Figurinen från Pryssgården Stålbom, Ulf Fornvännen 92:3/4, 109-114 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1997_109 Ingår i: samla.raa.se

Figurinen från Pryssgården Stålbom, Ulf

Fornvännen 92:3/4, 109-114

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1997_109

Ingår i: samla.raa.se

Figurinen från Pryssgården

Av Ulf Stålbom

Stålbom, U. 1998. Figurinen från Pryssgården. (A figurine from Pryssgården.) Fornvännen 92. Stockholm.

A newly discovered Late Bronze-Age clay-figurine is described. It came to light during archaeological excavauons at a väst settlement complex at Pryssgården near Norrköping in Östergötland. It is the first of its kind to be found in Sean- dinavia. Similar artefacts from the same period are only known in Poland and South-Eastern Europé. Neverthdess it is considered to have been made locally as an example, within a Nordic tradition of female images related to fertility and har- vest.

Ulf Stålbom, Raä Uv-Linköping, Järnvägsgatan 8, SE -582 22 Linköping, Sweden.

Att tillverka lerfiguriner för deposition i gravar eller för offer i tempel var en levande tradition b å d e i Grekland och i Sydösteuropa u n d e r bronsåldern. Platser som Klicevac i f.d. Jugo- slavien och gravfältet vid Cirna i R u m ä n i e n uppvisar fantastiska figuriner m e d utarbetade d e k o r e r (fig. 3; Piggot 1965). I N o r d e u r o p a d ä r e m o t är det sällsynt att man hittar lerfigurer

, Östergötland

Vättern

v ;

Fig. 1. Kartskiss utvisande fyndplatsens läge inom ett stort boplatskomplex frän yngre bronsålder vid Pryss- gården utanför Norrköping. — Map showing where the figurine was found.

från samma tid. I detta o m r å d e har f e n o m e n e t förmodligen stöpts om i brons. Idag finns det en ansenlig koncentration av sådana bronsfi- guriner i Sydskandinavien från yngre bronsål- der, huvudsakligen hittade som lösfynd eller i d e p å e r (Sundberg 1992; Redlich 1968). Men på en boplats vid Pryssgården utanför Norrkö- ping gjordes ett märkligt fynd m e d ett uttryck som snarare ansluter till d e n sydöstliga tradi- tionen (Stålbom 1995). Fyndet är unikt i sitt slag i Skandinavien, aldrig förr har en figurin av keramik påträffats i detta o m r å d e (fig. 2).

Figurinen hittades i en sotig och skärvstens- fylld härd som låg i d e n östra utkanten av ett gropområde på boplatsen. Anläggningarna här karaktäriserades överlag av rika keramikfynd.

Öster o m g r o p o m r å d e t låg tre långhus från

yngre bronsålder, av vilka åtminstone något bör

ha varit samtida med figurinen. Det fanns inga

gravar eller a n n a t som talar för ett samman-

h a n g vid sidan om en »ren boplatsmiljö». Det

betyder alltså att det är en liknande kontext för

detta fynd som för de j ä m f ö r b a r a sandstens-

skulpturerna »gubben och g u m m a n » som hit-

tades vid Fosieundersökningen i Malmö (Björ-

h e m och Säfvestad 1993). H ä r d e n var närmast

oval till formen, ca 1,5 m stor och grävd ca 0,3

m n e d i d e n omgivande moiga m a r k e n . An-

110 Ulf Stålbom

I i

Fig. 2. Figurinen från Pryssgården. Teckning Richard Holmgren. Skala 2:3. — Drawing of the figurine.

läggningen bestod av ett skärvstenslager m e d mycket sot och kol. I botten och r u n t om skärv- stenslagret fanns en ljus fodring av m o och sand. Slutligen täcktes hela anläggningen av ett mörkt kulturlager, som troligen var rester av en senare igenfyllnad. Anläggningen skall för- modligen tolkas som en härd, en eldplats, på vilken ett stort antal fynd d e p o n e r a t s . Direkt ovanpå skärvstenslagret låg nämligen en m ä n g d keramik, litet ben, en bit flinta och en intakt malstenslöpare. De flesta krukskärvorna på h ä r d e n k u n d e sättas samman till två stora kärl. Spridda bland dessa skärvor hittades Fornvännen 92(1997)

också bitar av figurinen. Ett relativt väl bevarat miniatyrkärl hittades slutligen i den ljusa fod- ringen i e n a kanten av anläggningen. Anlägg- ningen dateras till den äldre delen av bronsål- d e r n s p e r i o d V, då en 14 C analys av kol från skärvstenslagret gav en d a t e r i n g till 902-807 f.Kr.

