Karin Bjurberg-Lindström
Lagspelare eller soloartist?
Om samarbete mellan lärare i olika skolformer
Abstract
Denna uppsats handlar om hur lärare i tre olika skolformer ser på samarbete med andra lärare.
Undersökningen gjordes genom öppna intervjuer med åtta lärare från tre olika skolformer och frågorna berörde vilken betydelse samarbete har för trivsel i arbetet, hur samarbete fungerar i praktiken i skolorna, arbetsgivarnas roll för samarbete mellan lärare samt samarbetets betydelse för kvalitén på undervisningen. Jag ville också se om det fanns skillnader i sätten att samarbeta på i de olika skolformerna grundskola, gymnasieskola och folkhögskola.
I litteraturen som föregått intervjuerna beskrivs skolans organisering av lärare i arbetslag ur olika infallsvinklar som t ex. arbetslag som en lärande och utvecklande miljö med trygghet och stöd för den enskilde läraren och skillnaden mellan påtvingat och spontant samarbete. I mitt arbete har jag också tagit del av den OECD-rapport som kom våren 2015 och som påtalar bristen på samarbete mellan lärare i den svenska skolan. Här lyfts skolledningens roll som nyckelaktör fram när det gäller att skapa utrymme för och stimulans till samarbete mellan lärare.
Det min studie visar är att samarbete är viktigt för trivseln i arbetet, eftersom det innebär att man känner tillhörighet, trygghet, stimulans och utveckling. Flera av lärarna tillstår att lärarjobbet ofta är ett ensamarbete, men lyfter samarbetet som en viktig komponent för trivseln. Min studie visar också att de lärare som deltog upplever att samarbete till största delen initieras av lärarna själva, vilket är viktigt att notera eftersom arbetslagen som organisationsform var tänkt att främja samarbete och kollegialt lärande. De nämnde visserligen samarbetet i arbetslagen som självklart men fokuserade sedan under intervjuerna på samarbete kring undervisning och ämnen utanför de givna arbetslagen. Den OECD-rapport som kom våren 2015 lyfte skolledarnas roll för att skapa en lärande organisation. Enligt rapporten finns brister i detta, vilket återspeglas i min studie av lärarnas svar när det gäller deras syn på skolledningens roll för samarbete.
Nyckelord: samarbete, arbetslag, arbetsmiljö, skolformer
Innehållsförteckning
Abstract ... 2
1. Inledning ... 4
2. Syfte och frågeställningar ... 5
3. Bakgrund ... 5
3.1. Lärarrollens historia ... 5
3.2 Skolkulturer ... 6
3.3. Arbetslaget sam samarbetsform ... 7
3.4. Arbetslagens funktion ... 8
3.5. Påbjudet och frivilligt samarbete ... 10
3.6. OECD:s rapport Improving schools in Sweden ... 10
4. Metod ... 11
4.1. Metodval ... 11
4.2. Begränsningar ... 12
4.3. Val av informanter ... 12
4.4. Genomförande och databearbetning ... 13
4.5. Kvalitet, tillförlighet och trovärdighet ... 13
4.6. Folkhögskolan ... 14
4.7. Grundskolan ... 14
4.8. Gymnasieskolan ... 14
5. Resultat ... 15
5.1. Samarbetets betydelse för arbete och trivsel ... 15
5.2. Faktiskt och önskat samarbete ... 17
5.3. Skolledningens roll för samarbete och samarbetets betydelse för kvalitén ... 19
5.4. Skolformer och samarbetsformer ... 20
6. Diskussion, analys och slutsatser ... 21
7. Sammanfattning ... 24
6. Referenser ... 25
Bilaga 1. Intervjufrågor ... 26
Bilaga 2 Intervjuer 1 – 8 ... 27
1. Inledning
Jag är uppvuxen i en lärarfamilj där båda mina föräldrar, min mormor, mammas kusiner och pappas syskon var lärare. När jag nu själv arbetar i samma bransch kan jag inte undgå att notera hur olika förutsättningarna är för mig och hur de var för t ex min mormor. På hennes tid var lärarjobbet ett suveränt ensamarbete som hon trivdes utmärkt med, medan jag i mitt arbete femtio år senare självklart ständigt behöver samarbeta på olika sätt med mina kollegor.
Samarbete är en grundförutsättning för att verksamheten ska fungera idag.
Jag har arbetat på ca tio olika skolor, från de lägsta klasserna på grundskolan till gymnasiet och även på folkhögskolor. Ingen anställning har varit längre än ett år i taget så jag har aldrig haft chansen att lära känna vare sig skolan eller kollegorna på ett djupare plan. Det jag under alla år tycker mig ha sett är att samarbetsviljan och samarbetsmetoderna skiljer sig på olika arbetsplatser, och att det skiljer stort mellan t ex det lilla formatets folkhögskola och den stora gymnasieskolan med över hundra kollegor.
Det är lätt att anamma uppfattningen att läraryrket är ett ensamarbete, där varje aktör måste ha full koll på alla delar i uppdraget och gilla att stå på scenen som en soloartist. Den bilden bekräftas också på olika sätt i all den litteratur jag tagit del av under arbetet med detta examensarbete. Från 70-talet och framåt har dock läraryrket kommit att successivt förändras och idag är den arbetsplatsförlagda arbetstiden, arbetslagen och ämneskonferenserna självklara delar i jobbet. Jag ställer mig dock frågan om denna förändring har medfört ett uttalat samarbete lärare emellan eller om den gamla inställningen till läraryrket som ett utpräglat ensamarbete finns kvar. Är läraren i dagens skola en lagspelare eller är vi främst soloartister?
När jag ofta bytt arbetsplats har jag också tydligt märkt att arbetsklimatet på de olika skolorna skiftat väldigt mycket. Kanske är det så att olika skolor har utvecklat olika kulturer, där det är mer eller mindre vanligt och välkommet att samarbeta kring undervisning och innehållet i den Jag vill därför passa på att undersöka om det finns olika skolkulturer och om man kan säga att olika skolformer har olika skolkulturer.
Min nuvarande arbetsplats är en gymnasieskola och jag arbetar med elever från både praktiska och teoretiska program. Jag upplever att de olika ämnena och kurserna sällan eller aldrig har någon kommunikation med varandra trots att de ofta tangerar varandra. Eleverna kan ibland få läsa om samma sak i två olika ämnen fast på lite olika sätt och utan att lärarna kommunicerar detta och samarbetar kring det. Jag upplever också att eleverna önskar ett
bättre samarbete och en tydligare kommunikation mellan lärare i olika ämnen vilket enligt dem själva skulle öka intresset, främja inlärningen och förbättra deras resultat. Frågan om lärares samarbete främjar elevernas lärande kommer jag endast att tangera men inte att gå djupare in på i detta arbete, men den får hänga kvar som ett tema för nästa examensskribent att ta tag i.
2. Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur enskilda lärare inom olika skolformer ser på samarbete. De frågor jag vill besvara är:
• Hur påverkas trivseln i arbetet av samarbete i olika former?
• Hur fungerar samarbete i olika former av arbetslag?
• Vilken roll spelar skolledningen när det gäller samarbete mellan lärare?
• Vilka skillnader finns i sätten att samarbeta på de skolor som jag undersöker?
3. Bakgrund
3.1. Lärarrollens historia
I kyrkolagen från 1686 står det att husfadern skall vara ansvarig för att alla i hushållet kan läsa. Det var viktigt att kunna läsa psalmboken, bibeln och Luthers katekes för att på så sätt kunna förstå och ta till sig den kristna tron och den lutherska läran. Prästerna reste sedan runt och kontrollerade att denna lag efterföljdes genom husförhören. Ur dagens perspektiv kan det tyckas som att kyrkan genom detta skapa lydiga undersåtar till staten, men om man vrider på saken en aning kan man se att lästräningen också bidrog till att skapa förutsättningar och möjligheter för samhällets utveckling genom denna grundläggande utbildning av människor som annars skulle ha varit analfabeter.
