Antropomorfism i bilderböcker

Antropomorfism i bilderböcker

En visuell analys av hur antropomorfism används

för att skildra social utsatthet

Anthropomorphism in picture

books

A visual analysis of how anthropomorphism is

used to depict social exposure

Mårten Nordqvist

Designprojekt: Långa valpen flyttar in

Grafisk design

Examensarbete på kandidatnivå, 30 hp VT 2019

Handledare design: Oskar Aspman Handledare uppsats: Gunnar Krantz

1 Sammanfattning

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur antropomorfism används i bilderböcker för att gestalta berättelser om social utsatthet. Social utsatthet är ett viktigt ämne som alltid är aktuellt. Bilderböcker kan användas för att introducera detta ämne för barn redan i en tidig ålder. Undersökningen består av en analys av tre bilderböcker som tar upp ämnena

utanförskap, mobbning och rasism. Undersökningen har gjorts med hjälp av en semiotisk analys grundad i teorier kring representation, stereotyper, semiotik och bildkomposition. Resultatet visar att det finns olika sätt att använda sig av antropomorfism beroende på vad man vill förmedla med sin berättelse och vilken målgrupp man vill tilltala. Bilderböcker tar upp djupare ämnen än vad man ser vid första läsningen. De speglar sin samtid och kan

användas för att kritisera samhället. En återkommande metod för att framföra sin berättelse är att använda sig av djurkaraktärer.

Sökord

Antropomorfism, bilderbok, social utsatthet, visuell analys, grafisk design, representation, semiotik, illustration.

2 Innehåll 1 Inledning ... 3 1.1 Designprojekt ... 3 2 Bakgrund ... 4 2.1 Antropomorfism ... 4

2.1.1 Antropomorfism och stereotyper ... 4

2.1.2 Teorier om antropomorfism ... 4 2.2 Bilderboken ... 5 3 Problemområde ... 6 3.1 Syfte ... 6 3.2 Frågeställning ... 6 3.3 Avgränsning ... 6 4 Teori ... 7 4.1 Representation ... 7 4.2 Semiotik ... 8 4.2.1 Semiotik och färg ... 9

4.3 Komposition och känslor ... 9

4.4 Relaterade studier ... 9

5 Metod och material ... 10

5.1 Semiotisk analys ... 10 5.2 Metodreflektion ... 11 5.3 Urval ... 11 5.4 Presentation av bilderböcker ... 11 6 Genomförande ... 12 7 Analys ... 13 7.1 Bok 1: Cikada ... 13 7.2 Bok 2 Pricken ... 16 7.3 Bok 3 Lejoparden ... 19 8 Resultat ... 22

9 Slutsats och Diskussion ... 23

9.1 Förslag till vidare forskning ... 25

Litteraturförteckning ... 26

3

1 Inledning

Jag växte upp med böckerna om Mamma Mu och Kråkan som illustreras av Sven Nordqvist. Jag tyckte om bilderna och kunde läsa om böckerna hur många gånger som helst. Kanske var det här min fascination för illustration och bilder började. När jag var liten tänkte jag inte på att Mamma Mu och Kråkan var antropomorfa karaktärer som representerade människor. Arton år senare har jag själv, i mitt designprojekt, illustrerat och formgivit en bilderbok med djur i huvudrollerna, och min kandidatuppsats kommer att handla om antropomorfism i bilderböcker.

Bilderböcker är en del av mångas uppväxt och kan lära oss mycket redan som barn. De kan användas för att roa och kan samtidigt vara pedagogiska och lärorika. Böckerna om Mamma Mu och Kråkan ses vid en första anblick enbart som roande men de lär också barn att inget är omöjligt och att ingen ska bestämma vad man kan eller inte kan göra. Min uppsats kommer att undersöka tre böcker ur bilderboksskatten med hjälp av en visuell analys, för att visa att bilderboken kan vara så mycket mer än en godnattsaga med fina bilder. I själva verket behandlar berättelserna i mina utvalda böcker djupa ämnen som mobbning, utanförskap och rasism. Min uppsats ska förtydliga hur viktig den visuella delen i böckerna är och hur bild och text kompletterar varandra för att göra budskapet tydligt.

1.1 Designprojekt

Mitt designprojekt gick ut på att skapa en bilderbok för barn i åldrarna 3-6 år. Jag arbetade tillsammans med Anette Nordqvist som författade boken medan jag illustrerade och formgav den. Boken handlar om katten Nisse som alltid har drömt om en kompis.

”En kompis som ser ut precis som han. En kompis som är precis som han. En kompis som gör precis som han.” Nordqvist (2019).

Med boken ville vi förmedla en berättelse om att vara olika och hur det både kan ha fördelar och nackdelar. Boken skulle utöver att roa fungera som ett underlag för diskussion, mellan barn och föräldrar, om olikheter.

Under designprojektets gång fick jag inspiration från hur andra bilderböcker var illustrerade och formgivna. Jag lade märke till att många av bilderböckerna använde sig av djur som huvudkaraktärer. Djuren i bilderböckerna betedde sig ofta som människor och hade mänskliga känslor. Eftersom min bok också hade djur i huvudrollen fick detta mig att börja läsa om antropomorfism, vilket förklaras under nästa rubrik, och hur det kan användas för att gestalta olika karaktärer.

4

2 Bakgrund

2.1 Antropomorfism

Att ge icke mänskliga karaktärer eller icke levande ting medvetenhet, intelligens eller mänskliga karaktärsdrag kallas för antropomorfism (Nikolajeva 2017, s. 138).

Antropomorfism är en populär metod att använda sig av när det kommer till berättande i barnlitteratur, och många kända litterära verk använder just djur som huvudpersoner, till exempel Djungelboken av Kipling (1894). Djur har även haft en stor roll i litteraturen utanför barnboksgenren. Ett av de tidigaste exemplen på antropomorfism är Aisopos fabler från 500-talet f.Kr. Hans-Roland Johnsson (2011) skriver i sin artikel Djurisk litteratur om hur djuren som det berättas om i fablerna representerar människor och speglar deras laster och dygder för att framföra en berättelse som är både humoristisk och lärorik. Johnsson (2011) menar att djur har använts på många olika sätt och har fått spela många olika roller i litteraturen från antiken till idag men oftast representerar de människor precis som i fablerna från antiken.

2.1.1 Antropomorfism och stereotyper

Antropomorfism används inte bara i litteraturen utan är också populärt inom filmskapande och animation. Många av de välkända Disney- och Pixarfilmerna, till exempel Toy story (1995) där leksaker kommer till liv, använder sig av antropomorfa karaktärer. En av Walt Disneys första kända animerade skapelser var Oswald the Lucky Rabbit (1927-1928) eller

Kalle Kanin, som han heter på svenska, en antropomorf kanin som hittade på alla möjliga

sorters upptåg. Kheli R. Willetts (2013, s. 12-14) anser att de olika animationerna om Oswald ofta innehöll rasistiska stereotyper av mörkhyade människor dolda bakom antropomorfa djur. Ett tydligt exempel är i den animerade kortfilmen Bright Lights från 1928. I denna kortfilm försöker Oswald smyga in på en föreställning genom att gömma sig i skuggan av en man som bär en stor rock. Oswald blir upptäckt när orangutangen som jobbar i garderoben tar mannens rock för att hänga in den. Willetts (2013, s. 13-14) menar att orangutangen skiljer sig från resten av djuren i kortfilmen och förklarar vidare att under tidigt 1900-tal var det oftast mörkhyade män som hade servicejobb av olika slag, till exempel att jobba i garderoben på en teater. Edward Rothstein (1997) påstår att det inte bara är de tidigaste exemplen av

antropomorfa Disneykaraktärer som har rasistiska undertoner utan att det förekommer i allt från Dumbo (1941) till Aristocats (1970).

2.1.2 Teorier om antropomorfism

Nettervik (2002, s. 167-169) menar att djurkaraktärer är så ofta förekommande i barnböcker för att de fångar upp det djurintresse som finns hos de flesta barn och att barnen kan känna igen de mänskliga dragen hos djuren i berättelsen. Nikolajeva (2000, s. 55) påstår i sin tur att det är vuxnas föreställningar om att barn har mycket gemensamt med djur som gör att de är så populära i bilderböcker. Hon anser också att användningen av djur är ett sätt att undvika representationen av ålder, kön, etnicitet och social status. Enligt Nikolajeva (2000, s. 56) är djur objektivt mer accepterade som huvudkaraktärer oavsett vad de gör. Hon menar att om två manliga djur bor tillsammans är det inget konstigt men om de hade varit människor hade det

5

fått reaktioner. ”Även Lilla Tiger och Lilla Björn1_{, ifall de förvandlades till människor, skulle}

det tvinga oss att ställa några frågor: två män som bor ihop med ett gemensamt hushåll. Ett ämne som skulle vara känsligt i en ’realistisk’ barnbok verkar fullständigt oskyldig om man använder sig av påklädda djur.” (Nikolajeva 2000, s. 56). Nikolajeva (2017, s. 36-37) menar att djuren i de olika berättelserna är förklädda människor, antingen barn eller vuxna, och att användningen härstammar från den romantiska synen på barnets enhet med naturen. Hon berättar också att i många sagor försöker de antropomorfa karaktärerna uppnå en mänsklig form som är mer önskvärd än deras djuriska form, till exempel Skönheten och odjuret (1991). Både Nikolajeva (2000, s. 56) och Burke och Copenhaver (2004, s. 212) anser att

användandet av djur och antropomorfa karaktärer i berättelser skapar distans mellan läsaren och berättelsen. Det gör att läsaren kan ta åt sig vad som händer i berättelsen och reflektera över dess mening utan att händelserna kommer för nära och blir hotande.

