Naturreservatet Kullan: inventering av kärlväxter och naturvärdesbedömning

Full text

(1)Tsunami 1-2007. Naturreservatet Kullan . Inventering av Kärlväxter och naturvärdesbedömning Åsa Bengtsson och Åsa Jönsson. NATURRESERVATET KULLAN Västra Blekinge. Inventering av kärlväxter och naturvärdesbedömning. Åsa Bengtsson och Åsa Jönsson. Examensarbete i biologi, 20 poäng Biologi- och geovetenskapsprogrammet Institutionen för matematik och naturvetenskap Högskolan Kristianstad Kristianstad 2006. 1.

(2) Tsunami 1-2007. Naturreservatet Kullan . Inventering av Kärlväxter och naturvärdesbedömning Åsa Bengtsson och Åsa Jönsson. Abstract This thesis is about the nature-reserve Kullan which lies south of Vilshult in the municipality of Olofström. The area is 41 ha and contains several different biotopes. It became a nature reserve in 2003, but no detailed inventory has been done for many years. In connection with the project “Markernas museum”, whose initiator is Olofströms municipality, we did an inventory of the tracheophytes and this inventory is the basis of this paper. To obtain knowledge of Kullans value, several different investigations have been done. The area is divided into different ecosystems and these have been compared with each other regarding frequency and species abundance. Two diversity indexes, Shannon’s and Simpson’s, have been used as a measurement of biodiversity in the different biotopes. These indexes show a very high total value over the whole area and in some of the biotopes as well. A third index, Sörensen’s, shows similarity and differences in the vegetation between two inventory squares. Some of the areas are similar and some are more diverse. A study of nitrogen/nutrient favoured species and grazing/hay-making favoured species and a study of the succession phase have been done. Grazing species dominate in the whole area but the succession phases vary a lot depending on the different kind of biotopes. Finally, Kullans vegetation was compared with two other similar areas, one in Ronneby and another one in Råshult. The investigations that have been done in this paper all show that Kullan has a high natural value. The biodiversity is large which is proven by the high number of species and by high values in the diversity index. Species richness is favoured by the cultivation that has been going on for a long time in Kullan. The area has a rather high number of cultivation dependent species, more than in the compared areas. However, in Kullan there are still many species that require nitrogen and other nutrients despite the fact that the area has been sparsely fertilized. More grazing and hay-making (the hay should be taken away from the area) in certain areas should be beneficial.. 2.

(3) Tsunami 1-2007. Naturreservatet Kullan . Inventering av Kärlväxter och naturvärdesbedömning Åsa Bengtsson och Åsa Jönsson. Innehållsförteckning 1 Inledning 1.1 Markhistoria 1.2 Intervju med Anna och Ivar Johansson 1.3 Kartor över Kullan 1.4 Bete Födoval hos olika djurslag. 2 Studieområde 2.1 Klimat och geologi 2.2 Områdesbeskrivning Ädellövskogen Naturbetesmarken Utvecklingsmark Träd- och buskbärande naturbetesmark Slåtteräng med efterbete Öppen gräsmark. 3 Metod 3.1 Inventering 3.2 Sörensens index 3.3 Diversitetsindex 3.4 Successions-, närings- och hävdjämförelser mellan biotoperna 3.5 Jämförelse med andra områden. 4 Resultat 4.1 Inventering 4.2 Sörensens index 4.3 Diversitetsindex 4.4 Successions-, närings- och hävdjämförelser mellan biotoperna 4.5 Jämförelse med andra områden. 5 Diskussion 5.1 Inventering 5.2 Sörensens index 5.3 Diversitetsindex 5.4 Successions-, närings- och hävdjämförelser mellan biotoperna 5.5 Jämförelse med andra områden 5.6 Skötselråd 5.7 Slutsats. Källförteckning. 4 5 5 7 8 8 10 10 11 11 12 12 12 13 13 14 14 14 15 15 16 17 17 20 20 21 23 24 24 25 25 26 27 28 28 29. 3.

(4) Tsunami 1-2007. Naturreservatet Kullan . Inventering av Kärlväxter och naturvärdesbedömning Åsa Bengtsson och Åsa Jönsson. 1 Inledning Olofströms kommun är på gång att starta ett ”Markernas museum” och i samband med detta fick vi i uppdrag av Olofströms kommun att inventera kärlväxterna i Kullans naturreservat. Detta tillsammans med en inventering av geologi som gjorts av Kamil Al-Ajely (opublicerat manuskript) och de kulturella värdena som gjorts av Thomas Persson (Tommy Wirén, Olofströms kommun, muntligt meddelande) ska ligga som grund för ”Markernas museum”. Inventeringen till kommunen gjordes vid tre tillfällen, juni-augusti, 2005 och en rapport om detta lämnades in i september 2005 (Bengtsson & Jönsson, opublicerat manuskript). Eftersom vi skulle ha material till vårt examensarbete har vi gjort ytterligare undersökningar än vad kommunen anvisade. Ytterligare en inventering har gjorts i maj 2006 för att få med vårväxterna. Naturreservatet Kullan är ett 41 ha stort område som blev naturreservat 2003 (Länsstyrelsen Blekinge län 2003). Den enda inventering som enligt uppgift gjorts är en artinventering från slutet av 1980-talet (Länsstyrelsen Blekinge län 2003). Från denna ska det finnas en artlista, enligt inventeraren själv (Björegren I muntligt meddelande) och länsstyrelsen (Bergström, L., muntligt meddelande), dock har det inte gått att få tag på den trots upprepade försök. Området som inventerats består av flera olika biotoper, ädellövskog, naturbetesmarker, kärr, slåtterängar och en sjö. Kullan har en lång kontinuitet som hävdad mark (Länsstyrelsen Blekinge län 2003) vilket ligger som grund för den stora artrikedomen. Det mesta av området har varit täckt av lövskog som förmodligen fungerat som betesmark ända fram till början av 1900-talet (Lantmäteriet Karlskrona 1814, 1834-35, 1915-17). Då ägdes gården av Åke och Bengta Svensson (figur 1). Områdena runt sjön består av mosse eller kärr (Lantmäteriet Karlskrona 1834-35, 1915-17) och i början av 1900-talet användes en del av våtmarkerna som åker (Lantmäteriet Karlskrona 1915-17). På kartan från 1915-17 ser man att sjön sänkts jämfört med föregående karta. Idag betas delar av området av 20-talet nötkreatur från vår till höst. Syfte och frågeställningar Den varierande omgivningen och det faktum att området hyser över 200 arter kärlväxter (bilaga 1), gjorde att vi blev intresserade av att undersöka området. • • • •. Hur stora naturvärden finns här och hur skiljer sig vegetationen åt mellan de olika biotoperna? Hur brukades Kullan under 1900-talet? Hur såg markanvändningen ut under 1800-talet och hur har kontinuiteten av hävden sett ut? Hur står sig Kullan jämfört med andra liknande områden?. 4.

(5) Tsunami 1-2007. Naturreservatet Kullan . Inventering av Kärlväxter och naturvärdesbedömning Åsa Bengtsson och Åsa Jönsson. Figur 1. Foto från början av 1900-talet på gården Kullan med ägare Åke & Bengta Svensson och anställda.. 1.1 Markhistoria Man kan urskilja tre huvudfaser i naturbetesmarkernas historia. Under bondestenåldern och bronsåldern hade man en extensiv djurhållning och det fanns en god tillgång på betesmark. Röjningar i skogen gav upphov till en röjgödslingseffekt under ett par år. Omkring 1000 f. Kr. inträffade en allvarlig klimatförsämring i stora delar av Europa, då blev bönderna tvungna att stalla in sina djur under vintern. Detta gav upphov till den andra fasen som innebar en intensivare djurhållning. Bönderna började gödsla åkrarna med kreatursgödsel som samlats under vintern, en allt större yta av åker och äng bildades och djuren tvingades ut på magrare marker. Nu bildades ett tvådelat odlingslandskap med inägor (åker och äng) och utmark. Den här fasen höll i sig fram till 1930-talet då konstgödslingen gjorde sitt intåg. Nu är djuruppfödningen mycket intensiv och nästan allt foder till djuren odlas vilket gör att naturbetesmarkerna och ängarna i princip blir överflödiga. Mellan 1927 och 1990 hade ängsarealen minskat med 99,4 % och arealen naturbetesmarker med 86,7 %. 1990 återstod endast 3 000 hektar äng och 195 000 hektar naturbetesmark (Ekstam & Forshed 2000). Markhistorian har fått en stor plats i arbetet eftersom kunskapen om den är viktig för att förklara arters närvaro.. 1.2 Intervju med Anna och Ivar Johansson För att få en bild av hur naturreservat Kullan brukades under en stor del av 1900-talet gjordes en intervju med Anna och Ivar Johansson, även deras dotter Margaretha Svensson var med under intervjun. Intervjun gjordes i mars 2006. De har en stor kunskap om Kullan då Anna föddes på gården och bodde där tills hon gifte sig med Ivar. Ivar är uppvuxen ett ”stenkast” därifrån på andra sidan Vilshultsån. De har sedan fortsatt besöka gården när de båda bröderna Hilding och Harry brukade den fram till 90-talet. Även gamla foton som Anna och Ivar har från de olika åkrarna finns med som bilaga 4. Som ytterligare dokumentation finns en artlista från två tillfällen där Margaretha Svensson gjort en rundvandring med Ivar Björegren på Kullan (bilaga 11). 1911 flyttade Anna och Olof Bohlman till Kullan och började då arrendera gården. De fick tretton barn, varav elva levde till vuxen ålder. Två söner, Hilding (äldst) och Harry, fortsatte arrendera gården tills Harry ensam övertog den och fortsatte bruka gården till början på 80talet då mjölkproduktionen upphörde. Han bodde kvar på gården till sommaren 1993. I Vilshult är gården ännu idag känd som ”Bohlmans”.. 5.

