Nyheter från Burträsk och Lövångers pastorat • November 2020 - februari 2021
Vi måste vara
rädda om varandra
....sid2 Tom Randgard
pastoratets nya
kyrkoherde
...sid5
Foto: Magnus Aronsson
En bön i Coronatid
av biskop Åsa Nyström Käre Gud, du som vårdar din skapelse och för-barmar dig över allt levande.
I denna oroliga tid sträcker vi oss mot dig i bön.
Vi ber om vishet, vägledning och uthållighet för alla som har ett övergripande ansvar i samhäl- let – regering, riksdag, myndigheter. Vi ber att de frimodigt visar tydligt ledarskap som strävar efter det gemensamma bästa. Hjälp oss att leva så att vi hindrar smittan från att sprida sig.
Vi ber för alla som arbetar inom sjuk- och häl- sovården, och andra som upprätthåller viktiga samhällsfunktioner. Ge kraft, hälsa och vishet.
Låt oss alla bidra till ett samhällsklimat präglat av dialog och respekt, till ett samhälle som vär- nar alla människors värde och värdighet.
Vi ber för alla som drabbas av sjukdom och för alla som känner oro och ängslan. Förbarma dig över oss. Vi ber om läkedom och din frid som övergår allt förstånd. Ge oss kraft att som männ- iskor i Sverige och världen stödja varandra bort- om egna intressen.
Vi ber för hela din världsvida kyrka, för Svenska kyrkan och alla våra församlingar. Hjälp oss att tjäna dig och våra medmänniskor. Ge oss krea- tivitet och en vilja att hitta nya sätt att vara i din tjänst för fred och läkedom åt alla.
Låt din Ande vägleda oss. Ge oss impulser, både till handling och till vila. Ge oss förmåga att ge vidare den kärlek och solidaritet som du visat oss.
Vi ber i Jesu namn. Amen.
Så länge pandemin är ett faktum, behöver vi fortsätta att hålla i och att hålla ut, undvika möten med många människor och hålla avstånd. Mitt i allt detta vill vi, trots alla begränsningarna, försöka fort-sätta att vara en kyr- ka för och med våra med- människor. Vi fortsätter att fira gudstjänster där vi kan och med stor omsorg om varandra.
Men kanske blir vi hänvi- sade till att istället spela in gudstjänsterna och sända ut dem via internet och de lokala nät som finns. Vi följer hela tiden utvecklingen och förhåller oss till de rekommenda- tioner som folkhälsomyn- digheten och andra myn- digheter beslutar om.
Pandemin påverkar vår verksamhet på många
Vi måste vara rädda om varandra
sätt, vi pausar till exem- pel all vuxenverksam- het. Även när det gäller begravningar och andra kyrkliga handlingar måste vi ta hänsyn till rådande situation och välja en lämplig lokal där säkerhe- ten kan upprätthållas.
Traditionen med ”Alterna- tiv jul” i Burträsk pausas i år liksom ”Jul i gemen- skap” i Lövånger som dock till viss del kompen- seras av andra aktiviteter.
(se sidan 3)
Det känns tråkigt att tving- as begränsa utbudet av aktiviteter och gudstjäns- ter. Men det viktigaste är trots allt att vi i alla tänker oss för och är rädda om varandra.
Åke Lundgren Kyrkoherde Vi har levt med Coronapandemin ett långt
tag nu och många börjar tröttna på situa- tionen. Tyvärr ser vi nu en kraftig ökning av smittspridningen i hela landet och i Väster- botten och vi har fått skärpta restriktioner för att kunna stoppa spridningen.
Bryt en tradition
Foto: Jesper Wahlgren/Ikon
Traditioner är viktiga för oss. Det blir extra tydligt under julen, vår största kristna högtid. Traditioner är invanda seder och bruk, språk och värderingar som förs vidare från generation till generation. Ofta skapar de en trygg ram runt våra liv, oavsett var i världen vi lever.
Men en del traditioner är skadliga.
Tvångsäktenskap, könsstympning och andra övergrepp drabbar många flickor runtom i världen.
