PROTOKOLL FRÅN SAMMANTRÄDET TORSDAGEN DEN 1 APRIL 2010 (2010/C 193/04) (Sammanträdet öppnades kl. 9.05) ORDFÖRANDE: MILUPI Medordförande

(1)

PROTOKOLL FRÅN SAMMANTRÄDET TORSDAGEN DEN 1 APRIL 2010 (2010/C 193/04)

(Sammanträdet öppnades kl. 9.05) ORDFÖRANDE: MILUPI

Medordförande

Medordförande Milupi meddelade att medordförande Michel hade ersatts av Arif.

1. Justering av protokollet från sammanträdet onsdagen den 31 mars 2010 (för- och eftermiddag)

Protokollet justerades.

2. Sammanfattande rapporter från arbetsgrupperna och de

batt om migration

Följande rapporter från arbetsgrupperna presenterades:

— Jo Leinen om förnybar energi och vattenförsörjning

— Glen Benedict Noel (Grenada) om hållbar turism

— Mariya Nedelcheva om migration i regionen

Presentationen av denna arbetsgrupp följdes av en diskussion med ögonkontaktförfarandet.

Följande yttrade sig: Gahler, Mato Adrover, Ponga, Assarid Imbarcaouane (Mali), Guerrero Salom, William (Seychellerna), Jensen, Hamatoukour (Kamerun), Zimmer och Ould Guelaye (Mauretanien).

Rapportören avrundade diskussionen.

3. Omröstning om de resolutionsförslag som ingår i de rapporter som lagts fram av de tre ständiga utskotten Medordföranden påminde församlingen om omröstningsför

farandet.

— Klimatförändringarnas finansiella och ekonomiska kon

sekvenser för AVS-länderna

Rapport av Buti Manamela (Sydafrika) och Frank Engel

Utskottet för ekonomisk utveckling, finanser och handel (AVS- EU/100.642)

En delad omröstning om skäl A begärdes av PPE- och ALDE- grupperna, och skälet antogs.

Ett muntligt ändringsförslag lades fram av Manamela (Sydafrika) till ändringsförslag 1, och ändringsförslaget antogs.

En separat omröstning om artiklarna 10, 13 och 16 begärdes, och alla förkastades.

Den ändrade resolutionen antogs.

— Den sociala effekten av den globala krisen

Rapport av Gibson Hlophe (Swaziland) och Juan Fernando López Aguilar

Utskottet för sociala frågor och miljö (AVS-EU/100.640)

En delad omröstning om punkt 6 begärdes av S&D-gruppen, och punkten antogs.

Ett muntligt ändringsförslag lades fram av Horst Schnellhardt om att lägga till en ny punkt 19a, och förkastades.

Den ändrade resolutionen antogs.

4. Omröstning om de brådskande resolutionsförslagen

— Brådskande resolutionsförslag om återuppbyggnad och åter

hämtning efter katastrofen i Haiti, och kopplingen mellan fattigdom och naturkatastrofer (AVS-EU/100.726/comp)

Tre muntliga ändringsförslag lades fram av Assarid Imbarca

ouane (Mali) till led 4, punkt 2b och punkt 2c, var för sig, och antogs.

Den ändrade resolutionen antogs enhälligt.

— Brådskande resolution om stödåtgärder för att bevara freden i södra Sudan (AVS-EU/100.725)

(2)

Ett muntligt ändringsförslag lades fram av Mugambe (Uganda) till skäl B, och antogs.

Ett muntligt ändringsförslag lades fram av Michael Gahler till skäl E, och antogs.

Den ändrade resolutionen antogs enhälligt.

5. Omröstning om förslagen till slutsatser om regionstra

tegidokumenten

— Slutsatserna till regionstrategidokumenten antogs med ackla

mation.

6. Förklaring

— Förklaringen om avtalet mellan EU och Latinamerika om bananer och dess påverkan på bananproducenter i AVS- och EU-länderna antogs med acklamation.

Medordföranden tillkännagav att förklaringen om de yttersta randområdena, som man fattat beslut om vid presidiets sam

manträde söndagen den 29 mars 2010, inte skulle gå till om

röstning eftersom presidiets AVS-ledamöter behövde ytterligare samråd med sina rådgivare och valkretsar.

7. Övriga frågor

William (Seychellerna) talade om det kommande femte regio

nala sammanträdet i Seychellerna i juli 2010.

Malahoo Forte (Jamaica) talade om församlingens organisation.

Medordförande Milupi, medordförande Arif och Assarid Imbar

caouane (Mali) gav svar.

8. Tid och plats för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens tjugonde sammanträde.

Det tjugonde sammanträdet kommer att hållas den 2–5 december 2010 i Kinshasa (Demokratiska republiken Kongo).

(Sammanträdet avslutades kl. 10.45)

Charles MILUPI och Kader ARIF (medordförande)

Medordförande

Mohamed Ibn CHAMBAS och Luis Marco AGUIRIANO NALDA

Generalsekreterare

16.7.2010 Europeiska SV unionens officiella tidning C 193/9

(3)

BILAGA I

ALFABETISK FÖRTECKNING ÖVER DEN GEMENSAMMA PARLAMENTARISKA FÖRSAMLINGENS LEDAMÖTER

Ledamöter från AVS-länderna Ledamöter från Europaparlamentet MILUPI (ZAMBIA), medordförande MICHEL, medordförande

BOTSWANA (vice ordf.) ARIF (vice ordf.) BURUNDI (vice ordf.) ŠŤASTNÝ (vice ordf.)

KAMERUN (vice ordf.) HOARAU (vice ordf.) KONGO, Republiken (vice ordf.) KLASS (vice ordf.)

COOKÖARNA (vice ordf.) NICHOLSON (vice ordf.) GUYANA (vice ordf.) McAVAN (vice ordf.) LESOTHO (vice ordf.) RONZULLI (vice ordf.) LIBERIA (vice ordf.) GOERENS (vice ordf.) MALI (vice ordf.) SCOTTA' (vice ordf.) SAINT VINCENT OCH GRENADINERNA (vice ordf.) ROITHOVÁ (vice ordf.)

TANZANIA (vice ordf.) OUZKÝ (vice ordf.) TUVALU (vice ordf.) RIVASI (vice ordf.) ANGOLA ALFONSI

ANTIGUA OCH BARBUDA ALVES BAHAMAS BAUER BARBADOS BEARDER BELIZE BOVÉ BENIN BULLMANN BURKINA FASO CALLANAN KAP VERDE CARVALHO CENTRALAFRIKANSKA REPUBLIKEN CASA TCHAD CASINI KOMORERNA CASPARY KONGO (Demokratiska republiken) CASTEX ELFENBENSKUSTEN CHRISTENSEN DJIBOUTI COELHO

DOMINICA DE KEYSER

DOMINIKANSKA REPUBLIKEN DELVAUX

EKVATORIALGUINEA DE MITA

ERITREA DE SARNEZ

ETIOPIEN DURANT FIJI ENGEL

GABON ESTARÀS FERRAGUT

(4)

Ledamöter från AVS-länderna Ledamöter från Europaparlamentet

GAMBIA FERREIRA, Elisa

GHANA FERREIRA, João

GRENADA FORD GUINEA GAHLER GUINEA-BISSAU GRIESBECK

HAITI GUERRERO SALOM

JAMAICA HALL KENYA HÄNDEL KIRIBATI HANNAN MADAGASKAR HAUG MALAWI JADOT MARSHALLÖARNA (Republiken) JENSEN MAURETANIEN JOLY MAURITIUS KACZMAREK MIKRONESIEN (federationen) KORHOLA MOÇAMBIQUE KUHN NAMIBIA LEGUTKO

