• No results found

En förhistorisk man från gränsen mellan Tyrolen och Sydtyrolen : fyndomständigheter, förvaringsproblem och forskningspotential Sjøvold, Torstein Fornvännen 109-114 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1992_109 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "En förhistorisk man från gränsen mellan Tyrolen och Sydtyrolen : fyndomständigheter, förvaringsproblem och forskningspotential Sjøvold, Torstein Fornvännen 109-114 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1992_109 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
7
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

En förhistorisk man från gränsen mellan Tyrolen och Sydtyrolen : fyndomständigheter, förvaringsproblem och forskningspotential Sjøvold, Torstein

Fornvännen 109-114

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1992_109

Ingår i: samla.raa.se

(2)

En förhistorisk man från gränsen mellan Tyrolen och Sydtyrolen

Fyndomständigheter, förvaringsproblem och forskningspotential Av Torstein Sj0vold

Den 19 september 1991 upptäckte ett tyskt par som klättrade på 3 200 meters höjd på glaciären Similaun vid bergsvackan Haus- labjoch i Alperna en manskropp som stack delvis u p p u r isen och r a p p o r t e r a d e detta till närmaste bergstation. Fyndet gjordes mycket nära gränsen mellan Tyrolen i Österrike och Sydtyrolen i Italien. Enligt den första infor- mationen hade fyndet gjorts på österrikiskt territorium. Den 23 september kom därför professorn i rättsmedicin i Innsbruck, Rainer H e n n , till platsen. Professor H e n n insåg ge- nast att det inte rörde sig om ett vanligt gla- ciärlik, men om en torrmumie. I det normala fallet då en avliden i ett glaciärområde blir liggande inbäddad i isen, ombildas nämligen knippens mjukdelar till likvax (adipocere), en vitaktig, vaxliknande substans med förhållan- devis fast konsistens.

Föremål som påträffades i samband med kroppen hade tyvärr redan avlägsnats från sina ursprungliga lägen, med undantag av en flintkniv med trähandtag som H e n n påträf- fade. Som arkeologisk fyndplats hade därför fyndet redan förstörts av obehöriga. Ytterliga- re svårigheter kemi att uppstå genom att snå- lande sol medförde en mycket snabb snö- smältning, smältvatten började fensa ned i den bergskreva där kroppen låg, och den måste därför skyndsamt bärgas. Men det var redan klart att fyndet var helt enastående, och bilder tagna av massmedia vid fyndplatsen och från pressvisningen har senare spridits världen över.

Informationsspridningen om fyndet gick oerhört fort. En pressvisning gavs den 24 sep- tember, och i praktiken dröjde det enbart en vecka från upptäckten till dess att fyndet bli- vit världskänt genom tidningsartiklar. Inom

massmedia gavs mannen namnet Ötzi, därför att han hade påträffats längst u p p e i Otzlal, en sydgående dal i Tyrolen, vid en högfjällsöver- gång till den n o r d g å e n d e dalen Schnalztal i Sydtyrolen. Även allmänvetenskapliga tid- skrifter har redan publicerat artiklar om fyn- det, bl.a. tidskrifterna Science (Eijgenraam 8c Anderson 1991), Life (Dowling 1991) och New Scientist (Coghlan 1992).

De arkeologiska fynden överfördes snart till Römisch-Germanisches Zentralmuseum i Mainz för förvaring, medan själva kroppen förvaras i en kylkammare med en t e m p e r a t u r på — 6°C hos den anatomiska institutionen i Innsbruck, som geografiskt ligger granne med det rättsmedicinska institutet.

Nästan omedelbart kom det att ifrågasättas på vilken sida om gränsen mellan Österrike och Italien fyndet egentligen gjorts, då gräns- justeringar hade förekommit inom fyndomrä- det. Fyndplatsens läge keintrollerades därför skyndsamt med hjälp av ingående lantmät- ning, senn dock försvårades genom att tempe- raturen vid vissa av mätpunkterna på 3 500 meters höjd sjönk till — 10°C och vinden öka- de till stormstyrka. Det visade sig till sist att fyndplatsen ligger ett knappt hundratal meter inne i Sydtyreilen, dvs. på den italienska sidan om gränsen. Resultatet av lantmätniiigeii blev klart u n d e r första veckan av okteiber.