2.2 Bilderboken

Bilderboken är ett relativt nytt forskningsområde inom litteraturvetenskapen. Två ledande forskare inom detta område är Ulla Rhedin och Maria Nikolajeva. Det är huvudsakligen deras teorier jag kommer att använda mig av för att få en djupare förståelse av bilderboksbegreppet. Det som skiljer bilderboken från annan litteratur, till exempel romaner och noveller, är att den använder sig av två kommunikationsmetoder, både visuell och verbal. Det är samspelet mellan det visuella och det verbala i bilderböckerna som gör dem unika; bilderna beskriver och orden berättar (Nikolajeva 2000, s. 11-12). Även Rhedin (2001, s. 17, 115) tar upp hur bilderna och texten i bilderböcker kompletterar varandra då en bilderbok vanligtvis har minst en bild per uppslag som är kopplad till texten. ”… det som inte orden uttrycker automatiskt ger spelrum för bildernas speciella berättande. Där bildernas uttryck är stumt och oförmöget, tar orden vid.” (Rhedin 2001, s. 125). Nikolajeva (2000, s. 11) menar att bilderböcker har en dubbel målgrupp, både barnet och den vuxna som är med och läser, och anser att detta är något som författare och illustratörer till bilderböcker behöver tänka på. Eftersom det ofta är två mottagare som läser en bilderbok tillsammans finns det ingen bestämd takt i vilken berättelsen berättas. Det går att stanna upp och titta på bilderna eller till och med att bläddra tillbaka. Enligt henne (2000, s. 11) är detta en annan anledning till att bilderboken är unik bland andra medier.

Rhedin (2001, s. 11-13) nämner också bilderböckernas dubbla målgrupp och menar att många bilderböcker är förklädda vuxenböcker då de har djupare berättelser som egentligen riktar sig mer till den vuxne läsaren än till barnet. Rhedin förklarar att det har varit mycket diskussioner om vad som är lämpligt inom barnlitteraturen, däribland det vuxna tilltalet i böckerna, om barnen faktiskt kan förstå vad som händer i böckerna och om barnen inte kan bli skrämda av vissa av bilderna. Rhedin menar att vissa moderna bilderböcker används för att provocera och för att utmana normen inom barnlitteratur. Det kan vara böcker med allvarligare budskap som struntar i det klassiska lyckliga slutet eller böcker som inte enbart riktar sig till barn (a.a., s. 11-13). Agneta Edwards (2008, s. 71) anser att det är vuxnas egna fördomar om vad barn ska

6

tycka om och relatera till som påverkar hur vi ställer oss till diskussionen om vad som är lämpliga teman i bilderböcker.

3 Problemområde

Social utsatthet är ett återkommande tema i barnlitteraturen. Temat kan antingen vara tydligt eller gömt bakom ett filter av färgglada bilder och gulliga karaktärer. Att det är ett

återkommande tema kan tolkas som ett svar på hur ämnet social utsatthet hanteras i vårt samhälle idag. Med social utsatthet syftar jag på utanförskap, mobbning, rasism och allt som kan få en att känna sig otrygg eller osäker på var man passar in.Detta är ämnen som jag anser är viktiga att prata om med barn redan från en ung ålder. Vad forskningen har visat är att bilderböcker kan ge en enkel ingång till diskussion mellan barn och vuxen (Rhedin 2001, s. 143-144). Ett annat återkommande tema i barnlitteraturen är att använda förmänskligade djur som huvudkaraktärer. Jag vill undersöka hur dessa två teman används tillsammans för att skapa berättelser med djupa och tänkvärda historier som gömmer sig bakom ett lekfullt och färgglatt yttre.

Min uppsats riktar sig till grafiska formgivare och illustratörer för att ge en bredare kunskap om hur man kan använda sig av antropomorfa karaktärer för att göra svåra ämnen lättare att förstå för barn. Grafisk design är en integrerad del i produktionen av bilderböcker. Hur boken är upplagd och hur bilderna kompletterar texten är en central del för att göra boken intressant och underhållande. När det kommer till att ta upp ämnen som kan vara svåra för barn att förstå är det extra viktigt att bokens olika aspekter fungerar tillsammans.

3.1 Syfte

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur frågor om social utsatthet gestaltas och

representeras med hjälp av antropomorfa djur i bilderböcker. Uppsatsen ska också skapa en större förståelse för hur man som författare, illustratör och/eller formgivare kan använda sig av icke-mänskliga varelser för att göra svåra ämnen så som rasism eller utanförskap mer lättförståeliga och begripliga för barn.

3.2 Frågeställning

- Hur används antropomorfism i bilderböcker för att gestalta berättelser om social utsatthet som till exempel utanförskap, mobbning eller rasism?

3.3 Avgränsning

Min undersökning är avgränsad till bilderböcker som använder sig av antropomorfa djur för att skildra social utsatthet. De böcker som jag ville analysera skulle ha ett tydligt budskap och även bilder som visade på användning av antropomorfism. Jag avgränsade mig till böcker som riktar sig till en målgrupp av yngre barn men noterar att de har en sekundär målgrupp; de vuxna läsarna (Rhedin 2001, s. 11-13). Efter avgränsningen hade jag tre böcker med liknande teman men som ändå skilde sig mycket åt i uttryck och hur de berättar sin historia.

7

Jag avgränsar mig under analysen genom att välja ut ett antal uppslag från varje bok som jag upplever som särskilt starka eller talande. Dessa uppslag kommer jag först att analysera i detalj för att sedan se på böckerna i sin helhet. För att avgränsa analysen ytterligare kommer jag endast titta på de delar av bokens inlaga som är del av berättelsen, alltså inte omslaget och de respektive försätts- och eftersättsbladen. Typografin i boken lämnar jag också utanför min undersökning. Jag har valt att inte titta på andra analyser av böckerna för att undvika att bli påverkad av dem. Jag vill att min egen tolkning, grundad i de teorier och metoder som jag använder mig av, ska få ta plats.

4 Teori

Det som presenteras här är de teoretiska utgångspunkter som kommer att användas för att genomföra analysen. Representation som teori kommer att användas i analysen för att

undersöka vad de olika delarna av bilderna vill förmedla och vad de representerar för mig och den kultur eller kontext som verket är skapat i. Teori om stereotyper kommer att användas i min analys för att dra kopplingar mellan djuren i bilderna och människorna som de

representerar. Jag kommer att använda mig av semiotikens teorier för att undersöka om böckernas bilder kan kopplas till djupare betydelser och skapa mening.

4.1 Representation

Stuart Hall skriver i sin bok Representation (2013) om hur viktigt just begreppet

representation är för att vi som människor ska kunna förstå världen omkring oss. Vi använder representation för att kunna skapa mening och för att kunna dela denna kunskap genom bilder, symboler och språk med individer som tillhör samma kultur som vi. Ordet representation betyder beskrivning, symbol eller ersättning. Hall nämner till exempel att ett krucifix bara är två träplankor som har spikats ihop men i en kristen kontext väcker det känslor och

representerar när Jesus korsfästes. Alltså är kontext också en viktig del i att skapa mening. Hall menar att vi alltid bär runt på och skapar nya mentala representationer för allt vi kan se i världen; människor, möbler, händelser. Men vi har även mentala representationer av sådant som vi inte nödvändigtvis har en tydlig bild av; kärlek, krig, helvetet, himlen eller fiktiva platser och karaktärer. Utan dessa mentala representationer hade vi inte kunnat se världen på ett meningsfullt sätt (Hall 2013, s. 1 ff.).