NAURU (Republiken) LE PEN

NIGER LÓPEZ AGUILAR

NIGERIA McMILLAN-SCOTT NIUE MANDERS PALAU MARTIN

PAPUA NYA GUINEA MARTÍNEZ MARTÍNEZ

RWANDA MATO ADROVER

SAINT KITTS OCH NEVIS MAYER SAINT LUCIA MITCHELL SAMOA MOREIRA SÃO TOMÉ OCH PRÍNCIPE NEDELCHEVA SENEGAL NEUSER SEYCHELLERNA ROSSI SIERRA LEONE SCHLYTER SALOMONÖARNA SCHMIDT SOMALIA SCHNELLHARDT SYDAFRIKA SCICLUNA SUDAN SENYSZYN SURINAM SPERONI SWAZILAND STRIFFLER ÖSTTIMOR STURDY

(5)

Ledamöter från AVS-länderna Ledamöter från Europaparlamentet TOGO TIROLIEN

TONGA TOIA TRINIDAD OCH TOBAGO VLASÁK UGANDA WIELAND VANUATU ZANICCHI ZIMBABWE ZIMMER

UTSKOTTET FÖR POLITISKA FRÅGOR

Ledamöter från AVS-länderna Ledamöter från Europaparlamentet SAINT VINCENT OCH GRENADINERNA, medordförande CASA, medordförande

PAPALII (SAMOA), (vice ordf.) KORHOLA, (vice ordf.) DAYORI (BENIN), (vice ordf.) CASTEX, (vice ordf.) ANTIGUA OCH BARBUDA ALFONSI

CENTRALAFRIKANSKA REPUBLIKEN CALLANAN IBOVI (KONGO, Republiken) CASINI

AMON-AGO (ELFENBENSKUSTEN) DE KEYSER

DJIBOUTI DE MITA

TOGA (ETIOPIEN) DURANT

SINGH (FIJI) FERREIRA, Elisa

ROGOMBE (GABON) GAHLER GUINEA GRIESBECK RAMOTAR (GUYANA) HANNAN BEAUPLAN (HAITI) HÄNDEL TIHELI (LESOTHO) KACZMAREK

MOSES (LIBERIA) LE PEN

NORBERT-RICHARD (MADAGASKAR) MANDERS

ASSARID IMBARCAOUANE (MALI) MARTÍNEZ MARTÍNEZ NAMBALU (NAMIBIA) MOREIRA

NAURU NICHOLSON NIUE ROITHOVÁ PAPUA NYA GUINEA SCOTTA' HAMDI-H-OSMAN (SUDAN) SCHMIDT Van GENDEREN (SURINAM) SPERONI KLASSOU (TOGO) STRIFFLER HLONGWANE (ZIMBABWE) WIELAND

(6)

UTSKOTTET FÖR EKONOMISK UTVECKLING, FINANSER OCH HANDEL Ledamöter från AVS-länderna Ledamöter från Europaparlamentet KUTEKALA KAAWA (KONGO, Demokratiska

republiken), medordförande CARVALHO, medordförande

MUGAMBE (UGANDA), (vice ordf.) LEGUTKO, (vice ordf.) BUNDU (SIERRA LEONE), (vice ordf.) ALVES, (vice ordf.) PINTO (ANGOLA) ARIF

BAHAMAS BOVÉ BELIZE BULLMANN COOKÖARNA CASPARY MALABO (EKVATORIALGUINEA) ENGEL KASSA TEKLE (ERITREA) FORD USEINI (GHANA) GOERENS

MALAHOO FORTE (JAMAICA) GUERRERO SALOM AIPIRA (MALAWI) HOARAU

OULD GUELAYE (MAURETANIEN) JENSEN DEERPALSING (MAURITIUS) KUHN ABDULLAHI (NIGERIA) MARTIN

PALAU MATO ADROVER

POLISI (RWANDA) MAYER

SAINT KITTS OCH NEVIS McMILLAN-SCOTT JEAN MARIE (SAINT LUCIA) MICHEL

SÃO TOMÉ OCH PRÍNCIPE MITCHELL SALL (SENEGAL) SCHLYTER WILLIAM (SEYCHELLERNA) ŠŤASTNÝ MANAMELA (SYDAFRIKA) SCICLUNA VAIPULU (TONGA) STURDY TUVALU TIROLIEN MWANSA (ZAMBIA) ZANICCHI

UTSKOTTET FÖR SOCIALA FRÅGOR OCH MILJÖ

Ledamöter från AVS-länderna Ledamöter från Europaparlamentet SITHOLE (MOÇAMBIQUE), medordförande RIVASI, medordförande

KENYA, (vice ordf.) BAUER, (vice ordf.) NOEL (GRENADA), (vice ordf.) NEDELCHEVA, (vice ordf.) BRATHWAITE (BARBADOS) BEARDER

MOTLHALE(BOTSWANA) CHRISTENSEN TAPSOBA(BURKINA FASO) COELHO MANIRAKIZA (BURUNDI) DELVAUX

(7)

Ledamöter från AVS-länderna Ledamöter från Europaparlamentet HAMATOUKOUR (KAMERUN) DE SARNEZ

ALMADA (KAP VERDE) ESTARAS FERRAGUT

DARBO(TCHAD) FERREIRA, João

KOMORERNA HALL DOMINICA HAUG JIMÉNEZ (DOMINIKANSKA REPUBLIKEN) JADOT BALDEH (GAMBIA) JOLY GUINEA-BISSAU KLASS

KIRIBATI LÓPEZ AGUILAR

MARSHALLÖARNA McAVAN MIKRONESIEN (federationen) NEUSER NIGER OUZKÝ SALOMONÖARNA RONZULLI SOMALIA ROSSI

HLOPE (SWAZILAND) SCHNELLHARDT MPOROGOMYI (TANZANIA) SENYSZYN ÖSTTIMOR TOIA TRINIDAD OCH TOBAGO VLASÁK TOSUL (VANUATU) ZIMMER

(8)

BILAGA II

DELTAGARLISTA FRÅN SAMMANTRÄDET DEN 29 MARS–1 APRIL 2010 I TENERIFFA (SPANIEN)

MILUPI (Zambia), medordförande MICHEL, medordförande ( 1 ) ( 2 ) ( 3 )

PINTO (Angola) BRATHWAITE (Barbados) FERNANDEZ (Belize) DAYORI (Benin)

MOTLHALE (Botswana) (vice ordf.) TAPSOBA (Burkina Faso)

MANIRAKIZA (Burundi) (vice ordf.) HAMATOUKOUR (Kamerun) (vice ordf.) ALMADA (Kap Verde)

DARBO (Tchad)

IBOVI (Kongo, Republiken) (vice ordf.)

KUTEKALA KAAWA (Kongo, Demokratiska republiken) AMON-AGO (Elfenbenskusten)

SOUBANE (Djibouti)

JIMÉNEZ (Dominikanska republiken) SERICHE DOUGAN (Ekvatorialguinea) NAIB (Eritrea)

TOGA (Etiopien) ROGOMBE (Gabon) BALDEH (Gambia) KUMI (Ghana) (*) NOEL (Grenada)

RAMOTAR (Guyana) (vice ordf.) BEAUPLAN (Haiti)

MALAHOO FORTE (Jamaica) KEMBI-GITURA (Kenya) (*) TIHELI (Lesotho) (*) (vice ordf.) KOLLIE (Liberia) (vice ordf.) AIPIRA (Malawi)

ASSARID IMBARCAOUANE (Mali) (vice ordf.) OULD GUELAYE (Mauretanien)

DEERPALSING (Mauritius) SITHOLE (Moçambique) NAMBALU (Namibia) ABDULLAHI (Nigeria)

ALFONSI

ARIF (vice ordf.) ( 1 ) ( 3 ) ( 4 ) AYLWARD (för BEARDER) BAUER

BULLMANN CALLANAN CARVALHO CASTEX CHRISTENSEN

CZARNECKI (för FORD) DE SARNEZ ( 1 ) ( 2 ) ( 3 ) DURANT

ENGEL

ESTARAS FERRAGUT GAHLER

GERINGER DE OEDENBERG (för MOREIRA) GOEBBELS (för DE KEYSER)

