Södersaneringen i Gävle – som lokalt initiativ och nationellt föredöme

Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Gärd Folkesdotter

Title Södersaneringen i Gävle – som lokalt initiativ och nationellt föredöme

Issue 28

Year of Publication 1994

Pages 123–148

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

Södersaneringen i Gävle

- som

lokalt initiativ och nationellt föredöme

av

Gärd Folkesdotter

Omvandlingen

av

stadsdelen Söder i Gävle på 1950-

och 60-talen var omfattande och

genomgripande.

Så

gott

som

hela stadsdelen berördes och ändrade

karaktär och utseende. Det

fysiska genomförandet

skedde till störstadelen under

1950-talet, då omfat¬

tande

rivningar och nybyggnader genomfördes, Söd¬

ra

Kungsgatan breddades och beslut togs i stadsfull¬

mäktige

om

inrättandet

av

kulturreservatet Gamla

Gefle.

Denna

framställning

av

Södersaneringen bygger på resultat från

ett

pågående forskningsprojekt, kal¬

lat

”Södersaneringen i Gävle. En studie

^av

hur

makten över

bebyggelsen utövats”'. Projektet fi¬

nansieras av

Humanistisk-Samhällsvetenskapliga Forskningsrådet. Avsikten är

att

belysa resultatet i

relation till de motiv somframförts av olikaparter och till de intressen som partema

företräder. De

boendes

agerande och åsikter

om

förnyelsen

ser

jag

som

viktiga

att

klarlägga, speciellt kvinnornas in¬

ställning.

I det

händelseförlopp

som

Södersaneringen inne¬

bar har

jag valt

att

fokusera

tre

sakområden, bo¬

stadsförsörjningen, trafiken och bevarandet

av

äld¬

re

bebyggelse. De är invävda i varandra

^men

kan

ändå ses separat,

med delvis olika aktörer och

intressenter.

Bebyggelsesituationen

och planeringsläget i Gävle

före Södersaneringen

Norra delen av Gävle stadskärna förstördes nästan heltav enstadshrandår 1869 och fick därefterenny

stadsplan med esplanad och rätvinkliga kvarter, gjord

av

Nils Ericson. Södra delen hade emellertid

kvarstora delar med medeltida gatu-

och kvarters-

struktur ochvar

huvudsakligen bebyggd med trähus

i varierande

ålder, 1-2 våningar höga. Per Olof

Hallmans

stadsplan från 1900-talets början innebar

viss

hänsyn till det oregelbundna gatunätet på Sö¬

der. Gävle stad hade

ingen större tillväxt under

1900-talets första decennier - den kallades också

”den sovande staden”^^- och det skedde

inga större förändringar

av

den befintliga bebyggelsen under

denna tid. Mot slutet av 30-talet

började emellertid

ett

planeringsarbete med sikte på förändringar.

På 40-talet fick kommunerna större

möjligheter

att bedriva en kraftfull

markplanerings- och bo¬

stadspolitik och kommunerna

gavs

också

ett

uttalat

ansvarför

bostadsförsörjningen.'* Hur utnyttjade den

socialdemokratiska konununen Gävle de nya

instru¬

ment som

regering och riksdag försett den med?

En

viktig faktor

var

de bostadspolitiska ambitio¬

ner somfanns i Gävle. Kommunen hade

tidigt tagit

initiativ för att förbättra bostadssituationen och re¬

dan 1917 hade ett kommunalt

bostadsföretag, AB Gavlegårdama, bildats. Socialdemokraterna i Gäv¬

le hadeockså ambitionen att

ligga i täten, ”allt

som

utgick från regeringen ville

man

pröva först”'*.

Kontakterna mellan socialdemokraterna

på lokal

och nationell nivå var

många och starka. Bostads¬

frågan användes

som

valfråga både lokalt och på riksplanet. Inflyttningen till städerna och den bo¬

stadsbrist som

uppstod på 40-talet gjorde frågan

brännande aktuell.

Socialdemokraterna hade en dominerande ställ¬

ning i kommunen; de ledande s-politikema

satt

ofta

både i arbetarkommunens

styrelse och i olika kom¬

munala organ.

Delvis med hjälp

av

politiker

uppar¬

betadesockså

på tjänstemannaplanet kontakter mel¬

lan Gävle stad och t. ex. Statens

bostadslånebyrå/

Bostadsstyrelsen. Gävle kommun och dess tjänste¬

män kunde få

hjälp

av

bostadslånebyråns utred¬

ningsavdelning.

Inom kommunen fanns

organisatorisk beredskap;

drätselkammaren och

fastighetskontoret hade

vana

och

kompetens att hantera statliga lån och bidrag,

AB

Gavlegårdama

var

förberedda på byggherrerol¬

len. Kontakterna med

byggfirmor och fastighetsfö-

retag var

också goda^ I byggnadsnämnd, drätsel¬

kammare och

fastighetsnämnd träffades byggmäs¬

tareoch

tunga politiker.

Vid tillsättandet av 1950 års

saneringsutredning yttrade föredragande statsrådet bl.

a.

att det i rådan¬

de

läge endast kunde bli fråga

om

sanering

genom

nybyggnad

av

ett starkt begränsat antal undermåli¬

ga,

centralt belägna bostadshus, där saneringen

kunde resultera i ett större antal bostäder. I utred¬

ningens betänkande Saneringsfrågan (SOU 1954:31)

beskrevs det aktuella

saneringsproblemet

som

att

det

gällde att undvika

en

fellokalisering

av

bostads¬

byggandet;

en

utspridning

av ny

bebyggelse ökade

riskerna föratt”en önskvärdkoncentrationavstads¬

kärnans

bebyggelse” endast kunde ske till priset

av förluster

på flerfamiljshus i ytterområden. I 1950

års

saneringsutredning ingick förutom generaldi¬

rektörerna Alf Johansson

på bostadsstyrelsen (tidi¬

gare

huvudsekreterare i bostadssociala utredning¬

en) och Gunnar Wejke på byggnadsstyrelsen

-som

sakkunnig bl.

a.

fastighetsdirektör Louis Campa-

nello från Gävle.

(Betr. Campanello,

se

not 7,

andra

stycket.)

Översikt över Södersaneringens planering och genomförande

Planer

på

en

större saneringsinsats på Söder tog

form i mitten

på 40-talet och kommunen började köpa in mark i större skala.

Söder indelades i

fyra saneringsområden, I-IV, (se fig. 2). Saneringen började i område 1 och

fortsatte sedan i de

övriga. 1 område I, söder

om slottet och

Hamiltongatan, köpte staden in de flesta förnyelsefastigheter, sammanförde dem till större exploateringsfastigheter och sålde dem eller upplät

dem medtomt rätt,

i första hand till AB Gavlegår- darna,

som

genomförde nybyggnad

av

bostadshus på sju

av

nio fömyelseenheter. Bebyggelse

av

två

kvarter vid Södra

Kungsgatan med stor del affärs-

och kontorslokaler

genomfördes

av

Fastighetsaktie- bolaget Gästgivaren respektive

av

HSB. All äldre träbebyggelse

revs

och uppförandet

av nya

hus

skedde till största delen 1950-55.

Beträffande område II var avsikten till att

börja

medattriva de

gamla trähusen,

men

bevarandeöns¬

kemål medverkade till att

stadsfullmäktige 1954

Figur 1. Louis Campanello (t.h. i bilden), fastighetsdirektör i

Gävle ochsakkunnig i1950 års Saneringsutredning. Foto: Gefle Dagblad.

beslöt inrätta kulturreservatet Gamla

Gefle,

som omfattade en stor del av området.

Även

Söder- hielmska

gården vid Södra Kungsgatan bevarades.