Enligt Hall består representation av två viktiga delar. Den första av dessa delar bygger på ett koncept som Hall väljer att kalla mentala kartor. Enligt Hall har individer inom samma kultur samma eller snarlika kartor vilket betyder att de uppfattar objekt och fenomen på samma sätt. Dessa kartor behöver vi för att kunna tolka vad vi ser omkring oss och även för att kunna återberätta det för någon annan. Men för att kunna återberätta det som vi har tolkat behöver vi den andra delen, nämligen ett delat språk. Det delade språket behöver enligt Hall inte

begränsas till det talade språket utan kan vara allt från kroppsspråk och kläder till bilder och musik, allt som kan användas för att kommunicera något. Vårt delade språk, våra delade symboler, verkliga ting och det sätt som vi uppfattar dem på skapar tillsammans mening. De två delarna av representationsprocessen tillsammans skapar det som vi kallar vår kultur och de

8

är även anledningen till att vi kan uppfatta saker annorlunda jämfört med någon som tillhör en annan kultur (Hall 2013, s. 4-5).

Hall nämner också stereotyper som en viktig del i hur vi delar in och kategoriserar människor för att lättare förstå dem. Vi kan förstå att något är en stol även om vi inte har sett den sortens stol innan för att vi kopplar samman stolens utseende med andra stolar som vi har sett

tidigare. Det samma gäller för människor. Hall refererar till den engelske filmforskaren Richard Dyer (1977) och hans forskning om stereotyper. Dyer påstår i sin forskning att vi delar in människor i olika kategorier beroende på deras personlighet; är hen allvarlig, deprimerad, lättsam, deras roll; är hen förälder, chef, anställd och deras grupptillhörighet; religion, etnicitet, sexuell läggning. Denna teori kallar Dyer för typing och den fungerar undermedvetet för att vi ska kunna förstå oss på vår omgivning. Stereotyper går steget längre och fokuserar på några få karaktärsdrag som ses som konstanta och naturliga hos individer. Detta gör att vi tar bort stora delar av individens karaktär för att endast titta på det vi känner till. De karaktärsdrag som blir kvar blir således överdrivna och extrema. Stereotyper används också enligt Hall för att upprätthålla samhällets regler. Stereotyper skiljer på vad som är normalt respektive onormalt och vad som är acceptabelt respektive oacceptabelt. Individer blir således indelade i grupper av vi och dem. De som inte passar in eller de som sticker ut på något sätt blir inte del av samhället (Dyer 1977 se Hall 2013, s. 247-248).

4.2 Semiotik

Ordet semiotik kommer från det grekiska ordet semeion och betyder teckenteori eller teckenlära. Semiotik bygger på hur vi människor använder oss av olika sorters tecken för att kommunicera (Kjørup 2004, s. 9). Tecken kan vara allting som vi använder för att

kommunicera något, allt från det talade språket till kartor. Inom semiotiken finns det precis som i alla andra forskningsområden många olika syner på vad som är sant och falskt. Kjørup (2004, s. 9-13) nämner filosofen Charles Sanders Peirce vars teorier om semiotik bygger på att det finns tre olika typer av tecken; symboler, index och ikoner. I min analys kommer jag att använda mig av denna teori kring semiotik. Peirce förklarar symboler som konventionella tecken vars mening har skapats i kontexten av en kultur. Det är en överenskommelse om vad de olika tecknen ska betyda eller representera. Ett exempel på symboler kan vara det blåa T:et som betecknar tunnelbana. Indexikala tecken bygger på kausala förhållanden mellan själva tecknet och det som det representerar. Om du går ut och marken är blöt är det ett indexikalt tecken på att det har regnat. Ett annat exempel är rök som är ett indexikalt tecken för eld. Ikoner beskrivs som tecken som har en liknelse till det som de representerar. Till exempel är ett foto av en människa ett ikoniskt tecken för just den människan. För att tolka ikoner

behöver man inga förkunskaper då de liknar det faktiska tinget som avbildats (Kjørup 2004, s 90 ff.). Även Rose (2001, s. 78) och Eriksson och Göthlund (2012, s. 43) tar upp semiotikens olika kategorier av tecken i sina böcker och menar att de samspelar med varandra och att ett tecken kan ha en mening från mer än en kategori.

Kjørup (2004, s. 20-21) förklarar att ett tecken kan delas upp i två olika sidor, en denotativ sida och en konnotativ sida. Han kallar även dessa för innehållssidan och uttryckssidan. Han påstår också att innehållet och uttrycket av ett tecken kan respektive vara separata tecken. Ett tecken kan ha ett annat tecken som sin uttryckssida eller som sin innehållssida. De tecken som

9

inte har ett annat tecken som innehålls- eller uttryckssida kallas för ett denoterande tecken. Denotation bygger alltså på kopplingen mellan innehållssidan och uttryckssidan. I fallet av en visuell analys kan ett denoterande tecken beskrivas som det vi ser på en bild när vi bara tittar på den. Vi kan se att en bild av en människa är just en bild av en människa (Kjørup 2004, s. 20-21; Rose 2001, s. 79-82). De tecken som har andra tecken som sin uttryckssida kallas för konnoterande tecken. Konnoterande tecken bygger på hur vi upplever det vi ser och vad det får oss att tänka på. I en visuell analys gör konnotation att vi får en djupare bild av vilka värderingar och associationer som det analyserade objektet kan tänkas ge upphov till (Kjørup 2004, ibid; Rose 2001, ibid.).

4.2.1 Semiotik och färg

Även vid analysen av färger och deras innebörd kan semiotik användas. Färger har precis som andra tecken en denotativ och en konnotativ sida (Klarén 1996, s. 70 ff.). I detta sammanhang visar den denotativa sidan att en röd färg är just röd och den konnotativa sidan ger färgen betydelse (Klarén 1996, s. 70 ff.). Färger kan också delas in i ikoniska, symboliska och indexikala tecken. Färg som ikon kan till exempel vara den röda färgen på brandsläckare som betecknar den röda elden. Ett symboliskt tecken i färg kan vara hur trafikljusets röda och gröna färger betyder stopp respektive kör. Färg som index kan i sin tur vara en grå himmel som talar om dåligt väder eller regn (Klarén 1996 s, 74 ff.). Klarén är tydlig med att det är sammanhanget som ger färgen betydelse. Färgen röd kan ge många olika associationer men när vi ser den i trafiken betyder det stopp.

Hur vi tolkar tecken och bilder med hjälp av semiotik är precis som representation grundat i hur vår kulturella bakgrund och omgivning ser ut. Individer från olika kulturer kan tolka tecken på olika sätt (Kjørup 2004, s. 20; Hall 2013, s. 4). Därför blir min analys kopplad till hur jag tolkar de olika tecknen i böckernas bilder utifrån den kulturella kontext jag lever i.

4.3 Komposition och känslor

Molly Bang skriver i sin bok Picture this (2016) om hur avsändare kan använda sig av bilders utformning och komposition för att väcka olika känslor hos mottagaren. Bang menar att olika färger och former skapar olika känslor hos oss. Till exempel ger en rätvinklig triangel en stabil känsla eftersom den har en bred botten (a.a., s.3). Om karaktären vi följer är liten i förhållande till omgivningen ger det en orolig och skrämmande känsla. Denna känsla kan man öka genom att låta omgivningen vara oregelbunden och även genom att luta den mot

huvudkaraktären (a.a., s. 20 ff.). Bang (2016, s. 38 ff.) menar att om två objekt har samma färg eller liknande form skapas en koppling mellan de två där de på något sätt har med varandra att göra. Vidare menar hon att horisontala linjer ger en känsla av stabilitet och lugn medan diagonala linjer skapar en känsla av rörelse och spänning (2016, s. 52 ff.).

4.4 Relaterade studier

Christina Lax och Elin Örså gör i sin c-uppsats Att göra det svårbegripliga begripligt för barn (2017) en undersökning av svåra ämnen i barnböcker. De undersöker teman som sjukdom, utanförskap och problem i hemmet. De tittar på specifika aspekter av berättelsen som

10

karaktärer och miljö. Resultatet av undersökningen blir att de olika temana visas på olika sätt men har ändå en del gemensamt. Lax och Örså menar att bilderböcker hjälper till att skydda barn från svåra ämnen genom att ta upp dem på ett säkert sätt.

Jenny Englund och Jenny Åkerholm skriver i sin c-uppsats Mångkultur i barnlitteraturen (2010) om hur barnlitteratur kan vara ett bra underlag för att hjälpa barn från olika kulturella bakgrunder att förstå och acceptera varandra. De gör en innehållsanalys av tio olika

bilderböcker och tittar efter teman som kulturmöten, utanförskap och fördomar. Slutsatserna som de kommer fram till är att utbudet av bilderböcker som behandlar deras valda teman inte är så stort. Temana utanförskap och kulturmöten är tydligast medan fördomar gestaltas mer abstrakt vilket kan bjuda in till diskussioner.

Dessa kandidatuppsatser utför liknande undersökningar som jag gör i min men de utgår från andra frågeställningar och perspektiv. Uppsatserna visar att fler än jag har velat undersöka hur bilderböcker gör för att berätta om svåra ämnen på ett begripligt sätt för barn.