Tre signifikanta bitar är funna av figurinen,

uppskattningsvis utgör dessa drygt en tredjedel

av d e t ursprungliga föremålet. H u v u d och

k r o p p har k u n n a t sättas samman. Tyvärr h a r

en g r o p o r n e r a d fris ingen passning m e d de öv-

riga delarna, m e n d e n bör ha suttit som fot på

Fig. 3. Sydösteuropeiska keramikfiguriner från bronsäldern. 1-2) från Cirna, Rumänien;

3) från Klicevac, f.d. Jugoslavien (efter Piggot 1965). — Bronze-Age clay-figurines from South-Eastern Europé.

(1-2) from Cirna, Rumania, (3) from Klicevac, former Yiigoslavia.

figurinen (jfr fig. 4). Slutligen finns ett m i n d r e antal små bitar som ä n n u inte k u n n a t passas ihop m e d de större skärvorna. Figurinen har varit ihålig. Kraftiga avtryck av en horisontell lindning finns på insidan av samtliga skärvor.

Av d e n n a a n l e d n i n g är det relativt enkelt att avgöra vilka keramikskärvor som h ö r t till före- målet. L i n d n i n g e n har förmodligen omslutit en organisk k ä r n a kring vilken figurinen en gång modellerats och som sedan b r u n n i t u p p vid b r ä n n i n g e n . Avtrycken kan vara gjorda av läderremmar. Det finns nämligen inga detaljer i avtrycken som tyder på ett växtmaterial (A.

Anderberg, Naturhistoriska Riksmuseet, m u n d . medd.).Tillverkning och formgivning är rela- tivt grov och godset är grovmagrat och påmin- n e r mycket o m det gods som finns i keramiken

på boplatsen i övrigt. Analys av tunnslip visar också att det troligen är fråga o m en lokal till- verkning (Lindahl 1996).

U t s e e n d e t kan r e k o n s t r u e r a s enligt föl- j a n d e . Figurinen är drygt 15 cm hög och har en

slät rak, något konisk, kropp. Runt foten finns

en avslutning i form av en g r o p o r n e r a d fris på

vilken pjäsen har stått. Huvudet markeras av en

stiliserad hårfläta som löper n e d i nacken. Flä-

tan är utformad som en fris, o r n e r a d m e d

längsgående d r a g n a linjer. Det går dock inte

att avgöra h u r långt ned på k r o p p e n frisen har

nått. H ö g t u p p e på h u v u d e t sitter två tydligt

m a r k e r a d e ö r o n formade g e n o m intryck av en

p i n n e eller något liknande. F o r m e n och läget

på ö r o n e n ger intryck av ett djur. Platsen där

ansiktet bör h a suttit är trasig och inga mat-

112 Ulf Stålbom

c'-"-ri*lli

fii»:r"

" j j f ©'é^lMflS

Fig. 4. Rekonstruktion av figurinen från Pryssgården tillsammans med sitt miniatyrkärl. Teckning Richard Holmgren. — Reconstruction of the figurine from Pryssgården together with its miniature vessel.

c h a n d e bitar har påträffats. Brottytorna kring ansiktet är gamla att d ö m a av det r u n d n ö t t a ut- seendet. Troligen har ansiktet slagits bort vid något tillfälle före eller i samband m e d depo- neringen, kanske man på detta vis tagit kraften ur figurinen!