När industrialiseringen tog fart i början av 1800-talet förändras samhället och läskunnigheten kunde inte längre på ett effektivt sätt kontrolleras genom husförhören. 1842 kom därför den första folkskolestadgan som fastslog att det i varje socken skall finnas en folkskola som ansvarar för att lära barnen att läsa. Kyrkan hade fortfarande en kontrollerande funktion, men där och då började resan mot dagens skola.
1919 kom det första politiska styrdokumentet som reglerade undervisningen i hela landet. I detta formulerades också tanken att skolans övergripande mål skulle vara att fostra eleverna
till dugliga samhällsmedborgare. I mitten av 1900-talet formades grundskoleidén och på 60- talet etablerades gymnasieskolan som en påbyggnad av grundskolan. Idag, drygt femtio år senare, är den nioåriga grundskolan och den treåriga gymnasieskolan en självklarhet för de allra flesta barn i Sverige. Idag förs också diskussioner om att göra grundskolan tioårig, med förskoleklassen som obligatorisk. (Groth, 2010)
För drygt trehundra år sedan var det alltså kyrkans ansvar att alla kunde läsa och förstå det som var viktigt, för att människor skulle hålla sig till de moraliska värderingar som gav stadga åt det svenska bondesamhället. Allt annat man behövde kunna lärde man sig av sina föräldrar.
Idag går alla barn på heltid under tolv, tretton år i en skola som skall ge dem redskap för att förstå och tolka det mesta som den globaliserade och komplexa världen kräver av sina medborgare. Man kan konstatera att lärarens roll under den här tidsperioden som gått från att ha fokuserat på läsinlärning till ett ofantligt mycket mer omfattande och komplext lärande och att yrket förändrats radikalt på flera sätt Forskning från 2000-talet visar att många lärare idag upplever att skolan ersätter familjen för många barn. Lärare blir de som fostrar och som utgör förebilder för barnen. Detta yttrar sig bl a i betoningen på etik och värdegrund, som enligt Ohlsson tydligt framträder i nyare litteratur. (Ohlsson, 2004)
3.2 Skolkulturer
Anders Persson är professor i utbildningsvetenskap vid Malmö högskola och docent i sociologi vid Lunds universitet. Han är redaktör för boken Skolkulturer (Persson, 2003) och reder i den bl a ut kulturbegreppet. Han menar att det inte finns någon enighet inom forskningen om hur fenomenet ska definieras. Han säger dock: ”kultur är något som människan skapat; normer, institutioner, mening, materiella och symboliska artefakter”
(Persson red. 2003) Det kan också förklaras som människors samspel som leder till utvecklandet av vanor, rutiner och traditioner. I samhället är kultur något föränderligt och som ständigt utvecklas medan begreppet skolkultur mer representerar tröghet och det som är svårt att förändra. (ibid.)
Forskningen visar på att det är svårt att förändra den individualistiska traditionen inom läraryrket. Det har förklarats med att man känner osäkerhet och oro inför förändringar eller med att vissa lärare helt enkelt saknar förståelse och förmåga till samverkan med andra. Nyare forskning har dock pekat på att det mer handlar om skillnader mellan olika skolor och att det förekommer olika typer av skolkulturer som gör olika prioriteringar i verksamheten. (Ohlsson, 2004)
Jon Ohlsson är docent och universitetslektor vid Pedagogiska institutionen; Stockholms universitet och han är redaktör för boken ”Arbetslag och lärande”. Även han problematiserar begreppet skolkultur och menar att det ger skenet av att det inom en skola råder en enda anda.
Han menar att det istället finns mindre grupperingar inom samma skola, där de som vill ha samarbete söker sig till varandra medan de som inte vill det håller sig till den mer individualistiska och traditionella lärarrollen. Det uppstår alltså en sorts minikulturer som bygger på nätverk av relationer som ständigt omformas och utvecklas.(Ohlsson, 2004)
Skolkultur kan beskrivas som skolklimat, skolkod eller skolanda och det är framför allt lärarkulturen som hamnat i fokus när man forskat om skolkulturer, men Persson beskriver en mängd olika grupper som representerar olika kulturer inom samma skola; förvaltings-och ledningskultur, elevkultur, föräldrakultur och fyra olika lärarkulturer som A Hargreaves presenterar i sin forskning från 1998. Dessa fyra är den individualistiska kulturen, samarbetskulturen, påtvingad kollegialitet och den balkaniserade lärarkulturen. Alla dessa kulturer kan alltså samspela eller hamna i motsättning med varandra på samma skola.
(Persson, 2003)
I den individualistiska kulturen arbetar lärarna individuellt och samarbetar väldigt sällan.
Samarbetskulturen karaktäriseras av spontana och frivilliga samarbeten på olika sätt mellan lärare, medan lärarna under den påtvingade kollegialiteten av skolledningen motvilligt tvingas till medverkan i olika projekt. Den balkaniserade skolkulturen formar grupper som håller sig åtskilda från varandra på grund av statustänkande eller annat hierarkiskt tänkande. (Ohlsson, 2004)
3.3. Arbetslaget sam samarbetsform
När folkskolan infördes och de första lärarna anställdes var det huvudsakliga syftet att ta över den roll som kyrkan tidigare spelat, d.v.s. att lära barnen baskunskaper som t ex att läsa.
Läraryrket var ett ensamarbete där läraren på sitt eget sätt både kunde och måste forma metoden för undervisningen. Ända fram till 1970-talet var läraryrket främst ett ensamarbete, där man ofta utan insyn med auktoritet styrde och ställde i sitt klassrum. I rollen som lärare hade man en maktposition men var också utsatt när det uppstod problem av skiftande karaktär. I takt med att samhället förändrades och ekonomin växte kom också situationen för den ensamme läraren att bli allt tuffare.
På 70-talet bidrog den ekonomiska svackan i konjunkturen att man införde grupparbete i olika organisationer. Detta var ett sätt att öka effektiviteten och vinsten och arbetsmetoden spillde
även över på skolan där man uppfattade den som ett nytt och spännande inslag för eleverna.
Kanske blev det lite för mycket grupparbete i ivern att skapa något nytt, vilket kritiserades en del. Arbetsmetoden blev dock kvar och utvidgades även till att gälla lärarna genom modellen med arbetslag.
SIA-utredningen som kom 1974 föreslog att man för att förbättra skolans inre organisation skulle införa arbetsenheter som arbetsform och under de följande tjugo åren präglades skolans inre arbete utifrån den tanken. Det skulle enligt SOU 1974 bidra till att lärarna skulle ge varandra stöd i arbetet och att samarbete i olika former skulle främjas, även om bilden av läraren som ensamarbetare till största delen bibehölls. ( SOU 1974:53, sid 96-98)
När Lgr80 kom byggde den på att modellen med arbetsenheter (som av många skolor tolkades som att det skulle bildas arbetslag) var etablerad i den svenska skolan och att det fanns ett samarbete mellan kollegor kring läroplan, elevhälsa och administration.
Sabo-projektet (skolans arbetsorganisation) från 1987, undersökte bl a hur arbetsenheterna utformats i den svenska skolan och hur lärarna uppfattade förändringen. Det gjordes via en enkätundersökning och lärarna fick uttala sig om ifall de ville förändra den traditionella lärarrollen med företrädesvis ensamarbete. 63 – 83 % av dem ville förändra den mot mer kollegial samverkan. (Ahlstrand, 1995)
Utvecklingen av arbetslagen som organisationsform i skolan har alltså utvecklats stegvis.