(6) Tsunami 1-2007. Naturreservatet Kullan . Inventering av Kärlväxter och naturvärdesbedömning Åsa Bengtsson och Åsa Jönsson. På gården hade familjen Bohlman kor, getter, grisar, gäss, höns och en till två brukshästar. Korna var av rödbrokig ras och som mest fanns det 14 stycken. Dessa handmjölkades av döttrarna tre gånger per dag tills en mjölkmaskin införskaffades på 40-talet. Så fort det blev varmt nog gick korna ute och ungdjuren gick ute även nattetid. Djuren har gått över hela reservatsområdet, men de har inte gått i ädellövskogen sedan 50-talet och det har aldrig använts någon traktor i jordbruksarbetet. Mjölken kördes i kannor med häst upp till Vilshult, där mjölkbilen hämtade. På åkrarna odlades råg, havre (t.ex. gullregnshavre), potatis och rovor. På ”Brygghusåkern” släpptes djuren på bete efter att höet var hässjat. Åkern har fått sitt namn efter ett brygghus som förr fanns öster om vägen där ruinen fortfarande finns kvar. Området där brygghuset låg kallades för ”Strätet”, vilket innebar att inga höga träd växte där och att det fanns gott om bär. På ”Kopparmossen” odlade de potatis, havre och hö på. Mossåkrarna nordväst om Kopparsjön hade dubbelnamn, dels ”stora- mellersta- och lilla fallet”, dels ”Kampabiten”, ”Stenåkern” och ”Kopparmossen”. ”Kampabiten” fick sitt namn efter Kampasyskonen Augusta och Sissa Johansson som bodde i torpet beläget västerut från reservatsgränsen. Det odlades säd, potatis, hö och gräs på ”Nyvångsmossen” och rovor, havre och potatis på ”Nyvångsbacken”. ”Nyvångsmossen” och ”Nyvångsbacken” fick sina namn efter en person som kom från Nyvång, han gick runt och sålde ett häfte med sånger som handlade om en olycka han råkat ut för och som fördärvat hans syn. ”Ruåkern” och ”Klöveråkern” har fått sina namn efter vad som odlades där, råg och klöver (bilaga 3). I jordbruket använde de sig av växelbruk i femårscykler, t.ex. råg år ett, potatis år två och sedan vall i tre år. De odlade både rovor och betor men rovorna lämpade sig bäst i skogsbygden eftersom de tålde frost. Betorna var det mer näring i och därför var de eftertraktade. Hela området har gödslats med konstgödsel och det var markägaren (först Kronan sedan Sveaskog) som bestämde hur mycket gödsel som skulle spridas ut. Veden som användes togs genom gallring och röjning och det var arrendatorn som stämplade vilka träd som skulle fällas, de hade rätt till 50-60 m3/år. Där det nu är kalhygge (område 2 och 4A, bilaga 2) fanns det blandskog innan granarna planterades. Anna kommer ihåg att det fanns mycket mer kattfot (Antennaria dioica) på mitten av 1900talet och hon har räknat till över 90 stycken jungfru Marie nycklar (Dactylorhíza maculata ssp. maculata). Hon har även iakttagit ormbär (Paris quadrifolia) och blåsippor (Hepatica nobilis) som varit röda, vita och blå. Det har funnits gott om vilt inom naturreservatet som älg (Alces alces), rådjur (Capreolus capreolus), lodjur (Lynx lynx), hare (Lepus sp), tjäder (Tetrao urogallus), orre (Tetrao tetrix) och fasaner (Phasianus colchicus).. 6.

(7) Tsunami 1-2007. Naturreservatet Kullan . Inventering av Kärlväxter och naturvärdesbedömning Åsa Bengtsson och Åsa Jönsson. 1.3 Kartor över Kullan Genom att studera gamla kartor och jämföra med hur det ser ut i dag får man en bra bild över markanvändningen och kontinuiteten inom ett område. Enskifteskartan från 1814 (Lantmäteriet Karlskrona 1814) visar att hela området som ingår i Kullans naturreservat var utmark (bilaga 5). Eftersom inte enstaka träd är utmärkta på kartan kan man anta att det fanns mycket träd över området. Kartan visar i första hand ägareförhållandena över området och det finns ingen växtlighet beskriven. Kartan över laga skifte från 1834-1835 (Lantmäteriet Karlskrona 1834-35) är något mer detaljerad, men den talar mest om hur terrängen ser ut i form av blockighet, sluttningar och fuktighet. Det finns ingen förklaring på de olika färgerna på kartan men med Lisa Ragnarssons hjälp tolkar vi det beiga som åker. Det gröna, det blåstreckade och det grönstreckade är med största sannolikhet olika kvalitet på ängen, där den grönstreckade är den fuktigaste ängen (bilaga 6). Här syns även mangårdsbyggnaden som finns kvar än idag. Troligtvis flyttades den hit vid laga skifte 1834-1835. På 1800-talet och början av 1900-talet skedde en explosionsartad ökning av åkerareal samtidigt som ängsbruket började avvecklas. Djurens vinterfoder började odlas på åkrar istället för att slås på ängarna. Man påbörjade även utdikning av mark för att få större åkerarealer. På kartan från 1915-1917 (Lantmäteriet Karlskrona 1915-17) kan man utläsa vilken sorts skog och ängar det fanns på de olika områdena och även var det fanns åker och mosse. Gulfärgade områden på kartan motsvarar åkrar, ringar betyder lövträd och stjärnor står för barrträd (bilaga 7). I område 1 som idag är en ädellövskog finns det troligtvis en mycket lång kontinuitet av lövskog. När kartorna studeras kan man se att det funnits lövskog sedan början av 1800-talet. Eftersom det är brant och blockig terräng just här är det troligt att området aldrig har odlats. Område 2 och 4A som idag är kalhyggen har en historia från början av 1900-talet med blandskog (2) och lövskog (4A), men går man tillbaka till början av 1800-talet har det förmodligen varit åker över det mesta av områdena. Område 3 har förmodligen varit en lövskogsbeklädd utmark för att senare innefatta åkerlappar. Bruket av jordlotterna varierades sedan mellan åker, äng och slåtter (tabell 1). 4B-H är idag träd- och buskbärande naturbetesmark (bilaga 2). B, G och H har troligtvis varit utmark med lövskog under flera hundra år medan C-F troligtvis har varit våtmarker. I början av 1900-talet var 4C blandskog men på kartan från 1834-35 är området utmärkt som mosse, vilket förmodligen beror på att sjön har sänkts däremellan. D var 1834-35 ett kärr som 191517 var omvandlat till hårdvalls- och sidvallsäng. E är betecknat som mosse både i kartan från 1834-35 och från 1915-17, i den senare kartan finns även barrträd utmärkt på området. Efter att sjön har sänkts ytterligare så har området idag förvandlats till en träd- och buskbärande naturbetesmark. I kartan från 1834-35 var F ett kärr medan det i kartan från 1915-17 är utmärkt som hårdvallsäng. I områdena G och H har det varit lövskog under flera hundra år, i kartan från 1915-17 är det i G insprängt en åkerlapp som man kan se rester av även idag. 5A har förmodligen varit en lövskog under flera hundra år men idag ses en slåtteräng där som betats de senaste åren. 6A och B är idag en öppen naturbetesmark på låglänt dikad mark som på kartan från 1834-35 betecknades som mosse och kärr. På kartan från 1915-17 var 6A åker och 6B var en blandning av hårdvall, sidvall, åker och lövskog.. 7.