U n d e r tiden hade vid österrikiska departe- mentet för vetenskap och forskning en kom- mission bildats, som bl. a. beslöt att u p p d r a åt Werner Platzer, preifessor i anatenni, och åt Konrad Spindler, preifessor i arkeologi, båda vid universitetet i Innsbruck, att organisera undersökningen av fyndet. Professor Platzer deklarerade att det måste bli frågan eim ett internationellt forskningsprojekt, då ett så-

Fomvännen 87 (1992)

(3)

110 Torstein Sj0vold

dant fynd, med den peitential som finns för information om en flertusenårig människa, tillhör mänskligheten, och inget enskilt land.

Detta innebär att forskare från flera länder deltar i undersökningen, och att projektet därför drar nytta av en bredare expertis än den som finns enbart i Österrike, eller enbart i Italien. I samband med att Sydtyrolen for- mellt gjorde anspråk på fyndet, välkomnades uttryckligen ideen om en internationell un- dersökning, och k n i p p e n får tills vidare finnas kvar i Innsbruck till dess att projektet genom- förts.

U n d e r ledning av professor Platzer har det nu bildats en kommission eller forskargrupp för undersökning av kroppen ur antropolo- giska, medicinska och naturvetenskapliga syn- vinklar med deltagare från Österrike, Italien, Schweiz, Tyskland, Nederländerna, England, Danmark, samt författaren representerande Sverige. En motsvarande kommission för den arkeologiska undersökningen har bildats un- der ledning av professor Spindler. Samman- sättningen av den antropologisk-medicinsk- naturvetenskapliga kommissionen represente- rar visserligen konventionella undersöknings- m e t o d e r inom de olika områdena, men en stor del av frågeställningarna som kommer att be- röras är helt unika för detta fynd. Aldrig tidi- gare har det varit möjligt att jämföra en full- ständigt bevarad människa som enligt den pre- liminära dateringen kunde vara hela 4 000 år gammal med det man vet om den moderna människan av idag. O a n a d e möjligheter fanns plötsligt för att göra genetiska jämförelser, och framför allt fiir att jämföra mängden av olika ämnen som tas u p p i kroppen i dagens moderna samhälle med h u r de olika ämnena togs u p p i kroppen innan världen industriali- serades, och innan förorening och slöseri med naturresurserna kan anses ha blivit ett pro- blem.

Kommissionen hade sitt första sammanträ- de i Innsbruck den 6 november. En stor del av diskussionen kom att ägnas åt frågan om h u r kroppen skulle förvaras medan den undersök- tes, och det beslöts att konserveringsexperter skulle konsulteras u n d e r den närmast kom- mande tiden. De utlåtanden dessa senare läm- nat sluter närmast an till det förvaringssätt som försöksvis användes, med en förvaring

u n d e r glaciärliknande förhållanden med tem- p e r a t u r — 6°C och luftfuktighet 7 0 % . De änd- ringar som senare genomfördes var att förva- ra kroppen, som är isolerad i flera lager isola- tionsmaterial, i en inre kammare med sterilt mikroklimat, samt att höja luftfuktigheten till nära 100%.

Mycket få personer har sett kroppen. Sedan pressvisningen har den enbart förevisats myc- ket kort några få gånger i forskarsamman- hang, och innan sammanträdet den 6 novem- ber hade den heller inte fotograferats veten- skapligt. Förevisningen av kroppen är myckel omständlig, och omständigheter som i princip motsvarar de i en operationssal råder. De ve- tenskapliga undersökningarna har i skrivande stund inte påbörjats i avvaktan på ett under- tecknande av ett avtal mellan Italien och Inns- bruck.