GOMES (för FERREIRA, Elisa) ( 1 ) ( 2 ) GUERRERO SALOM

GURMAI (för TOIA) HALL ( 1 ) (² ) (³ ) HÄNDEL HAUG

HIGGINS (för KUHN) HOARAU (vice ordf.) JENSEN

KACZMAREK KLASS (vice ordf.) KORHOLA LEGUTKO

LEINEN (för ALVES) LISEK (för DELVAUX) LULLING (för STRIFFLER) MANDERS

MARTIN

(9)

POLISI (Rwanda) (vice ordf.) JEAN-MARIE (Saint Lucia)

STRAKER (Saint Vincent och Grenadinerna) (vice ordf.) PAPALII (Samoa)

SALL (Senegal) WILLIAM (Seychellerna) BUNDU (Sierra Leone)

MA'AHANUA (Salomonöarna) (*) AWALE (Somalia)

MANAMELA (Sydafrika) TAHA (Sudan) (*)

Van GENDEREN (Surinam) (*) HLOPE (Swaziland)

MPOROGOMYI (Tanzania) (vice ordf.) KLASSOU (Togo)

VAIPULU (Tonga)

NELESONE (Tuvalu) (vice ordf.) MUGAMBE (Uganda)

TOSUL (Vanuatu) MWANSA (Zambia) HLONGWANE (Zimbabwe)

MARTÍNEZ MARTÍNEZ MATO ADROVER ( 2 ) ( 3 ) ( 4 ) MITCHELL

NEDELCHEVA NEUSER

NICHOLSON (vice ordf.) OUZKÝ (vice ordf.) ( 2 ) ( 3 ) ( 4 ) PONGA (för CASPARY) PREDA (för COELHO) RINALDI (för GOERENS) ( 3 ) RIVASI (vice ordf.) ( 2 ) ( 3 ) ( 4 ) ROITHOVÁ (vice ordf.) RONZULLI (vice ordf.)

SARGENTINI (för SCHLYTER) ( 1 ) (² ) (³ ) SCHMIDT

SCHNELLHARDT SCICLUNA SENYSZYN SPERONI

ŠŤASTNÝ (vice ordf.) STURDY

TIROLIEN WIELAND

WŁOSOWICZ (för HANNAN) ZANICCHI

ZIMMER

ZWIEFKA (för CASA) ( 2 ) ( 3 ) ( 4 ) OBSERVATÖRER:

KUBA MARICHAL

MADAGASKAR NORBERT-RICHARD (*)

NIGER GOUKOYE (*)

(*) Landet företräddes av en person som inte är parlamentsledamot.

( 1 ) Närvarande den 29 mars 2010 ( 2 ) Närvarande den 30 mars 2010 ( 3 ) Närvarande den 31 mars 2010 ( 4 ) Närvarande den 1 april 2010

(10)

Övriga:

ANGOLA ALEXANDRE KABANGU

MENDES DOS SANTOS SIMBRÃO da CARVALHO

BENIN ALIA

SEIDOU ADAMBI

BURKINA FASO OUEDRAOGO OUOBA

BURUNDI

BARADANDIKANYA GAHIMBARE HARUSHINGINGO KAVURE

NIYONGERE

KAMERUN AWUDU MBAYA KOMBO

OWONA KONO

TCHAD DJIMAI MALLOUM

KONGO (Republiken) BALOU

BOUNKOULOU MBOYI MOKA

KONGO (Demokratiska republi

ken)

BETYNA NGILASE KAMBAYI

MABAYA GIZI AMINE NENGA GAMANDA

EKVATORIALGUINEA NFA NDONG NSENG OLO BAHANONDE

ETIOPIEN ABERA AHMEDIN GEBRE-CHRISTOS

GABON MESSONE

NGOYO MOUSSAVOU

GAMBIA JAGNE

GHANA

KUMI HAITI

JOAZILE MALI

BA CISSE SYLLA MAURETANIEN

BILAL KAMARA OULD HAMOUL OULD ZAMEL

MAURITIUS

GUNNEESSEE MOÇAMBIQUE DOS SANTOS LUCAS

NIGERIA

BARAYA RWANDA

AYINKAMIYE SAMOA CHAN TUNG SENEGAL

DEMBA DIOP EL WALY DIOP

SIERRA LEONE BUYA

JUMU TORTO

SYDAFRIKA DAVIDSON SIBHIDLA SOOKLAL SWAZILAND

DLAMINI TOGO

GBONE UGANDA

DOMBO KATENTA-APULI OGWAL ATIM ZIMBABWE

MLOTSHWA MNKANDHLA

AVS–EU-rådet

BUNDUKU-LATHA, biträdande minister för ekonomi, handel, industri och turism (Gabon), ordförande för AVS-rådet

MORATINOS, utrikesminister (Spanien), rådets tjänstgörande ordförande.

LOSSADA, biträdande utrikesminister, (Spanien)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

PIEBALGS, kommissionsledamot med ansvar för utveckling

(11)

AU ANNADIF BOKILO

AVS-ambassadörskommittén MAKONGO, ordförande EESK

JAHIER DANTIN BAIZOU KING UNISDR

WAHLSTRÖM, generalsekreterarens särskilda representant för minskning av katastrofrisker – FN:s internationella strategi för minskning av katastrofrisker

COMESA NKANAGU CTA BOTO BURGUET

AVS-SEKRETARIATET CHAMBAS, medgeneralsekreterare EU-SEKRETARIATET

AGUIRIANO NALDA, medgeneralsekreterare

(12)

BILAGA III

PROTOKOLL FRÅN SAMMANTRÄDET MÅNDAGEN DEN 29 MARS 2010

Ackreditering av icke-parlamentariska ledamöter

1. GHANA

Nana Bema KUMI Ambassadör

Ghanas ambassad, Bryssel 2. KENYA

James KEMBI-GITURA Ambassadör

Kenyas ambassad, Bryssel 3. LESOTHO

Mamoruti A. TIHELI Ambassadör

Lesothos ambassad, Bryssel 4. MADAGASKAR

Ibrahim NORBERT-RICHARD Chargé d’Affaires a.i.

Madagaskars ambassad, Bryssel 5. NIGER

Colonel Abdoulkarim GOUKOYE

Porte-parole du Conseil Suprême pour la restauration de la Démocratie Niger

6. SALOMONÖARNA Joseph MA'AHANUA Ambassadör, Bryssel

Salomonöarnas ambassad, Bryssel 7. SUDAN

Ambassadör Hamid TAHA biträdande missionschef Sudans ambassad, Bryssel 8. SURINAM

Olten Lionel Van GENDEREN Rådgivare,

Surinams ambassad, Bryssel 9. TUVALU

Panapasi NELESONE Ambassadör,

Tuvalus ambassad, Bryssel

(13)

BILAGA IV

ANTAGNA RESOLUTIONER

Sida

— Resolution om klimatförändringarnas finansiella och ekonomiska konsekvenser för AVS-län

derna (AVS-EU/100.642/10/slutlig) 20

— Resolution om den globala krisens sociala konsekvenser (AVS-EU/100.640/10/slutlig) 25

— Resolution om återuppbyggnad och återhämtning efter katastrofen i Haiti, och kopplingen mellan fattigdom och naturkatastrofer (AVS-EU/100.726/10/slutlig) 31

— Resolution om stödåtgärder för att bevara freden i södra Sudan (AVS-EU/100.725/10/slutlig) 34

— Förklaring om avtalet mellan EU och Latinamerika om bananer och dess påverkan på banan

producenter i AVS- och EU-länderna 38

— Regionala strategidokument – slutsatser

— Slutsatser om det regionala strategidokumentet och det regionala vägledande programmet

under 10:e EUF – Västindien 41

— Slutsatser om det regionala strategidokumentet och det regionala vägledande programmet under 10:e EUF – Östra och södra Afrika samt Indiska oceanen 45

— Slutsatser om det regionala strategidokumentet och det regionala vägledande programmet under 10:e EUF – Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC) 48

under 10:e EUF – Centralafrika 51

under 10:e EUF – Västafrika 53

under 10:e EUF – Stillahavsregionen 55

RESOLUTION ( 1 )

om klimatförändringarnas finansiella och ekonomiska konsekvenser för AVS-länderna

Gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen utfärdar denna resolution

— vid sammanträdet på Teneriffa (Spanien) den 29 mars–1 april 2010,

— med beaktande av artikel 17.1 i arbetsordningen,

— med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000 där det internationella samfundet gemensamt fastställt kriterier för att utrota fattigdom, de s.k. millennieutvecklingsmålen,

— med beaktande av deklarationen om att integrera anpassningen till klimatförändringar i utvecklingssam

arbetet, antagen av miljöministrarna i OECD:s medlemsstater den 4 april 2006,

( 1 ) Antogs av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen den 1 april 2010 i Teneriffa (Spanien).