5 Metod och material

Min uppsats kommer att undersöka hur antropomorfism används i bilderböckers berättelser och i deras visuella uppbyggnad. Jag kommer därför att göra en visuell analys av fyra olika bilder/uppslag från tre olika bilderböcker för att sedan göra en analys av hela boken. Analysen kommer att bygga på teorier om representation och semiotik. Under min analys kommer jag att fokusera på böckernas visuella delar då det är mest relevant för min frågeställning och även för ämnet grafisk design. Böckernas bilder och uttryck kommer därför att ta störst plats. Eftersom både Nikolajeva (2000, s. 11) och Rhedin (2001, s. 13) talar om hur bilderbokens kommunikation bygger på förhållandet mellan text och bild har jag utöver att noggrant titta på bilderna läst böckerna för att sätta mig in i berättelserna. Själva berättelserna och vad som sägs i böckerna kommer jag att ha i åtanke när jag analyserar bilderna.

Eftersom analysen hanterar ett material som inte är direkt mätbart kommer analys-modellen som kallas för kvalitativ metod att användas. Den kvalitativa metoden grundas i tolkandet av olika typer av fenomen vilket gör den effektiv vid analysering av bildmaterial (Hancock, Windridge & Ockleford 2007, s. 24).

5.1 Semiotisk analys

Metoden semiotisk analys är användbar för att analysera och undersöka hur bilder är uppbyggda och vad de vill förmedla på en djupare nivå (Rose 2001, s. 69). Delar av min analys kommer att bygga på semiotik och dess två analysnivåer, denotation och konnotation. Under en visuell analys delas analysmaterialet in i delar för att undersöka de olika tecknens, symboler, index och ikoner och även vilka betydelser och associationer de skapar inom en kultur. De olika delarna sätts sedan ihop till en helhetsbild för att skapa en djupare förståelse kring det analyserade materialet (Kjørup 2004, s. 13; Rose 2001, s. 74-75, 91). Med en semiotisk analys vill forskaren alltså få fram vilka djupare meningar som kan gömma sig i analysmaterialet.

11

5.2 Metodreflektion

Eftersom det är jag som vuxen person som tolkar bildernas och böckernas underliggande tecken och budskap blir resultatet av analysen ur ett vuxet perspektiv. När vi tolkar bilder grundas det i hur vår kulturella bakgrund ser ut och vi utgår även från våra tidigare

erfarenheter och kunskaper om de ämnen som tas upp (Kjørup 2004, s. 20; Hall 2013, s. 4). Detta gör att de tolkningar som jag kommer fram till antagligen skiljer sig från de som en yngre eller äldre person eller någon från en annan kulturell bakgrund skulle kommit fram till.

Objektivitet är något man måste ha i åtanke under en analys. Denscombe (2016, s. 414-415) anser att resultatet av en kvalitativ analys alltid påverkas av den eller de som utför analysen eftersom det handlar om tolkningar. Denscombe menar att det är viktigt för en forskare med en kvalitativ inriktning att ha ett öppet sinne när hen tar sig an analysen. Forskaren ska vara tydlig med att det är just tolkningar och att det då finns en möjlighet att hen har haft fel. Av den anledningen ska forskaren aldrig avvisa resultat som inte stämmer överens med det svar hen vill ha och hen ska även redogöra för konkurrerande förklaringar (2016, s. 415-416). Under analysens gång ska jag försöka distansera mig från mina egna åsikter för att ge rum åt bredare tolkning och reflektion.

5.3 Urval

Under mitt sökande efter material att analysera började jag med att göra en snabb undersökning av hur vanligt det är med antropomorfa karaktärer i bilderböcker. På

Akademibokhandelns barnbokstopplista (Akademibokhandeln 2019), med målgruppen 3-6 år, hade ungefär hälften av de femtio första böckerna antropomorfa karaktärer i handlingen på något sätt. Efter det började jag leta efter de böcker som både använde sig av antropomorfism och tog upp ämnen som utanförskap, mobbning eller rasism. Efter den avgränsningen

kvarstod ett antal böcker och från dem valde jag ut tre som tog upp liknande ämnen fast på väldigt olika sätt. Från de tre böckerna Cikada (2018), Pricken (1945) och Lejoparden (2017), valde jag sedan ut fyra uppslag som jag tyckte var extra talande för både ämnet

antropomorfism och social utsatthet. De fyra uppslagen kommer jag att analysera mer djupgående innan jag tittar på de olika böckernas helhet.

5.4 Presentation av bilderböcker

Cikada (2018) är skriven och illustrerad av Shaun Tan och är en allåldersbok om att känna sig

osedd, underskattad och illa behandlad (Tan 2018). Shaun Tan är en australiensisk författare och illustratör som skapar bilderböcker med mycket uttryck och ofta djupa och ganska mörka berättelser som talar till både barn och vuxna. (Tan 2012). I boken Cikada får vi följa en karaktär som skiljer sig från mängden. Cikada jobbar på ett kontor i ett högt hus. Han jobbar hårt varje dag, han stannar alltid kvar längst på kontoret, men han får inget erkännande av sin chef eller sina medarbetare. Istället mobbar de honom och utesluter honom. Enligt dem är Cikada inte mänsklig och bör därför inte behandlas som det. Den dag Cikada går i pension går han upp på taket av kontorsbyggnaden för att ”ta farväl” men det händer något fantastiskt istället. Han lämnar sin kropp och flyger iväg med nya vingar tillsammans med många andra

12

precis som han. De flyger till skogen och skrattar åt människorna som en gång skrattade åt dem.

Pricken (1945) är skriven av Margret Rey och illustrerad av Hans Augusto Rey. Boken

handlar om att inte passa in och att sticka ut från normen. Margret Rey och H. A. Ray var ett judiskt författar- och illustratörspar, födda i Tyskland men verkande i USA, som gjorde många kända bilderböcker tillsammans (Raben & Sjögren 2019). I Pricken läser vi om en familj med nio små kaninungar. Åtta av dem är vita men den nionde har bruna prickar. Han får namnet Pricken. Pricken känner sig väldigt ensam och utstött så han bestämmer sig för att rymma hemifrån. När han kommer ut i vida världen inser han att det finns andra som han, en hel familj faktiskt. Men i familjen där alla har bruna fläckar finns det en kanin som är helt vit. Hon känner sig lika utanför som Pricken gjorde i sin familj. När de två familjerna till slut träffas inser de att bara för att man ser olika ut gör inte det att man är mindre värd eller mindre omtyckt.

Lejoparden (2017) är skriven och illustrerad av Björn Bergenholtz. Lejoparden handlar om

utanförskap och att inte själv veta vem man är och var man hör hemma. Björn Bergenholtz är en författare och illustratör från Sverige som har specialiserat sig på detaljrika bilder. Hans böcker har ofta djur och natur i huvudrollerna (Raben & Sjögren 2019). I Lejoparden läser vi om en liten katt som lever på Afrikas savann. Den ser inte ut som något annat kattdjur

eftersom den har fläckar över halva kroppen, en randig svans, gul päls och gröna ögon. Lejoparden vet inte själv vad den är för slags djur men bryr sig inte så mycket om det förrän de andra djuren börjar fråga. Lejoparden går runt på savannen till olika grupper av djur för att försöka hitta en kompis men ingen av dem vill ha något med den att göra. När det visar sig att lejoparden faktiskt är det mest sällsynta djuret i hela världen förändras allt. Alla djuren vill vara med lejoparden och människor från hela världen kommer för att se den. När allt prat om lejopardens sällsynthet och kändisskap börjar lägga sig inser den att det viktigaste inte är vad man är utan vem man är och att det viktigaste av allt är att man är snäll.

6 Genomförande

Min undersökning bygger på en visuell analys av de tre ovannämnda bilderböckerna. Jag har använt mig av teorier om representation och semiotik samt metoderna kvalitativ analys och semiotisk analys för att genomföra analysen.

Analysen kommer vara uppdelad i tre delar för varje bok. Först kommer en denotationsdel som förklarar vad exakt som syns på de fyra bilderna som är utvalda från varje bok. Efter det följer en konnotationsdel där jag går djupare in på varje bild; vilka tecken som kan finnas där, hur jag tolkar dem och vad jag kopplar dem till. Slutligen kommer en övergripande del där jag analyserar de olika böckernas representation av ämnet social utsatthet och hur de använder sig av antropomorfism för att föra fram sitt budskap. Det hela sätts i relation till bakgrund, teorier och relaterad forskning för att skapa en helhetsbild och undersöka hur materialet gestaltar social utsatthet.

