KRISTI FÖRKLARINGS ORTODOXA KYRKA
Birger Jarlsgatan 98, Box 19 027, 104 32-Stockholm, tel. 08-15 63 16 April – juli 2011
KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN!
Påskbudskap av Ärkebiskop Gabriel, den Ekumeniske Patriarkens exark Vårt liv
Praktiskt samtal om det inre livet
-Om stillhet i kyrkan -Om förseningar och om bikten
-Om kommunionen -Om arns fasta -Om prosfora -Om namnlistor -Om kyrkans ljus -Om
församlingslokalen Om allmänna
församlingsmötet den
15 maj
Foto: Roman Nemcinov
Kristi Förklarings ortodoxa församling grundades år 1617. Församlingen ingår i det Ryska Ortodoxa Ärkestiftet i Västeuropa, vars
administrativa centrum, Ärkebiskop, Stiftsstyrelse och Teologiska institut Saint-
Serge finns i Paris. Sedan år 1931 är stiftet upptaget i det Ekumeniska Patriarkatet i
Konstantinopel.
Nuvarande Kristi Förklarings ortodoxa kyrka invigdes år 1907 och är förklarad för
byggnadsminne.
Ryska Ortodoxa Kyrkan - Kristi Förklarings ortodoxa församling är ett i Sverige registrerat trossamfund. Se vår hemsida
www.ryskaortodoxakyrkan.se
Kristi Förklarings ortodoxa kyrkas församlingsblad sänds gratis till församlingens medlemmar, vilka erlagt församlingsavgiften 1000:-/år. Övriga som
önskar få församlingsbladet bidrar till kostnaderna genom insättning på församlingens postgiro 15 77 95-6
KRISTI FÖRKLARINGS ORTODOXA KYRKA april - juli 2011
Påskbudskap
från H H Ärkebiskop Gabriel av Komana, den Ekumeniske Patriarkens Exark
Mina kära bröder och systrar, Kristus är uppstånden!
”Om du visste vad Gud har att ge…” (Joh.
IV:10)
D
et är med stor glädje som jag förenar mig med er denna morgon som aldrig blir kväll, i denna högtid som aldrig tar slut, i denna nya tid som genomtränger den åldrade världen, i denna välsignade stund av evigheten, då – såsom vi ser det på Uppståndelsens ikon – Kristus själv sträcker ut sin hand till oss och tillsammans med Adam och Eva lyfter oss upp genom det milda och gudomliga ljuset av sin Uppståndelse.Det är verkligen underbart – det som Uppståndelsens ikon uppenbarar för oss! Vad ser vi på den? Herren som stiger ner från himmelen för att söka efter Adam, det förlorade fåret.
Detta är stor tröst för oss alla och ger oss andliga krafter eftersom Han riktar sig även till oss; han söker även efter oss. I Paradiset letade Gud efter Adam som gömde sig på grund av synden: ”Var är du, Adam?” Idag gör han mer än åkallar, vår inkarnerade Gud, korsfäst och uppstånden från de döda, stiger ännu djupare ner till människans misär, till vår misär, för att säga till oss: ”Räck ut din hand till Mig för Jag vill lyfta upp dig!”. Och detta erbjuds alla människor oavsett hur stort deras elände är.
Vad ser vi mer på den här ikonen av Herrens Uppståndelse? Jo, vi betraktar där Kristi ljusomstrålade nedstigande till våra hjärtan – det är ju där Han väntar på oss, det är ju där Han skänker oss Sin barmhärtighet. Herren känner mycket väl vår hopplöshet, Han ser att vi gömmer oss ibland för att vi skäms över vårt elände. Han vet att vi är rädda att bekänna
vårt syndiga tillstånd. Ja, bröder och systrar, det är just då Kristus kommer: Han offrar Sig själv för oss, Han böjer sig mot oss och drar oss till sig för att Han vill att vi tydligt skall uppleva Hans obegränsade kärlek till oss. Men därför – eftersom vi är fria – måste vi också ta emot Hans hand. Vi måste också vända oss mot honom med hela vårt väsen!
Men märk väl att det handlar om hela vårt väsen sådant som det är, förlorat genom sin svaghet och sitt armod, sårat genom synden. Så kan vi ropa och säga: ”Jag är ett förlorat får, kalla mig och fräls mig, Herre!” (Från den Ortodoxa minnesgudstjänsten).