(14)

— med beaktande av den fjärde utvärderingsrapporten från den mellanstatliga panelen för klimatföränd

ringar (IPCC), som offentliggjordes i Valencia i Spanien den 17 november 2007,

— med beaktande av sin resolution om frågor i anslutning till en tryggad livsmedelsförsörjning i AVS- länder och AVS/EU-samarbetets roll, som antogs i Ljubljana den 20 mars 2008 (¹ ),

— med beaktande av sin resolution om klimatförändringens sociala och miljömässiga konsekvenser i AVS- länderna, som antogs i Prag den 9 april 2009 ( 2 ),

— med beaktande av de resolutioner som antogs den 10 juli 2009 vid G8-toppmötet och klimat- och energimötet inom ramen för Major Economies Forum i L'Aquila i Italien,

— med beaktande av Världsbankens ”World Development Report 2010: Development and Climate Change”, som offentliggjordes i Washington den 15 september 2009,

— med beaktande av sin resolution om klimatförändringar, som antogs i Luanda den 2 december 2009 ( 3 ),

— med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 10-11 december 2009,

— med beaktande av resultatet av FN:s klimatkonferens i Köpenhamn den 7-18 december 2009,

— med beaktande av rapporten från utskottet för ekonomisk utveckling, finanser och handel (AVS-EU/

100.642/10/slutlig), och av följande skäl:

A. Förändringar i det globala klimatet har skett under alla tider, och detta är ett naturligt fenomen. Den globala uppvärmning som vi ser i dag och den konstaterade förlusten av biologisk mångfald sker dock i en sådan hastighet och omfattning att det uppenbart finns ett orsakssamband med mänsklig verksamhet.

B. I många utvecklingsländer är klimatförändringarna ett allvarligt hot mot ansträngningarna för att minska fattigdomen, främja de mänskliga rättigheterna, freden och säkerheten, tillgången på vatten och föda och för att förverkliga millennieutvecklingsmålen.

C. Under de senaste århundradena har den globala medeltemperaturen stigit med cirka 0,74 °C. IPCC förutspår att temperaturen kommer att fortsätta att stiga med mellan 1,1 °C och 6,4 °C beroende på scenario.

D. De mänskliga, sociala, finansiella och ekonomiska konsekvenserna av dessa förändringar kommer att påverka förverkligandet av millennieutvecklingsmålen inom många sektorer, bland annat inom jordbruk, boskapsuppfödning, marina verksamheter, turism, infrastruktur och sjuk- och hälsovård. Dessa föränd

ringar hotar att utplåna många ursprungsbefolkningar, öar och skogar som utgör ett materiellt och immateriellt världsarv.

E. Utvecklingsländerna har bidragit minst till klimatförändringarna men är de länder som kommer att drabbas hårdast av de allvarliga följderna. De globala utvecklingstrenderna riskerar att hämmas eller till och med tillintetgöras av klimatförändringarna, eftersom dessa förväntas förstöra utvecklingsländernas produktionspotential.

( 1 ) EUT C 271, 25.10.2008, s. 20.

( 2 ) EUT C 221, 14.9.2009, s. 19.

( 3 ) EUT C 68, 18.3.2010, s. 36.

(15)

F. Utvecklingsländernas svaga offentliga finanser, höga offentliga skulder och starka beroende av monokul

turer för export gör dem sårbara för chocker utifrån. Dessa länder är kraftig beroende av produktion från primärsektorn, som utgör den största nationella inkomstkällan, vilket gör att de riskerar att drabbas hårdast av klimatförändringarna.

G. På hushållsnivå kommer klimatförändringarna att leda till minskad individuell, finansiell, social och fysisk trygghet samt ökad fattigdom och utsatthet, särskilt bland de mest utsatta grupperna, medan de på makronivå troligen kommer att öka behovet av offentliga satsningar och samtidigt minska stats

intäkterna.

H. Klimatförändringarna riskerar att förvärra bristen på resurser, såsom beboelig mark, dricksvatten och odlingsbar mark, samt utgöra en grogrund för nya konflikter, otrygghet och migrationsströmmar. Dessa problem kan i sin tur öka den globala instabiliteten.

I. Jordbruksproduktionen, som sysselsätter 70 procent av befolkningen i de minst utvecklade länderna, hotas redan av stigande temperaturer och förändrade nederbördsmönster, vilket bidrar till minskade och oförutsägbara skördar. Icke hållbara odlingsmetoder försämrar dessutom jordarna ytterligare och möj

ligen permanent.

J. Nästan samtliga av världens uppskattningsvis en miljard undernärda människor lever i landsbygdsområ

den och är beroende av tillgång på odlingsbar mark och skördar för sitt uppehälle och därmed för sin överlevnad.

K. Marin verksamhet förändras på grund av stigande havsnivåer och ett allt surare havsvatten som skadar den biologiska mångfalden och hotar de lokala fiskarnas utkomst, intäkterna från turism i kustområden och bredden i kustländernas näringsverksamhet. Turism i industriell skala är i sig själv ofta en verk

samhet som inte är miljömässigt hållbar och därför bör omprövas.

L. Klimatförändringarnas konsekvenser för jordbruk och marin verksamhet utgör ett ödesdigert hot mot livsmedelsförsörjningen.

M. Akuta risker förknippade med klimatförändringarna är ofta oförutsägbara, förödande och kan utplåna de primära näringarnas produktion, den fysiska infrastrukturen och turistnäringen samt orsaka stora för

luster av människoliv.

N. Små östater under utveckling drabbas oftast hårdast av akuta risker och lider dessutom av den geogra

fiska nackdelen av att vara låglänta. När havsnivåerna stiger riskerar de därför att successivt ätas upp av havet och till sist helt översvämmas.

O. Instabila klimatförhållanden kommer att innebära att vissa regioner utses till ”högriskområden”, vilket gör dem mindre attraktiva för utländska investeringar.

P. Ekonomiska aktörer som konstant främjar sina egna intressen på bekostnad av det globala klimatet, den lokala miljön, olika livsmiljöer och den sociala välfärden, hålls sällan ansvariga för de skador de åsamkar.

(16)

Q. I en globaliserad värld med globala vinster måste även företagens ansvar bli globalt, liksom skyldigheten att kompensera för skador och förluster.

1. Den gemensamma parlamentariska församlingen beklagar misslyckandet vid FN:s klimatkonferens i Köpenhamn den 7–18 december 2009 där man inte nådde fram till en övergripande rättsligt bindande internationell överenskommelse. Detta visar att det i princip råder enighet om vilken typ av utmaningar vi står inför men att det är svårt att nå enighet om hur dessa ska hanteras. Församlingen noterar att EU under förhandlingarna i Köpenhamn inte backade från sina mål och uppmanar därför EU att som ledande aktör ta sitt fulla ansvar i de fortsatta insatserna för att uppnå ett bindande avtal under den konferens som ska hållas i Cancún den 29 november–10 december 2010.

