”Att slänga bensin där det redan brinner”

ARBETSRAPPORTER

Kulturgeografiska institutionen

Nr. 625

___________________________________________________________________________

”Att slänga bensin där det redan brinner”

– En studie av expansionen i Åre by och turismens påverkan på Åres samhällsutveckling.

Karin von Sydow

Uppsala, januari 2007

ISSN 0283-622X

2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING 2

1.1 Syfte och Frågeställningar 2

1.2 Metod och Material 3

1.3 Avgränsning 4

1.4 Begrepp och Definitioner 4

1.5 Disposition 4

2. ÅRE KOMMUNS TURISTHISTORIA 5

2.1 Åreprojektet och Åres utveckling efter 1970-talet 6

3. DESTINATIONEN ÅRE IDAG 9

3.1 Beskrivning av Åre kommun 9

Åre by 10

3.2 Skistar och dess verksamheter i Åre 11

3.3 Framtiden i Åre 12

Vision 2011 12

Inför och efter VM 2007 13

Klimathotet 14

4. TURISMENS PÅVERKAN PÅ DET LOKALA SAMHÄLLET 14

4.1 Sysselsättning och ekonomiska aspekter 15

Turismens påverkan på ekonomi och sysselsättning i Åre 15

4.2 Sociala och kulturella aspekter 16

Sociala och kulturella effekter av turismen i Åre 17 4.3 Påverkan på naturmiljö och resursanvändning 19 Påverkan på naturmiljö och resursanvändning i Åre 19

5. SAMMANFATTANDE DISKUSSION 22

6. KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 25

BILAGA 1

3

1. INLEDNING

”Åre har allt”

säger Björn Dählie, skidlegend och fastighetskung, om den norrländska byn som ligger 10 mil nordväst om Östersund. Men vad är det som gör samhället Åre så speciellt? Åre kommun har 10 000 invånare varav 2 000 bor inne i Åre by. Varje år kommer ett stort antal turister till kommunen. Serviceutbudet i kommunen är baserat på att det kommer 700 000 besökare varje år.

År 2006 blev kommunen utsedd till ”årets tillväxtkommun” av ARENA för tillväxt, som är ”ett projekt mellan offentliga och privata aktörer som syftar till att främja lokal och regional tillväxt genom i första hand kunskapsförmedling och processtöd”

. Kommunen har också på senare år haft en positiv befolkningsutveckling vilket är ovanligt för en så pass liten norrländsk inlandskommun

. Det som har gett Åre en plats på kartan är utan tvekan dess attraktiva natur och läge precis vid foten av fjället Åreskutan som sträcker sig 1 420 m.ö.h. och som redan från mitten av 1700-talet började besökas av turister. Idag är turismen den viktigaste motorn i kommunen och är utan tvekan det som driver utvecklingen i Åre kommun framåt.

Just nu så råder en väldig bygghets i huvudorten Åre by då det rullar in investeringspengar från entreprenörer som vill bygga i byn, som 2007 ska stå värd för alpina VM. Man har beräknat att investeringarna uppgår till över tre miljarder kronor vilket blir en väldig summa per capita, närmare bestämt tre miljoner per bybo.

Denna investeringshets har skapat motsättningar inom kommunen då vissa anser att kommunens resurser satsas mer på turismen än på den bofasta befolkningen.

Frågan man då ställer sig är hur den lokala utvecklingen i en så pass attraktiv turistkommun påverkas och vilka kommunen anpassar samhället efter, turisterna eller den skattebetalande befolkningen?

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur Åre by påverkas av sin platsattraktivitet och hur kommunen hanterar privata investerare som vill bygga inne i byn. Det jag främst kommer att koncentrera mig på är om kommunen låter olika turistverksamheter ta för stor plats i kommunens planering och hur olika aktörer ser på expansionen i Åre by och samarbetsformerna med kommunen. Mina frågeställningar blir därför:

• Hur planerar kommunen för turisterna respektive den bofasta befolkningen inne i Åre by, dvs. byggs det enbart för turister eller även för en bofast befolkning?

• Skapar turismen problem i Åre by? Kan man som kommunmedborgare uppleva att man blir åsidosatt för turisterna?

1 SvD- Näringsliv, Granström, Klas ”Åre ger järnet” Hämtad: 2006-12-06

2 http://www.are.se/naringsliv/default.asp 2006-12-19

3 Faktablad från Åre kommun, tryckt 2006 Arkpressen.

4 Granström, Klas a.a.

4

• Hur mycket styr näringslivet och entreprenörer i kommunen?

• Hur kommer turismen i Åre att se ut i framtiden om man fortsätter bygga så mycket som man gör nu?

1.2 Metod och material

För att få en helhetsbild av Åre kommun och de olika parterna som agerar inne i Åre by har jag valt att bygga min undersökning på litteraturstudier, tidningsartiklar och intervjuer.

Det finns tre böcker som är värda att nämnas och som jag har använt mig mycket av. Den första är Per-Åke Nilssons bok ”Fjällturismens historia” som är en historisk beskrivning av utvecklingen i Åredalen. Den andra är Bosse Bodén och Lennart Rosenbergs bok ”Kommersiell turism och lokal samhällsutveckling” som beskriver Åres utveckling efter 1970-talet och vad tanken med Åreprojektet var. Den tredje boken är Lars Aronssons doktorsavhandling ”Turism och lokal utveckling”

som tar upp hur ett samhälles lokala utveckling kan påverkas av turism. Aronssons tar upp några generaliserande punkter som gäller för hur ett samhälle påverkas av turism. Dessa har jag använt som min referensram och gjort en jämförelse med Åre by för att se om Åre by följer det mönster som ibland kan förväntas av en turistort.

De tidningsartiklar som jag har använt mig av kommer från Östersundsposten, Länstidningen Jämtland och Svenska Dagbladet. Även om Östersundsposten och Länstidningen har samma ägare så är Östersundposten centerpartistisk och Länstidningen Socialdemokratisk vilket kan ha färgat de artiklar jag har valt ut. Jag har dock ändå valt att använda mig av dessa eftersom många artiklar är inskickade av den bofasta befolkningen i Åre och därigenom täcker in många olika åsikter. Den artikeln jag har använt mig av från SvD har jag enbart tagit ren fakta ifrån och anser därför att tidningens politiska färg spelar en mindre roll.

För att försöka få en helhetsbild av utvecklingen i Åre by har jag intervjuat fem olika personer som upplever expansionen av byn från olika vinklar. Min första intervju var med Eva Hellstrand som är centerpartist och sittande kommunalråd i Åre. Henne valde jag för att få en bild av hur Åre kommun ser på Åre bys expansion och om turism kan vara något annat än positivt för kommunen. Jag är medveten om att svaren kunde ha skilt sig avsevärt om jag hade intervjuat kommunalrådet innan valet, då det var socialdemokratiskt styre i kommunen, men eftersom jag i arbetet täcker in vad som händer just nu i Åre by anser jag att det inte är ett större problem.

Den andra personen jag har valt att intervjua är Lennart Blom som är Bygg- och fastighetschef på SkiStar som är det företag som till största del driver turistdestinationen Åre och dess utveckling i och med att de äger bolaget Åre Resort Enterprise AB (Å.R.E. AB). Genom denna intervju fick jag en bild av hur man ser på turismen från entreprenörernas och och näringslivets sida.

Min tredje intervju är med den vice ordföranden i Kallbygdens intresseförening,

Egon Wikström, som ger en bild av hur åsikterna från ”baksidan av Åreskutan” ser ut

kring hur Åre kommun hanterar expansionen av Åre by. Jag drar dock inga generella

slutsatser utifrån vad Egon Wikström sagt utan ser det mer som en intressant

synvinkel från en kommunmedborgare som inte bor inne i Åre by.