3.4. Arbetslagens funktion
Under de knappa trettio år som gått sedan dess har arbetslagstanken bearbetats och knådats åt olika håll, men i den numera kommunala skolan (men även i andra skolformer) är den vid det här laget en etablerad arbetsform. Idén med att samla lärare i arbetslag kom till främst för att få en effektivare organisation och en rimligare arbetsbörda för de enskilda lärarna, men man kan också som Agneta Knutas säger, ana att det finns en politisk förväntan om att arbetslagen skall fungera som en utvecklingsplattform för lärarna. (Knutas, 2008) Den lärande organisationen är visionen och arbetslagen som organisationsmodell är den praktiska och politiska lösningen för att uppnå det, vilket formellt uppnåddes i och med läroplanen (LPO - 94). Det kan ändå vara vanskligt att uttala sig i detalj om arbetslag i skolan eftersom det ser olika ut på olika arbetsplatser. Organisering runt elever är vanligast, men det förekommer både ämnesövergripande arbetslag och ämneslag och storleken på grupperna varierar mycket.
(Ohlsson, 2004)
Lill Langelotz är universitetslektor på högskolan i Borås och skrev 2014 avhandlingen Vad gör en skicklig lärare? En studie om kollegial handledning som utvecklingspraktik. Hon beskriver termen TLC (Teacher Learning Communities) som är ett begrepp inom forskningen kring samarbete och kollegialt lärande. Begreppet TLC används då lärare i grupp lär av varandra och utvecklar sin yrkesskicklighet. Hon skriver:
”För att utveckla pedagogisk skicklighet delas kunskaper och erfarenheter genom samarbete och diskussioner. Klassrumspraktiken avprivatiseras och rollen som mentor, rådgivare och/eller specialist ambulerar. Slutligen innebär TLC en ständigt pågående reflexiv dialog mellan lärare där undervisning och lärande ingående diskuteras.” Langelotz (2014) s 22
Organiseringen av lärare i arbetslag har alltså även haft syftet att skapa förutsättningar för en lärande organisation. Andy Hargreaves påpekar dock att lärarlagen som organisationsform inte automatiskt leder till samarbete. (Hargreaves, 1998)
Enligt Ohlsson visar forskning att arbetslagens funktion i första hand är att utgöra en social trygg enhet för lärarna, där man kan ventilera problem och svårigheter som berör arbetet.
Arbetslaget är inte per automatik ett forum för samarbete, utveckling och kollegialt lärande men kan i vissa skolkulturer vara det. (Ohlsson, 2004)
I Ohlssons studie beskrivs tre olika arbetslag som ser helt olika på samarbetets nytta. Ett av arbetslagen uttrycker att de arbetar traditionellt och att samarbete med kollegor måste vara frivilligt. De värnar väldigt starkt sin vilja att vara en självstyrande och individbaserad organisation och Ohlsson beskriver hur det förekommer ett ständigt pågående spel om makt och inflytande där det är svårt att ifrågasätta det allmänt vedertagna. (ibid.)
I de andra studerade arbetslagen märks spänningen mellan dem som vill arbeta som lagspelare och de som vill arbeta individualistiskt. Det är tydligt att samarbete mellan kreativa och ledande personligheter inte är någon självklarhet, trots att arbetslagsidén med alla dess inneboende möjligheter funnits i mer än 30 år.
Till största delen har arbetsgivaren eller rektorn beslutat om arbetslagen i studien; vilka som ska ingå i ett lag och vad som ska uträttas under den tid som är avsatt för möten i arbetslaget.
(ibid.)
3.5. Påbjudet och frivilligt samarbete
Elisabeth Ahlstrand är lektor på Linköpings universitet på avdelningen för didaktik och lärande vid institutionen för beteendevetenskap och lärande. 1995 disputerade hon med avhandlingen Lärares samarbete – en verksamhet på två arenor. I den beskriver hon bland annat skillnaden mellan det påbjudna samarbetet mellan lärare och det informella.
Arbetslagskonferenser, som då tillhör det påbjudna samarbetet, tenderar att bli skolledningens forum för information och det som uträttas där följer en relativt styrd dagordning. Lärarna får under arbetslagsträffarna möjlighet att enas kring elevvårdsfrågor, men man driver inte gärna frågor som kan skapa debatt eller konflikter i detta forum, av hänsyn till att det kan finnas olika synsätt. Det spontana och informella samarbetet är enligt Ahlstrand mer uppskattat av lärarna. Man söker sig till lärare som tänker likadant och som är öppna för samtal kring undervisning och elevvård och som ger stöd åt den enskilde läraren, även om detta arbete försvåras av att man har olika arbetstider och det finns ont om utrymme för spontana kreativa möten. (Ahlstrand 1995)
Rolf-Petter Larsen påpekar i boken Konflikt och oenighet på arbetsplatsen att det finns en risk med grupper som inte är öppna för att lyfta oenigheter och ständigt undviker konflikter. Han menar att det kan bli ett grupptänkande som begränsar utvecklingen och som leder till självscensur. Det är viktigt att avvikande åsikter får komma fram och att det finns utrymme för diskussioner och oenighetskonflikter. Homogena grupper som lägger vikt vid enighet och gemensam kultur riskerar att stanna i utvecklingen (Larsen 1999).
När arbetslagsträffen fylls av information från skolledningen och ”det-här-måste-vi-hinna- punkter” på dagordningen finns en risk att deltagarna håller igen med sina invändningar för att behålla en god stämning och ett sken av enighet. Enligt Larsen riskerar den typen av arbetslagsmöten att bromsa en kreativ och reflekterande utveckling. (ibid.)
3.6. OECD:s rapport Improving schools in Sweden
I början av maj 2015 kom en rapport från OECD som genast fick stor uppmärksamhet i media. Rapporten arbetade sig igenom den svenska skolan bit för bit och blottlade brister som fått skolan att förlora sin tidigare plats som förebild för skolor i hela världen. Den PISA- undersökning som publicerats tidigare samma vår visade på hur svenska skolelevers resultat försämrats på olika sätt jämfört med skolor i hela världen och OECD:s rapport bekräftade bilden av en skola som tappat i kvalité. Kapitel 3, Building a high quality teaching profession, behandlar samarbete mellan lärare i den svenska skolan.
I kapitlet börjar man med att ta upp bristen på handledning och introduktion för nya eller nyutexaminerade lärare. Man nämner även att även om man introducerar de nya medarbetarna enligt regelboken så har kvalitén av introduktionen en avgörande betydelse. Man skriver:
”Kanpol (2007) for example, noted that culture and school structure often play a role in
”deskilling teachers and robbing them of the enthusiasm to proceed with their job creatively”. For new teachers, this experience may cause high levels of stress and feelings of isolation from both colleagues and the school community” (OECD 2015, s 123)
När det gäller möjligheten att delta i ett mentorsprogram ligger Sverige sämst till bland de länder som ingår i OECD:s undersökning TALIS 2013 (OECD 2015, sid 123) Detta påverkar möjligheterna för nya lärare att på ett kreativt sätt socialiseras in på den nya arbetsplatsen.
(ibid.)
Rapporten lyfter skolledarnas nyckelroll för att skapa en lärande organisation. De har möjlighet att främja samarbete och kollegialt lärande bland personalen och är viktiga för etableringen av en lärande organisation. Det handlar om att uppmuntra lärarna att lära av varandra och att utveckla olika former av samarbete. Enligt rapporten kom påpekanden om att skolor behövde organisera sina scheman så att det kunde skapas tid för kollektivt lärande för tjugo år sedan, men där saknas fortfarande åtgärder.
Många lärare arbetar som soloartister idag konstaterar man i rapporten och skulden läggs till stor del på bristande ledarskap.
” The ambition to, via the principals´ leadership, get teachers to collaborate more and pursue collegial development work to improve teaching has not succeeded as planned”.