Professor H e n n blev mycket förvånad då han kom till fyndplatsen och fann cn helikop- ter och ett TV-team från österrikisk TV, O R F , på platsen. Fyndplatsens höjd (3 200 m o. b.) ligger nämligen på gränsen av en normal heli- kopters lyftkraft. De som kommit till platsen före h o n o m hade redan plockat u p p flera föremål som föranledde O R F att göra ett förs- ta nyhetsinslag om att fyndet var ca 500 år gammalt. Denna datering var i sig ganska sen- sationell, då de lik som påträffas i glaciärerna av förolyckade sällan är äldre än knappt 100 år. Men enligt de första

l 4

C-dateringarna av fyndet, som baserades på hö från en höfodrad stövel mannen hade på sig, är fyndet sannolikt drygt 4 000 år äldre än det senn först antogs.

Dateringarna är utförda i Uppsala och Paris med hjälp av tandemacceleratordatering. Re- sultaten var snarlika: Uppsala gav dateringen 4250 ± 7 0 år BP, och Paris 4 2 3 0 1 9 0 år BP, okalibrerat. Detta ger en samlad kalibrerad datering till 4 6 1 6 - 4 8 6 6 år BP, med en stan- dardavvikelse.

Fyndet består av en ganska väl bevarad, mu-

mifierad k r o p p av en man i rakt utsträckt läge

med vänster arm sträckt rakt över höger axel

och med höger arm sträckt något ut från

kroppen. Den vänstra handen är inte helt

knuten. Tungan sticker ut en knapp centime-

ter ur den något ö p p n a m u n n e n och täcker

li amtänderna i underkäken. Överläppen har i

samband med uttorkandet dragits u p p och

(4)

framtänderna i överkäken är väl synliga och visar ett långt framskridet slitage. På sidan (distalt) av den vänstra mittre framtanden har tandslitaget nått ned till randen av tandemal- j e n . Detta tyder på att manen inte kan ha varit

helt ung, även om förekomst av fin sand i grovt målet mjöl u n d e r hans livstid snabbt kunnat slita ned tänderna. H a n bör därför ha varit runt 40 år gammal då han dog, istället för 20—40 år som tidigare angetts.

Kroppen är ögemskenligen hårlös, håret på huvudet, i armhålorna, samt könshår har nämligen fallit av i samband med att den legat inbäddad i isen. Enligt hårexperter som be- traktat mannen mera noggrannt lär det dock finnas hårrester kvar.

Kroppen är mycket smal på g r u n d av ut- torkningen, och täckt med en brunaktig, per- gamentartad hud. Rester efter ögonen finns kvar. En mindre, ytlig skada som preliminärt har tolkats som märken efter en fågelnäbb, finns mitt på hjässan. Näsbrosket och ö r o n e n är tydliga men uttorkade, medan könsorganen är oigenkännliga. Vid vänster höft och längs den övre delen av vänster lår finns en större skada, så att den övre delen av vänster lårben och en stor del av vänster höftben har blott- lagts. Vänster höftbenskam (crista iliaca) är också skadad. Det pågår för närvarande en rekemstruktion av händelseförloppet från upptäckten och till dess att rättsläkaren H e n n kom till platsen med hjälp av information från gränspoliser och O R F , samt uppgifter i de tidigaste tidningsartiklarna. Enligt det som är känt skall det ha skett minst två försök att lossa kroppen från isen mellan fredag den 20 och måndag den 23 september, och bl. a. lär en kompressorborr ha använts.

De arkeologiska artefakterna var många och omfattade bland annat en båge av trä, samt ett pilkeiger av läder med 14 pilar med bevarade träskaft eich även styrfjädrar på en eller flera pilar, en keipparyxa med träskaft som tydligt visar h u r skaftningen skett, ett elddon med fnöske i en läderpåse, en flintkniv med trä- handtag, och ett halsband med något som för- modas vara en talisman eller en amulett. Dess- utom påträffades resterna av en ryggsäck av björknäver, samt många rester av kläder.

Yxbladet, som först förmodades vara av brons till dess att en metallurgisk undersök-

ning påvisade att det var av 99 % koppar, stär- ker den äldre dateringen som framkom i sam- band med

l 4

C-analyserna från Uppsala och Paris. I själva verket förefaller det som om dateringen snarare kan tyda på en tidfästning till senneolitikum än tidig bronsålder, och att detta kan bekräftas på g r u n d av kopparyxan.

