Brottsofferjouren
Adress: Telefon: E-post och web: Bank/postgiro: Org.nr:
Hammarby Fabriksväg 25, plan 6 08-644 88 00 info@brottsofferjouren.se BG: 5652-9829 815600-8784
120 30 Stockholm www.brottsofferjouren.se PG: 469 92 46-7
Justitiedepartementet 103 33 Stockholm
Remissvar avseende SOU
2014:49 Våld i nära relationer – en folkhälsofråga
Brottsofferjouren Sverige (nedan kallad Brottsofferjouren) ser positivt på de författningsförslag som föreslås. Det är också värdefullt att begreppet våld i nära relationer används, eftersom det även inkluderar våldsutsatta män, våld i hbtq-relationer, barn som bevittnar/upplever våld i nära relation, våld mot äldre samt flickor/kvinnor och
pojkar/män som utsatts för hedersrelaterarat våld och förtryck och inte bara våldsutsatta kvinnor även om det är den största gruppen.
Dock finner Brottsofferjouren det anmärkningsvärt att EUs nya brottsofferdirektiv inte nämns i betänkandet. Övriga förslag ges synpunkter på under respektive rubrik, se nedan.
Förstå komplexiteten vid våld i nära relationer och pröva nya vägar tillsammans.
Länsstyrelserna har redan väl fungerande regionala
kvinnofridsnätverk vilket gör dem till en resurseffektiv och bra aktör att i samarbete med polisen leda regionalt utvecklingsarbete när det gäller våld i nära relationer. Därför stödjer Brottsofferjouren detta förslag. Brottsofferjouren ser också mycket positivt på att
utvecklingsarbetet även innefattar idéburna organisationer samt landstingen med tanke på att Socialstyrelsens nya föreskrifter om våld i nära relationer också inkluderar hälso- och sjukvården. Viktigt är att tandvården också integreras i arbetet, eftersom rätten till kostnadsfri tandvård för barn och unga upp till 19 år är lagstadgad och de därför kommer i kontakt med alla barn. Tandvårdens roll när det gäller att upptäcka barn som far illa är bortglömd och underskattad, både för att upptäcka symptom på våld och utebliven närvaro som kan tyda på bristande omsorg om barnet.
2
Underlätta för våldsutsatta genom operativa arbetsgrupper m.m.
Beträffande förslaget 3.1.2 att inrätta operativa arbetsgrupper mot våld i nära relationer i varje kommun så ställer sig Brottsofferjouren
generellt sett positiv till detta. Förslaget passar dock bäst i mellanstora kommuner, i de största städerna som Stockholm, Göteborg och Malmö kan det vara svårt med tanke på att de är indelade i olika
kommundelsförvaltningar. Likaså kan det vara svårt i mycket små kommuner där resurserna är mindre liksom även en begränsad
tillgång på representanter för exempelvis Polis och Kriminalvård. Här skulle kommunala brottsoffersamordnare kunna vara en lösning på problemet, se nästa stycke där begreppet utvecklas närmare.
Förslag 3.1.3 att socialtjänsten bör införa lotsar med uppgift att ansvara för samordningen av insatser för personer utsatta för våld i nära relationer är bra, men skulle vara bättre och mer resurseffektivt om det istället infördes kommunala brottsoffersamordnare.
Kompetens kring våld i nära relationer är många gånger densamma som kompetens kring andra brottsoffer. Exempel på detta är kunskap om skyddade personuppgifter, kris och trauma, polisanmälan,
rättskunskap, ansvarsfördelning mellan boendekommun och
vistelsekommun, olika instanser inom hälso- och sjukvård o.s.v. Med kommunala brottsoffersamordnare skulle Sverige även bättre kunna uppfylla EUs nya brottsofferdirektiv samt kunna erbjuda smidigare ingångar till socialtjänsten både för brottsutsatta och för andra myndigheter. Brottsofferjouren ser också positivt på att införa särskilda barnlotsar för att tillvarata barnets intressen. Förslaget att erbjuda våldsutsatta en extern stödperson är också bra, och här kan idéburna organisationer som brottsoffer- och kvinnojourer vara ett bra alternativ. Ramavtal/samverkansavtal kan också upprättas med en idéburen organisation för arvoderade kontaktpersoner.
