MATTHIAS STENBERG
EN SKÅNSK 1700-TALSSKULPTOR OCH NÅGRA ARBETEN UR HANS VERKSTAD
Au WILLIAM KARLSON
D
et var en till numerären icke obetydlig samling trä- snidare och bildhuggare, som under 1700-talet utövade sin verksamhet i Skåne - en och annan även utom dess gränser. Till sin kvalitet voro de i stort sett ganska jämnstrukna, även om någon enstaka höjde sig över medel- måttans nivå. Som en av de bättre torde Johan Jerling få anses, mest känd genom altartavlan i Ystads S:ta Maria kyrka samt genom de arbeten han utförde för Kristina Piper, bl. a. på Krageholm, i Sövestad och Andrarum. Han var toppfigu- ren bland sina Skånekolleger under 1700-talets förra hälft.Omkring honom samlade sig en krets av bildhuggare, som bearbetade tidens stora stil i samma anda som han. En av dem är M a t t h i a s S t e n b c r g, som likväl aldrig kvalitativt nådde Jerlings ståndpunkt. Så pass duktig har han dock varit och så mycket är bevarat av hans alster, att han är värd en presentation för eftervärlden i ord och bild.
Var och när Matthias Stenberg föddes är ännu obekant.
Hans namn återfinnes icke i födelseböckerna för Ystad, där han eljest hörde hemma större delen av sitt liv. De person- liga uppgifter om honom, som för övrigt stå att uppbringa, äro skäligen magra. Första gången han omnämnes i stadens handlingar är 1724 den 2 maj. »Efter aflagd Burskaps Eed blef Bilthuggaren Mathias Stenberg, som här i S:ta Maria Kyrkia en tijd lång arbetat på Altaretaflan, antagen till borgare under ben :de sin Bildhuggare Professions idkande, niutande fri j het för Stadsens Skatter och Onera till innevarande Åhrs utgång.• 119
1731 var han taxerad till en fyrk i skatt. ett för tiden medel- måttigt skattebelopp. Stenberg var ännu icke besutten med hus och gård utan hyrde en envåningsbyggnad av Henrik Jakob Polkan, nr 206 i fjärde roten. 1736 var hans skatte- belopp ~;. fyrk. Han var då bosatt i nr 96 i andra roten, där han bott åtminstone sedan 1734 och ~innu 1745 bodde kvar.
Det lycks ha varit samma gård, i vilken Stenberg slutade sina
<.lagar. Den var enligt bouppteckningsinstrumentet belägen vid Östergata n mellan rådman Raders på östra och skomakare- mästaren Jonas Lindskogs på västra sidan. Fastigheten bestod av en gatulänga med tio dubbla binningar och en skorsten, en ny länga på gården om sju enkla binningar samt en inhäg- nad hage vid huset, alltsammans värderat till 650 d. smt.
Stenherg var gift med Catharina Elisabeth Langelia och hade i sitt äktenskap med henne ett barn, en son, som hette Peter, vilken enligt S:ta Maria födelsebok föddes den 27 augusti 1739 och döptes den 3 oktober samma år. Enligt samma kyrkas dödbok avled Matthias Stenberg den 23 mars 1746 i en ålder av 56 år och begrovs den 2 april.
Efter inom laga tid verkställd bouppteckning förrättades auktion på kvarlåtenskapen den 3 juni 1746 ~uppå vederbörlig giord reqvisition och därpå skiedd Publication i begge Stad- zens kyrkior, Intimalions Sedlar å de vanlige Stadzens hörn, samt ringning med rop kring Gatorne>>. Fastigheten visade sig emellertid vara svårsåld för värderingssumman, 650 d. smt.
Ingen bjöd över 500 d. smt på de upprepade auktioner, som avhöllos å densamma, tills den slutligen under hand försåldes.
för 555 d. smt till sadelmakaremästaren Lang och vaktmästaren Mårten Ruth.
Auktionsprotokollet ger oss en liten inblick i hemmets in- redning och verkstadens utrustnjng. Möblerna i stugan, stugu- kammaren, spiskammaren och på loftet voro synnerligen pryd- liga. Bord och stolar voro målade och där fanns också en spegel med förgylld ram samt en >>himlingasäng med bild- huggerier utarbetat». Vidare antecknas fyra par fönstergar- diner med kappor. Av servisföremål omnämnas bl. a. tre
Bild l. Altartavla Benestads kyrka, Herrestads hd, Skåne.
dussin trätallrikar. Förteckningen över garderoben ger vid handen, att Stenberg uppträtt med en viss pondus till sin yttre habitus. Slösare tycks han dock ej ha varit utan tvärtom ganska sparsam, ty i förteckningen över osålda· saker upptages
en »svart omvänd mansklädning». Av smycken förekommo
tre guldur och en >>aparto ring med stcnar infattad>> samt ett par skospännen, vilka emellertid vid dödstillfället voro pantsatta.
