VECKA 8 SAMMANFATTNING

(1)

Det första steget mellan kontraktsbildning (om det har fastställts) och skadestånd, dvs. den som behövs för att komma till den senare efter att den förstnämnda har fastställts, är kontraktsbrott.

De rättsliga kraven för att lämna in en talan till domstolen för kontraktsbrott, vilket är en praktisk regel, är:

1. Ett bildat kontrakt;

2. ett juridiskt erkänt kontraktsbrott mot en parts skyldigheter enligt avtalet; och 3. skadestånd till följd av kontraktsbrottet.

[Även om det beskrivs senare i kapitel [ ], så kan det vara hjälpsamt att lista elementen om det är ett underförstått-i-fakta kontrakt:

1. sökanden skapade någon fördel för den andra parten (motiverar begäran);

2. svaranden känner till nyttan som förmedlas till honom/henne;

3. svaranden tog/höll fast vid den tilldelade förmånen; och

4. att lämna den förmånen till svarande skulle vara orättvist utan ersättning.

Kontraktsbrott använder ofta anklagelsen om ett underförstått-i-fakta kontrakt som sin grund.

Underförstått-i-fakta kontrakt är kontrakt som skapas av handlingar, fakta, och omständigheter där det annars finns frånvaro av ett skriftligt eller muntligt avtal. Underförstått-i-fakta kontrakt använder ofta olika terminologier såsom kvasi kontrakt, orättvis berikning, återupprättande, konstruktivt kontrakt och quantum meruit. Värt att nämna är att domstolarna i Florida kan förvirra två olika typer av kontrakt när de använder dessa termer – inte för att hjälpa förvirringen vid detta tillfälle, så används de ovannämnda termerna ibland till underförstått-i-fakta kontrakt och ibland till underförstått-i-lag kontrakt.

[Den arkaiska termen i gemensamhetsrätten för detta var handlingen av assumpsit.]

Kontrakt krav är “bruten.” Villkor som inte är uppfyllda har "misslyckats." Misslyckanden av villkor, som villkor av ett kontraktsbrott, kan motivera tilldelning av skadestånd i lämpliga fall, men som en teknisk punkt misslyckanden av villkorsbrister antingen hindrar en avtalsenlig skyldighet från att uppstå eller upphör med en skyldighet som redan har uppstått. Förhållandena kommer att behandlas mer fullständigt i kapitel [] - [], men att börja erkänna skillnaden mellan avtalsbrott mot avtalsenlig skyldighet och misslyckande av ett villkor kan inte skada]. Eftersom misslyckandet av ett villkor är det perfekta försvaret för anklagelser om att en skyldighet är existerar, är det ett bekräftande försvar, vilket förfaranden typiskt krävs att tas upp direkt i ärendeförfaranden som ett sätt att undvika tvister när det sker en snabb och enkel upplösning.

Bekräftande försvar behandlas mer lämpligt i en civilrätts kurs.

Eftersom den enhetliga kommersiella koden (och statens antagande av den) inte innehåller mycket om avtalsbrott, kommer reglerna att tillhandahållas genom den gemensamma avtalsrätten (som föreskrivs i UCC § 1-103 (b) och FLA STAT 671.103), som förutom statliga fall kan innehålla bestämmelserna i sekundära källor, till exempel omarbetning (andra) kontrakt.

Vid avtalsbrott är det en sak som den icke-överträdande parten INTE får enligt avtalsrätten är straff skadestånd.

(2)

En stor potentiell skillnad mellan skadestånd i fall av gemensamhetsrättens kontrakt (tjänster osv.) och för försäljning av varor är att standarden för ärenden om försäljning av varor ofta är strängare; den kallas den perfekta anbudsregeln och finns i U.C.C. § 2-601 och FLA STAT 672.601. Standarden för överträdelse är där anbudet om utförande inte uppfyller villkoren i avtalet.