5

Mina sista två intervjuer kan också ses som ”åsiktsregistreringar” då den ena var med en återkommande turist till Åre by och den andra med en fritidshusägare i Åre Björnen. Annat material jag har använt mig av är fakta utgiven av kommunen, antigen via deras hemsida eller nyligt gjorda detaljplaner.

1.3 Avgränsning

Meningen med den här uppsatsen är främst att utreda hur Åre by har utvecklats genom den exploatering som byn är utsatt för. Därför har jag valt att avgränsa mig genom att inte titta på hur övriga delar av kommunen har utvecklats under åren utan bara koncentrerat mig på bykärnan samt några av de omkringliggande byarna som har påverkats väldigt mycket av Åre Bys utveckling. Dessa orter är Åre Björnen och Duved/ Tegefjäll. Anledningen till att jag i uppsatsen har redovisat åsikter från andra delar av kommunen är för att se om utvecklingen inne i Åre by är något som uppskattas eller som ses som ett försummande av resten av kommunen.

1.4. Begrepp och definitioner

Jag kommer i uppsatsen använda mig av en del olika begrepp och definitioner som jag i detta stycke kommer att redogöra för så man som läsare vet vad jag menar med dem. Det första begreppet som jag vill definiera är exploatering. När jag använder mig av begreppet exploatering menar jag att ett företag eller en privat investerare har tagit mark i anspråk för att använda den till ett praktiskt ändamål

. När jag talar om exploatering i Åre menar jag byggandet av nya lägenheter och hotell som ska användas till turistverksamheter.

Ett andra begrepp som kan vara bra att definiera är Turism. Jag har där valt att använda mig av nationalencyklopedins beskrivning som säger att turism är:

”Sammanfattningen av allt resande i nöjes- eller avkopplingssyfte och ofta även organisationen kring detta”

Det sista och tredje begreppet jag tänkte definiera är Platsattraktivitet. När jag skriver om att Åre har en stark platsattraktivitet menar jag att det är en plats som har en stark dragningskraft på grund av dess specifika resurser.

1.5 Disposition

Efter mitt inledande kapitel följer i kapitel 2 en historisk bakgrund till Åre kommuns turisthistoria där jag beskriver hur Åre har växt fram till den ort som den är idag. Jag beskriver också Åreprojektet som startades på 70-talet och som ligger bakom en stor del av kommunens utveckling. I kapitel tre kommer jag fortsätta med en beskrivning av destinationen Åre idag och även hur framtiden i Åre ser ut. I kapitel fyra presenterar jag min referensram över lokala utvecklingsstrategier för turism för att sedan se om den passar in på Åre kommun och se om orten följer ett visst mönster i sin exploateringsutveckling. Jag kommer att avsluta min uppsats med en

5 http://www.ne.se/ sökord: exploatera

6

http://www.ne.se

6

sammanfattande diskussion där jag diskuterar mina frågeställningar och vad jag har kommit fram till i arbetet.

2. ÅRE KOMMUNS TURISTHISTORIA

Åre som ort började tidigt besökas av turister. Kommunen kan sägas ha gått igenom olika faser av turism med en början redan under mitten av 1700- talet.

De turister som kom till Åre från mitten av 1700-talet till slutet av 1800- talet var hälsoturister.

De sökte sig till Åre för rekreation och för att ta del av den friska fjälluften.

Under den här perioden fanns det ingen organiserad turistverksamhet i Åre utan det var lokalbefolkningen som tog hand om och inkvarterade besökarna när de kom till platsen. Nästa period av turismutveckling i Åre började när järnvägen anlades vilket innebar att Åredalens förutsättningar ändrades totalt.

Detta var runt 1880- tal och det ledde till att turistverksamheten ökade och att lokalbefolkningen i Åre by öppnade vandrarhem och hotell. Det var även under denna period som Svenska Turistföreningen (STF) bildades, vilket ledde till att den svenska fjällvärlden uppmärksammades mer och att fjälleder och stugor började byggas för turism.

Under de här två första perioderna i Åres utveckling var det sommarturismen som var mest attraktivt framförallt för fjällvandring och fiske.

Detta ändrades när Sveriges första lift invigs i Åre 1940. Intresset från turisterna började nu inriktas mer på vinterturism och alpin skidåkning. När sedan 70-talet kom så blev turistorter i Sverige en politisk fråga och efter ett flertal debatter på flera håll i landet om att man borde börja skydda våra kuster och fjällområden, så tillsatte riksdagen en utredning för att se över skyddet av stränder och obrutna fjällområden.

Det man kom fram till var att man längs kusterna och i fjällområdena skulle avgränsa olika regioner där enbart restriktiv användning av marken fick ske.

Detta ledde till att markanvändningen i dessa områden inte skulle planeras utifrån ett kommunalt intresse utan utifrån en nationellt intresse.

Riksdagen beslutade att Åre skulle bli ett av dessa 23 rekreationsområden vilket ledde till att utvecklingen av Åre till ett av Sveriges största turistområden mer blev en uppgift och en fråga för de som inte bodde på orten än de som bodde där.

Rekreationsberedningen skriver att

”Statens engagemang i området har varit omfattande. Staten har aktivt medverkat till den utbyggnad av turistorterna och de alpina vintersportanläggningarna som skett.”

För kommunen innebar denna ”stämpel” som rekreationsområde många förändringar. Det lokala planmonopolet som varje kommun innehar, som innebär att

7 Nilsson, Per- Åke (2002) Fjällturismens historia- En studie av utvecklingen i Åredalen Daus tryck & Media, Östersund s.160

8 Ibid. s.160

9 Nilsson, Per- Åke a.a. s.160

10 Ibid. s. 31

11 Ibid. s. 161

12 Ibid. s.124

13 Ibid. s.124

14 Ibid. s. 167

15 SOU 1983:43, Områden för turism och rekreation- betänkande från rekreationsberedningen om utvecklingen av våra rekreationsområden, Stockholm s.94

7

de själva får bestämma var, när och hur man ska bygga, upphörde att gälla i de 23 regionerna som blev rekreationsområden. Planeringsprocessen för rekreations- kommunerna blev istället en samrådsprocess med länsstyrelserna.

Per- Åke Nilsson skriver, i sin rapport för Fjällmistra, att:

”För Åres del blev det uppenbart att den gynnade ställning inom svenskt friluftsliv man fått genom att lanseras som ett primärt rekreationsområde också innebar att staten genom länsstyrelsen minskade de frihetsgrader man hade i planeringshänseende utifrån det kommunala planmonopolet. Det kommunala planmonopolet naggades en bit i kanten genom att mer än halva kommunen klassats som riksintresse där samråd med länsstyrelsen måste ske.

Man var inte längre helt och hållet herre i sitt eget hus.”¹⁷

2.1 Åreprojektet och Åres utveckling efter 1970-talet

Under 1960-talet kan Åre sägas ha gått in i en svacka, sysselsättningen sjönk med nästan 30 % i kommunen mellan 1950 och 1970 och en stor avfolkning skedde.

Vändningen kom när kommunen startade Åreprojektet och omsatte det i praktisk handling några år in på 1970-talet. Meningen med projektet var bl.a. att öka sysselsättningsnivån i kommunen och expandera den för att göra den mer attraktiv för turism.

Tanken var att göra detta i sex olika etapper. 1973 startades ÅPAB som var Åre- Projektets finansieringsbolag som hade fått till uppgift att planera och projektera de anläggningar som var planerade att byggas. ÅPAB bestod av företrädare för både kommunen, staten, Jämtlands läns landsting och RESO, en organisation för folklig turism som bildades ur ABF och KF. ÅPAB bildades ur det tidigare bolaget Åre socknens Turistfrämjande AB.

Ett år senare bildades ÅKAB (Åre Lift- och Kabinbane AB) för att ta hand om driften av den nya kabinbanan som skulle byggas.