Bland verkstadsutensilierna återfinnas samtliga de redskap, som kunna komma ifråga för de olika grenar av mer eller mindre konstnärligt betonad verksamhet, som kan utföras av en snickare, bildsnidare och målare. Här uppräknas bildhug- garebänkar med tillhörande järnboltar, bilderbänk, en rik upp- sättning av olika borr, hyvlar, raspar och snidjärn, stenar att riva färg på, >>förgylleputa>> med kniv, målarekrukor m. m.
Och i hans lilla boksamling förtecknas utom den sedvanliga religiösa littera turen en del teoretiska hjälpmedel för hans verksamhet. Här förekommer t. ex. >> wappenbok >>, en liten bok >>med dödbillder uti», en del ritningar, »en hop bilder>>, en ritbok med pergamentblad, en dito med >>turkiskt>> pappers- band, en i brunt läderband o. s. v.
Laga skifte ägde rum den 15 juli 17 46, sedan vederbörlig värdering av tillförordnade värderingsmän, snickaremästaren Olof Thrana och muraremästaren Trued Johansson, blivit verk- ställd och auktion avhållits å den lösa egendomen. Arvingar voro änkan Elisabeth Langelia och sonen Peter, vilka alltså delade behållningen i boet, sedan skulder och diverse omkost- nader betalats. På omkostnadskontot upptagas bl. a. utgifter för en gravsten, som änkan låtit uthugga och lägga på sin mans grav, en sten som >>han i lifstiden sjelf dertill fram- skaffat>>. Bland fordringsägarna märkas Rasmus Persson i Ystad, som utfört snickeriarbete i Stenbergs gård, varför en del av likviden ännu stod inne. Denne Rasmus Persson var, som vi längre fram skola se, en av medarbetarna i den sten- bergska verkstaden, liksom han tidigare arbetat hos Johan .Jerling, bl. a. då denne var sysselsatt med altartavlan för Ystads Mariakyrka.
Bild 2. Altartavl:•
i Skårby kyrka, Ljunits hd, Skåne.
Matthias stenbergs verksamhet har efter allt alt döma varit rätt omväxlande. När hans tid icke togs i anspråk för snidande och målande av altartavlor eller andra kyrkliga inrednings- föremål, har han huggit gravstenar och Limstenar eller solur samt skurit böss- eller pistolstockar m. m. Fem slyeken av förra slaget och fjorton av det senare förleeknas i verkstads- förrådet eflcr hans död. Rörande typen för hans gravstenar vet man ännu ingenting, då man endast arkivaliskt känner till denna gren av hans verksamhet och icke kunnat identifiera någon av dem. Dc viktigaste spåren har han dock lämnat efter sig på träskulpturens område.
Stenberg har tydligen redan från början varit väl inarbetad i trakten och med sin till synes medfödda affärsbegåvning in-
123
sett, att det kunde bliva en lönande rörelse. Det första arkiva- liskt belagda arbetet av honom är en >>målad tafla med zifror att uppkasta Psalmer efter>>, som han utförde för Hedeskoga kyrka 1725. Här målade han också både läktare och bänkar, vars likviderande skedde åren 1 72G- 27 med sammanlagt 40 d. smt. Under samma år har han också upphuggit flissten till över 45 famnar till kyrkogårdsmurens betäckande vid Ö.
Tomarps kyrka samt lwnthuggit och sammanfogat stenarna.
Nästa år, som vi med säkerhel kunna belägga med något arbete ur Stenbergs verkstad, är 1727. Detta år torde det ha varit en mycket livlig verksamhet i den stenbergska träsnidare- verl<staden i Ystad. Inte mindre än tre alt~utavlor voro under utförande och dessutom en huv till predikstolen i Viilie kyrka, vartill kom en hel del mindre reparationsarbeten i snickeri och målning på skilda håll. I Ö. Tomm·ps kyrka hade vid en
»kyrkogranskning» den gamla altarlavlan kasserats och ut- dömts och en ny sådan beställts hos Matthias Stenberg, vars
»förfärdigande, stofferande, målande och förgyllande• försam- lingen honorerade med 70 d. smt. En •ny proper Altare-Tafla af Billhuggeri löfwärck med Guld och wacker Målning stof- ferat» för Rörums kyrka var det andra stora arbetet. Den tredje altartavla, som delta år utgick från stenbergs verkstad, var den, som kontrakterats med Lemmesh·ö församling.