(8) Tsunami 1-2007. Område 1. 1814 Utmark. 2. Utmark. 3. Utmark. 4A. Utmark. 4B. Utmark. 4C. Naturreservatet Kullan . Inventering av Kärlväxter och naturvärdesbedömning Åsa Bengtsson och Åsa Jönsson. 1834-35 Backe, stenbunden backe, backsluttning Stenbunden, backe. 1915-17 Lövskog. Nutid (länsstyrelsen) Ädellövskog. Blandskog. Utvecklingsmark. Lövskog och åker. Mångformig, artrik naturbetesmark. Lövskog. Utmark. Sidländ, stenbunden sidd, backe Backe, stenbunden, stenig sidd Backe, stenig sidländ Mosse. 4D. Utmark. Kärr. 4E. Utmark. Mosse, stenbunden. Hårdvallsäng och sidvallsäng Mosse med barrträd. 4F. Utmark. Kärr. Hårdvallsäng. 4G. Utmark. Lövskog och åker. 4H. Utmark. Backe, berg, skärfsluttning Skärf, backe. 5A. Utmark. Backe. Lövskog. 5B. Utmark. Kärr. Hårdvallsäng. 6A. Utmark. Åker. 6B. Utmark. Mosse Kopparhejan, kärr (brygghusåkern) Kärr, mosse. Träd- och buskbärande naturbetesmark Träd- och buskbärande naturbetesmark Träd- och buskbärande naturbetesmark Träd- och buskbärande naturbetesmark Träd- och buskbärande naturbetesmark Träd- och buskbärande naturbetesmark Träd- och buskbärande naturbetesmark Träd- och buskbärande naturbetesmark Slåtteräng med efterbete Slåtteräng med efterbete Öppen naturbetesmark på låglänt dikad mark. Lövskog Blandskog. Lövskog. Hårdvall, sidvall, åker, lövskog. Öppen naturbetesmark på låglänt dikad mark. Tabell 1. Jämförelse av markanvändning under perioden 1814–2006.. 1.4 Bete I maj 2005 släpptes nötkreatur av rasen limousine in på bete i naturreservatet. Då bestod flocken av sju kor, två kvigor, en tjur och sju kalvar. De fick röra sig på områdena 3, 4B, delar av 4D och 6B samt 5A, och 6A. Mellan den 10 och 16 juni släpptes det in ytterligare två kor och två kalvar. Då öppnades även resten av område 6B upp. Sommaren 2006 fanns det en tjur, elva kor/kvigor samt åtta kalvar. Födoval hos olika djurslag Djuren väljer sin föda efter tillgång på välsmakande växter. En intermediär störning ger vanligtvis den största artrikedomen och arttätheten i ett växt- eller djursamhälle. Dock kan söndertrampade marker vara mer artrika eftersom de får ett tillskott av trampgynnade ”ogräs”. Några viktiga faktorer i störningsregimen är tidpunkten för betespåsläppet och betestryckets variation under säsongen (Ekstam & Forshed 2000).. 8.

(9) Tsunami 1-2007. Naturreservatet Kullan . Inventering av Kärlväxter och naturvärdesbedömning Åsa Bengtsson och Åsa Jönsson. Nötboskap betar i tre betesperioder om 2-3 timmar/betesdag. De livnär sig till stor del av gräs, medelvärdet ligger på 72 %. Trots att medelvärdet på vedväxter ligger på 15 % åstadkommer de nästan alltid en beteshorisont på träd och buskar. Födan består av smakliga gräs och halvgräs som rödven (Agrostis capillaris), ängshavre (Helictotrichon pratense), ängsgröe (Poa pratensis), tuvtåtel (Deschampsia cespitosa), krypven (Agrostis stolonifera) och tuvstarr (Carex cespitosa). Deras betesteknik gör att de är beroende av fast rotade betesväxter samt att de växer tätt. Efterhand som de betar förbättrar de sina egna betesmarker eftersom de gärna betar igenväxningsarter som jättegröe (Glyceria maxima), hundäxing (Dactylis glomerata), gulmåra (Galium verum) och kirskål (Aegopodium podagraria). De är dock mer selektiva än både får och getter (Ekstam & Forshed 2000). Fåren betar även de mest gräs men är mer inriktade på smakliga växtdelar hos växtpopulationer. Proteinfattiga, cellulosarika grässtrån ratas medan de gärna äter späda, proteinrika blad av rödven, ängsgröe, rödsvingel (Festuca rubra), vattenmynta (Mentha aquatica), maskrosor (Taraxacum sp) och fibblor. De äter också gärna blad från gråal (Alnus incana). Fåren förflyttar sig hela tiden när de betar och de har en rikt varierad kost under en betesdag. De ger upphov till måttligt upptrampade stigar som i sin tur ger en rik flora då ettåriga örter får en chans att klara sig (Ekstam & Forshed 2000). Getter äter mest vedväxter, blad, späda kvistar, bark samt svamp. De är mer rörliga än fåren och minst selektiva av de fyra betesdjuren som tas upp här. Vid god betestillgång äts favoriter som älggräs (Filipendula ulmaria), i första hand. Arter som andra djur undviker äter getter gärna, som örnbräken (Pteridium aquilinum), åkerfräken (Equisetum arvense) och skogsbingel (Mercurialis perennis). De betar dock sällan ända ner till marken då de skyr sin egen spillning (Ekstam & Forshed 2000). Hästar äter mest gräs och är det djurslag som är mest selektivt. Deras betesteknik gör att de kommer åt lågt ställda blad och bladrosetter som t.ex. hos gråfibbla (Pilosella officinarum) och höstfibbla (Leontodon autumnalis) samt svartkämpar (Plantago lanceolata). Hästar ratar många örter, som mjölke (Epilobium angustifolium), brudbröd (Filipendula vulgaris), vitmåra (Galium boreale), gulmåra, skogsnäva (Geranium sylvaticum), johannesört (Hypericum sp), blåhallon (Rubus caesius), blodrot (Potentilla erecta), ängsbräsma (Cardamine pratensis), vide (Salix sp), strandklo (Lycopus europaeus), svärdslilja (Iris pseudacorus), bredkaveldun (Typha latifolia) och orkidéer (Orchidaceae sp). Många av dessa arter äts däremot av andra djur (Ekstam & Forshed 2000).. 9.

(10) Tsunami 1-2007. Naturreservatet Kullan . Inventering av Kärlväxter och naturvärdesbedömning Åsa Bengtsson och Åsa Jönsson. 2 Studieområde. Figur 3. Karta över Olofström där Kullan i Vilshult är markerad. Kartan är hämtad från Eniro (2006).. 2.1 Klimat och geologi Blekinge har ett relativt torrt, milt och soligt klimat jämfört med stora delar av övriga landet. Vegetationsperioden är 210 dagar per år (medeltemperaturen överstiger + 5ºC) (Raab & Vedin 1995). Årsnederbörden är 500-600 mm och årsmedeltemperaturen är 7-8ºC. Kullan ligger på gränsen mellan den nemorala- och den boreonemorala zonen (Jerling & Liljelund 1984). Den naturgeografiska regionen tillhör Sydöstra Smålands skog- och sjörika slättområde medan den kulturgeografiska regionen tillhör Sydsvenska höglandets skogsbygder. Kullan (56°20′N, 14°30′E, mittpunktskoordinater: x = 1418292, y = 6246853) är ett naturreservat och ligger ca 1 km söder om Vilshult och väster om Vilshultsån (figur 3). Det tillhör Kyrkhults församling och ligger i Olofströms kommun i Blekinge. Markägare är Sveaskog och förvaltare är länsstyrelsen. Det ingår som en del i fastigheten Kullan 2:1. Jordarten inom området är till stor del morän men här finns även mosse och ytlager av torv. På vissa ställen syns urberget som består av gnejsgranit (SGU 2000). Reservatet ligger på 85105 meter över havet (Länsstyrelsen Blekinge län 2003). Topografiska kartan 03493 (3E9d Vilshult). Ekonomiska kartan Karlshamn 3E NV. 10.