Förutom kulturreservatet

ingick sju förnyelseenhe¬

teri

området;

en

exploaterades

av

den kommunala

Stiftelsen

Hyresbostäder, övriga i huvudsak

av

pri¬

vata intressenter. Kommunen hade

köpt in marken

och sålde den vidare. Under andra hälften av 50- talet lät kommunen reparera en

del

av

sina fastighe¬

teroch andra

upprustningar skedde på privat initia¬

tiv. Södra

Kungsgatans breddning påverkade den

västradelen av området och där

byggdes bostads¬

hus och affärslokaler,

i huvudsak kring 1960. (Se fig. 1 och 4).

För

förnyelseområde III fastställdes

en

stadsplan i

november

1955, utformad

av

stadsplanearkitekt Per

Olof

Lefvert, med hänsyn till befintligt gatunät och

en del moderna eller väl underhållna

byggnader. I

mittenav stadsdelen tillkomett

parkstråk, kantat

av

höga punkthus och lamellhus. Inom förnyelseområ¬

de III användes en annan metod för markanskaff¬

ning.

”Stadenharicke förvärvatfastigheterutanlåtit yrkesmässi¬

gabyggföretagareinärasamråd med fastighetskontoret göra

det. Förattde icke skulle driva uppfastighetsprisernagenom konkurrens om sammatomt har kontoretkommit överens med intressenternaatt uppdela vissaområden i intressezo¬

ner. Inomvarje zon arbetar endast enintressent i vetskap

om, attdeövrigaföretagarnahar sinazonertilldelade.”^

Mer än halva området var 1959

bebyggt enligt gällande stadsplaner. (Se fig. 2 och 3.) Två hela

kvarter och en del av ett

tredje reserverades för parkeringsändamål,

men

detta genomfördes endast

till en mindre del.

(Parkeringsfrågan blev under

Figur2. Defyraförnyelseområdena på Söder. Stadens tomt- marksinnehav inomfömyetseområde /rastrerat.(UrBetänkande

medförslag till stadsdelsförnyelse iGävle, 1953.)

50-talet alltmer

aktuell, och fastighetskontoret ef¬

tersträvade för Södersomhelhet

bilplatser

motsva¬

rande 150 % av

Parkeringsutredningens år 1956 angivna byggnorm.)

I

förnyelseområde IV ansågs gatunätet kunna behållas, och kommunen hade inte så starka ambi¬

tioner att stimulera en

förnyelse. De ursprungliga

stadsplanerna förutsatte i allmänhet bebyggelse i två

BETECKNlNGARi

S Boslodsöndomdi, slulanbabyggait*

•i InduUri* >

A AUmont » H Hondab* >

G Ooroga* >

BH Bothid*- och hondaUgndamdl Bhj > , hanh'artu'och indusktöndomdl

C Somiingualar

Antolgorogaploftarikvortarat

12 »bil* » 1

H ■1^ » vdningor jöoilavindsinradning Färdigooch pdbdrjodabyggnadar

ligfeiiil Plonarod babyggaUa Park allarplontaring Ovarbyggd gdrd

fwTg Gdrdwndarbyggnod

KvaitarMnark,somajfdr babyggoa

^

_jFdrnyaUaanhar

Figur3. Delav karta över förnyelseområde I~IV, grundadpå gällandestadsplaner 1959.(UrBetänkandeomstadsdelsförnyel-

seniGävle, del II, 1959)

våningar,

men

efter Södra Kungsgatan byggdes höghus i sju våningar efter

nya

stadsplaner. Ett

kvarter avsattes för

parkeringsändamål. Fastighets¬

kontoret

ansåg, att staden inte hade anledning att

engagera

sig i fastighetsförvärv

t. ex.

längs Södra Köpmangatan. Kommunen upplät emellertid mark i

ett par

kvarter till Stiftelsen Hyresbostäder och

medverkade i

övrigt till

en

del markaffärer. I slutet

av 50-talethade

några höghus längs S Kungsgatan byggts, vidare

en ny

skola

samt ett

bostadshus i

södra delen av området. I huvudsak var

planerad förnyelse inom alla fyra fömyelseområdena

genom¬

förd till 1962. En del av

nybyggnadsprojekten blev

T- 1

1;

ill

ta® ^IS

Figur 4. Befintliga och pågående förnyelseobjekt (svartmarkera- de). (Ur Betänkande om stadsdelsfömyelsen i Gävle, del IL Gävleförnyar sig, 1959)

aldrig genomförda; det gällde

t. ex.

vissa parke- ringsanläggningar. Louis Campanello lämnade

sta¬

den 1960 och

Södersaneringen ebbade

ut.

Ett

förslag till ändring

av

stadsplanen för några

kvarter inom

förnyelseområde IV (kv Fåret, Krampe- sillen, Oxen, Skokloster, del

av

Vinet

m.

fl.) gjor¬

des 1963.

Bebyggelse i 3-4 våningar föreslogs.

Erinringar framställdes

av sex

fastighetsägare i området;

tre

hänvisade till eller citerade förre fast-

ighetschefen Campanello, bl.

a.

hans uttalande

om attSödra

Köpmangatan skulle behållas.^ Klagomå¬

len avvisades av

planförfattama, stadsarkitekt Fol¬

ke Edenhall och

stadsplanearkitekt Erik Larsson,

somblaframhöll att

miljön inte bedömts så värde¬

fullattden borde

bevaras,

och att

gällande plan inte

föreskrev ett bevarande. Drätselkammaren hade

inget

att

erinra och stadsfullmäktige

antog

planför¬

slaget. Bebyggelse enligt planen genomfördes

en¬

dast delvis

(jfr fig. 14).

I stort settmedförde

Södersaneringen i Gävle

att

exploateringen fördubblades; efter förnyelsen

upp¬

gick exploateringstalet till 0,9. En blandad bebyg-

niirii.ifX"!?

gelse försvann

-

bl.

a.

många småhus med

egna

trädgårdar, bebodda

av

ägarens familj och

ersattes

av moderna

hyres- eller bostadsrättslägenheter i flerfamiljshus. För Gävle kommun gick saneringen

med

förlust, med

ett

underskott på 2^,6 miljoner,

beroende

på hur

man

räknat*.

Bostadsfrågan i Gävle

I Gävle

stad,

var

drätselkammaren och fastighets¬

kontoret

(som inrättades 1947) de

organ som

främst

ansvarade för

bostadsförsörjningen, jämte det kom¬

munala

bostadsföretaget AB Gavlegårdarna. Stads¬

arkitektkontoret och

byggnadsnämnden hade

an¬

svarför

planläggning och byggnadslov. Boende och

bostadssökande hade

självklart intresse

av

bostads¬

frågans lösning. Fastighetsägare och byggfirmor

hade önskemål om

utnyttjande

av

sina fastigheter

resp. av

att få bygga. Socialdemokraterna i Gävle

drev

bostadsbyggandet

som en

politisk profilfråga.

År

1939 fanns i Gävle 13 320hushålloch 13 488

lägenheter; dvs. det rådde antalsmässigt knappast någon större bostadsbrist. De flesta lägenheter

var

Figur 5. Gavleån och stadsdelen Söder, norrifrån, i mitten av 1950-talel. Längstner i mitten avbilden syns rådhuset under pågående reparation.Påandra sidanånligger Rettigska huset i kv Possen. Rådmansbron ärbyggd och öppnad för trafik. På Kungsgatan, somgårsnett genom bilden, syns spårvagnsspår.

Nedanför Rettigska huset^-påandra sidan Kungsgatan^-ligger

ännu k\’ Taburetten, söder därom den nya bebyggelsen i kv Värdshuset. Söder om slottet _synsde nyabostadshusen längs Hamiltongatan. Förnyelsen i områdeI är till största delenge¬

nomförd; endast småresteravden tidigarelåga trähusbebyggel¬

sen ligger kvar tills vidare. Iförnyelseområde II och IV(till

vänsteribilden)tornarhöghusenuppsiglängs S. Kungsgatan.