Följande år var Stenbcrg sysselsatt med åtminstone tvenne större arbeten, altartavlorna till Simrishamns (bild 3) och Gladsax' k yr kor. Den för m Y ar egentligen endast ett om- byggnads- och kompletteringsarbete men trots detta säkert c>tt ganska tidsödande m·bele med sina stora figurer och rikt skurna akantusvingar. Detta arbete bekostades enligt inskrip-
tion på tavlan av fru lVIarina Brinck i Kristianstad och hPn- nes son. borgmästaren i Simrishamn Nicolaus Brinck. Rörande Gladsaxaltartavlan hade landshövdingeämbetet Jämnat sitt god- kännande av det förelagda projekt och kontrakt, som upp- gjorts med bildhuggaren, enligt vilket dess utförande skulle betinga en summa av 170 d. sml. Samma år utfördes även ett krucifix till Rörums kyrka.
Bild 3. Altartavla Simrishamns kyrka.
Bortsett från en reparation och förstärkning, som 1729 ut- fördes på predikstolen i Simrishamns kyrka - den Mosesbild, som ännu kvarstår som stöd under predikstolskorgen (bild 12) - uppstår en lucka i stenbergs verksamhet intill 1733, som vi varken arkivaliskt eller med bevarat material kunna fylla ut med några inventarier. Uneler sistnämnda och följande år är Stenberg engagerad av Simris' församling för reparationsarbe- ten på kyrkogårdsmurarna. För detta ändamål högg han 68
125
famnar flissten, varmed han betäckte norra och södra murarna omkring kyrkogården och året därpå utförde han samma arbete för östra och västra murarna, vilket uppgick till 54 famnar.
Likviden för båda arbetena erlades enligt kvittens med 85 d. smt.
Sistnämnda år påbörjades arbetet med den till Löderups kyrka beställda altartavlan (bild 4), som vad själva snickeri- arbetet beträffar blev färdig under detta år, medan den sni- dade dekoren, stofferingen, målningen och förgyllningen tog ytterligare tre år i anspråk och avfördes helt fr:1n räkenskaperna först 1737. Dc stora beställningarna tyckas ha hopat sig period- vis, ty samma år, 1733, utfördes ytterligare en altartavla, näm- ligen den till Skårby kyrka (bild 2), bekostad av Carl Georg Sjöblad och hans grevinna, Bcala Elisabeth Stenbock, såsom inskriptionen på Lavlan anger. 1735 hade Stenberg ett omfat- tande uppdrag för Ö. Nöbhelövs kyrka. Detta bestod först och främst i utarbetande uv en altartavla för kyrkan. Vidare ut- förde han samtidigt åtskilliga reparationsarbeten därstädes, vilka bl. a. gällde skranket kring altaret, som målades, liksom ett trettiotal bänkar och en klockarestoL I stället för ett par präststolar, som befunnas onödiga, gjorde han ett par dörrar med lövverk över, vilka målades. Golvet framför och bakom al- taret Jade han också om, reparerade »konungens vapen>> och om- målade tre fönsterbågar. Slutligen lade han om golvet i kyrkan med flissten. En siffertavla med bildhuggeri och målning, som markeras i räkenskaperna med en utgift på () d. smt, får man väl också antaga ha utförts i Stenbcrgs verkstad. Samma år skar verkstaden bilderna till läktaren i Ö. Tomarps kyrka, vilka enligt kyrkans räkenskaper kostade 40 d. smt, och åt Ram- menhögs kyrka utfördes betäckning av kyrkogårdsmuren till 82 famnars längd med huggen flissten.
Det därpå följande året var Stenberg åter sysselsalt för Ö. Nöbbelövs kyrka enligt vad dess räkenskaper meddela. Det var en grundlig reparation av predikstolen omfattande ny trappa och botten, några fyllningar, nytt underhäng på huven och däröver bilder och lövverk, alltsamman målat och förgyllt,
Bild 4. Altartavla Löderups kyrka, lngelstads hd, Skåne. 127
vilket sammanlagt drog en kostnad av 74 d. smt. Till Glem- minge kyrka gjorde han samma år en helt ny huv.
Ett arbete, som under de två närmast följande åren delvis sysselsatte den stenbergska verkstaden, var dopfuntarna till Benestads och Glemminge kyrkor samt altartavlan i Ingelstorp.
