuerligt och ny information tillförs löpande. Arbetet med informationssäkerhet kopplad till AquaVia pågår och förväntas förhoppningsvis inom en snar framtid leda till att informationen kan tillgängliggöras för relevanta användare.

AquaVia har kompletterats med information från Miljöboken med alla tillstånd till vattenverksamhet som berör verksamheten samt nationellt täckande information om vidtagna skyddsåtgärder såsom dagvattenanläggningar, tätskikt osv. Identifierade och

(18)

riskbedömda konfliktsträckor mellan väg och grundvattenförekomster av betydelse för dricksvattenförsörjningen är ytterligare exempel på framtagen information.

Under 2015 har det skett en aktiv dialog inom flera trafikverksregioner med övriga regionala aktörer och myndigheter, framförallt med länsstyrelserna. Exempelvis i Region Nord sker samverkan inom Remibar-projektet. Trafikverket i Nord har även deltagit i referensgrupp till vattendelegationen i Bottenvikens vattendistrikt och i tre EU- ansökningar kopplade till åtgärder för vatten. Vidare sitter Trafikverket med i förvaltningsrådet för Åtgärder i vatten.

Utbildning med avseende på åtgärdsbehov för vandringshinder för projektledare inom väg- och järnvägsunderhåll har genomförts under 2015. I Region Väst informeras entreprenörerna c:a 4 ggr/år om insatser inom bl.a. trumläggning. Inom EU-projektet Remibar genomfördes två familjedagar med syfte att sprida kunskap till allmänheten, framförallt riktat mot barn. Totalt deltog 1400 personer. Inom Remibar har även exkursioner anordnats riktade mot allmänheten och utbildningsinsats riktad mot entreprenörer och projektledare genomförts.

Ett informationsmaterial om trummor och rörbroar för interna och externa aktörer revideras med syfte att anläggandet av dessa ska ske på ett ekologiskt och hydrologiskt korrekt sätt.

Åtgärder för dagvatten

Trafikverket har arbetat med revidering och omarbetning av vattenrelaterade

publikationer och rådgivande dokument för skydd av yt- och grundvatten under 2015.

Arbetet med dokumentet Yt- och grundvattenskydd pågår och det kommer att färdigställas under 2016.

Dokumentet ”Vägdagvatten- Råd och rekommendationer för val av miljöåtgärd” håller på att revideras och Trafikverket har publicerat en reviderad och uppdaterad publikation om skötsel av öppna vägdagvattenanläggningar.

Trafikverket har arbetat med översyn och revidering av rutin för olyckshantering vid olycka med miljöfarligt ämne på järnväg/väg under 2015. Detta främst med avseende el- och trafiksäkerhetsrelaterade olyckor. Dock har möjligheten att bättre styra upp arbetet med avseende på hantering av föroreningar varit begränsad. Diskussionen med

trafikförsäkringsföreningen (TFF) om ansvar för vägolyckor fortgår. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har inte bidragit till arbetet. Se även MSB:s svar.

Trafikverket deltar bland annat i det Nationella nätverket för dricksvatten och i

referensgruppen i Dricksvattenutredningen. Internationellt medverkar Trafikverket bland annat i samarbetet inom CEDR (Conference of European Directors of Roads). Delprojekt 1 ”State of the art report” är slutfört och har resulterat i rapporten ”Management of Contaminated Runoff Water a Review”. Delprojekt 2, att identifiera forskningsbehov inom området, har påbörjats. Under året har även ett nytt forskningssamarbete inletts inom ramen för NordFou – REHIRUP (Reducing Highway Runoff Pollution), mellan Trafikverket, Norges Vegvesen och Danmarks vegdirektorat.)

Trafikverket arbetar kontinuerligt med att försöka minska användningen av vägsalt genom att effektivisera och optimera halkbekämpningen. Inte minst inom

vattenskyddsområden. Frågan om en nödvändig översyn av befintlig forskning och eventuellt behov att ny forskning har lyfts avseende vägsalt, inom ramen för CEDR- samarbetet, se ovan. Dock kartläggs inte vattenförekomster med avseende på

saltpåverkan. Saltanvändningen vid konfliktsträckor kan däremot vara en komponent vid

(19)

riskbedömningar. Trafikverket samarbetar kontinuerligt med SGU i flera avseenden men inte specifikt avseende salt under 2015.