The findings of our review corroborate this disappointing conclusion.” (OECD 2015, s 126)
4. Metod 4.1. Metodval
Jag valde att intervjua åtta lärare som arbetar på tre olika skolor och i olika skolformer.
Skolorna jag valde var en gymnasieskola, en grundskola och en folkhögskola. Valet föll på dessa skolor eftersom jag har kontakter med alla skolor och deras rektorer och det var därför lätt att ordna möjligheter att intervjua lärare därifrån. Jag gjorde alltså ett bekvämlighetsurval, eller s.k. tillfällighetsurval, eftersom tiden för undersökningen var begränsad. Detta innebar
naturligtvis att jag måste räkna med att urvalet inte blev helt representativt, men som jag beskriver längre fram anser jag att jag ändå fick ett någorlunda representativt urval av informanter. (Hartman, 2004)
Då begreppet ”samarbete” är ganska vitt och tolkningsbart valde jag att göra öppna intervjuer, där de olika informanterna kunde uttrycka sig personligt. Jag ville ta reda på vilka attityder de hade till begreppet ”samarbete” och hur de upplevde arbetet som lärare utifrån just samarbete.
Jag har använt mig av det traditionella sättet att genomföra en kvalitativ undersökning, en s.k.
analytisk induktion, som grundades på en intervjuguide med frågor i given följd till informanterna, även om det beroende på deras svar var möjligt att ändra på ordningen.
Intervjuformen var vad Jan Hartman kallar halvstrukturerad, med hög grad av standardisering men låg grad av strukturering. (ibid.)
4.2. Begränsningar
Valet av informanter skedde slumpvis vilket innebär att endast lärare som var intresserade av att låta sig intervjuas i just detta ämne är representerade. Lärare med en mer negativ inställning till samarbete eller med ett mindre intresse av uppsatsens innehåll finns därför inte med som informanter. Detta kan innebära att svaren har en viss ”slagsida” åt det positiva hållet och att mina slutsatser inte håller om man gör om studien med en annan kategori informanter.
Jag har inte valt informanter utifrån kön eftersom det skulle innebära fler perspektiv kring frågan om samarbete än den jag ville belysa. Denna begränsning krävdes också av tidsmässiga skäl. Om man är man eller kvinna kan naturligtvis påverka synen på samarbete, men i just den här studien har jag valt att inte lyfta den aspekten.
4.3. Val av informanter
De utvalda skolorna är olika stora, vilket kan ha en viss betydelse för hur samarbete upplevs och organiseras. Från de mindre skolorna har jag valt att intervjua två lärare från varje skola och från den större skolan intervjuar jag fyra lärare. Jag har både valt lärare som jobbat länge inom den aktuella skolan och lärare som är relativt nya på arbetsplatsen. Ingen av lärarna är helt nyutbildad.
Urvalet av lärarna skedde slumpvis, då jag på grundskolan och folkhögskolan öppet i personalrummet när alla lärare var samlade, ställde frågan om några ville delta som informanter i mitt examensarbete. Av de som anmälde sitt intresse valde jag ut två från varje skola; en med lång och en med kortare erfarenhet från den aktuella arbetsplatsen.
Urvalet på gymnasieskolan skedde också slumpvis. Jag frågade öppet bland de lärare jag oftast träffar i personalrummet om några var intresserade av att låta sig intervjuas, och när fyra personer från olika program och med olika bakgrund anmält sitt intresse valdes dessa som informanter.
Trots att urvalet skedde slumpartat representerade de åtta intervjuade lärarna en stor bredd i lärarkåren på de valda skolorna. Jag anser att de uttrycker en differentierad syn på samarbete som förekommer inom de olika skolformerna och att detta därför trots begränsningen i antalet informanter belyser mina frågor i uppsatsen.
De intervjuade lärarna har olika bakgrunder men har alla minst tio års arbetslivserfarenhet.
Fyra av dem har bara haft en enda arbetsplats medan fyra har arbetat med andra yrken eller på andra skolor. Fyra av lärarna undervisar i huvudsak i praktiska eller estetiska ämnen medan fyra i huvudsak undervisar i teoretiska ämnen. Sex av dem är kvinnor och två är män. En av de intervjuade går snart i pension medan en av dem har barn i grundskoleåldern. Övriga är i min egen ålder (45 + ).
Intervjuerna tog ungefär 30 minuter vardera och utfördes på den aktuella skolan.
Informanterna var inte förberedda på frågorna annat än att de visste att jag undersökte synen på samarbete mellan lärare. Jag är ytligt bekant med några av lärarna men har inte arbetat tillsammans med någon av dem.
4.4. Genomförande och databearbetning
Frågorna ställdes öppet och ibland ställde jag en följdfråga för att vara säker på att jag uppfattat svaret rätt. Jag spelade in intervjun och förde samtidigt anteckningar. Efter intervjun renskrev jag den, skickade till informanten och lät hen läsa igenom i lugn och ro och kommentera om jag uppfattat något fel. När jag fått ett godkännande kodade jag namn och skola i dokumentet. Frågorna finns i bilaga 1) och de renskrivna intervjuerna av lärarna finns samlade i bilaga 2).
4.5. Kvalitet, tillförlighet och trovärdighet
Intervjuerna ger en bild av hur samarbete upplevs och fungerar i just de intervjuade lärarnas vardag under våren 2015, vilket om ett antal år kan se annorlunda ut. Skolpolitik, ekonomi, ledarskap och organisation i förändring medför även förändringar för lärarnas arbete och upplevelse av sitt arbete. Litteraturen som berör skolutveckling, arbetslag och samarbete i olika former är också bunden till tiden och den ständiga förändringen i samhället och skolans värld.
Som jag tidigare nämnt under rubriken ”Begränsningar” har endast lärare som varit intresserade av ämnet samarbete deltagit som informanter.
4.6. Folkhögskolan
Folkhögskolan ägs av en stiftelse med tre ägare. Skolan har ca 50 anställda (i olika anställningsformer) varav 22 – 23 stycken är lärare. Av dem arbetar 9 personer inom den allmänna linjen. Varje linje består av en grupp lärare varav en är linjeföreståndare. Dessa arbetar tillsammans med utformning och planering av verksamheten och har stor frihet i detta.
Denna arbetsgrupp kallar jag fortsättningsvis arbetslag. Vissa lärare arbetar i flera arbetslag och deltar då i planeringen av verksamheten för fler linjer. De intervjuade lärarna har fått namn som börjar på F och efternamnet Folk.
Jag har intervjuat två personer som i huvudsak arbetar med den allmänna linjen och som därför ingår i det arbetslaget. Fanny Folk har arbetat på skolan i 43 år och undervisar i naturkunskap samt vissa estetiska ämnen.
Felicia Folk har arbetat på skolan i 2 år efter 14 år i grundskolan. Hon undervisar i matematik och naturkunskap.
4.7. Grundskolan
Grundskolan är en kommunalt ägd F-9-skola med 280 elever och 45 anställda, varav 30 är lärare. Lärarna är organiserade i arbetslag runt olika årskurser. De intervjuade lärarna har fått namn som börjar på G och efternamnet Grund.
Jag har intervjuat två personer från grundskolan. Gunilla Grund är behörig lärare i engelska och SO-ämnen för år 3 – 9. Hon examinerades 1997 och har arbetat i samma kommun sedan dess, alltså i 18 år.
Greta Grund tog sin lärarexamen 2005 och är behörig i Hem- och konsumentkunskap för år 4 – 9. Hon har också behörighet i IT. Hon har arbetat som lärare sedan 2009 och varit anställd på skolan i 3 år.
4.8. Gymnasieskolan
Gymnasieskolan har ca 900 elever, 170 anställda och har 14 program. Man har också SFI, särskola samt Komvux på skolan och man har även specialinriktningar där eleverna går ett extra år på sitt valda program. Lärarna är organiserade i arbetslag runt ett eller ett par av programmen. Många lärare arbetar både med elever i det program man är knuten till men
även med andra elevgrupper. Det finns fem rektorer som ansvarar för var sin enhet, med några program i varje enhet. De intervjuade lärarna har fått namn som börjar på T och Gym som efternamn.