Rörande dopfunten i Benestads kyrka meddela räkenskaperna, att »i förderfwade funtens ställe är en Johannis Billd upprättad med deröfwer giord Krona». Målningen, stofferingen och för- gyllningen utfördes först 1739, då summan för arbetet slut- likviderades. Alla omkostnader för funtens utförande hade då belupit sig till 103 d. smt. Den för Glemminge kyrka av- sedda dopfunten (bild 8) var av samma utseende som Bene- staelsfunten och betalades med 101: 16 el. smt. För denna se- nare kyrka utfördes också en uppsats över predikstolsdörren med två bilder och lövverk samt en solvisarsten över vapen- husclörren. Ingelstorpsaltarta v lan kostade med snickeriarbete, bildhuggeri och målning församlingen mellan 300 och 400 d. smt.
stenbergska verkstaelen fortsatte alltjämt sin mångomfat- tande verksamhet, så att samtidigt som en kyrka honorerade den för en altartavla, kunde den erhålla likvid från en annan för en flisbetäckt mur eller ett golv. Så 1741 då golvet kring en pelare i Löclerups kyrka belades med flissten och en sten·
list på 17 alnars längd höggs upp till grunden kring tornet.
medan följancl~ år tvenne altartavlor utfördes för Valleberga och Simris' kyrkor - för den senare även en nummertavla med bildhuggeri. Hörande elen senare altartavlan hade uneler arbetets gång en diskussion uppstått mellan pastorn och för- samlingen angående den nya tavlans placering, vilken diskus- sion resulterade i att denna flyttades närmare fönstret och under bågen. En följd härav blev, alt elen fick göras nftgot större. Därtill hade under t iclsutdräkten med arbetet priset på färgen och guldet stigit, vadan den med Stenberg kontrakte- rade summan 202: 24 d. smt måste höjas med 14 d. smt.
Utom de i det föregående angivna kyrkainventarierna finnas ännu några andra, som stilistiskt kunna hänföras till den
stenbergska verkstaden. De ha i allmänhet genom donationer kommit kyrkorna till godo. Så är förhållandet med predik- stolen i Benestads kyrka och troligen även altartavlan därstädes
(bild 5 o. l), vidare dopfuntshuv och lock till dopfunten i Simrishamns kyrka (bild 7), som 1729 skänktes av handels- mannen i Simrishamn Lorens Meijer och hans hustru Barbro Månsdotter Areskog. Dessutom kunna åtminstone några delar av familjen Möreks epitafium i samma kyrka (bild 6), några pullifigurer, attribueras till stenbergs verkstad och likaså tim- glasputton på predikstolen.
Efter denna allmänna orientering i 1\fatthias Stenbergs liv och verksamhet skola vi övergå till en närmare granskning av hans alster inom lräsnidarekonsten. Altartavlorna äro de talrikaste och vi skola börja med dessa. Det schema, som Stenberg följer vid deras uppbyggande, är i de flesta fall gan- ska enahanda. Dock kan inom detsamma konstateras vissa variationer. Jag skulle vilja särskilja åtminstone trenne så- dana, vilka jag för klarhets skull benämner Benestads-, Skårby- och Löderupstyperna. Den senare tycks efter det bevarade materialet att döma ha varit den talrikast förekommande. Ge- mensamt för alla tre är själva huvuduppbyggnaden med en predella, upptill och nedtill med profilerade lister, ett mellan- parti med en bildframställning, upptill avslutat av ett mer eller mindre kraftigt entablement, samt krönpartiet, vars ut- formande i huvudsak skiljer dc olika typerna åt. Gemen- samma dekorativa detaljer i svickelfält, på lister och socklar .äro akantusrankor, rosetter, bladflikar och blommor.
I B e n e s t a d s-typen (bild l) utgöres krönet av det för barocken så typiska sprängda gavelmotivet Över predellan med sin bibliska inskription reser sig mellanparliet, cor·pus, flan- kerat av elt par kolonner med enkla kapitäl, och däröver ett rikt profilerat entablement. Två bevingade änglaputti med palmkvistar i händerna halvligga på krönets snedsidor och på plinlen i mitten står Kristus med korsfanan.
S k å r b y-typen (bild 2) upprepar den sprängda gaveln, 129
Bild 5. Predikstol Benestads kyrka, Ht>rrestads hd, Skåne.
Bild 6. Hådmnn Möreks epitafium Simrishamns kyrka.
här rundad, och Kristus med korsfanan som mittfigur. Av de fyra evangelisterna äro de två placerade sittande på enta- blementet över corpus på var sin sida om krönet och de två andra som flankfigurer till corpus. slående på med predellan sammanhängande podier.