Vi har under dagarna före Påsk på nytt upplevt Kristi lidande, Kristi passion, och vet att Hans lidande var för vår skull. Kära bröder och systrar, detta är inte någon enkel lek med ord utan vi befinner oss i själva frälsningens verklighet: så länge vi inte blir berörda av Frälsarens lidande för var och en av oss, så länge vi inte har anammat Frälsarens gränslösa kärlek till var och en av oss, så länge vi inte vet oss vara åtrådda, sökta av honom, älskade bortom allt förnuft, är vi slocknade varelser. Men det skall vara precis tvärtom – vi ska vara väsen av eld som Psaltaren säger: ”Du gör eldslågor av dina tjänare” (Ps 103:4). Låt oss ledas av det underbara Ljuset som strålar från Uppståndelsen, låt oss besvara Guds längtan efter oss med förtroende och kärlek!
Frid vare med er alla, säger Herren i påsknatten till Sina apostlar (Joh. 20:19). Låt oss ta emot denna frid som kommer från Guds kärlek till oss alla och låt oss i vår tur vara fridens frambärare! För att vi skall bli det måste vi välja livets väg, bli berörda av Kristi kärlek, präglade av Hans medlidande, befriade från våra gravar!
Herren själv är livet och Han säger till oss ännu idag: ”Jag är ditt liv”! Om vi ibland grips av hopplöshet så kommer Han och säger: ”Jag är ditt hopp”! Han ger oss tillbaka vår glädje. För vår del skall vi inte hindra Honom från att komma och besöka våra plågade hjärtan, låt Honom krossa helvetets dörrar däri. Ja, sannerligen ”med döden övervann Han döden och till dem som är i gravarna gav Han liv”!
Mina älskade bröder och systrar, med hela den kärlek jag hyser för er uppmanar jag er att bevara alla dessa heliga ord i era hjärtan, leva med dem och dela dem med alla medmänniskor på jorden! Må Herrens välsignelse vara med er alla!
Kristus är uppstånden!
Sannerligen är Han uppstånden!
† GABRIEL Ärkebiskop av Komana Den Ekumeniske Patriarkens Exark Paris den 11/24 april 2011
Alexander Navskij-katedralen, Paris
VÅRT LIV
Praktiskt samtal
om det inre livet i Kristi förklarings församling
Om stillhet i kyrkan
Kyrkan, liksom människan, är Guds hus och bönens hus. I kroppen förenas intellektet och hjärtat i bön. I kyrkan samlas människorna och frambär sina böner i endräkt. På samma sätt som vi behöver stillhet för vår personliga bön behöver vi för den gemensamma bönen i kyrkan. Stillhet när vi samlas i kyrkan är emellertid inte densamma som stillheten när vi är hemma i avskildhet.
Det handlar inte bara om frånvaron av ljud utan snarare om en harmoni av vissa ljud:
sången, klockklangen och rytmen av rökelsekaret. Välljud och harmoni utgör basen för vår inre tystnad under den gemensamma bönen.
Därtill ska det, så långt det är möjligt, råda total frånvaro av andra ljud – mobilsignaler, högljudda samtal, tissel och tassel och prasslande plastpåsar – behöver jag räkna upp mer? Allt detta är sådana ljud som avleder sinnet från den heliga sammankomsten till världens fåfänglighet och inte bara förstör utan också profanerar den gemensamma kyrkliga bönen.
I de fall sådana ljud ändå uppstår, antingen det sker oavsiktligt eller för att det är nödvändigt, måste vi emellertid visa stor förståelse och tålmodighet. Om till exempel signalen från en mobiltelefon stör oss, tänk vilken bestörtning och skam som ”syndaren” i det ögonblicket känner och tyck synd om honom – det hela är nog värre för honom än för oss! Tänk också på att vi själva kan råka ut för samma sak. Ha därför överseende och visa broderlig kärlek till nästan genom att förlåta en sådan ofrivillig synd… Man ska också komma ihåg att det i en stadsförsamling knappast går att finna samma stillhet som i ett kloster. Det är helt enkelt omöjligt. Hur mycket unga mödrar än försöker få sina barn att
vara tysta lyckas det inte alltid. Det ska vi inte förebrå dem för, utan vi ska tvärtom glädjas över att de finns just här. Kristus har själv gett oss budet att inte hindra barnen att komma till Honom, ”ty himmelriket tillhör sådana som de” (Matt 19:14).