Varje dag gifts fler än 30 000 flickor bort, en del inte äldre än 10 år.
Var tredje flicka och kvinna utsätts för våld under sitt liv – bara för att de är flickor. Skadliga sedvänjor, strukturer och normer berövar flickor och kvinnor makten över sina liv. Det kan vi inte acceptera!
Det är hög tid att bryta skadliga traditioner.
Tillsammans kan vi stoppa tvångsäktenskap, könsstympning och andra övergrepp. Vi lever alla under samma himmel och har samma rättigheter.
Men beroende på var vi föds, eller vilket kön vi har, ser verkligheten olika ut.
I många länder har människor större förtroende för religiösa ledare än för politiker och myndigheter.
Därför är det avgörande att religiösa företrädare tar avstånd från exempelvis tvångsgifte, könsstympning och andra
övergrepp. Act Svenska kyrkan har en unik möjlighet att samarbeta med andra religiösa aktörer och förändra förtryckande strukturer, oavsett om de finns inom kyrkan eller i övriga delar av samhället.
Tillsammans med andra kyrkor, organisationer och tusentals frivilliga arbetar Act Svenska kyrkan för mer rättvisa samhällen, där flickor och kvinnor kan göra sina egna val. Tillsammans kan vi bryta skadliga traditioner!
De senaste åren har vi på ett trevligt sätt haft ett gemensamt julfirande på församlingshemmet i Lövånger, ”Jul i gemenskap” som många människor samlats till.
I år hindrar covid-19 oss från att träffas tillsammans men vi vill fortfarande bidra till gemenskap under julen på nya sätt.
Därför vill vi erbjuda dig som önskar ett telefonsamtal från en medmänniska i församlingen under juletiden. Ett telefonsamtal är inget märkvärdigt men viljan är god och vi får dela en stund med varandra i smått och stort.
Låt oss veta om du vill ha ett samtal genom att ringa eller smsa:
Maria 073-08 43 810 eller Anna-Maria 073-074 60 94.
Guds välsignelse och God jul
En God Jul för alla Ansök om en julkasse
I andra Korinthierbrevet 8:14 skriver Paulus till församlingen: ”nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd ska avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt”
Vi kan alla någon gång i livet, av olika anledningar hamna i ekonomiska svårigheter. För dig som inte har möjlighet att duka fram lite extra god mat under jul finns Kyrkans hjälpkassa i Lövånger.
Tack vare de gåvor som skänks och de kollekter som samlas in till Kyrkans Hjälpkassa så finns nu möjligheten att ansöka om en julkasse med mat och godsaker.
Ansök mellan 27/11 och 13/12.
Den som beviljas en julkasse kommer kunna hämta den på Annagården under vecka 51.
Kontakta någon av oss i
diakoniteamet så pratar vi vidare på telefon.
Anna-Maria 073-074 60 94 Linda 073-059 04 07 Maria 073-08 43 810
Allt har sin tid så står det på en bänk. Den finns i entrén till den lägenhet där vi numera bor i Skellefteå. Det är ett citat ur bi- beln, ur gamla testamentet, pre- dikaren 3:1. Allting har sin tid, ja så är det för oss alla och ibland tar det tydliga steg.
För 16 år sedan så blev jag Kyrko- herde i Lövångers församling. Jag kom till min barndoms kyrka. Denna vackra 1500-tals kyrka. Här har jag sedan barnsben varit med om många fina helger och mött många fromma människor. Det har betytt mycket för mig. Nu har jag fått vara kyrkoherde i den Kyrkan, i den för- samling där jag är både döpt och konfirmerad. Det är stort!
Under åren har en hel del hänt. Lö- vånger har blivit mångkulturellt och färgstarkt på ett nytt sätt. Försam- lingen som till antalet kyrkotillhöriga är litet behövde bli större för att kun- na stå stadigare och 2014 så blev vi ett pastorat med Burträsk. Det heter numera Burträsk-Lövångers pastorat. Det är fortfarande en på- gående process att hitta nya vägar för framtidens utmaningar. Det sak- nas inte utmaningar. Här behöver vi stå enade, hjälpas åt och se nya möjligheter.