Kopparproduktion har j u tidigt förekommit inom Alpområdet (Filip 1969, s. 8 1 3 - 1 4 ) .

Att det gick hela fyra dagar från det att fyndet upptäcktes och tills det bärgades bör ses i förhållande till vilka dagar det rörde sig om. Den 19 september var en torsdag. Det som då rapporterades var att en k r o p p hade upptäckts. Rester efter förolyckade personer påträffas i Alperna med oregelbundna mellan- rum, och enligt de första r a p p o r t e r n a var det ett sådant fynd det var frågan om. Enligt pro- fessor H e n n var detta utgångspunkten då han i helikopter anlände till platsen måndag den 23 september.

Inget jämförbart fynd av en naturligt frys- torkad mumie inom ett kontinentalt glaciär- område har tidigare gjorts. Detta aktualisera- de genast frågan om hur kroppen skulle förva- ras till dess att den eventuellt senare kommer att konserveras. Problemet med en konserve- ring är i första hand att den omöjliggör vissa naturvetenskapliga undersökningar.

De fynd som kan sägas komma närmast är fynden av mumifierade eskimåer, sex kvinnor och två pojkar, från Qilakitsoq på Grönland som grävdes ut 1978 (Eiken 1989, Hart Hansen & Gull0v 1989),

l 4

C-daterade till 1 4 7 5 ± 5 0 år e.Kr., kalibrerat (Hart Hansen, Meldegaard & Andreasen 1989, s. 5). Dessa påträffades i en arktisk kustmiljö med mycket låg luftfuktighet, med skydd för n e d e r b ö r d genom överhängande berg, och med tempera- turer som sällan var många grader över plus- strecket vid slutet av 1400-talet. Hart Hansen (1989, s. 69—71) som i övrigt redogjort för andra fynd av naturliga mumier och infrusna kroppar från arktiska områden, påpekar att naturlig mumifiering inte enbart är karakte- ristiskt för kalla regioner, men underlättas i synnerhet av ett varmt och torrt klimat med lätt blåst som för bort den förångade kroppsvätskan. Vidare har artificiell mumi- fiering praktiserats över stora delar av världen u n d e r olika perioder, och det finns t.ex. bal-

Fomvännen 87 (1992)

(5)

112 Torstein Sj0vold

samerade mumier från Egypten redan från 4 000 år f. Kr. (Cockburn & Cockburn 1980).

Fyndet från Hauslabjoch skiljer sig från tidigare kända fall genom att här föreligger en naturlig frystorkning i kombination med en miljö med hög luftfuktighet. Enligt ett utlåtan- de från Dr Kuhn vid institutet för meteorologi och geofysik i Innsbruck, daterat oktober

1991, liknade väderförhållandena på 3 2 0 0 meters höjd i Alperna för drygt 4 000 år sedan dagens klimat, med en t e m p e r a t u r som sanno- likt inte var mer än en grad högre än dagens.

Väderutvecklingen u n d e r höst och vinter har sannolikt liknat nutidens. Enligt ett annat ut- låtande från professor Ambach, föreståndare för institutet för medicinsk fysik i Innsbruck, daterat 14 november 1991, kunde den tempe- ratur och den luftfuktighet som motsvarar förhållandena i gladären fastställas. Utlåtan- det byggde på en undersökning Ambach genomförde på g l a d ä r e n 30 år innan fyndet gjordes, på en lokal ungefär 5 km från den nu aktuella fyndplatsen, och på kompletterande undersökningar 5 år innan upptäckten (Am- bach 1961, Ambach, Eisner, Meyer & Schnei- der 1986). Enligt detta utlåtande var förva- ringstemperaturen på — 6°C lämplig men luftfuktigheten borde höjas från 70 % till nära 100 %, då detta bättre skulle meitsvara de tem- peratur- och fuktförhållanden som bevarat mannen, hans kläder och utrustning u n d e r drygt 4 500 år.