Inför bekämpningssäsongen 2015 upprättade Trafikverket ett nationellt kontrollprogram för bekämpningsmedlet Roundup Bio (verksam substans är glyfosat) som används för ogräsbekämpning vid banvallar och bangårdar. Grundvattenrör sätts ut på fem platser i Sverige. På dessa tas grundvatten- och jordprover tre gånger per år. Det övergripande syftet med programmet är att öka kunskapen kring eventuell spridning i järnvägsmiljö av glyfosat och dess nedbrytningsprodukter till grundvattnet och lagring i jord.

Provtagningsplatserna är Hultsfred, Vetlanda, Borlänge, Vansbro och Ljusdal.

Årsrapport från provtagningen 2015 finns sammanställd i ”Nationellt kontrollprogram för provtagning av bekämpningsmedel”.

Arbetet med att komplettera och utveckla metodiken och publikationen Yt-och grundvattenskydd har intensifierats under 2015. Arbetet är nu inne i en slutfas och en reviderad publikation är avsedd att fastställas under 2016. Riskbedömningar har

genomförts enligt fastställd metodik även under 2015 och konfliktsträckor prioriteras för vidare hantering utifrån erhållen riskklass. Under året har behovet av

vattenskyddsåtgärder utretts vid ett antal konfliktsträckor med hjälp av riskanalyser och efterföljande åtgärdsvalsstudier. Skyddsåtgärder pågår på flera platser. Som exempel kan nämnas en samlad riskbedömning för Stockholms reservvattentäkt Bornsjön, i Salems kommun, skyddsåtgärderna som pågår längs väg 860 vid vattentäkten Rya i Lindesbergs kommun och väg 21 vid Ignaberga i Hässleholms kommun samt åtgärderna för Gävle vattentäkt vid E16/Väg 56 vid Valbo. Tre objekt har färdigställts under året.

Trafikverket arbetar med metodiken åtgärdsvalsstudie för att säkerställa

fyrstegsprincipen även för vattenskydd. Metodiken används tillsammans med andra aktörer för att komma vidare med åtgärder för vattenskydd vid olika vattenförekomster i anslutning till infrastrukturen.

På regionnivå deltar Trafikverket även aktivt genom att lämna synpunkter vid

framtagande av vattenskyddsföreskrifter och vattenskyddsområden. Trafikverket deltar även i flera lokala och regionala konstellationer såsom olika vattenråd och

vattenvårdsförbund. I år tillkom exempelvis bland annat det nya planerade grundvattenrådet för Stockholmsåsen.

Trafikverket har under 2015 samverkat nationellt via samverkan inom till exempel

Nationella nätverket för dricksvatten, internationellt inom ramen för bland annat CEDR.

Trafikverket har informerat övriga aktörer angående skydd av yt- och grundvatten delvis inom nationella samarbeten och genom information kring den riskbedömningsanalys som genomförts i Trafikverket. Publikationen om skötsel av öppna vägdagvattenanläggningar ligger ute på webben. Trafikverket inbjuds vidare regelbundet att komma och presentera sitt arbete vid olika seminarier, workshops och dylikt hos Länsstyrelser med flera.

Kunskapsuppbyggnaden det har genererat innebär att trafikverket idag vet betydligt mer om sina anläggningars förhållande till, och påverkan på vatten. Myndigheten har en bättre bild över var insatser krävs, både avseende vandringshinder och

vattenskyddsåtgärder. Brister i rutiner har identifierats och åtgärdats för överlämning och underhåll av anläggningskomponenter för vattenskydd vid våra vägar och järnvägar.

(20)

Trafikverket har också identifierat bristande rutiner vid tekniska bedömningar av och åtgärder vid trummor, brister vi håller på att åtgärda. Man har utvecklat sina databaser för hantering av vattenmiljödata. Metodik för riskbedömningar har utvecklats och man har också en tydligare bild av vilka forskningsbehov som finns.

Den ökade kunskapen leder till att insatserna i allt högre grad görs i rätt

prioriteringsordning, på rätt plats och med rätt åtgärdsval. Kraven har också inneburit att åtgärdstakten har ökat, men arbetet behöver intensifieras om målen ska nås till 2021/2027. Det ovan nämnda bedöms sammantaget medföra att förutsättningarna för att nå miljökvalitetsnormerna förbättrats.