Tina Gym är gymnasielärare i engelska och svenska. Hon har också en magisterexamen i engelska. Hon har arbetat sedan 2003 på samma skola och ingår i byggprogrammets arbetslag.
Tor Gym är behörig elektriker, har allmän behörighet i elinstallation och har en påbyggnadsutbildning i styr- och reglerteknik. Han har arbetat på sju olika företag inom elbranschen och har gått flera olika kompletterande utbildningar genom detta. Han har läst sammanlagt 15 hp pedagogik och har mest arbetat med vuxna elever sedan 1992. Jag arbetade på den här skolan genom Lernia i nio år. I snart ett år har han varit anställd gymnasielärare på elprogrammet och ingår i elprogrammets arbetslag.
Therese Gym är utbildad gymnasielärare i samhällskunskap och barn- och fritidskunskap.
Hon har arbetat på den här skolan sedan examen 1998, d.v.s. i 17 år. Hon ingår i arbetslaget för barn- och fritidsprogrammet.
Torsten Gym är undersköterska och sjuksköterska, samt intesivvårdssjuksköterska. Han har gått en kurs som heter handledning i yrkesförlagd verksamhet 7,5 p. Han har arbetat i 15 år som sjuksköterska och har arbetat på skolan i 3 år. Han undervisar i demensvård och akutsjukvård. Han brukar också undervisa i vård och omsorg, palliativ vård och hälsopedagogik. Han ingår i vård- och omsorgsprogrammets arbetslag.
5. Resultat
Här redovisar jag svaren från intervjuerna och jag har sammanfattat frågor och svar under tre rubriker som motsvarar de frågeställningar jag formulerade i uppsatsens början. Först kommer frågorna som svarar på hur samarbete påverkar synen på lärarjobbet och hur man trivs med detta, därefter frågorna som svarar på hur man i olika arbetslag och på olika skolor samarbetar i praktiken samt om det finns önskemål om andra samarbetsformer. Sist kommer frågorna som berör arbetsgivarens roll för samarbete och ifall samarbete mellan lärare påverkar kvalitén i undervisningen.
5.1. Samarbetets betydelse för arbete och trivsel
Läraryrket har under de senaste trettio åren förändrats från att ha varit ett utpräglat ensamarbete till ett utpräglat socialt arbete. Allt från pedagogisk och didaktisk förmåga, bred
och djup ämneskunskap till förmåga att möta den enskilde eleven på olika sätt har tidigare krävts av den enskilde läraren. Idag bärs den bördan av lärarkollegiet, av arbetslaget och trycket är mindre på den enskilde läraren att hantera allt.
Alla utom en av lärarna jag intervjuat har gjort sitt yrkesval efter reformen på 70-talet som ledde till organiserandet i lärarlag. Fanny Folk har arbetat på en och samma folkhögskola under hela sin yrkeskarriär, men när hon började hade folkhögskolan som skolform redan då en tydlig samarbetskultur. Tor och Torsten Gym har erfarenheter från andra branscher än skolan där samarbete och arbetslag varit självklarheter längre än trettio år.
Frågorna om samarbetets betydelse för hur man uppfattar läraryrket och hur samarbete påverkar trivseln är därför intressanta. Av informanterna är det bara en, Tina Gym, som svarar att samarbete inte är avgörande för trivseln på jobbet.
Den första frågan jag ställde var: Vad associerar du till när du hör begreppet ”samarbete”?
På den svarade alla de intervjuade likartat. Samarbete är en naturlig del av arbetet, utvecklande, tidsbesparande, mångfacetterat, inspirerande och viktigt. Ingen hade någon omedelbar negativ association.
En annan fråga som berörde detta var: Vilken betydelse har samarbete för hur du trivs med ditt jobb? Här var svaren mer differentierade.
För Tor Gym var det en självklarhet med samarbete och goda relationer på arbetet. Det har en stor betydelse för trivseln på jobbet, menar han och säger att samarbete egentligen är A och O.
Inom arbetslaget på elprogrammet överlappar kurserna varandra så det är en absolut nödvändighet att samarbeta.
Therese Gym betonar även hon samarbetets stora betydelse för trivseln på jobbet; Givande samarbete är synonymt för trivsel på arbetsplatsen, säger hon. När man jobbar tillsammans blir man ett stöd för varandra i både med- och motgång.
Torsten Gym påtalade skillnaderna i synen på kollegornas och samarbetets betydelse på olika typer av arbetsplatser. Han gjorde jämförelser med vården och menade att man inte har samma hierarkiska indelning där som på skolan. Där sitter läkare, undersköterskor och sjuksköterskor i samma personalrum och vid samma bord och uppträder som ett team kring patienten. I skolans personalrum sitter skolledarna vid ett bord, ämneslärarna vid ett annat och lärarna som undervisar i praktiska yrkesämnen syns nästan aldrig i personalrummet, utan
håller till på annat håll på skolan. Han säger att samarbete gör att man känner samhörighet med kollegorna. Mer samarbete skulle skapa en större känsla av samhörighet på skolan istället för den gruppering som finns där nu.
Tina Gym har inte samma odelade positiva inställning till samarbete som de andra tre gymnasielärarna. Hon säger att läraryrket är ett ensamt jobb även om det är stimulerande och givande att arbeta med kollegor. Hon uttrycker att hon skulle trivas oavsett det förekom samarbete eller inte, men säger samtidigt att arbetslagen och ämneslagen gör att arbetet ändå är väldigt socialt.
Gabriella Grund önskar att hon kunde samarbeta mer med andra och tar upp ett exempel från en annan arbetsplats där hon kunde samplanera med andra lärare i ämnet hem- och konsumentkunskap. Det går inte på den nuvarande arbetsplatsen eftersom hon är ensam om sitt ämne.
Hennes kollega Greta Grund säger att det är lärarens eget ansvar att initiera samarbete och att vara delaktig i att bygga samarbetsstrukturer.
Folkhögskollärarna Fanny och Felicia betonar båda att det inte är samarbete i sig som skapar trivsel i arbetet utan de gemensamma mål med verksamheten som finns inom folkhögskolan.
Man har en helhetssyn på människan enligt Felicia Folk. Fanny Folk säger att upplägget innebär att man inte bevakar sitt revir, utan arbetet är främst ett teamarbete.
5.2. Faktiskt och önskat samarbete
För att ta reda på hur det faktiska samarbetet ser ut och vilka önskningar det finns om hur det skulle kunna, eller borde se ut, ställde jag tre frågor. Den första var: Vilka former av samarbete deltar du på din arbetsplats?
Här fanns både likheter och skillnader. Samarbete i arbetslag och ämneslag nämndes av alla intervjuade utom Gabriella Grund. Hon hade inte samma erfarenhet som de övriga eftersom hon arbetat mycket som vikarie under kortare perioder. Therese Gym påpekade dock att det är en skyldighet enligt skollagen att delta i den typen av samarbete. Ingen av de intervjuade ifrågasatte arbetslagen som samarbetsform.
Felicia Folk, Greta Grund och Therese Gym nämnde också samarbete med eleverna som en viktig del, vilket alltså är tydligt i alla skolformer.
Nästa fråga rörde hur lärarna uppfattade samarbetet; Vilka erfarenheter har du av samarbete?
Positiva eller negativa erfarenheter? Här svarade alla de intervjuade att det var nästan uteslutande positiva erfarenheter av samarbete. Gabriella Grund avstod dock från att svara då hon menade att hon inte deltog i samarbete över huvud taget. Hon hade trots flera års erfarenhet av läraryrket inte någon större erfarenhet av samarbete med andra lärare. Det berodde till största delen på att hon ”hoppat runt mellan olika anställningar” som hon själv uttryckte det. Fanny Folk, Therese Gym, Tor Gym och Torsten Gym underströk alla vikten av samarbete och som en mycket viktig del av arbetet.