13

7 Analys

7.1 Bok 1: Cikada

Bild 1 sida 10

Denotation

I bilden ser vi Cikada sitta ensam i ett stort kontorslandskap. Alla bås ser exakt likadana ut. Bilden är mörk och går i olika nyanser av grått. Den färg som sticker ut kommer från Cikadas gröna skal. Cikada har stora svarta ögon och bär en vit skjorta och en grå kostym. Han sitter i sitt bås och någonting lyser upp på honom från skrivbordet.

Konnotation

Cikada sitter och jobbar helt själv på kontoret. Eftersom han tar upp en så liten del av bilden ser han ännu mer ensam ut och den mörka omgivningen ökar den ensliga känslan. När karaktären är liten i bilden tolkar vi bilden som mer skrämmande. Omgivningen runt Cikada ger känslan av en labyrint där Cikada är fast i mitten. Han är fast i ett kontorsjobb som han inte kan komma bort från. Han sitter fast i ett ekorrhjul där han gör samma sak dag in och dag ut. Det blåa ljuset fungerar som ett index på att Cikada sitter vid en bildskärm. Bildskärmen är den enda kopplingen som han har till omvärlden. Cikadas gröna färg ger en lugnande känsla i allt det dystra, som att han ändå är nöjd med var han är. Den gröna färgen kan både tolkas som att han mår dåligt och som att han är avundsjuk på människorna som blir bättre behandlade än han.

14

Denotation

Mycket av den vänstra sidan av bilden täcks av en svart vägg. I mitten av bilden ligger Cikada på rygg. Hans gröna skal utmärker sig från resten av bilden som går i nyanser av grått. Cikada har på sig en vit skjorta, en grå kostym och en svart slips. På marken runtom Cikada ligger papper utspridda. En människa i gråa kläder står med en fot på Cikadas mage. Människan har fina svarta skor på sig. I det högra övre hörnet står ännu en människa som vi endast kan se benen på.

Konnotation

Cikada ligger på rygg, visar magen och har händerna över huvudet som att han ger upp eller visar sig underlägsen. Eftersom bara benen av människorna syns verkar de vara jättestora i jämförelse med Cikada vilket ökar känslan av svaghet och hopplöshet hos vår huvudkaraktär. Det svarta området som tar upp delar av vänster sida ger känslan av att vi som åskådare gömmer oss och tittar på i smyg bakom en vägg eller en halvöppen dörr. De papper som ligger utspridda på marken talar för att människorna hoppade på Cikada medan han arbetade. I denna bild kopplar jag Cikadas gröna färg till illamående från smärtan när mannen trampar på hans mage. Cikada har även en hand framför munnen vilket gör detta ännu tydligare. Människan som står i hörnet verkar titta på när Cikada blir mobbad.

Bild 3 sida 18

Denotation

I denna bild ser vi Cikada på väg uppåt i ett stort trapphus. Han är klädd i sin kostym och utmärker sig som vanligt från den gråa omgivningen med sitt gröna skal. Trapphusets trappor fortsätter neråt tills de försvinner i mörkret. Vid toppen av bilden blir det ljusare och det lyser ner på de övre trapporna och på Cikada.

Konnotation

Cikada rör sig uppåt mot ljuset. Han går upp för trapporna och lämnar mörkret bakom sig. Trapporna ser strukturellt ömtåliga ut och de verkar fortsätta för evigt. Att trapporna är ömtåliga och därför farliga att gå uppför kan tolkas som att det är ett svårt beslut som Cikada är på väg att ta. Cikada går bokstavligen mot ljuset vilket i samband med att han är på väg upp mot husets tak kan tolkas som att han tänker begå självmord. Trapporna blir en symbol för att

15

gå vidare och ta kontroll över sitt eget liv för Cikada. Även denna bild skapar en labyrintkänsla men här är Cikada på väg ut från den, han sitter inte längre fast.

Bild 4 sida 25-26

Denotation

I bilden ser vi Cikada stå på kanten av ett hustak. Hans skal är öppet och har ändrat färg till en mer grågrön ton. Från Cikadas skal flyger en stor röd insekt med transparenta vingar och stora ögon. Runtom huset finns sex andra insekter som ser likadana ut som den stora. Alla

insekterna flyger uppåt och bort från huset. Konnotation

Denna bild kan tolkas på två sätt enligt mig. Antingen har Cikada begått självmord eller har han verkligen flugit iväg för att leva lycklig någon annanstans. Cikadas tidigare gröna skal är nu grått och lika dystert som resten av omgivningen. Det är livlöst. De flygande cikadorna är röda vilket kan tolkas som fara men även som att de är fulla av liv. Cikadas skal och hans nya kropp tar upp nästan hela högersidan av uppslaget vilket ger en känsla av att han inte längre känner sig liten och osedd. Han flyger upp mot ljuset vilket kan ses som en symbol för döden, att man går mot ljuset, men det kan också tolkas som att han är på väg mot en ljusare framtid. Övergripande analys

Cikada är en bok som döljer en djup och mörk berättelse bakom en bilderboksfasad. Cikada

blir lämnad utanför och illa behandlad för att han är annorlunda. När man tittar på berättelsen från ett ytligt perspektiv där Cikada är en insekt är det nästan förståeligt att han inte behandlas som människorna. De flesta människor tycker inte om insekter och många har till och med fobi för dem. Insekter kopplas till sjukdom, smuts och i vissa fall även död. Som läsare kan man koppla den förnedrande behandlingen som Cikada utsätts för till hur man själv känner för insekter. Men om man går djupare och istället ser att Cikada representerar en människa som skiljer sig från normen på det kontor som han arbetar på skapas en helt annan berättelse. Om Cikada ersätts av en människa med en annan etnicitet blir det en berättelse om rasism. I det fallet kan Cikada vara en mörkhyad man som arbetar hårdare än alla andra men får mindre betalt på grund av sitt utseende. Cikada kan representera en välutbildad flykting som har kommit till ett nytt land där den utbildningen inte längre gäller för att han inte kan språket.

16

Han blir på så sätt fast i ett arbete där han inte trivs och blir illa behandlad. Han har inte samma rättigheter som de andra på kontoret. Han blir dehumaniserad.

7.2 Bok 2 Pricken

Bild 1 sida 9

Denotation

I bilden ser vi Pricken, som är brunfläckig, stå ensam i öppningen av en orange tegelmur. Utanför tegelmuren syns en gul brevlåda med rött tak. Större delar av bilden tas upp av ett grönt fält med blommor i olika klara färger. Långt borta på fältet ser vi åtta vita kaniner som är på väg mot granskogen som vi kan se i horisonten. Himlen som syns över träden är vit och klarblå.

Konnotation

Pricken ser ensam ut och han verkar titta längtande efter de andra kaninerna som går iväg. Det är tydligt, även på långt avstånd, att Pricken inte ser ut som de andra kaninerna och därför lämnas han kvar. Bilden kan tolkas som att Pricken känner sig ensam i hela vida världen då så mycket av bilden bara är en grön tom yta. Eller så kan den ses som att Pricken drömmer sig bort när han står och tittar ut över fältet.

17

Denotation

I denna bild ser vi Pricken stå på en blå stol som står vid ett blått runt bord. Pricken sträcker sig efter en stor flaska som har en lapp på sig där det står fläckborttagning. I ena handen har han en röd trasa som han håller mot flaskans öppning. Det rum som Pricken befinner sig i har gula väggar och gult golv. I det högra hörnet finns en gul hylla med olika flaskor och burkar på. Under hyllan står en gul pall och en grå hink med en röd trasa i.

Konnotation

Pricken ser glad ut. Han har kommit på hur han kan bli som de andra kaninerna. Genom att ändra på sig själv kan han passa in. Bilden får mig att tänka på Jason ”Timbuktu” Diakités självbiografi, En droppe midnatt (2016), där han skriver om hur han som liten hade en vit pigmentfläck på handen. Han brukade fantisera om att pigmentfläcken växte och att den en dag täckte hela hans kropp så att han blev vit. Barn kan känna igen sig i Prickens önskan om att vilja vara som alla andra. I bilden är där mycket gul färg och några röda detaljer. Dessa färger kan symbolisera varningar eller stopp. Trasan som Pricken stoppar i flaskan med fläckborttagning är röd och kan ses som ett tecken på att han inte kan eller inte borde ändra på sitt yttre. Även flaskans kork är röd för att förtydliga stoppsignalen och för att visa att

innehållet är farligt.

Bild 3 sida 14-15

Denotation

På detta uppslag ser vi en korridor med blått kakelgolv och vita och gråblå väggar. Längst till vänster i korridoren står Pricken, med en gul väska i handen, tillsammans med en vuxen kanin som är brunfläckig precis som Pricken. Genom korridoren kommer fjorton brunfläckiga kaninungar springande, en har en röd sparkcykel och en har en gul bok. I Det högra hörnet sitter en liten vit kanin och trycker under en gul kvast som är lutad mot väggen. I korridoren är där även en gul bänk och en röd vattenkanna.