2. Den gemensamma parlamentariska församlingen konstaterar att det krävs omfattande globala insatser, inte minst i de mest industrialiserade och utvecklade länderna, för att begränsa den globala uppvärm

ningen med hjälp av samordnade, samverkande, långtgående och proaktiva strategier för att mildra och anpassa sig till uppvärmningens effekter.

3. Den gemensamma parlamentariska församlingen konstaterar att klimatförändringarna kommer att leda till minskad produktionspotential och export samt minskade statsintäkter i utvecklingsländerna, vilket kommer att göra deras ekonomier mer sårbara. Församlingen vidhåller att åtgärder måste vidtas för att stödja de hållbara och produktiva jordbruksmetoder som redan finns lokalt, så att livsmedelsförsörj

ningen tryggas och onödig erosion och utarmning av jordarna undviks.

4. Den gemensamma parlamentariska församlingen uppmanar EU och AVS-länderna att investera i rena och alternativa energikällor och i teknik som är avsedd att förbättra energieffektiviteten för att dra nytta av alla fördelar som dessa kan ge på arbetsmarknaden, för energitryggheten och den biologiska mång

falden och följaktligen för livsmedelstryggheten. Församlingen framhåller särskilt behovet av att öka användningen av förnybar energi, framför allt solenergi, samt mer vattenhushållande jordbruksmetoder.

Församlingen uppmanar även kommissionen att stödja innovativa lösningar, exempelvis skapandet av

”gröna bälten” runt städerna, för att tillgodose stadsbefolkningens grundläggande livsmedelsbehov i utvecklingsländerna.

5. Den gemensamma parlamentariska församlingen uppmanar EU och AVS-länderna att tillsammans genomföra ett omfattande offentligt, EU-finansierat forskningsprogram som engagerar innovativa före

tag och forskningscentrum som är specialiserade på utveckling av effektiva nya tekniker för att utnyttja förnybar energi och andra rena energikällor vars patent och produktionsprocesser är kostnadsfritt tillgängliga för företagare och offentliga företag i EU- och AVS-länderna.

6. Den gemensamma parlamentariska församlingen uppmanar EU, inom ramen för dess utvecklingssam

arbete, och AVS-länderna att utveckla tekniska partnerskap för att underlätta användningen av ren teknik i AVS-länderna och främja forskning och utveckling av liknande teknik i AVS-länderna, even

tuellt genom att inleda ett AVS-EU-energiinitiativ. På ett mer allmänt plan framhåller församlingen att det är nödvändigt att klargöra och förstärka äganderätten i AVS-länderna för att skapa ytterligare utvecklingspotential som bygger på privat egendom och dess utnyttjande för produktion och som säkerhet.

7. Den gemensamma parlamentariska församlingen understryker vikten av att privata ekonomiska aktörer tar ett socialt ansvar medan de befinner sig i AVS-länderna. De bör framför allt respektera befolkning

ens sociala rättigheter och lönerättigheter samt naturresurser, omgivningar, livsmiljöer, naturlandskap, flora och fauna i de länder där de är verksamma och som lokalbefolkningen lever av. Församlingen framhåller särskilt företagens samhällsansvar när det gäller exploatering av naturresurs bör förbättras.

(17)

8. Den gemensamma parlamentariska församlingen begär att stöd till klimatrelaterade verksamheter ska utgöra extra medel utöver bidragsgivares långsiktiga åtaganden när det gäller nivåerna för det offentliga utvecklingsbiståndet, och att det tydligt ska redovisas vilka medel som tilldelas via dessa båda separata kanaler.

9. Den gemensamma parlamentariska församlingen välkomnar initiativet från Bolivias president Evo Mo

rales Ayma att organisera en konferens för världens folk om klimatförändringarna och Moder Jords rättigheter i Cochabamba i Bolivia den 19-21 april 2010 som en del av det internationella arbetet på vägen från Köpenhamn till Cancún.

10. Den gemensamma parlamentariska församlingen erinrar om att infriandet av de internationella åtagan

dena i fråga om millennieutvecklingsmålen kräver att de industrialiserade länderna respekterar sina åtaganden om att ge ett offentligt utvecklingsbistånd på 0,7 procent av sin BNP.

11. Den gemensamma parlamentariska församlingen uppmanar EU och dess medlemsstater att hjälpa de små östaterna inom AVS att hantera de problem som orsakas av klimatförändringarna i deras jord

bruks- och havs-/fiskesektorer, inklusive livsmedelstrygghet, genom att främja utvecklingen av gröna ekonomier via tekniköverföring och tillhandahållande av ytterligare resurser för att finansiera deras strategier för anpassning och mildrande.

12. Den gemensamma parlamentariska församlingen anser att de summor som krävs för att bekämpa konsekvenserna av klimatförändringarna i utvecklingsländerna inte kan uppbringas enbart från länder som använder offentliga medel, utan att den privata sektorn också måste bidra med resurser. Försam

lingen välkomnar därför medlemsstaternas initiativ att införa frivilliga avgifter på utsläpp från luft- och sjöfart och kräver en konsekvent beskattning av internationella godstransporter som ska tillämpas i proportion till föroreningsvolymen och intensiteten hos varje transportsätt.

13. Den gemensamma parlamentariska församlingen efterlyser en princip om att den ansvariga aktören betalar som en logisk utvidgning av principen om att förorenaren betalar.

14. Den gemensamma parlamentariska församlingen begär att EU och de medlemsstater som har ett direkt medlemskap i G20 förhandlar med G20-gruppen och OECD:s partner och mer allmänt inom de globala finansiella institutionerna, för att uppnå en överenskommelse om behovet av en global avgift som ska användas för att finansiera globala kollektiva nyttigheter, inklusive för att bekämpa de värsta kon

sekvenserna av klimatförändringarna.

15. Den gemensamma parlamentariska församlingen finner det oroande att varken något AVS-land eller någon grupp av AVS-länder förutom Sydafrika sitter med vid G20-bordet. Församlingen anser att en ny modell för hållbart global styre inte kan utvecklas utan ökat deltagande från de fattigaste länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet.

16. Den gemensamma parlamentariska församlingen uppmanar AVS- och EU-länderna att genomföra de internationellt sett bästa metoderna när de utarbetar sin lagstiftning för att uppnå hållbar utveckling, minska koldioxidutsläppen, främja renare energitekniker och användning av förnybar energi.

17. Den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen uppdrar åt sina medordförande att översända denna resolution till AVS–EU:s ministerråd, Europaparlamentet, Europeiska kommissionen, Europeiska rådets ordförandeskap och Afrikanska unionen.

(18)

om den globala krisens sociala konsekvenser Gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen utfärdar denna resolution

— med beaktande av målen i partnerskapsavtalet mellan gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (Cotonouavtalet) och alla dess ändringar,

— med beaktande av Förenta nationernas millennieutvecklingsmål, särskilt åtagandet om att upprätta ett globalt partnerskap för utveckling, och slutsatserna och rekommendationerna från FN:s högnivåmöte i New York den 25 september 2008,

— med beaktande av Monterreyöverenskommelsen, som antogs vid Förenta nationernas internationella konferens om utvecklingsfinansiering den 21–22 mars 2002, samt Dohaförklaringen om finansiering av utveckling, som antogs den 2 december 2008 vid den internationella uppföljningskonferensen om utvecklingsfinansiering med syfte att se över genomförandet av Monterreyöverenskommelsen,

— med beaktande Parisförklaringen om biståndseffektivitet av den 2 mars 2005 och Accra-handlings

planen, som antogs vid högnivåforumet om biståndseffektivitet i Accra den 2-4 september 2008,

— med beaktande av Europeiska kommissionens meddelande av den 8 april 2009 med titeln ”Att hjälpa utvecklingsländerna hantera finanskrisen” (² ),

— med beaktande av de deklarationer som utfärdades av G20 efter dess sammanträden om finanskrisen i Washington den 15 november 2008, London den 2 april 2009 och Pittsburgh den 24–25 september 2009,

— med beaktande av de resolutioner som antogs den 10 juli 2009 vid G8-toppmötet i L’Aquila i Italien,

— med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 10-11 december 2009,

— med beaktande av vädjan från Världsbankens ordförande Robert B. Zoellick till industriländerna om att de ska avsätta 0,7 procent av sina stimulanspaket till en sårbarhetsfond för utvecklingsländerna,

— med beaktande av Världshälsoorganisationens rapport från 2008 med titeln ”Primary health care: now more than ever”,

( 1 ) Antagen av Gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen den 1 april 2010 i Teneriffa (Spanien).