Det finns dock andra ljud som i högre grad stör stillheten i bönen, nämligen oljud av mer ”fromt” slag: att man gnolar med i sången eller viskar med i bönerna, att man gör sina egna privata knäfall bland de stående eller att man högljutt stämmer in i körsången eller försöker överrösta den (vilket dessutom ofta låter outhärdligt falskt!). Alla dessa ljud måste vi vara särskilt uppmärksamma på eftersom de inte uppkommer av misstag eller tillfällighet utan är ett uttryck för dåliga vanor. De är uttryck för regellöshet, egoism, olydnad och ibland till och med andligt högmod – laster som äventyrar vår frälsning.
Därför bör vi respektera kyrkans ordning när vi är i kyrkan: Sjunga och läsa i kyrkan får endast de göra som har fått särskild välsignelse till det genom sin värdighet och kallelse.
Bara under Trosbekännelsen och Fader vår sjunger alla tillsammans, men vi ska inte försöka överrösta varandra. Vanligen ger kantorn tecken. Under läsningen av Hexapsalma (de sex psalmerna som inleder morgongudstjänsten) ska det vara fullständigt tyst; ingenting ska höras utom läsarens röst. Att mumla med i hans ord är inte tillåtet.
Om förseningar och om bikten
Detta är vårt stora problem. Enligt gudstjänstschemat ska liturgin börja kl.
10.00 på vardagar och lördagar och kl 10.30 på söndagar. Nästan alltid blir vi försenade.
Den främsta anledningen är att gudstjänsten direkt föregås av en långdragen bikt. Å ena sidan anstränger sig prästen för att hinna höra allas bikt, å andra sidan är det många som insisterar på att bikta sig utan hänsyn till att andra väntar på att gudstjänsten ska börja.
Det var av detta skäl som vi för tre år sedan införskaffade en kyrkklocka för att markera gudstjänstens början och biktens slut. Det skulle dock vara betydligt lättare för prästen om de i församlingen som känner till detta inte kräver att få specialbehandling. Man ska veta att det svåraste i prästens tjänst just är att säga nej till församlingsmedlemmar, speciellt när det handlar om bikten. Vi hoppas på förståelse för detta och på att man visar hänsyn till varandra.
Det finns tre tillfällen att bikta sig. Det första är efter vigiliorna på lördagar och inför stora fester. Hur lång kön än må vara tar prästen emot och lyssnar på allas bikt eftersom det finns gott om tid efter gudstjänstens slut. Om man absolut behöver bikta sig är detta den bästa tidpunkten att göra det.
Det andra tillfället är före liturgin. I så fall måste man dock komma tidigt, omkring klockan 9. Dessutom måste man visa hänsyn till andra och inte hindra dem från att bikta sig genom att själv ta upp alltför mycket tid i bikten. Prästen försöker höra allas bikt, men var och en måste å sin sida visa hänsyn.
Altartjänarna och körsångarna kan gå till bikt utan att behöva ställa sig i kö på grund av det arbete de frivilligt lägger ned till gagn för alla. Åldringar, sjuka och gravida bör man släppa före i kön och inte låta vänta.
Prästen kan, om han så finner lämpligt, erbjuda några att bikta sig under själva gudstjänsten, efter Fader vår. Den möjligheten är dock mycket begränsad, och detta får inte bli en regel.
Det tredje tillfället att bikta sig är att själv komma överens med prästen om en tidpunkt någon vardag från tisdag till torsdag. Detta rekommenderas särskilt för dem som har behov av att få samtala mer utförligt med prästen och för dem som aldrig biktat sig tidigare i livet. För att avtala tid går det bra att ringa till kansliets telefon, 08-15 63 16, och lämna ett meddelande.
Slutligen vill vi påminna dem som biktar sig ofta under hela året om möjligheten att avstå från att göra det under Stora fastans första vecka, under Stilla
veckan, på aftonen före Kristi födelse och på aftonen före Teofania för att de som inte har biktat sig på länge ska få möjlighet att återvända till detta frälsande sakrament.
Om kommunionen
Vid kommunionen ska ordningen vara följande: Först tar läsarna och altartjänarna del av sakramentet, sedan spädbarnen och barnen, och därefter tar alla del i tur och ordning. Sjuka kommunicerar sist. Det är brukligt att man lägger händerna i kors över bröstet. Man bör gapa stort för att undvika att den heliga kommunionen spills ut. På spädbarn ska man hålla fast händerna och ta ut nappen, och man ska inte låta dem få nappen igen direkt efter kommunionen. Om den heliga kommunionen skulle råka spillas på kläderna ska man försiktigt ta av dem och genast lämna dem till prästen.