Trots att man hade många och vidlyftiga planer för Åreprojektet så var det många av de etapper som hade planerats som aldrig genomfördes, detta trots att staten hade gått in med kapital i projektet. Efter ett tag blev det istället stagnation då det saknades entreprenörer efter att ÅPABs vd sade upp sig, bolaget lades ner och projektet övergick helt i kommunal regi.

När sedan Åre kommun och turistnäringen fick ett bidrag från statsmakten för att börja bygga en störtloppsbana 1983 så vände trenden. Kraven för att få bidrag från staten var att fler arbetstillfällen skulle skapas genom att man i samband med byggandet av störtloppsbacken skulle skapa en större bäddkapacitet i Åre. Detta lyckades och Åre började från mitten av 80-talet att visa framfötterna igen inom turistnäringen.

Åreprojektet kan sägas ha hjälpt Åres utveckling på traven i en

16 Nilsson, Per-Åke a.a. s. 124

17 Ibid. s. 128

18 Bodén, B & Rosenberg, L. ETOUR rapportserien 2004:15 Kommersiell turism och lokal samhällsutveckling- en studie av sex svenska fjälldestinationer, Västerås 2004, s.129

19 Nilsson, Per-Åke a.a. s.130

20 Ibid. s.129-130

21 Ibid. s.132

8

utveckling från en ”småskalig halvsovande idyll till en turistort för storskalig massturism”.

Åreprojektet sågs dock inte enbart positivt och hos både ortsbefolkningen och kommunen fanns det också negativa åsikter om utbyggnaden. Många kände sig åsidosatta i planeringsprocessen och tyckte att planerandet skedde med ett stort

”hemlighetsmakeri” från statens och byggherrarnas sida. Några delar av kommunen menade att det man fick presenterat för sig redan var ett färdigt projekt som det var svårt att ha invändningar mot. Den bitterhet som fanns berodde kanske främst på Åre kommuns problem med att man inte kunde utnyttja sitt lokala planmonopol utan måste samverka med staten eftersom kommunen var ett rekreationsområde för allmänhetens intresse.

Just under tiden för Åreprojektet var det mycket åsikter som gick isär huruvida det var bra eller dåligt för kommunen. Enligt Per- Åke Nilsson så sågs Åre som ett lyxställe och en del menade att Åreprojektet, trots den ökade andelen turister som kom dit, skapade en negativ bild av Åre. Han säger att ”Åre blev uppenbarligen för många människor ett sönderbyggt och turistförpestat område.”

Eftersom Åreprojektet i princip bara gällde Åre by så skapades det även spänningar i andra delar av kommunen, då byalag som bildades under denna period ansåg att man satsade för mycket på bara en del av kommunen.

Åreprojektet har även kallats en normerande systemturism för statens institut för standardisering (SIS) av Ulf Boberg, ägare till Högfjällshotellet i Trillevalen. Enligt Bodén och Rosenberg menar Boberg att denna normerande systemturism kännetecknades av ”att exploateringsprojekten erhöll samhälleligt stöd i proportion till deras sysselsättningsmässiga effekter utan att hänsyn togs till hur dessa projekt påverkade kapacitetsutnyttjandet i befintliga anläggningar.”

Boberg menar också att Åreprojektet, och den enorma byggboom som skedde under 80-talet, flyttade

"intresset från rekreation till konsumtion och action, vilket medförde stigande investeringskostnader och ökad konkurrens.”

Bodén och Rosenberg skriver också att Boberg menar att denna typ av turism saknade en känsla för vad som var till turisternas bästa; de stora investeringsbolagen slog ut familjeföretagen, som inte kunde hänga med i utvecklingen, och turistprodukten kom således att sakna genuinitet och värme.

En annan intressant aspekt är att Bodén och Rosenberg säger att utvecklingen av turismen i Åre, under 80- och 90- talet, gick från en Gemeinschaft mot en Gesellschaft- struktur.

Detta innebär att turismen i Åre förut hade sin grund i små familjeföretag som skapade en naturlig gemenskap i bygden och att turismverksamheten senare mer inriktade sig på att bara tjäna pengar genom att människor drar nytta av varandra. Gesellschaft- strukturen kan säga ha börjat när

22 Bodén, B & Rosenberg, L. a.a. s.132

23 Nilsson Per- Åke a.a. s. 132- 133

24 Ibid. s. 134

25 Bodén, B & Rosenberg, L a.a. s.147-148

26 Ibid. s. 148

27 Ibid. s. 148

28 Ibid. s.148

29 Ibid. s.149

9

kommunen 1987 öppnade upp bolaget ÅKAB för privata investerare, och utvecklades sedan kraftigt när företaget Åre Resort Enterprise AB (Å.R.E AB) skapades och mer och mer blev den dominerande aktören för hela turistdestinationen Åres utveckling.

Å.R.E AB skapades av det statliga bolaget Securum för att göra den turistiska produkten mer affärsmässig.

Å.R.E AB:s bolags uppgifter blev då att marknadsföra turistdestinationen Åre, att driva turistbyrån och att sätta igång olika projekt

. Idén som bolaget bygger på har sedan sålts vidare till olika aktörer som har utvecklat konceptet och varumärket Å.R.E AB. Nedan i figur 2.1 ges en sammanfattning, i form av en tidsaxel, över hur Åreprojektet och Å.R.E. AB:s ägarformer har utvecklats till den ägarformen som är idag.

30 Bodén, B & Rosenberg, L a.a. s.149

31 Ibid. s. 143

32 Nilsson, Per-Åke a.a. s.141

1973: ÅPAB startas som en grundfinansierare till projektet– ägdes av

kommunen, staten, landstinget och RESO.

1974: ÅKAB startas för drift av kabinbana- ägdes av kommunen, staten, landstinget och RESO.

1987 öppnas ÅKAB upp för privata intressenter. Största aktieägare blev nu Person Invest AB med 37% och kommunen med 30%

Åre går in i en kris efter bank- och fastighetskraschen 1992. Det statliga bolaget Securum (tillhörande Nordbanken) bryter in och strukturerar om ägarformerna 1993 bildar Securum Åre Invest

AB och gör ”den turistiska produkten” strikt affärsmässig.

Detta ledde senare till att man delade upp

turistverksamheten i 2 delar:

Årefjälls Turistbyrå AB och Åre Fjäll AB som blev dotterbolag till Åre Invest.

Ombildandet innebar att man avskilde den traditionella

turistbyråverksamheten, information och gästservice över disk, från den strikt affärsmässiga biten.

Den affärsmässiga biten tog det nybildade bolaget Årefjällen Resor AB över.

Bolaget integrerades 1996 med Åreliftarna AB som sedan namnändrades till Åre Resort Enterprise AB (Å.R.E. AB)

Å.R.E. AB blev här ett koncept för den turistiska produkten. Securum sålde sedan 1996/97 konceptet till Investment AB Bure som fram till 1999 fortsatte att utveckla destinationen.

1999/2000 såldes Å.R.E. AB

till Sälenstjärnan som sedan

namnändrades till SkiStar,

som är nuvarande ägare. När

SkiStar tog över klargjorde

företaget att Å.R.E. var ”ett

renodlat alpint resort- bolag

inriktat på alpin åkning”.

10

Figur 2.1 Tidsaxel över Åreprojektet.

Källa: Bodén, B & Rosenberg, L. Kommersiell turism och lokal samhällsutveckling- en studie av sex svenska fjälldestinationer, Västerås 2004, s.138-143 & s.167- 173 - Egen bearbetning.

3. DESTINATIONEN ÅRE IDAG

I detta kapitel kommer jag först att ge en kortare beskrivning av Åre kommun och sedan beskriva hur destinationen Åre by ser ut idag. Jag kommer att presentera olika aktörer som har ett stort inflytande på hur platsen har utvecklats till sin nuvarande form. Jag kommer även att skriva något om hur framtidsutsikterna ser ut för Åre och hur kommunen tänker inför alpina VM 2007.