Brottsofferjouren stöder förslag 3.2 att fråga rutinmässigt om våldsutsatthet i socialtjänst och hälso- och sjukvård. Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK) har redan tagit fram manualer för att fråga om våldsutsatthet till hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen bör utvärdera arbetet i samarbete med landsting och kommuner.
Brottsofferjouren instämmer i båda delarna av förslag 3.3 om att kommunernas ansvar för att tillhandahålla insatsen skyddat boende för våldsutsatta ska regleras i ett nytt stycke i 5 kap. 11 § SoL samt att det ska krävas tillstånd i enlighet med 7 kap. 1 § SoL för verksamheten skyddat boende. Vi stödjer också den nationella samordnarens
3 bedömning att insatsen skyddat boende även kan vara aktuell för andra våldsutsatta, exempelvis vittnen och andra brottsutsatta som utsätts för hot om våld. Även den nationella samordnarens förslag om att lagregleringen bör vara könsneutral och omfatta alla våldsutsatta instämmer Brottsofferjouren i.
Brottsofferjouren är positiv till förslag 3.5 om utökade möjligheter för socialtjänsten och hälso- och sjukvården att lämna ut uppgifter vid misstanke om brott.
Även förslag 3.6 stödjer Brottsofferjouren avseende rättsintyg mot målsägandens vilja vid grov kvinnofridskränkning och grov
fridskränkning. Vi anser att detta skulle ta bort pressen från den våldsutsatta att medverka/samtycka till polisutredning, på liknande sätt som videofilmade polisförhör/anmälan gör när det gäller våld i nära relation.
Enligt förslag 3.7 ska ett krav införas i lagen om målsägandebiträde på att endast den som på grund av sina kunskaper, erfarenheter och personliga egenskaper är särskilt lämpad för uppdraget får förordnas till målsägandebiträde i mål som rör brott i nära relationer. Vidare får ett sådant målsägandebiträde inte sätta någon annan i sitt ställe. Detta ser Brottsofferjouren mycket positivt på. Den nationella samordnaren uppmärksammar också i betänkandet att det finns ett stort behov av att utse ett målsägandebiträde så tidigt som möjligt i rättsprocessen, vilket även Brottsofferjouren vill framhålla vikten av. Likaså att den brottsutsatte behöver stöd och hjälp för att orka genomföra en rättsprocess, vilket Brottsofferjouren kan tillhandahålla genom sina stödpersoner och vittnesstöd.
Brottsofferjouren instämmer helt i förslag 3.8 om att polis och socialtjänst bör bistå våldsutsatta med att hämta personliga tillhörigheter. Dock vill vi lyfta fram att det finns alternativ till Socialstyrelsens nyframtagna hot- och riskbedömningsinstrument FREDA som nämns i betänkandet, till exempel de evidensbaserade strukturerade hot- och riskbedömningsinstrumenten SARA:SV vid våld i nära relationer, PATRIARK vid hedersrelaterat våld och förtryck och SAM vid stalkningsbrott. Det ska enligt Socialstyrelsen vara
möjligt för socialtjänsten att själva välja vilket hot- och riskbedömningsinstrument som de bedömer passa bäst i verksamheten. Dock ser Brottsofferjouren med stark oro på
Socialstyrelsens nyframtagna hot- och riskbedömningsinstrument FREDA av flera olika orsaker, se rapporten ”Brottsofferjourernas Riksförbunds synpunkter på Socialstyrelsens FREDA. Rapport 2013”
4 på http://www.brottsofferjouren.se/press/rapporter/ . Ett av de
allvarligaste problemen är att FREDA Farlighetsbedömning inte förmår fånga upp förövare med Borderline personlighetsstörning, vilket är mycket allvarligt eftersom forskning visat att det är förövare med denna störning som är överrepresenterade vid mord i nära relation i Sverige. Instrumentet släpper alltså igenom de farligaste förövarna, de som mördar.
Brottsofferjouren instämmer också i förslag 3.9.2 avseende personer med funktionsnedsättning. Dock vill vi understryka vikten av att hela rättsväsendet ska ha kompetens om funktionsnedsättningar, framför allt neuropsykiatriska samt även intellektuell funktionsnedsättning för att säkerställa en rättssäker hantering.