Om barnet gråter och inte vill ta del av sakramentet bör man inte tvinga det genom att öppna dess mun med våld osv. Det är bättre att lugna barnet och komma tillbaka nästa gång och att fortsätta göra på det sättet så länge barnet inte vill själv.
Barnets motvilja försvinner snabbt om vi själva föregår med gott exempel..
Den som är på resa får ta emot kommunionen om hans biktfar i förväg har gett sin välsignelse. Det är bäst att bikta sig hos sin församlingspräst före avresan och inte hos någon obekant präst, så att man inte avbryter sin andliga terapi och undviker att falla för frestelsen att bikta en sak för den ena prästen och en annan för den andra. Under kortvariga och intensiva resor är det bäst att avstå från att gå till kommunionen.
Om barns fasta
Det har blivit märkbart vanligare att man ålägger barn att fasta inför den heliga kommunionen, till och med mycket små barn. Detta är oftast olämpligt, i synnerhet om man gör det på ett formellt sätt. Barnen måste läras att bli medvetna om fastan, men det går långsamt, och de lär sig framför allt genom vårt eget exempel. Det ligger inte i barns natur att fasta eftersom de inte har någon mogen förståelse av den andliga innebörden i den kristna fastan och inte heller några utvecklade matvanor. Det är vanligt att barn ännu inte har lärt sig äta alla sorters mat, och de behöver en allsidig och hälsosam kost.
När de har nått en viss ålder är det naturligtvis lämpligt att vänja dem vid att avhålla sig från föda inför kommunionen, men precis vilken ålder handlar det då om? Det beror å ena sidan på barnets individuella utveckling och å andra sidan på tidpunkten för gudstjänstens början. I idealfallet ska liturgin börja tidigt eller till och med mycket tidigt.
Denna ordning följs i kloster och i vissa församlingskyrkor i traditionellt ortodoxa länder.
I sådana fall är det fullt möjligt att vänja ett sju- eller åttaårigt barn vid att skjuta upp frukosten till efter kommunionen.
I vår kyrka börjar emellertid liturgin förhållandevis sent eftersom folk kommer resande från förorter, ibland avlägsna sådana, och inte sällan från andra städer.
På grund av detta slutar liturgin omkring kl. 13, och kommunionen äger rum omkring 12.30. Man inser lätt att det inte bara är oklokt utan till och med skadligt för barnens hälsa att kräva att de ska avhålla sig från att äta och dricka under så lång tid. Det är bättre att vi försöker ta ansvaret på oss och vara goda förebilder för våra barn fram till dess de kommer till mognad.
Om prosfora
Prosfora är liturgiskt bröd av vilket en del läggs i den heliga Kalken och resten delas ut till de troende som en välsignelse vid slutet av liturgin. Prosfora bakas enligt speciella föreskrifter av sådana församlingsbor som har fått välsignelse att göra det.
Vid gudstjänstens början köper de troende dem och bär fram dem tillsammans med namnen på sina närmaste för åminnelse i proskomedin. I vår församling brukar de troende inte köpa dem separat, utan var och en lämnar ett frivilligt bidrag efter vad han har råd med. Prosforabröden finns i altarrummet, och prästen lägger dem själv på namnlistorna. I vilket fall som helst ska man dock lämna någon summa pengar i bidrag till kyrkan när man lägger fram namnlistor. Det gäller även om man är betalande medlem i församlingen; bidraget är inte ”inkluderat” i medlemsavgiften.
Det förekommer att man sparar prosfora som heliga ting.. Vissa till och med skickar eller lämnar dem i gåva till sina närmaste som souvenirer. Denna sedvänja bör absolut inte uppmuntras. Prosfora kan man ge till en sjuk eller till dem som av någon anledning inte hade möjlighet att gå i gudstjänsten, men man bör se till att äta upp den så snart som möjligt, allra senast före nästkommande liturgi och alltid på fastande mage.
Man bör absolut undvika att låta prosforabröden ligga så länge att de blir dåliga, så att man måste bränna dem. Det är likadant med andra heliga ting.