Äveniförnyelseområde IIIpågår genomförandet. Bl.a.hartvå

avpunkthusen vid den blivande parken byggts; de äldre husen liggerkvar på parkmarken i väntanpå rivning. Flygfoto från

Gävle kommunscentralarkiv,fotografLennartOlofsson.

emellertid

små, 63%

av

lägenheterna

var

på högst

ettrum ochkök. Andelen

smålägenheter

var

myck¬

et

hög jämfört med landet i övrigt.® Efter andra världskrigets utbrott minskade bostadsbyggandet kraftigt medan efterfrågan ökade. Gävle stadsfull¬

mäktige beslöt i augusti 1941

att utse

drätselkam¬

maren till

förmedlingsorgan för statliga bostadslån

och de

statliga stödåtgärderna användes också för

att stimulera

bostadsbyggandet. En undersökning

avbostadsförhållanden

gjordes

av en

särskilt utsedd

kommunal kommitté^-bostadskommittén^-isamar¬

bete med Statens

byggnadslånebyrås utredningsav¬

delning. Arbetet utmynnade i

ett

förslag till plan för bostadsförsörjningen åren 1946-1955. Vidare gjor¬

des en

enkätundersökning bland boende i Gävle

”föratterhålla

uppfattning

om

de aktuella bostads¬

förhållandena och

upplysning

om

önskemålen be¬

träffande bostäder”.

Enkätundersökningens resultat publicerades i

en

skrift, ”Gävle stads hushålls- och bostadsundersökning år 1945”.

Drätselkammaren bedrevockså en aktiv

markpo¬

litik och

började köpa in fastigheter på Söder i

större skala. I ett brev 1944-12-18 skrev drätsel¬

kammaren:

”... Kv. Eldskärmen ärbeläget omedelbart bakomnuvaran¬

defängelseområdetoch det har sedan längeframståttsomett önskemål, att staden i och för sanering kunde förvärva

kvarteret i sin helhet, som huvudsakligen är bebyggt med gamla bostadshusav mereller mindredålig beskaffenhet...

Drätselkammaren är av den uppfattningen att staden bör söka förvärvaså mycketsom möjligtavden mark somför

närvarande är bebyggd med många gånger undermåliga bostadshus,förattfå till ståndnybebyggelseavofta välbe- lägnatomter,allt under förutsättning givetvisattprisernaäro någorlunda skäliga.”

Liknande argument

framfördes i januari 1945

av drätselkammaren som framhöll att det

ingick

som ett led i den allmänna

saneringspolitiken

att

ersätta

den s. k.

kåkbebyggelsen inom den centrala delen

av söder med modern

bebyggelse. Även andra

områden i staden

ansågs behöva förnyas

men

beho¬

vet framstod som störst och mest

angeläget på

Söder.

Arbetarkommunens initiativ

Riksdagsman Adolv Olsson'® höll 1935 ett livligt applåderat föredrag för arbetarkommunen i Gävle,

kallat ”Att

höja bostadsstandarden är

en

angelägen uppgift”. Enligt tidningsreferat i Arbetarbladet

re¬

dovisade talaren

statliga åtgärder

som

vidtagits på regeringens initiativ, och påpekade

att

bostadssoci-

ala

utredningen lagt

stor

vikt vid hälsovårdsmyn¬

digheternas skyldighet att döma

ut

mindervärdiga

bostäder. Efter

föredraget höll redaktör Hemming Sten",

ett

anförande och berörde bl.

a.

Gävle stads åtgärder till förmån för mindre bemedlade bamrika

familjer, bl.

a. genom

AB Gavlegårdarna.

Även följande år förekom bostadsfrågor då och

då

på arbetarkommunens möten. 1938 anordnades

t. ex. ett välbesökt diskussionsmöte över ämnet Stadens bostads- och

tomtpolitik. Statsministerns dotter, fru Anna-Lisa Söderblom höll

1941 ett

före¬

drag

om

”Social bostadspolitik.” Frågan

om

”tomt¬

rätts- och

tomtörespolitiken” föreslogs 1944 bli

behandlad videttkommunmöte ”varvidvåraförtro¬

endemän skulle kunna bli i tillfälle att få klart för

sig, huruvida tomträtt eller försäljning är det bästa i

socialdemokratisk

tomtpolitik”. Av protokollen framgår inte i dessa fall något samband med åtgär¬

der

på Söder.

År

1945 var

bostadsfrågan emellertid brännande

aktuell och

tydligt hopkopplad med

en

sanering på

Söder. Under våren 1945

genomfördes på arbetar¬

kommunens initiativ en

undersökning

av

boende-

förhållanden för metall- och textilarbetare'- och möten om

bostadsfrågan. Kommittén för bostadsut- redningen

-

med Erik Severin

^som

aktiv ledare

-

ordnade

överläggningar med stadens byggmästare

under medverkan från Statens

byggnadslånebyrå,

studieresa till den s.k. ASEA-staden i Västeråsoch lät

trycka

en

broschyr med titeln ”En kommunal

offensiv i

bostadsfrågan”. Utgivandet

^av

broschy¬

ren

sågs

som ett

led i förberedelserna för 1946 års

kommunala val. En motion om

bostadsfrågan hade lagts i stadsfullmäktige redan i januari 1943

av

Erik

Severin med

flera,

^som

föreslog

en

nyemission

av aktier i AB

Gavlegårdarna, för

att

stimulera bo¬

stadsbyggandet'®.

De boendes inställning

I Gävle stads hushålls- och

bostadsundersökning

- som

genomfördes 1944 med hjälp

av statens

bygg¬

nadslånebyrås utredningsavdelning

^-

undersöktes

Gävlebornas önskemål beträffande tex

lägenheter¬

nas storlek och

utrustning, hustyper och husens läge. Undersökningen omfattade tre kategorier:

1.

Samtliga hushåll, dels i vissa stadsdelar med undermålig bebyggelse, dels i vissa kvarter med bebyggelse

som

till övervägande del tillkommit

1940-44.

2.

Samtliga hushåll med

tre

eller flera hemmava¬

rande

bam, födda

1928 eller senare.

3. Vart tionde av

övriga familjehushåll.

Om bostadsstandarden kan i korthet nämnas att

Figur 6. KorsningenHamiltongatan-Luthergatan, kv Eldskär¬

men,före rivning ochnybyggnad. Fotourlänsmuseets arkiv.

Figur 7. Samma gatukorsning efter rivning och nybyggnad. Foto:

GärdFolkesdotter.

trångboddheten

var stor,

särskilt bland barnrika familjer. Önskemålen

om

hustyp bland icke bamri-

ka

familjer visade stor övervikt för enfamiljshus

och bland bamrika

familjer ville ännu fler bo i enfamiljshus. Av de icke bamrika familjerna önska¬

de 60% och av de de bamrika nära 80% bo i

ytterområden.

Önskemålen

beträffande bostaden var

naturligt

nog

influerade

av

vederbörandes inkomster. Vid sänkning

av

hyresnivån skulle

en

väsentlig flyttning

till större

lägenheter äga

rum

och samtidigt skulle

man

välja

en

lägenhet med bättre kvalitet. ”Utan hyressänkning önska nämligen 43%

av

hushållen

en omodem

lägenhet

men

vid

en

sänkning

av

hyresni¬

vån önskar endast 19% en sådan

lägenhet.”

