Stildrag i folkvandringstidens konst Arbman, Holger Fornvännen 1945(40), s. 88-101 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1945_088 Ingår i: samla.raa.se

Stildrag i folkvandringstidens konst

Arbman, Holger

Fornvännen 1945(40), s. 88-101 : ill.

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1945_088

Ingår i: samla.raa.se

STILDRAG I FOLKVANDRINGSTIDENS KONST

AV

II DL G E R A R B M A N

F

r å n Gotland och Öland föreligger en g r u p p reliefspännen med rombisk, av en l ä n g s g å e n d e mittlist indelad fol, halvrunt över-stycke med tre djurhuvudformade k n o p p a r samt ornamentik av s p i r a l r a n k o r , a n d r a geometriska motiv och d j u r f i g u r e r i stil I.1 U r k o n s t n ä r l i g s y n p u n k t tillhöra dessa s p ä n n e n det förnämsta, som vid denna tid f r a m b r a g t s inom g e r m a n s k t område. Om d e r a s ålder och u r s p r u n g ä r o m e n i n g a r n a delade. Salin- anser, att de uppstått under s t a r k p å v e r k a n från gotiskt område och finner d e r a s n ä r m a s t e före-bilder i U n g e r n . H a n framhåller särskilt friserna av fågelbuvuden på långa, krökta, h a l s a r , som ofta k a n t a dessa s p ä n n e n3 och d a t e r a r g r u p p e n till lOO-talets slut. Lindqvist4 följer samma linje som Salin. men d a t e r a r s p ä n n e n a i likhet mod Montelius"' lill 400-talets förra del och mitt. F o r s s a n d e r0 g å r i s t o r t sett på s a m m a linje och följer den tidiga dateringen. Åberg7 hänför dom till 500-lalel och lägger stor vikt vid den längsgående mittlisten på foten, som endast h a r sin mot-svarighet i F r a n k r i k e . E n g l a n d och på ett e n s t a k a exemplar i Ita-lien. s H a n a n s e r att förebilderna ha varit nordfranska spännen med mittlist och fågelhuviidcn på k r u m b ö j d a h a l s a r . Nerinan1' g å r på s a m m a linje som Åberg.

U r flera s y n p u n k t e r betydelsefullt för dessa tidiga reliefspännens problem ä r ett exemplar, som påträffats under slutet av 1800-talet på Gotland, troligen i Hemsetrakten (det k a l l a s därför i det följande Hemse-späniiet) och nu äges av apotekaren Th. A. Sätervall, Lin-köping.1 9

1 N e r m a n , Die Völkerwanderungszeit Gotlands, fig. 314—48. 1 S a l i n , Die altgermanische Thierornamentik, s. 199 ff. * N e r m a n , a. a. fig. 344—46.

4 8. L i n d q v i s t , Vendelkulturens ålder och ursprung, s. 24 ff. s M o n t e l i u s , öfversigt iifver den nordiska forntidens perioder in-till kristendomens införande, i SFT 8 (1891—93), s. 148.

• F o r s s a n d e r , Provinzialrömisehos und germanisches, i Meddel. fr. Lunds univ. hist. mus. 1937, s. 78.

7 Å b e r g , Den nordiska folkvandringstidens kronologi, 1924, s. 58 ff. " Å b e r g , a. a. s. 49.

' N e r m a n, a. a. s. 65.

10 Jag ber att få framföra m.itt tack till apotekare Sätervall för att jag fått låna spännet och fått tillstånd att publicera det.

S T 1 L D Ii A G l F O L K V .1 N D II I N G S T I D B N S K O N S T 89

Fig. 1—2.

Gotland, Hemsetrakten (?).

Spännet, fig. 1—2, är av silver, förgyllt och försett med lister

orne-rade i niello mod ett sicksackbaud, vilket på bågens mittlist är utbytt

mot ou imiterad repslav. Överstycket är till sin grundform

triangu-lärt med starkt insvängda sidor, men det har fått närmas) halvrund

kontur genom att ott djiirmoliv, (vä med cn bals förenade, mot

var-andra vända fågolhuvuden med loviiäbbar. bar placerats utanför de

starkt insvängda sidorna. Överstyckets liksom fotplattans centrala

ornamentik är utförd i karvsnitt, på den förra tre kopplade spiraler,

på den senare en cirkel med tre dubbla voluter och på båda liksom

längs bågen rader av skarpkantade åsar. Knopparna äro utformade

till djurhuvuden, inlagda med niello, fig. 3—4. Deras modellering är

90 ; ; O /, (i £ R A It II M A N

mycket kraftig; det uppåt avslutande huvudet har en långt

neddra-gen bred nos. Från övergånneddra-gen mellan bygeln och fotplattan biter ett

par djurhuvu len ined uppspärrade käftar nedåt. Längs fotplattans

Fig. 3 - 4 .