Den 12 december kallades författaren och överläkare J e n s Peder Hart Hansen från Dan- mark som enda utlänningar ned till Innsbruck för ett sista sammanträde i samband med för- varingsfrågan. Då kroppen förevisades för oss uppmättes längden till 156—157 cm. Detta stämmer väl med den rättsmedicinska u p p - mätningen som angav längden till mellan 155 och 158 cm. Oavsett om kroppslängden kan ha förkortats på g r u n d av mumifieringen har m a n n e n inte varit högväxt. H u r kroppsläng- den förhåller sig till den som kan beräknas från samtida fynd inom det alpina området, återstår för närvarande att se.

Vid inspektionen kunde också de tatuering- ar som är synliga på kroppen inspekteras när- mare. De synliga tatueringarna består av g r u p p e r om 3 eller 4 parallella, 4 - 5 cm långa,

tätt sammanställda, nästan vertikala streck på varje sida om ländkotraden, minst två g r u p p e r på högra sidan och tre på den vänstra, place- rade u n d e r varandra med någon eller några centimeters mellanrum, samt en tatuering i det vänstra knävecket i form av ett kors. Även om tatuering har varit u t b r e d d även hos värl- dens tidigare befolkningar, lär detta vara det tidigaste fall man känner, åtminstone inom Europa. Även de grönländska mumierna Di- Hart Hansen undersökt var tatuerade, men detta kunde först påvisas geneim fotografering med infraröd film (Kromann, Kapel, Loytved

& Hart Hansen 1989). Vid detta tillfälle kun- de också observeras att kroppen hade haft en benägenhet att börja skrumpna då man efter det första mötet med den vetenskapliga kom- missionen den 6 november, hade försökt sän- ka luftfuktigheten för att tillmötesgå krav från italienarna, trots schweiziska konserveringsex- perters avrådan. Då detta upptäcktes och ef- ter professor Ambachs utlåtande ändrades be- varingsförhållandena till en t e m p e r a t u r om- kring — 6°C och nästan 1 0 0 % luftfuktighet i en egen kammare med genomströmning av steril luft för att den luft som omger kroppen inte skall kunna skada denna ytterligare. Efter sammanträdet har Dr Hart Hansen lämnat ett utlåtande som intygar att enligt hans erfaren- het från undersökning av torrmumier de be- skrivna bevaringsförhållandena är så nära de optimala som man kan komma. Kroppen b ö r däremot inte flyttas så länge den undersöks då detta kan komma att äventyra bevaringsför- hållandena.

Det sinne för dramatik som TV ofta visar i samband med nyhetsrapportering kom också att innebära, att intern kritik inom Österrike av bärgningen framfördes. Det var därför lug- nande att varken Dr Hart Hansen eller förfat- taren kunde se skador på kroppen som föror- sakats av den rättsmedicinska bärgningen.

I samband med pressvisningen den 24 sep- tember visade det sig, att mögel börjat uppträ- da inom tre avgränsade o m r å d e n på kreippen.

Prover togs av möglet och resterande mögel- bildning hejdades genom att möglet bäddades med karbol och kroppen återfördes till kyl- kammaren. I samband med undersökningen av de grönländska mumierna var mögelbild-

Fomvännen 87 (1992)

(6)

ning också ett problem, som uppstod i sam- band med att de frystorkade mumierna kom in i normal r u m s t e m p e r a t u r (Svejgaard, Sten- d e r u p & Möller 1989).

Huvudets största längd (preliminär u p p - mätning utförd av professor Bernhard från antropologiska institutionen i Mainz i sam- band med visningen den 6 november) är 180 mm, och största bredd 136 mm. Detta motsva- rar en längd-bredd-index på 75,6 %, som ges beteckningen mesocephal. Detta svarar mot att m a n n e n är varken s. k. långskalle (dolichoce- phal) eller kortskalle (brachycephal), men mel- lanskalle. Detta enkla resultat har en viss bety- delse för mellaneuropeisk antropologi, då man anser att det från förhistorisk tid och fram åtminstone till 1600-1700-talet (efter Kristus) har skett en gradvis relativ förkort- ning och breddning av huvudet, en så kallad brachycephalisation. Speciellt bygger denna uppfattning på jämförelser gjorda i Tyrolen på slutet av 1800-talet mellan förhistoriska kranier och kranier från historisk tid (från benhus i samband med kyrkogårdar), i dalarna i Tyrolen, och den har bekräftats genom sena- re undersökningar i Mellaneuropa. Först un- der de senaste två seklerna verkar det som om trenden åter har vänt mot mer långsträckta huvuden (Sjovold 1992).