Desombodde ismåoch

dåligt utmstade lägenheter

önskade i mindre

utsträckning än de övriga

att

få

en fullt modem

lägenhet. Dels medförde

en

måttlig standardförbättring

en

relativt större hyreshöjning,

dels föreföll de boende till en viss

gräns föredra

ökat

utrymme framför större bekvämlighet, dels

hade dessa hushåll mer

begränsade ekonomiska förutsättningar än andra.

”Endast 12% av lägenheterna ha centralvärme och 2-3%

egetbadrumochungefärmotsvarande andelavhushållenha uttalatsigförattvid oförändradhyresnivå bo ien lägenhet

med centralvärme.”

Vad

tyekte då hushållen i de nybyggda husen?

”Av de önskemålsom uttalatsavhushållen i denybyggda lägenheterna framgår,attde i allmänhet icke äro tillfreds¬

ställda med denlägenhet de ha, vilketmanmöjligen skulle

väntasigmed hänsyn tillattdesånyligen flyttat in.

Önske¬

målen visaemellertid, att man vid oförändrad hyresnivåi vissutsträckning vill flytta till mindre lägenheteränmanfn.

bebor eller med andra ord, att man anser de nuvarande hyresutgifterna alltförstoraochattendast bostadsbristen har gjortatt manvalt den nuvarandelägenheten ...”

Sammanfattningsvis kan sägas

att

bamhushållen i

stor

utsträckning ville bo i småhus i ytterområden.

Kanske främst ^avkostnadsskäl ville en

ganska

stor andel bo omodernt. Av hushållen i

saneringsområ-

den önskade

ungefär hälften bo centralt och hälften

i

ytterområden.

Det kan

knappast sägas ha varit

ett

starkt intresse

från de boende fören

sanering med höjd exploate¬

ring och förtätning

av

Söder med flerfamiljshus.

Några frågor

om

inställningen till kvarboende i saneringsområden, bevarande och

ev.

ombyggnad

ställdes

aldrig i undersökningen; siktet

var

redan

inställt

på rivning och nybyggnad.

Endel

fastighetsägare på Söder protesterade mot föreslagna planändringar

som

medförde

att

deras

hus skulle behöva

rivas; vissa fastighetsköp tog lång

tid att

genomföra och skedde under motstånd från säljarens sida. En kvinna, uppväxt i förnyelsområde 1, har berättat:

”Farfar ville intesälja, men Campanello kom fleragånger

ochsadeattmaninte kundeståivägenför utvecklingen.”

De

klagande fastighetsägarna poängterade trivseln i

området och framhöll hur välskötta hus och

trädgår¬

darvar. En av dem skrev:

”... minnärmastegranne,han har under dettaår gjortenhel

delpåkostnader,han och hansfamilj trivs med sin fastighetå

detärju detmansträvarefter.Ja,somsagtvistortrivs här i dennaidyll, motden stenökensommöterosspå denvästra sidanKungsgatan, där höghu,sen bryteravmotden verkliga

trevnaden ochtrivseln.”

Vad

tyckte kvinnorna? Hade de speciella åsikter?

Det

går inte

att

urskilja mäns

resp.

kvinnors

syn¬

punkter i

ovan

nämnda undersökning. Jag har

emellertid också

gått igenom Gävle socialdemokra¬

tiska kvinnoklubbs

protokoll. I kvinnoklubben

togs

bostadsfrågor vanligen

upp

i samband med olika

svaga gruppers

behov,

t. ex.

bamrika familjer eller pensionärer. Hemmets inredning och skötsel disku¬

terades

livligt

men

för övrigt nöjde sig kvinnorna i

stort sett med attlåta

sig informeras i bostads- och stadsplanefrågor. De åsikter

som

kvinnoklubbens

medlemmar

uttryckte kan emellertid inte sägas inne¬

bära

något stöd för Södersaneringens inriktning på

stora

flerfamiljshus och hög exploatering. De

var¬

nade för

anhopningar

av

barn i

stora

hus och föror¬

dade

småstugebebyggelse framför hyreskaserner.

Resultat

Inom

fömyelseområde I försvann 225 bostäder

^-

varav ca40%varmodema eller halvmodema-och 532 tillkom. Innan

evakueringen började bodde

inom

fömyelseenhetema 460

personer,

1959 fanns

där 990 personer

och I960 beräknades antalet

boende komma att

uppgå till 1484'^. De

som

bodde

i husen som revs,

måste i

stor

utsträckning flytta

från området. Av de 225hushåll somfanns i områ¬

de I före

förnyelsen bodde 25 kvar i området 1959.

Tio hushåll hade

flyttat från staden, 24 hade fått

omodem och 35 fått halvmodern bostad

på

annat håll i kommunen. Antalet

åldringar hade sjunkit betydligt, samtidigt

som

barnantalet ökat.

Inom

förnyelseområde II fanns sammanlagt 241 bostadslägenheter,

varav

118 inom Gamla Gefle"’

och efter

förnyelsen beräknades antalet lägenheter

bli 421.

Inom

förnyelseområde III

revs

1946-1959

ca

300 bostadshus, helt eller delvis innehållande bostäder,

och i sambanddärmed försvannca 1 000 bostäder.

Under samma tid

omflyttades

mer

än 5 000

perso¬

ner.

”Mångaavdem-framför allt bland de lägreinkomsttagarna

- erhöll till en början ersättningsbostäderigamla hus. Det har icke varitovanligt,attendeldelavdessahushåll nödgats flyttaupprepadegånger inomdetgamla fastighetsbeståndet.

Då emellertid antalet äldre hus minskat avsevärt, har det blivit allt mer besvärligt att i detta fastighetsbestånd upp¬

bringa lämpliga bostäder.”'^

År

1954 bodde i

förnyelseområde IV 451

personer;

antalet bostäder var 199. Efter

förnyelsen beräkna¬

des antalet bostäder hafördubblats ochattde boen¬

de skulle

uppgå till 1 200.

Trafikfrågan på Söder

^-

Kungsgatans breddning

De lokala aktörer som

uppträdde i samband med frågan

om

Södra Kungsgatans breddning

var

stads- ingenjören och stadsingenjörskontoret,

som

för¬

handlade med

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Med de

statliga bidragen till trafikleder (upp till

95% av

kostnaden) stod

stora pengar

på spel; det

var

nödvändigt

att

komma överens med

staten om

bidrag skulle kunna utgå. Affärsmän inom detalj¬

handeln var

angelägna

om att

behålla genomfarts-

trafiken

på Södra Kungsgatan; de trodde förmodli¬

gen att

kundunderlaget

^annars

skulle minska. Det gällde

att

stimulera den sovande staden; för stock¬

holmare som skulle till Norrland

låg Gävle pä

lunchavståndoch

Kungsgatan skulle bli

en

hållplats

för turister'*. Arbetarkommunen

tycks inte ha haft något aktivt intresse för trafikfrågor under 30- eller

Figur 8. Trädgårdsgränd,(senare^endelavTimmermansgatan)

medfängelset ibakgrunden,före sanering. Kv Eldskärment.v., kv Klubbant. h. Fotourlänsmuseets arkiv.

Figur 9. Timmermansgatan medfängelseti bakgrunden, efter sanering. Kv Eldskärmen t. v., kv Klubban t. h. Foto: Gärd Folkesdotter.

40-talen, inte heller andra politiska partier eller organisationer'^.