Konnotation

Alla kaninerna som kommer springande ser glada och nyfikna ut. Till och med den lilla musen i högra hörnet verkar undra vad som händer. Det är bara den vita kaninen som inte kommer springande, hon ser rädd ut och gömmer sig i hörnet. Lill-Vit, den vita kaninen, står under en kvast som lutar mot väggen. När karaktärer blir placerade i en miljö där

18

omgivningen hänger över dem skapas en obehaglig och klaustrofobisk känsla. Lill-Vit känner sig utanför och försöker ta upp så lite plats som möjligt. Pricken har till skillnad från Lill-Vit ett öppet kroppsspråk som tyder på att han känner sig trygg i en miljö där han passar in.

Bild 4 sida 28-29

Denotation

På uppslaget ser vi tjugoåtta små kaniner och två stora kaniner. De sitter på gula bänkar och stolar vid ett stort gult bord. De är placerade varannan vit och varannan brunfläckig.

Kaninerna äter morötter och ser glada ut. En vit och en brunfläckig kanin delar på en morot och en kanin matar två röda fåglar med frön. På bordet står tre fat fyllda med morötter samt fyra saltkar, en bringare och ett glas.

Konnotation

Uppslaget visar tecken på gemenskap och samhörighet. Alla kaninerna sitter tillsammans, vissa håller om varandra och vissa delar mat med varandra. Två familjer har blivit som en, de har insett att de är väldigt lika trots sina olikheter. På bordet finns stora högar av morötter och alla får ta del av festmåltiden. De blåa väggarna och golvet skapar en lugn och avslappnande miljö för den stora familjen.

Övergripande analys

Pricken är en berättelse om att vara annorlunda och att bli utesluten från gruppen på grund av

det. I texten förstår vi att Prickens mamma inte vill att Pricken följer med till Morfars

födelsedag för hon tror inte att Morfar skulle gilla honom på grund av hans prickar. På samma sätt vill inte Herr Brun ta med Lill-Vit till Mormor för att hon inte har prickar. Pricken och Lill-Vit blir exkluderade från sina familjer men de verkar samtidigt vara omtyckta av sin förälder och sina syskon. Föräldrarna verkar bara skämmas för sina annorlunda barn när det är dags att visa upp dem för den äldre generationen. De äldre är mer fast i sin kulturella

bakgrund än barnen som kan acceptera Pricken och Lill-Vit fast de ser annorlunda ut. Karaktärerna i Pricken kan precis som karaktären Cikada tolkas som att de representerar människor. Pricken kan ses som en berättelse om segregation där de vita kaninerna och de brunfläckiga kaninerna representerar människor från två olika etniciteter. Pricken passar bara in när han kommer till den gruppen där alla ser ut som han. Det är inte förrän båda grupperna träffas som de inser att de inte är så olika ändå och de accepterar varandra. Om man tänker på när Pricken skrevs och vem det är som har skrivit den kan man tänka att den var menad som

19

en spegling av samhället under andra världskriget. Författarparet flydde själv undan nazismen i Tyskland där de inte längre accepterades eller passade in.

7.3 Bok 3 Lejoparden

Bild 1 sida 5

Denotation

I bildens nedre vänstra hörn går lejoparden som är gul och halvt täckt med svartbruna fläckar och på svansen har den ränder. Till höger står en grupp av giraffer, fem stora och en liten. Den giraff som står längst fram lutar sin långa hals framåt och tittar argt på lejoparden. Den lilla giraffen ser nyfiken ut och sträcker sig framåt. De resterande girafferna vänder ryggen mot lejoparden, blundar eller tittar bort.

Konnotation

Lejoparden är väldigt liten i jämförelse med de långa girafferna. Giraffernas långa halsar går inte rakt upp och vissa lutas även över lejoparden. Detta skapar obehag och ger en känsla av att de kan trilla på lejoparden. Giraffernas blickar talar för att de ogillar lejoparden eller ser den som oviktig då vissa väljer att blunda när den pratar med dem. Giraffen som står längst fram ser ut att skydda sin unge genom att stå över den. Detta kan tyda på att girafferna också är lite osäkra och rädda för lejoparden då de inte riktigt vet vad det är för ett djur.

20

Denotation

Hela bilden är framställd i olika nyanser av blått förutom himlen som är gul och orange. Mitt i bilden nere i det höga gräset står lejoparden och tittar uppåt mot ett stort träd i bilden högra hörn. I trädet sitter och hänger tolv apor av olika storlek och på marken finns ytterligare två apor. Alla aporna tittar på lejoparden, de ser antingen undrande eller arga ut. En av aporna ser ut att skrika åt lejoparden och en som hänger från en av trädets grenar pekar på lejoparden. Konnotation

Den orangea himmeln och de blå kalla nyanserna är ett index på att solen håller på att gå ner och det närmar sig natt. Även i denna bilden känns lejoparden liten. All rörelse i bilden är riktad mot lejoparden vilket gör att aporna känns aggressiva och antagonistiska. Eftersom vi ser bilden rakt från sidan ger det en känsla av att lejoparden endast kan gå rakt fram eller vända om och gå tillbaka. Lejoparden måste ta sig förbi aporna för att få reda på vad hen är men perspektivet gör att det ser ut som att deras träd blockerar vägen framåt.

Bild 3 sida 18

Denotation

Bilden är mörk och är framställd i nyanser av blått och svart. Mitt i bilden finns stammen av ett stort träd. Framför trädet ligger lejoparden hopkurad. Den har huvudet på sin framtass och svansen runtom sitt ena bakben. Lejoparden tittar uppåt och ser lite orolig ut. Runtom trädet och lejoparden syns olika sorters växtlighet och från trädet hänger olika klätterväxter. Konnotation

De blå nyanserna gör att bilden ser kall ut och de mörka färgerna är ett index på att det är natt. Lejoparden ligger hopkurad och försöker göra sig så liten som möjligt. Hen känner sig

fortfarande ensam. Det stora trädet ökar känslan av ensamhet hos lejoparden då det får den att se ännu mindre ut i dess omgivning. Det ger även en lite orolig känsla av att något kan trilla ner på lejoparden från trädet.

21

Bild 4 sida 43

Denotation

Mitt i ett vitt rum står ett podium i trä uppe på en höjd scen. Vid och på podiet finns mikrofoner i olika färger och storlekar. Bakom podiet står lejoparden och tittar framåt. Framför scenen står en äldre kvinna och en man med svart kostym. Nästan halva bilden tas upp av publiken som sitter i orangea stolar och tittar på lejoparden. I publiken finns

människor från olika etniciteter och kulturer. Människorna antecknar eller filmar och ser allmänt intresserade ut. I bildens högra hörn syns ett fönster som är fyllt med människor som trycker sig mot glaset.

Konnotation

Mikrofonerna vid lejoparden och det faktum att de i publiken antecknar eller filmar talar för att de kan förstå lejoparden när den pratar. Detta blir ett index för att människor kan förstå djur i denna berättelse. Även här används diagonala element i bilden som lutas mot och över lejoparden. Det tyder på att hen är osäker eller till och med rädd när hen står uppe på scenen. Variationen av hudfärger och klädstilar i publiken visar att reportrar från hela världen har kommit för att se lejoparden.

Övergripande analys

Enligt mig har Lejoparden många likheter med Den fula ankungen av H.C. Andersen (1843). Lejoparden blir utesluten och mobbad när de andra djuren inte vet vad det är för slags djur men när det visar sig att den är ett väldigt sällsynt djur vill alla umgås med den. Lejoparden är en berättelse om att vara annorlunda och inte passa in men även en berättelse om att hitta sig själv och vad som är viktigt i livet. Från ett människoperspektiv hade savannen i berättelsen kunnat tolkas som en skola där de olika djurgrupperna som lejoparden träffar på representerar olika kompisgäng men lejoparden passar inte in i något av dem. Hen får spendera rasterna ensam tills hen hittar ormen som inte heller passar in i något kompisgäng. I skolan är det lätt att det blir grupperingar bland eleverna, man söker sig till de som har liknande intressen och som man kan relatera till. Men om de inte finns är det lätt att man känner sig ensam.

Lejoparden försöker aldrig ändra på sig själv för att passa in bland de andra djuren utan hen vill bara få reda på vad för slags djur den är. Många har troligen någon gång känt att de inte passar in eller inte riktigt vet vem de är och detta är en bok som tar upp det ämnet och kan hjälpa läsaren och betraktaren att sätta ord på sina tankar.