Det är i själva verket inte första gången man påträffar välbevarade rester av en förhistorisk människa i Alperna. I samband med gruvdrift efter bergsalt i Hallstatt i Österrike gjordes den 1 april 1734 ett fynd av en välbevarad manskropp från Hallstattkulturen (ca 8 0 0 - 350 f. Kr.) då man korsade de sammantryckta resterna efter en förhistorisk gruvgång. Detta föranledde en kommentar på latin i kyrkbo- ken, som på svenska kan återges på följande sätt:

Den 3 april begravdes en okänd man som påträffa- des för två dagar sedan i saltberget. Han var lill största delen oskadad, men sammantryckt. Han lär ha omkommit för hundra år sedan eller ännu längre tillbaks genom att saltlagret i gruvschaktet rasat in.

Han grävdes ul ur gruvgången Kilbwehr och har gravlagts på kyrkogården, trots att detta inte var tillätet, eftersom han var hedning och inte katolik.

Den österrikiska arkeologen Fritz Eckard Barth från naturhistoriska museet i Wien har

u n d e r de senaste årtiondena fortsatt utgräv- ningarna av de förhistoriska gruvgångarna, bl. a. med h o p p om att finna resterna efter ytterligare personer som omkommit i sam- band med samma eller andra ras i de förhisto- riska gruvorna.

Undersökningar av exkrementer från de förhistoriska gruvgångarna i Hallstatt har t. ex. visat att olika inälvsparasiter förekom ganska ofta (Aspöck, Barth, Flamm & Picher 1973, Aspöck, Flamm & Picher 1973). I en motsvarande undersökning av en av de grön- ländska mumierna påvisades såväl inälvspara- siter som löss (Lorentzen & R0rdam 1989).

Liknande undersökningar är planerade i sam- band med mannen från Hauslabjoch.

Till sist skall nämnas, att sannolikheten för atl en kropp skall kunna mumifieras och beva- ras på detta sätt är försumbar. En viktig förut- sättning var att kroppen inte omedelbart kom att täckas av snö och is, men först lufttorka- des. Även om t e m p e r a t u r e n på 3 200 meters höjd kan nå u p p över plusstrecket, bl. a. i samband med föhnvindar med t e m p e r a t u r e r u p p till ca + 2 0 ° C , har den i alla fall legat u n d e r + 4 ° C då mannen blev liggande. An- nars skulle förruttnelse- eller nedbrytnings- processen av kroppen ha påbörjats (Hart Hansen, Meldegaard & Andreasen 1989, s. 5).

Kroppen har i detta fall genomgått en naturlig frystorkning, som bland annat har medfört att h u d e n har fått sin brunaktiga, pergamentlik- nande konsistens och mjukvävnaderna torkat ut. Det anses därför att han har avlidit på en plats i berget fri från snö och is, frusit fast vid underlaget och senare täckts med snö u n d e r kommande vinter. Då sommaren kom har snön smält runt den försänkning som han låg i, vilken gradvis fyllts med smältvatten som runnit ned i försänkningen och frusit till. På detta sätt har mannen likseim hans kläder och utrustning gjutits in i is och även det organis- ka materialet kunnat bevaras. U n d e r den kli- matförsämring som kommit senare har fyndet enligt r a p p o r t e n från Dr Kuhn sannolikt täckts av några tiotal meter is, men haft fördel av att fyndplatsen ligger nästan på v a t t e n d d a - ren melan den sydgående Ötztal i Tyrolen och den n o r d g å e n d e Schnalstal i Sydtyrolen.

Glaciärerna som växt lill runt fyndplatsen har

Fornvännen 87 (1992)

(7)

1 1 4 Torstein Sj0vold

d ä r f ö r i p r a k t i k e n haft s i n a r ö r e l s e r åt b å d a h å l l e n , o c h l ä m n a t f y n d e t fritt f r å n i s m a s s a n s t r y c k o c h g l i d a n d e r ö r e l s e r n e d å t d a l g å n g a r - n a .