Brottsofferjouren har ett särskilt fokus på äldre utsatta för våld från närstående och vill därför särskilt framhålla att yrkesgrupper som möter äldre behöver utbildning och kunskap om hur denna
problematik kan förebyggas, identifieras och hanteras. I vårt arbete har det också framkommit att anhöriga som vårdar äldre närstående behöver stöd och bättre information om vilket stöd de enligt
Socialtjänstlagen har rätt att få. Erfarenhet från vår stödverksamhet visar att vanlig insats från brottsofferjourens sida är att stödja den äldre att få behovsanpassat stöd. Vår uppfattning stöds av till exempel Socialstyrelsens tillsyn 2008-2009 om kommuners ansvar för
våldsutsatta kvinnor. Den visade att äldre kvinnor sällan
uppmärksammas inom socialtjänstens kvinnofridsarbete och att det saknas insatser som riktar sig till våldsutsatta äldre kvinnor.
Även när det gäller övriga särskilt sårbara grupper behövs ökad kompetens hos yrkesgrupper som kommer i kontakt med dessa personer.
Lyssna på barnen och vidta åtgärder
Förslag 4.1.3 att Socialstyrelsen skulle ges uppdrag att inrätta ett nationellt kunskapscenter om våld och övergrepp mot barn, där även nationell samordning av kunskap på området ska ske och särskilt inriktas för kunskapsbehoven kring barnahusens målgrupp avråder Brottsofferjouren ifrån. Vi anser inte att Socialstyrelsen är rätt aktör för detta uppdrag. Vi anser att det är viktigt att den aktör som får detta uppdrag bland annat har erfarenhet av kliniskt arbete kring
våldsutsatta barn och närhet till tvärvetenskaplig forskning. Dessutom är det en fördel om ett nationellt kunskapscenter om våld och
övergrepp mot barn finns i anslutning till ett väl fungerande Barnahus.
Rädda Barnens rapport ”Inuti ett Barnahus. En kvalitetsgranskning av
5 23 Svenska verksamheter” från 2013 visar tydligt på stora skillnader när det gäller kvalitén på olika Barnahus. Då är det av yttersta vikt att det nationella kunskapscentret om våld och övergrepp mot barn finns i anslutning till ett Barnahus som fungerar enligt intentionerna. Utifrån kvalitetsaspekten vore det även en fördel om det nationella
kunskapscentret om våld och övergrepp mot barn även fungerade som en paraplyorganisation för alla Barnahusen för att kvalitetssäkra att alla arbetar på samma sätt med de bästa metoderna. Brottsofferjouren anser att förslaget att inrätta ett nationellt kunskapscenter om våld och övergrepp är en mycket viktig fråga, och är något som
Brottsofferjouren tillsammans med flera andra idéburna
organisationer har drivit i flera år. Detta har regeringen också insett och har genom Socialdepartementet gett Socialstyrelsen i uppdrag att göra en utlysning bland statliga universitet och högskolor och lämna förslag till regeringen om vilket universitet eller högskola som är bäst lämpat för ett nationellt kunskapscenter om våld och övergrepp, se S2012/275/FST. Brottsofferjouren ser med tillförsikt an redovisningen av regeringsuppdraget den 16 mars 2015.
Beträffande förslag 4.3.5 om att socialtjänsten bör kalla till möte när rättsprocessen är avslutad så anser Brottsofferjouren att både barn och den våldsutsatta/misstänkt våldsutsatta ska ha möjlighet att tacka nej till att delta i ett sådant möte. Vid bristande bevisning, som ofta är fallet vid brott som sker i hemmet utan utomstående vittnen, så kan den misstänkta gärningspersonen ändå vara skyldig till brott trots frikännande dom. Då kan ett sådant möte med alla inblandade aktörer vara mycket obehagligt för barn och den våldsutsatta/misstänkt
våldsutsatta personen och upplevas som ytterligare en kränkning eller utgöra en potentiell fara för dem.
Övriga förslag i avsnittet om barn ser Brottsofferjouren positivt på och stödjer. Mycket positivt med ett tydligt barnperspektiv samt
hänvisning till FNs konvention om barnets rättigheter som utgångspunkt för förslagen.
Särskilda insatser avseende hedersrelaterat våld och förtryck
I förslag 5.4 om interkulturella arbetssätt anser Brottsofferjouren att interkulturella vägledare bör finnas i alla skolor och inte bara i de skolor där särskilt behov kan antas finnas. Mångkulturella skolklasser är så vanligt förekommande att det innefattar det stora flertalet skolor.
Vid skrivningen om särskilt behov finns en risk att den tolkas som att
6 det bara är SFI-klasser och liknande undervisning som bör ha
interkulturella vägledare.