Den tredje typen, L ö d e r u p s-typen (bild 4), som är rik- ligast representerad, har segmentformat, helt krön och alla evangelistfigurerna grupperade två och två som flankfigurer till mittavlan, de inre ställda mot en licen, de yttre fria på en konsol och mellan dem en kolonn med akantuskapiUil.
Corpustavlan är alltid i denna typ rundbågad. Till Löderups- typen höra altart:wlorna i Valleberga, Ingelstorp, Simris (bild 11), Ö. Nöbbelöv, Asphult (bild 10) och dit har säkerligen också Gladsax' nu spolierade allartavla hört, så vitt man kan sluta av de fyra bevarade evangelistfigurerna (bild. 9). San- nolikt har även den nu helt förstörda altartavlan i Ö. Tomarp representerat denna typ.
Rörande altartavlan i Simrishamn (bild 3) står denna utanför de ovan karakteriserade typerna, beroende på att den till stora delar härrör från ett renässansaltarverk, som renove- rats och kompletterats. Sålunda äro predellan med kartuscher, änglabröstbilder med bomärkessköldar och konsoler på sidorna, mittpartiet med den flacka omramningen på sidorna och kolon- nerna, entablementet och övre »våningen •• utom krönet rester av denna. Vad den stenbergska verkstaden levererat är egent- ligen endast den dekorativa utstyrseln, vingarna, nattvards- tavlan, evangelistfigurerna, krucifixet i fältet, där förut san- nolikt en uppståndelsescen suttit, samt krönpartiet Gammalt och nytt ha rätt väl förenats och av det hela har blivit ett ganska ståtligt inventarium.
Motivet i earpustavlan varierar mellan nattvarden och Golgatascenen, framställd i måleri eller skulptur. Nattvarden förekommer bl. a. i Simrishamns-, Simris- och Äsphultstavlorna, skuren i relief. Kristus omgiven av rövarna på Golgata, arbetat i relief, uppträder bl. a. i Löderups- och Vallebergatavlorna, medan i Ingelstorps- och Ö. Nöbbelövstavlorna samt troligen
också i Gladsaxtavlan endast ett krucifix i trä varit uppsatt. Om Gladsaxtavlan står det i räken- skaperna, »att i stället för natt- varden, som för kyrkans trång- hets skull ej rymmas kunde, är påsatt Kristi korsfästelse».
I Skårbytavlan utgöres motsva- rande parti av en oljemålning på duk, föreställande Kristus på korset, vid · vars fot stå .Jungfru Maria och Johannes.
l Benestadstavlan har det nu försvunna krucifixet varit sku- ret i trä, medan figurerna vid korsets fot och stadsvyn ~iro
målade direkt på träet.
Ett mindre vanligt beställ- ningsobjekt tyckas dopfunterna ha varit, ej så egendomligt, då de flesta kyrkorna ännu hade kvar sina medeltida dopfuntar och i flera fall mycket prakt- fulla sådana, som t. ex. Löde- rup, Ö. Nöbbelöv och Gladsax.
De båda för Glemminge och Renestad utförda funtarna äro de enda arkivaliskt belagda.
Den gamla i Benestads kyrka hade enligt uppgifterna i k~T
kans arkiv fördärvats, förmod-
ligen slagits sönder. Den enda Bild 7. Huv och lock till dop-
bevarade är den i GJemminge funten i Simrishamns kyrka.
kyrka (bild 8), som efter att
en tid ha stått i prästgården återbördats till kyrkan, där den nu dock endast fyller en dekorativ uppgift, medan den gamla 133
medeltidsfunten, som står framför, i viss mån fyller den prak- tiska. stenbergs dopfunt utgöres av en helfigur i trä, före- ställande Johannes Döparen i lång, draperad klädnad, hållande framför sig en mussla, vars främre del nu blivit avslagen.
Funten i Benestad är numera borta liksom de kronor eller huvar, som samtidigt gjordes till dessa funtar. Rörande Bene- stadsfunten har den efter framställningen i räkenskaperna all döma haft samma utseende som elen i Glemminge. Det talas nämligen om, att »i förderfwade funtens ställe ~ir en .Johannis Billd upprättad>>. Remålningen har säkerligen f n\ n början varit polykrom. l\u är funten i Glemminge helt struken i vit oljefärg. Iden med Johannes Diipares bild som dopfunt är densamma som Petter Norrman i Krislianstad redan hade till- lämpat och sorn den ännu bevarade funten i F~irlövs k:vrka visar exempel på.