3.1. Beskrivning av Åre kommun

Åre kommun är till ytan en stor kommun, 10 000 personer är utspridda över 7 263 kvadratkilometer. Det politiska styret brukar växla mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet, i senaste valet fick Centerpartiet majoritet. Den största delen av befolkningen bor efter E14, i centralorten Järpen och i Åre by. Kommunen har dock ett flertal mindre byar utspridda över hela kommunen. Förutom Åre by som är den klassiska turistorten är det värt att nämna några av de mindre områdena med turistanläggningar som finns i kommunen men som inte är lika exploaterade. Dessa är bl.a. Bydalen, Storlien, Vålådalen och Kall.

I figur 3.1 nedan ges en överblick över Åre kommun.

Figur 3.1 Åre Kommun Källa: www.are.se

33 http://www.are.se/

11

Åre by

Åre by, som har fått ge namn åt kommunen, är idag Sveriges till ytan största alpina vinterdestination och har, efter Sälen, Sveriges största lift- och bäddkapacitet.

Detta har gjort att Åre by på senare år fått många entreprenörer som vill bygga inne i byn eftersom det har visat sig ha varit en väldigt lönsam byggort. Detta har bidragit till att bostadspriserna i Åre nu ligger dubbelt så högt som i riket i allmänhet.

Åre är också den ort som har flest besökare och störst liftintäkter av samtliga svenska vintersportdestinationer.

Just nu byggs det en hel del inne i Åre, ibland till och med så snabbt att detaljplanerna från kommunen inte hinner med att vinna laga kraft innan husen är uppe. Enligt kommunalrådet Eva Hellstrand så fanns det problem med detta när det var socialdemokratiskt styre mellan 2002-2006, då kommunen hade gjort så många detaljplaner över områden i Åre att när översiktsplanen kom så hade den i princip förlorat sin styrfunktion .

Under de senaste fem åren har det byggts ett flertal nya byggnader i byn som på något sätt är anknutna till turismen. Det senaste i raden av stora turistkomplex är det nya centrumhuset som byggts vid Åre torg. I det huset ska det finnas fyra till fem våningsplan där de tre första ska ha utrymme för handel, det är planerat att ett tiotal butiker ska inrymmas med ett varierat utbud. De övriga en eller två våningsplanen ska vara uthyrningslägenheter för turister.

Fotot nedan visar Åres nya centrumhus i icke färdigt skick. Anledningen till att jag tog med bilden är för att det är en bra illustration på hur det ser ut på väldigt många ställen i Åre nu- närmaste en byggarbetsplats.

Andra nyligen byggda komplex i Åre som kan vara värda att nämna är Holiday Clubs multihall som är belägen på Åre strand. Den innehåller både hotell, äventyrsbad, konferenslokaler och restauranger.

Bredvid produkthuset i Åre så ligger den, inom kommunen omtalade, ”konsumtomten” där Årecentrum har byggt

34 Skistars verksamhetsberättelse 2005/06 s.37-39

35 Granström, Klas a.a.

36 Ibid.

37 Intervju med Eva Hellstrand, Centerpartistiskt Kommunalråd i Åre kommun, Järpen 2006-11-24

38”Detaljplan för Åre Torg med nytt centrumhus” Åre kommun utställningshandling 2006-01-26 s.3

39 http://www.holidayclub.se

12

ett nytt affärshus där konsum och systembolaget numera har flyttat in. Eftersom gamla Åre station är kulturmärkt och inte har kunnats byggas ut invigdes i mitten av oktober 2006 ett nybyggt stationshus i tre våningar. Anledningen till det nya stationshuset var att kommunen, i enlighet med vision 2011, ansåg att en större satsning på infrastrukturen måste göras inför VM 2007 och även efter det, då målet är att Åre ska kunna ta emot ytterligare 225 000 gäster per år.

I nästa ska jag fortsätta med en beskrivning av SkiStar som kan sägas vara den största aktören på orten.

3.2 SkiStar och dess verksamheter i Åre

Skistar är ett företag som äger och driver skiddestinationerna Åre, Sälen och Vemdalen i Sverige och Hemsedal och Trysil i Norge.

Deras verksamhet inkluderar ett flertal olika områden. De fyra största områdena som de har hand om är utförsåkning och liftverksamhet, logiförmedling, skiduthyrning och skidskola. Sedan har de också några sportbutiker och fastighetsservice på deras olika destinationer.

SkiStars huvudsakliga verksamhet är den alpina skidåkningen där de förvaltar alla liftar och har hand om prepareringen av skidbackarna. Deras största intäkter får de från deras försäljning av SkiPass, vilket är något man måste ha om man vill utnyttja SkiStars alpina anläggningar.

Åre är den största av de fem destinationer som Skistar förvaltar. Det är även den destinationen som har fått mest externt investeringskapital och som bedöms få en stark utveckling under de nästkommande åren. I Åre äger SkiStar hela liftsystemet och förvaltar och preparerar de skidbackar som finns. SkiStar har i Åre sju skiduthyrningar och en skidskola med ca. 18 000 elever. Den verksamhet som bedrivs i skidområdet omfattar 35 % egenägd mark och 65 % arrenderad mark.

Destinationen Åre har 5 820 bäddar varav Skistar själva äger 900.

Företaget äger även tre backrestauranger, en nattklubb och konferensanläggning och två livsmedelsbutiker som arrenderas ut till externa operatörer.

Destinationen är indelad i tre resmål: Åre Björnen, Åre by och Duved/Tegefjäll.

Dessa tre resmål är inriktade på olika målgrupper. Åre Björnen, som ligger längst österut, har i huvudsak barnfamiljer som målgrupp. Åre Björnen är även i liftsystemet anslutet till Åre by som är det populäraste resmålet.

Inne i Åre by är utbudet av restauranger, aktiviteter och butiker större än i Åre Björnen och Duved/Tegefjäll. Åre by är även känt för sitt nöjesliv som lockar många unga resenärer. Duved/Tegefjäll, som ligger längst i väster på fjället, är det resmålet som längst har haft ett väl utvecklat liftsystem. Tempot i Duved är lugnare än inne i Åre by, men utbudet av butiker och restauranger är bra även här.

Duved sitter inte, som

40 ”Detaljplan för Åre kommun” Laga kraft i Åre kommun 2004-12-22 s.2

41 Skistars verksamhetsberättelse a.a. s.34

42 Ibid. s.34

43 Ibid. s.38

44 Ibid. s.38

45 Ibid. s.38

46 Ibid. s.38

13

Åre Björnen, ihop med Åre by i liftsystemet. I Bilaga 1 ges en bild över hur exploateringen av Åreskutan ser ut idag i form av en pistkarta.

3.3 Framtiden i Åre

Åre kommun är en kommun som hela tiden blickar framåt och som vill se en utvecklingskurva som stadigt pekar uppåt. Kommunen har därför valt att samarbeta med entreprenörer och företagarföreningen Åreföretagarna som finns i Åre för att man tillsammans med dessa parter hela tiden på bästa sätt ska kunna driva Åre framåt i sin utveckling.

Åreföretagarna är en företagarförening som består av ca. 160 lokala företag från Åre. Ordförande i föreningen är Pocke Nilsson som även är näringslivsföreträdare på kommunen.

Klas Granström, journalist på SvD näringsliv, säger att

”Åreföretagarna är spindeln i det nät av verksamheter som drivs i Åre.”

Tillsammans med kommunen, SkiStar och Holiday Club så bildar Åreföretagarna en grupp som av kommunen döpts till Vision 2011. I Vision 2011- gruppen så pågår hela tiden en dialog mellan de olika parterna för att man gemensamt ska komma fram till den bästa lösningen för alla när det gäller just Åres framtida utveckling. Även om gruppen inte har någon makt att besluta något gemensamt så har de var för sig ett betydande inflytande och det är därför viktigt för alla att de för en dialog om problem och konflikter som uppstår.