Mycket antyder att figurinen föreställer en mytologisk gestalt eller en gudom. Att den sym- boliserar en levande varelse eller ett väsen är ställt utom alla tvivel. Ett tänkbart motiv är en framställning av ett djur eller en samman- smältning av djur och människa. Det troligaste är dock att motivet följer traditionen av mänsk- liga, ofta kvinnliga, framställningar m e n viss- het lär vi aldrig få. Betoningen av hårfläta och ö r o n är gemensam för många kvinnliga figuri- n e r och förekommer både på de europeiska av lera (fig. 3) och på de sydskandinaviska figuri- n e r n a av brons (Br0ndsted 1939). Stora likhe-

ter m e d t.ex. Faardalkvinnans placering och ut- formning av ö r o n e n samt markeringen av hår- flätan kan noteras. Även på hällristningar tol- kas långa hårflätor ofta som ett kvinnligt attri- but. Hårflätans speciella betydelse i rituella s a m m a n h a n g understryks av offernedläggdser av avklippta hårflätor i jylländska mossar

(Bröndsted 1939). Den g r o p o r n e r a d e fotfrisen kanske också kan jämföras m e d avbildningar av de korta skört vissa bronsfiguriner är för- sedda med. Det är därför inte långsökt att se fi- gurinen som en framställning av ett kvinnligt väsen, ett motiv som i högsta grad är beteck- n a n d e för yngre b r o n s å l d e r n s föreställ- ningsvärd.

Fyndet gjordes i en relativt liten anläggning, på en härd m e d mycket skärvsten och sot. Till- sammans m e d figurinen låg trasiga skärvor av två närmast kompletta hushållskärl m e d en ge- mensam formgivning. Det ena kärlet var rab- bigt och det a n d r a h a d e slät yta. Av samman- hanget att d ö m a tycks kärlen och figurinen ha blivit d e p o n e r a d e och krossade, kanske direkt på d e n glödande eller b r i n n a n d e h ä r d e n . Det fanns dock inga tecken på att keramiken blivit sekundärbränd, vilket visar att h ä r d e n i alla fall inte höll någon h ö g r e temperatur. Invid här- den, i det ljusa fodringslagret, låg ett r u n d b u - kigt »miniatyrkärl» m e d slät ytbehandling; ett kärl som också anslöt till den gemensama form- givningen. Skärvstenslagret innehöll dessutom en för Pryssgården riklig mängd av sädeskorn (Viklund & Linderholm 1996), en malstenslö- pare, en flinta och ett mindre antal brända ben (får eller get, svin och n ö t ) . Anläggningen uppvisar alltså fynd som starkt anknyter till de viktigaste d e l a r n a av b r o n s å l d e r n s e k o n o m i och näringsbas. Att tolka den som en offergrop knuten till framtida äring och fruktbarhet fö- refaller därför mycket rimligt.

Figurinen är ett unikt fynd. Hittills är d e t

den e n d a lerfigurin från yngre bronsålder som

hittats i Skandinavien. A n n a r s f ö r e k o m m e r

olika typer av lerfigurer både tidigare och se-

nare i förhistorien. I Östergötland har m a n ti-

digare hittat djurfigurer av lera bl.a. på d e n

gropkeramiska boplatsen i Kville vid Bråviken

(Arbman 1957). D e n n a tradition fanns på

m å n g a håll i Skandinavien u n d e r stenåldern

Fig. 5. Keramikfigurin från Deszczno vid Oder i Po- len (efter Gediga 1970). — Clay-figurine from Deszczno on Oder, Poland.

(Wyszomirska 1984). Även u n d e r j ä r n å l d e r n förekommer lerfigurer i olika s a m m a n h a n g . I en stensättning från äldre j ä r n å l d e r vid Älby, Gistad sn i Östergötland hittades ett tiotal små djurfigurer i lera (Nilsson 1977) och det före- k o m m e r även a n t r o p o m o r f a framställningar i lera i Sydskandinavien u n d e r d e n n a tid (Hul- tén 1991; L u n d 1990). U n d e r b r o n s å l d e r n tycks leran vara ett m i n d r e utnyttjat material för den här typen av plastiska skapelser. Men i d e n k o n t i n e n t a l a Lausitzkretsen förekom så- d a n a b å d e som människo- och djurfigurer i lera (Gediga 1970).