Huru dopfuntshuvarna i Glemminge och Benestad sett ul, kunna vi möjligen sluta oss till av den ännu i Simrishamns kyrka bevarade, som efter arbetets art att döma härrör från den stenbergska verkstaden (bild 7 ). Den är åttkantig med profilerat listverk i kransen, som i underkanten har blom- och bladfestoner i hög relief och i kronan volutsvängda byglar av akantusblad, vilka uppbära en åttkantig platta, varp:\ Kristus med korsfanan står. Mellan akantusbyglarna stå iinglaputti bärande Kristi tortyrredskap.
Till dopfuntsutrustningen i Simrishamn hör ocks~"t ett å U- kantigt lock av trä (bild 7) till den medeltida dopfunten av sten. Härpå är i friskulptur framställt Kristi dop. .Johannes Döparen med sin stav i vänstra hanelen står på stranden av .Jordan och gör med sin högra hand en gest över huvudet p:'\.
1\ristus, som med händerna korslngda över bröstet står till knäna i Jordans vatten.
Den enda bevarade perclikstolshuv, som man genom :ll·kiva- liska källor vet vara utgången ur Matthias Stenbergs verkstad, nämligen den i Glemminge, verkar i samband med den rcn~is
sanspredikstol, som den tillhör, alltför lätt och spinkig. Den har ej den tyngd och kraft, som korgen kriin r. Till formen
Bild R. Dopfunt i Glcmmingc kyrka, lngclstads hd, Skåne.
Bild 9. Evangelisten Malleus, träskulptur i Gladsax kyrka, Järrestads hd, Skåne.
är den sexkantig med blad- och blomsterfestoner på sidorna undertill, skurna i hög relief. På sidornas överkanter stå dra- perade figurer och från hörnen utgå bladvoluter. Dessa förena sig upptill och uppbära gemensamt en sexkantig platta, varpå Kristus med korsfanan sU'tr. Under taket hänger en duva.
Betydligt bättre ställa sig proportionerna mellan korg och huv, då båda dessa utförts på hans verkstad. Det enda ännu kända fallet härvidlag, det j Benestads kyrka (bild 5), över- tyga r oss om detta förhållande. Huruvida denna predikstols- korg varit ett slags standardform för verkstaden, kan man icke avgöra, då intet jämförelsematerial är för handen. Den är bruten i fyra fält. avdelade med lisener. !\edtill och upptill 135
Bild 10. Altartavla i Asphults kyrka, Gärds hd, Skånc.
äro dessa fält förkroppade med profilerat listverk och mellan dem äro inskriptionsfälL De stora fälten upptagas till största delen av en rundbågad nisch med en konsol, varpå stå evan- gelisterna med sina emblem, skurna i relief. För övrigt ut- göres den skurna reliefdekorationen av blom- och bladguidan- der samt lejonmasker. Det är närmast figurskulpturerna, som.
Bild Il. Detalj av altartavlan Simris, .Jiirrestads hd, Skånc.
attribuera ul'lta inventarium till den stenbergska vcrkstauen.
Från denna torde också figurerna, Kristus och dc fyra evange- listerna, i predikstolsfälten i Glemminge härröra, insatta senast 1737, viikel år hela predikstolen målades och allt skulpturarbete alltså torde Yarit avslutat. Efter arten att döma torde även Linderöds k~-rkas predikstolsfält ha samma ursprung. Arki-
valisk bekräftelse härpå kan icke ernås, då kyrkans räken- skaper för dessa år saknas.
Den hithörande sexkantiga huven har rikt profilerat list- verk, liksom Glemmingehuven med reliefskurna festoner och änglamasker i underkanten, och på överkanten stående ängla- putti i hörnen och mellan dem äro här donatorernas vapen insatta som dekorativa moment. Under taket svävar duvan.
Av Stenbergs nummertavlor är nu ingen bevarad och ej heller det krucifix, som beställdes och utfördes för Rörums kyrka. Av annan mindre skulptur står på predikstolen i Sim- rishamns kyrka ännu kvar elt timglas, en änglaputto med ena foten på en dödskalle och i högra handen hållande en rad timglas, som i cirka tvåhundra år mätt prästens nit i ordets förkunnande. De två flankerande puttifigurerna på rådman Möreks epitafium i samma kyrka äro syskon till den lidmä- tande putton på predikstolen, liksom ock de två med kartuschen på epitafiets krön.