Om namnlistor och sorokoust
Listor med namn på närstående som skall ihågkommas under Liturgin lämnas fram antingen enskilt eller tillsammans med prosfora. Prästen tar ut en del ur prosforan och lägger den på diskos, varvid han nämner namnen på levande eller bortgångna. Det är bäst att lämna fran listorna i god tid, helst före Lilla Intåget, men absolut senast vid Kerubimsången. Listor som kommer fram efter detta lämnas till nästkommande liturgi.
Sorokoust, det är listor med namn som ihågkoms vid alla Liturgier under fyrtio dagar. De särskiljer sig genom att man på dem skriver namnet på en person som man vill särskilt skall ihågkommas och bedjas för. Därför brukar ett begränsat antal namn lämnas in på en sorokoust. I vår församling är det även i detta fall frivilligt att lämna en gåva, men man bör vara medveten om att det vid en sorokoust bör lämnas ett särskilt bidrag.
Om kyrkans ljus och "främmande" ljus
Även ett ljus i kyrkan är ett rent offer inför Gud och utgör också ett materiellt stöd till församlingen och stiftet. Men med avseende på ljusen ställs en kanonisk fordran:
församlingen kan inte fritt inköpa ljus hos vilken producent eller försäljare som helst, utan endast efter anvisnningar från stiftets ärkebiskop. Vi har ett särskilt medgivande från ärkebiskop Gabriel att köpa de ljus som syster Johanna stöper i Heliga Korsets skete i Vavd.
Av detta sagda framgår det att det inte är tillåtet att medföra och tända andra ljus i vår kyrka!
Om böner "enligt överenskommelse"
"Där två eller tre är församlade i Mitt namn, där är jag mitt ibland dem" (Matt 18:20). I enlighet med dessa Frälsarens ord kan man ibland be enligt överenskommelse. Men de syftar främst till en liturgisk församling av kristna och visar på Herrens reella närvaro och Hans förening med de närvarande under detta gudomliga Sakrament.
En enskild bön har också sin viktiga betydelse och plats i en kristens böneliv. Under den enskilda bönen kan var och en finna möjlighet att vara på tu man hand med Gud, att fördjupa sig i sin inre bön: "När du ber, gå in i din kammare, stäng dörren och be till din
Fader, som är i det fördolda" (Matt.6:6). Därför bör inte enskilda böner efter överenskommelse vara en allmänt vedertagen praktiserad rutin. Det finns ingen bön
"enligt överenskommelse" som är större än en eukaristisk församling. Enskilda böneförsamlingar "enligt överenskommelse" tillåts under speciella förhållanden, med en andlig faders välsignelse. I övrigt finns inga allmänna bestämmelser om andlig vägledning och lydnad.
Om församlingslokalen
Församlingslokalen underhålls av församlingens medlemmar. Den hyrs av den bostadrättsförening som äger huset där vår kyrka är belägen. Hyran är drygt 13000 kronor i månaden, d.v.s. c:a 156000 kronor om året. Det är en betydande summa och inte den enda som församlingen måste betala för att garantera sin materiella existens.
Det är dessutom mycket viktigt att behålla lokalen. Den ger oss möjlighet att ordna kyrkkaffe och luncher, att ha skola för barn på fredagar, diskussionsgrupper för vuxna i
teologiska frågor, möten och
bildningsverksamhet, körrepetitioner samt ibland även konserter och utställningar.
Lokalen ger även församlingens medlemmar möjlighet att ordna privata sammankomster efter vigslar, dop eller begravningar.
Ofta används vår lokal även av ortodoxa
kristna som inte är medlemmar av vår församling. Vi vill låta den vara öppen för alla, men vill be att alla visar förståelse och lojalitet mot våra medlemmar. Om man nu inte betalar någon medlemsavgift så är man desto mer skyldig att delta i kostnaderna för lokalen när man använder sig av den.
Om kyrkkaffe och luncher
I vår församling är det sedan länge tradition att ordna luncher eller kyrkkaffe efter Liturgin, som en fortsättning av samvaron under Liturgin och i likhet med de s.k. agape (kärleksmåltider) som de kristna hade i forntiden. Detta är ett helt frivilligt åtagande av våra medlemmar. Av praktiska skäl har det bildats några grupper av personer som vill delta och dessa grupper turas om att ordna måltiderna. Denna goda praxis är värd att bevara och utveckla.