Jag har haft förmånen att få vara kyrkoherde för det nybildade pas- toratet. Det var i Burträsk jag kom
till världen en åsknatt i juli. I fjol fick vi fira 70-årsjubileum för Burträsks stora och mäktiga kyrka.
Men allt har sin tid. Nu kommer jag att sluta som Kyrkoherde men inte sluta som präst utan kommer att fortsätta ha gudstjänster, dop, be- gravningar, vigslar där det behövs i vår Kyrka. Jag ser fram emot att få tid att fördjupa mig i teologin, att finnas mer tillhands för familjen.
Det som är tråkigt är att Corononan hindrar en att åka runt och hälsa på som man skulle vilja göra, nu när jag ska sluta. Det har ju under åren blivit många möten med människor.
Dessutom är det svårt att planera för gudstjänster och samlingar långt i förväg när förhållanden snabbt kan ändras. Här behöver vi hjäl- pas åt att Hålla i, Hålla ut och vara rädda om varandra.
Nu får pastoratet en ny kyrkoherde, Tom Randgard. Nya, yngre krafter som är villiga att ta vid i arbetet. Vi önskar honom och hans familj väl- signelse i uppgiften som Kyrkoher- de i Burträsk-Lövångers pastorat.
När pastoratet ska få en ny Kyr- koherde inom kort så går vi in ett nytt Kyrkoår. Kyrkans år börjar med första söndagen i Advent. Rubriken är Ett nådens år. Det är verkligen en önskan att det ska vara ett nådens år från Herren. Jesus som rider in i Jerusalem inte på några höga
hästar utan han kommer på ett an- norlunda sätt. Han kommer ridande på en åsna. Det kan tyckas märkligt för en stor ledare att komma på en åsna, ett arbetsdjur. Men Jesus kommer till oss som vår bror och vän och som vår frälsare, vår befria- re. Det är så han vill komma till oss, i ögonhöjd, möta oss ansikte mot ansikte. Förra årets advent citerade jag Michael Bjerkhagens bön och vill göra det nu också därför att den säger så mycket om evangeliet, om hur Gud kommer till oss:
”Herre, Tack för att du möter mig.
Men inte på höga hästar utan i jämnhöjd, så att vi kan se varan- dra. Låt mig få låna åsnans långa öron så jag kan höra dig. Hennes envishet och tålamod så att jag kan arbeta i ditt rike.”
En bön inför ett nytt Kyrkoår.
Jag vill med detta säga ett stort TACK till alla som jag varit i kontakt med under dessa år i väldigt olika sammanhang. Jag kan inte räkna upp alla utan säger ett stort TACK.
Att sluta är en process men med vetskapen om att allt har sin tid, nu kommer något nytt.
Här vill jag låna ord från vår Biskop Åsa brukar citera: ”Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, märker ni det inte”
ur Jesaja 43:19
Åke Lundgren
Allt har sin tid
Foto: Åke Lundgren
Tom Randgard heter pastoratets nya kyrkoherde
Tom Randgard Ålder: 41 år
Familj: Gift med Linda sedan 2007. Två döttrar, Hannah 11 år och Siri snart 7år
Bor: i radhus på Anderstorp i Skellefteå
Prästvigdes: 2008
Arbetar: sedan 2014 som ar- betsledande komminister inom Skellefteå landsförsamling.
Tidigare: i Ålidhems försam- ling i Umeå och Bureå försam- ling.
Tom Randgard heter pastoratets nya kyrkoherde. I januari över- tar han ansvaret för verksamhe- ten i två församlingar som han ännu inte riktigt har så stor koll på, men som han ser fram emot att få lära känna lite närmare.
Upplevelser och erfarenheter un- der uppväxtåren påverkar ofta ett framtida yrkesval. För Toms del växte kallelsen att bli präst fram redan under konfirmationstiden i Älvsbyn. Han trivdes i kyrkan, med människorna och med det andliga livet. Att han sedan under ungdomskvällarna fick chansen att utklassa komministern i pingis bidrog säkert också till den varma hemkänsla han upplevde i kyr- kan.