Vid ett första betraktande av träsnidaralstren ur Stenbergs verkstad, främst altartavlorna, blir man onekligen frapperad av den ståtliga resningen och den slutna kompositionen. Mot den rent arkitektoniska uppbyggnaden är intet att anmärka. Börjar man emellertid att dissekera dem och skärskåda detal- jerna, blir resultatet något annorlunda. Först fäster man sig kanske vid skulptörens klena proportionssinne, då han bygger upp de mänskliga figurerna. Huvudet är ej sällan för stort i förhållande till kroppen och halsen ibland för tjock, ibland för smal, vilket ger ett förkrympt och förvuxet utseende åt figuren.
Vänstra armen hos evangelisten Matteus i Gladsax (bild 9) är icke gjord av en med den mänskliga kroppens anatomi för- trogen snidare. Den korta överarmen och de långa smalbenen ge en alltför kraftig disharmoni åt hela figuren liksom de grova armarna och det stora huvudet. Smalbenen och över- kroppen hos Glemmingefuntens Johannes (bild 8) stå inga- lunda i rimlig proportion till de övriga lemmarna. Man frågar sig också, huru lårens förening med bålen ser ut, då man iakttager, huru klädnaden draperar sig framtill. En n~istan
.hjärtformig linje markerar den ofta klumpiga halsens ansättning till kroppen. De- taljintryckd av dessa figu- rer blir, att, om man såge dem avklädda, skulle man säkerligen ej kunna tala om deras n a k n a skönhet. Den anatomiska disharmonien mildras emellertid delvis av de draperade klädesplaggen.
I puttifigurernas svullna magar och nästan elefan- tiasisartade lår, körtelsvull- na halsar och pussiga kin- der har SLenberg frossat i barockens svulstiga former.
De horisontala, nedskurna vecken på baksidan av lå- ren markera ytterligare dc svällande formerna (bild 6). l framställningen av rövarna på korset har han gått till överdrift åt andra hållet, i det han framställt dessa som nästan minialyr- mässiga, skinnklädda ben- rangel, detta naturligtvis för att ma r k era deras ringhet vid sidan av Kristus.
I nattvardsscenerna, som i Simrishamns- och Xsp- hultstavlorna äro nästan identiska, förete figurerna
Bild 12. Predikstolsstöd i Sim- rishamns kyrka.
139
en hop människor samlade omkring ett runt eller fyrkantigt bord med nedhängande duk, de flesta med uppmärksamheten riktad mot åskådaren alldeles som poserade de för en kamera.
De vrida och vända sig på ett ansträngt och onaturligt sätt och Kristus själv verkar med sin utsträckta hand som agerade han i en ivrig diskussion. I Simrishamnstavlan göra de bortre figu- rerna intryck av att stå t.ill bords och endast de främre äro över- tygande framställda som sittande. Individualiseringsproblemet har skulptören sökt lösa genom att göra somliga skalliga, som- liga magra, andra mera fellagda och genom att giva olika utformning av skägg och hår hos de skilda figurerna. Ifråga om det dukade bordet har konstnären varit helt naturalistisk.
Som allmänna bestämt karakteristiska skulpturdetaljer måste framhållas den triangelformiga skägglock, som ringlar ner från underläppen och fyller ut vinkelfältet, som bildas, . där kindskägget möts vid hakan. Ett annat påfallande drag är sättet att genom urgröpning av pupillen åstadkomma skugg- och dagerspel, som förlänar liv åt ögat. Ofta förekommer också ett rikt skuret ådernät på fötterna, vars avsedda effekt skulptören dock ej helt uppnått.
I behandlingen av dräkter och draperier är veckens run- dade avslutning mycket karakteristisk. Det lodräta veckfallet är i regel bättre och ledigare behandlat än horisontalvecken.
Figurerna äro i allmänhet ej skurna som friskulptur ulan platta på baksidan.
De vegetabila ornamenten - akantusslingor, blad och blom- mor - och andra rent dekorativa element äro betydligt säk- rare skurna, särskilt akantusbladen med sin djupgående nerv- skåra, som fördelar sig till flikarna. De veckade bladrosetterna äro däremot för hårda och de skarpa tvärvecken ha ej haft den effekt, som sannolikt avsetts, nämligen att markera stof- fets mjukhet.
Rredering och oljefärg ha naturligtvis gjort sitt till att runda av alla hårda konturer och bidragit till att giva en mera natur- lig rundning åt vissa kroppsdetaljer. Färgernas polykromering och guldet ha också förlänat en viss realism åt framställningen,
som vi nu i de flesta fall ej kunna bedöma på grund av senare övermålning i vitt eller andra färger.