Initiativ i trafikfrågan

Frågan

om

genomfartstrafiken skulle fortsätta gå

genom

staden

-

på Kungsgatan

-

eller ledas på

en förbifartsled var föremål för en

utredning i början

av 40-talet. Drätselkammaren _gav

den 2 september

1941 en konsult i

uppdrag

att

göra ett förslag på

en ny

genomfartsled, från Järvsta

genom

Hemlingby,

söderom

Sörby och över Tolvfors med anslutning

till

befintlig väg i Hille.^"

I

byggnadsnämnden behandlades

^en

rad stads- planeärenden rörande centrala Söder i slutet

^av

30-

talet och

på 40-talet. S. Kungsgatan breddades till

dubbla

tidigare gatubredd med hela breddning på

den östra sidan och Södra

Rådmansgatan drogs

iram genom

befintlig bebyggelse. Kungl. Majt.

fastställdeen

stadsplan i september 1942 vad gällde Kungsgatans breddning

men

med undantag

av

7

kvarter

(se följande avsnitt

om

bevarandefrågan.)

Ett

planförslag 1945 för

tre

kvarter söder

om

Gav-

leån- undertecknatavstadsarkitekt S H Wranér -

visar motsvarande

breddning

av

S. Kungsgatan.

1945 kom arkitekt Per Olof Lefvert till Gävle för att

göra

en

generalplan och han blev

ett

är

^senare

stadsplanearkitekt i staden. Enligt honom låg tra¬

fikplaneringen då i sin linda. Kungsgatan skulle breddas,

även om

generalplanen visade

en

förbi¬

fart.

Önskemål

från

affärsmännen,

som var

rädda

attförlora bilbuma

kunder, kan verksamt ha bidra¬

git till

att man

valde

att

göra

en

kombination

av

affärsgata och genomfartsled.

1948

redogjorde stadsfullmäktiges beredningsut¬

skott i ett

långt utlåtande för frågan

om

Södra Kungsgatans breddning. I

en

promemoria

av

stads- ingenjör G. A. Jernberg den 30 augusti 1947,

beträffande ordnandet av

nord-sydlig genomfarts¬

led för Gävle

stad, framhölls

bl. a.attSödra

Kungs¬

gatans

breddmått ”uppenbarligen är och länge varit

alldeles

otillräckligt för den trafikvolym,

som

den¬

na kommunikationsled i

själva verket borde kunna tillgodose”.

”Känt är, att tidigare gällande stadsplaner för Gävle stad upptogo tvenne parallella ’esplanader’, förlagda i nord- sydlig riktning tvärsigenom staden ...”

”När sedermera dengamlafråganomsistnämndaespla- nads fortsättande söderomGavleånvannförnyadaktualitet i samband medupprättandetav senaste stadsplanen för’cen-

tralasöder’, och tankenpåtvenneparallella,avettplanterat

område åtskiljda gator av kostnadsskäl övergavs för att i stället ersättas medenenda,väsentligt vidgadgatamellanån

inorrochFleminggatan(SödraRingvägen) i söder, uttalade sigVägförvaltningen förenfribreddav:

a)27,0meter omgatanskulle tjänstgörasomdels bostads¬

gata,delssom genomfartsled, och

b) 31,0meter underförutsättning, attanvändningen gällde ändamålen: affärsgataoch genomfart.”

Efter

förhandlingar med Väg- och vattenbyggnads¬

styrelsen fick

man

medgivande

att

minska bredden på S. Kungsgatan till endast 24,0

meter.

”En

stor del av

tidigare i vissa avseenden svävande markan- skaffningsfrågor äro

numera

ordnade”, framhöll stadsingenjören, ”och vad

som

härvidlag ännu åter¬

står kan utan

svårighet lösas med tillhjälp

av

den

nya

byggnadslagstiftning,

som

träder i kraft från

och med

utgången

av

år 1948".

1954 framlades

förslag till ändring

av

stadsplanen

för

Slottstorget och drygt tjugo kvarter på Söder.

Förslaget innefattade

en

breddad Kungsbro och

en ny

bro i Rådmansgatans förlängning,

som

skulle

förmedla trafiken från och till

esplanaden

norr om ån _genom ett

parkrum^'. Trafiken fördes utmed parkrummets sidor, vilket ansågs ha

stor

ekono¬

misk

betydelse för den föreslagna affärsbebyggel-

senutmedsåvälS.

Rådmansgatan

som

Hamiltonga-

tan.

Byggnadsnämnden påpekade

att

statsbidrag

ut¬

gick till brobyggnaden över Gavleån.

Det fanns också motstånd mot

förslagen

att

dra genomfartstrafiken

genom

Söder och

att

bredda S.

Kungsgatan. Museichefen, dr Olle Källström, för¬

ordade vidett möte

på

museet

1953

att

autostrador

anlades i städernas

utkanter, ”där de fartgalna kan

få köra med 200 km om de vill.” ”Om vi breddar och rätaralla

gator

nu

kommer våra barn

att

ångra

det där de

spankulerar på själlösa, ganska trafik-

tomma stråk.” Rektor K. G. Nordin

gick också till

stormsmotdemsom

ansåg

att

vägen och bilen är så heliga. ”Varför måste

^engatavara

spikrak?” undra¬

de han. ”Kundemaninte ha

gjort

en svag

krok på S.

Kungsgatan så

att

rettigska huset räddats?”-^

Figur 10. Kv Levanten,förnyelseområde III, i korsningen Ka¬

serngatan-SödraSlottsgatan,före förnyelse på 1950-talet. De

sextomternainköptesavSvenskaRiksbyggenochladessamman.

Foto:Lundhsfoto, i Gävle kommuns centralarkiv.

Figur II. Kv Levanten, nyttbostadshus underbyggnad. Foto:

Lundhsfoto, i Gävle kommuns centralarkiv.

1954 års

stadsplaneförslag,

som

fastställdes

av

Kungl. Majt 1955, genomfördes dock inte. En

ny

bearbetning

av

planen gjordes,

som

fastställdes i augusti 1958.

Genomförande

av

Södra Kungsgatans breddning

Rådmansbron

byggdes i mitten

^av

1950-talet. Riks¬

antikvarien

vädjade i maj 1958 till stadsfullmäktige

attanslådet

belopp

som

krävdes för

att

Kungsbrons

utseende skulle kunna

behållas; beslutet blev emel¬

lertid att en

ombyggnad skulle genomf’ras enligt

det minst kostsamma alternativet^. 1959

började ombyggnaden

av

Kungsbron och spårvägsspåren

revs upp.

Alla erforderliga fastighetsförvärv

var slutförda.

Exploateringskostnadema för Slottstor¬

get -

till större delen kostnader för markförvärv

-

uppgick till närmare 1 miljon kr, och kostnaden för

Södra

Kungsgatan ned till Södermalmstorg beräk¬

nades till 300 000 kr

(varav 95 % täcktes med statsbidrag)^''.

Vad hände sedan med trafiken på Söder?

Genomfartstrafiken

på Kungsgatan visade sig

snart innebära

problem. ”Att föra

tung

genomfartstrafik

mitt genom

city är

ur

många synpunkter olyckligt,

varför

genomfartsleden E 4

snarast

bör flyttas och

medel härtill ställas till

förfogande”, sades i Gävle generalplan 1967. Denna plan byggde på Trafikut¬

redning för Gävle (1965), med principen att möjlig¬

göra ”fri” biltrafik och med

s.

k.

centrumtangeran- de ledersom

planidé.

En ny

förbifart för E 4 byggdes och öppnades pä

hösten 1980 och ett år senare

genomfördes trafik¬

regleringsåtgärder i

centrum.

Bl.

a.

stängdes för¬

bindelsen mellan Norra och Södra

Kungsgatan.

Efter

trafikregleringen minskade biltrafiken och

därmed också trafikbuller och koloxidhalter.