Trots den övervägande positiva attityden hos informanterna fanns några invändningar och negativa kommentarer. Tina Gym svarade att nackdelen med samarbete är att det tar mycket tid, något som hon återkom till under intervjun.
Therese Gym påtalar problemen med en av ämnesgrupperna där det blivit en självständighetskultur som inte främjar samarbete. Det gör arbetet tyngre och leder till att Therese istället vänder sig till andra kontakter utanför arbetsplatsen för att få råd, tips och stöd för sitt arbete med just det ämnet.
Fanny Folk menar att det krävs att alla vill satsa lika mycket när man jobbar ihop i ett samarbetsprojekt för att det ska upplevas som positivt och meningsfullt.
Felicia Folk upplever att samarbetet är tunnare än på den skola hon arbetat på tidigare och att hon till viss del saknar samarbetet eftersom hon är van att arbeta så.
Gabriella Grund saknar också samarbetsrelationer. Hon är relativt ny på sin arbetsplats och har haft avbrott p.g.a. sjukskrivningar i anställningen. Under en tidigare anställning kunde hon samarbeta med andra lärare som också hade hem- och konsumentkunskap, vilket betydde mycket för ämnet, säger hon.
Den tredje frågan var slutligen: Vilken typ av samarbete skulle du vilja delta i?
Gymnasielärarna Tor och Torsten arbetar båda som yrkeslärare i praktiska program och de lyfter samarbetsmöjligheter som skulle bredda och fördjupa elevernas kunskaper. Mer samarbete över programgränserna önskar Tor och mer samarbete mellan teoretiska och praktiska ämnen önskar Torsten.
Therese Gym säger att hon redan deltar i flera grupper och att fördjupning i samarbetet är viktigare än att bredda det ännu mer.
Tina Gym är inte lika intresserad av samarbete eftersom hon anser att det tar mycket tid och energi. Det blir inte alltid så effektivt att samarbeta och för mycket samarbete kan också bli rutin som inte stimulerar.
Grundskollärarna Gabriella och Greta har båda en önskan att samarbetet mellan lärare på skolan utökas. Gabriella Grund uttrycker en stark längtan efter samarbete i alla former. Hon säger: ”Jag skulle vilja att det fungerade!” Hon ger flera exempel på ämnesövergripande samarbeten som hade varit möjliga och ser gärna samarbete med en annan lärare inom det huvudämne som hon har.
Greta Grund säger att utökat samarbete är ett stort utvecklingsområde just nu och att hon själv mycket gärna deltar i det.
Folkhögskollärarna Felicia och Fanny har inte en lika tydlig önskan om förbättrat samarbetsklimat eftersom det redan förekommer ett nära samarbete kring eleverna. Felicia Folk skulle vilja ha mer samarbete med lärare som har samma ämne, något som hon varit van vid innan hon började på folkhögskolan.
Fanny Folk beskriver hur samarbetsformerna förändrats över tid på folkhögskolan. Tidigare placerades man i kommittéer av olika slag som förväntades samarbeta kring arrangemang på skolan, men idag ser det annorlunda ut. En tanke hon har är att samarbetet kring planering av terminsupplägget hade varit bra så att inte t ex alla prov hamnar samtidigt under terminen.
5.3. Skolledningens roll för samarbete och samarbetets betydelse för kvalitén
Den här uppsatsen handlar till stora delar om samarbete som en komponent i lärarnas arbetsmiljö, men målet för skolan är ju i slutändan vad eleverna får ut av det hela. Frågan om vad de intervjuade lärarna tror att samarbete har för betydelse för kvalitén på undervisningen är därför relevant. Jag ställde därför frågan: Hur främjar din arbetsgivare samarbete på skolan?
På den svarade alla lärarna att initiativ till samarbete mellan lärare främst måste komma från lärarna själva. Det som lyfts fram av både gymnasielärarna och av Gabriella Grund på grundskolan är att tid för samarbete ofta är en bristvara och att man får se till att skapa det utrymmet själv. Det är inte säkert att man får tid för samarbete om man efterfrågar det enligt dem.
Folkhögskollärarna säger i kontrast till detta att de har gott om tid för planering och har ett stort utrymme för att forma samarbetet.
Den sista frågan i intervjun var: Vilken betydelse har samarbete mellan lärare för kvalitén på undervisningen och för elevernas lärande?
Gymnasielärarna Tor och Therese är samstämmiga och menar att det har stor eller mycket stor betydelse för undervisningens kvalitet. Torsten och Tina menar att det har en ganska stor betydelse och att det bör bli bättre för eleverna om lärarna är samstämmiga och har samma budskap.
Felicia Folk menar att samarbetet har en stor betydelse och att kvalitén kan höjas inom varje ämne om man samarbetar mer.
Fanny Folk säger att under ett projekt som fått namnet PBL (ProblemBaserat Lärande) är det viktigt för elevernas motivation att lärarna är samspelta.
Grundskollärarna Gabriella och Greta utvecklar sina tankar en hel del när de får frågan.
Gabriella Grund tror att elevernas förmåga att ta in kunskap skulle ökas om man samarbetade mellan olika ämnen. Samarbete skulle också förbättra möjligheterna till formativ bedömning.
Hon menar att en del av problemen med att få till ett samarbete ligger på en organisatorisk nivå, men att det finns en stark önskan hos lärarna att arbeta mer ämnesövergripande.
Greta Grund säger att eleverna lättare minns stora teman än annan undervisning. Hon säger att det finns hur många utvecklingsmöjligheter som helst, men att man måste vara trygg med Lgr11 för att kunna bygga vidare på (samarbets)projektet.
5.4. Skolformer och samarbetsformer
En av mina frågeställningar inför undersökningen var ifall det finns skillnader i samarbete mellan lärare i olika skolformer. När jag tolkar lärarnas svar från de olika skolorna kan jag inte se några uttalade skillnader, utan ser istället stora likheter. Arbetslagen som organisationsform, frihet att utforma samarbete mellan kollegor och ett stort ansvar på lärarna att verkligen samarbeta är det jag ser när jag analyserar intervjusvaren. Mina förväntningar på att finna större skillnader var alltså ogrundade. Jag kunde istället ana att det i den större gymnasieskolan fanns olika typer av samarbetskulturer som fungerade olika bra i olika grupper. En skillnad var dock att lärarna på folkhögskolan sade sig ha gott om tid, vilket lyste igenom som en bristvara hos övriga lärare.
6. Diskussion, analys och slutsatser
Läraryrket har under lång tid historiskt sett varit ett utpräglat ensamarbete. En av mina kollegor sade vid ett tillfälle: ”Att vara lärare är som att vara egen företagare”, och kanske var den kommentaren det första fröet till ämnet för denna uppsats. Det sättet att förklara vad läraryrket innebär idag skapar en hel del frågetecken eftersom skolans roll och funktion numera kräver samarbete på olika sätt för att fungera. Det är länge sedan läraren var den utpräglade och aldrig ifrågasatte soloartisten! Idag förväntas vi vara lagspelare.