Nedan följer en närmare beskrivning av vad Vision 2011- gruppen gör för något och vilka mål som är uppsatta.

Vision 2011

Vision 2011 kom till 2001 på initiativ av näringslivet i Åre och kommunen. ”Tanken med visionen var att hitta ett gemensamt ramverk för turismens utveckling under den kommande 10 årsperioden och att hitta en arbetsmetod som håller visionen levande över en längre tid.”

Det som Vision 2011- gruppen vill är bland annat:

• Göra Åre till Europas mest attraktiva vinterdestination.

• Öka antalet gäster med 50 % till år 2011.

• Ha lika många gäster under barmarkssäsongen som vintersäsongen.

• 5000 nya bäddar, 2500 nya restaurangstolar, 800 nya arbetstillfällen.

• 1000 nya invånare.

Även om kommunen och näringslivet ser väldigt positiv på vision 2011 och utvecklingen av Åre till en riktigt stor turistort så är inte alla lika positiva. Visionen har upprört många Årebor som tycker att man investerar för mycket på orten. Några av de kommentarer som kommer från debattinlägg i Östersundsposten 2002 lyder som följer: ”Är det Stockholmsträngsel man vill bygga i Åre by eller ska litet idyll

47 Granström Klas a.a.

48 Ibid.

49 Intervju med Eva Hellstrand a.a.

50 http://www.are.se/ Sök: näringsliv->Vision 2011

51

http://www.are.se/naringsliv/default.asp

14

också få prägla framtidens Åre?”

Ett annat debattinlägg som kommer från en person som menar att investeringarna i Åre går för fort säger: ”För att kunna se en framtid där Åre samhälle är en levande ort med fast boende, byggd steg för steg i lagom takt efter demokratiska principer krävs det att den högsta politiska ledningen lyssnar till sina medborgare och agerar i majoritetens anda och inte faller för näringens massiva lobbyverksamhet.”

Även om dessa två citat bara är representativa för två kommunmedborgare så visar det ändå att kommunens försök att skapa en stabil ekonomisk tillväxt i form av att investera i dess största näringsgren turismen inte är något som går hem hos alla.

Egon Wikström, vice ordförande för Kallbygdens intresseförening, säger att

”man lugnt kan säga att deras sida av Åreskutan känner sig åsidosatta av kommunen när det gäller resurser.”

Han tycker att kommunen satsar alldeles för mycket pengar på Åre by och inte bryr sig om hur det går för resten av bygden. Han säger också att det finns ett i folkmun känt uttryck som säger att kommunen ”slänger bensin där det redan brinner” när det gäller kommunens sätt att fördela resurser. Hur åsidosatta de känner sig beror dock också på vilken politisk färg det är som styr och vilka personer som sitter i kommunstyrelsen. När Socialdemokraterna hade majoritet påstår Egon att man kände sig mer åsidosatt då nästan alla resurserna satsades i Åre by, det är då bättre när de borgerliga sitter vid makten eftersom Kallbygdens intresseförening brukar ha en bättre dialog med dem.

Även om intressena går isär om vad som är bäst för kommunen när det gäller vision 2011, så går det inte att förneka att samarbetet med näringslivet har varit till stor fördel för kommunen och även gett kommunmedborgarna nya arbetstillfällen.

Under 2007 kommer vision 2011 att uppdateras till vision 2020 med nya mål.

Inför och efter VM 2007

VM 2007 går av stapeln i Åre den 3-18 februari och är något som kommunen har satsat mycket inför, många av de bostäder som byggs nu beräknas stå färdiga till VM starten.

Men även om kommunen ser fram emot den positiva marknadsföring som ett alpint VM för med sig så poängterar Eva Hellstrand att det som kommunen investerar är långsiktigt och sträcker sig även efter VM. Allt som byggs nu är framtida investeringar som ska hålla i flera år framåt. VM är ju trots allt bara ett i raden av flera arrangemang som anordnas.

De som äger och arrangerar VM är ett aktiebolag som kallar sig VM-gruppen. I den ingår Svenska skidförbundet som äger bolaget till 70 %, Åreföretagarna som till 15 % är delägare och SkiStar som också är delägare till 15 %.

Tillsammans ska

52 Östersundsposten, 2002-05-29, ”vart är Åre by på väg?”

53 Östersundsposten 2002-05-17,”Framtiden i Åre är redan här- lyft blicken tillräckligt högt för att se bortom enbart vinstintressen och ekonomisk tillväxt.”

54 Intervju med Egon Wikström, vice ordförande för Kallbygdens intresseförening. 2006-12-06

55 Ibid.

56 http://www.are.se sök: näringsliv->vision 2011

57 Intervju med Lennart Blom, Bygg- och Fastighetschef för SkiStar Åre, 2006-11-24

58 Intervju med Eva Hellstrand a.a.

59 http://www.are2007.se/ Sök: Organisation

15

denna grupp skapa en VM-arena. Men för SkiStars del är VM inte enbart en positiv sak. Lennart Blom säger att investeringarna för enbart målområdet, liftar och skidbackar inför VM har uppgått till 200 miljoner kronor. Han fortsätter sedan med att säga att Media och Pressfolk under den period som VM är kommer att ta upp en stor del av bäddkapaciteten i Åre men att de sedan inte köper SkiPass för alpin åkning vilket innebär förlorade intäkter för företaget under högsäsong. Så en sådan strålande affär för SkiStars del är det inte tal om .

Varför SkiStar då investerar inför VM kan man fråga sig. Lennart Blom menar, precis som Eva Hellstrand, att det i huvudsak inte är inför VM man investerar i utan inför ett bättre Åre i framtiden och för att SkiStar alltid strävar efter att förbättra ”den turistiska produkten”. Lennart Blom säger också att den uppmärksamhet som Åre får under VM också är väldigt bra reklam inför framtiden.

Klimathotet

Ett annat hot mot framtiden i Åre är klimatet. Bara det senaste vintrarna har klimatet varit milt och snötillgången int så stor som den har varit föregående vintrar. SkiStar har något som de kallar ”snögaranti” för gäster som bokar resor på deras destinationer. Det går ut på att de lovar att en viss andel av deras liftar och pistade nerfarter är öppna. Är de inte de så får resenärer pengarna tillbaka.

Lennart Blom på SkiStar nämner en oro över detta, företaget får t.ex.

svårt att få säsongsanställda om de inte är säkert att de får jobba kvar.

T.ex. så fick bolaget under hösten 2006 säga upp ca. 200 säsongsanställda i Sälen för att det var för lite snö.

Vad som kommer hända med deras destinationer i framtiden om klimatet blir mildare vet inte Lennart Blom, bara att det är ett av företagets större orosmoment.

4. TURISMENS PÅVERKAN PÅ DET LOKALA SAMHÄLLET I detta kapitel tänker jag presentera en referensram som handlar om turismens påverkan på det lokala samhället. Denna referensram tänker jag sedan lägga runt platsen Åre för att se om det går att se hur Åre har påverkats av turismen som finns på orten.

När man exploaterar ett samhälle för turism så påverkas en rad olika samhällsförhållanden på olika sätt beroende på hur stort området är och hur stark turismtillströmningen är.

Turismens påverkan på ett samhälles utveckling kan sägas vara en paradox. Lars Aronsson tar i sin avhandling Turism och lokal utveckling upp ett par olika faktorer som visar på dels hur turismen skulle kunna vara gynnsam för ett samhälle dels hur den skulle kunna bli problematiskt för den lokala utvecklingen.