Inte desto mindre måste några ord tilläggas om atmosfären under dessa kyrkkaffen och luncher. Vi bör alltid inte bara vara uppmärksamma på den meny som severas, utan även de samtal som förs under måltiderna, de är viktigare än allt. Om det gäller maten bör vi vara nöjda med både en yppig och en enkel måltid. Vi bör bevara helighet och meningsfullhet i samtalen, inte tillåta konflikter, hålla tillbaka irritation och hätskhet, avstå från hetsiga diskussioner, kritik och kommentarer. Om vi frivilligt har åtagit oss att tillreda måltiden skall vi göra det med ren glädje, enkelt hjärta oxh utan bedömningar av vad andra gör. Allt bör vara till Guds ära och till ett tjänande av vår nästa. Det är bättra att
avstå från att laga någon måltid än att jämföra den med andras. Om vi gör det förlorar vi snart vår lön för mödan. Vi skall inte glömma att det huvudsakliga målet är att bevara Guds nåd som vi mottagit under gudstjänsten
Om anmärkningar och gräl
Man bör undvika att anmärka på varandra i kyrkans lokaler, även om man i sak har rätt.
Ofta leder detta till konflikter, även om avsikterna varit välvilliga. Det är bättre att tala med prästen och lägga denna börda på honom, så kommer han i kraft av sitt ämbete att vidta de nödvändiga åtgärderna. På honom blir man inte så arg... Det är heller inte nyttigt att inleda teologiska dispyter när och var som helst. Vi genomför teologiska samtal regelbundet, det är bättre att delta i dessa. Konflikter på religiös grund är något av det mest skadliga i en församlings liv.
Om medlemskap i församlingen
Alla döpta ortodoxa kristna är genom sitt dop medlemmar i Kristi kropp - den heliga Kyrkan. Dess synliga element är församlingen. I varje kanonisk församling bevaras och visar sig all den nådens fullhet som finns i den universella Kyrkan. I församlingen förverkligas även enigheten med biskopen genom att han ihågkoms vid Liturgin. I församlingen fulländas den mystiska enheten i Kristi kropp i de mest verkliga dimensioner - den synliga församlingen av nattvardsgäster. Men församlingen har även en mycket reell beröring med det praktiska livet, med den yttre världen där "dfenna världens" olika sociala, juridiska och ekonomiska principer gäller. Vi måste ta hänsyn till dem utan att bryta mot Evangeliets andliga lagar. Därför innehåller församlingsorganisationen även sådana "världsliga" element som administration, redovisning, ett valsystem samt administrativ och finansiell styrning. Detta skall man inte se ned på eller anse som något oandligt. Tvärtom, det är en viktig och ofrånkomlig del av församlingslivet, utan vilken församlingen inte skulle kunna på ett fullvärdigt sätt uppfylla sin högre andliga uppgift.
Att vara församlingsmedlem ger inga särskilda privlegier vad gäller gudstjänster och liturgi - dessa åtnjuter som sagts tidigare alla döpta ortodoxa kristna. Medlemskap i församlingen ger möjlighet att delta i de administraiva processerna vid församlingsmötet, att rösta, vara medlem av kyrkorådet och utöva finansiell kontroll. Genom att erlägga medlemsavgiften (f.n.1000 kronor om året) stöder medlemmarna sin kyrka materiellt.
Därför är medlemskap i församlingen en helig sak, ett ansvar inför Gud och nästan, ett bevis på mogenhet i de ortodoxa kristnas samveten.
Om skolan
Vi kommer alltid att vara tacksamma mot de lärare som arbetar med barnen i
"söndagsskolan" (fastän den hos oss är på fredagar). De avsätter helt frivilligt av sin tid för att tjäna andra.
Vår skola är främst avsedd för församlingens medlemmar. Men dit kommer även personer som är våra vänner men inte är medlemmar hos oss. Vi mottar dem med glädje eftersom vi anser att vår skola är vårt anspråkslösa bidrag till missionsverksamheten.
Men, som vi redan sagt, skollokalen kostar våra medlemmar ganska mycket pengar.
Ännu en gång riktar vi en appell speciellt till icke-medlemmarna att visa kärlek och förståelse och ge sitt bidrag till hyran och underhållet av skollokalen!
Två råd till föräldrarna:
Uppmuntra inte nödvändigtvis de små att rita endast ikoner och kyrkor, bara för att vi är troende. Barnen måste först tillägna sig grunderna för att rita och handskas med färger för att sedan upptäcka ett speciellt intresse för måleri i allmänhet och till slut även bli mogna för att måla ikoner. För detta krävs tid och framför allt en speciell kallelse.