( 2 ) KOM(2009)0160 slutlig.

(19)

— med beaktande av IMF-rapporten från mars 2009 med titeln ”The implications of the global financial crisis for low-income countries”,

— med beaktande av deklarationen från världstoppmötet om livsmedelssäkerhet i Rom den 16- 18 november 2009,

— med beaktande av resolutionen med titeln ”The effects of the global economic and financial crisis on the African economies: strategies and measures to face them”, som antogs av den afrikanska parlamentariska unionen vid dess 32:a konferens i Ouagadougou den 19-20 november 2009,

— med beaktande av sin resolution om finanskrisens konsekvenser för AVS-staterna, som antogs i Luanda den 3 december 2009 ( 1 ),

— med beaktande av rapporten från utskottet för sociala frågor och miljön (AVS-EU/100.640/10/slutlig), och av följande skäl:

A. Den rådande krisen är exceptionell. Den är en kombination av en social kris, miljökris, energikris, ekonomisk och finansiell kris och livsmedelskris. Utvecklingsmodellen måste anpassas efter detta så att den blir effektiv och öppen.

B. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) beräknar att antalet människor i världen som lider av svält har nått en miljard och att det totala antalet svältande människor har ökat med 100 miljoner på grund av den globala krisen. Antalet människor som lever i fattigdom kan öka med 90 miljoner till december 2010.

C. De flesta AVS-länder är beroende av export av basvaror och naturresurser. Krisen har lett till minskade exportintäkter för många utvecklingsländer, minskade överföringar av medel till dessa länder och mins

kade utländska direktinvesteringar.

D. Utvecklingsländerna står också inför en minskning av penningöverföringarna från utvandrade arbets

tagare till deras ursprungsländer och en minskning av det offentliga utvecklingsbiståndet, som av Förenta nationerna beräknades till 20 miljoner US-dollar per år mindre än vad som utlovades vid G8-mötet om bistånd till Afrika i Gleneagles 2005.

E. Konsekvenserna för AVS-länderna av de olika kriserna kommer att äventyra uppnåendet av millennie

utvecklingsmålen.

F. Hiv/aids är inte bara en hälsofråga eftersom sjukdomens spridning har skapat en pandemi med sociala, ekonomiska och demografiska konsekvenser i alla länder.

G. Den ekonomiska och finansiella krisen kommer sannolikt att öka förlusten av utbildad arbetskraft från AVS-länderna, vilket kommer att förvärra effekterna av krisen på lång sikt.

H. AVS-länderna bär inte skulden, men tillhör dem som drabbas hårdast av dessa effekter, vilket även gäller i fråga om klimatförändringarna. Den finansiella och ekonomiska krisen orsakades bland annat av avregleringen av de finansiella och ekonomiska marknaderna.

( 1 ) EUT C 68, 18.3.2010, s. 24.

(20)

I. Anställningsvillkoren försämras till följd av krisen. Arbetslösheten har ökat med upp till 59 miljoner världen över och mer än 200 miljoner arbetstagare lider av extrem fattigdom till följd av den finansiella och ekonomiska krisen, i både AVS- och EU-länderna.

J. De utsatta grupperna i samhället, framför allt ungdomar, måste bära bördan av krisens effekter på medellång och lång sikt. Den redan alltför höga andelen arbetslösa bland ungdomar kommer att fortsätta att öka.

K. Effekterna av den globala ekonomiska krisen på utvecklingsländer med ”medelinkomster” och på deras sociala utvecklingsprogram får inte förbises.

Mångfacetterade konsekvenser av krisen

1. Den gemensamma parlamentariska församlingen erinrar om att EU måste spela en avgörande roll för att mildra effekterna av krisen i AVS-länderna, med tanke på dess ställning som främsta handelspartner till AVS-länderna, främsta källa till privata investeringar och världens största givare av offentligt utveck

lingsbistånd.

2. Den gemensamma parlamentariska församlingen uppmanar givarländerna att utnyttja denna unika kris som katalysator för att ytterligare utforska de möjligheter som finns när det gäller fler och innovativa finansieringskällor för utveckling, exempelvis en internationell skatt på finansiella transaktioner, och identifiera nya för att utvecklingsländerna ska kunna diversifiera sina intäktskällor och genomföra effektiva, konkreta och fungerande utgiftsprogram.

3. Den gemensamma parlamentariska församlingen fruktar att krisen kommer att hota millennieutveck

lingsmålen och att finanskrisen kommer att bli en utvecklingskris, och kräver därför respekt för och uppfyllande av EU-medlemsstaternas åtagande om att öka det offentliga utvecklingsbiståndet till 0,56 procent av BNI till 2010 och till 0,7 procent till 2015. Församlingen uppmanar medlemsstaterna att uppfylla dessa åtaganden genom att införliva dem i bindande nationell lagstiftning och kräver samord

nade åtgärder och förstärkta utvecklingsprogram för att skydda de befintliga anslagen för offentligt utvecklingsbistånd till hälso- och sjukvård, utbildning och social trygghet.

4. Den gemensamma parlamentariska församlingen uppmanar EU och AVS-länderna att utnyttja europeisk finansiering så effektivt som möjligt i syfte att uppnå millennieutvecklingsmålen genom ett noggrannare val av målsektorer i landsstrategidokumenten och de nationella vägledande programmen.

5. Den gemensamma parlamentariska församlingen upprepar vikten av de principer om biståndseffektivitet som fastställs i Parisförklaringen och Accra-handlingsplanen, samt principerna om samordning av biståndsgivare i EU:s uppförandekodex för arbetsfördelningen på området utvecklingspolitik ( 1 ). För

samlingen uppmanar AVS–EU:s ministerråd att vid sitt sammanträde i juni 2010 förnya sitt åtagande i detta avseende.

6. Den gemensamma parlamentariska församlingen uppmanar EU:s och AVS-ländernas regeringar att kämpa tillsammans för att utrota skatteflykt, olagliga kapitalflöden och penningtvätt och betonar behovet av att stödja kapacitetsuppbyggnaden i AVS-staterna, inklusive de nationella skattesystemen och rättsväsendet, för att omfördela rikedomen på ett bättre sätt.

( 1 ) KOM(2007)0072 slutlig.

(21)

7. Den gemensamma parlamentariska församlingen stöder genomförandet av internationell praxis i skat

tefrågor, särskilt uppfyllandet av principerna om öppenhet och utbyte av information mellan de AVS- stater som har förpliktat sig att uppfylla dem.

8. Den gemensamma parlamentariska församlingen insisterar på behovet av att sänka kostnaderna för penningöverföringar, särskilt i en tid då utvandrare lider svårt av krisen och inte kan överföra lika mycket till sina ursprungsländer.

9. Den gemensamma parlamentariska församlingen påpekar att regionalt samarbete bör spela en central roll i arbetet för att övervinna effekterna av krisen.

Förbättrade sociala sektorer

10. Den gemensamma parlamentariska församlingen betonar den roll som sociala trygghetssystem spelar för att mildra fattigdomen och kräver att sociala trygghetsmekanismer skapas och utvecklas.

11. Den gemensamma parlamentariska församlingen begär på kort sikt att mottagande regeringar och biståndsgivare ska fokusera på säkerhetsnät för att förhindra att människor faller ned i fattigdom.

Församlingen stöder upprättandet av ett globalt varningssystem för fattigdom, en internationell fond för snabba åtgärder som skulle ge ett säkerhetsnät till världens mest utsatta människor.