(21)

Boverket

Åtgärd 14

Boverket behöver, efter samråd med Naturvårdsverket, Sveriges Geologiska Undersökning, Riksantikvarieämbetet, Fiskeriverket och länsstyrelserna, utveckla kunskapsunderlag samt råd och anvisningar för den svenska samhällsplaneringen för genomförandet av vattenförvaltningens miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram.

Boverket rapporterar åtgärden som pågående.

Under 2015 har Boverkets interna vattennätverk bidragit till att samordna Boverkets synpunkter och deltagande inom utredningar såsom dricksvattenutredningen,

riksrevisionens huvudstudie om avledning av vatten och de delar av

riksintresseutredningen som rör vattenförsörjning. Nätverket har också bidragit till att samordna Boverkets deltagande i nationella myndighetsnätverk, konferenser och

projektdeltagande. Sakområden som behandlats under 2015 är bland annat: dricksvatten, dagvatten, enskilda avlopp, havsplanering, havsmiljöförvaltning, vattenförvaltning, material i kontakt med dricksvatten, klimatanpassning och översvämning.

Inom nationella nätverket för dricksvatten deltar Boverket i styrgrupp,

koordineringsgrupp, arbetsgrupp för dricksvatten och planering samt arbetsgrupp för forskning och utveckling. Boverket driver främst frågor som berör hur dricksvatten beaktas i den kommunala och regionala planeringen, bygglov och byggande, däribland frågor som relaterar till material i kontakt med dricksvatten. En bra hänsyn till dricksvattenförekomster i den kommunala planeringen bidrar till målen inom

vattenförvaltningen. Under hösten 2015 var Boverket värd för ett tvådagarsmöte med arbetsgruppen för dricksvatten och planering.

Boverket har under 2014 och 2015 arbetat med att ta fram en vägledning för hur dagvatten kan hanteras vid tillämpning av plan- och bygglagen (PBL). Vägledningen presenterades i juni 2015 som ett tema på Boverkets digitala vägledningsplattform PBL Kunskapsbanken. I samband med lanseringen genomfördes även ett webbseminarium. I samband med vägledningsarbetet om dagvatten hölls flera möten och diskussioner med Svenskt Vatten. Boverket har även deltagit som föreläsare vid Svenskt Vattens

arrangemang om dagvattenhantering. En vägledning om de möjligheter som PBL

erbjuder vad gäller att hantera dagvatten i detaljplaner presenterades i juni. Boverket har även medverkat i en referensgrupp till ett projekt finansierat av Havs- och

vattenmyndigheten (HaV) som resulterat i rapport 2015: 15, "Juridiken kring vatten och avlopp". Vägledningarna kan användas av handläggare på länsstyrelsen vid samråds- och granskningsyttrande och vid länsstyrelsens tillsyn av kommunala planer.

Boverket har medverkat som föredragshållare om vattenfrågor bland annat vid Plan- och bostadsdagarna i Varberg, Mälarkonferensen i Uppsala samt SKLs konferens om

klimatanpassning och nyexploatering. Boverket har även deltagit i flera av

Dricksvattenutredningens aktiviteter och i vattenförvaltningens samrådsförfarande.

Boverket och HaV fick ett uppdrag i regleringsbrevet för 2015 att tillsammans se över relationen mellan prövningsförfarandena för små avlopp enligt plan- och

byggförordningen och miljöbalken. Resultatet redovisas i en gemensam rapport med förslag till regelförändringar (Rapport 2015:43 Små avloppsanläggningar - Översyn av prövningsförfaranden enligt plan- och byggförordningen och miljöbalken). För

kustkommunerna innebär havsmiljödirektivet och den nya nationella havsplaneringen ett ökat incitament att behandla kustområdena i sin kommunala översiktsplanering. Under

(22)

2016 planerar Boverket tillsammans med HaV att påbörja en vägledning for kust- och havsplanering. Boverket bevakar kontinuerligt den rättspraxis som utvecklas vad gäller miljökvalitetsnormer för vatten och klimatanpassning.