– När skolan slutat för dagen, gick jag ofta och hälsade på kyrko- herden Tomas Lång och vi hade många och långa samtal. Att bli sedd, bekräftad, tagen på allvar och i anspråk och är något jag fått med mig därifrån och på olika sätt sedan strävat efter att själv för- medla vidare, berättar Tom.
I Unga år tillbringade han många lägerdygn på Munkviken, en plats som än idag gör honom varm i hjärtat. Att få lära känna försam- lingarna i övrigt lite närmare är något som han verkligen ser fram emot. Det är ett pastorat som Tom menar har mycket att erbjuda, att värna om och utveckla. Det var också något som sporrade honom att söka tjänsten som kyrkoherde.
– Min bild av Burträsk och Lövång- er är att det är två församlingar som både är lika och olika. Jag tror att det finns goda möjligheter att ytterligare utveckla samarbetet mellan församlingarna, utan att för den skull likrikta dem. Jag hoppas kunna värna om den mångfald som två församlingar innebär och samtidigt kunna stärka samverkan.
dit behövs även samverkan med andra organisationer.
– Samhällen stärks och blir bättre platser att leva och verka på, när goda krafter samverkar. Jag gläds åt att det finns upparbetade sam- arbeten och kommer att verka för att kyrkan ska vara en självklar samarbetspart även i framtiden.
Att det blir färre medlemmar och gudstjänstbesökare är en fråga som de flesta församlingar tampas med idag. För att om möjligt vända den utvecklingen pekar Tom på två nyckelord som är viktiga i sam- manhanget, ”relevans” och ”rela- tion”.
– När du upplever att något är relevant i ditt liv och du har en re- lation till det, så blir det viktigt. Vi behöver bemyndiga människor till uppgifter i såväl gudstjänst som övrig verksamhet. Vi behöver på- minna varandra om att barnen och ungdomarna inte bara är framti- den, de är HÄR och NU, menar Tom och fortsätter.
– Att redan i unga år få bli tagen i anspråk tror jag bygger en rela- tion. Så var det för mig; Den hem- känsla jag fick som ungdom kom inte gratis, för det var inte utan engagemang från församlingsbor och medarbetare. Därför ser jag det som att det är vår gemen- samma angelägenhet och något vi behöver kraftsamla kring i hela Svenska kyrkan.
Pastoratets nya kyrkoherde Tom Randgard avslutar sedan med att uppmuntra alla att dela med sig av sina tankar och idéer kring en utö- kad delaktighet För att vara kyrka är inget enmansuppdrag utan det är något man gör tillsammans på- pekar han.
ULF WIKSTRÖM
Foto: Linda Randgard
En kyrkoherde har många arbets- uppgifter och den nye herden ser fram emot att få arbeta med såväl förvaltning som förnyelse av kyr- kans gudstjänstliv. Han menar att kyrkoherden har ett uppdrag att representera såväl kyrkan som människorna i bygden. Målet är att verka för att församlingarna ska må så bra som möjligt, såväl eko- nomiskt som socialt och för att nå
När Karin Lundström berättade att hon tänkte dra sig tillbaka blev den naturliga frågan ”vem kan ersätta en som Karin” I våras startade en anställningsprocess som under hösten lett fram till att Olov Rutschman anställts som diakoniassistent. Vem är då Olov? Så här presenterar han sig själv.
Jag heter Olov Rutschman och den första december kommer jag att
börja arbeta som diakoniassistent i Burträsk-Lövångers Pastorat. Jag bor tillsammans med min fru och vår treåriga son i Bureå, där jag på min fritid sjunger i kyrkokören och tar kortare löpturer när tillfälle ges. Jag mår som bäst när jag får ströva runt i skog och mark en solig dag, speciellt under den alldeles för korta bärsäsongen, då jag passar på att fylla frysen med olika sorters bär, där favoriten är vildhallon. Jag är uppvuxen på en bondgård i den lilla byn Bodan strax utanför Skel- lefteå i en stor syskonskara. Byns bönhus hade en central plats under min uppväxt, där både EFS-fören- ingen och fritidsföreningen i byn hade verksamhet.