12. Den gemensamma parlamentariska församlingen välkomnar sårbarhets-FLEX-mekanismen (V-FLEX) från Europeiska kommissionen, som har till syfte att ge stöd för att säkra anslagen till de sociala åtgärderna.

Församlingen uppmanar kommissionen och AVS-ländernas regeringar att vid halvtidsöversynen av landsstrategidokumenten och de regionala strategidokumenten ta tillfället i akt att undersöka möjlig

heterna att stärka de sociala sektorerna och öka resurserna för den andra ”delen” av V-FLEX så att det återstående finansieringsgapet i de aktuella AVS-staterna kan vara helt finansierat 2010.

13. Den gemensamma parlamentariska församlingen uppmanar med eftertryck regeringar och bistånds

givare att prioritera stöd för grundläggande sociala behov och att förbättra stödet till utsatta barn och kvinnor som har drabbats hårt av krisen, ”riskungdomar”, arbetstagare med låg lön eller låg utbildning samt migrerande arbetstagare, arbetstagare på landsbygden och funktionshindrade personer.

14. Den gemensamma parlamentariska församlingen erinrar om att ansträngningar bör göras för att minska spädbarns- och mödradödligheten i Afrika söder om Sahara, där dessa millennieutvecklingsmål kanske inte kommer att uppnås. Församlingen erinrar också om att utbildning och hälso- och sjukvård bör ha en central plats i utvecklingspolitiken och betonar att den nuvarande situationen inte bör rättfärdiga någon minskning av de nationella utgifterna och det internationella biståndet till dessa sektorer.

15. Den gemensamma parlamentariska församlingen anser att hälso- och sjukvårdsprogram, inklusive sexuell och reproduktiv hälsa, främjande av jämställdhet mellan män och kvinnor, kvinnors egenmakt samt barns rättigheter bör vara i centrum av AVS–EU:s utvecklingspolitik, särskilt i regioner där köns

baserat våld är vanligt och där kvinnor och barn riskerar att smittas av hiv/aids eller vägras tillgång till information, prevention och/eller behandling.

16. Den gemensamma parlamentariska församlingen uppmanar regeringarna i AVS-länderna och EU att vidta åtgärder som är särskilt inriktade på att integrera ungdomar och kvinnor i samhället och öka deras fullständiga deltagande i ekonomin.

17. Den gemensamma parlamentariska församlingen betonar att skapandet av sysselsättning bör underlättas genom en förbättrad högre utbildning, inklusive yrkesutbildning och livslångt lärande. Församlingen kräver förbättrad lika tillgång till och möjlighet till kompetensutveckling och kvalitetsutbildning. För

samlingen kräver också att tillgången till krediter (inklusive mikrofinansiering) underlättas, för att stimulera skapandet av sysselsättning och mikroföretag, vilket kan blåsa nytt liv i lokala ekonomier.

(22)

18. Den gemensamma parlamentariska församlingen betonar behovet av att skydda arbetstagarnas rättig

heter och kräver att fler åtgärder vidtas för att bekämpa barnarbete och arbetslöshet bland ungdomar.

Församlingen uppmanar de berörda aktörerna att utveckla strategier för att reagera på kriser på nationell nivå och sektorsnivå genom social dialog.

19. Den gemensamma parlamentariska församlingen understryker att anständiga arbetsvillkor måste vara det centrala när nya arbetstillfällen skapas för att man ska kunna komma förbi problemet med de

”arbetande fattiga”. Därför bör en regional tillväxtstrategi med fokus på sysselsättning och frågor som hör samman med anständiga arbetsvillkor införlivas i halvtidsöversynen av AVS-ländernas landsstrate

gidokument.

20. Den gemensamma parlamentariska församlingen uppmanar givarländerna att stödja AVS-ländernas diversifiering av sina ekonomier så att de blir mindre beroende av en enda produkt. Församlingen erinrar om behovet av att investera i infrastruktur och regionala anslutningsprojekt och insisterar på att ett partnerskap med likvärdiga parter bör vägleda handelspolitiken, i syfte att skapa stabila ekonomier på regional och lokal nivå.

21. Den gemensamma parlamentariska församlingen påpekar behovet av att utvärdera investeringar i utvecklingsländerna när det gäller hållbarhet och att behålla varaktiga och hälsosamma miljö- och levnadsvillkor.

22. Den gemensamma parlamentariska församlingen bekräftar på nytt att kunskapsflykten är en alarme

rande verklighet som hotar vägen mot utveckling och utsikterna för de minst utvecklade länderna genom att inverka negativt på bassektorerna hälsa och sanitet, utbildning och den offentliga sektorns uppbyggnad. Församlingen förordar därför cirkulär migration.

Tryggad livsmedelsförsörjning

23. Den gemensamma parlamentariska församlingen upprepar att livsmedelskrisen nyligen har visat att jordbruket har försummats under alltför lång tid och att undernäringen omgående måste hanteras genom långsiktiga åtgärder. Församlingen uppmanar med eftertryck de berörda länderna, bistånds

givarna och internationella institutionerna att uppmuntra till investeringar i livsmedelstrygghet och jordbruk och anser att Europeiska kommissionen vid halvtidsöversynen av landsstrategidokumenten inom ramen för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och Europeiska utvecklingsfonden bör ta tillfället i akt att diskutera med mottagarländerna om behovet av att flytta jordbruk och fiske högre upp på dagordningen.

24. Den gemensamma parlamentariska församlingen betonar att subventionerade livsmedelsexporter från EU bör kanaliseras mot regioner där det finns en akut livsmedelsbrist.

25. Den gemensamma parlamentariska församlingen välkomnar utländska investeringar i jordbruk när dessa främjar utveckling och bidrar till att bygga upp lokal kapacitet för att omvandla råvaror (särskilt jordbruksprodukter) till bearbetade produkter. Församlingen är emellertid oroad över den rådande trenden där vissa länder hyr mark i utvecklingsländer för att importera produktion från dessa länder, och insisterar på att sådana avtal bör vara öppna för insyn och att en del av produktionen bör stanna i de producerande länderna. Församlingen uttrycker sin oro när det gäller spekulation i livsmedel.

26. Den gemensamma parlamentariska församlingen kräver att teknisk, finansiell och mänsklig kapacitet ska stärkas i syfte att främja små jordbrukare, lokala marknader och moderna odlingstekniker i AVS- länderna så att de blir mindre sårbara för effekterna av volatila världsmarknader.

(23)

27. Den gemensamma parlamentariska församlingen uppmanar EU och AVS-länderna att prioritera utveck

lingen av jordbrukssektorn, fisket och livsmedelstryggheten och göra detta till en målsektor vid upp

rättandet av landsstrategidokument och nationella vägledande program. Församlingen betonar att man måste hantera frågan om produktion och distribution av livsmedel för att förhindra svält i AVS- länderna och föreslår även att stadsjordbruk ska utvecklas.

28. Den gemensamma parlamentariska församlingen uppmanar EU att diskutera med regionala fiskeförvalt

ningsorganisationer för att uppnå ett hållbart fiske och utveckla AVS-ländernas egen kapacitet att bearbeta sin fisk.

Klimatförändringar

29. Den gemensamma parlamentariska församlingen erinrar om att 100 miljarder US-dollar per år behövs fram till 2020 för att hjälpa utvecklingsländerna att hantera klimatförändringarna och uppmanar AVS- länderna att upprätta sina egna prioriteringar för att bekämpa klimatförändringarna genom att inrätta nationella anpassningsprogram. Församlingen insisterar på att medlen inte bör komma från redan planerade budgetar för utvecklingsbistånd utan att det bör vara nya och extra medel.

30. Den gemensamma parlamentariska församlingen understryker att arbetet för att mildra effekterna av klimatförändringarna innebär en enorm utmaning för utvecklingsländerna, men att detta även bör ge tillfälle till att främja grön teknik med biståndsgivarnas finansiella och tekniska stöd i syfte att utveckla länderna (grön utveckling) genom tekniköverföring (solenergi osv.) och för att skapa gröna arbetstill

fällen.