Åtgärden har bidragit till ett ökat fokus på vattenfrågor inom samhällsplaneringen. Som ett resultat av åtgärden finansierade Boverket pilotprojekt där flera länsstyrelser tog fram vägledningsmaterial vad gäller hur vattenförvaltningen och miljökvalitetsnormer kan beaktas i den kommunala planeringen utifrån PBL. Denna vägledning har varit mycket värdefull och har drivit arbetet med integreringen av vattenförvaltningen inom PBL- tillämpningen framåt.

Arbetet med åtgärd 14 har också visat på hinder och svårigheter utifrån hur lagstiftningen är formulerad. Boverket har vid flera tillfällen påpekat att det

komplicerade reglerna med olika typer av miljökvalitetsnormer och med en i PBL oklar koppling till beslutade åtgärdsprogram, gör att det råder stor osäkerhet i hur de olika miljökvalitetsnormerna för vatten ska tolkas i plansammanhang och vilka krav på utredningar och åtgärder som kan ställas på kommunen i samband med planläggning av mark och vatten. Det är också sällan som prövning av miljökvalitetsnormer ställs på sin spets i olika PBL-prövningar och det saknas idag rättspraxis inom området. Detta är frågor som måste hanteras i kommande vattenförvaltningscykel 2016-2021.

(23)

Jordbruksverket

Åtgärd 15

Statens Jordbruksverk och länsstyrelserna behöver prioritera sin rådgivning inom miljöområdet i ett avrinningsområdesperspektiv till jordbruksföretag inom områden med vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status eller god kemisk status.

Jordbruksverket bedömer åtgärden som pågående.

Jordbruksverket bedriver, sedan ett antal år tillbaka, rådgivning inom ramen för Greppa Näringen. Under 2015 har rådgivningsaktiviteten varit något lägre än under åren 2013 och 2014, med 2900 gårdsbesök (ca 900 färre besök än 2014). Det var länge oklart när finansieringen i det nya Landsbygdsprogrammet skulle komma igång och i flera län låg aktiviteterna i Greppa Näringen nere under hösten 2015 i avvaktan på beslut om medel.

Jordbruksverket genomför inom Greppa Näringen utbildningsdagar för rådgivare som bland annat syftar till att skapa förutsättning för rådgivningsarbetet i näringsbelastade områden. Under 2015 har ett intensivt arbete pågått för att förnya

beräkningsprogrammet STANK under det nya namnet VERA och programmet lanserades i augusti 2015. Pilotprojektet Greppa Fosforn har genomfört ett slutseminarium.

Jordbruksverket och Greppa Näringen har deltagit på ett antal lantbrukarmässor och informerat om bl.a. nya metoder för att anpassa gödslingen av kväve mer exakt till grödans behov.

Under våren och försommaren 2015 har projektet med nollrutor i höstvete, fortsatt.

Tanken är att rapportering av kväveupptaget i nollrutor ska bidra till att gödsling med givor som överstiger grödans behov, undviks. När resultat finns från flera års mätningar, kommer förståelsen öka för hur kväveupptaget speglar gödslingsbehovet. Mätningarna planeras att fortsätta under 2016.

Samverkan med länsstyrelserna.

Jordbruksverket, som leder Greppa Näringen, har överlåtit till länsstyrelserna att prioritera sakområden och geografiska områden för rådgivning. Sedan 2014 är länen organiserade i fem samverkansregioner för Greppa Näringen. Under 2015 har alla fem regioner utvecklat strategidokument över hur rådgivningen kan prioriteras bättre till utpekade vattenförekomster enligt ramdirektivet för vatten. Som en följd av detta har i region Öst länsstyrelserna främst i Östergötlands och Jönköpings län, redan under 2015 valt ut områden där den enskilda rådgivningen prioriteras. Övriga lantbrukare har länsstyrelserna i dessa län börjat hänvisa till gruppaktiviteter och kurser och inte i första hand fortsatt enskild rådgivning.

Samarbetet mellan länsstyrelserna och Jordbruksverket inom Greppa Näringen har under 2015 skett genom länsstyrelserepresentation i projektets styrgrupp. Samverkan mellan länsstyrelserna i respektive region har letts av fem regionsamordnare.

Under 2015 har 2900 gårdsbesök gjorts på 2171 gårdar, varav 262 startbesök hos lantbrukare som tidigare inte deltagit i rådgivningen och 332 uppföljningsbesök då genomförda åtgärder har summerats.