(11) Tsunami 1-2007. Naturreservatet Kullan . Inventering av Kärlväxter och naturvärdesbedömning Åsa Bengtsson och Åsa Jönsson. 2.2 Områdesbeskrivning Nedan följer en beskrivning av de olika områden som ingår i naturreservatet. Områdena har delats in i 8 olika skötselområden (bilaga 2). Beskrivningen innehåller delvis egna observationer men även en del fakta från länsstyrelsens skötselplan över Kullan (Länsstyrelsen Blekinge län 2003). Ädellövskogen Ädellövskogen är på 3,5 ha och tillhör skötselområde 1. Det är en avenbokskog av lågörttyp med inslag av lind (Tilia cordata), bok (Fagus sylvatica), ek (Quercus robur) och lönn (Acer platanoides). Skogen har en lång lövträdskontinuitet, åtminstone så långt tillbaka som 1865 (Länsstyrelsen Blekinge län 2003) . De senaste 50 åren har skogen i princip fått utvecklas fritt och många av träden når snart en ålder där deras biologiska värden kommer att öka. Många hotade arter behöver träd som är väl över 150 år (Niklasson & Nilsson 2005). I fältskiktet finns arter som vätteros (Lathraea squamaria), vårärt (Lathyrus vernus), myska (Galium odoratum), hässlebrodd (Milium effusum) och blåsippa (Länsstyrelsen Blekinge län 2003). Vid inventeringen 2005/2006 hittades inte någon vårärt som enligt Ivar Björegren (muntligt meddelande) har funnits i området. Det finns även ett sänkstråk med en annan växtkaraktär, där grundvatten kommer i dagen och översilar området. Här ändrar skogen karaktär till en högörttyp med arter som lind, ask (Fraxinus excelsior) och lönn. I fältskiktet finns arter som nejlikrot (Geum urbanum), lungört (Pulmonaria obscura), olika ormbunksarter samt gullpudra (Chrysosplenium alternifolium) (Länsstyrelsen Blekinge län 2003). Vid inventeringen hittades dock ingen gullpudra men enligt uppgifter från Ivar Björegren (muntligt meddelande) har denna art funnits här tidigare. Trädskiktets artfördelning kan ses i figur 2. Skogen domineras av avenbok (Carpinus betulus) och därefter är arterna ganska jämnt fördelade mellan asp (Populus tremula), bok, ek, lönn och vårtbjörk (Betula pendula). Självföryngrande lind förekom men hamnade utanför inventeringsrutorna. Nedanstående diagram är helt baserat på rutinventeringen. Vårtbjörk 11% Lönn 11%. Avenbok 39%. Ek 11% Bok 11%. Asp 17%. Figur 2. Diagram över trädskiktets täckningsgrad i ädellövskogen.. Enligt naturreservatets skötselplan ska skogen utvecklas med viss skötsel i träd- och buskskiktet. Gran (Picea abies) får inte förekomma samt bok och avenbok hållas efter till förmån för andra ädellövsträd. Död ved får inte heller transporteras bort (Länsstyrelsen Blekinge län 2003). Noterbart är att andelen död ved ökat markant efter vinterstormen 11.

(12) Tsunami 1-2007. Naturreservatet Kullan . Inventering av Kärlväxter och naturvärdesbedömning Åsa Bengtsson och Åsa Jönsson. ”Gudrun” år 2005.. Naturbetesmarken Den mycket artrika och mångformiga naturbetesmarken är på 8,8 ha och tillhör skötselområde 3. Detta är en gammal inägomark på kalkfattig morän. Området har en lång hävdtradition som slåtter- och betesmark. Här finns även spår av tidigare färdvägar och plöjningar samt ett flertal stenmurar, odlingsrösen, fångstgropar och en tjärdal (Länsstyrelsen Blekinge län 2003). Här finns spridda individer av bok, avenbok, ek, asp, apel, rönn (Sorbus aucuparia), björk och ask. Tre hamlade askar finns också i detta område. I buskskiktet kan man finna arter som hassel (Corylus avellana), en (Juniperus communis), hagtorn (Crataegus sp), nyponros (Rosa dumalis), slån (Prunus spinosa) och björnbär (Rubus sp). På områdets torra partier finns arter som rödven, fårsvingel (Festuca ovina), kattfot, slåttergubbe (Arnica montana), solvända (Helianthemum nummularium), nattviol (Platanthera bifolia) och jungfrulin (Polygala vulgaris) medan det på de lite fuktigare partierna finns stagg (Nardus stricta), granspira (Pedicularis sylvatica) och jungfru Marie nycklar. På friskängen finns bockrot (Pimpinella saxifraga) och knölsmörblomma (Ranunculus bulbosus) (Länsstyrelsen Blekinge län 2003). Enligt skötselplanen ska området hävdas genom naturvårdsinriktad betesdrift av i huvudsak nötboskap varje år. Två mindre slåtterytor ska avgränsas och nya träd ska hamlas för att säkerställa återväxten av hamlade träd. Väl utvecklade träd och buskar ska behållas (Länsstyrelsen Blekinge län 2003). Skötselområde 3 har vid inventeringen 2005/2006 delats in i två områden. 3A är den torra delen och 3B är den fuktiga delen som i bilaga nr 2 är markerat med mörk färg. Utvecklingsmark I naturreservatet finns det två hyggen, ett i söder om 3,1 ha som tillhör skötselområde 2 samt ett i norr om 4.9 ha som tillhör skötselområde 4A. Det södra hygget ligger på en kraftig höjdrygg där skogen avverkades hösten 2003. Det finns idag inget trädskikt och fältskiktet domineras av vanliga hyggesarter som bergkorsört (Senecio sylvaticus), hallon (Rubus idaeus) och kruståtel (Deschampsia flexuosa). Enligt skötselplanen ska marken utvecklas till en naturskogsartad, luckig och betespåverkad ädellövskog. Det kommer därför att behövas röjning, gallring och betesdrift (Länsstyrelsen Blekinge län 2003). I det norra området planterades det gran under första hälften av 1900-talet, denna gran avverkades vintern 2003. Området tros ha varit lövträdsbevuxet före granplanteringen (Länsstyrelsen Blekinge län 2003). Träd- och buskbärande naturbetesmark Denna mark är uppdelad i flera mindre bitar över hela naturreservatet, den totala arealen är 11,8 ha och den tillhör skötselområde 4B-H. Indelningen i flera småbitar beror på att det finns så många olika biotoper. I område 4B planterades gran på 1960-talet som sedan avverkades i början av 1990-talet. Här har betats extensivt sedan avverkningen och idag finns det öppen, betad mark med enstaka träd och buskar som björk, avenbok, hagtorn, en och björnbär. Det börjar även växa en del gran i detta område, som bör tas bort snarast. I fältskiktet ses arter som gråfibbla (Pilosella 12.