Detaljer av spännet fig. 1.

nedre del ligga två nedåt vända randdjur i stil I, fig. 4. Framför

dessa djur är ett löst huvud insatt, som har en helt annan karaktär;

det. är samma huvud, som vi finna på de karvsnittsornerade beslagen

i de romerska gränstrakterna, endast obetydligt omformat. Nålen är

av silver. Spännets längd 13 cm.

Hemso-spännet står otvivelaktigt mycket nära den

gotländsk-öländ-ska gruppen, särskilt Nerman, a. a. fig. 347, men det skiljer sig,

fram-för allt genom att det saknar mittlist på foten och genom överstyckets

S T I L D R A G I F O L K V A N D R I N G S T I D E N S K O N S T 9 1

utformning, k l a r t från denna g r u p p . Foten visar en n ä r m a r e a n k n y t -ning till den spännetyp, som av E. Nissen-Meyer1 1 benämnts tidiga planfotspänneu och v a r s förnämsta representant är spännet från G u m m e r s m a r k på Själland. Hemse-spännets överstycke ä r emellertid unikt. Det får b e t r a k t a s som en variant av den ovannämnda got-ländsk-öländska gruppen utvecklad under påverkan från gotländska korsformiga s p ä n n e n med tresidigt överstycke, v a r s sidor ä r o starkt insvängda.1 2 Men dessutom k a n man förmoda ett s a m b a n d mod spän-nen av cn något äldre typ. som ett exemplar från Mollebakkcu n r 2. Bornholm.I 2 a ö v e r s t y c k e t s grundform ä r densamma, men på det bornholiuska spännet förekommer på var sida endast d t fågelhuvud och detla ä r mer o r g a n i s k t inplacerat, icke ett löst insatt fyllnads-mönster, som på det gotländska spännet.

Detta motiv, två mot v a r a n d r a vända, s a m m a n k o p p l a d e fågelhuvu-den, ä r i a n n a n utformning mycket vanligt på gotiska smycken i U n g e r n1 3 och övertages därifrån till en s ä r s k i l t i T h u r i n g e n före-kommande spännetyp,1 4 som bl. a. genom ett gravfynd från W e i m a r med en solidus för Zeno (474—481) tydligt visar sig vara fullt ut-vecklad vid s l u t e t av 400-talet.1 6 Det ä r t r o l i g t , att detta motiv, också

11 E. N i s s e n - M e y e r, Relieffspenner i Norden, i Bergens mus. år-bok 1934, hist.-antik. rekke, nr 4, s. 25 ff. Förf. tänker sig, att denna grupp, som bäst representeras av det själländska spännet från Gummersmark, skulle ha övertagit fotpartiets utformning från en liten lokal dansk-skånsk spännegrupp, Å l i e r g a. a. fig. 50—52. Sambandet kan icke för-nekas, men att den tämligen lösa och flytande formgivningen hos de tidiga dansk-skånska spännena plötsligt skulle stramas åt, är onekligen en märklig utveckling. Man måste i varje fall räkna mod ett starkt in-flytande från spännen med takåsfonnat fotparti som i sista hand återgå på silverbleckspannen.

12 N e r m a n, a. a. fig. 359.

"a E. V e d e l , Bornholms Oldlidsminder og Oldsager, Kjöbenhavn 1886, s. 162, tig. 324. Spännet från Mollebakken är funnet på samma ställe som yt-terligare ett reliefspänne samt en bit av elt tredje, vidare ett litet likannat och ett näbbformigt spänne, etl silverbeslag med djurhuvuden och karvsnitt m. m.. Aarb. 1868. IM. III. Då Engelhardt undersökte platsen var högen redan borttagen och föremålen uppsamlades på högbottnen. Det rör sig förmod-ligen om minst två gravläggningar från skilda tider.

13 T. ex. S a l i n . Thierornamentik fig. 480—81.

14 II. K ii h n, Die Fibel mit ansgezackter Kopfplatte, Schumaeher-Fest schrift 1930, s. 343 f., Taf. 44.

w Jfr .1. W e r n e r , Miinzdatierte austrasische Grabfunde, s. 35, som da-terar dessa spännen till senast andra fjärdedelen av 500-talet, ej genom att taga hänsyn till myntet, utan enligt hans tämligen genomgående till-lämpade metod, komparativ stillära.

92 / / O L G E Ii A 7i li M A N

som det möter oss i Sverige i cn rent nordisk utformning,1 0 h a r s a m m a u r s p r u n g , den gotiska kretsen på u n g e r s k t område.

Hemsespännets fotparti ä r i sin komposition exakt densamma som man finner hos do tidiga planfotspännena. sidoulskotten belägna högt

Fig. 5. Konarzew, Polen.