Flest rådgivningar har utförts i Västra Götalands, Skånes, Östergötlands, Jönköpings och Hallands län. I de fyra län där rådgivning påbörjades under 2014; Jämtlands,

Västernorrlands, Västerbotten och Norrbottens län utfördes totalt 131 gårdsbesök, främst

(24)

startbesök med beräkning av växtnäringsbalans och genomgång av vilken rådgivning som kan behövas på gården.

Individuell rådgivning i Greppa Näringen 2015 uppdelat på sakområden, totalt 2900 besök.

Jämfört med 2014 har, i absoluta tal, rådgivningsbesöken då växtnäringsbalanser beräknas ökat tillsammans med rådgivning kring fosforåtgärder, grovfoderodling och integrerat växtskydd.

I Greppa Näringen finns olika former av medlemskap, t.ex. ”rådgivningsmedlemmar” som får återkommande besök och ”endast IT-tjänster” för de som endast vill utnyttja tjänster på hemsidan.

För närvarande finns 8417 rådgivningsmedlemmar registrerade som aktiva i databasen.

Det är något färre än vad som fanns ett år tidigare. Av de som var registrerade som aktiva 2015 har ca 300 medlemmar tillkommit det senaste året framförallt i Västerbottens, Jämtlands, Skånes, Norrbottens och Västra Götalands län.

Antalet rådgivningsmedlemmar per distrikt ser ut som följer:

 I Bottenvikens vattendistrikt har den rådgivning som påbörjades 2015 fortsatt och det finns nu 103 rådgivningsmedlemmar i Väster- och Norrbottens län.

 I Bottenhavets vattendistrikt har rådgivningsverksamheten kommit igång i både Västernorrlands och Jämtlands län, med totalt 57 rådgivningsmedlemmar.

De besök som har utförts i Dalarnas och Gävleborgs län har främst ägt rum i länens södra slättområden och all rådgivning redovisas därför för Norra Östersjöns vattendistrikt.

 Till Norra Östersjöns vattendistrikt har förutom Dalarnas och Gävleborgs län även rådgivning som utförts i Stockholms, Uppsalas, Södermanlands, Örebros och Västmanlands län. Antalet rådgivningsmedlemmar i distriktet är 1255.

 Till Södra Östersjöns vattendistrikt har medlemmar i Östergötlands,

Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge och Skånes län räknats. För närvarande finns 4066 medlemmar i distriktet.

(25)

 Till Västerhavets vattendistrikt har lantbrukare i Hallands, Jönköpings, Västra Götalands och Värmlands län förts. Idag finns 2936 rådgivningsmedlemmar i området.

Från 2016 kommer en tydligare prioritering av rådgivningen inom Greppa Näringen att ske till områden med övergödda vattendrag. Åtgärd 15 är en bidragande orsak till det.

Åtgärden har bidragit till att Greppa Näringen i viss grad uppgraderat arbetet med åtgärder för att minska fosforförluster och något mindre fokuserat på kväveförluster. Det kan ha förbättrat förutsättningarna för att nå miljökvalitetsnormerna.

Åtgärd 16

Statens Jordbruksverk behöver, efter samråd med Naturvårdsverket och Fiskeriverket, ta fram underlag för, och utveckla föreskrifter och/eller andra styrmedel med syfte att minska jordbrukets inverkan på

vattenkvaliteten, särskilt i områden med vattenförekomster som riskerar att inte uppnå god ekologisk status eller god kemisk status.

Jordbruksverket har i tidigare återrapporteringar beskrivit hur underlag har tagits fram i projektet ”Styrmedel för bättre vattenkvalitet” och genom det tekniska underlag som Jordbruksverket tog fram tillsammans med Skogsstyrelsen inför programperioden 2014- 2020 av landsbygdsprogrammet.Regeringen beslutade om Landsbygdsprogrammet 2014- 2020 i juni 2014 och EU-kommissionen godkände det i maj 2015.

I programmet finns olika ersättningsformer med syfte att förbättra vattenkvaliteten. Till exempel finns miljöersättningar för skyddszoner (skyddszoner mot vattendrag och anpassade skyddszoner) och minskat kväveläckage (odling av fånggrödor och

vårbearbetning). Genom miljöinvesteringen för förbättrad vattenkvalitet är det möjligt att söka stöd för olika insatser till exempel installation av kalkfilterbrunnar, att skapa fria vandringsvägar och att skapa nya biotoper längs med och i vattnet. Möjligheten att använda dessa kommer dock först under 2016.