60 Intervju med Lennart Blom a.a.

61 Ibid.

62 http://www.e24.se/dynamiskt/reseekonomi/did_14251636.asp 2006-12-14

63 Intervju med Lennart Blom a.a.

64 http://www.e24.se/dynamiskt/tjansteforetag/did_14315616.asp 2006-12-22

65 Aronsson, Lars. (1989) Turism och lokal utveckling- en turism- geografisk studie, Utgiven av Göteborgs Universitets Geografiska institutioner serie B nr 79. Kompendietryckeriet HB- Kållered 1989 s.199

16

Aronsson har delat in dessa olika faktorer i olika kategorier som påverkar den lokala utvecklingen på olika sätt. Nedan tar jag upp var och en för sig och går även igenom hur väl de stämmer in på Åre.

4.1. Sysselsättning och ekonomiska aspekter

Den första kategorin gäller hur turismen påverkar ekonomin och sysselsättningen.

Det som skulle vara gynnsamt för den lokala utvecklingen i det avseendet, är enligt Aronsson, att turismen leder till ökad sysselsättning, att den leder till ökad omsättning i detaljhandeln, att turismnäringen skulle kunna utgöra ett värdefullt komplement till andra lokala näringar och att turismen har en positiv effekt på marknadsförsörjningen av ett område.

Det finns å andra sidan flera olika faktorer som skulle kunna vara problematiska för den lokala utvecklingen när det gäller sysselsättning och ekonomi i ett område som har en väldigt stark turismnäring. Det skulle bl.a. vara att verksamheter inom turismnäringen kan stöta på problem om turismen som finns i området i huvudsak är inriktad på en säsong. Ett annat problem som kan uppstå är att effekten av att ett område blir utsatt för snabb exploatering ofta är tillfällig eftersom områdets egen näringslivsstruktur oftast inte klarar av utbyggnaden och att man då istället tar in resurser utifrån. Ett tredje problem kan vara att turismanläggningar som vill erbjuda ett stort och allsidigt serviceutbud till sina gäster gör sina varuinköp från icke lokala leverantörer vilket då kan leda till att den lokala distributionsapparaten blir svag. Den sista faktorn Aronsson tar upp är att ett glesbygdsområde som har ett litet befolkningsunderlag kanske inte klarar av att förse en högserviceanläggning med bofast arbetskraft.

Turismens påverkan på ekonomi och sysselsättning i Åre

Om man då sätter in Åre i denna kontext och bedömer dessa olika punkter så ser man att flera av dem stämmer väl in på platsen. Att turismen i Åre leder till en ökad omsättning i detaljhandeln som gör att affärerna kan hålla sig kvar är en självklarhet i kommunen. Kommunalrådet Eva Hellstrand menar att den expansion som sker i Åre är väldigt positiv då det skapas massvis med nya arbetstillfällen vilket leder till att mer folk börjar röra sig i byn och att detaljhandeln på så vis går runt.

Att turismen har en positiv marknadsförande effekt för Åre är mycket tydligt då namnet ”Åre” i sig kan sägas ha blivit ett koncept som många lokala företagare använder sig av för att marknadsföra sig själva.

Turismen har också hjälpt flera lokala företag ut på den svenska marknaden och även på den internationella, som t.ex. Peak Performance, Zytt Åre, Extreme och Lundhags.

66 Aronsson, Lars a.a. s.200

67 Ibid.

68 Intervju med Eva Hellstrand a.a.

69 Det finns ett antal företag som har Åre i sitt namn. T.ex. Åre Chokladfabrik, Åre Resort Enterprise, Åre Glashytta, Åresaxen m.m.

70 Faktablad från Åre kommun, Arkpressen 2006, s.6-7

17

De problem som Aronsson tar upp stämmer även de väl in på Åre. Åre har t.ex.

haft stora problem med sin sommarsäsong då antalet besökare är mycket mindre än under vintersäsongen. Detta problem är något som kommunen och företagarna i kommunen på senare år har börjat ta allvarligt på och därför satsat extra mycket på.

Kommunen har t.ex. gått in med pengar för att bygga Holiday Club, som är en stor anläggning på stranden i Åre, som erbjuder äventyrsbad och ett flertal andra aktiviteter under sommarhalvåret.

Skistars bygg- och fastighetschef Lennart Blom säger att besökarna i Åre under sommarhalvåret har fördubblats de senaste tre åren och att man har satsat mycket pengar för att få upp besökarantalet under sommarsäsongen.

Nästa problem om att effekten av att ett område blir exploaterat snabbt oftast är tillfälliga och att man då måste ta in resurser utifrån för att kunna skapa kapacitet för att bygga ut på en viss nivå stämmer bara delvis in på Åre. Åre har väldigt många lokalt startade företag som driver på exploateringen av byn. Även i planeringssammanhang, när det gäller nybyggnationer i Åre, så för de lokala företagarna i Åre, i form av sammanslutningen Åreföretagarna, en dialog med kommunen om hur de vill att expansionen ska ske.

I Åre kan man knappt säga att det finns ett problem med en svag distributionsapparat. I Skistars verksamhetsberättelse kan man t.ex. läsa att företaget till så stor utsträckning som möjligt försöker utnyttja lokala leverantörer av olika slag. Deras energianvändning kommer t.ex. helt från Jämtkraft som är ett företag ägt av Östersund, Åre och Krokoms kommuner.

Sedan finns det i byn många lokala företag som levererar varor till mataffärer, t.ex. Åre bageri. Inne i Åre vill man verkligen framhäva det genuina med själva byn och spela på ”fjällkonceptet”, så till så stor del som mataffärer har möjlighet så görs varuinköp från lokala företag.

Det fjärde problemet, att en ort med litet befolkningsunderlag har svårt att förse en högserviceanläggning med bofast arbetskraft, är något som finns i Åre men som har lösts av SkiStar på så sätt att man tar in säsongsarbetare utifrån.

Däremot finns det ett annat problem i Åre när det gäller just bofast arbetskraft. Problemet ligger i att de säsongsarbetare som kommer till Åre har svårt att hitta bostäder eftersom det råder bostadsbrist i Åre. De bostäder som byggs är till för turister, och en del företag i Åre tvingas välja bort att anställa folk som inte har bostäder.

4.2 Sociala och kulturella aspekter

Den andra kategorin som Aronsson tar upp är vad turismen har för påverkan på sociala och kulturella förhållanden i ett samhälle. Han menar att en individuell och småskalig turism skulle kunna leda till ett kulturutbyte om turisternas vistelsetid är tillräckligt lång. Nästa punkt som Aronsson säger skulle vara positiv för ett samhälle

71 Intervju med Eva Hellstrand a.a.

72 Intervju med Lennart Blom a.a

73 Intervju med Eva Hellstrand a.a.

74 Intervju med Lennart Blom a.a.

75 Skistars verksamhetsberättelse a.a. s.27

76 Östersundsposten, Kurkkio Jeanette, 2006-09-11 ”Desperat jakt efter bostäder i Åre”

18

är att om den bofasta befolkningens engagemang i turismen är stort så uppnås en hög toleransnivå gentemot turism.

Å andra sidan kan det lätt uppstå konflikter mellan turismen och lokalbefolkningen när det gäller det sociala och det kulturella livet. Ett område som är utsatt för massturism kan ofta sägas befinna sig i ett tidlöst tillstånd. Lars Aronsson säger att ”...turisten kopplar bort det ansvar, normer och värderingar som vanligtvis råder hemma.”

Detta är ett rätt stort problem som många turistorter kan sägas uppleva. Det blir som om lokalbefolkningen också dras in i den ”antistruktur”

som kan sägas karakterisera ett turistområde. Ett tidsgeografiskt problem kan också väldigt lätt uppstå när ett område är exploaterat av turism. Om en liten bygd t.ex.

under högsäsong får en väldigt stor mängd besökare kan det lätt uppstå trängsel- och köproblem vilket leder till att lokalbefolkningen får lägga om sina tidrumsvanor.