Förslaget 5.7 förordar att Socialstyrelsen ska utvärdera de olika skyddsinsatser som görs för personer utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck samt de olika förebyggande insatser som bedrivs.
Brottsofferjouren är tveksam till om Socialstyrelsen är den mest lämpliga aktören och förordar istället att uppdraget går till ett
universitet eller högskola. Ett förslag är Umeå universitet eftersom de genomförde den förra utvärderingen över insatser mot hedersvåld gjorda mellan 2003 0ch 2007.
Övriga förslag i avsnittet om hedersrelaterat våld och förtryck ser Brottsofferjouren positivt på och stödjer.
Sätt fokus på våldsutövaren
Brottsofferjouren instämmer till fullo i förslag 6.2 om att
Rikspolisstyrelsen ska utfärda föreskrifter och allmänna råd (FAP) avseende polisens arbete att förebygga upprepad utsatthet för våld i nära relationer. En av de viktigaste åtgärderna är att reglera polisens brottsoffersamordning i en FAP på liknande sätt som polisens
personsäkerhetsarbete finns reglerat i en FAP. I dagsläget är brottsoffersamordningen inte reglerat, vilket i praktiken innebär problem med för lite personal. I vissa fall ersätts inte
brottsoffersamordnaren vid semester, föräldraledighet o.s.v. eftersom det saknas tvingande regler. Många gånger finns brister i uppföljning av kontaktförbud, avsaknad av klargörandesamtal och liknande på grund av personalbrist. Vid personalbrist på andra avdelningar så förflyttas ofta poliser dit från brottsoffersamordningen eftersom arbetet inom brottsoffersamordningen inte finns reglerat i föreskrifter och allmänna råd.
Beträffande förslag 6.8 om en ny sekretessbrytande regel till
förebyggande av brott så ställer vi oss tveksamma till detta. Det är en svår fråga. Det finns en avsevärd risk att våldsutsatta inte vågar söka hjälp om detta förslag införs. Motsvarande risk finns i att våldsutövare inte vågar söka hjälp, vilket skulle motverka den nationella
samordnarens förslag 6.5 om att inrätta en nationell telefonlinje för våldsutövare.
Övriga förslag i avsnittet om våldsutövaren ser Brottsofferjouren positivt på och stödjer. Vi förordar att den redan befintliga hjälplinjen PrevenTell som finns på Karolinska får ett utökat uppdrag med en
7 nationell telefonlinje för våldsutövare, vilket är det mest
kostnadseffektiva sättet att genomföra detta samtidigt som man drar nytta av redan befintlig kompetens. Vi instämmer också i att mycket mer fokus måste läggas på förövaren. Idag ligger fokus nästan uteslutande på symptom och effekter av våldet istället för orsakerna till våld. Både polis och socialtjänst måste bli mycket bättre i arbetet med våldsutövarna, men även metodutveckling, forskning och översyn av lagar behöver fokusera mera på förövaren.
Ge bättre förutsättningar för idéburet arbete
Brottsofferjouren ser positivt på förslag 7.2 att det statliga stödet till idéburna organisationer som arbetar mot våld i nära relationer ska stärkas genom att gå från kortsiktiga projektformer till ett långsiktigt organisationsbidrag som främst är avsett för den ordinarie
verksamheten.
Nationella samordnaren konsaterar att regeringens politik för val av bidragsformer generellt har inriktningen mot att organisationsbidrag är lämplig form för att stödja det civila samhälletas roll som röstbärare eller intresseorganisation. Tyvärr har inte detta avspeglat sig i de senaste årens principer för bidrag till vårt arbete med att ge stöd till människor utsatta för våld i nära relation. I stället är det så att finansieringsformerna med inriktning mot kortsiktiga resultatstyrda projektbidrag har ökat.
Därför vill Brottsofferjouren framhålla att politiken för erkännandet av civilsamhällets organisationer som samhällsaktörer också är ett viktigt politikområde. Det ska inkluderas i beskrivningen att arbetet mot våld i nära relation skär rakt genom flera politikområden som kriminal- jämställdhets- integrations- barn och folkhälsopolitiken. Utredningens förslag för finansiering andas den inställningen men det är viktigt att det också knyts till detta politikområde som en bekräftelse på att synsättet är implementerat och styrande.