Fig. 6. < ly nia, Ungern.

upp, s å att do g a p a n d e djurhuvudena räcka nod lill dessa, sidout s p r å n g e n s r u n d l a r lagda utanför ramen samt kantdjuren vända nedål. De djurhuvudformade k n o p p a r n a äro desamma som på a n d r a spän-nen i den gotländsk-öländska gruppen, Nerman. a. a. fig. 344—347, och k a r v s n i t t s o r n a m e n t i k e n i den rena form. den möter oss på Hemsc-spännet, återfinnes även på do övriga spännena i samma gotländsk-ö l ä n d s k a g r u p p , såväl cirkeln med i n s k r i v n a voluter som de tre kopp-" Jfr ett liknande motiv på en silverhake från Nygårds i Dalhem på Gotland, N e r m a n , a. a. fig. 195, vilken med sitt kraftiga karvsnitt och sitt stora, uppifrån sedda djurhuvud, tillhör samma föremålsgrupp som reliefspänncna.

S T I I. D 11 A G I ;•' O L K V A N D l i / N G S T I D E N S K O N S T 9 3

lado s p i r a l e r n a och s t r e c k g r u p p o n i a , som fylla ul vinklarna.1 7 Det ä r u p p e n b a r t att vi h ä r ej befinna oss långt från det a n d r a Nydam-fyndet1 8 med dess s t r a m a g e o m e t r i s k a k a r v s n i t t s o r n a m e n t i k .

Hemse-spännet ä r en gotländsk p r o d u k t av en k o n s t n ä r , som u n d e r p å v e r k a n från a n d r a inhemska och s y d s v e n s k a - d a n s k a s p ä n n e n ska-pat något nytt, originellt. U t g å n g s p u n k t e n var dock otvivelaktigt den gotländsk-öländska 400-talsgruppen.1' Alt placera in Hemse-spännet i dess stilhistoriska s a m m a n h a n g , blir alltså detsamma, som att klar-lägga o v a n n ä m n d a s p ä n i i e g r u p p s u r s p r u n g , h ä r l e d a dess komposi-tion och följa de o l i k a d e k o r a t i v a m o t i v e n s v ä g till Norden, en vitt-o m f a t t a n d e vitt-och u t vitt-o m vitt-o r d e n t l i g t s v å r u p p g i f t , svitt-om h ä r endast f l y k t i g t k a n b e r ö r a s .

F r å n kontinenten föreligger ett antal s t o r a praktsöljor, vilkas rem-fästen ä r o besläktade med de n o r d i s k a p l a n f o t s p ä n n e n a s nederstyc-ken. D e s s a bilda en lämplig u t g å n g s p u n k t för en u n d e r s ö k n i n g av föreliggande problem. N ä r m a s t de n o r d i s k a s p ä n n e n a stå två söljor, den ena från K o n a r z e w , K r . L e c z y c a i P o l e n , fig. 5, den a n d r a från staden Gyula, kom Békés i U n g e r n , fig. 6. Den förra söljan tillhör ett stort skattefynd, som s k i n g r a t s , och från vilket endast en del före-mål kommit till museet i Lodz.2 0 B l a n d dessa föreligga utom ett p a r k o n s t a n t i n s k a mynt, slitna och omgjorda till h ä n g s m y c k e n , bitar av två s p ä n n e n med h a l v r u n t överstycke och fem k n o p p a r (samtliga

17 Å b e r g , a. a. fig. 115—116.

18 H. K j 83 r, Et nyt Fund Ira Nydam Mose, i Nordiske Fortidsminder I, s. 181 ff.

19 Att det finns ett samband mellan denna grupp och vissa franska spän-nen, Å b e r g , a. a. fig. 113 från Thennes, dep. Somme, är tydligt. Detta samband behöver säkerligen icke betyda, att en direkt förbindelse mellan Östersjön och Nordfrankrike funnits, utan snarare att båda dessa grupper ha sin utgångspunkt i samma område, det gotiska Doimuonirådet, där det halvrunda överstycket med djurhuvudformade knoppar och friserna av tagel-huvuden på långa halsar förekomma. Att franska liksom engelska spännen ha mittås, beror tydligen på att denna detalj övertagits från de engelska takåsformade spännena till Frankrike, där en grov list uppträder rent deko rativt. På engelska och skandinaviska spännen iir miltäsen given på grund av fotens åsning, en utveckling, vilken liksom de nedhängande djurhuvudena på sidorna om foten, kan följas steg för steg tillbaka till silverbleckspän-nena. Till England ha spännen med takåsfonnad fot troligen kommit från Skandinavien. Om do franska och engelska reliefspännenas inbördes förhål-lade se J. W e r n e r , Miinzdatierte austrasische Grabfunde, 1935, s. 47 ff., K. T. L e e d s, Early Anglo-Saxon Art and Archaeology, 1936, s. 48 ff., jfr även E. N i s s e n - F e 11, Relief-fibeln von nordischem Typus in Mittel-europa, i Bergens museums årsbok 1941, hist. antikv. rekke nr 5, s. 58.