22

8 Resultat

De tre bilderböckerna är sinsemellan olika men de behandlar alla temat utanförskap. Cikadas utanförskap bygger på olikheter men kan också tolkas som ett sätt att gestalta rasism. Prickens utanförskap bygger på att inte passa in på grund av sitt utseende och Lejopardens utanförskap handlar om att inte själv veta vem eller vad man är och var man hör hemma. Böckerna

använder sig av antropomorfa karaktärer för att förklä de svårbegripliga berättelserna och sätta dem i en mer lättbegriplig miljö. Precis som både Nikolajeva (2000, s. 56) och Burke och Copenhaver (2004, s. 212) säger skapas en distans mellan berättelsen och läsaren som gör att utrymmet för tolkning, reflektion och diskussion blir större och det blir lättare att närma sig ämnet. Man kan läsa alla böckerna och tänka på djuren som just djur och då känns inte det som berättelsen vill visa lika verkligt eller hotfullt. Men om man tar bort djurförklädnaden blir det tydligt att karaktärerna representerar förklädda barn och vuxna (Nikolajeva 2017, s. 37). Detta stämmer också bra överens med Lax och Örsås (2017) slutsats om att bilderböckerna skyddar barn från svåra ämnen genom att ta upp dem på ett säkert sätt. Det är när

förklädnaden försvinner som bokens målgrupp ändras. När det inte längre handlar om djur blir det en mer seriös bok som vänder sig mer till vuxna läsare. Detta talar för Rhedins (2001, s. 11) teori om att många bilderböcker är förklädda vuxenböcker. Pricken och Lejoparden har lyckliga slut där de antingen blir accepterade av sin omgivning eller inser att det viktigaste är att man är sig själv. Cikadas slut är mer öppet och svårtolkat vilket gör att den skiljer sig från hur bilderböcker vanligtvis ser ut. Jag ser Cikada som en bok som är gjord för att provocera då den passar in på mycket av det som Rhedin (2001, s. 13) anser att moderna bilderböcker använder sig av för att bryta normen i barnlitteratur.

Huvudkaraktärerna i berättelserna bryter normen och skiljer sig från mängden på olika sätt men det är alltid baserat på deras utseende. Cikada är en insekt i en värld full av människor, Pricken har sina bruna prickar och lejoparden ser varken ut som ett lejon eller en leopard. De får ett vi och dem förhållande till de resterande karaktärerna i deras omgivning. Det Hall (2013, s. 247-248) skriver om stereotyper passar bäst in i Cikadas och Prickens berättelser. I

Cikada ser vi ett stereotypiskt kontorslandskap där alla människor ser likadana ut, endast

Cikadas gröna skal urskiljer sig från mängden. Stereotyper fokuserar på och förstärker det som gör en individ annorlunda (Dyer 1977 se Hall 2013, s. 247-248). Detta gör att karaktären av Cikada representeras som en grön insekt när han i själva verket är en människa precis som alla andra på kontoret. I Pricken ser vi två familjer där normen antingen är att man är vit eller brunfläckig. Här sätter stereotyper gränser för vad som är acceptabelt och normalt i

familjerna. Pricken och Lill-Vit följer inte normen i respektive familj och blir därför uteslutna. Det jag har upptäckt är att det finns olika sätt att använda sig av antropomorfa karaktärer. I

Cikada och Pricken är det tydligt att djuren representerar människor men i Lejoparden är det

inte lika lätt att se djuren som något annat än djur. Jag tror detta beror på att både djur och människor spelar en stor roll i Lejopardens berättelse och de interagerar även med varandra. I

Cikada är alla karaktärer som vi ser människor förutom Cikada och i Pricken är alla

karaktärerna djur. Djuren i Lejoparden beter sig även som djur, fast med mänskliga känslor och tankar, till skillnad från djuren/djuret i Pricken och Cikada som beter sig som människor. Istället för att direkt representera människor blir djuren i Lejoparden karaktärer som vem som

23

helst kan relatera till, vilket passar bra med bokens berättelse om att hitta sig själv.

Lejoparden använder sig på så sätt av antropomorfism för att undvika att porträttera kön,

etnicitet och social status hos huvudkaraktärerna precis som Nikolajeva (2000, s. 55) anser är en av huvudanledningarna till att denna metod används. Även Cikada och Pricken döljer information om etnicitet och social status med hjälp av djurkaraktärer men här får vi reda på att Pricken är av manligt kön och Cikadas manligt kodade kläder gör att jag ser honom som en man. Eftersom vi vet så lite om människoversionen av de olika karaktärerna blir det lättare att relatera till dem.

I den bilderbok som jag gjorde använde jag mig av samma metod som Lejoparden. Mina två djurkaraktärer beter sig som djur men de tar upp problem och frågor som människor har och på så sätt kan man relatera till dem. I Englund och Åkerholms (2010) undersökning kommer de fram till att vissa ämnen som till exempel fördomar visas på ett mer abstrakt sätt än andra ämnen i bilderböcker och öppnar på så sätt upp för diskussioner. Jag tror att det fungerar på ett liknande sätt vid användandet av antropomorfism. Cikada, Pricken och Lejoparden tar alla upp stora och allvarliga ämnen. Bakom barnboksytan och djurkaraktärerna finns underlag för djupare diskussioner mellan barn och föräldrar.

9 Slutsats och Diskussion

Antropomorfism kan alltså användas på olika sätt för att berätta eller förstärka berättelser. Det handlar alltid om att sätta en förklädnad på berättelsen för att gömma det underliggande budskapet eller skydda läsaren från det realistiska. Människor kan förkläs till djur, djur kan förkläs till människor och på så sätt kan även vuxenböcker förkläs till barnböcker. De antropomorfa karaktärerna öppnar upp för diskussioner då läsaren och/eller betraktaren kan känna igen deras problem och svårigheter utan att fastna i vem karaktären är. Bakom

djurförklädnaden kan karaktären vara vem som helst vilket gör att alla läsare kan se sig själva i den. Utifrån min analys av tre barnböcker har jag kommit fram till att användningen av antropomorfa karaktärer för att gestalta social utsatthet förändras beroende på vad det är för berättelse och vilket ämne den tar upp. Den moderna bilderboken Cikadas användning av ett djur som är förklätt till människa gör att vi direkt förstår att berättelsen faktiskt handlar om en människa som blir orättvist behandlad på sitt jobb. Bilderna i boken är allvarliga och ibland till och med skrämmande. Tillsammans med karaktären av Cikada gör de att vi förstår att boken tar upp ett ämne som är viktigt men även svårt att prata om. Cikada skiljer sig från de andra två böckerna genom att huvudkaraktären spelar rollen av en människa som i slutändan genomgår en metamorfos för att lämna sin förklädnad bakom sig och leva vidare som djur.

Cikada tar på så sätt en motsatt väg än Nikolajevas (2017, s. 209) teori om att den mänskliga

skepnaden brukar vara den som strävas mot i sagor. En liknande händelse kan vi se i Pelle

kanin (Potter 1902). Pelle kanin är en antropomorf karaktär som bär kläder och går upprätt

men när han hamnar i fara kastar han av sig sin blå skjorta och börjar springa på alla fyra. Hans djuriska instinkter tar kontroll.

Pricken och Lejoparden använder sig av betydligt färggladare bilder än Cikada. De två

böckerna är i allmänhet mer lättsamma att läsa även om de tar upp liknande ämnen. Det är svårare att se Cikada som en mysig berättelse om ett gulligt djur. Den lättsamma tonen är effektiv för att förklä böckernas underliggande budskap. Jag tror att användningen av djur

24

som beter sig som djur men har mänskliga karaktärsdrag, Lejoparden, är lättare för barn att själva relatera till då barnen kan känna igen djuren. De böcker som använder sig av förklädda djur och människor, Cikada och Pricken, kan vara svårare att förstå då djuren inte beter sig som de brukar. Detta kan öppna upp för diskussioner mellan barn och vuxna vilket även gör denna metod effektiv när det kommer till att ta upp svårbegripliga ämnen.

Som grafisk designer, formgivare eller illustratör är det viktigt att tänka på vad det är man vill säga med det man skapar. Vid användningen av antropomorfa karaktärer gäller det att vara medveten om vad man vill att karaktären ska representera och även om den skulle kunna misstolkas på något sätt. Beroende på vilken målgrupp man riktar sig till och vilket budskap man har kan användningen av djur anpassas. Om målet är att provocera eller skapa debatt är användningen av förklädda djur eller människor ett starkare alternativ än att använda sig av djur som endast har mänskligt medvetande. De förklädda människorna och djuren riktar sig mer till vuxna och kan på så sätt användas för att kritisera eller kommentera till exempel politik. Det finns otaliga exempel på både litteratur och film för olika åldrar som använder sig av antropomorfism. I George Orwells välkända bok Animal farm (1945) använde han sig av människor förklädda till djur när han kritiserade Stalin-eran.