Figurinen från Pryssgården skall troligen placeras inom ramen för en nordeuropeisk tra- dition där a n t r o p o m o r f a framställningar inte är ovanliga utan förekommer i en mångfald av uttryck. Bronsåldern uppvisar flera exempel på detta. U n d e r d e n n a tid förekommer ofta män- niskoframställningar på hällristningar, där några av d e mest k ä n d a lokalerna vid Leo- nardsberg och Himmelstalund bara ligger nå- gon kilometer från fyndplatsen. I Sydskandi- navien och söder o m Östersjön f ö r e k o m m e r bronsfiguriner ( S u n d b e r g 1992) och ansikts- u r n o r (Baudou 1960, Stjernquist 1961) som förmodligen kan ses som uttryck för samma fö-

reställning. Pryssgårdsfigurinen kan n ä r m a s t uppfattas som en sammansmältning av de m e r naturalistiska sydskandinaviska bronsfiguri- n e r n a m e d de ansiktsurnor som har sitt cen- tralområde i östra P o m m e r n och längs Weich- sels m y n n i n g (Gimbutas 1963). Det är också här, i nuvarande Polen, vi hittar den e n d a rik- tiga nordeuropeiska parallellen till Pryssgårds- figurinen. Intill O d e r i Deszczno i provinsen Zi- elona Göra i n ä r h e t e n av Poznan h a r en lik- n a n d e figurin av keramik från yngre bronsålder påträffats (fig. 5; Gediga 1970; Jazd- zewski 1965). Figurinerna har m å n g a gemen- samma drag i både form och tillverkning. Den polska figurinen är mig veterligen d e n e n d a nordeuropeiska figurin vid sidan om Pryssgår- den som liksom sina sydösteuropeiska motsva- righeter har ihålig konstruktion (Coles & Har- ding 1979; Piggot 1965). Den polska figurinen h a r också samma koniska kroppsform m e d an- siktet modellerat m e d kraftigt markerade öron ovan en o r n e r a d halskrage. Dess ringförsedda a r m a r håller ett offerkärl framför bröstet.

Samma motiv, en liten kvinnofigurin som hål- ler fram ett kärl, kan man se på greppet till en bronskniv från Itzehoe i Holstein (Schwantes 1939). Förmodligen kan man även föra Pryss- gårdsfigurinen till d e n n a motivgrupp. Även om arm- och halsring saknas kan framställningen tolkas som en framställning av »gudinnan m e d kärlet» om miniatyrkärlet eller de bägge stora k r u k o r n a ges en betydelse som separata delar i motivet (fig. 4). Detta motiv ansluter till en tra- dition med rötterna i det östra alpområdet, där kvinnoframställningar karaktäriseras av stora öron-, hals- och armringar, en liten höftkläd- nad och ett kärl (Kosack 1954). Pryssgården kan förmodligen uppvisa ytterligare exempel på d e n n a g u d o m g e n o m fyndet av en avklippt hals- eller a r m r i n g i brons som d e p o n e r a t s i en a n n a n offergrop (Stålbom 1998). »Gudinnan m e d kärlet» har tolkats som en regn- och vat- t e n g u d o m förknippad m e d fruktbarhetskult u n d e r yngre b r o n s å l d e r ( S u n d b e r g 1992;

Schwantes 1939). Detta är en tolkning som tar

fasta på vattensymboliken i yngre bronsålderns

m å n g a våtmarksoffer liksom på att sjöfågeln

och skeppet blir centrala motiv i bildvärlden

u n d e r d e n n a tid (Glob 1969).

1 1 4 Ulf Stålbom Referenser

A r b m a n , H, 1957. Ostgötar. Från urtid till Birgitta.

Malmö.

Baudou, E. 1960. Die regionale und chronologische Ein- teilung der jungeren Bronzezeit im Nordischen Kreis.

Acta Universitatis Stockholmiensis. Studies in North-European j\rchaeology. Stockholm.

Björhem, N. & Säfvestad, U. 1993. Fosie IV. Bebyggel- sen u n d e r brons- och j ä r n å l d e r . Malmöfynd 6.

Malmö Museer.