80 E. P e t e r s e n , Der ostelbische Raum als germanisches Kraftfeld im Licht der Bodenfunde des 6 . - 8 . Jahrh., 1939, sid. 74, Abb. 109—110.

9 4 / / O L G E R A R 11 M A N

k n o p p a r s a k n a s n u ) , en liten enkel sölja med oval ram samt ett ör-hänge, som s l u t a r i en kubisk knopp. F y n d e t b ö r d a t e r a s till c:a 500 e. Kr. och söljan kan tillhöra 400-talets s e n a r e del.2 1

Av föremålen i Konarzew-fyndet tillhöra åtminstone örhängct ooh den lilla söljan liksom t r o l i g e n också de f r a g m e n t a r i s k a r e l i e f s p ä n -nena den g o t i s k a k u l t u r g r u p p e n . Det l i g g e r n ä r a till h a n d s att an-t a g a , aan-tan-t ä v e n den s an-t o r a p r a k an-t s ö l j a n på n å g o an-t v i s s an-t å r i samband med den g o t i s k a k o n s t e n .

Om söljan från G y u l a , fig. 6, ä r endast känt, att den skall vara funnen tillsammans med en slät r a m till eu liknande sölja.2 2 E n till n E. P e t e r s e n , a. a. s. 118 daterar fyndet till mitten av 500-talet eller tiden kort därefter. Denna datering är grundad på den betydligt yngre söljan från Sadovsko-kale, fig. 10, samt på två fragmentariska spännen i Konarzewfyndet, vilka han jämför med spännena i Weimar grav 80, W e r -n e r , Austrasisehe Grabfu-nde Taf. 1 B: 1—2. Weimar-spä-n-ne-na äro emel-lertid av en helt annan typ med bandforniig fot; Konarzew-spännena äro däremot influerade av gotiska 100-talsspännon, se II. K ii b n, Dio gorma nischen Biigelfibeln der Völkerwanderungszeit in der Hheinprovinz, Bonn 1940, s. 92 f. En starkt gotiskt påverkad fibula från Bornholm, V e d e l , Bornholms Oldtidsminder og Oldsager, fig. 326, från Melsted grav 8, funnen tillsammans med ett annat reliefspänne, Vedel fig. 325, och elt tredje spänne, typ Vedel fig. 321, tillhör såväl genom sin ornamentik som på grund av fyndkombinalionen 400-talets senare del. Detta spänne står betydligt när-mare Konarzew-spännena än de av Petersen anförda spännena från Wei-mar grav 80. Någon anledning att placera Konarzew-fyndet in i 500-talet föreligger således icke. Petersen har godtagit Werners kronologi, som nu-mera i stor utsträckning betraktas som baserad på mynt i gravarna oeh därför anses som betydligt Säkrare än en datering, som erhålles på stilis-tiska grunder. I realiteten bygger Werner endast i mindre utsträckning upp sitt kronologiska schema på mynten. Att han i regel lår on mycket sen datering, beror på, att han alltid anser mynten gamla, t. o. ni. delvis mycke.t gamla, i gravfynden medan alla andra eller i varje fall flertalet andra föremål få vara så gott sora färska vid nedläggningen. Det vore naturligare om mynten, i synnerhet de sinn ej äro omgjorda till smycken, och vilka togos ur den cirkulerande mvnlstocken, där de mycket snart blevo nötta, borde vara de yngsta eller bland de yngsta föremål i gravinventariet. La de förekomma infattade som smycken, ligger det nära tillhanda all antaga, all de äro ungefär samtidiga med andra praktsmycken. Varför skulle de vara betydligt äldre än silverspännen o, dyl.? Typiskt fiir Werners sätt all >myntdatera> gravarna är hans fördelning av fynden till grupp III (550— 600) och grupp IV (600—650). Dessa grupper innehålla i vissa fall samma mynt, men fynden hänföras till de olika grupperna delvis beroende på om stil II förekommer på föremålen eller ej, och de historiskt belagda årtalen 571 resp. 578 för Nocera Umbra oeh Castel Trosino är grundste-narna, med andra ord, han använder precis samma metod som tidigare forskare och resultaten äro precis lika osäkra. Jfr W. II o'1 in q v i s t, Kunst -probleme der Merovingerzeit, Sthlm 1939; s. 291 f. — Sedan denna upp-sats skrivits har P. O l s é n , Die Saxe von Valsgärde, Uppsala 1945, fram fört en grundlig kritik mot Werners kronologi.

• D. C s a 11 å n y, Der gepidische Grabfnnd von Szentes-Nagyhegy und seine archäologischen Beziehungen, Arch. Ertesitö 1911, Taf. XXXIX: 2.

S T I I. I) It A G I E O I. K V A N II II l N Ii S T I D E N S K O N S T 95

Fig. 7. Kas, him, Slovakien.