För att skapa intresse hos barn anser jag att användningen av djur som beter sig som djur fungerar bättre än de som beter sig som människor. Barn tycker om djur och de kan känna igen de mänskliga problemen som djurkaraktärerna har och relatera till dem säger Nettervik (2002, s. 167-169). Rhedin (2001, s. 11) nämner att det pratas mycket om vad som är lämpligt i bilderböcker och vad barn faktiskt kan förstå och ta åt sig. Jag tror att det är viktigt att fundera på hur barn kommer att tolka det man skapar som illustratör och formgivare när man riktar sig till dem. Kommer de att förstå budskapet? Kommer de att bli skrämda? Kommer de att kunna relatera till något som de själva har upplevt?

Bilderböcker precis som alla andra kulturyttringar speglar sin samtid. I Pricken som gavs ut direkt efter andra världskrigets slut väljer författarparet Rey att låta de antropomorfa

karaktärerna visa hur samhället under krigstiden delade upp människor i vi och dem utifrån gul stjärna eller inte, precis som kaninernas prickar. Margret och H. A. Rey hade kunnat använda sig av människor i sin berättelse men de väljer att använda djur för att tala till barnen som den nya generationen som inte ska göra samma misstag som den gamla. Både Cikada och Lejoparden är utgivna under 2000-talet och speglar vårt samhälle nu. Författarna väljer olika uttryckssätt för att förmedla sitt viktiga budskap men använder sig båda av djur. Under 2000-talet har det blossat upp många debatter kring barnlitteratur, både modern och omodern. Bamse av Rune Andréasson (1966-), Tintin av Hergé (1929-1983), Barna Hedenhös av Bertil Almqvist (1948-) och Stina Wirséns bokserie om Lilla hjärtat (2006-2012) har alla kritiserats för att vara rasistiska. Disneys stereotypiska och rasistiska karaktärer skulle fått mycket kritik i dagens samhälle. Kråkorna i Dumbo (1941) som fungerar som stereotypa gestaltningar av mörkhyade män är till exempel inte med i den nyutgivna datoranimerade versionen av filmen. Att debatter om barnlitteratur och barnfilm blossar upp är ett tecken på vilken viktig del de utgör i kulturen och samhället. Som författare, illustratör och formgivare gäller det att vara medveten om detta.

25

Bilderböcker kan användas för att behandla djupare ämnen än vad man ser vid första läsningen. De kan spegla problem i samhället, kritisera politik, ta upp frågor om vad som är viktigt i livet och få oss att tänka på hur vi behandlar våra medmänniskor. Berättelserna kan framföras på många olika sätt men en av de vanligaste och mest återkommande metoderna är att använda sig av djur och antropomorfa karaktärer.

9.1 Förslag till vidare forskning

För att kunna utöka undersökningen kring antropomorfism och social utsatthet krävs en övergripande analys av ett större antal bilderböcker som tar upp samma teman. Finns det fler metoder vid användningen av antropomorfa karaktärer? Vilka andra teman är ofta

förekommande i berättelser som använder antropomorfa karaktärer och hur skiljer de sig från de böcker som tar upp social utsatthet? Vid en bredare undersökning hade det kunnat

undersökas hur böcker som tar upp social utsatthet utan att använda antropomorfism skiljer sig i uttryck från de som använder antropomorfism.

I de böcker som jag undersökte var det alltid en antropomorf karaktär som blev lämnad utanför eller illa behandlad. Det hade varit intressant att se om det finns böcker där en mänsklig karaktär är den som är utanför och det antropomorfa är normen.

26

Litteraturförteckning

Bang Garrett, Molly (2016[2016]). Picture this: how pictures work. Revised and Expanded 25th Anniversary edition. San Francisco: Chronicle Books

Burke, Carolyn L. & Copenhaver, Joby G. (2004). Animals as People in Children’s Literature. Denscombe, Martyn (2016). Forskningshandboken: för småskaliga forskningsprojekt inom

samhällsvetenskaperna. 3., rev. och uppdaterade uppl. Lund: Studentlitteratur National Council of Teacher of English, 81 (3)

Edwards, Agneta (2008). Bilderbokens mångfald och möjligheter. 1. utg. Stockholm: Natur & Kultur Eriksson, Yvonne & Göthlund, Anette (2012). Möten med bilder: att tolka visuella uttryck. 2., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur

Hall, Stuart, Evans, Jessica & Nixon, Sean (red.) (2013). Representation. 2. ed. London: Sage Hancock, Beverly, Windridge, Kate & Ockleford, Elizabeth (2007). An introduc-tion to Qualitative

Research. The NIHR Research Design Service

Kheli R. Willetts (2013). Cannibals and Coons: Blackness in the Early Days of Walt Disney. I Cheu, Johnson. (red.) (2013). Diversity in Disney films [Elektronisk resurs] : critical essays on race,

ethnicity, gender, sexuality and disability. Jefferson: McFarland & Company, Inc., Publishers

Kjørup, Søren (2004). Semiotik. Lund: Studentlitteratur Klarén, Ulf (1996). Vad färg är. Stockholm: HLS

Nettervik, Ingrid (2004). I barnbokens värld. 2. uppl. Malmö: Gleerup

Nikolajeva, Maria (2017). Barnbokens byggklossar. Upplaga 3 Lund: Studentlitteratur Nikolajeva, Maria (2000). Bilderbokens pusselbitar. Lund: Studentlitteratur

Nordqvist, Anette (2019). Långa valpen flyttar in.

Rhedin, Ulla (2001). Bilderboken: på väg mot en teori. 2., rev. uppl. Stockholm: Alfabeta

Rose, Gillian (2001). Visual methodologies [Elektronisk resurs] an introduction to the interpretation

of visual materials. London: Sage

27

Akademibokhandeln (2019). Barnböcker. https://www.akademibokhandeln.se/amne/barn/3-6-ar/?sortering=4 [2019-04-06]

Johnsson, Hans-Roland (2011). Djurisk litteratur. Svenska Dagbladet, 6 februari. https://www.svd.se/djurisk-litteratur

Raben & Sjögren (u.å.). Björn Bergenholtz. http://www.rabensjogren.se/forfattare/115673-bjorn-bergenholtz [2019-04-25]

Raben & Sjögren (u.å.). Margret Rey. http://www.rabensjogren.se/forfattare/116389-margret-rey [2019-04-23]

Rothstein, Edward (1997). Cultural view; Ethnicity and Disney: It’s a Whole New Myth. The New

York Times, 14 december.

https://www.nytimes.com/1997/12/14/movies/cultural-view-ethnicity-and-disney-it-s-a-whole-new-myth.html

Tan, Shaun (2012). About me. http://www.shauntan.net/about.html [2019-04-08] Tan, Shaun (2018). Picture Books. http://www.shauntan.net/books.html [2019-04-08] Kandidatuppsatser

Englund, Jenny & Åkerholm, Jenny (2010). Mångkultur i barnlitteraturen. Kandidatuppsats, Akademin för utbildning, kultur och kommunikation. Eskilstuna, Västerås: Mälardalens högskola.

Lax, Christina & Örså, Elin (2017). Att göra det svårbegripliga begripligt för barn. Kandidatuppsats, Institutionen för konst, kultur och kommunikation. Malmö: Malmö universitet.

Nämnda verk

Almqvist, Bertil (1948-). Barna Hedenhös. Andersen, H. C. (1843). Den fula ankungen. Andréasson, Rune (1966-). Bamse.

Aristocats (1970) [film]. Regissör: Wolfgang Reitherman. USA: Walt Disney Pictures.

Bergenholtz, Björn (2017). Lejoparden. Stockholm: Rabén & Sjögren

Bright Lights (1928) [kortfilm]. Regissör: Walt Disney. USA: Universal Pictures.

Diakité, Jason (2017). En droppe midnatt. Pocketutg. [Stockholm]: Månpocket

Dumbo (1941) [film]. Regissör: Ben Sharpsteen. USA: Walt Disney Pictures.

28

Janosch (1990) Lilla björn och lilla tiger. Stockholm: Bergh Kipling, Rudyard (1894). The Jungle Book.

Orwell, George (1945). Animal Farm.

Potter, Beatrix (1902). Sagan om Pelle Kanin.

Rey, Margret (2009). Pricken. 10. uppl. Stockholm: Rabén & Sjögren

Skönheten och odjuret (1991) [film]. Regissör: Gary Trousdale, Kirk Wise. USA: Walt Disney

Pictures.

Tan, Shaun (2018). Cikada. [Stockholm]: Lilla Piratförlaget

Toy story (1995) [film]. Regissör: John Lasseter. USA: Pixar animation studios.

Wieslander, Jujja & Wieslander, Tomas (1993-2014) Mamma Mu böckerna. Stockholm: Natur & Kultur

Wirsén, Stina (2006-2012). [bokserie] Lilla hjärtat.

29

Bildbilagor

30

31

Långa valpen flyttar in

En bilderbok om att vara olika

Designer: Mårten Nordqvist Handledare: Oskar Aspman