Avstängningen

av

Esplanaden/Kungsgatan för lo¬

kal

genomfartstrafik mötte emellertid motstånd, kan¬

skefrämst bland de lokala

affärsmännen, och 1993 öppnades åter möjligheten för bilister

att

köra från

Norra till Södra

Kungsgatan. Organisationen Sö¬

ders

Köpmän välkomnade

en

öppning

men

befarade

attden

föreslagna ombyggnaden

av

Södra Kungsga¬

tan-meden

minskning

av

körfälten till

ett

i vardera riktningen

^-

skulle skrämma bort kunder och mins¬

ka antalet

parkeringsplatser. Ordföranden i Söders

Köpmän, Rolf Wiik, uttalade sig i Gefle Dagblad (15 maj 1993):

”Staden och centrum måste vara lättillgängliga även för

bilburna människor. Det måste finnas någonstans attställa bilen. AlternativetärannarsValboköpeentrum där det finns bilplatser.”

Bevarandefrågan på Söder

Under 30- och 40-talen hade en rad

frågor

om bevarandeavkulturhistoriskt intressanta

byggnader

och andra verk varitaktuellaoch behandlats i kom¬

munala

sammanhang. Det gällde

t. ex. en

gammal köpmannagård, Berggrenska gården, museifartyget briggen Gerda och den gamla Kungsbron.^’

Inom Gävle stads

förvaltningar och inom fackliga

och

politiska

grenar av

socialdemokratin i Gävle

fanns

knappast något större intresse för bevarande.

Det fanns under 30- och 40-talen

inget parti

som framstod som särskilt bevarandeinriktat. Enstaka

borgerliga ledamöter talade för bevarande i olika sammanhang. Socialdemokrater i nämnder och kom-

mittértog

i regel ställning mot föreslagna bevaran-

deinsatser-*^.

Vissa

fastighetsägare anförde ibland skäl för be¬

varande.

Många fastighetsköp

tog

lång tid

att ge¬

nomföra och

ägarna

var

motvilliga. Förutom

^en

del privatpersoner, fanns några institutioner,

som

hade

intresseavbevarande och som

agerade. Hembygds¬

rådet var ett kommunalt organ, vars

medlemmar

valdes av

stadsfullmäktige. Riksantikvarieämbetet

och länsintendenten/museichefen vid Gävle muse¬

um företrädde

professionella bevarandeintressen.

Hembygdsföreningen Gävle Gille bildades 1951 i

reaktionmot de

planer

som

lades fram beträffande saneringen

av

Söder.

Bevarandeinitiativ

Länsintendent Philibert Humblatog ett

initiativ i

ett brev till

byggnadsnämnden 1938, där han undrade

om inte ett antal av stadens egna

fastigheter borde

rubriceras som

byggnadsminnesmärken och fredas.

År

1938

upprättade stadsarkitekt Sven Wranér

ett

förslag till ändring

av

stadsplanen för den centrala

delen av Söder. Södra

Kungsgatan breddades på

östra sidan och Södra

Rådmansgatan,

som genom¬

förts söder omGamla

Gefle-området, drogs vidare

norrutgenom

gammal bebyggelse och kvarter. Viss hänsyn

togs

till det medeltida gatunätet

-

där låg

vatten- och

avloppsledningar

-men

byggnadssättet

var

öppet, med huslängor i 2-3 våningar, och planförslaget medgav knappast att någon äldre be¬

byggelse skulle kunna bevaras. Det reviderades och

antogs av

stadsfullmäktige 1940. Yttranden

avgavs

av

länsstyrelsen 1941 och

av

byggnadsstyrelsen

1942. I

byggnadsstyrelsens ingick även Riksantik¬

varieämbetets

yttrande 11 november 1941 och 24 april 1942.

Riksantikvarieämbetet

föreslog att 8 kvarter (Må¬

laren, Färgaren, Vreten, Lärpojken, Gillet, Mästa¬

ren,

Åldermannen och Slaktaren) skulle undantas

från

planfastställelse. Området minskades dock till

7 kvarter när

Kungl. Majt. i september 1942 fast¬

ställde

planen med föreskrift

om att

förslaget i

denna del skulle bearbetas

ytterligare. Denna bear¬

betning presenterades i februari 1944. Föreslagen bebyggelse

var

fortfarande tvåvånings radhus med

enstaka

inslag

av

bevarade byggnader. En

ny para¬

graf fanns emellertid med i planbestämmelsema,

innebärande

möjlighet

att

göra

avsteg

från regeln i byggnadsstadgan

om

avstånd mellan hus ”med hän¬

syn

till den historiska gatubilden”,

men

endast på

Nedre

Bergsgatans södra sida. Stadsfullmäktige

an¬

tog

förslaget till ändring

av

stadsplanen för centrala

delen avSöder den 27

juni 1944. Några nämnvärda åtgärder enligt denna plan genomfördes emellertid

inte.

Två

fullmäktigeledamöter

-

Lennart Aspelin (s)

och Bertil

Rehnquist (s) föreslog i

en

motion i

februari 1945 att Gävle kommun skulle inrätta ett friluftsmuseum i

Boulognerskogen (stadsparken),

dit kulturhistoriskt värdefulla hus kunde

flyttas.

Motionärerna ville

uppenbarligen genomföra

en

full¬

ständig omgestaltning

av

Söder och bli

av

med

kulturhistorisktvärdefulla

byggnader

genomatt

flytta

dem till en annan

plats. Dåvarande länsintendenten

Philibert Humbla och stadsarkitekt Sven Wranér utredde

frågan på uppdrag

av

fastighetskontoret och hembygdsrådet och lade fram

ett

förslag 1949.

Hembygdsrådet yttrade sig i februari 1950, stödde

motionen men instämde i utredarnas

förslag

att friluftsmuséet skulle

förläggas till Stenebergspar-

ken.

Enligt utredarnas PM skulle dit flyttas gamla Operahuset (som måste rivas vid S. Kungsgatans breddning) den

s.

k. ”Rektorsgården” vid V. Is- landsgatan (som låg i vägen för framdragandet

av

S.

Kopparslagargatan) och

ett

litet hantverkarhus från

kvarteret Rudan

(norr

om

Gavleån). Ett köpmans-

hus med stallar m. m. samt en timmermans- eller

'igur 12. KvTillfällelnrI, Klockgjutar- griind. Gårdsmiljö iförnyelseområde/, föreförnyelsen, 1950-talet. Foto:Carl

UirssonHovfoto, i Gävle kommuns centralarkiv.

Figur13. Park inomförnyelseområdeI.

T.V. höghus i kv Betjänten, i fondenen delavkv Stettin. Foto: GärdFolkesdotter,

1994.

sjömansbostad borde komplettera anläggningen.

År

1946 behandlades enmotionav Roland Sand¬

strömi

stadsfullmäktige. Han beskrev fömyelseom-

råde

II, ”som upptages

av

ett mycket stort antal undermåliga, saneringsmogna bostadshus” och öns¬

kadeatt

frågan

om

sanering

av

detta område skynd¬

sammast skulle utredas.

Inga åtgärder till förverkligande

av

Aspelins och Rehnqvists förslag genomfördes de närmaste åren.

Däremotbildades

hembygdsföreningen Gävle Gille

vid ett konstituerande möte den 1 oktober

1951;

bland

initiativtagarna nämns hembygdsrådets ord¬

förande rådman Sven Marin

(som också

var

ordfö¬

rande i

byggnadsnämnden) och länsintendent Phili¬

bertHumbla. Devarockså med i

interimsstyrelsen;

där fanns bland andra också redaktör

Hemming

Sten

(stadsfullmäktiges ordförande 1947-54), Fol¬

ke

Löfgren (ledamot

av

drätselkammaren åren 1956- 59), expeditionsvaktmästare Lennart Aspelin (leda¬

motav

stadsfullmäktige och hembygdsrådet i bör¬

jan

av

50-talet). Vid föreningens möten de närmaste

åren förekom bl.a. endiskussionomSöderhielmska huset

på söder, ”vilket enligt riksantikvariens öns¬

kemål bör bevaras.” Vidare berörde ordföranden det

planerade friluftsmuséet på Stenebergsområdet.