Om samarbete nu krävs av alla som arbetar inom skolan blir då den självklara frågan: Vad är samarbete egentligen? Även den lärare som liknade sig vid en egen företagare ingår i samarbetskonstellationer inom skolan på något sätt, så samarbete är en förutsättning i den moderna skolan. Det blir därför intressant att studera hur enskilda lärare ser på samarbete och vad de associerar till om jag ställer frågan. Mina åtta informanter har uttryckt sig på lite olika sätt men man kan lägga märke till att de i första hand associerar till samarbete kring kurser och ämnen och inte till de av skolledningen utformade arbetslagen. Två av mina informanter, Felicia Folk och Greta Grund, uttrycker att det genom skollagens krav på arbetslagstillhörighet finns strukturer där samarbete skulle kunna fungera men det är inte självklart att det verkligen gör det. Andy Hargreaves säger att lärarlagen som organisationsform inte automatiskt leder till samarbete. (Hargreaves 1998). Som exempel på detta kan nämnas att Therese Gym bekräftar den bilden när hon tar upp ämneslaget i samhällskunskap på den skola där hon arbetar och där samarbetet inte har fungerat trots skolledningens goda intentioner. Hon säger också att samarbete i arbetslaget är mer av formell karaktär och att det är det spontana samarbetet mellan kollegorna i arbetsrummet som för henne är det viktigaste.
Anders Persson och Jon Ohlsson säger att olika typer av kulturer formas inom skolan som bygger på lärarnas samspel och hur man utvecklar vanor, rutiner och traditioner kring samarbete kontra självständighet.(Ohlsson, 2004; Persson, 2003) Som ny lärare har man att förhålla sig till den kultur som råder dit man kommer och man får antingen acceptera och växa in i den eller försöker påverka den genom att ta initiativ till nya vanor, rutiner eller samarbeten.
I kapitel 3.6 skriver jag om OECD-rapportens påpekande att det finns brister i handledning och introduktion för nya lärare, vilket är skolledningens ansvar. Man menar i rapporten att rådande skolkultur och skolstruktur kan leda till att man tappar entusiasmen och lusten för sitt
yrke och att skolledningen har en stor betydelse för att förhindra att det blir så. En av informanterna, Greta Grund, som uttrycker en frustration över att samarbetet inte fungerar riktigt så som hon skulle önska. Hon säger:
”Trivseln skulle öka om jag kunde samarbeta med andra. Nu är det väldigt mycket ensamarbete/…/Jag skulle vilja att det fungerade!”
Därefter säger hon att det är viktigt att organisationen fungerar uppåt i skolan och att det finns ett starkt önskemål från lärarhåll att kunna samarbeta ämnesövergripande. Jag tolkar detta som att hon som relativt ny lärare som undervisar i ett praktiskt ämne inte har fått tillräcklig hjälp av skolledningen att komma in i sammanhang på skolan som främjar samarbete mellan henne och andra lärare. Hon måste själv initiera samarbeten och bygga relationer till övriga på skolan.
Enligt litteraturen finns det en politisk förväntan om att arbetslagen skall vara en utvecklingsplattform för lärare och att skolan därigenom skall vara en lärande organisation.
(Knutas 2008) Det finns dock en risk att arbetslagen formas av arbetsgivaren så att samarbetet uppfattas som påtvingat. Den avsatta tiden för arbetslagen riskerar också att bli forum för information från arbetsgivaren och det kreativa samarbetet mellan lärarna måste därför ske under annan tid, vilket kan vara svårt att hitta. (Ahlstrand 1995) Detta bekräftas av mina informanter. Therese Gym säger:
”Det spontana samarbetet med den nära kollegan är ändå det största och viktigaste. Samarbete med kollegor i arbetslaget är mer formellt. Vid terminsstarten får vi av vår rektor givna datum för arbetslagsträffar.”
Torsten Gym uttrycker sig så här:
”Det är upp till de enskilda lärarna att själva skapa samarbetssituationer.
Rektorn är positiv till att vi samarbetar men bistår inte med mer tid eller konferensutrymme.”
OECD-rapporten lyfter skolledarnas nyckelroll för den en lärande organisationen. Enligt rapporten behöver skolor i Sverige organisera sina scheman så att det skapas tid för samarbete och kollegialt lärande och skolledarna bör uppmuntra lärarna till att utveckla olika former av samarbete. Jag frågade därför informanterna om hur arbetsgivarna på just deras skolor främjar samarbete och fick liknande svar av alla, oavsett skolform.
I min undersökning har jag kommit fram till att de lärare jag intervjuat uppfattat att skolledningen inte främjar samarbete mellan lärare på annat sätt än att de inte direkt hindrar det. Lärarna ges stor frihet att själva utforma samarbete på olika sätt, men i samma andetag kan man säga att de ges ett stort ansvar att själva se till att det verkligen kommer till stånd. Jag hänvisar återigen till OECD-rapporten och att man i den menar att lärare i Sverige i stor utsträckning arbetar som soloartister och att man samarbetar för lite. Skulden läggs på bristande ledarskap enligt OECD. Det finns alltså utrymme för skolledningarna på de olika skolorna i undersökningen att ta större ansvar för att gynna och stärka samarbetet mellan lärare. Då skolorna redan har arbetslag som en sorts grundstruktur måste främjandet av samarbete ske på annat sätt om det ska göra någon skillnad.
När jag arbetat på olika skolor och i olika skolformer har jag uppfattat skillnader mellan attityden till och formerna för samarbete, men svaren jag fick under mina intervjuer visar att inte på några tydliga skillnader. Jag har istället funnit likheter i synen på samarbete och samarbetsformer hos alla mina informanter. Det som skiljer är skolornas storlekar och åldern på eleverna, vilket kan ha betydelse för hur samarbetet mellan lärarna kan organiseras.
Trots att flera av lärarna berör den traditionella bilden av lärarjobbet som ett ensamarbete uttrycks samarbete som en faktor som skapar trygghet, tillhörighet, utveckling och stimulans på arbetet. Några av informanterna säger att samarbete är A och O, vilket styrker bilden av att läraryrket helt förändrats på den punkten sedan drygt trettio år. Samarbete är alltså viktigt för trivseln på arbetet. Det jag tolkar utifrån informanternas svar är att samarbete i ämneslag är det som är mest intressant och givande. Det behöver samtidigt vara så att de som ingår i laget är samstämmiga och villiga att samarbeta på olika sätt. Man nämner både ämnesövergripande samarbete och utbyte mellan lärare som undervisar i samma ämne. Arbetslag som formats kring elevgrupper med läroplan, elevhälsa och administration i centrum nämns visserligen men inte som det viktigaste när man talar om samarbete. Det nämns inte uttalat som forum som stärker kvalitén i undervisningen.
Ett problem med denna studie är att den är begränsad i sin omfattning. När man studerar parallellt med att arbeta blir det konkurrens om tiden och större, mer kvantitativa undersökningar blir mycket svåra att genomföra. En enkät som riktar sig till en större grupp lärare, t ex alla som arbetar på skolorna där informanterna arbetar, skulle ge en tydligare bild av samarbetet på de olika skolorna och i de olika skolformerna. Hade det funnits mer tid skulle även antalet intervjuer ha kunnat utökas, för att öka svarens validitet. I denna studie blir
intervjuerna därför en sorts stickprovsundersökning, där ett slumpmässigt urval av informanter fått ge sin syn på frågorna kring samarbete mellan lärare.
7. Sammanfattning
Det min studie visar är att samarbete är viktigt för trivseln i arbetet, eftersom det innebär att man känner tillhörighet, trygghet, stimulans och utveckling. Flera av lärarna tillstår att lärarjobbet ofta är ett ensamarbete, men lyfter samarbetet som en viktig komponent för trivseln. Min studie visar också att de lärare som deltog upplever att samarbete till största delen initieras av lärarna själva, vilket är viktigt att notera eftersom arbetslagen som organisationsform var tänkt att främja samarbete och kollegialt lärande. De nämnde visserligen samarbetet i arbetslagen som självklart men fokuserade sedan under intervjuerna på samarbete kring undervisning och ämnen utanför de givna arbetslagen. Den OECD-rapport som kom våren 2015 lyfte skolledarnas roll för att skapa en lärande organisation. Enligt rapporten finns brister i detta, vilket återspeglas i min studie av lärarnas svar när det gäller deras syn på skolledningens roll för samarbete.