Sociala och kulturella effekter av turismen i Åre

De fördelar som Aronsson tar upp passar bara delvis in på Åre. Den första punkten om individuell och småskalig turism stämmer knappast in på Åre då den turism som finns där nästan helt kan klassificeras som massturism. Turisterna som besöker Åre är också till största delen svenskar så ett kulturutbyte är inte något som är särskilt påtagligt även om det nu på senare år har börjat komma turister från Baltikum, England, Danmark och Ryssland.

Att det i Åre skulle ha uppstått en hög toleransnivå gentemot turism varierar kraftigt beroende på i vilken del av kommunen som man frågar folk om detta. Detta är ju självklart också beroende på hur pass involverad lokalbefolkningen är i turismen. Den lokala företagarföreningen Åreföretagarna är väldigt positivt inställda till turismen då det är den näringsgrenen som gör att deras verksamhet i huvudsak går runt. Däremot så verkar det vara så att den bofasta befolkningen i andra delar av kommunen inte är lika nöjda med de turistverksamheter som finns i Åre. Egon Wikström menar att ”Åre är bra för bygden men kommunen har en tendens att glömma bort resten.”

Så på andra sidan av Åreskutan där turismverksamheten inte har så stor påverkan på bygden så är också toleransnivån gentemot den lägre.

När det gäller problem och konflikter som kan uppstå inom det sociala och det kulturella livet så stämmer den ”antistruktur” som Aronsson tar upp väl in på Åre.

Åre är en mycket populär ort bland yngre och har ett väldigt bra och varierat uteliv med mycket nöjen och restauranger.

Detta gör att många av de turister som kommer till Åre släpper på sina normer och värderingar som vanligtvis råder hemma, precis som Aronsson säger kan ske på orter som är utsatta för massturism. Denna typ av beteende blir ett problem, menar kommunalrådet Eva Hellstrand, då ungdomar

77 Aronsson, Lars a.a. s.201

78 Ibid.

79 Ibid.

80 Skistars verksamhetsberättelse a.a. s.38

81 Intervju med Egon Wikström a.a.

82 Skistars verksamhetsberättlse a.a. s.38

19

som är bofasta i Åre ser ”unga turister komma hit och festar en vecka. Det kan då bli lätt för våra ungdomar att falla in i samma mönster.”

Ett annat stort problem som finns i Åre, som det under hösten 2006 varit stor debatt runt är just konkurrensen om utrymmet inne i Åre by. Det uppstår väldigt ofta kö- och stora trängselproblem inne i bykärnan under högsäsong. Konflikten som flitigt har diskuterats under hösten är främst hur kommunen ska hantera alla bilar som kommer att komma under VM-veckorna i februari 2007. Från början var det tänkt att detta problem skulle lösas med att ett nytt parkeringshus skulle byggas i anslutning till det nya centrumhuset som nu byggs på Åre torg. I en detaljplan från Åre kommun som upprättades 2006-01-26, skriver kommunen ”På torget ska ingen bilparkering tillåtas. Den tidigare parkeringen var för liten även under lågsäsong.

Den medförde en störande söktrafik, som hade en mer negativ påverkan på torget än nyttan med parkeringen.”

Åre kommun träffade i och med detta ett exploateringsavtal med Åre Centrum AB som i samband med det nya centrumhuset skulle bygga ett parkeringshus i anslutning till detta. Åre centrum AB skrev på avtalet och fick bygglov för deras centrumhus när de samtidigt lovade att bygga ett parkeringshus.

Konflikten som nu finns är att Åre centrum AB inte har genomfört vad de i exploateringsavtalet lovade. Det nya centrumhuset är nästan helt klart men något bygge för ett parkeringshus syns inte till. Detta skapar upprörda känslor på många olika håll i Åre. Kommunalrådet Eva Hellstrand lägger allt ansvar på Åre Centrum AB och menar att det är de som har dragit ut på en lösning av parkeringsfrågan i byn och att det nu är för sent att hinna få fram en lösning innan VM drar igång.

Näringsidkare i Åre är även de oroade över bristen på parkeringsplatser och tror att det kan vara negativt för handeln inne i Åre by. Anders Eriksson, ägare av Bubblanfastigheten i Åre som är en av de populäraste handelsfastigheterna i byn, säger att det uteblivna bygget av ett parkeringshus innebär att ”det kommer leda till kaos och vi kommer få ett dåligt rykte bland gästerna”

Vd för Åre Centrum AB, Christer Sundin, menar dock att det inte bara är bolagets fel att det blev så här utan säger att man måste samarbeta för att hitta bra lösningar. Bolaget är överbelamrat med byggjobb och Sundin menar att det är orimligt att förvänta sig att Åre Centrum AB då ska hinna bygga ett parkeringshus också.

Detta parkeringshusproblem ser jag som en direkt konflikt som har uppstått på plasten på grund av dess stora attraktivitet för turistiska verksamheter. Jag skulle vilja kalla detta problem ett tidsgeografiskt problem som Aronsson skriver om, eftersom det p.g.a. turism har uppstått trängselproblem inne i bykärnan och bofast befolkning har varit tvungna att anpassa sina tidsrumsvanor.

83 Intervju med Eva Hellstrand a.a.

84 Detaljplan för Åre torg med nytt Centrumhus a.a. s.6

85 Ibid. s.8

86 Östersundsposten, Kurkkio Jeanette, 2006-11-17 ”Bäddat för bilkaos i Åre”

87 Östersundsposten, Kurkkio Jeanette, 2006-11-17 ”Oroade Årehandlare:- Parkeringsbristen kan ge Åre dåligt Rykte”

88 Östersundsposten, Kurkkio Jeanette, 2006-11-17 ”Åre Centrum:- Vi har inte tillräckligt med resurser för att bygga”

20

4.3 Påverkan på naturmiljön och resursanvändningen

Den sista kategorin när det gäller påverkan på den lokala samhällsutvecklingen på ett både negativt och positivt sätt är turismens påverkan på en plats naturmiljö och på platsens resursanvändning. Aronsson tar upp tre positiva faktorer i den här kategorin.

Den första är att turismen skulle kunna leda till att ett område får en ökad tillgänglighet. Den andra är att turismen kan hjälpa en plats att få en förbättrad infrastruktur som sedan kan samutnyttjas av fast och rörligt friluftsliv samt av den bofasta befolkningen. Den tredje positiva faktorn är att turismen för en plats kan vara ett mycket värdefullt näringskomplement till andra näringar.

Den negativa påverkan som kan ske på naturmiljön och resursanvändningen innefattar också tre olika faktorer. Den första är att en överexploatering av turism i ett specifikt område kan medföra störningar, skador och slitage på naturen vilket i ett senare skede kan visa sig bli en nackdel även för turismen då platsens attraktivitet och kvaliteter kan minska. En andra negativ påverkan handlar om att fritidsbebyggelse och andra typer av turismanläggningar som kan finnas inom ett område skapar hinder för det rörliga friluftslivet. Den tredje negativa faktorn är att det inom ett attraktivt turismområde lätt kan uppstå konflikter om mark-, vatten- och samhällsresurser mellan turismintressen och andra intressen.

Påverkan på naturmiljö och resursanvändning i Åre

De tre positiva påverkningarna som ett område, enligt Aronsson, kan få på sin naturmiljö och resursanvändning kan Åre sägas vara en mönstermodell för. Platsen Åre har i och med att det har blivit en mer och mer attraktiv plats för turismverksamheter också fått en ökad tillgänglighet och en bättre infrastruktur. Men man kan inte säga att det bara är turismen som har gjort tillgängligheten till Åre så pass bra som den idag är. Från början när järnvägen anlades vid mitten av 1800-talet kom infrastrukturen först och turismen senare som en effekt av den

. Sedan dess har infrastrukturen byggts ut och utvecklats på grund av turismen och inte tvärtom, t.ex.

så sätter SJ in extra ”åretåg” under vissa veckor under året för att kunna täcka den efterfrågan på transporter som finns till orten. Vägnätet till Åre är mycket bra då E14 har sin sträckning rakt igenom byn, men om den sträckningen enbart skulle vara turismens förtjänst är tveksamt, men den kan ju sägas ha bidragit till att E14 går på södra sidan av Åreskutan, dvs. den sidan Åre by ligger på, och inte norr om den. Den rätt nybyggda vägen som går precis i Åreskutans östra kant från Åre till Huså kan dock direkt sägas vara ett bygge för turismen. Om inte Åre hade varit den centrala ort som den idag har blivit, på grund av turism, så hade förmodligen inte den vägen byggts och nu när den finns där så är den till fördel för både turister och bofast befolkning. Den tredje positiva faktorn, att turism är ett värdefullt komplement till andra näringar, är precis vad som skett i Åre. Turismen är Åres motor och den allra största näringsgrenen i kommunen idag och inte bara ett komplement

.