Jag är utbildad socionom sedan snart 14 år tillbaka och de flesta av mina yrkesverksamma år har jag arbetat med utrikesfödda per- soner på olika sätt, bland annat med mottagande av asylsökande och som personal på boende för ensamkommande barn. Jag har
Tack för mig - hoppas vi möts igen
Som ni vet så åldras vi alla och själv fyllde jag 65 år under hös- ten. Detta gör att jag har valt att gå i pension från och med års- skiftet.
Jag vill på detta sätt tacka för mig och tacka er som tog emot mig på ett sådan vänligt sätt när jag kom hit som nyanställt till ert pastorat 1 feb 2016. Jag vill också att ni ska veta att jag har trivts fantastiskt bra att arbeta här hos er och jag kom- mer att bära med mig många fina minnen. Ni kommer att ha en plats i mitt hjärta. Om ni känner någon som funderar över vad de ska ut- bilda sig till i framtiden så tipsa dem om att bli diakon, i mitt tycke är det ett av de bästa arbeten som man kan ha. Jag är också så glad att de finns en person som kommer att ta
över efter mig och jag hoppas att ni tar hand om honom lika bra som ni har tagit hand om mig. Även fast jag slutar mitt arbete så behöver ni inte tro att vi aldrig kommer att träffas, jag bor ju bara 2 mil bort och när det gäller Lövånger är det
nästan 7 mil. Men avståndet är inte längre än att jag kan dyka upp på någon gudstjänst eller TrivselTräff.
Tack för mig och hoppas att vi möts igen.
KARIN LUNDSTRÖM Diakon
Foto: Ulf Wikström
Olov axlar Karins mantel
också arbetat en kortare period på behandlingshem inom LP- verksamheten. Jag har en längtan att få utbilda mig till diakon och min förhoppning är jag att inom en inte alltför avlägsen framtid kan påbörja diakonutbildningen på distans. Jag ser fram emot mitt nya uppdrag som diakoniassistent, där jag hop- pas kunna bidra till att göra Guds rike synligt genom att tillsammans med hela kyrkan vara Jesu armar och ben i Burträsk och Lövånger med omnejd. Jag vill kunna hitta sätt att arbeta relationsskapande i pastoratet under trygga former i den rådande pandemin som just nu gör sig alltför påmind. Det kommer att bli en utmaning, men jag hoppas och tror att det ändå är möjligt att vi på sikt ska kunna bryta isolering och ensamhet och arbeta gemen- skapsfrämjande i våra församlingar.
Jag vill gärna lära känna er försam- lingsbor, så tveka inte att kontakta
mig. OLOV RUTSCHMAN
Foto: Miriam Rutschman
De senaste åren har Edelviks folkhögskola haft i uppdrag att ansvara för det samiska konfir- mandarbetet inom Sverige och sápmi. Tidigare år har konfir- mandläsningen avslutats med ett stort läger och en välbesökt konfirmation i Burträsks kyrka. Hur konfirmandtiden avslutas för årets närmare 50 konfirmander är på grund av de nya restriktionerna fortfa- rande en öppen fråga.
Inom det samiska samhället är konfirmationen en stor händelse i en ungdoms liv. Till konfirma- tionen kommer inte bara den närmaste familjen utan även en hel del övrig släkt, vänner och
Stor (O) säkerhet kring den samiska konfirmationen
bekanta. Det har inneburit att Bur- träsks stora kyrka med tusentalet platser som regel har varit fullsatt vid dessa tillfällen.
På grund av Corona-pandemin har alla förberedelser inför årets konfirmation ställts på ända och från Edelviks folkhögskolas sida har man efter dialog med biträ- dande smittskyddläkare och kom- munen anpassat upplägget. 4 min- dre långhelgsläger genomfördes under hösten och förhoppningen finns fortfarende att restriktionerna som nu ligger släpps så att kon- firmationstiden kan avslutas efter julhelgen med långhelgsläger i två mindre grupper samt konfirma- tion i små grupper på Trettonda-
gen. Planeringen har fått göras om i grunden och i skrivande stund finns fortfarande många obesvarade frågor.