Fig. 8. I n g c r n ('.')•

Fig. 9. Ungern (?).

synes obetydlig men dock påfallande skillnad mellan dessa

praktsöl-jor från Polen och Ungern är randdjurens placering. På det polska

exemplaret äro djuren vända no låt. på det ungerska, uppåt. På de

äldsta nordiska spännena äro randdjuren alltid vända nedåt, medan

de förekomma vända uppåt på engelska spännen.

33

Praktsöljor av denna typ äro icke kända från Norden. Dessa två

söljor äro även på kontinenten enastående i sin utformning, men de

ansluta sig nära till en grupp söljor, som höra hemma inom len

gotiska kulturkretsen. Det är uppenbart, att medan formen står i

be-roende av gotiska söljor från sydostligt område har den rika

karv-suittsoruamentiken övertagils från provinsialromerskt område och

typen som sådan utvecklats i det område där dessa strömningar

möt-tes, i Ungern.

24

Antalet praktsöljor, i regel av förgyllt silver, är

överhuvudtaget starkt begränsat, men inan kan dock tydligt följa

utvecklingen.

23 N i s s e II - F o 1 l. Helief-fibeln von mirilisclicm T v p n s in Mitteleuropa,

s. 54.

24 Se s ä r s k i l t F o r s s a n d e r . a. a. s. 72 ff. En sölja från Gotland.

N e r m a n , a. a. fig. 505, s. 31 med e n k e l t k a r v s n i t t hör u p p e n b a r l i g e n , som N e r m a n framhåller, s a m m a n med g o t i s k a söljor.

9 6 H O LG E R A li II M A N

Som u t g å n g s p u n k t k a n inan l ä m p l i g e n välja söljan från K a s c h a u i S l o v a k i e n med dess k l a r a , s t r ä n g a k a r v s n i t t s o r n a m e n t i k och e n k l a form. fig. 7.2r' E n fragmentarisk sölja i W i e n u t a n proveniensuppgift, fig. 8,20 visar den utformning gruppen tidigast fick då det g e r m a n s k a inslaget tog överhanden. F o r m e n ä r densamma som K a s c h a u - s ö l j a n . s p i r a l o r n a m e n t i k e n v i s a r samma m ö n s t e r , men det g o t i s k a inslaget ä r mycket s t a r k t , do i n f a t t a d e s t e n a r n a , de p r o f i l s e d d a r o v f å g e l s h u -v u d e n a och frisen a-v f å g e l h u -v u d e n på k r ö k t a h a l s a r . Wien-söljan är

typologiskt y n g r e än söljan från B ä c s o r d a s ,2 7 men äldre än den ofta avbildade s t o r a p r a k t s ö l j a n utan fyndorlsuppgifl i Budapest mu-seum,2 8 fig. i), d ä r den k l a s s i s k a s t i l k ä n s l a n lill stor del gått förlorad, formgivningen h a r stelnat, ramverket är tafatt och o k o n s t n ä r -ligt, s p i r a l o r n a m e n t i k e n s t a r k t upplöst. L i k n a n d e förflackning och brist på stramhet visa också två a n d r a söljor ulan fynduppgift, den ena i Musei Malaspina i Pavia,2 9 den a n d r a i Metropolitan Museum. New York.3 0 D e s s a s t o r a söljor med ett karvsnitt. som s t å r n ä r a ornametitiken på de p r o v i n s i a l r o m e r s k a l e g i o n ä r e r n a s beslag, måste ha utbildats under 400-talets förra del, medan föremål med karvsnit-tet i denna form ä n n u tillverkades i de r o m e r s k a g r ä n s t r a k t e r n a .3 1 P å östligt område levde denna söljeform med tämligen rent karvsnitt kvar långt in på 500-talet, vilket bl. a. f r a m g å r av ett exemplar fig. 10 funnet i den förmodligen av ostgoterna hållna fästningen Sa-d o v s k o - k a l e i N o r Sa-d b u l g a r i e n .3 2

" E. B e n i n g c r , Die germanischen Bodenfunde in der Slowakei, Reiehenberg und Leipzig 1937, Taf. 28:273.

26 A. R i e g l , Die spätrömischo Kunst-Indnstrie II (1923), Taf. V I I I : 1, bättre bild M e c h t i l d N e e s , Kheinische Schnallen dor Völker-wanderungszeit, Bonn 1935, Taf. B: 1.