I

augusti 1953 väckte Bertil Rehnqvist (s)

en ny motion i

stadsfullmäktige

om

friluftsmuseum och

framhöll att ”vår

generation bör känna

ansvar

för

att bevara

något

av

det karakteristiska för gamla

Gävle.”

Samma årbesökte riksantikvarie

Sigurd Curman

Gävle och betonade vikten av att behålla

äldre,

kulturhistoriskt värdefulla

byggnader i sin gamla

och levande

miljö, med vidhållande

^av

ämbetets yttranden från 1941-42. Även byggnadsstyrelsens chef, Gunnar Wejke, besökte Gävle och uttalade sig

vid en

besiktning för ett bevarande

av

området.^^

Idecember höll

hembygdsföreningen Gävle Gille

ett möte om Söder.

Ordföranden, Folke Löfgren,

inledde med att

påpeka

att

omdaningen

av

Gävle

riskeradeatt berövaGävle

omistliga värden

om

det

inte

gjordes

en

plan för samordning

av

kultur och

Figur 14.Södra Rådmansgatanmed bebyggelse i kv Krampesil-

len(närmasttv) och Vinet.

stadsplanering. Huvudtalaren, länsintendent Olle Källström, varnade för

att ordnaett

slags Skansen i Stenebergsparken och flytta byggnader dit:

”Nej, låt Gamla Söder bliett nyttslags Skansen,ettlevande

Skansen. Husen skallstårkvar där destår och gatornaskall ligga därdeligger ochlivet skall gå sin gilla gång. Det är klart att husen måsterustas upp såatt de sanitärt och ur

brandskyddssynpunkt fyllermoderna kravmen exteriörerna fårinte ändras.

Menhur skalldådettaområdesmältain i denkringlig¬

gande husbebyggeksen? Detfårinte blisäattdet ligger ien

’brunn’ som mantittarneri från 10-våningshusens fönster.

Övergången

måste bli smidig med planteringar, buskar och

träd. Ochgränsernafår på inga villkor gä igatornasåattdet stårhöghuspåenasidanav gatan.”

Fastighetschef Louis Campanello underströk

att

han på de flesta punkter delade Källströms åsikter be¬

träffande bevarandet av

gamla Söder; även han ansåg att Söder måste ligga kvar där det låg.

Figur 15. Samma kvarter 1994. Tvåvåningshuset har rivits och

ersattsmedenlekplats. Foto: Gärd Folkesdotter.

”Frågan blir därför hur mycketsom kan sparas.Tyvärrär detsåattettparmycket intressanta byggnader måste stryka pä foten i samband medS. Kungsgatans breddning. Detär Operahuset och Rettigskagården.Menjag undrarom man ändåinte skulle kunna bevara dem genomattflytta dem, inte

till

något

Skansen,mentill någonannantomtpå Söder. På så

sättfårde stannai sin naturliga miljö. I övrigt skall husen inventeras och de.som harnågot intresse och inte äralltför

illaåtgångnaskall sättas iståndoch bevaras.

Är

byggnader¬

naalltförskröpliga kanmanju tänka sigattderivsochatt ett

annathusisammaskalabyggsupp.

Kostnaderna blirintestörre änattstaden bör harådmed det och bevara de unika kvarteren som minner ^om forna

dagar. Särskilt som saneringen av söder på den mindre

intressantavästrasidan hargåttihopsåbraattinga skatteme¬

del behövttillgripas.”

I diskussionen

yttrade sig också drätselkammarens

ordförande Martin

Henrikson,

som

själv

var

”gam¬

mal

söderpojke”. Därför ville han arbeta för

att bevara stadsdelen och

ansåg,

som

dr Källström,

att husen skulle stå kvar där de stod. Hantverksföre¬

ningens ordförande underströk

att

åtskilliga hant¬

verkare

gärna skulle flytta till gamla Söder.-*

Vid en

stadsvandring

som

Gävle Gille ordnade i

maj 1954 deltog 3-400

personer.

Vandringen led¬

des av

stadsplanearkitekt P.O. Lefvert och musei¬

chef Olle Källström.

Fastighetschef Louis Campa-

nellotogupp

den ekonomiska sidan och trodde inte

de ekonomiska konsekvenserna skulle bli sä svåra.

”Vi räknar medattenskildafastighetsägaresomvill bo kvar pä Söder, får intresseavatt rustasinagårdar där

sä

behövs,

omde fårgaranti föratthusenfår stå kvar. Gävle stad bör föregå medgottexempel.Stadenägerettfemtontal hus i de

aktuellakvarteren och kanju börja medatt rustaen delav dem. Detsomärheltförfalletbörrivas.””

Med

hänsyn till bl

a

riksantikvarieämbetets princi¬

per

hade byggnadsnämnden låtit utarbeta ett nytt stadsplaneförslag för centrala Söder, vilket antogs

av

stadsfullmäktige i juni 1954. Det innebar bl

a

(enligt byggnadsnämndens skrivelse)

”enutvidgningavområdet, beträffande vilken hänsyn skall tagas till den kulturhistoriska miljön, till att omfatta även

kvarteret Slaktarensamtdelav kv. Islandskällan ochGefle Vapenävensomensamtidig ändringavbestämmelsernaom hushöjder ochbyggnadernas placering i anslutning till och

understörrehänsyn till befintlig bebyggelse. Bestämmelser¬

na för området har ändrats till att området skall utgöra

reservatförbefintlig stadsmiljö.”

Genomförande

av

bevarandeåtgärder

Medovannämnda beslutav

stadsfullmäktige i Gäv¬

le inrättades kulturreservatet Gamla Gefle. Försla¬

get att

inrätta

ett

friluftsmuseum övergavs

av

hem¬

bygdsrådet i ett yttrande från december 1955. Flem-

bygdsrådet underströk att det s.k. Operahuset och

den

gamla ’Arbetsstugan’ borde bevaras och påpe¬

kade att vissa äldre

byggnader inom kulturreserva¬

tet borde ”konserveras och underhållas”. Stadsfull¬

mäktige beslöt

-

på drätselkammarens förslag

^-

att Aspelin-Rehnqvists motion inte skulle föranleda någon

annan

åtgärd än att stadsfullmäktige uppdra¬

ger

åt drätselkammaren att i samråd med hem¬

bygdsrådet vidtaga de åtgärder och inkomma med

de

förslag,

som

kan påkallas för bevarande i och inflyttande till kulturreservatet

av

kulturhistoriskt

värdefulla

byggnader.

Gävle Gilles arbete

präglades i hög grad

av sam- förståndsanda. När det

gäller kulturreservatet Gam¬

la Gefle

sägs i årsberättelsen 1953-54 att gillet och Flembygdsrådet arbetade ”i enig samverkan.” Det

var snarare

regel än undantag, att Gävle Gilles styrelseledamöter innehade olika kommunala

pos¬

ter,

ofta flera. Sven Marin, rådman, ordförande i hembygdsrådet 1944-60,

var

också ordförande i byggnadsnämnden och

en av

initiativtagarna till

Gävle Gille. I

hembygdsrådet satt också gillets

sekreterare Gösta

Vedin, redaktör vid det socialde¬

mokratiska Arbetarbladet. Folke

Löfgren,

som un¬

der

lång tid

var

Gävle Gilles ålderman, satt i stads-

Figur16.Detsk Arbetshuset, kv Finland,Södra Kungsgatan 31.