D e t s e n s a t i o n e l l a i s a m m a n h a n g m e d f y n d e t u t ö v e r a t t d e t ö v e r h u v u d t a g e t finns, ä r a t t d e t e n l i g t d e f ö r s t a d a t e r i n g a r n a r ö r sig o m e n v ä l b e v a r a d m a n f r å n s e n s t e n å l d e r m e d d e n u t r u s t n i n g h a n b a r m e d sig i d e t d a g l i g a livet.

L å t g å a t t h a n i n t e b e f a n n sig p å 3 2 0 0 m e t e r s h ö j d v a r j e d a g , m e n u t r u s t n i n g e n k a n i alla fall b e t r a k t a s seim d e n h a n a n s å g sig b e h ö v a f ö r k l ä t t r i n g e n ö v e r h ö g f j ä l l s p a s s e t m e l l a n Ö t z t a l o c h S c h n a l s l a l . D e t t a g ö r a t t d e a r k e o - logiska f y n d e n b l i r ä n n u m e r i n t r e s s a n t a elå d e t r ö r sig o m e t t s l u t e t fynd o c h f y n d s a m - m a n h a n g e t i n t e p r ä g l a s av e v e n t u e l l a k u l t i s k a f ö r e s t ä l l n i n g a r s o m k a n ligga b a k o m t. e x . u r - valet av g r a v g å v o r i s a m b a n d m e d e n f ö r h i s t o - risk b e g r a v n i n g .

I s k r i v a n d e s t u n d a v v a k t a r m a n f o r t f a r a n d e a t t e t t avtal m e l l a n u n i v e r s i t e t e t i I n n s b r u c k o c h I t a l i e n skall u n d e r t e c k n a s . N ä r d e t t a h a r g j o r t s h a r f ö r u t s ä t t n i n g a r n a k l a r g j o r t s f ö r d e n v i d a r e v e t e n s k a p l i g a u n d e r s ö k n i n g e n av d e t t a o s a n n o l i k a fynd.

Referenser

Ambach, W. 1961. Die Bedeutung des aufgefro- renen Eises (superimposed ice) fur den Massen- und Energiehaushalt eines Gletschers. Zeitschrift fur Gletscherkunde und Glaciologie. Band 4, Heft

3, s. 1 6 9 - 1 8 9 .

Ambach, W., Eisner, H., Meyer, E. & Schneider, H.

1986. Zum winterlichen Kältevorrat in einem temperierten Alpengletscher. Polarforschung 56, s. 6 5 - 6 7 .

Aspöck, H., Barth, F. E., Flamm, H. 8c Picher, O.

1973. Parasitäre Erkrankungen des Verdauungs- trachtes bei prähistorischen Bergleute von Hall- statt und Hallein (Österreich). Mitteilungen der anthropologischen Gesellschaft in Wien CIII, s.

4 1 - 4 7 .

Aspöck, H., Flamm, H. & Picher, O. 1973. Darm- parasiten in menschlicher Exkremenlen aus prä- historischen Salzbergwerken der Hallstatl-Kul- tur (800-350 v. Chr.). Zeitblatt fiir Bakterielie Hy- giene, I. Abteilung. Original A 223, s. 5 4 9 - 5 5 8 . Cockburn, A. 8c Cockburn, E. 1980. Mummies, Dis-

ease and Ancient Cultures. Cambridge University Press, Cambridge.

Coglan, A. 1992. Ötze: the man who came in from the cold. New Scientist 11 January 1992, s.

1 7 - 1 8 .

Dowling, C. G. 1991. T h e h u n t e r from 2000 B.C.

Life November 1991, s. 9 2 - 1 0 1 .

Eigenraam, F. 8c Anderson, A. 1991. A window of life in the Bronze Age. Science 11 O c t o b e r 1991, s. 1 8 7 - 1 8 8 .

Eiken, M. 1989. X-ray examination of the Eskimo mummies from Qilakitsoq. I Hart Hansen, J. P.