17 L i n d q v i s t , Vendelkullnrens ålder och ursprung, Sthlm 1926, fig. 6, F o r s s a n d e r , «. a. fig. 31.

28 L i n d q v i s t, a. a. fig. 7, F o r s s a n d e r , a. a. fig. 32: 1.

29 A. V e n t u r i , Storia delfarte Italiana II, Milano 1902, s. 46, fig. 38. s» II. K i l l i n , Die vorgeschichtliche Kunst Deutschlands, 1935, s. 429. 31 Om karvsnittet, se R i e g l , Die spätrömische Kunstindustrie nach den Funden in Österreieh-Ungarn, II, G. B e h r e n s , Spätrömischo Kerbschnitt-schnallen, Schumacher-Festschrift 1930, s. 185 ff., J. W e r n e r , Spätrö-mische Giirtelgarnituren in Keilsclinitt-Teehnik aus Niederösterreich, in Jahresh. d. österr. ach. Inst. Wien, XXVI (1930) s. 53 ff., F o r s s a n d e r , Provin/.ialrömisches und germanisches, s. 43 ff., H o l m q v i s t , Kunstpro-bleme der Merowingerzeit s. 255 ff.

" I . W e 1 k o v, Eine Gotenfestung bei Sadowetz, i Germania 1935, s. 149 ff., E. P e t e r s e n , a. a. s. 118, daterar denna sölja till slutet av 500-talet på grund av att fästningen förstördes vid denna tid enligt mynt-fynden; de yngsta mynten äro präglade för Tiberius Mauricius (582—602). Ang. myntdatering se not 21.

S T I L D R A G I F O L K V A N D R I N G S T I D E N S K O N S T 97

Dessa egenartade söljor m a r k e r a en förbindelseled mellan go-t i s k go-t - d o n a u l ä n d s k go-t o m r å d e och Norden u n d e r 400-go-talego-ts s e n a r e del. Det var en förbindelseväg, som hade gamla traditioner, varom bl. a. fynden från S a c k r a u , R a n s e r n och H ö c k r i c h t i Schlesien, J a k u s z o -wice i Polen, Hammersdorf i Ostpreussen vittna3 3 liksom ej minst de från U n g e r n till Norden spridda guldmedaljongerna. Söljorna från K o n a r z e w och G y u l a , fig. 5—6, ä r o visserligen gotiskt influerade i

Fig. 10.

Sadovsko-kalo, Bulgarien.

sin form, men s a m t i d i g t få de a n s e s å t e r s p e g l a ett möte mellan en s t r ö m n i n g från söder och en från n o r r ; r a n d d j u r e n och de nedåt bitande d j u r h u v u d e n a i denna u t f o r m n i n g ä r o icke k o n t i n e n t a l e u r o -p e i s k a . Men av r a n d d j u r e n -p å söljan f r å n G y u l a k a n m a n tydligt se, att en av de v i k t i g a s t e i n s p i r a t i o n s k ä l l o r n a för d e n n a tids o r n a -m e n t i k ä r att s ö k a i k a r v s n i t t s o r n e r a d e b r o n s e r från r o -m a r r i k e t s g r ä n s t r a k t e r . Hos G y u l a s ö l j a n s lejon finns ä n n u n å g o t av n a t u r a -lism k v a r , och de l å n g a s v a n s a r n a v i s a k a n s k e t y d l i g a s t att förebil-d e r n a v a r i t p r o v i n s i a l r o m c r s k a .3 4. P å o s t g e r m a n s k t område, i t r a k -t e r n a n o r r om U n g e r n , h a r förmodligen en s a m m a n s m ä l -t n i n g mellan p r o v i n s i a l r o m e r s k t och g e r m a n s k t ägt r u m . D ä r i f r å n h a r d e n n a stil n å t t Norden, d ä r den fick den u t f o r m n i n g i v i l k e n vi möta den på bl. a. de tidiga s k a n d i n a v i s k a p l a n f o t s p ä n n e n a och i n å g o t a n n a n

M Å b e r g , Till belysande av det gotiska kulturinslaget i Mellaneuropa och Skandinavien, Fornvännen 1936, s. 264 ff., F o r s s a n d e r , a. a.

84 Jfr t. ex. ett ofta avbildat beslag från Aquileja, S a l i n , Thierornamen-tik fig. 331. Att randdjuren äro vända nedåt på de nordiska spännena skulle kunna bero på att konstnärerna haft en förebild med svansen av-slutad med ett huvud, vilket förekommer på provinsialromerskt områd». Djuren på Gyula-söljan skulle lätt kunna omformas så att de vände sig nedåt.

98 H O L G E R A R B M A N

s k e p n a d på den g o t l ä n d s k - ö l ä n d s k a s p ä n n e g r u p p e n .3 r' Medan Norden u n d e r 400-talet mottagit s t a r k a i m p u l s e r från k o n t i n e n t e n , k a n man från 400-talets slut s p å r a ott n o r d i s k t i n f l y t a n d e p å k o n t i n e n t e n .3" Å m i n s t u n e söljan från K o n a r z e w , s a n n o l i k t även den u n g e r s k a , ä r o e x p o n e n t e r för en första å t e r v e r k a n på k o n t i n e n t a l t o m r å d e n o r r -ifrån. Hos dessa söljor f i n n e r man d r a g av den stil, som s k a p a t s i

Fig. 11. Sydryssland.