Jag avslutar med ett citat från en av mina informanter, Felicia Folk, när hon fick frågan vilken betydelse samarbete mellan lärare har för kvalitén på undervisningen och för elevernas lärande:
Det har stor betydelse och är viktigt! Man måste själv säkra upp att man följer kursplanen hyfsat men samarbete mellan lärare gör att deltagarna får en bättre helhetsbild. Ämnena leder till samma mål. Kvalitén kan höjas inom varje ämne om man samarbetar mer!
6. Referenser
Ahlstrand, Elisabeth (1995) Lärares samarbete – en verksamhet på två arenor, (Doktorsavhandling) Linköping
Blossing, Ulf (2008) Kompetens för samspelande skolor. Om skolorganisationer och skolförbättring, Lund: Studentlitteratur
Groth, Erik (2010) Perspektiv på skolans utveckling – en tankebok för lärare, skolledare och skolpolitiker, Lund: Studentlitteratur
Hargreaves, Andy (1998) Läraren i det postmoderna samhället, Lund: Studentlitteratur Hartman, Jan (2004) Vetenskapligt tänkande. Från kunskapsteori till metodteori, Lund:
Studentlitteratur
Knutas, Agneta (2008) Mellan styrning och moral; berättelser om ett lärarlag (Doktorsavhandling, Örebro studies in Education, 25) Örebro: Örebro universitet
Langelotz, Lill (2014) Vad gör en skicklig lärare? En studie om kollegial handledning som utvecklingspraktik, Acta universitatis Gothoburgensis, Göteborgs universitet
Larsen, Rolf-Petter (2002) Konflikter och oenighet på arbetsplatsen, Lund: Studentlitteratur Ohlsson, Jon (red) (2004) Arbetslag och lärande Lund: Studentlitteratur
Persson, Anders (red) (2003) Skolkulturer Lund: Studentlitteratur
OECD: Improving schools ion Sweden: An OECD perspective OECD 2015
Bilaga 1. Intervjufrågor
Intervjufrågor ”Samarbete”
1) Vad associerar du till när du hör uttrycket ”Samarbete”?
2) Vilka former av samarbete deltar du i på din arbetsplats?
3) Vilka erfarenheter har du av samarbetet?
• Positiva erfarenheter
• Negativa erfarenheter
4) Vilken betydelse har samarbete för hur du trivs med ditt jobb?
5) Vilken typ av samarbete/ former för samarbete skulle du vilja delta i?
6) Hur främjar din arbetsgivare samarbete på skolan?
7) Vilken betydelse har samarbete mellan lärare för kvalitén på undervisningen och för elevernas lärande?
Bilaga 2 Intervjuer 1 – 8
Greta Grund tog sin lärarexamen 2005 och är behörig i Hem-‐ och konsumentkunskap för år 4 – 9. Hon har också behörighet i IT. Hon har arbetat som lärare sedan 2009 och varit anställd på Grundskolan sedan 2012, och har idag en anställning med 50 % undervisning i HK och 50 % IT-‐pedagog (skoladministration, krånglande datorer, teknisk support och stöd till specialpedagogerna).
Vad associerar du till när du hör uttrycket ”Samarbete”?
Jag tänker på orden roligt, hjälp, viktigt och tidsbesparande.
Vilka former av samarbete deltar du i på din arbetsplats?
Jag deltar inte i någon form av samarbete när det gäller undervisningen. Orsaken är att tiden inte räcker till. Det finns en ambition att samarbeta och alla strävar efter det men det finns inte tid, eller man prioriterar inte att sätta sig och planera!
Vilka erfarenheter har du av samarbete?
Jag har inte jobbat så mycket med samarbete eftersom jag hoppat runt mellan olika anställningar. Vissa ämnen har en tradition av att samarbeta men vissa former av projekt och samarbete har dött ut på skolan sedan Lgr 11 infördes.
När det gäller IT-‐biten finns en sorts samarbete, men kanske inte helt och fullt. Jag hjälper mer till på lektionerna.
Positiva erfarenheter Negativa erfarenheter
Vilken betydelse har samarbete för hur du trivs med ditt jobb?
Trivseln skulle öka om jag kunde samarbeta mer med andra. Nu är det väldigt mycket ett ensamarbete. När jag arbetade i Umeå var vi flera HK-‐lärare som kunde samplanera och det betydde mycket för ämnet. Jag tror ändå inte att jag skulle vilja byta arbetsplats just nu.
Vilken typ av samarbete/ former för samarbete skulle du vilja delta i?
Jag skulle vilja att det fungerade! Det vore bra om man kunde samarbeta med t ex idrotten när vi har momentet kost och hälsa, med NO-‐ämnet när vi pratar om miljö, med SO-‐ämnet när vi pratar om ekonomi, men även samarbete med svenska och bild vore bra.
Man skulle kunna hitta väldigt många knutpunkter med andra ämnen!
Jag skulle vilja ha en form av samarbete där man s.a.s. delar på bördan när det gäller undervisningen; det finns väldigt lite tid för att hinna genomföra det man måste hinna på HK:n och en effektivisering genom samarbete över ämnesgränserna vore att föredra, men det kräver planeringstid. HK är skolans minsta ämne, tiden är knapp men kunskapskraven är inte mindre.
Hur främjar din arbetsgivare samarbete på skolan?
Det är lärarna själva som måste ta initiativ till samarbetet. Man måste nog lägga fram ett färdigt förslag: vi behöver den här tiden för planeringen, men det skulle vi nog inte få. Det är svårt som det är.
Vilken betydelse har samarbete mellan lärare för kvalitén på undervisningen och för elevernas lärande?
När man är ensam om ansvaret blir man smalare i sitt sätt att tänka och det finns stor risk att man fastnar i gamla invanda spår. Ett samarbete med andra ämnen skulle absolut ha betydelse för elevernas förmåga att ta in kunskapen. När det gäller elevernas betyg skulle det även förbättra den formativa bedömningen om man var flera som kunde samarbeta.
Jag är aktiv i facebookgrupper som kompensation för bristen på samarbete. Där kommer det fram förslag som jag inte ens har tänkt på!
Det är viktigt att organisationen uppåt fungerar i skolan. Den här skolan är liten och många lärare pendlar. Vissa personer är lediga vissa dagar så det är knepigt att få till det.
Det gör att tiden blir tight och att man inte gärna jobbar extra om det krävs för att få samarbetet att fungera bättre. Det finns tendenser att tycka ”får jag inte betalt för det jag gör så får det vara” . Jag försöker att inte tänka så, men gör det säkert ibland.
Det är egentligen bara att ta tag i! Samarbetet kanske stupar en aning på att HK är ett lågstatusämne, men man vill inte tro det.
I skolan finns dock ett lärarinitierat starkt önskemål om att få jobba mer ämnesövergripande!
2015-‐03-‐24
Gunilla Grund är behörig lärare i engelska och SO-‐ämnen för år 3 – 9. Hon examinerades 1997 och har arbetat i samma kommun sedan dess. Sedan år 2000 har hon haft den nuvarande tjänsten som lärare i SO för år 7 -‐ 9. Hon har alltså arbetat som lärare i 18 år enbart inom den kommun Grundskolan ligger i.
Vad associerar du till när du hör uttrycket ”Samarbete”?
När man arbetar tillsammans och genom det kan känna, uttrycka och tänka i nya banor.
Det handlar om interaktion, att inspirera varandra.
Vilka former av samarbete deltar du i på din arbetsplats?
En skola är ett stort samarbete. Man interagerar med alla elever och alla de vuxna som befinner sig i samma lokaler. Man har olika roller och man har ett gemensamt mål: att fostra eleverna till värdiga och glada vuxna.
Vilka erfarenheter har du av samarbetet?
Positiva erfarenheter