Tvinga inte barnen att alltid bara läsa religiösa texter. De måste först utveckla en bred språklig förmåga och skaffa mångsidiga kunskaper. Den helige Basileos den store skrev redan på 300-talet om nödvändigheten att hos ungdomen utveckla en bred kultur.
Dessutom, försök att undvika alltför förenklade återberättelser av den Heliga Skrift som är "tillrättalagda" för barn. I sjölva verket riskerar detta att profanera Evangeliet i deras medvetande och uppfatta det som en av många lärorika berättelser ur sagans värld...
vilken sedan försvinner tillsammans med barndomen! Samtal om tron och om heliga ting måste äga rum särskilt, för att barnen skall känna att dessa samtal är av särskild vikt.
Om biblioteket
Församlingens bibliotek har tillkommit genom gåvor från våra medlemmar under en följd av många år. Som ett resultat av detta är det ganska innehållsrikt
på såväl
skönlitteratur som teologisk litteratur.
Det är tillgängligt för alla, men församlingens medlemmar, som regelbundet betalar sin medlemsavgift har företräde.
Donationer till biblioteket mottas, men företrädesvis teologiska och liturgiska böcker.
Kyrkorådet har rätt att besluta om försäljning av dubbletter, men endast om det inte rör sig om kyrklig litteratur. Sådana böcker utbjuds inte till försäljning.. Övriga regler och krav är desamma som i offentliga bibliotek, var aktsam om böckerna, återlämna dem i tid.
Dessutom ombeds församlingmedlemmarna att inte lämna sina ytterkläder och väskor i biblioteket, eftersom det är beläget i själva kyrkan, intill altaret. Klädhängare finns i kyrkans vapenhus (förrummet).
F. Angel
ALLMÄNT FÖRSAMLINGSMÖTE DEN 15 MAJ 2011
Med kyrkorådets medgivande hålles det årliga mötet för medlemmarna i Kristi Förklarings ortodoxa församling söndagen den 15 maj 2011 direkt efter liturgin i kyrkan.
Anm. 1. Alla i Sverige bosatta ortodoxa, ej yngre än 24 år och utan avseende till kön, ålder eller nationalitet och som genom sin skriftliga ansökan blivit införda i församlingsboken samt betalt den årliga församlingsavgiften, äger rätt att deltaga i församlingsmötet.
Anm. 2. De som inte finns införda i församlingsboken äger inte rätt att deltaga i församlingsmötet även om de är kända som trogna gudstjänstbesökare och givmilda understödjare av kyrkan.
Anm. 3. De församlingsmedlemmar som ännu inte hunnit erlägga församlingsavgiften för år 2011 — 1.000 kr — ombedes göra detta inte senare än 1 maj. De som lever under ansträngda ekonomiska omständigheter, kan erlägga medlemsavgiften uppdelad i mindre poster under hela året.
D A G O R D N I N G:
1. Val av tre befullmäktigade att justera mötets protokoll.
2. Redogörelse av kyrkoherden för församlingens liv.
3. Ekonomisk redogörelse för 2010.
4. Budget för 2011.
Den ekonomiska redogörelsen för år 2010 och budgeten för år 2011 finns tillgängliga i kyrkan fr.o.m. lördagen den 7 maj. Alla som vill deltaga i församlingsmötet bör
dessförinnan ha bekantat sig med församlingens ekonomi.
5. Avslutning av Revisionskommitténs granskning.
6.Val av tre medlemmar till kyrkorådet med anledning av att mandattiden har utlöpt för Per Olsson, Kira Billman och Elena Kader.
Valberedningens förslag av kandidater till valet:
Per Olsson, Kira Billman, Elena Kader, Olga Boukouvalos, Arkadij Pereljigin, Christian Nikolaj Kamill
7.Val av två medlemmar till Revisionskommittén med anledning av att mandattiden har utlöpt för Henrik Björkman och Ilja Bider.
Valberedningens förslag av kandidater till valet:
Ilja Bider och Anders Garstål
Om någon vill föreslå andra kandidater skall valberedningen
(Natalia Markin tel: 08-755 68 05, Zoja Mejeritcher tel: 076-232 17 19 eller Kristina Wemmenhög tel:08-541 360 12)
Kontaktas senast 14 dagar före församlingsmötet