Norden u n d e r i n f l y t a n d e just från samma områden på k o n t i n e n t e n , d ä r dessa söljor med n o r d i s k t i n s l a g s e n a r e förekomma. De p r a k t -söljor av denna typ, som tillverkades på s y d r y s k t område, fig. 11, visa y t t e r l i g t s t a r k t s c h e m a t i s e r a d e d j u r h u v u d e n , m i s s f ö r s t å d d a r a n d d j u r och f ä r g a d e s t e n a r . De ä r o u p p e n b a r l i g e n en s i s t a u t l ö p a r e åt sydost av den n o r d i s k a formvärlden.3 7

Ett s ä k e r t bevis för att n o r d i s k a föremål u n d e r folkvandringstiden funnit vägen ned till kontinenten, ä r ett likarmat reliefspänne av sil-ver, fig. 13, påträffat vid u n d e r s ö k n i n g av g r a v 84 på gravfältet vid

55 Det är föga troligt, att randdjuren på nordisk botten skulle vara en självständig skapelse, F o r s s a n d e r , a. a. s. 79 ff.; det finns ingenting som tyder på en sådan utveckling. Ej heller kan jag inse att randdjuren stå i förbindelse med sydrysk-gotisk konst, om vilken vi i själva verket veta tämligen litet, jfr v. J e n n y , Herkunft der germanischen Tierorna-mentik des fruhon Mittelalters, i Jahrbuch d. deutsch. arch. Inst. 1934, Anzeiger s. 295.

'• Särskilt tydligt i de talrika, nordiskt färgade reliefspännena på kon-tinenten med fyrsidigt överstycke, E. N i s s e n - F e t t , Relief-Fibeln von nordischem Typus in Mitteleuropa.

87 N. R e p n i k o v, Mogilnik Suuk-Su i Izvestia Imp. Arch. Kom., Hft. 19, St. Petersburg 1906, Taf. V I I I : 2 och 6, fig. 42 s. 70, D s i Zapiski Imp. Odesskago Obtschestva, Istori i Drevnostei, Vol. XXVII, 1907, Taf. XIV: 4. Då samtliga dessa praktspännen från Krim i likhet med flertalet från Mellaneuropa utan fynduppgifter hamnat i privata samlingar eller museer, kunna de endast dateras på stilistisk väg.

S T I L D It A G I F O L K V A N D Ii I N G S T t I) E N S K O N S T _9!»

Fig. 12—13. Szentcs-Nagyhegy, Ungern.

Szentes-Nagyhegy i Ungern.

88

Utom spännet innehåller graven ett

flertal bältebeslag, en förgylld hårnål av silver, ett litet fyrsidigt. på

båda sidor korsmärkt relikvarium av silver, en benkam, pärlor

m. m. Det likarmade spännet, vars ena arm är avbruten, mäter i sitt

nuvarande skick 13,5 cm. Det är starkt nött och har tydligen länge

varit i bruk innan det kom i jorden. Denna karakteristiska

spänne-form är utan tvekan nordisk, närmare bestämt östsvensk, känd från

Mälardalsområdet, Östergötland, Gästrikland, Hälsingland, Dalarne

och Finland.

39

Denna spännegrupp är, liksom reliefspännena i allmänhet,

präg-lad av en stark individualitet. Två spännen äro aldrig exakt lika

varandra. Ofta är ornamentiken även olika på de två armarna på

samma spänne.

40

Så är också förhållandet med det i Ungern funna

exemplaret. Med sitt starka inslag av spiralornamentlk såväl på

ar-, 8 D. C s a 11 å n y, D e r g e p i d i s c h e G r a b f u n d von S z e n t e s - N a g y h e g y und

seine a r c h ä o l o g i s c h e n Beziehungen, I Arch. Értesitö 1941, s. 143 ff., Taf. X X X I V — X X X V .

" Sedan Å b e r g , Den n o r d i s k a folkvandringstidens kronologi, s. 51 ff., f ö r t e c k n a d e de l i k a r m a d e r o l i e f s p ä n n e n a h a r e n d a s t e t t fynd t i l l -kommit, e t t f r a g m e n t a r i s k t s p ä n n e f r å n Sissebo, B y sn, D a l a r n a , SHM 20811, f u n n e t t i l l s a m m a n s med bl. a. t v å b r o n s k n a p p a r med o r n a m e n t i k i stil I, D. T r o t z i g, D e n y n g r e j ä r n å l d e r n i D a l a r n a , i D a l a r n a s hem-bygdsbok 1936, s. 101. 40 Å b e r g , a. a. fig. 122—123, s. 120.

100 H O L G E R A R B M A N

marna som bågen hör spännet från Szentes-Nagyhegy till de äldsta i

serien. Olikheten i ornamentiken på de båda armarna är troligen en

påminnelse om, att spännetypen uppstått genom att fotplattorna till

två vanliga reliefspännen kopplats samman. Att formen skapats på

detta vis, därpå kunde även dess plötsliga uppträdande i Östsverige,

där denna typ fullständigt saknar förutsättningar, närmast tyda.