(13) Tsunami 1-2007. Naturreservatet Kullan . Inventering av Kärlväxter och naturvärdesbedömning Åsa Bengtsson och Åsa Jönsson. officinarum), röllika (Achillea millefolium), blodrot (Potentilla erecta), gökärt (Lathyrus linifolius) och vitsippa (Anemone nemorosa) (Länsstyrelsen Blekinge län 2003). Även området 4C har varit bevuxet med gran, som avverkades hösten 2003. 4D samt 4F har varit en igenväxt inägomark som har gallrats och röjts i flera omgångar. Områdena 4C-F finns på låglänt mark som utdikats under senare hälften av 1800-talet. 4C, E och F ligger söder om sjön, alldeles intill sjön, medan 4D är en långsmal bit som ligger i norra delen av naturreservatet. Numera finns här enstaka exemplar av björk, asp, rönn och brakved (Frangula alnus) och i fältskiktet påträffas femfingerört (Potentilla argentea), blodrot, skogsstjärna (Trientalis europaea), missne (Calla palustris), videört (Lysimachia vulgaris) och sprängört (Cicuta virosa) (Länsstyrelsen Blekinge län 2003). 4G är en ek- och hassellund med ett förflutet långt tillbaka i tiden som åkergärde med omgivande slåttermark. Möjligen har det varit bete här under begränsad tid. I början av 1900talet började området växa igen. Här finns avenbok, björk, hassel och grova storkroniga ekar, men här finns även tall (Pinus sylvestris), rönn, asp, apel, lind, lönn, bok, hagtorn och gran. I fältskiktet finns arter som lundgröe (Poa nemoralis), vitsippa, storrams (Polygonatum multiflorum), liljekonvalj (Convallaria majalis), gökärt samt teveronika (Veronica chamaedrys) (Länsstyrelsen Blekinge län 2003). 4H är ett litet område flerskiktad lövblandskog med stort innehåll av grov asp och lågor. Den har tidigare använts för slåtter, men idag finns här förutom asp även ek, björk, hassel, rönn och brakved. I fältskiktet finns arter som harsyra (Oxalis acetosella), liljekonvalj, skogsstjärna, lundgröe, ekbräken (Gymnocarpium dryopteris) och vitsippa (Länsstyrelsen Blekinge län 2003). Slåtteräng med efterbete Det finns två mindre slåtterängar om totalt 0,5 ha som tillhör skötselområde 5. 5A ligger norr om sjön och är en starr/gräs-lågstarräng. Den är ett sänkstråk inom den öppna naturbetesmarken och har en lång tradition som slåtter och betesmark. Slåttern upphörde på 1950-talet och har betats sedan dess. Här finns arter som stagg, slåttergubbe, jungfrulin, darrgräs (Briza media), blodrot och gökärt (Länsstyrelsen Blekinge län 2003). 5B är en översilningsmark som ligger söder om sjön. Under 1950-talet upphörde hävden och området växte delvis igen, men har under senare år betats extensivt av nötkreatur. Här är fältskiktet relativt outvecklat, med arter som skogsstjärna, blodrot, hallon och tuvtåtel (Länsstyrelsen Blekinge län 2003). Öppen gräsmark Den öppna gräsmarken är uppdelad i två områden om totalt 9,5 ha och tillhör skötselområde 6. De båda områdena finns på låglänt dikad mark och domineras av tuvtåtel. På 1950-talet upphörde åker- och slåtterbruket och sedan dess har det enbart betats här. Det finns enstaka björkar, annars är det helt öppet. I fältskiktet finns arter som smörblomma (Ranunculus acris), teveronika, kärrtistel (Cirsium palustre), frossört (Scutellaria galericulata), älggräs (Filipendula ulmaria) och kärrkavle (Alopecurus geniculatus) (Länsstyrelsen Blekinge län 2003).. 13.

(14) Tsunami 1-2007. Naturreservatet Kullan . Inventering av Kärlväxter och naturvärdesbedömning Åsa Bengtsson och Åsa Jönsson. 3 Metod 3.1 Inventering Karta nummer 4 (bilaga 2), från länsstyrelsens skötselplan har använts som underlag eftersom den har en bra indelning av olika biotoper. Områdena har fungerat som storrutor där smårutor (67st/omgång) om 1m2 slumpats ut. Viss stratifiering inom ”storrutorna” har dock gjorts eftersom växtligheten är så varierad inom områdena. Hela området har inventerats i fyra olika omgångar, juni, juli och augusti 2005 och maj 2006. Även de arter som hittats utanför rutorna har antecknats, samt lite övriga observationer, t.ex. fåglar, däggdjur och insekter (bilaga 1) (Ahlén et al 2001, Chinery 2004, Eliasson et al 2005, Gärdenfors et al 2004, Hofman 2000, Mullarney et al 2002). Denna form av inventering har valts för att få med så många arter och biotoper som möjligt. Artbestämningen har gjorts med hjälp av Krok och Almquist (2003), Mossberg och Stenberg (2003) samt en gräsnyckel från Högskolan Kristianstad (utan årtal). Växtnamnen följer Krok & Almqvist 2003. Alla inventeringsrutor har sammanställts i tabeller för de olika områdena. Även medelvärdet av täckningsgraden och frekvensen har inkluderats. Med frekvens menas i hur stor andel av rutorna en art förekommer. (Avdelningen för ekologisk botanik, avdelningen för Ekologisk zoologi samt Limnologiska institutionen vid Lunds universitet 1977) (bilaga 8). Täckningsgraden har räknats ut med hjälp av Hult-Sernander-Du Rietz 5-gradiga skala (tabell 2). Täckningsgrad 5 4 3 2 1. Täckt del av provytan > 1/2 (16/32-32/32) 1/2-1/4 (8/32-16/32) 1/4-1/8 (4/32-8/32) 1/8-1/16 (2/32-4/32) <1/16 (0-2/32). Mittvärde för täckningsgradsklass 24/32 12/32 6/32 3/32 1/32. Tabell 2. Hult-Sernander-Du Rietz 5-gradiga skala (Avdelningen för ekologisk botanik, avdelningen för Ekologisk zoologi samt Limnologiska institutionen vid Lunds universitet 1977). Den här lite ”grövre” skalan är lämplig att använda vid täckningsgradsanalys vid restaurerings- och renoveringsarbeten Ekstam och Forshed (1996). Denna skala valdes då den är snabb att arbeta med, samtidigt som den är tillräcklig för ändamålet med denna inventering.. 3.2 Sörensens index Beräkningen är baserad på inventeringen i juli, beroende på att det fanns flest arter vid detta tillfälle. För att kunna jämföra likheter och olikheter vad gäller vegetationen mellan två ”rutor” har Sörensens index använts. Det är ett biologiskt index där likheten mellan två prover. 14.

(15) Tsunami 1-2007. Naturreservatet Kullan . Inventering av Kärlväxter och naturvärdesbedömning Åsa Bengtsson och Åsa Jönsson. jämförs med avseende på arterna i proverna (Avdelningen för ekologisk botanik, avdelningen för Ekologisk zoologi samt Limnologiska institutionen vid Lunds universitet 1977). Sörensens index: Cs = 2j / (a+b) j = antalet arter som finns i båda proverna a = totala antalet arter i ena provet b = totala antalet arter i det andra provet Är alla arter lika i de två rutorna blir värdet 1.. 3.3 Diversitetsindex Uträkningarna har baserats på Hult-Sernander-Du Rietz’s täckningsgrader. Täckningsgraden 1-5 har gjorts om till individer, täckningsgrad 1 = 1 ”individ”, täckningsgrad 2 = 2 ”individer” o. s. v. Sedan har dessa ”individer” adderats för att få ett ”individ”-antal per art. För att få ett mått på artrikedomen har vi valt att jämföra två index, Simpsons index (D) och Shannons index (H’). Båda dessa index kan också användas för att få ett mått på jämnheten. Beräkningsformlerna är hämtade från Magurran (2004). Simpsons index (D) = Σ (ni(ni-1)/(N(N-1)) ni = antal individer i den i:te arten N = totalt antal individer Värde mellan 0-1 , där 1 = ingen diversitet Evenessindex: (1/D)/S S = totalt antal arter Shannons index (H’) = - Σ pilnpi d. v. s. ni/Nln(ni/N) Pi = proportionen av individer hittade i den i:te arten, d. v. s ni/N. ni = antal individer i den i:te arten N = totalt antal individer Ju högre värde, desto större diversitet Jämnhetsindex: H’/lnS S = totalt antal arter. 3.4 Successions-, närings- och hävdjämförelser mellan biotoperna För att kunna jämföra några representativa områden (biotoper) inom naturreservat Kullan har arterna delats in i olika grupper beroende på vad de indikerar (bilaga 10). De områden som valts ut är 1 (ädellövskog), 2 (kalhygge), 3A (torräng), 3B (friskäng), 5A (fuktig slåtteräng) och 6A (fuktäng). Dessa områden är utvalda för att få med de flesta biotoperna. Område 4B-H har valts bort då de har så få smårutor per område. I de fall det finns mer än ett område med samma biotop har den ena valts bort. Främst är det ett mått på hävd och näringspåverkan som är intressant. Indikatorarter för kväverika växtplatser togs fram med hjälp av Ekstams och Forsheds (1997) klassificering av kvävegynnade arter (N = 3) och från Mossbergs och Stenbergs flora (2003). N = 1 och 2 valdes bort då de inte är lika kväveberoende. Även arter som indikerar näringsrika växtplatser togs fram med hjälp av Mossberg och Stenbergs flora (2003). De olika hävdformerna delades in efter Ekstam och Forshed (1997), där S = arter som anses vara mer gynnade av slåtter än av bete och de klarar ängshävd bra (slåtter och. 15.