Bröndsted. J. 1939. Danmarks oldtid 2, Bronzealderen.

K ö p e n h a m n .

Coles, J. M. & Harding, A. F. 1979. The Bronze Age in Europé. L o n d o n

Gediga, B. 1970. Motywy figuralne w sztuce tudnosci kul- tury Luzyckiej. Instytut Historii Kultury Material- nej Polskiej .Akademii Nauk. Wroclaw.

Gimbutas, M. 1963. The Balts. L o n d o n .

Glob, P. V. 1969. Helleristninger i Danmark. Jysk arkaeo- logisk selskabs skrifter 7. K ö p e n h a m n .

Hultén, B. 1991. Notes on Scandinavian Finds of An- t h r o p o m o r p h i c H e a d s a n d Masks from Pre-ro- man a n d Roman Iron Age. Regions and Refledions.

Studies in Honour of Märta Strömberg.

Jazdzewski K, 1965. Poland. L o n d o n .

Kossack, G. 1954. Studien zum Symbolgut der Urnenfel- der- und Haltstattzeit Mitteleuropas. Römish-Germa- nische Forschungen, 20. Berlin.

Lindahl, A. 8c Hultén, B. 1996. j\nalysrapport på ke- ramik från Pryssgården. Laboratory for Ceramic Research. Kvartärgeologiska Institutionen. Lunds Universitet. [Pryssgården. Borna-Ahlqvist, H., Lindgren-Hertz, L. & Stålbom, U. Riksantikvarie- ämbetet rapport, manus.]

Lund, J. 1990. Hoveder og ansigter af ler fra aeldre jernalder. Kuml.

Nilsson, C. 1977. 10 års arkeologi i Ö s t e r g ö d a n d ge- n o m riksantikvarieämbetets undersökningar. Os- tergötbind. Meddelanden från Östergötlands och Lin- köpings stads museum. Linköping.

Piggot, S. 1965. Ancient Europé. From the beginnings of Agriculture to Classical Antiquity. Edinburgh.

Redlich, C. 1968. U b e r die Herkunft figurlicher Darstellungen in d e r nordischen Bronzezeit. Stu- dien zur Europäischen Vor- und Fruhgeschichte.

Neumunster.

Schwantes, G. 1939. Die Vorgeschichte ScMeswig-Hol- steins. Neumunster.

Sundberg, K. 1992. Bronsfiguriner från yngre brons- ålder och äldre järnälder. En j ä m f ö r a n d e studie av bronsfiguriner från tvä tidsperioder i Skandi- navien. G u p p s a t s vid Stockholms Universitet.

Stjernquist, B. 1961. Simris II, Bronze Age Probbrms in the light of the Simris Exeavation. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 4", N° 5. Lund.

Stälbom, U. 1995. Hus, gropar och fynd. Preliminära resultat från d e n arkeologiska u n d e r s ö k n i n g e n vid Pryssgården utanför N o r r k ö p i n g . Samhälls- struktur och förändring under bremsåbiem. Rapport från ett bronsåldersseminarium på Norrköpings stadsmuseum. Red. Larsson, M. 8c Toll, A. Riks- antikvarieämbetet. Arkeologiska undersökningar, skrifter n r 11. Norrköping.

— 1997. Fyndmaterialet från Pryssgården. [Pryss- gården. Borna-Ahlqvist, H., Lindgren-Hertz, L. &

Stålbom, U. 1997. Riksantikvarieämbetet rapport, manus.]

Viklund, K. 8c L i n d e r h o l m , J. 1996. Pryssgården, Östra Eneby sn, Östergötland. Miljöarkeologiska u n d e r s ö k n i n g a r 2. Makrofossilanalys m.m. av j o r d p r o v e r från hus och gropar. Arkeologiska Institutionen vid U m e å Universitet, Miljöarkeo- logiska Laboratoriet, Rapport.

Wyszomirska, B. 1984. Figurplastik och gravskick hos nord- och nordösteuropas neolitiska fångsthulturer.

Acta Archaeologica Lundensia Series in 4° N° 18.

L u n d .

Fornvännen 92(1997)