Vid potentiellt avtalsbrott är det viktigt att den part som tror att den andra begår ett avtalsbrott inte agerar för snabbt, annars kan den första parten bli den överträdande parten, för att den avbröt kontraktet för snabbt. Detta område av avtalsrätten kallas förutseende avvisande. För att den icke-brytande parten ska behandla ett kontrakt som att det har brutits, faktumet av avtalsbrott måste vara otvetydigt. När den icke-överträdande parten inte är säker, och inte vill vara den första som bryter mot avtalet, så kan parten fråga om tillräckligt försäkrande av utförande, och om en sådan begäran inte svaras inom en rimlig tid (får inte överstiga 30 dagar för försäljningen av varor), då kan den icke-överträdande parten behandla icke-svaret eller otydliga svaret som ett avtalsbrott och får agera därefter. Gemensam lag och U.C.C. (§§ 2-609 & 2-610; FLA STAT 672.609 & 672.610) är ganska lika och ger den icke-överträdande parten möjligheten att behandla som ett avtalsbrott, eller vänta på att anbudstiden i hopp om att utförandet kommer att inträffa. Detsamma gäller för begäran om adekvat försäkring av utförande, med de bestämmelser om extra försäljning av varor som begäran måste vara skriftligen och den rimliga svarstiden inte överstiger 30 dagar.

(3)

RÄTTSFALL SAMMANFATTNING:

Baron v. Osman:

Fallet upprättar ett avtalsförhållande implicit, här underförstått-i-fakta baserat på fakta och omständigheter. Domstolen redogör också för elementen i ett underförstått eller ”kvasi” kontrakt.

Dessa är något för tidiga, eftersom de bättre behandlas i kapitel XII om rättvisa rättsmedel. Dock, och viktigare, så fastställer domstolen kraven för en talan om kontraktsbrott för att nå en domstol (och inte avvisas). De anges ovan.

Commerce Partnership 8098 Limited Partnership v. Equity Contracting Co., Inc.:

Det här rättsfallet tar upp förstådda, underförstådda-i-fakta, och underförstådda-i-lag kontrakt.

Fallet noterar också domstolens förvirring över quantum meruit (är det underförstått-i-fakta?

Eller underförstått-i-lag?). Det får inte försummas att det här är hur ett avtalsbrott ofta etableras/utövas. När det kanske inte finns ett förstått kontrakt, eller en förstådd klausul som påstås överträdas, så kanske man kan hitta kontrakt eller klausuler inom dem som kan potentiellt bli ett avtalsbrott.

North American Phillips Corp., Inc. v. Boles:

Detta fall går in på civilförfarande. Den lägger till de tidigare fallen genom att notera att, i rättsfallsförfaranden måste vissa saker tas upp direkt med risken att gå förlorade från argumentet - bekräftande försvar. Förutsättningar för förhållanden tas upp senare i rättsfallsboken. Att känna till att dessa måste tas upp till domstolen strax framför risken att hindras från att hävda dem är kanske lite tangentiellt men viktigt för en integrerad förståelse av avtalsrätten. Påminnelse om att domstolar har krav, och i vissa fall inklusive bevisfrågor, har betydande om inte total behörighet att kontrollera hur ett ärende behandlas av en domstol.

Grossman Holdings Ltd. v. Hourihan:

En viktig aspekt av yttrandet är att påminna studenterna om att faktiska ärendebeslut är mycket övertygande rättslig myndighet om inte bindande, men domstolar i lämpliga fall kan använda andra källor, t.ex. Omarbetningen (Andra) i avtalsrätt. Det visar också att domstolarna har ett betydande bestämmanderätt till att skapa ett skadestånd utefter det avtalsbrott, till exempel, värde förlust på fastigheter på grund av överträdelse snarare än kostnaden för att fixa överträdelsen.

Det visar den offentliga effektivitetspolitiken - så länge den icke-överträdande parten är placerad i en så bra position som han/hon skulle ha varit i om det inte hade förekommit någon överträdelse - i möjligaste mån.

Jaregui v. Bobb’s Piano Sales and Service, Inc.:

Detta rättsfall spenderar inte tid på avtalsbrott, men det är där för att tänka på om försäljningen av varor är involverat. Den perfekta anbuds regeln, och arten av skadestånd man kan få för dessa brott. (Florida bar-tentor indikerar att veta vilken lag att tillämpa är avgörande för ett respektabelt svar.