8c Cull0v, H. C. 1989. T h e Mummies from Qila- kitsoq—Eskimos in the 15th Century. Meddelelser om Grentand. Man & Society 12, s. 58—68.

F'ilip, J. 1969. Enzyhlopädisches Handbuch zur Ur- und Friihgeschichte Europas. Band II (L-Z). Kohlham- mer, Stuttgart, Berlin, Köln, Mainz.

Hart Hansen, J. P. 1989. The mummies from Qila- kitsoq—paleopathological aspects. I Hart Han- sen, J. P. & Gullov, H. C. 1989. T h e mummies from Qilakitsoc]—Eskimos in lhe 1 Sth Century.

Meddelelser om Grtnland. Man & Society 12, s.

6 9 - 8 2 .

Hart Hansen, J. P. & Gullov, H. C. 1989. The mummies from Qilakitsoq—Eskimos in the 1 Sth Centurv. Meddelelser om Greenland. Man Csf Society

12.

Hart Hansen, J. P., M d d e g a a r d . J . 8c Andreasen, C.

1989. Introduction. I Hart Hansen, J. P. & Gul- lev, H. C. 1989. The Mummies from Qilakit- soq—Eskimos in the 15th Cenlury. Meddelelser om Gr0nland. Man åf Society 12, s. 5—7.

Kromann, N. P., Kapel, H., Loytved, E. R. 8c Hart Hansen, J. P. 1989. The tattooings of the Qila- kitsoq eskimo mummies. I Hart Hansen, J. P. &

Gull0v, H. C. 1989. The Mummies from Qilakit- soq—Eskimos in the 15th Century. Meddelelser om Grtnland. Man åf Society 12, s. 1 6 8 - 1 7 1 . l.orentzen, B. 8c Rerdam, A. M. 1989. Investigation

of faeces from a mummified eskimo woman. I Hart Hansen, J. P. 8c Gull0v, H. C. 1989. The Mummies from Qilakitsoq—Eskimos in the 15th Century. Meddelelser om Grtnland. Man åf Society 12, s. 1 3 9 - 1 4 3 .

Sjovold, T. 1992. Brachycephalization in evolutio- nary terms: The evidence from the Hallstalt cra- nial collection. I tryck i Nårodniho muzea v Praze.

Acta Musei Nalionalis Pragae.

Svejgaard, E., S l e n d e r u p , A. & Möller, G. 1989.

Isolation and eradialion of fungi eonlaminaling the mummified corpses from Qilakitsoq. 1 Hart Hansen, J. P. 8c Gullov, H. C. 1989. T h e Mum- mies from Qilakitsoc]—Eskimos in lhe 15th Cen- lury. Meddelelser om Grtnland. Man åf Society 12, s. 1 3 1 - 1 3 3 .

Fornvännen 87 (1992)

References

Related documents

Samma motiv, en liten kvinnofigurin som hål- ler fram ett kärl, kan man se på greppet till en bronskniv från Itzehoe i Holstein (Schwantes 1939).. Detta motiv ansluter till en

211, i Arsberetning 1904 de av honom dittills kända hängprydnaderna av denna typ, och av dessa härröra 14 exemplar från Norge och 5 från Sve- rige, alla de sistnämnda (fig. 4)

Då man söker att skaffa sig en överblick över dessa för vår forskning så vitala frågor, vilka sålunda icke endast röra förhål- landet mellan Orienten och Europa, utan över

Berthelson, Bertil: Erik Ihrfors t 115 Berthelson, Bertil: Statens Historiska Museum, Linköpings.. domkyrkas altarpryduad och Löderups kyrkas predikstol 370—377 Fiirst, Carl M.:

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1947_reg Fornvännen 1947. Ingår

Sveriges äldsta och norra Europas näst äldsta hällbildsdokumentation – en notis om Johannes Haquini Rhezelius antikva- riska resa till Öland och Småland 1634.. Strängnäs,

Gåtfull Ulf – en eftersläntrare till den vikingatida myntskatten från Store Valby på Själland.. Two 15th century

Uppställningar och utställningar av äldre kyrko konst från omkring 1850 fram till idag.. Anmälan