(16) Tsunami 1-2007. Naturreservatet Kullan . Inventering av Kärlväxter och naturvärdesbedömning Åsa Bengtsson och Åsa Jönsson. efterbete), B = arter som anses mer gynnade av bete än slåtter och de klarar välbetade förhållande och G = gräsmarksarter mer allmänt och de har sin tyngdpunkt på betes- och slåttermarker. Vid regressiva förändringar, när hävden upphör och ängen eller hagen börjar växa igen, följer arterna olika mönster, vilket gör att man kan dela in dem i successionsanknutna grupper. Man delar in arterna i fyra sådana successionskategorier A, B, C och D, där ”A = arter som redan under en tidig successionsfas minskar i mängd, B = arter som under en mellanfas i successionen minskar i mängd, C = arter som först under en sen successionsfas minskar i mängd och D = arter som under såväl en tidig fas, som under en mellanfas och en sen fas ökar i mängd vid utebliven hävd”. De arter som har likartade förändringsmönster förs till en och samma kategori. Tre successionsfaser som fortfarande domineras av hävdepokens växtarter kan urskiljas (kategori A, B och C), medan en fjärde fas (kategori D) domineras av skogseller vassväxter. De olika gräsmarksfaserna i successionen benämns tidig fas, mellanfas och sen fas. Skogs- och vassfasen som kommer efter den sena gräsmarksfasen är början på en fortsatt skoglig succession (Ekstam & Forshed 1997).. Figur 4. Kvantitativa förändringar av olika arter i de olika successionskategorierna från Ekstam och Forshed (1997).. Genomgående används mittvärden för varje täckningsgrad, se tabell 2. Alla växter som inte är systematiserade till art är borttagna. Då en art förekommit i två olika kategorier har de tagits med i bägge kategorierna. Om t. ex. en täckningsgrad på 3 med Hult-Sernander-Du Rietz indelning av en kväveart hittas i en inventerad yta adderas mittvärdena till en sammanlagd täckningsgrad för kvävearter (Bertilsson & Paltto 2003). För att få ett bättre mått på kvävepåverkan beräknades andel täckningsgrad för kväveväxter av total täckningsgrad för alla arter (Bertilsson & Paltto 2003). Ytterligare ett diagram med de olika successionskategorierna A, B, C, D och övriga har tagits fram med hjälp av Ekstam och Forshed (1997). Även här är det mittvärdena som har adderats.. 3.5 Jämförelse med andra områden För att få en ännu bättre bild av Kullan har det gjorts en jämförelse med två andra områden. Råshult, i södra Småland och Bårabygd utanför Ronneby, i mitten av Blekinge har valts ut som de jämförande objekten, då vegetationen påminner om Kullans. Dessa båda områden har en artlista men ingen täckningsgradsanalys. Därför fick alla arterna täckningsgrad 1, även de arterna inom områdena på Kullan fick täckningsgrad 1. Vi valde ut område 3A, 3B och 5A i. 16.

(17) Tsunami 1-2007. Naturreservatet Kullan . Inventering av Kärlväxter och naturvärdesbedömning Åsa Bengtsson och Åsa Jönsson. Kullan för att de bäst stämde överens med Råshult och Ronnebys markanvändning. När det var klart delades arterna in som ovan. Jämförelsen med ängsmarken i Ronneby har gjorts med hjälp av Lithner (2005). Det är artlistan för de fyra områdena som inventerats 1998 och 2003 som använts. Alla arter som förekommit någon gång under dessa år har tagits med. Växterna från Råshult är hämtade från artlistan i Nilsson och Nilsson (2004), som är en sammanställning av de inventeringar som gjorts sen Linnés tid i Stenbrohults socken. För att få ner antalet arter till motsvarande vad som finns i Kullan plockades de arter ut som hittats i Råshult under en inventering 2003.. 4 Resultat 4.1 Inventering. Antal arter. Totalt påträffades 229 antal arter varav 149 arter återfanns i rutorna. För fullständig artlista se bilaga 1. Inventeringen har skett i fyra omgångar (figur 5). Naturreservatet är indelat i flera mindre områden där inventeringsrutorna lagts ut. För varje område finns en tabell med inventeringsresultat (bilaga 8). 110 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0. Maj Juni Juli Augusti. Omgång. Figur 5. Totala antalet arter per inventeringsomgång.. Frekvens och antal funna arter varierade stort mellan de olika biotoperna (Figur 6-10). De mest intressanta områdena redovisas här och diagrammen visar dels hur många arter som hittats i inventeringsrutorna på respektive område samt varje arts frekvensandel.. 17.

(18) Tsunami 1-2007. Naturreservatet Kullan . Inventering av Kärlväxter och naturvärdesbedömning Åsa Bengtsson och Åsa Jönsson. Frekvens. Ädellövskog Maj Juni Juli Augusti. 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 Antal arter Figur 6. Frekvens och antal arter i ädellövskogen (område 1). Antal rutor = 6 st.. Frekvens. Kalhygge Maj Juni Juli Augusti. 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. Antal arter Figur 7. Frekvens och antal arter på ett av kalhyggena (område 2). Antal rutor = 5 st.. Frekvens. Torräng Maj Juni Juli Augusti. 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 1. 3. 5. 7. 9 11 13 15 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 39 41 43 Antal arter. Figur 8. Frekvens och antal arter på torrängen (område 3A). Antal rutor = 11 st.. 18.

(19) Tsunami 1-2007. Naturreservatet Kullan . Inventering av Kärlväxter och naturvärdesbedömning Åsa Bengtsson och Åsa Jönsson. Frekvens. Friskäng Maj Juni Juli Augusti. 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 1. 4. 7. 10 13 16 19 22 25 28 31 34 37 40 43 46 49 52 Antal arter. Figur 9. Frekvens och antal arter på friskängen (område 3B). Antal rutor = 8 st.. Fuktäng Maj Juni Juli Augusti. Frekvens. 1 0,8 0,6 0,4 0,2 0 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 Antal arter. Figur 10. Frekvens och antal arter i en del av de blöta markerna (område 6A). Antal rutor = 8 st.. Vid inventeringen hittades tre rödlistade arter varav två i kategorin missgynnade och en i kategorin sårbar (tabell 3). Rödlistade arter är viktiga att ta hänsyn till t. ex. när en skötselplan ska upprättas. Det är arter som är mindre vanliga och som kan behöva extra hänsyn (Gärdenfors 2005). Rödlista Art Backmåra Granspira Loppstarr. Kategori NT NT VU. Galium suecicium Pedicularis sylvatica Carex publicarus. Område 3A, 3B 3B 3A. VU=sårbar NT=missgynnad Tabell 3. Rödlistade arter som hittats i naturreservatet Kullan.. 19.

(20) Tsunami 1-2007. Naturreservatet Kullan . Inventering av Kärlväxter och naturvärdesbedömning Åsa Bengtsson och Åsa Jönsson. Signalarter används för att lokalisera och urskilja skogar med höga naturvärden (Skogsstyrelsen 2004). Av de sex arter som hittats har Jungfru Marie nycklar och missne hittats på andra områden än ädellövskogen (tabell 4). Signalarter Art Blåsippa Jungfru Marie nycklar Lind Missne Myskmadra Vätteros. Hepatica nobilis Dactylorhiza maculata Tilia cordata Calla palustris Galium odoratum Lathraea squamaria. Område 1 Område 3 Område 1 Område 4F Område 1 Område 1. Tabell 4. Signalarter för skog som hittats i naturreservatet Kullan.. 4.2 Sörensens index Område 1 (ädellövskogen) och område 2 + 4A (kalhyggena) har väldigt lika artsammansättning inom respektive område. Område 6A (fuktäng) har rutor som både är väldigt lika och helt olika varandra. Inom område 6B är rutorna relativt olika. Övriga områden har rutor som är väldigt olika varandra (bilaga 9).. 4.3 Diversitetsindex För att få ett mått på den biologiska mångfalden gjordes en jämförelse mellan två olika diversitetsindex (tabell 5) samt en jämförelse av jämnheten, d. v. s. hur jämnt fördelade arterna är (tabell 6). Jämnhetsindexet är baserat på Shannons index och Evenness indexet är baserat på Simpsons index. Diversitet Område 3B Område 3A Område 4B Område 5A Område 4D Område 6B Område 6A Område 4C+E Område 4F Område 1 Område 5B Område 4G Område 4A Område 4H Område 2. Shannons index 3,98 3,79 3,43 3,41 3,25 3,15 3,01 2,96 2,85 2,80 2,79 2,72 2,66 2,63 1,98. Diversitet Område 3B Område 3A Område 4B Område 5A Område 4D Område 6B Område 4H Område 4F Område 4C+E Område 4G Område 6A Område 4A Område 1 Område 5B Område 2. Simpsons index 0,0248 0,0251 0,0280 0,0287 0,0398 0,0503 0,0539 0,0553 0,0560 0,0686 0,0719 0,0751 0,0755 0,164 0,167. Totalt för hela Totalt för hela 4,29 0,0197 naturreservatet naturreservatet Tabell 5. De olika områdenas index avseende diversiteten. Ju högre värde det är på Shannons index desto större diversitet, medan det är tvärtom på Simpsons index.. 20.