Randdjuren på det ungerska spännet fig. 12 i deras enkla, klara

komposition, tyda även på att spännet är tidigt. Csallåny

41

da-terar det till tiden omkring 540 utan vidare motivering.

De övriga föremålen i graven hänför han till tiden 580—620.

Date-ringen av graven är tämligen osäker. Om den är gepidisk och anlagd

i början på 600-talet kan här ej närmare diskuteras. För detta

ända-mål är det nog, att ett likarmat spänne tillverkat i östsverige undei

500-talets början eller omkring 500, påträffats i ett säkert gravfynd

i Ungern. Sett i samband med söljan från Gyula antyder det, att

för-bindelser vid denna tidpunkt förekommit mellan Sverige och

Donau-området.

Den härva av problem, som alltjämt finns olöst kring folkvand

ringstidens stilfrågor, måste lösas ut ifrån det kontinentala

mate-rialet. Man kan dock skönja några av linjerna. Hemse-spännet, som

togs som utgångspunkt för denna artikel, visar starka klassicerande

drag, raen det har likväl ett avgjort mer nordiskt kynne än övriga

spännen i den gotländsk-öländska 400-talsgruppen, vilka äro

ut-märkta för enkelhet och klarhet, ornerade bl. a. med stram

karvsnitts-ornamentik och äggstavar, drag som visa direkt hän till den

må-hända halvgérmanska ornamentiken på de romerska legionärernas

bronsbeslag till gehäng o. dyl. Hemsespännets nederstycke med dess

fullt utvecklade randdjur i stil I skulle närmast kunna tyda på

sam-b a n ! med dansk-skånskt område; möjligen har hela denna

spänne-grupps klara ornamentik nått Gotland på vägar, som markeras av det

yngre Nydamfyndet. Som helhet utgör dock Hemsespännet en

fanta-sifull, inhemsk gotländsk produkt, ett gott exempel på, hur

ström-ningar under denna tid, 400-talets senare del, från skilda håll nådde

Norden, hur det nya togs upp och delvis flyttades över från

före-bilderna utan att på minsta vis förändras, men delvis formades om

etter nordbornas egen smak. Man befinner sig ännu i början av

den utveckling, som skulle leda fram till skapandet av en

självstän-dig, nordisk djurornamentik.

S T I L D R A G I F O L K V A N D H I N G S T I D E N S K O N S T 1 0 1

S U M M A H Y

HOLGER A R B M A N : Style jeatures in the art of the migration period.

In a private collection there is a splendid silver fibula, fig. 1—4, which was found in Gotland at the end of the 19th century, probably in the neigh-bourhood of the village of Hemse. It is a variant of a well-known group

of Gotland-Öland fibulae, Nerman, >Die Völkerwanderungszeit Gotlands>, fig. 344—48. Certain features of style in the. Hemse fibula indicate an influence from South Swedish or Danish forms of fibulae. It has long been manifest that the whole of the above-mentioned Gotland-Öland group of fibulae is connected with continental artistic handicraft. Some more recent finds which further illustrate this circurastance are advanced here. Further, it is strongly emphasized that, on the other hand, a Northern influence can be observed in the continental material from the latter part of the 5th eentury and from the 6th century.

Two fine buokles from Konarzew in Poland, fig. 5, and Gyula in Hungary, fig. 6, are decorated with animals along the edges, which must be connected with the animal edging in the Northern fibulae. This type of large buckle is originally a Gothic form, while its ornamentation with geometrical chipcarving patterns was adopted from Provincial Roman objects, to which the Northern animal edging was added. The type was developed in Hungary, where Gothic and Provincial Roman met. In fig. 7—10 the development can be followed. Fig. 11 shows a late type of buckle from South Russia, on which the animal edging has been greatly distorted. They are a last offshoot of artistic handicraft influenced by the Scandinavians on the eontinent during that period.

A certain proof that Scandinavian objects found their way down to the eontinent during tho period of migrations is a fibula, fig. 12—13, found in a grave at Szentes-Nagyhegy in Hungary. Fibulae of this shape are only known from East Sweden and Finland. The Hungarian fibula, which is of East Swedish origin, derives from the period about 500, but the grave is dated by Csallåny to about 580—620, and is considered to be Gepidic. The author does not express any opinion on Csallåny's theory.

The style problems of the period of migrations are still far from solved. The chronology of this period is likewise somewhat uncertain. During recent years the chronology worked out by Werner has been extensively accepted, as it has been thought to be based on coins found in graves. In reality, however, Werner's chronology is built up mainly on stylistic arguments and attempts to link up archeological material with definitc historical dates. It therefore suffers from the same weaknesses as other chronological tables advanced earlier.