Dock ser vi vissa problem med det förslag som ges i betänkandet beträffande fördelningsmodell av medel. Fördelningsprincipen kan ge positiva effekter för landets brottsofferjourer men för att det ska gå att genomföra måste bidragsnivån ligga på en avsevärt högre nivå än den gör idag. Brottsofferjouren kan i samråd med de lokala
brottsofferjourerna fördela medel på ett sätt som främjar en förstärkning av de lokala förutsättningarna att bedriva
stödverksamhet. På detta sätt kan de verksamheter som behöver ökat stöd få det. Det är viktigt att det i den ekonomiska beräkningen tas
8 med tillräckliga medel för att få kostnadstäckning för den ökade
administration som denna modell innebär för Riksorganisationen.
I beskrivningen av Brottsofferjourens arbete mot våld i nära relationer i betänkandet hade informationen om att Brottsofferjouren också arbetar med opinionsarbete och kunskapsutveckling inom kvinnofrid fallit bort.
Förtydliga den nationella strukturen för koordinering och uppföljning
Förslag 8.7 om att utveckla det kunskapsbaserade arbetet och där Socialstyrelsen ges i uppdrag att ta fram en långsiktig
utvecklingsstrategi för den fortsatta metodutvecklingen kring våld i nära relationer anser Brottsofferjouren vara anmärkningsvärt. Som vi ser det överlappar detta NCKs uppdrag, och är därmed onödigt
resursslöseri med både tid och skattemedel. Detta ligger inom NCKs kompetensområde, Socialstyrelsen har inte rätt kompetens för att utvärdera metodutvecklingen enligt ett evidensbaserat synsätt.
Brottsofferjouren förordar därför att NCK får uppdraget/utvidgar redan befintligt regeringsuppdrag. Däremot ser vi positivt på en kunskapssammanställning från BRÅ om effektiva polisiära metoder för att förebygga upprepat våld mot barn och vuxna i nära relationer.
Beträffande förslag 8.8 så anser inte Brottsofferjouren att
Socialstyrelsen är rätt aktör för att ansvara för dödsfallsutredningarna.
I de utredningar Statskontoret har gjort så visas detta tydligt, se Statskontorets rapport 2012:33 ”Efteråt är allting försent. Om
utredningar av vissa dödsfall.” samt rapport 2014:19 ”Sorgen finns det inga ord för. Om utredningar av vissa dödsfall.”
Brottsofferjouren ser positivt på övriga förslag i avsnittet om att förtydliga den nationella strukturen för koordinering och uppföljning och stöder dessa.
Effektivisera och förebygg på alla nivåer
Förslag 9.1.6 om att Ekonomistyrningsverket ska analysera den
samhällsekonomiska effektiviteten för området våld i nära relationer i regionalt begränsade försöksverksamheter i samarbete med berörda länsstyrelser är ett bra förslag som Brottsofferjouren stöder.
Länsstyrelserna har väl fungerande kvinnofridsnätverk och har generellt sett god kompetens både i ämnet våld i nära relationer samt om de relevanta aktörer som finns i regionen. Men Brottsofferjouren
9 saknar ett hälsoekonomiskt perspektiv på frågan, och föreslår därför att förslaget kompletteras med att Folkhälsomyndigheten får i uppdrag att genomföra hälsoekonomiska analyser när det gäller våld i nära relationer. Både samhällsekonomiska och hälsoekonomiska analyser om vilken påverkan våld i nära relationer har är mycket viktiga att genomföra.
Konsekvenser av förslagen
I förslag 10.1.2 ser Brottsofferjouren positivt på att tillvarata
Länsstyrelsernas kompetens och regionala kunskaper och utöka deras ansvarsområde när det gäller våld i nära relationer och stöder den delen av förslaget. Den ekonomiska posten på 4 miljoner per år som föreslås tillfalla Socialstyrelsen för arbetet med ett nationellt
kompetensstöd samt de 10 miljoner per år för det nationella
kunskapscenter om våld och övergrepp mot barn bör istället tillfalla det universitet/högskola som får uppdraget att skapa detta, se Socialdepartementets S2012/275/FST. Därför tillstyrker Brottsofferjouren inte den delen av förslaget.
Brottsofferjouren Sverige 2014-10-31
Sven-Erik Alhem Eva Larsson Heléne Carlsson Förbundsordförande Generalsekreterare Kvinnofridsansvarig