(21) Tsunami 1-2007. Område 5A Område 4D Område 4F Område 5B Område 4B Område 4G Område 4A Område 3B Område 4C+E Område 3A Område 6B Område 4H Område 1 Område 6A Område 2. Naturreservatet Kullan . Inventering av Kärlväxter och naturvärdesbedömning Åsa Bengtsson och Åsa Jönsson. Jämnhetsindex 0,943 0,923 0,920 0,918 0,912 0,907 0,905 0,901 0,897 0,894 0,892 0,864 0,850 0,827 0,795. Område 5A Område 4H Område 4B Område 4F Område 4D Område 4G Område 4A Område 4C+E Område 6B Område 3A Område 2 Område 1 Område 3B Område 6A Område 5B. Evenness index 0,942 0,884 0,831 0,822 0,740 0,729 0,701 0,657 0,584 0,578 0,498 0,490 0,486 0,366 0,290. Totalt för hela Totalt för hela 0,857 0,340 naturreservatet naturreservatet Tabell 6. En jämförelse av jämnheten mellan de två indexen. Värde 1 innebär att jämnheten av individer tillhörande olika arter är lika fördelade i antal.. 4.4 Successions-, närings- och hävdjämförelser mellan biotoperna Ett antal områden har valts ut för en jämförelse av hur mycket näring växterna kräver, vilken hävd de föredrar och vilken successionskategori de tillhör. Område 2 (kalhygge) och område 6A (fuktäng) har den högsta andelen arter som växer på kväverik mark. Den lägsta andelen arter som kräver kväverik mark finns i område 1 (ädellövskogen), däremot finns där flest växter som trivs på näringsrik mark. Område 3A (torräng), 3B (fuktäng) och 5A (slåtteräng) har flest antal växter som vill ha mager, kvävefattig mark (figur 11). Kullan 1. 0,8. 0,6. Näringsrik Kväve. M. Mager. 0,4. 0,2. 0 Område Område Område Område Område Område 1 2 3A 3B 5A 6A. Figur 11. Andel arter som växer på näringsrik, kväverik eller mager mark på några utvalda områden på Kullans naturreservat.. 21.

(22) Tsunami 1-2007. Naturreservatet Kullan . Inventering av Kärlväxter och naturvärdesbedömning Åsa Bengtsson och Åsa Jönsson. Det finns en relativt jämn fördelning av gräsmarksarter på de olika områdena med en något lägre andel på område 1 (ädellövskogen) och högst andel på område 3A (torrängen). Betesmarksarter har en klar topp på område 6A (fuktäng) och även här har område 1 en lägre andel. Område 6A har den högsta andelen slåttermarksarter och område 1 den lägsta andelen, men det skiljer sig inte speciellt mycket mellan de olika områdena. Kullan domineras av betesmarksarter, följt av gräsmarksarter och slåtterarter om man undantar övriga arter. Område 1 har en mycket stor andel övriga arter, medan område 6A har en relativt låg andel (figur 12). Kullan 1 0,8 Gräsmark. 0,6. Betesmark Slåttermark. 0,4. Övrigt. 0,2 0 Område Område Område Område Område 1 3A 3B 5A 6A. Figur 12. Andel arter som är typiska för gräsmark, betesmark, slåtter och övriga arter, som faller utanför klassificeringen, på några utvalda områden på Kullans naturreservat.. Område 1 (ädellövskog) och 2 (kalhygge) saknar helt kategori A- och B-växter men har en stor andel kategori D- och övriga växter. Kategori C har en stor andel på område 6A (fuktäng), men även en rätt stor andel på område 3B (fuktäng) och 5A (slåtteräng) (figur 13). Kullan 1 0,8. Kategori A Kategori B. 0,6. Kategori C 0,4. Kategori D Övrigt. 0,2. 5A. m rå de O. 3B. m rå de O. 3A. m rå de O. 2. m rå de O. 1. m rå de O. m rå de O. 6A. 0. Figur 13. Andel arter i de olika successionskategorierna A, B, C, D och. 22.

(23) Tsunami 1-2007. Naturreservatet Kullan . Inventering av Kärlväxter och naturvärdesbedömning Åsa Bengtsson och Åsa Jönsson. övriga arter, som faller utanför klassificeringen, på några utvalda områden på Kullans naturreservat.. 4.5 Jämförelse med andra områden Kullan och Råshult har flest arter som växer på kväverika platser, medan Ronneby har det högsta antalet arter som kräver näringsrika växtplatser (figur 14). Näring, kväve 1. 0,8. 0,6. Kullan Ronneby Råshult. 0,4. 0,2. 0 Näringsrik. Kväve. Mager. Figur 14. Jämförelse mellan Kullan, Ronneby och Råshult avseende andel arter som växer på näringsrik, kväverik eller mager mark.. Alla tre områden är relativt lika varandra men Kullan har flest betesmarksarter och Råshult minst andel arter som gynnas av slåtter. Ronneby har störst andel gräsmarksarter medan Råshult har störst andel övriga arter (figur 15). Hävd 1 0,8 Kullan. 0,6. Ronneby 0,4. Råshult. 0,2 0 Gräsmark. Betesmark. Slåttermark. Övrigt. Figur 15. Jämförelse mellan Kullan, Ronneby och Råshult avseende andel arter som är typiska för gräsmark, betesmark, slåtter och övriga arter, som faller utanför klassificeringen.. 23.

(24) Tsunami 1-2007. Naturreservatet Kullan . Inventering av Kärlväxter och naturvärdesbedömning Åsa Bengtsson och Åsa Jönsson. Alla tre områden har sin tyngdpunkt på arter i successionskategorierna B och C (figur 16). Successionskategorier 1 0,8 Kullan. 0,6. Ronneby 0,4. Råshult. 0,2 0 Kategori Kategori Kategori Kategori A B C D. Övrigt. Figur 16. Jämförelse mellan Kullan, Ronneby och Råshult avseende arter i de olika successionskategorierna A, B, C, D och övriga arter, som faller utanför klassificeringen.. 5 Diskussion 5.1 Inventering Vid inventeringen av Kullan hittades ett stort antal arter, vilket inte är så konstigt då hela naturreservatet består av många olika biotoper. Dessutom har inventeringen gjorts under hela växtsäsongen. Inventeringsmetoden med mycket stratifiering och lite slumpval har också gjort att många arter hittats. I juli hittade vi flest arter vilket var väntat eftersom det är hög produktion vid denna tidpunkt och många arter blommar i juli. Antal arter i de olika områdena varierade stort, störst antal (83 st.) fanns i område 3B som är blött till fuktigt följt av 3A (69 st.) som är friskt till torrt. Det är också dessa områden där det lagts flest rutor. En intressant upptäckt är att område 4B där det lagts endast 4 rutor ändå hamnar på fjärde plats, sett till antal arter, med 43 st. Denna del består mest av frisk mark som gränsar till både torrbackar och våta partier. Antalssiffrorna här baseras enbart på de arter som hittats i rutorna. Som väntat var de två kalhyggena artfattigast. Det som förvånade oss var att det våtare partiet i område 3 var artrikare än de torra delarna, trots färre rutor. I allmänhet förväntas antalet arter öka med att arean ökar (Rosenzweig 1995). Ett typiskt särdrag för välhävdad mark är att ingen art blir dominant. Ett frekvensdiagram på en välhävdad mark ses då med litet ”huvud” och lång ”svans” (Ekstam & Forshed 1996). I områdena 3A och 3B kan man tydligt se detta fenomen (figur 8 och 9). Denna metod kan dock inte rekommenderas då den tar mycket tid i anspråk. Fasta rutor hade varit att föredra vid beräkningarna eftersom man då kunde ha följt arternas ökning eller minskning på ett mer säkerställt sätt.. 24.