Jordbruksverket har under 2015 arbetat med att utveckla administrativa system och föreskrifter för att kunna inför de ersättningsformer som öppnar upp under 2016.

Jordbruksverket har under 2015 samverkat med HaV kring tolkningen av vad som är grundläggande och kompletterande åtgärder i jordbruket och om hur effekterna av nitratdirektivet kan beräknas.

HaV och jordbruksverket har under året tagit fram en strategi, som ett första steg i arbetet med att prioritera vattenåtgärder för att minska jordbrukets fysiska påverkan.

Arbetet med att utveckla underlag har lett till vissa förändringar av ersättningsformerna i landsbygdsprogrammet och till att nya åtgärder för att förbättra vattenkvaliteten

kommer att vara ersättningsberättigade. Ersättningsformerna öppnas 2016 och effekterna uppstår därmed efter 2015.

Övriga insatser under år 2015 som har koppling till åtgärd 16:

 Efter Jordbruksverkets översyn har regeringen beslutat om en viss utvidgning av de nitratkänsliga områdena. Jordbruksverket har i föreskrifter preciserat vilka områden

(26)

som tillkommer. Föreskriften beslutades under 2015 och förändringen gäller från 1 april 2016.

 Jordbruksverket har genomfört en nationell jordprovtagning i åkermarkens matjordslager.Den nya jordartskartan har en högre upplösning än den tidigare jordartskartan. Den kan användas i sammanhang där geografiska skillnader i matjordens egenskaper har betydelse, exempelvis för att beräkna åkermarkens läckage av näringsämnen eller som ett underlag för att bedöma var åtgärder behöver vidtas.

 Greppa Fosforn startades 2006 som ett pilotprojekt för att testa åtgärder mot fosforförluster från jordbruksmark i praktiken. Projektet slutredovisades 2015.

Arbetet med åtgärd 16 finansieras genom Jordbruksverkets förvaltningsanslag.

Inriktningen på arbetet med att minska övergödningen och förbättra vattenkvaliteten har under den senaste tioårsperioden blivit mer inriktat på att minska fosforbelastningen. Det beror på effekter av diskussionen om kväve eller fosfor ska åtgärdas ur ett havsperspektiv och på de långtgående kraven i BSAP på att minska fosforbelastningen till Östersjön.

Även åtgärdsprogrammen inom vattenförvaltningen är i hög grad inriktade på att minska fosforbelastningen, men mer ur ett ytvattenperspektiv. Att åtgärdsarbetet därmed blivit mer inriktat på att minska fosforbelastningen kan ha förbättrat förutsättningarna att följa miljökvalitetsnormerna.

Åtgärd 17

Statens Jordbruksverk behöver, efter samråd med Naturvårdsverket, Fiskeriverket och

Kemikalieinspektionen, prioritera sina insatser för att minska riskerna med och användningen av växtskyddsmedel i områden med vattenförekomster som inte uppnår, eller riskerar att inte uppnå, god ekologisk status eller god kemisk status.

Jordbruksverket har i tidigare års återrapporteringar beskrivit arbetet med att minimera riskerna med användningen av växtskyddsmedel inom jordbruket och att uppnå en behovsanpassad bekämpning. Arbetet leder i förlängningen till en minskad tillförsel eller riks för tillförsel till våra vattenmiljöer. Nedan beskrivs aktiviteter som genomförts under 2015 och som inte beskrivits tidigare.

 Jordbruksverket har fortsatt arbetet med att genomföra direktivet om hållbar användning av bekämpningsmedel.

 Tagit fram nya föreskrifter om dokumentation av växtskyddsarbetet.

 I länsstyrelsernas behörighetsutbildningar lades inför kurssäsongen 2014/2015 en kursdag med information om integrerat växtskydd till.En förändring är också att det krävs behörighet för att använda växtskyddsmedel i växthus, och att det införts en kurs för detta.

 Under 2014 lanserade Greppa Näringen en ny rådgivningsmodul med inriktning mot integrerat växtskydd.Intresset för den ökade från 2014 till 2015, och under 2015 gjordes 147 av totalt 234 av växtskyddsrådgivningarna till lantbrukare, inom detta område.