89 Aronsson Lars a.a s.201

90 Ibid. s.202

91 Nilsson, P-Å a.a. s.31

92 http://www.are.se

21

De negativa påverkningarna på Åres naturmiljö och dess resursanvändning har gjort sig påminda över åren. Från Åreskutan har det skett både jordskred och erosion som har gett skador på både naturen och på mänsklig bebyggelse. Senast var i juni 2003 när Mörviksån, som rinner genom centrala Åre, svämmande över på grund av jordskred och skadade både bostadshus och annan infrastruktur inne i Åre by. Detta jordskred orsakade en debatt om att det kunde ha varit Å.R.E AB:s bygge av nya fjällgårdshotellet som skulle ha orsakat jordskredet. Dock så tillbakavisade både kommunen och Å.R.E AB detta och menade att det endast var ett naturfenomen som hade skett

. Även om en överexploatering inte direkt behöver leda till större skador på naturen så kan det skada en plats utseendemässigt, det kan till och med vara så att man bygger bort de resurser som gör platsen till attraktiv. Maja Holmqvist, som är bosatt i Uppsala men ofta besöker Åre, tycker att Åre by har blivit opersonligare och att den kraftiga satsningen på nya ”turistgrejor” har börjat gå lite överstyr. Samtidigt som hon tycker att det är roligt med fler affärer i bykärnan så säger hon att Åre börjar likna ”ett Disneyland fast bara på vintern. Hela byn blir ett slags nöjesfält som enbart finns för att roa enveckors turister”

. En fritidshusägare i Åre säger sig också vara oroad för den utvecklingen som Åre går mot när, som han uttrycker det, kommunen ”investerar så kolossalt”. Han tycker också att ”Åre inte ser ut som en fjällby längre utan som ett kommersiellt jippo”

. Just åsikter av den här sorten är något som kommunen borde ta som varningssignaler om att det faktiskt går att bygga bort resurser. Eva Hellstrand tror dock inte att man varken kan bygga bort Åres resurser eller dess attraktivitet. Hon menar att den expansion som sker just nu är så koncentrerad till ett ställe att konceptet ”orörd fjällnatur” finns kvar på andra ställen i Åredalen

.

Det andra problemet, att turismanläggningar skulle vara i vägen för det rörliga friluftslivet, är inte ett så stort problem inne i Åre by. De turismanläggningar som skulle kunna vara ett hinder för friluftslivet är större turistkomplex, stora liftstolpar och den väl utbyggda infrastrukturen som finns i Åre. Men jag har inte hittat något som styrker att det skulle vara ett stort problem i Åre kommun. Däremot det tredje problemet om att mark-, vatten- och samhällsresurser kan komma att hamna i konflikter finns det många exempel på i Åre. Jag tänkte ta upp två större konflikter som har handlat om markkonflikter då två företag har fått flytta på sig för att ge upp marken för byggnationer av stora turistkomplex.

Den första konflikten jag tänkte ta upp uppstod 2003 när kommunen lade ut nya detaljplaner över Åre strand och Holiday Club som skulle byggas där. På marken som var inritad för det nya miljonbygget låg redan ett lokalt förankrat företag. Det anrika företaget Åreguiderna, som började bedriva sin verksamhet på Åre strand under mitten av 1980-talet, hade lämnats utanför i detaljplanen. Marken som Åreguiderna låg på ägdes av Å.R.E AB och ett intentionsavtal hade slutits mellan

93 Dumky, Karl ”Åre: Utveckling, Konsekvens, Framtid.” http://epubl.ltu.se/1402-1773/2006/038/LTU-CUPP- 06038-SE.pdf hämtad: 2007-01-09 s.17

94 Intervju med Maja Holmqvist, Uppsala 2006-11-05

95 Intervju med anonym fritidshusägare i Åre, 2006-12-29

96 Intervju med Eva Hellstrand a.a.

22

dessa parter för att Åreguiderna skulle få ligga kvar på den marken och att deras framtid skulle säkerhetsställas. Östersundsposten skriver i april 2003 att det efter intentionsavtalet har varit tyst om Åreguidernas framtid och att de nu har trängts undan från stranden till fördel för finska bolaget Holiday Club

. Å.R.E AB:s dåvarande fastighetschef, Lennart Blom, sa då att bolaget inte kunde göra något för att hjälpa Åreguiderna. Marken var nämligen redan såld till Holiday Club ett år tidigare, vilket då blev ett mycket omtalat projekt som skapade en lång debatt i länstidningarna

. Kommunen satsade 61 miljoner kronor i Holiday Club och responsen blev allt annat än positiv. Kommunmedborgare blev väldigt upprörda när allmännyttans pengar togs till ett projekt som kommunen egentligen inte säkert visste att det skulle gå runt. I ett debattinlägg i Östersundsposten, som är inskickat av

”ifrågasättande årebor”, säger skribenterna att de ”hoppas att politikerna noga övervägt de ekonomiska konsekvenserna och att det inte bara är de två superentreprenörerna som med en svag kommunledning i ryggen lyckas trycka igenom de stora åtagande kommunen gör.”

Med de två ”superentreprenörerna”

menas Å.R.E. AB:S vd Mats Svensson och ÅREhus vd Leif Saletti. Markkonflikten här är alltså väldigt tydlig, bofast befolkning och företaget Åreguiderna sätter sig tvärtemot kommunens och Holiday Clubs planer för hur man ska använda marken på Åre strand.

Den andra konflikten har i folkmun kallats ”konsumkonflikten” och handlar om att kommunen sålde en tomt till Konsum Jämtland för två miljoner kronor vilket var betydligt billigare än vad marknadsvärdet var och på så vis medvetet valde bort att sälja till den tyska matkedjan Lidl, som hade erbjudit sig att betala 6,6 miljoner för samma tomt

. Konflikten började när marken som gamla Konsum låg på såldes till Årecentrum AB. Detta köp har sedan det genomfördes 2002 upprört många årebor.

Eva Hellstrand säger att det är en av de största intressekonflikterna som kommunen har haft eftersom många av kommunmedborgarna ville ha kvar gamla Konsum på torget i Åre och inte det nya centrumhuset som Årecentrum planerade att bygga. Den debatt som då skapades bidrog till att detaljplanerna försenades och att bygget för centrumhuset blev uppskjutet

.

Det finns även andra negativa aspekter på naturmiljön och resursanvändningen som Aronsson inte tar upp. Både Eva Hellstrand och Lennart Blom nämner att sophanteringen är ett stort problemområde. Under högsäsong när befolkningen i Åre flerdubblas så produceras också en massa mer sopor som kommunen måste hantera

.

97 Östersundsposten 2003-04-11 ”Anrikt företag körs bort från Åre strand. Ingen yta är inritad för Åreguiderna i detaljplanen.”

98 Östersundsposten 2002-02-04 ”Vem styr i praktiken utvecklingen i Åre?”

99 Ibid.

100 Östersundsposten 2006-08-12 ”EU kritiserar markaffär i Åre”

101 Intervju med Eva Hellstrand a.a.

102 Intervju med Eva Hellstrand och Lennart Blom a.a.