– Blir det inte en lättnad i restrik- tionerna då det gäller resor mel- lan länen så är det ett jättestort dilemma för oss och i dagsläget ser vi inte någon lösning , säger Kristina Sundin, projektledare och pedagog vid Edelviks folkhög- skola.
– Trots detta så försöker vi hålla hoppet uppe och kommer inga lättnader får vi ta nya tag och söka en lösning så att ungdomarna blir konfirmerade på något sätt, avslu- tar Kristina.
ULF WIKSTRÖM Samisk konfirmation i Burträsks kyrka. Bilden från ett tidigare år. Foto: Ulf Wikström
Corona kan påverka julspelet
Ett julspel där julevangeliet gestaltas av skådespe- lare har sedan många åt tillbaka varit ett uppskattat inslag i julaftonens julbön i Burträsk kyrka. Men i de tider som råder är det inte helt säkert att tradi- tionen kan upprätthållas detta år.
De restriktioner som råder och som fastställts av folkhälsomyndigheten och regionens smittskydd kan komma att sätta käppar i hjulet för årets upp-
sättning av ett julspel i Burträsks kyrka. Det hand- lar framför allt om man kan hålla säkra avstånd mellan alla inblandade.
– Det skulle vara väldigt tråkigt om vi skulle tvingas pausa julspelet i år. För mig personligen betyder julspelet väldigt mycket, säger komminister Bettina Radler.
Ett alternativ som man för närvarande undersöker handlar om att spela in julspelet och sedan sända ut det till jul via internet.
Foto: Peter Ebbesson/Ikon
”Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla dotter Jerusalem! Se, din konung kommer till dig.
Rättfärdig är han, seger är honom given”
Sak 9:9
I skrivande stund har det just utropats en segrare i presidentvalet i USA. Miljoner människor som röstat på honom jublar och ropar av glädje och lättnad. Inför adventstiden uppmanas vi av profe- ten Sakarja att jubla och ropa ut vår glädje, inte inför en ny president, utan inför den konung som kommer till dig och till mig och till våra kyrkor och församlingar. Advent betyder ankomst. På första söndagen i advent firar vi Jesu ankomst och då börjar ett nytt kyrkoår.
När profeten Sakarja skriver orden ”Se din kon- ung kommer till dig” riktar han dem primärt till det judiska folket som på den tiden, ca femhundra år f Kr, befinner sig i fångenskap. Profetorden syftar dock framåt, också in i vår tid och framtid. Därför får också Du och jag ta emot hälsningen: ”Se, din konung kommer till dig”. Vår konung kommer inte på några höga hästar eller i någon glänsande bil- kortege. Nej, profeten Sakarja skriver om hans an- komst: ”I ringhet kommer han, ridande på en åsna, en ung åsnehingst”. Han har ingen annan makt än
Se, din konung kommer till dig
kärlekens makt, men den makten är starkare än döden.
När Jesus rider in i Jerusalem så jublar folket och ropar: ”Hosianna, Davids son! Välsignad är Han som kommer i Herrens namn! Hosianna i höjden!
”Också vi får jubla och ropa Hosianna i advent;
Hosianna som betyder ”Kom med hjälp”! Vi får också ta emot Honom som den konung Han är och som vill komma med hopp in i våra liv och vår värld. Hopp som bär mitt i den tid som är, där så många fortsatt är drabbade av sjukdom, fattigdom, förtryck och krig. Och där vi alla berörs av de stora utmaningar som klimatförändringarna och Corona pandemin ställer oss inför.
Det unika med kristen tro är att Gud själv blev människa i Jesus Kristus. Också i denna advents- tid är Han sänd av Gud till att ”frambära ett gläd- jebud till de fattiga, att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren” Luk 4: 18 - 19. Och vi får vara med i det uppdraget som Hans vänner och medarbetare!
Se, din konung kommer till dig!
Maria Ekstedt