Husetrevspå 1960-talet. Foto: CarlLarssonHovfoto, 1957, i

Gävle kommunscentralarkiv.

fullmäktige och drätselkammaren

som

företrädare

för

folkpartiet. Bland de 45 ”äldste” i Gävle Gille

fanns 1952

stadsplanearkitekt P.O. Lefvert samt

en rad personer som

också

satt

i stadsfullmäktige och i

andra kommunala organ.

1959 invaldes även Erik Severin, fastighetschef Louis Campanello och drät¬

selkammarens ordförande Martin Henriksson i

äldsteförsamlingen. Det utbildades

en

praxis, att stadsfullmäktiges ordförande borde

vara

ordföran¬

de bland De äldste.

Vad blev resultatet beträffande Gamla Gefle?

Resultatet av bevarandeintressentemas arbete- att Gamla Gefle blev bevarat

på platsen

-

kan

ses som

enstor

framgång, med tanke på att det fanns planer på

att

riva all bebyggelse. Däremot lyckades

man inte bevara

gamla operahuset (från 1775), Rettigska

huset,

byggt på 1830-talet eller det

s

k Arbetshuset.

Detären

hypotetisk fråga,

om

ett annat arbetssätt

hos Gävle Gille skulle kunnat leda till ett mer

omfattande bevarande.

Riksantikvarieämbetets

ställningstagande

-

att be¬

byggelsen skulle bevaras pä platsen

-

och bygg¬

nadsstyrelsens instämmande, verkar ha spelat stor

roll. Länsintendent OlleKällström

på Gävle

muse¬

um tog

mycket bestämt ställning i

samma

riktning.

Hans

företrädare, Philibert Humbla, kanske också

helstsettettbevarande

på platsen,

men

accepterade

attmedverka i en

utredning

omett

friluftsmuseum i Stenebergsparken. Som framgått,

var

planerna på

ettmuseummed

utflyttade byggnader långt gångna.

Detvar

ju också den lösning

som

tillgreps i Örebro,

och en

lösning

som

tycks ha varit populär bland

kommunalt

ansvariga.^® Att fastighetschefen, Louis Campanello hade

en

positiv inställning hade säkert mycket

stor,

troligen avgörande betydelse. Hans uppfattning är att socialdemokraterna egentligen

inte ville bevara Gamla Gefle.

”Detvarsvårtattlirka med socialdemokraterna. Det bleven

kompromiss, Gamla Gefle blev kvarmot attde fick rakarent på andra sidan, bygga höghus.”^'

En del stöd verkar emellertid ha funnits hos vissa socialdemokrater- t.ex. dem sommotioneradeom

någon form

av

bevarande

—

även

om

de flesta

verkade

negativa eller ljumma.

Stadsarkitekten Sven Wranéroch

stadsplanearki-

tektema Per Olof

Lefvert,

Folke

Edenhall

och

Erik

Larsson

(senare stadsarkitekt)

var

inte särskilt på¬

drivande i

bevarandefrågor^l

Vad hände sedan i Gamla Gefle?

En

upprustning

av

kommunens hus i kulturreserva¬

tet

påbörjades 1955-56 med ett

par

hus,

som mo¬

derniserades med bibehållen fasad”.

Några

upp-

mätningsritningar gjordes inte,

en

teknisk och kul¬

turhistorisk

inventering påbörjades långt

senare.

Efter 1960 avstannade kommunens

fastighetsköp

och

upprustning. Louis Campanello,

som

varit

en drivande kraft

på tjänstemannasidan i kommunen, flyttade då till Göteborg. En tendens till stagnation började märkas och några hus stod obebodda. 1 lokalpressen klagades över skräpkåkar

som

skämde idyllen och den

nye

fastighetschefen Tage Johans¬

son

intervjuades i Arbetarbladet 1963^'*. Kommu¬

nen

började sälja

en

del fastigheter i Gamla Gefle;

mellan 1964 och 1970 sålde

fastighetskontoret 16

av kommunens 31

fastigheter inom området”. Fas¬

tighets- och stadsarkitektkontoren gjorde

en restau-

reringsplan och

en

byggnadshistorisk undersökning genomfördes 1966. 1967 fastställdes

en

stadsplan.

Reservatet harnumerautökatstillca 10

kvarter; det

är ett

omtyckt bostadsområde och

en

turistattrak¬

tion^®. Det har sketten hel delom- och

tillbyggna¬

der; de förändringar och underhållsåtgärder

som

genomförts har inte alltid kännetecknats

av varsam¬

het och kännedom om äldre

byggnadsteknik och

tradition.

Diskussion

av

resultaten

Bostadsfrågan framstår

som

huvudfrågan, med stark politisk förankring både lokalt och nationellt. Soci¬

aldemokraternavarfast beslutnaatt

genomföra för¬

nyelsen, med rivning och nybyggnad

av

bostäder

och

lyckades under

en

tioårsperiod få

en

närmast

total

omvandling

av

Söder genomförd.

Det finns

inga belägg för

att en

majoritet

av

de

boende

på Söder önskade

en

sanering

av

den

om¬

fattning och karaktär

som

genomfördes. Det finns inget

som

tyder på att kommunala

organ

eller tjäns¬

temän beaktat

synpunkter från de boende när det gällt genomförandet. Viss hänsyn kan ha tagits när

det

gäller evakueringsönskemål

men enstor

del

av hushållen

tvingades flytta från området;

en

del mås¬

te

byta bostad flera gånger. För hushåll

som

hade

råd _{med de nya}

hyrorna kunde det bli

en

standard¬

höjning med

en

modern lägenhet i centralt läge.

Bostadssociala

utredningens ideologi

- att

äldre bebyggelse är mindervärdig

-

präglade de ledande politikerna, både på nationell och lokal nivå”. Trä¬

bebyggelsen på Söder utpekades

som

saneringsmo-

gen, trots att

många trähus

var

gediget byggda med

timmerstommar

på huggen stengrund och

trots att det ocksåfanns hus med både badrum och central¬

värme.Protesterande

fastighetsägarna invände emel¬

lertidmot denrådande

saneringsideologin och vär¬

nade sin

bostadsmiljö.

Trafikfrågan, Södra Kungsgatans breddning,

var inte i lika

hög grad politiskt förankrad

utan

hantera¬

des som en

expertfråga. Gävle stads främsta ambi¬

tionvar attfåen

lösning

som

medförde statsbidrag.

Det lokala

näringslivet ville ha

^en

kombinerad af- färsgata och genomfartsled och så blev det,

trots

utredning

om att

dra genomfartstrafiken utanför

stadskärnan och trots protester

frän dem

som

såg negativa konsekvenser.

Bevarandefrågan kan under den aktuella tiden

Figur 17. Södra Kungsgatan med gamla Kungsbron, ca 1910.

Kv Possen med Rettigska huset t v. Foto i Gävle kommuns centralarkiv.

sägas sakna förankring politiskt, såväl lokalt

som

på

nationell nivå. Socialdemokraterna i Gävle var i allmänhet

negativa; de

som

ändå förespråkade be¬

varande

gjorde det ursäktande och framhöll

att

det gällde undantagsfall.

De antikvariska

myndigheterna tog

upp en pro¬

fessionell

bevarandekamp. Intresserade Gävlebor organiserade sig och bildade hembygdsföreningen

Gävle Gille.

Fastighetschef Louis Campanello stöd¬

de tillkomstenav kulturreservatet Gamla Gefle och bevarandetav endel äldrehus. Stadsarkitekten och

stadsplanearkitekten tog

-

vad jag kunnat

se -

inga

bevarandeinitiativ. Med tanke

på utgångsläget kan

utfallet

sägas

vara

relativt framgångsrikt för beva¬

randeintressenterna.

Organisatoriskt och metodmässigt

var

Södersane¬

ringen

en

lysande prestation. Köp, överlåtelser

av

mark, evakuering

av

boende och lokalhyresgäster,