Det är ju tydligt, att Stenberg ej själv hunnit med alla de arbeten, som beställts och utförts på hans verkstad. Han har haft en hel stab av medarbetare, som varit specialiserade i olika arbetsfack. Vi ha ingen förteckning på dem, men ett par av dem ha genom lyckliga omständigheter fått sina namn be- varade till eftervärlden i samband med ett par arbeten ur verk- staden. Den ena av dem, Rasmus Persson, har presenterat sig som mästare till Löderups kyrkas altaruppsats. På en i denna fastgjord träbit läses nämligen: Rasmus Person snickare uti Ystad gort däta Altaret Anno 1735. Den andre kallar sig P. Jacop och har signerat altartavlan i Skårby kyrka.
På predellans överkant, dolt av corpustavlans ramlist, står:
1733: P: Jacop: (p:t omvänt) uthuggit: oc: målat. Dessa signaturer torde vara riktiga endast så till vida, att vederbö- rande utfört handarbetet efter skisser och uppslag av Stenberg, som alltså med rätta får anses såsom altartavlornas andlige fader.
Så kommer spörsmålet: Var skola vi söka de förebilder, som inspirerat Matthias Stenberg? Tidens stora stil var ju barocken och en av dess främste företrädare i Sverige var Burchardt Precht. Att Stenberg direkt influerats av något ar- bete ur hans verkstad är föga troligt. Precht hade emellertid många eftersägare ute i Iandet och i andra eller tredje hand har Matthias Stenberg fått de prechtska barockideerna till livs.
En av de prechtska epigonerna i Skåne var Johan Jerling, en i sina bästa ögonblick relativt god sådan. I Jerlings verkstad hade Stenberg arbetat en tid, bl. a. på altaret till Mariakyrkan i Ystad. En jämförelse mellan detta och stenbergs tavlor av Löderupslypen talar ett ganska tydligt språk om var vi skola söka förebilden till de senare. Ä ven Skårbytypen kan anses emanera ur denna.
I Stenbergs predikstolar och huvar är det egentligen endast i dekoren man märker det barocka inslaget, vars art han också 141
fått med sig från Jerlings verkstad liksom ock de svällande puttifigurerna samt behandlingen av figurernas hår och dräk- ter. Rörande figurerna i Mariakyrkans altarverk skulle man nästan vara böjd att attribuera dem till Stenberg, så slående är likheten .
. Jämför mnn emellertid andra alster ur J erlings verkstad med sådana ur den Stenhergska är det också lätt att konsta- tera, alt Jerling var en långt mera fri och självständig ande, en konstnärsförmåga såväl ifråga om ideer som utförande, till vars ståndpunkt Stenberg aldrig nådde. Som en relativt god och respektabel bygdekonstnär får han i alla fall anses och avgjort bättre än sin något yngre kollega Johan Ullberg.
Förteckning över kyrkainventarier i trä dokumentariskt eller på annat sätt attribuemde till Matthias Stenberg i Ystad.
1725 Hedeskoga kyrka, 1727 Viilie
1727 Ö. Tomarps 1727 Rörmns 1727 Lemmeströ 1728 Simrishamns »
1728 Gladsax 1728 Rö rums
1729 Simrishamns »
1733 Skårby
1735 Ö. Nöbbelövs )) 1735 Ö. Tomarps 1736 Löderups 1736 Glemminge )>
1736 Ö. Nöbbelövs ))
1738 Benestads 1739 Glemminge
Skåne. Nummertavla.
Predikstolshuv.
Altartavla.
Renovering o. komplettering av altartavla.
Altartavla.
Krucifix.
Mosesbild, dopfuntslock o.
-huv.
Altartavla.
, div. reparationer.
Bilder till läktaren.
Altartavla.
Predikstolshuv.
Reparation av predikstol o_
-huv.
Dopfunt.
1739 Ingelslorps kyrka, Skåne. Altartavla.
1742 Simris' o. nummertavla.
1742 Valleberga »
Benestads » predikstol.
Linderöds )) predikstolsfält
OTRYCKTA KÄLLOR I LANDSARKIVET, L U N D.
Ystads taxeringslängder för åren 1731 och 1736.
» skattelängder för åren 1731, 36 och 45.
mantalslängd för år 1745.
» rådstugurätts dombok för år 1724.
>> S :la Maria kyrkas födelsebok och dödbok för åren 1739 och
1746.
Landskyrkoräkenskaperna för Skåne under åren 1727-46.
Stadskyrkoräkenskaperna för Kristianstads län för åren 1727-30.
Malmöhus läns kyrkokontors koncepter för åren 1719-13.
143