31. Den gemensamma parlamentariska församlingen beklagar att Köpenhamnstoppmötet inte ledde fram till ett rättsligt bindande avtal och kräver därför en gemensam AVS–EU-strategi för ett verkligt åtagande inom ramen för nästa COP 16 i Mexiko.

32. Den gemensamma parlamentariska församlingen framhåller vikten av att främja en världsallians för att bekämpa klimatförändringarna, vilken skulle ha till syfte att ge mer stöd till de fattigaste utvecklings

länderna som är mer exponerade för klimatförändringarna, särskilt de minst utvecklade länderna och små östater under utveckling.

33. Den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen uppdrar åt sina medordförande att översända denna resolution till AVS–EU:s ministerråd, Europaparlamentet, Europeiska kommissionen, Europeiska rådets ordförandeskap, Afrikanska unionen och Panafrikanska parlamentet.

(24)

om återuppbyggnad och återhämtning efter katastrofen i Haiti, och kopplingen mellan fattigdom och naturkatastrofer

Gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen utfärdar denna resolution

— med beaktande av G7-toppmötet i Iqaluit (Kanada) den 6 februari 2010,

— med beaktande av resultaten av den internationella givarkonferensen ”Towards a New Future for Haiti” i New York den 31 mars 2010,

— med beaktande av slutsatserna från den förberedande ministerkonferensen i Montreal den 25 januari 2010,

— med beaktande av debatten om jordbävningen i Haiti, som hölls i Europaparlamentet den 20 januari 2010, med Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton,

— med beaktande av slutsatserna från rådets (utrikesfrågor) extrainsatta möte i Bryssel den 18 januari 2010,

— med beaktande av Förenta nationernas stabiliseringsuppdrag i Haiti (Minustah), och av följande skäl:

A. En jordbävning som uppmätte 7,3 på Richterskalan drabbade Haiti den 12 januari 2010 och orsakade katastrofala skador i Port-au-Prince, Jacmel och andra bosättningar i regionen. Den följdes av ett stort antal efterskalv som fortsatte att drabba landet.

B. Vid jordbävningen uppskattas 200 000 personer ha omkommit, 250 000 skadats och mer än 3 mil

joner berörts direkt. Förenta nationernas stabiliseringsuppdrag i Haiti (Minustah) drabbades hårt och sörjer 146 döda och 170 personer som har rapporterats saknade.

C. FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (OCHA) har rapporterat att upp till en miljon människor i hela landet behöver tak över huvudet, särskilt med tanke på att regnsäsongen snart börjar, och att upp till 500 000 personer är på flykt inom landet.

D. Redan före jordbävningen den 12 januari 2010 hade landet ödelagts av orkaner och tropiska stormar 2008, vilka orsakade skador som beräknades uppgå till 15 procent av BNP.

E. Före jordbävningen var livsmedelsförsörjningen osäker för omkring 1,8 miljoner människor, i ett land där nästan 60 procent av befolkningen bor på landsbygden och 70 procent (12 miljoner människor) lever på mindre än två US-dollar om dagen.

F. Denna extrema fattigdom har förvärrat jordbävningens destruktiva effekter och försatt landet i en av de allvarligaste humanitära kriserna någonsin.

( 1 ) Antagen av Gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen den 1 april 2010 i Teneriffa (Spanien).

(25)

G. Europeiska kommissionen har beslutat att bistå med 137 miljoner euro för omedelbara behov och minst 200 miljoner euro för behov på medellång och längre sikt. Medlemsstaterna bidrar med ytterligare 92 miljoner euro. Interamerikanska utvecklingsbanken beräknar att det kommer att kosta 10,5 miljarder euro att återuppbygga Haiti, i en takt av 2 miljarder euro per år. Sydamerikanska nationernas union har beslutat att skapa en biståndsfond för Haiti på 217 miljoner euro.

H. Haiti är lamslaget av utlandsskulder, som beräknas till cirka 1 miljard US-dollar, vilket var ett hinder för dess utveckling redan före jordbävningen och kan förhindra landets arbete för att återhämta sig.

I. G7-ländernas ministrar har beslutat att efterskänka Haitis skuld, men Haitis skuld till G7-länderna utgjorde bara 214 miljoner US-dollar av totalt 890 miljoner US-dollar.

J. Efter de omedelbara hjälpinsatserna krävs ett långsiktigt internationellt åtagande för återhämtningsarbetet på medellång och lång sikt för att på nytt bygga upp människors försörjning, förstörd infrastruktur, statliga institutioner och ekonomisk verksamhet.

1. Den gemensamma parlamentariska församlingen framför sina uppriktiga kondoleanser till och uttrycker sin medkänsla och solidaritet med Haitis folk och folken i de andra berörda nationerna, samt perso

nalen i internationella organisationer, däribland FN och Europeiska kommissionen, för de enorma förlusterna av människoliv och den förödelse som den exceptionellt kraftiga jordbävningen orsakade.

Församlingen hyllar det exemplariska mod och den exemplariska solidaritet som har visats av Haitis folk, som i katastrofens direkta kölvatten och innan den nådda massmedia räddade tusentals liv och undsatte tusentals skadade människor och föräldralösa barn, trots att de själva befann sig i svår nöd.

2. Den gemensamma parlamentariska församlingen välkomnar de insatser som gjorts av haitiska myndig

heter och det civila samhället samt av FN, icke-statliga organisationer och andra bilaterala biståndsgivare för att få fram bistånd till Haitis folk och uttrycker sin uppskattning av det arbete som utförts av hjälporganisationer och enskilda personer från Europeiska unionen, AVS-länderna och hela världen.

3. Den gemensamma parlamentariska församlingen välkomnar helhjärtat den solidaritet som visades av Förenta nationernas medlemsstater och internationella partner vid den internationella givarkonferensen

”Towards a New Future for Haiti” i New York den 31 mars 2010, som ledde till löften om upp till 9,9 miljarder US-dollar under de närmaste tre åren och därefter, och uppmanar med eftertryck det inter

nationella samfundet att uppfylla de historiska löften som gavs.

4. Den gemensamma parlamentariska församlingen stöder det faktum att de internationella bistånds

givarna anpassade sina bidrag till den handlingsplan för Haitis nationella återhämtning och utveckling som lades fram av René Préval, Haitis president, som ett tydligt tecken på att de haitiska myndigheterna kommer att ta täten i det långsiktiga återuppbyggnadsarbetet,

5. Den gemensamma parlamentariska församlingen betonar att det är mycket viktigt för FN, som agerar under den haitiska regeringens beskydd, att man även i fortsättningen får ha ansvaret för samordningen av all civil och militär verksamhet när det gäller återställandet av säkerheten och det humanitära biståndet, och även i fråga om återuppbyggnad och utveckling.

6. Den gemensamma parlamentariska församlingen uppmanar FN att se över Minustahs uppdrag i sam

arbete med de haitiska myndigheterna för att anpassa det till landets behov efter katastrofen, och då särskilt uppmärksamma säkerhetsfrågorna.

7. Den gemensamma parlamentariska församlingen efterlyser en omfattande bedömning för att utreda befolkningens kort- och långsiktiga behov och för att fastställa det internationella samfundets insatser i återuppbyggnadsprocessen, som ska täcka de tre faserna katastrofbistånd, återhämtning och återupp

byggnad.

8. Den gemensamma parlamentariska församlingen uttrycker sin oro för utsatta grupper, i synnerhet kvinnor, barn och äldre. Församlingen uppmanar Europeiska kommissionen och FN att vara särskilt uppmärksamma på och stödja kvinnors deltagande i återuppbyggnadsarbetet genom att aktivt involvera dem i rehabiliterings-, återuppbyggnads- och utvärderingsfaserna i alla stöd- och återuppbyggnadsprog

ram.