(25) Tsunami 1-2007. Naturreservatet Kullan . Inventering av Kärlväxter och naturvärdesbedömning Åsa Bengtsson och Åsa Jönsson. 5.2 Sörensens index De flesta rutorna i ädellövskogen är ganska lika med avseende på arterna. De två rutorna i ytterkanterna, ruta 1 och 6, skiljer sig däremot helt åt mot övriga rutor. I ruta 1 finns mest liljekonvalj följt av ekorrbär och vitsippa, i ruta 6 finns inga växter alls (bara förna), vilket gör att dessa skiljer sig helt från övriga rutor i skogen, där det finns ekbräken, getrams, harsyra och hultbräken. Alla rutor innehåller dessutom minst 50 % förna. Kalhyggena har väldigt lika artsammansättning och inom varje kalhygge såväl mellan de båda hyggesområdena. Artsammansättningen på ett kalhygge styrs mycket av de näringsämnen som frigjorts vid avverkningen, framförallt kväve. Arter som dominerar är hallon och bergkorsört som kan ha funnits sporadiskt eller inte alls i den slutna skogen för att komma upp i stor mängd inom något år. Även ursprungligen närvarande arter som kruståtel dominerar i dessa områden då dessa gynnas av avverkning genom tillförsel av näringsämnen och gott om solljus (Sjörs 1971). Ruta 4 i område 4A skiljer sig från övriga rutor på kalhyggena eftersom detta är ett fuktigt parti med glasbjörk och stjärnstarr. Gemensam art är kruståtel vilket beror på kanteffekten genom att kruståtel växer i de torra partierna som omgärdar detta lilla område som är blött. Precis i kanten av det blöta kan kruståteln klara sig ganska bra. Område 6A har några rutor som är väldigt lika varandra och några som är helt olika. Det beror till stor del på att området väster och norr om sjön är blötare än östra delen som bitvis är ganska torr. Ruta 2 skiljer sig helt från ruta 1 eftersom ruta 2 ligger något högre och är mycket torrare än ruta 1. I ruta 2 finns vitklöver, snårstarr, rödven och fårsvingel, medan det i ruta 1, som är frisk, finns tuvtåtel, smörblomma och lundgröe. På det utdikade området väster och norr om sjön är rutorna mer lika varandra. Arter som dominerar här är tuvtåtel, veketåg, smörblomma och kärrtistel. I område 6B är rutorna relativt olika varandra. Dominerande arter i vissa av rutorna är tuvtåtel och kärrkavle. Smörblomma och grässtjärnblomma finns det lite av i flera av rutorna. Rutorna i övriga områden är väldigt olika varandra vilket beror på skiftande markförhållanden.. 5.3 Diversitetsindex Det finns inget perfekt utformat index, vilket har lett till att det finns en mängd olika index att välja på. Om man ska göra en heterogen mätning rekommenderas Simpsons index då utförandet är väl förstått och meningsfullt. Simpsons index ger en bra uppskattning av diversiteten vid relativt små provstorlekar. Shannons index behöver starkare argument, den är känsligare mot provstorleken och analyser kan också bli svårare att göra. Shannons värde hamnar oftast mellan 1,5 och 3,5 och sällan över 4. Det är bara vid högt artantal som höga värden fås. Simpsons viktar över mot den mest abundanta arten i provet, medan den är mindre känslig mot artrikedom (Magurran, 2004). Simpsons index (D) varierar mellan 0 och 1, där 1 innebär att sannolikheten är stor att alla individer tillhör samma art. Detta innebär då även att diversiteten i provet är låg. Jämnhetsindexen visar om alla arter representeras av lika många individer, vilket resulterar i värde 1. Understiger värdet 0,5 är en eller ett fåtal arter mer individrikare än andra. Oftast ligger värdena mellan 0,6 och 0,9 (Lundberg et al, 2003). Både område 3A (torräng) och 3B (friskäng) visar på höga värden i båda indexen, vilket var förväntat eftersom båda dessa områden är artrikast. Dessa områden har dessutom mycket höga värden om man jämför med värdena som motsvarar hela naturreservatet. Indexen för. 25.

(26) Tsunami 1-2007. Naturreservatet Kullan . Inventering av Kärlväxter och naturvärdesbedömning Åsa Bengtsson och Åsa Jönsson. områdena 2, 4B, 4C+E, 4D, 5A och 6B hamnar på motsvarande nivå i både Shannons och Simpsons index medan övriga områden inte gör det. Förklaringen till detta bör vara att Simpsons index viktar över mot den mest abundanta arten i provet (Magurran, 2004). Att hela naturreservatet får så höga värden beror sannolikt på att det finns många olika slags biotoper vilket gör att det totalt sett blir ett högt artantal. Båda jämnhetsindexen visar på normala värden i de flesta biotoperna. Område 5A har däremot väldigt högt värde i båda indexen vilket sannolikt beror på att det är ett litet område med ganska många arter. Det totala värdet för hela naturreservatet är i jämnhetsindexet normalt medan det i evenness indexet är överraskande lågt. Anledningen till detta borde vara att jämnhetsindexet påverkas mycket av förändringar i artdiversiteten medan evennessindexet förblir opåverkat (Lundberg et al, 2003).. 5.4 Successions-, närings- och hävdjämförelser mellan biotoperna Område 1 (ädellövskogen) har den lägsta andelen kvävegynnade växter vilket troligtvis beror på att det aldrig gödslats där (figur 11). Den enda gödseln som tillkommit är den från djuren, då det gått djur och betat i detta område tidigare. Här har heller inte kalavverkats utan veduttaget har skett genom blädning. Att område 2 (kalhygget) har stora mängder kväve i marken är helt naturligt då det frigörs mycket kväve i marken vid avverkning. Den höga kvävepåverkan på område 6A kan bero på att det gödslats en del där, då det fungerat som åker under många år samt att det är en gammal sjöbotten och marker som tidigare översvämmats eftersom sjön har sänkts. Detta gör att marken innehåller både mycket näring och kväve. De övriga områdena har en låg kvävepåverkan och det är troligt att det mesta har kommit från de betande djuren även om det har gödslats där förr enligt intervjun med Anna & Ivar Johansson. Dock bortförs mer näringsämnen vid bete än vad som tillförs (Ekstam et al 1988). Område 3A, 3B och 5A har flest antal växter som vill ha mager mark, detta kan bero på en moränjord där näringsämnena lakas ur relativt snabbt. Gräsmarksarter finns det relativt jämnt fördelat på alla områden (figur 12). Det är område 1 som har lägst andel vilket är naturligt då det är väldigt mycket förna under träden där det inte växer något. Betesmarksarterna har en topp på område 6A men även de andra betade områdena har en rätt stor andel. Område 1 har även lägst andel betesmarksarter, vilket är naturligt då det är en fullt uppvuxen skog. 6A: s topp kan bero på att djuren föredrar att beta där eller att området varierar mycket i fuktighet från vått till nästan torrt och är ett ganska stort område vilket gör att här finns förutsättningar för många arter. Område 6A har högst andel slåttermarksarter och område 1 den lägsta andelen, men i övriga områden är det en relativt jämn fördelning. Förväntningen kunde vara att område 5A skulle ha flest slåttermarksarter då detta är en gammal slåtteräng, slåttern upphörde dock på 50-talet, vilket gör att många av dessa arter har dött ut (Ekstam & Forshed 1997). Att ädellövskogen har minst andel faller sig naturligt då det inte förekommit någon slåtter här. Slåttern skiljer sig en del från bete genom att lien inte gör något urval dessutom tas mer näring bort eftersom djuren återför en del av näringen igen. Trampkänsliga arter överlever slåtter bättre, medan andra arter gynnas av betesdjurens tramp (Ekstam et al 1988). Område 1 och 2 saknar helt kategori A- och B- växter (arter som minskar i en tidig- eller mellanfas i successionen), men har en stor andel kategori D växter (arter som under alla faserna ökar i mängd vid utebliven hävd) och övriga växter (figur 13). Arter i kategori D har sina starkaste populationer i en skogsfas i successionen, vilket innebär att arterna ökar i alla faser. Fortfarande efter 25 till 35 år utan hävd uppvisas en mängdökning i jämförelse med utgångspunkten (Ekstam & Forshed 1997). Kategori C har en stor andel på område 6A, men 26.

No results found