(4)

May v. Murroff:

Enligt gemensamhetsrätten är avtalsbrott där skadeståndsberäkningen valdes för att gynna den icke-överträdande parten. Det "bättre" valet av potentiella skador som förespråkades av överträdaren var inte lämpligt eftersom avtalsbrottet var medvetet. (Jämför med Grossman Holdings).

Hospital Mortg. Group v. First Prudential Development Corp.:

Detta fall betraktar förväntat avvisande, och mycket viktigt fastställer de steg som den icke- överträdande parten kan vidta, inklusive att avbryta sitt resultat tills saker klargörs om den andra sidans förmåga att utföra när det finns tvivel. Mycket viktigt är det lagliga kravet (i Florida, men förmodligen i de flesta om inte alla jurisdiktioner i USA också) att ett skadeståndskrav baserat på överträdelse KRÄVER BEVIS ATT DEN ICKE-BRYTANDE PARTEN SOM SÖKER SKADESTÅND VAR I EN POSITION ATT UTFÖRA. (Detta är en intressant "ömsesidighet" - fråga - man kan inte få skador om man inte kunde utföra heller ...).

Twenty-Four Collection, Inc. v. Weinbaum Construction, Inc.:

Det godtyckliga kravet på utförande från den andra avtalsslutande parten som inte avtalsenligt krävs, med hotet om att vägra att utföra, är förväntat avvisande som gör det möjligt för den andra parten att behandla sådan överträdelse (eller vänta tills prestationstiden, vilket är upp till den icke-överträdande parten att bestämma). Det ursprungliga avtalet hade många tillägg/ändringar.

Frågan om en parts begäran om att ta bort en straffklausul var rättfärdigat baserat på dessa tvingade förändringar, eller i stället inte var berättigad och därför utgjorde ett avtalsbrott som gör det möjligt att kräva förutseende avvisande, var en av de faktiska omständigheterna som måste återkallas till lägre domstol för vidare förfaranden. Faktum är att det inte var tydligt att det fanns ett faktiskt avtalsbrott – dvs. om det bara var argument eller att avtalsbrottet var tvetydigt.

(5)

Problem 8-1

Eftersom Andys information till Olivia var entydig, kunde Olivia behandla den som förutseende avvisande (fastställande av faktiskt avtalsbrott). En någorlunda förändring av fakta kan göra detta tvetydigt och kräva en efterfrågan på tillräckliga försäkringar, eftersom tiden för prestanda ännu inte nått. Att Andy kunde få mer genom att bryta, och Olivia potentiellt kan hitta en acceptabel ersättning, har sin attraktion - men det förändrar inte Andy ansvar för brott. Eftersom det här är mer som en personlig tjänst, skulle det vara svårare att motivera ett resultat av

"effektivt avtalsbrott" som samtidigt, även om det VAR ett avtalsbrott, skulle leda till noll skadestånd.

Problem 8-2

Den första situationen skulle inte rättfärdig en bedömning av förutseende avtalsbrott och skulle utan tvekan rättfärdiga ens en begäran om adekvata försäkringar. (Förresten lägger U.C.C. till för köpmän att det inte är lämpligt att kräva tillräckliga försäkringar om det inte finns rimliga skäl att göra begäran - se U.C.C. § 2-609 (2); FLA STAT 672.609 (2).

Problem 8-3

Handlingen att behandla dåligt väder som troligt förkastande är troligtvis en felaktig användning av förutseende avtalsbrott. Som värst, så kan det rättfärdiga en efterfrågan till tillräckliga försäkringar, t.ex. för en icke-erfaren lekman. I detta fall, en förfrågan att bekräfta tidsenlig leverans som kommer från en lekman/icke-köpman, är troligtvis giltigt. Om det är en köpman, så finns UCC § 2-609(2) rekvisitet (som nämndes i det förra problemet, problem 8-2) att någon förfrågan om tillräckliga försäkringar är baserat på någon rimlig basis.